Skip to main content

Full text of "Främmande ord i svenska språket"

See other formats


FRÄMMANDE ORD 



SVENSKA SPRÅKET. 



FÖRKLARINGAR. JEMTE UTTAL OCH HÄRLEDNING. 



AF 



GUSTAF DALIN. 



s ^ f 



STOCKHOLM, 

J. BECKMANS FÖRLAG. 



5 b 



3 3 



E>change 

Aiigu&fana CoHege Uby. 

Sept. 28 1*3* 



STOCKHOLM, 

Ti;\ckt HOS .1 o n. BECKMAN, 1871. 



Då jag härmed såsom fullständigt afslutadt i allmänhetens händer öfver- 
lemnar det arbete, hvaraf profarket redan för tvenne år sedan i bokhandeln 
utdelades," är det min första pligt att ursäkta mig för det långsamma utgif- 
vandet, hvartill jag ensam är skuld. Om än i någon mån tryckningen för- 
dröjts af mitt bemödande att göra arbetet så dugligt som möjligt genom att 
städse rådfråga de nyaste upplagorna af de begagnade källorna, af hvilka 
tre bland de förnämsta samtidigt med mitt arbete varit under utgifvande, 
har dock dröjsmålet hufvudsakligen vållats af en omständighet, som ej stått 
i min makt att undanrödja, nämligen min under hela tiden vacklande helsa. 
Då tryckningen fortskridit inemot slutet af G nödgades jag till och med 
af tilltagande sjuklighet att alldeles lemna ifrån mig arbetet, för att först 
med början af Tillägget kunna återtaga detsamma, men var då nog lycklig 
att i den erfarne lexikografen herr A. F. Dalin finna en nitisk och sam- 
vetsgrann fortsättare, dertill så mycket mera lämplig, som han allt ifrån 
Örjan bistått mig med värdefulla råd. På samma gång det är mig en kär 
pligt att härmed offentligen betyga herr A. F. Dalin min varma tacksamhet 
för hans oförtrutna och oegennyttiga möda med och vård om en annans 
arbete, uttrycker jag den förhoppningen, att det ej må i arbetet synas några 
störande spår af tvenne utgifvares delaktighet i detsamma; fritt för ojemn- 
heter har det naturligtvis ej kunnat blifva, men några för arbetets använd- 
barhet farliga sådana skola, hoppas jag, ej förekomma. Om herr A. F. Dalin 
i någon mån inskränkte den ursprungliga planen, fann en sådan åtgärd sitt 
berättigande i de farhågor, som både offentligt och enskilt yttrats angående 
arbetets alltför stora vidlyftighet, och om dervid en och annan artikel kunnat 
förbigås, som enligt första planen bort upptagas, torde detta minst förvåna 
den, som äger nog sakkännedom att inse svårigheterna af herr A. F. Dalins 
uppgift. För öfrigt har jag, efter noggrant genomgående af arbetet, sökt 
afhjelpa alla dessa ofrivilliga och, så som omständigheterna gestaltat sig, 
snart sagdt oundvikliga brister i Tillägget, der jag dessutom upptagit 
allt, h vad jag under arbetets fortgång haft skäl att sakna, eller om hvars 
inrymmande jag af för arbetet intresserade personer blifvit anmodad. Ingen 
kan bättre än jag sjelf inse och mer, än jag gör det, beklaga olägenheterna 
af att innehållet sålunda blifvit spridt på tvenne håll, men jag ber, sedan 
jag nu påpekat de talande skälen dertill, få försäkra, att jag haft all möda 
ospard att genom täta och rediga hänvisningar minska dessa olägenheter 
och dymedelst underlätta arbetets användande. För öfrigt torde olägenheter 
af denna art svårligen helt och hållet kunna undvikas i första upplagan af 
ett så beskaffadt och så pass omfångsrikt arbete, som detta, såvida man ej 
vill inskränka sig till en öfversättning eller ett utdrag af sina föregångares. 

Och nu några ord om arbetets plan. 

Min afsigt har varit att lemna en, såvidt i min makt stode, fullt till- 
förlitlig och i möjligaste mån fullständig hjelpreda åt både den mer och 
den mindre bildade, ty att äfven den förre allt emellanåt kan behöfva råd- 
fråga ett arbete af denna art lär han väl sjelf vara den förste att medgifva. 



TV 



Här må dessutom anmärkas, att, ehuru titeln endast utlofvar främmande ord, 
som förekomma i svenska språket, jag haft till ögonmärke att upptaga 
och förklara äfven sådana ord och uttryck, som, ehuru måhända ej ännu 
använda i svenskt språk, dock kunna af en bildad svensk under lektyr i 
allmänhet anträffas och derjemte hafva egenskapen att vara i något afseende 
»främmande». Så har jag fästat särskilt uppmärksamhet vid en mängd inom 
brödrarikenas litteratur förekommande främmande ord, hvilka, med den allt- 
jemt stigande andliga samfärdseln de tre nordiska folken emellan, torde 
kunna försvara, om ej rent af fordra, sin plats i ett svenskt arbete af 
detta slag. 

För vinnande af nödig fullständighet har jag flitigt rådfrågat de på 
samma gång säkraste och rikligaste källor, öfver hvilka en förteckning 
längre ned meddelas; men det ligger i sakens natur, att ej alla önskningar 
härvidlag kunna blifva tillfredsstälda. Under det säkerligen många skola 
beklaga sig öfver alltför stora luckor i mitt arbete, torde andra finna det 
belamradt med åtskilliga onödiga ord. Beträffande denna punkt har jag 
vid utarbetandet varit ledd af den åsigten, att det vore bättre att fela genom 
vidlyftighet än genom bristfällighet. Af namn äro endast de allmännast 
förekommande eller de i något annat afseende anmärkningsvärda upptagna; 
äfvenså hafva en del sådana ur den nordiska mytologien, för hvilkas inrym- 
mande ett eller annat skäl förelegat, och ehuru de väl ej i egentlig mening 
kunna betraktas såsom främmande, erhållit en plats. 

Efter fullständighet och tillförlitlighet måste jag lägga mig vinn om 
tydlighet och reda i uppställningen, en ibland de svåraste uppgifterna vid 
ett arbete af föreliggande art. Jag har sökt lösa den sålunda, att de be- 
slägtade orden i vanliga fall sammanförts till en grupp, stäld under det 
gemensamma stamordet. Sammanställningar af tvenne eller flera ord äro 
anbringade under desammas hufvudord, med hänvisningar på vederbörligt 
ställe, der sådana ansetts vara af nöden. 

Hvad stafningen beträffar, har jag antagit som regel att återgifva den 
i enlighet med det språk, hvarifrån ordet är hämtadt, men med bifogande 
derjemte af det försvenskade skrifsättet, der ordets form det medgifvit, eller 
dess mera allmänna användande det kraft. 

Härledningen är i allmänhet behandlad i öfverensstämmelse med Heyse 
(se längre ned). Dock har jag allestädes noggrant granskat hans uppgifter 
och på sina ställen, med stöd af de bästa källor, ändrat dem. 

Uttalet har jag, der så behöfts, sökt på samma gång tydligt och riktigt 
återgifva; der det allmänna bruket hos oss stadgat ett ifrån det noggrant 
riktiga afvikancle uttalssätt, har detta uppgifvits, vanligen dock med anförande 
derjemte af det ursprungliga. 

Utom åtskilliga verk inom olika vetenskapsgrenar, som blott tillfälligt- 
vis rådfrågats, ligga hufvudsakligen följande till grund för det arbete, som 
jag härmed öfverlemnar åt offentligheten: 

Littré: Dictionnaire de la langue frangaise; 

Sanders: Wörterbuch der deutschen Sprache; 

Diez: Etymologisches Wörterbuch der romanisclien Sprachen; 

Fritzner: Ordbog över det gamle norske Sprog; m. fl. 



Heyse: Fremdwörterbuch. 14:te Ausg.; 

Kiesewetter: Fremdwörterbuch. 5:te Aufl.; 

Kaltschmidt: Fremdwörterbuch. 7:te Aufl.; 

Looff: Fremdwörterbuch. 1870; 

Ekbohrn: 23,000 främmande ord och namn; 

Meyer: Fremmedordbog. 4:de Udgave; 

Brockhaus^ Conv er sations-. Lexikon in 15 Bdn. ll:te Aufl.; 

Konversations- och Univ er sal-lexikon i 4 band; 

Höijer : Musik-lexikon; 

Otte: Archäologisches Wörterbuch; 

Karmarsch: Dictionnaire technologique; 

Förster: Vorschule der Kunstgeschichte; 

Rothschild: Taschenbuch fi.hr Kaufleute; 

Kretschmar: Allgemeines Fremdwörterbuch fiir Handel und Gewerbe; 

Souviron: Dictionnaire des ter mes techniques; 

Schnauss: Photographisches Lexikon; 

Koner: Das Lében der Griechen und Römer; 

Sehmann: Fr ansy sk- svensk Ordbok för militärer och teknologer; 

Petersen: Nordisk mytologi. Ofvers. af E. Hilde brand; m. fl. 

Sanders Fremdwörterbuch kom mig tillhanda först sedan större delen 
af Tillägget redan var tryckt. De åsigter, han följt vid utarbetandet af 
sitt i inånga afseenden främst ibland likar stående verk, voro mig dock 
förut bekanta af hans Programm eines neuen Fremdwörterbuchs, infördt i41:sta 
bandets l:sta häfte af Herrigs Archiv fur das Studium der neueren Sprachen 
und Literaturen. 

Under arbetets fortgång har jag fått emottaga både uppmuntrande och 
klandrande omdömen, och i det jag härmedelst aflägger min tacksägelse för 
alla på verklig sakkännedom fotade upplysningar och anmärkningar, som 
hittils kommit mig till del, utber jag mig att äfven framdeles få åt- 
njuta förmånen af sådana, lofvande å min sida, att de samvetsgrant skola 
tagas i öfverväg'ande för en möjligen blifvande ny upplaga, och öfvertygad, 
att den, som verkligen förstår att uppskatta de svårigheter, jag haft att 
öfvervinna, äfven skall med hofsamhet bedöma de brister och fel, som 
kunna vidlåda mitt arbete. 

Stockholm den 12:te oktober 1871. 

Gustaf Daiin. 



VI 



Förklaring öfver förkortningarna 



abl. 
absol. 

ack us. 

adj. 

ad v.' 

alg. 

amei'ik. 

anat. 

auglos. 

apot.t. 

arab. 

aram. 

arkeol. 

art. 

astrol. 

astron. 

barb. lat. 

bask. 

befästa. k. 

bem. 

bergsm.t. 

bergsv. 

besl. 

betyd. 

bildh.t. 

bilj.t. 

boktr.t. 

bot. 

brås. 

bret. 

byggn.k. 

böhin. 

d. 

dansk. 

dat, 

demin. 

d. o. 

d. s. s. 

d v. s. 

d. ii. 

egcntl. 

egypt. 

ekon. 

cl. 

el. a. d. 

eng. 

enl. 

est. 

etc. 

f, 

tam. 

farm. 

flit. 

fig. 

fil. och filos. 

filol. 

(in 

f. Kr. 

förd. 

fornk. 

fornnord. 

fort il'. 

fr. 

fr.-gr. 

tVinmr.t. 

friat. 

ft. 



betyder 



aktiv. 


rullat. 


betyder 


fullständigft). 


ablativ. 


fvrv.t. 


» 


fyrverkarterm. 


absolut. 


IV s. 


» 


fysik. 


ackusativ. 


fysiol. 


» 


fysiologi. 


adjektiv(isk). 


fäktk. 


» 


fak t ko nst. 


adverb(ial). 


följ. 


» 


följande. 


algebra. 


föraktl. 


» 


föraktlig(t). 


ameril<ansk(a). 


för eg. 


» 


föregående. 


anatomi. 


förk. 


» 


förkortad(t). 


anglosaxisk(a). 


förvr. 


» 


förvrängd(t). 


apotekarterm. 


föråldr. 


» 


föråldrade). 


arabisk(a). 


g- 


» 


gammal(t). 


arameisk(a). 


gael. 


» 


gaelisk'a). 


arkeologi. 


gen. 


i) 


genus: äfv. genitiv. 


artikel. 


geuit. 


» 


geniliv. 


.astrologi. 


geogn. 


w 


geognosi. 


astronomi. 


geogr. 


» 


geogr a ti. 


barbarisk latin. 


ge om. 


» 


geometri. 


baskisk(a). 


gfr. 


» 


gam mal frän sk a). 


befästniugskonst. 


gnm. 


i» 


genom. 


bemärkelse. 


got. 


» 


gotisk(a). 


bergs ma ns term. 


gr. 


•• 


grekisk! a . 


bergsvetenskap. 


gram. 


" 


grammatik. 


beslägtad, -t, -e. 


gr.-lat. 


» 


grekisk-latin. 


betydelse. 


göt. 


)> 


götisk(a). 


bilhuggarterm. 


baudtv.t. 


» 


handtverkarterm. 


biljardterm. 


hebr. 


» 


hebreisk(a). 


boktryckarterm. 


hind. 


» 


hiudostansk f a). 


botanik. 


hist. 


)/ 


historia. 


brasiliansk(a). 


höll. 




holländsk(a). 


bretagnisk(a). 


häri. 


» 


härledning. 


byggnadskonst. 


i allm. el. i 


allmnht. » 


i allmänhet. 


böbmisk(a). 


imper. 


M 


imperativ. 


dansk(a); äfv. död. 


imperf. 


» 


imperfekt. 


danskonst. 


ind. 


)) 


indisk(a). 


dativ. 


indik. 


)) 


indikativ. 


deminutiv. 


infin. 


» 


infinitiv. 


detta (el. dessa) ord. 


i n skr. bem. 


» 


inskränkt bemärkelse. 


det samma som. 


interj. 


<> 


interjektion. 


det vill säga. 


irl. 


» 


irläudskfa). 


det är. 


isht. 


» 


i synnerhet. 


egeutligen. 


isl. 


» 


isländsk(a). 


egyptisk(a). 


i st. f. 


» 


i stället för. 


ekonomi. 


it. och ital. 


» 


italiensk(a). 


eller. 


jagtt. 


» 


jagtterm. 


eller annat dylikt (andra 


jap. 


» 


japansk(a). 


engelsk(a). [dylika). 


jmf. 


» 


j em för. 


enligt. . 


jud. 


» 


judisk(a). 


estetik. 


jägart. 


.) 


jägarterm. 


et cetera. 


kald. 


» 


kaldeisk(a). 


femininum; äfv. född. 


ka m .t. 


» 


k*ameraltcrm. 


i hvardagstal. 


kappl.t. 


» 


kapplöpningsterm. 


farmaci. 


kelt. 


» 


keltiski a). 


fo ni högtyska. 


kem. 


» 


kemi. 


ligurligt). 


kin. 


» 


kinesisk(a). 


lilosoii. 


kir. 


•> 


kirurgi 


(ilologi. 


kokk. 


» 


kokkonst. 


linsk(a). 


komp. 


)) 


komparativ. 


före Kristi födelse. 


konj. 


» 


konjunktion; äfv. kon- 


fordom. 


konstt. 


» 


konstterm. [junktiv 


fornkunskap. 


kopparst.t. 


» 


kopparstickarterm. 


fornnordisk(a). 


köpt. 


» 


koptisk(a). 


fortifikation. 


krigsv. 


» 


krigsvetenskap. 


fransk(a). 


kronol. 


»> 


kronologi. 


fransk-grekisk(a). 


kyrkospr. 


)) 


kyrkospråk. 


frimurarterm. 


köpm.t. 


» 


köpmannaterm. 


fransk-latin. 


körsn.t. 


» 


körsnärsterm. 


forntyska. 


1. 


8 


läs. 



VII 



lagf. betyder 


lagfarenhet. 


pros. 


betyder 


: prosodi. 


lagt. 


w 


lagterm. 


provenC- 




» 


provencalisk(a). 


lap. 


)) 


lapskfa). 


psykol. 




» 


psykologi. 


lat. 


» 


latin. 


r. 




» 


rysk(a). 


lat.-gr. 





latin-grekisk(a). 


ret. 




» 


retorik. 


liks. 


)> 


liksom. 


ridt. 




» 


ridterm. 


lith. 


» 


lithauisk(a). 


riktig. 




» 


riktigare. 


litter.t. 


» 


litteraturterm. 


rom. 




» 


romersk(a). 


log. 


» 


logik. 


roman. 




» 


romanisk(a). 


läkek. 


« 


läkekonst. 


räkn. 




h 


räknekonst. 


m. 


» 


maskulinum; äfv. med. 


rättsv. 




» 


rättsväsende. 


mal och malaj. 


» 


malajisk(a). 


s. 




» 


substantiv : äfv. se. 


malabar. 


» 


malabariskfa). 


sammaudr. 




» 


sammandraget. 


matem. 


>■ 


matematik. 


sammaus. 




» 


sammansatt, samman- 


mek. 


» 


mekanik. 








[sättniug(ar). 


men. 





mening. 


samoj. 




» 


samojedisk(a). 


mesog. 


» 


mesogötisk(a). 


sannol. 




» 


sannolikt. 


mexik. 


» 


mexikansk(a). 


sanskr. 




» 


sanskrit. 


ni. fl. 


» 


med flera. 


schweiz. 




» 


schweizisk(a). 


m. fl- d. 


» 


med flera dylika. 


sederm. 




<> 


sedermera. 


mht. 


» 


medeltids högtyska. 


senlat. 




» 


senlatin. 


milit.t. 


» 


militärterm. 


serb. 




» 


serbisk(a). 


miner. 


» 


mineralogi. 


sing. 




» 


singular. 


m.lat. 


» 


medeltidslatin. 


sjöm.v. 




» 


sjömanuavetenskap. 


m.' in. 


)) 


med mera. 


sjöt. 




» 


sjöterm. 


mong. 


» 


mongoliskfa). 


skeppsb t. 




» 


skeppsbyggarter m. 


myt. 


» 


mytologi. 


skot. 




» 


skotskfa). 


mål.k. 


)> 


målarkonst. 


skämts. 




» 


skämtsam(t). 


mål. t. 


M 


målarterm. 


skämtv. 




)> 


skämtvis. 


n. 


)) 


neutrum. 


slav. 




» 


slavisk(a). 


nat.hist. 


» 


naturalhistoria. 


sp. 




» 


spansk(a). 


naturl. 


» 


naturlära. 


spelt. 




» 


spelterm. 


natur v. 


» 


naturvetenskap. 


språkl. 




» 


språklära. 


ngn. 


» 


någon. 


ssm. 




» 


såsom. 


ngt. 


» 


något. 


stafv. 




» 


stafvelse. 


nom. 


» 


nomen. 


subst. 




» 


substantiv. 


nomin. 


)> 


nominativ. 


sup. 




•> 


supin. 


n. pr. 


» 


nomen proprium. 


sv. 




» 


svensk(a). 


ny gr. 


» 


nygrekisk(a). 


syr. 




» 


syrisk(a). 


o ylat. 


» 


nylatin. 


särsk. 




» 


särskilt. 


näml. 


» 


nämligen. 


t. 




» 


tysk 'a). 


0. 


» 


och. 


tankel. 




» 


tankelära. 


o. a. d. 


» 


och annat dylikt (andra 


tartar. 




» 


tartarisk(a). 


oböjl. 


» 


oböjlig(t). {dylika). 


teol. 




» 


teologi. 


o. d. 


» 


och dylikt (dylika). 


t. ex. 




» 


till exempel. 


oegentl. 


» 


oegentlig(t). 


tonk. 




» 


tonkonst. 


om kr. 


» 


omkring. 


trol. 




»> 


troligen. 


opt. 


» 


optik. 


turk. 




» 


turkisk(a). 


ordspr. 


n 


ordspråk. 


ung. 




» 


ungersk (a). 


orikt. 


» 


oriktig(t). 


urm.t. 




» 


urmakarterm. 


ost. 


» 


ostiudisk(a). 


ursprungl. 




» 


ursprungligen. 


0. s. v. 


» 


och så vidare. 


v. 




m 


verb. 


part. 


') 


partikel; äfv. particip. 


vanl. 




» 


vanlig, -t -a; äfv. van- 


partic. 


» 


particip. 


vapenl. 




)> 


vapeulära. [ligen 


pass. 


» 


. passiv. 


versk. 




» 


verskonst. 


perf. 


» 


perfekt. 


versl. 




» 


verslära. 


pers. 


» 


person; äfv. persisk(a). 


vetensk.t. 




» 


veteuskapsterm. 


peruan. 


» 


peruansk(a). 


wal. 




» 


walesisk (a). 


pernkm.t. 


» 


perukmakarterm. 


årh. 




» 


århundrade(t). 


pl. 


» 


plural. 


äfv. 




» 


äfveu. 


pol. 


» 


polsk(a). 


äfvens. 




» 


äfvensom. 


Pop- 


» 


populär(t). 


= 




'> 


lika med. 


port, och portug 


» 


portugisisk(a). 


)( 




» 


motsats. 


prep. 


» 


preposition. 


f 




» 


död. 


lires. 


» 


presens. 


öfver ett el. 


flera sj 


elfljud betecknar, att ton- 


pret. 


» 


preteritum. 


vigt bör läggas 


på det eller dem. 


preus. 


» 


preussisk(a). 


Inom parentes 


t) 


äro 


[ de främmande orden så- 


prof. 


» 


professor. 


dana bokstäfver 


och 


stafvelser inneslutna, som 


pron. 




pronomen. 


än begagnas 


än 


utelemnas. 



VIII 



Rättelser och anmärkta tryckfel: 



sid. 



5, sp. 


1, 


(i öfverskriften) 




står 


Abnor 


— 


bör 


vara 


Abner 


» » 


)> 


rad 


32 


uppifr. 


» 


politiskt parti 


— 


w 


» 


anhängare af ett po- 


» » 


2, 


» 


24 


uedifr. 


» 


ax 


— 


» 


» 


ser [litiskt parti 


25, » 


1, 


» 


9 


uppifr. 


» 


andra 


— 


» 


» 


första 


» » 


1, 


» 


30 


nedifr. 


» 


Alkldäs 


— 


» 


» 


Alkéldäs 


33, » 


2, 


» 


29 


» 


» 


moll 


— 


» 


„ 


mou 


44, » 


1, 


» 


19 


uppifr. 


» 


Konseqvens 


— 


» 


» 


Consequens 


77, » 


2, 


» 


1 


nedifr. 


» 


avértir 


— 


)> 


)> 


avertir 


110, » 


2, 


» 


20 


» 


» 


Cacadöres 


— 


» 


« 


Cagadöres 


134, » 


1, 


» 


2 


uppifr. 


» 


(schang eliseh) 


— 


>> 


» 


(schäng-s-eliseh) 


» )> 


2, 


» 


21 


nedifr. 


» 


Christonos 


— 


» 


» 


Christinos 


193, » 


1, 


» 


19 


» 


» 


-qui- (- qih -) 


— 


»> 


» 


- que - (- qö -) 


197, » 


1, 


» 


13 


uppifr. 


» 


Cröcca 


— 


» 


» 


Cröcea 


214, » 


1, 


» 


22 


nedifr. 


» 


right (--rajt) 


— 


» 


» 


rights (- - rajts) 


282, » 


1, 


» 


27 


uppifr. 


» 


Entr'äkt 


— 


» 


» 


Entr'äcte 


303, » 


2 t 


» 


1 


nedifr. 


» 


Exeqvera 


— 


» 


» 


Exe — 


331, » 


2, 










bör Gallien (rad 


. 8 


nedifr.) stå på rad 2\ nedifr. 


362, » 


1, 


» 


34 och 33 


» 


» 


Hydrächne — 


- läkek. 


vattenblåsa o. s. v. 














bör vara: Hydrächne - - 


-- 


nat hist. vattenspindel. 


369, » 


2, 


» 


22 


» 


» 


(ängpronghtyh) 


— 


bör 


vara 


: (uttalas stundom äng- 


388, » 


1, 


» 


6 


» 


» 


K 


— 




» 


K [pronghtyh) 


403, » 


2, 


» 


2fr 


» 


» 


lägrima 


— 




» 


lägrime 


415, » 


r, 


» 


2 


» 


» 


Loyalit 


— 




» 


Loyolit 


417, » 


i, 


» 


3 


uppifr. 


» 


M 


— 




» 


M 


431, » 


2, 


» 


3 


» 


» 


irländare 


— 




» 


infödingar 


435, » 


2, 


» 


7 


» 


» 


Mesdsdschid 


— 




» 


Mesdsohid 


» » 


2, 


» 


7 


nedifr. 


» 


Messälianer 


— 




» 


Messaliäner 


441, » 


2, 


» 


26 och 27 


uppifr. 


» 


al minuta 


— 




» 


al miniito 


463, » 


1, 


a 


13 


nedifr. 


» 


Nouvantés 


— 




» 


Nouveantés 


466, » 


1, 


» 


33 och 32 


» 


» 


O b ligen c e 


— 




» 


Obligeänce 


473, » 


2, 


» 


24 


» 


» 


tonkonst 


— 




» 


danskonst 


474, » 


2, 


» 


25 


» 


» 


Orga- 


— 




» 


Organo - 


475, » 


2, 


» 


32 


» 


» 


OrnithotropI 


— 




» 


Ornithotrophi 


477, » 


l' 


» 


21 


» 


» 


Ostéria 


— 




» 


Osterla 


482, » 


2, 


» 


19 


» 


» 


Paölo 


— 




m 


Päolo 


491, » 


2, 


» 


o 


» 


» 


Pär 


— 




» 


Pair 


494, ». 


1, 


» 


26 


» 


» 


Peri 


— 




» 


Peri 


502, » 


2, 


» 


2 


uppifr. 


» 


ad 


— 




» 


al 


508, « 


1, 


» 


2 


nedifr. 


» 


Podägra 


_. 




» 


Podagra 


510, » 


1, 


» 


12 


» 


» 


Polygyni 


— 




» 


Polygynia 


525, » 


2, 


)> 


25 


» 


» 


Prosthétis 


— 




» 


Prostethis 


537, » 


1, 


» 


25 


uppifr. 


» 


Radie 


— 




» 


Radix 


542, » 


2, 


» 


7 


» 


» 


Recompéns 


— 




» 


Récompénse 


551, » 


1, 


» 


29 


nedifr. 


» 


Repromettéra 


— 




» 


Repromittéra 


569, » 


2, 


» 


6 


» 


» 


schätlen, af schätte 


— 




» 


schattlre?}, af schätte» 


570, » 


1, 


» 


4 


» 


» 


Skilling 


— 




» 


Shilling 


578, » 


1, 


» 


9 


uppifr. 


» 


Signöria 


— 




» 


Signöria 


580, » 


1, 


» 


28 


» 


» 


Verbum 


— 




» 


Venia 


603, » 


1, 


» 


13 


nedifr. 


» 


Thée 


— 




» 


Thé 


620, » 


1, 


» 


8 


uppifr. 


» 


Typhon 


— 




» 


Typhön 


654, » 


2, 


» 


20 


nedifr. 


» 


Sandapile 


— 




» 


Sa tidapil a 


719, »> 


2, 


» 


20 


» 


» 


fr. f. 


— 




» 


fr. m. 



A. 



A, ssm. beteckning på mynt, angifver, att myn- 
tet präglats på den förnämsta myntningsorten 
i ett rike: så på franska mynt i Paris, på 
österrikiska i Wien, på preussiska i Berlin o. s. v. 

A. , på romerska mynt och i latinska inskrifter, 
= Augustus, se d. o. [ceptera. 

A., på vexlar, betyder Accepterad, se Ac- 

A., i assuranshandlingar, betyder Assurerad, 
se Assurera. 

A., i franska knrsuppgifter, = Argent , se d. o. 

A. el. a., äfv. an. och ao. = Anno, se under 
Annus. [se d. o. 

A. el. a., på ruckartaflan i ur, =- Avancer, 

AA, på franska mynt, betecknar andra mynt- 
ningsorten i Frankrike: Metz. 

aa. el. ää. , på recepter, = ana, se d. o. 

a. a. = ad acta, se under Actum. 

a. a. a. = Amalgama, se d. o. 

A. a. C. el. a. a. Chr. , äfv. A. a. C. n. el. 
a. a. Chr. n. = anno ante Christum 
natum, se under Annus. [under Annus. 

a. aer. vulg. = anno aerae vulgaris, se 

AA. LL. M. = Artium liberalium magi- 
ster, se under Magister. [gister. 

AA. M. = Artium magister, se under Ma- 

A. a. u. c. = Anno ab urbe condita, se 
under Annus. 

A. B. = Artium baccalaureus, se under 
Baccalaureus ; äfv. = Aurea bulla, se 

under Bulla. [SUS. 

Abl. el. Ablat. ■= Ablativus , se under Ca- 

Ac. = Academia, se d. o. 

A. C. = Anno Christi, se under Annus; 

äfv. = AugUStana COnfessiO, se under 

Confessio. [se under Annus. 

a. c. = anni currentis el. anno currente, 

ACC = Accepi, se. d. o. [se d. o. 

Acc. el. Accomp. = Accompagnamento , 

Acc. el. Accus. = Accusativus, se under 
Casus. 

Accel. = Accelerando, se d. o. 

a. Chr. n. = ante Christum natum, se 
under Ante. 

Acet. = Acetum, se d. o. 

Acid. = Acidum, se d. o. [Actum. 

Act. apost. = Acta apostolorum, se under 

A. D. = Anno D omini, se under Annus. 

a. D. = ausser Dienst, se under Dienst. 

a. d. = a dato, se under Datum. 

add. = adde el. addatur, se under Addera. 

Adg. = Adagio, se d. o. 

Adj. = Adjectivum, se d. o. ; äfv. = Ad- 
junkt, se under Adjungera, ocb Adjutant, 
se under Adjuvera. 

Ad lib. —. Ad libitum, se under Libitum. 

Ad mand. = Ad mandatum, se under Man- 
datum. 

Ad m. R. M. = Ad mandatum Regiae 
Majestatis, se under Mandatum. 



A. D. n. J. Chr. = Anno Domini nostri 

Jesu Christi, se under Annus. 
Ado. = Adagio, se d. o. 
Adr. = Adress, se d. o. 
A. E. — Archiepiscopus, se d. o. 
A. E. I. O. U. = Austriae est imperare 

orbi universo, se under Austria. 
aer. vulg. = aerae vulgaris, se under Aera. 
aet. el. aetat. == aetatis, se under Aetas. 
a. f. = anni futuri, se under Annus. 
Affett. = Affettuoso, se d. o. 
a. in. = anno ineunte, se under Annus. 
AUg^?. el. All:tto = Allegretto, se under 

Allegro. 
Allo. el. All:o = Allegro, se d. o. 
Allo. mod. el. All:o mod. ■= Allegro mo- 

derato, se under Allegro. 
All' ot. = All' ottava, se under Ottava. 
Alum. = Alumen, se d. o. [gister. 

A. M. = Artium magister, se under Ma- 
A. M. och a. m. = anno mundi, se under 

Annus. [Mundus. 

a. m. c. = a mundo condito, se under 
An. el. Anon. = Anonymus, se d. o. 
Anat. = Anatomia, se d. o. [Andante. 
Andno. el. And:o = Andantino, se under 
And'J:. = Andante, se d. o. 
Anim. = Animoso, se d. o. 
Ant. el. Antec. = Antecessor, se under 

Antecedera. 
Antim. = Antimonium, se d. o. 
ao. = ausserordentlich , se d. o. 
A. O. C. el. a. o. c. = ab orbe condito, 

se under Orbis; äfv. = anno orbis con- 

diti, se under Annus. [Annus. 

A. O. R. = Anno orbis redempti, se under 
a. p. el. a. pr. = anni praesentis el. anno 

praesente, se under Annus. [Annus. 
a. praec. = anni praecedentis , se under 
a. praet. = anni praeteriti, se under 

Annus. [se d. o. 

Ap. el. Apost. = Apostel el. Apostolisk, 
Apoc. el. Apok. = Apokalypsis, se d. o. 
A. p. R. c. == Anno post Romarn con- 

ditam, se under Annus. 
Apr. = April, se d. o. 
Aq. = Aqua, se d. o. [ctor. 

A. R. * Academiae rector, se under Re- 
A. R. el. a. r. = anno regni, se under Annus. 
Are. = Coll' arco, se under Arco. 
Arpio. = Arpeggio, se d. o. 
A. R. S. = Anno recuperatae (repara- 

tae el. restauratae) salutis, se under 

Annus. 
Art. = Articulus el. Artikel; Artt. = Ar- 

ticuli el. Artiklar, se Articulus. 
A. SS. = Acta Sanctorum, se under Actum. 
Astron. = Astronomia, se d. o. 
A t. = A tempo, se under Tempo. 

1 



A. — Abatellement. 



A. U. C. el. a. u. c. - ab urbe condita, 

se under Urbs; äfv. = anno urbis con- 

' ditae , se under Annus. [Auctor. 

Auct. el. Aut. = Auctor el. Autor, se under 

Aug. = AugUStuS, se d. o. 



Augm. — Augmentum, se d. o. 

Aur. = Aurum, se d. o. 

A. U. S. el. A. u. s. = Actum ut supra, 

se under Actum. 
Axung. = Axungia, se d. o. 



A, u., tonk. sjette tonsteget i den normala dur- 
skalan. 

A och O , n. , första och sista bokstafven i gre- 
kiska alfabetet : A och SI el. et och 10 — äl- 
pha och ömega — , tig. begynnelsen och slutet, 
den förste och den siste, allt i allom. 

A-, framför sjelfljud An-, det s. k. Alpha 
privativum , se under Alpha, grekisk oskilj- 
aktig partikel med nekande betydelse, mot- 
svarande det svenska o- i olycklig, otro, m. fl. 

A, latinsk prepositiou, se Ab. 

A, it. prep.: till, på, vid, efter, för, m. m. Sam- 
manställningar med A, ssm. A battuta, A 
COntO, A tempo o. a. d. , sökas under sam- 
manställningens andra ord. [2 å 3. 

A, fr. (af lat. ad), för, till; t. ex.: ålrdr foten, 

Aak, f. och n., lastpråm, som begagnas på Rhen. 

Aarlb och Arab , pl. , arab. , kringvandrande 

_ araber; jemf. Beduiner. 

Aaron el. Aron, m. , hebr. mansnamn med be- 
tyd. : den upplyste. 

Ab , m., aram. och syr., elfte månaden af ju- 
darnes borgerliga år, den femte af deras kyrk- 
liga, motsvarande sednare hälften af juli och 
förra hälften af augusti. 

Ab , framför sjelfljud och h; framför medljud i 
allmnht. : A, framför t och q: Abs, lat. par- 
tikel , som i sammansättningar har eu från- 
skiljande el. aflägsnande betydelse; köpm.t. från, 
till afsändning ifrån, till utskeppning i, )( In 
loco; ab hinc, från denna el. den tid; ab 
hoc et ab hac et ab illa (tala, snacka) 

om ditt och datt, härs och tvärs, utan ord- 
ning och sammanhang. Ofriga samman ställnin- 
gar med Ab , ssm. Ab abrupto , Ab exe- 

CUtione, Ab iratO o. a. d., sökas under 

_ sammanställningens andra ord. 

Aba, m., arab., groft, ofärgadt ylletyg; turkisk 
drägt, som isht. bäres af soldater och matro- 
ser; mantel, vanligtvis randad med blått och 
brunt, som allmänt nyttjas af beduinerne. 

Abäb , m. , turk. , nyvärfvad turkisk matros. 

Abäca, m , ett slags tågor af bananasträdet, 
hvaraf godt tågverk erhålles. 

Abacissus, Abacist, se under Abacus. 

Abactio, Abaction, Abaetor, se under 
Abigera. 

A baculo ad angulum, se under Baculus. 

Äbacus, m. , lat., egentl.: litet, prydligt bord; 
spelbräde ; med sand beströdt bord för mate- 
matiska beräkningar; räknetatla; byggn.k. fyr- 
kantig skifva ofvanpå kapitalet af en pelare; 
ab. Pythagöricus, Pythagoras' räknetabell; 
den vanliga multiplikationstabellen. — Aba- 
ClSSUS, m., byggn.k. tunn skifva, som bildar 
öfvergången emellan abacus och kapitalet. — 
Abacist, m., räknemästare. 

Abaddön, m., hebr. (af åbåd, omkomma, gå 
under), förderfvare; förderfvets engel , den ju- 
diske dödsengeln; i rabbinsagor äfv. djupaste 
stället i helvetet. 



Abädschi, m., augusti månad hos turkarne. 

Abaissera och Abäss-, fr. (abaisser), sänka, 
göra lägre; förnedra; nedstämma; förödmjuka; 
abäSSÖrad, vapenl. med sänkta el. slutna 
spetsar (om örnvingar). — Abäisse och A- 
bäSS, f., tårtdeg, som ligger till botten i en 
tårta, pastej el. annan bakelse. — Abaisse- 
mént (abäss'mäng), n., förnedring; förfall: 
förakt. 

Abalienéra, lat. {abalienäre, af ab, se d. o., 
och alienzts, främmande), göra främmande för: 
afyttra; afhända. — Abalienatiön el. -né- 
ring, f. , afsöndring; afyttring; afhändande. 

Abandön (abangdång), m., fr. (af a, lat, ad, 
och g.fr. bandon, tillåtelse, rättighet gnm. 
ban: kungörelse, pålysning; frihet, godtycke), 
afträdelse; lagf. , vid försäkring emot sjöskada: 
försäkringstagares rätt att till försäkriugsgif- 
vare öfverlemna fartyg och gods emot utbe- 
kommande af försäkringssumman, äfvensom 
försäkringsgifvares rättighet att, medelst för- 
säkringssummans erläggande, blitva qvitt allt 
vidare ansvar och all vidare kostnad för fartyg 
och gods; ledighet, naturlighet, otvungenhet; 
frihet ifrån förkonstling el. ängslig regelbun- 
denhet i skrifsätt; äfv. vårdslöshet; hjelplöst 
tillstånd. — Abandonnera, öfvergifva; af- 
träda, afstå ifrån, lemna i sticket: sjöt. i sjö- 
nöd el. vid uppbringning af fiende öfvergifva 
skepp el. lastadt gods; äfv. öfverlemna ägande- 
rätten af skepp och gods åt försäkringsgilVare 
för utbekommande af försäkringsbeloppet el. åt 
innehafvare af bodmeribref, för att blifva gäl- 

_ den qvitt. _ 

Abaned, Abned el. Abnet, m., hebr., de 
judiske presternes och de äldste kristne and- 
liges lifgördel. 

Abänga, m., frukten af ett slags palm på ön 
S:t Thomas, hvaraf negrerne bereda en ru- 
sande dryck. 

Abannatiön, i'., lat. (abannätio, af ab, se d. o., 
och ännus, år), landsförvisning på ett år. 

Abaptiston, n., gr. (af bapdzein, doppa ner), 
läkek. hufvudskålsborr; jemf. Trepan. 

Abarticulatiön och Abartik-, f. , lat. [n£ab, 

se d. o., och artmilätio, jmf. Articulus), läkek. 
ledvridning, förräukning. 

A bas, se under Bas. 

Abas, Abäsi, Abbäsi el. Abbässi, m., 
pers., persiskt silfvermynt, förr ung. 1,10 öre, 
nu ung. 0,20 öre; persisk perlvigt. eu åttonde- 
del mindre än en karat, se d. o.: ryskt mynt 
i Georgien, ung. 0,60 öre-, äfven grott ylletyg, 
jmf. Salonichi. 

Abassamento , se Abbassamento. 

Abat-chauvée , Abat-faim och andra sam- 
manställningar med Abat sökas under Abatis. 

Abatellement iabatairmang), n., fr., handelst. 
fransk konsuls i Levanten dom, h v ar igenom en 
köpman, i anseende till bristande ordhftllighel 
el. begånget Bvek, förklaras oberättigad att vi- 
dare fortsätta sin handel. 



Abatis — Abellagium. 



Abatis el. AbattlS (abattih), m., fr. (af a- 
battre, slä ned; fälla), grus, kalk och annat 
äffall vid byggnadsarbeten; krigsv. förhuggning; 
jagtt. väg, som villebrådet upptrampat, äfv. en 
mängd skjutet villebråd. — Abattäge (-täsj'), 
n., skogshygge; byggn.k. lyftning och flyttning 
af bjelkar, stenar m. m. — Abattänt (-täng), 
m., fällskifva på bord; fallucka på skrank el. 
disk; fallucka för bodfönster. — Abat-Cnau- 
vée (abahschåvéh), f., ett slags* sämre fransk 
ull, utskottsull. — Abat-fäim (abahfäng), m., 
förrätt, vanligen en bastant kötträtt, att stilla 
den första hungern med. — Afoat-jöur (abah- 
sjuhr), ii., fönster med inåt sluttande sidor 
och plan, hvarigenom ljuset faller ofvanifrån; 
fönsterskärm; lamp- el. ljusskärm; ögonskärm. 

— Abat-SÖn (abahsång), n. , med bly el. 
skiffer belagd trälucka i torngluggar, för att 
skydda klockorna och sprida ljudet nedåt. — 
Abat-vent (ahbahväng), n., snedt tak öfver 
dörrar o. s. v., för att afhålla regn och vind; 
vädertak; lucka för en tornglugg; halmmatta 

_ i drifbänkar. 

Abaton, n., gr. {ubatos, otillgänglig), det med 
förhängen afstängda koret, el. det allräheligaste, 
i grekisk-katolska kyrkor. 

Abattäge, Abattänt, Abattis, se Abatis. 

A battuta di tempo, se under Battuta. 

Abba, Abbas, m., syr. (hebr. åb) , fader; 
äbbas exémptUS, lat. (jmf. Eximera), ab- 
bot, som ej lyder juuder ngn. biskop. — Ab- 
bäte , it. , Abbe , fr. , m. , föreståndare för 
ett kloster el. stift; person, som bär presterlig 
drägt och tonsur, men ej är bunden af några 
klosterreglor. — Abbedissa, f., (lat. abba- 
tlssa), förestånderska för ett katolskt nunne- 
kloster el. qvinligt ordensstift; äfv. titel, som 
fordom tillades vissa höga fruntimmer, utau 
åtföljande befattning. — Abböt (t. abt), m., 
andlig af högre rang; föreståndare för ett ka- 
tolskt munkkloster. 

Abbandonarnénte , Abbandonatamente , 

it. (af abbandonäre , helt och hållet öfvergifva, 
uppgifva), tonk. med lidelsefull hängifvenhet. 

Abbassaménto , n., it. (af abbassäre, sänka; 
sjunka, falla), sjunkning, fall; abb. di prézzo, 
handelst. prisnedsättning, rabatt; abb. di 
mäno, tonk. handens sänkning vid taktslaget; 
ena handens förflyttning under den andra vid 
pianospel; abb. di VÖce (- - vötje), tonk. 
röstens sänkning el. aftagande i tonstyrka. 

Abbassider, pl., afkomlingar af Abbas, Mu- 
hammeds farbror, hvilka som kalifer herrskade 
i Bagdad 750—1258. 

Abasso = Ä bas. 

Abbe, Abbedissa, Abbot, se under Abba. 

Abbreviera, lat. (abbrevläre , af brevis, kort), 
förkorta, afkorta; förkorta ord el. uttryck; 
skrifva med förkortningar. — Abbreviatiön 
el. -viéring, fl, förkortning, förkortadt skrif- 
sätt. — Abbreviätor, m. , pl. abbrevia- 
töres och -törer, skrifvare i påfvens kansli. 

— Abbreviatur, f., se Abbreviatiön; 
äfv. tonk. förkortning vid beteckningen af vissa 
notfigurer ; förkortningstecken . 

Abbuna, m., arab. (abuna, vår fader; jmf. Ab- 
ba), den högste andlige inom den etiopiska 
kyrkan. 

Abcdärius och Abcdärie, m., eu, som håller 



på att lära sig abc; fig nybörjare i en veten- 
skap el. konst, nyläring. — Abcdärium , 
n., se Alfabet. — Abcdärier, pl. , öknamn 
på vederdöparne, emedan de till en början för- 
kastade alla vetenskaper, till och med läsning 
och skrifning. 

Abd, m., arab., tjenare, i hvilken betydelse or- 
det förekommer i många österländska namn, 
t. ex. Abd- Allah: Guds tjenare, Abd- el- Ka der: 
den allsmäktiges tjenare, Abd-ur-Rahman: den 

_ allgodes tjenare, o. a. d. 

Abdal, m., arab. (egentl. pl. af badil, ställföre- 
trädare), kringvandrande muhammedansk munk. 

— Abdallit, m., medlem af en kringvan- 
drande dervisch-orden. 

Abderit, m., invånare i den forna staden Ab- 
dera i Trakien; fig. meuniska med förvända 
åsigter och planer, dumbom; äfv. kälkborgare. 

— Abderitisk, dum och enfaldig, narraktig, 
skråköpingsmessig, afvita. — Abderitism, 
m., dumt streck, enfaldigt företag; narraktig 
åsigt; filos, den åsigt, enligt hvilken mensklig- 
heten ej besitter förmåga af en obegränsad ut- 
veckling, utan alltid måste, hunnen till en viss 
bildningshöjd, nedsjunka på en lägre grad och 

_ börja på nytt. 

Abdest el. Abdust, n., pers. {åb, vatten, och 
dest, hand), hos muhammedanerne: handtvag- 
ning före bönen och läsning i koran. 

Abdicatio juris och Abdikation, se följ. 

Abdikera, lat. (abdicäré) , frivilligt afsäga sig, 
nedlägga en värdighet, ett regentskap , jmf. 
Resignera. — Abdikation, lat. abdica- 
tio , f. , afsägelse, frivilligt nedläggande af ett 
embete el. en värdighet; abdicatio juris , 
afsägelse, försakelse af eu rättighet. 

Abdömen, n., lat., bukhålan el. underlifvet. — 
Abdominäl, till underlifvet hörande. — Ab- 
döminoskopi , f., lat. och gr., läkek. under- 

_ sökning af underlifvet. 

Abdon, m., hebr., tjenare; jmf. Abd. 

AbdUCera, lat. [abducere, af ab, se d. o., och 
ducere, draga, föra, leda), afföra, bortföra; 
läkek. aftaga en lem, jmf. Amputera. — 
AbdUGtiÖn och Abdukt-, f., afförande, 
bortförande; läkek. aftagande af en lem; eu 
muskels utåt gående rörelse; ett slags benbrott; 
log. öfvergång ifrån en sats till en annan. — 
Abduktor, m., anat. muskel, som rörer en 
lem utåt. 

Abdillsehéms, m., arab. (af abd, se d. o. och 
schems, sol), soltjenare, soldyrkare. 

Abecedarius, Abecedarium, Abeceda- 
rier, se Abcdärius. 

Abelardisera (efter den ryktbare Abelard, som 
på anstiftan af Fulbert, Heloisas farbroder, 
blef mandomen beröfvad), snöpa. 

AbednégO, m., hebr. mansnamn med betyd.: 
ljusets tjenare el. Negos', Nebos', d. v. s. pla- 

_ neteu Merkurs, dyrkare. 

Abel, m., hebr. mansnamn med betyd.: flägten, 
den förgänglige. — Abeliäner, Abeliter el. 
Abeloniter, pl., en, efter Abel, Adams son, 
uppkallad kristen sekt i 4:de århundradet, som, 
för att ej fortplanta arfsynden, förkastade äk- 
tenskapet, men upptog och fostrade andras barn. 

Abellagium el. Abollägium, n., m.lat., (fr. 
abeillage, af abeille, bi) länsherres rätt till vilda 
bisvärmar i hans vasallers 



Abelmoschus — Abnegera. 



AbelmÖSChUS, m., arab. (abu-el-misk, myskens 
fader, myskens ägare) växtslägte af malvaceer- 
nas familj ; korn af en till detta slägte hörande 
planta, som användas till medicin och till par- 
fymer. 

Aben, m., arab. = Ebn, se d. o. 

Abencerräger, pl., en ifrån Aben Zeirag, d. 
v. s. ljusets son, härstammande och af skal- 
derna ofta besjungen morisk slägt i konunga- 
riket Granada, som på 1400-talet med utmär- 
kelse deltog såväl i rikets inre strider som i 
krigen med Castiliens kristne konungar. 

A bene placito, se under Placito. 

Aber, t. konjunktion: men; ssm. subst. n. hin- 
der, svårighet, streck i räkningen. 

Aberréra, lat. (aberräre), förirra sig, afvika. — 
Aberratiön, f. , afvikelse, oregelbundenhet; 
afvikning ifrån bestämd bana el. ifrån rak rikt- 
ning; isht. den skilnad emellan en stjernas 
skenbara och verkliga läge, som förorsakas ge- 
nom den för fortplantningen af hennes ljus 
erforderliga tiden; lys. spridning af ljusstrålar, 
som möta genomskinliga kroppar, såsom glas 
och vatten. 

Ab esse ad posse valet consequentia, 
_ se under Consequentia. 
Abest, lat.: han är frånvarande. 

Ab executione, se under Executio. 

Ab hinc, se under Ab. 

Ab hoc et ab hac et ab illa, se under Ab. 

Ab hodierno, se under Hodie. 

Abgregatiön, f. , lat. (abgregäre, af ab, se d. o.. 

och grex, gregis, hjord), afsöndring ifrån en 

hjord, ifrån ett sällskap. 
Abnorréra, lat. (abhorrere) och Abhor- 

rescéra,, lat. (abhorrescere), undfly, afsky; 

förkasta, försmå; jmf. Abominera, Dete- 

Stera. — Abhorrént, afvikande, opassande. 

— Abhorrénter el. eng. Abhörrers (äbh-), 
pl., ett parti i England under Karl II, som 
godkände regeringens åtgärder och förkastade 
alla frisinnade invändningar deremot; )( A- 
dressers el. Petitioners , se d. o. — Ab- 
horrescens, f., afsky. 

Abhortéra, lat. (abhurtäri), afråda, afstyrka. 

— Abhortatiön , f. , frånstyrkande, afrådan. 
Abib, m.j hebr. , axmånad; första månaden af 

judarnes kyrkoår, motsvarande sednare hälften 
af mars och förra hälften af april. 

Abietin, n., lat., (äbies, gran), hartsämne ur 
terpentin. 

Abigäil, f. , hebr. qvinnonamn med betyd.: 
anförarinna för en dans, danserska. 

Abigera, lat. (abigere, af ab, se d. o., och äge- 
re, drifva, föra, leda), drifva bort; stjäla bo- 
skap. — Abactiön och Abaktiön, lat. 
abäctio, f., bortdrifvande; abäctio pärtus, 
lat. , fördrifvande af foster. — Abäctor och 
Abäktor, m., boskapstjuf. — Abigeät, n., 
boskapsstöld. 

Abimélech, m., hebr. mansnamn med betyd.: 
konungens fader. 

Abime (abThm), m., fr. (urspr. abysiae, sedan 
abyme, af gr. äbgssos, bottenlös), af grund, svalg. 

— Abimera, nedsänka, störta i en afgrund, 
tillintetgöra; nedslå, modfälla 

Abinädab, in., hebr. mansnamn med betyd.: 

ädelmodets fader, den ädelsinnade. 
Ab incunabulis, 9 e under Incunabler. 



j Ab initio, se under Initium. 

Ab instantia, se under Instans. 

Abinu Malkenu, hebr.: vår fader, vår kon u Bg; 

början af en bön, som judarne bedja nyårsdagen. 

; Ab iratO, se under Ira. 

! Abirritatiön , f., nylat., (jmf. Irritera), briel 

på retning; svaghet, förorsakad genom frånvaro 

af retning; jmf. Astheni och Atoni. 

Abiturient, v m., lat. (af abiturlre och detta af 
ablre, afgå), lärjunge, som är färdig att ?.fgå 
från ett lägre läroverk till ett högre, isht. till 
akademien; abituriént-exämen , m., af- 
gångsexamen. 

Abjicéra, lat. (abjlcere), bortkasta; förkasta, 
förakta. — Abjékt, förkastad, föraktlig, låg. 
— Abjektiön, f., förkastelse, förakt; föröd- 
mjukelse, förnedring; förkastlighet. 

Ab Jove principium, se under Princi£ium. 

Abjudicera , lat. (abjudicäre), lagligen. genom 
dom frånkänna, fråndöma. — Abjudikatiön , 
f., lagligt fråukännande. 

Abjnngéra, lat. {abjungere), afsöndra. — Ab- 
junktiön, f., afsöndring. 

Abjurera, lat. {abjuräre), afsvärja, med ed för- 
neka, edeligen afsäga sig. — Abjuratiön, 
f. , afsvärjelse, edligt förnekande ; förd. i Eng- 
land: den ed, hvarmedelst en brottsling, som 
tagit sin tillflykt till en fristad, förband sig 
att, inom viss tid, för alltid lemna landet. 

Ablaktéra , lat. (ablaciäre. af ab, se d. o., och 
lac, mjölk, saft), afhålla från mjölken ; afvänja 
dibarn från bröstet ; trädg. sugympa. — Ablak- 
tatiön , f., afyänjande från bröstet. — Ablak- 
tering el. vanl. Aflaktéring, f., sngympning. 

AblatiÖn, f. , lat. {ablätio, af auferre, bortföra, 
borttaga, aflägsna), borttagande, aflägsnandc; 
kir. afskärande af en sjuk kroppsdel. 

Ablativus el. Ablativ, se under Casus. 

Ablegéra, lat. (ablegäre), afsäuda, bortskicka: 
landsförvisa på ett år. — Ablegät, m., sän- 
debud, isht. påflig legat af andra rangen, jmf. 
Delegat; äfv. magnatombud vid en ungersk 
riksdag.- — Ablegatiön, f-, sändning, beskick- 
ning; landsförvisning på ett år, jmf. Aban- 
nation. 

Ablégmina, pl. , lat. (ablcgere, utvälja), de för- 
nämsta, till offer åt gudarna utvalda, stycken 
af ett offerdjur. 

Ablepsi, f., gr. (ablepsia, af nekande partikeln 
a och blépein, se), fysisk cl. andlig blindhet-, 
slöhet. 

Abligurera, lat. (abligurire), fråssa opp, genom 
fråsseri föröda, förslösa. 

AblOCatiÖn och Ablok-, f., lat, {abl»cäre, ut- 
hyra , bortarrendera), uthyrning, bortarrende- 
rande. 

Abluéra, lat. abluere), aftvätta, bortskölja, ren- 
sa; göra af tiden utplånad skrifl synbar genom 
galläplelösning. — Abluéntia, pl.. läkek. 
bortspolande, rensande medel. — Abluitiön 
och Ablutiön, f.. afspolning, rening, tvätt- 
ning, bad; hos romarne : tvaguing före oHVin- 
gen; vid katolska gudstjensten : presternas hand- 
tvagning med vin och vatten efter nattvarden . 
äfv. kalkens rensköljning och det dertill an- 
vända vinet. 

Abmäh, m., augusti månad enl. syriska kalen- 
dern. 

Abnegéra, lat. {abnegäre), förneka, afalå. — 



Abnor — Abreojos. 



Abnegantism , ni., föruekelseanda. — Ab- 

nögatiön, f., förnekande; vägran; sjelfförne- 

kelse. 
Abnér, m., hebr. mansnamn med betyd.: ljusets 

fader, den lysande. 
Abned, se Åbaned. 

Abnoktéra, lat. (abnoctäre, af ab, se d. o, och 
nox, noctis, natt), tillbringa natten utom hemmet. 

Abnorm, lat. (abnörmis, af ab , se d. o., och 
nörma, regel, rättesnöre), afvikande från det 
regelmessiga el. naturliga tillståndet, jmf. E- 
norm.; oregelbunden; läk., bristfällig, onatur- 
lig, sjuklig, )( Normal. — Abnormitet 
och Abnormalitét , f., oregelbundenhet, ona- 
turlig beskaffenhet. 

Abnuéra, lat. (abnuere), vägra, afslå förmedelst 
skakning på hufvudet. 

Abolein, n. , lat. (af ab, se d. o., oeh öleum, 
olja), en af oljsyra, förmedelst salpetersyra, 
vunnen syra. 

Abolöra, lat. {abolere, af ab, se d. o., och äle- 
re, nära, befordra, underhålla), afskaffa, upp- 
häfva; utplåna, tillintetgöra. — Abolitiön, 
f., afskaffaude, upphäfvande; tillgift, frikallande 
från straff, innan ännu dom blifvit fälld: abo- 
litionsbref, skrift, hvarigenom någon så- 
luuda frikallas ifrån straff. — Abolitionism, 
m., abolitionisternas grundsatser, sammanfat- 
tade till ett system. — Abolitionist, m., 
ifrare för afskaffandet af slafveriet, lifegenska- 
pen, dödsstraffet o. m. s.; i Förenta Staterna: 
politiskt parti, som till sin uppgift gjort neger- 
slaveriets upphäfvande. 

Abollagium, se Abellagium. 

Abomäsum, n., och Abomäsus, in., nylat. 
(af omäsum, ränta af slagtad boskap), löpmage, 
tjerde magen hos idislande djur. 

Abominöra, lat. (abominäri, till följd af olyck- 
liga förebud — omen, se d. o., — rygga till- 
baka för, förkasta), fasa för, i hög grad afsky. 
förbanna. — Abominäbel, afsky värd, veder- 
stygglig. — Abominärium, n., banuritual, 
innehållande de särskilta bannformlerna. — 
Abominatiön, f., afsky, förbannelse; styg- 
gelse. 

Abondéra (abångd-), fr. (abo?ider, lat. abundä- 
re, af unda, bölja), flöda öfver; hafva i öfver- 
flöd. — Abondänce (abåugdängs), f. , fr., 
öfverflöd, ymnighet; en abondänce (anna- 
bångdängs), i, till öfverflöd. 

Abonnera, fr. (abonner, af bonne, gml. form 
för borne: gräns, begränsa, bestämma), på för- 
hand betinga sig, på förhand betala; äfv. an- 
teckna sig som deltagare i ett företag. — A- 
bonnement el. -mäng, n., fr., förpligtelse 
till deltagande i ett företag, beting, anteckning, 
betalning i förväg; abonnement suspen- 
du. (abånn'mäng syspangdyh), n., fr., för ett 
tillfälle el. för någon tid upphäfdt beting. — 
Abonnent, m., person, »som abonnerat något. 

Abordera, fr. (aborder, af bord, strand), eg. 
närma sig till, hamna; nalkas för att tilltala; 
sjöt. angöra, sammanstöta, äntra. — Abordä- 
bel, tillgänglig. — Abordäge (abårdäsj'), 
n. sjöt. sammanstötning; fredlig el. fiendtlig 
ombordläggning, äntring. 

Aboriginer el. Aborigines, pl., lat. {ab o- 
rigine, från början), ett lands ursprungliga in- 
nevånare, urinnevånare, jmf. Autochthoner ; 



särsk. ett af Italiens äldsta folk. — Ab ori- 
ginal, ursprunglig. 

Abörtus el. Abort, m. , lat., missfall, förtidig 
nedkomst; bot. felslagning, då någon del. isht. 
i blomman el. frukten, felas; abörtus pro- 
CUrätio , f. , lat. , lagf. , afsigtligt fördrif- 
vande af lifsfrukten. — Abortera, föda för 
tidigt; bot. ej sätta frukt. — Aborticldium, 
n. , nylat. , lifsfruktens dödande i moderlifvet. 
— AbortlV, fosterfördrifvande; ofullständigt 
utvecklad, omogen; abortlV-kur, läkek. för- 
faringssätt, hvarigenom en sjukdom qväfves i 
sin första början. — AbortlVUm, n., pl. 
abortiva, lifsfrukten fördrifvandc medel. 

Abouchemént (abusch'mäng), n., fr. (aboucher, 
at bouche, mynning), samtal, sammankomst; 
sammanfogning af mynningarna på rör, ådror o. d. 

AbouchouchÖU (abuschuschiih), n., fr., ett 
slags grof ylleväfnad, som förfärdigas i södra 
Frankrike och utföres till Levanten. 

Ab OVO, se under Ovum. 

AbÖZZO, m., it., mål. första utkastet, jmf. 
Ebauche. — Abozzera = Ebauchera, 
se d. o. 

Abracadäbra el. Abrak-, n. 3 (saunolikt be- 
slägtadt med ordet abraxas , och enligt någras 



förmodan en förvrängning af hebr. ab, 



ich, 



dabär, fadren , anden, ordet), fordom en som 
amulett brukad besvärjningsformel emot elak- 
artade febrar; fig. meningslöst pladder, orim- 

_ ligheter. 

Abraham, m. . hebr. mansnamn med betyd.: 
mängdens el. en talrik afkommas fader. — 
Abrahamiter el. Böhmiska deister, pl., 
böhmisk religionssekt emot slutet af 1700-talet, 
som bekände sig till den tro, Abraham haft 
före omskärelsen, och som af bibeln endast 
antogo läran om Guds enhet och bönen Fa- 
der vår. 

Abrasiön, f., nylat. (abrädere), bortskrapning, 
afskafning. 

Ä bras ouverts, se under Brås. 

Abräxas el. AbrasäX, m., (troligen uppkom- 
met genom sammansättning af grekiska bok- 
stäfver, hvilkas talvärde är 365; enl. en annan 
förklaring sammansatt af egypt. abvac och ax: 
det heliga dyrkade ordet) trollformel el. tec- 
ken, isht. på utskurna stenar, som fordom af 
basilidianerna, en gnostisk sekt, begagnades som 
amulett; abräxasbild, vidunderlig figur på 
ädelstenar och ringar; abräxasgemmer, 
abräxasstenar, som amuletter brukade ste- 
nar, med utskurna, gåtfulla ord och figurer. 

Ab re, se under Res. 

Abregéra (abresjera), fr. [abréger, lat. abbrevi- 
äre, af brevis, kort), förkorta, sammandraga, 
fatta i korthet. — Abrégé (abresjeh), n., ut- 
kast; utdrag, sammandrag. — Abrégés (-sjeh), 
äfv. Absträkter, pl., koppel i orgelverk; 
smala, tunna, med skrufmuttrar försedda, trä- 
spjelor, som löpa från tangenterna till dessas 
motsvarande, i väderlådan anbringade, ventiler. 

AbremintiatiÖn , f., nylat. iabrenunciätio), af- 
sägelse, vid dopet, af djefvulen och allt hans 
anhang. 

AbreÖjOS (abreöschusch) el. Abrölhos (abröl- 
jus), sp. och port. , eg.: öppna ögonen; sederm. 
beteckning för åtskilliga hafsklippor. sandban- 
kar och skär. 



Abri — Abstention. 



AbrI, m. , fr. (härlcduingeu tvifvelaktig; några 
antaga lat. ärbor, träd, som rot, audra anse or- 
det uppkommet af apricus, utsatt for solvärme), 
skydd; tillflyktsort, skygd emot väder och vind; 
å l'abri, i skygd, i skydd, i lä; äl'abrlde 
(-dö), i skydd för, i skydd af. 

Abrogéra, lat. (abrogäre), afskaffa, upphäfva, 
för ogiltig förklara, isht. en lag el. ett lag- 
stadgande; köpm.t. återtaga ett lemnadt upp- 
drag. — Abrogatiön, f , afskaffande, upp- 
häfvande. 

Abrohani, m., ett slags bomull ifrån Ostindien; 
äfv. en sorts nättelduk. 

Abröner, pl., gr. (efter Abrön el. Habrön , en 
vekling i Argos, af gr. habrös, yppig, veklig), 
vällustingar, veklingar. 

Abrumpéra, lat. {abrumpere), lösslita, afbryta. 

— Abrupt, tvärt afbruten, ojemn; ovårdad; 
osammanhängande, plötslig. — Ab el. ex ab- 
rupto, lat., utan öfvergång el. förberedelse, 
plötsligt, med ens , på en gång. — Abrupta , 
pl., qvicka infall; korta berättelser; lösryckta, 
afbrutna satser. — Abruptiön, f. , plötsligt 
afbrott; tonk. plötslig paus. — In abriipto 
necessitätis, lat., i yttersta nödfall. 

Abrupt, se under Abrumpéra. 

Abrutera (abryt-), fr. {abruter, af brut, rå, oskä- 
lig), förfäa; förfäas. — Abrutissemént 
(abrytiss'mäng), n., grof dumhet; djurisk råhet, 
fäaktighet. 

Absalöm och Absalön, m., hebr. mansnamn 
med betyd. : fredens fader. 

Abscedéra, lat. {abscedere), bortgå, afgå; läk. 
bulna, öfvergå i var. — Abscess, m., af- 
söndring; svullnad, bulnad, böld, varböld, jmf. 
Apostem. 

Abscess, se föreg. 

Abscindéra, lat. (abscindere), bortslita, afskära, 
afskilja. — Abscissa , f., en af de två koor- 
dinater, hvarigenom en punkts läge i en kurva 
bestämmes, jmf. Ordinat och Koordinat. 

— Abscissiön, f. , afskärning, skiljande; 
ret. afbrott; kir. bortskärande af någon kroppsdel. 

AbSGOnsiÖn och Absk-, f., nylat. {abseöndere, 
dölja, gömma), förmörkelse, isht. himlakrop- 
parnas. 

Absence, se följ. 

Absens och Absént, lat. (abesse, vara ifrån, 
vara borta, part. pres. äbsens), frånvarande; 
en frånvarande, isht. en person, som är i sjö- 
tjenst, men för någon tid erhållit tillåtelse att 
lemna den; äbsens cärens, den, som är 
frånvarande, får ingenting. — Absens, lat., 
och Absence (absängs), fr., f . , frånvaro; 
absénspengar, i allmänhet: genom frånvaro 
förlorade pengar; kyrkor, afgifter, som de and- 
lige till biskoparna erlägga för bortavaro frän 
sina gäll; absence d'esprit (-däsprih), f. . 
fr., själsfrånvaro. — Absentatiön el. Ab- 
sentéring, f. , rymning, bortavaro, olaglig 
frånvaro. — Absénter-lista, förteckning på 
frånvarande el. felande. — Absenteism, ni., 
resevurm ; särsk. de irländska godsägarnes vi- 
stelse utom Irland. — Absentéra sig, af- 
liigsna sig; rymma. 

Absinth och Absint, in., gr. [apslnthion, lat. 
absinthium) , ett' slags likör, beredd af malörts- 
blad med tillsats af anis. • 

Absid, Absis, Absider, se Apsid. 



Absit, lat. (af abesse, vara borta), det vare långt 

ifrån oss! Gud bevare oss! • 

Absolument, Absolut, Absolutism, se följ. 

Absolvera, lat. (absötvere, befria, fullända), 
lösa, frigöra; bringa till slut, fullborda; ab- 
SÖ1VO el. abSÖlvo te, lat., egentl.: jag 
löser, jag befriar dig; början af den katolska 
absolutionsformeln, äfv. understundom begagnad, 
och då subst. n., för att beteckna denna; absol- 
vera ab instantia, se under Instans. — 
Absolurnént (-lymäng), fr., el. Absolut, lat., 
adv., ovilkorligen, helt och hållet, rent af, allde- 
les; sjelfrådigt, egenmäktigt; log. och gram. i 
och för sig sjelf. — Absolut, adj , fulländad, 
fullständig; oinskränkt; befallande, ovilkorlig: 
fil. tänkt i och för sig sjelf, utan hänseende till 
något annat, )( Relativ; kem. fullkomligt 
ren ; språkv. säges om ett ord, som står fritt 
el ensamt; fys. absolut vigt, vigten af en kropp, 
utan jemförelse med någon annan, såsom vigt- 
enhet, )( Specifik; absolut höjd, höjd ifrån 
hafsytau; mat. absolut tal el. storhet, tal el. stor- 
het, hvarvid afseende blott fästes vid qvantite- 
ten, ej om den är positiv el. negativ; det ab- 
soluta, filos, det eviga, det sanna, den yt- 
tersta grunden för allt. — Absolutiön, lat. 
absolutio, f. , frikännelse; syndaförlåtelse; 
lagf. , frikallelse från allt vidare ansvar; teol., 
i äldsta kristna kyrkan den handling, hvari- 
genom affällingar och andra syndare efter full- 
ändad botöfuing åter upptogos i kyrkans ge- 
menskap; i katolska kyrkan : den prestens hand- 
ling, hvarigenom han, i bikten dömer och för- 
klarar den biktande syndfri och helig inför 
Gud; i protestantiska kyrkan: den till skrifter- 
målet hörande försäkran om syndernas förlå- 
telse, å Kristi vägnar den troeude förkunnad 
af Ordets tjenare; absolutio ab instantia, 
se under Instans; absol. plenäria, full- 
ständig frikännelse. — Absolutöria sen- 
téntia, f., el. Absolutörium, n., frikäu- 
nelsedom, aflatsbref. — Absolutum decre- 
tum, se under Decretum. — Absolutism, 
m., statsv., oinskränkt styrelse, envåldssystem ; 
teol., den lära, enligt hvilken Gud pä förhand 
ovilkorligen bestämt vissa menniskor till salig- 
het och andra till fördömelse, jmf. Predesti- 
nation. — Absolutist, m., anhängare af 
absolutismen. — Absolutistisk, till abso- 
lutismen hörande. 

Absonänt, nylat. (af ab, se d. o., och sönus, 
klang, stämma), missljudaude; förnuftsstrid ig ; 
osmaklig. 

Absorbera, lat. {absorbere), insuga, uppsluka: 
uteslutande upptaga; innefatta: öfverväldiga ; 

förtära; absorbentia, pl. , cl. absorbe- 
rande medel, läkemedel, som. genom in- 
sugning af fuktigheter, tillintetgöra inflytelsen 
af för kroppen skadliga ämnen: absorbe- 
rande kärl, se Lymfatiska kärl. — Ab- 
sorptiön, i'., insugning. — Absorptiv, i 

_ besittning af förmågan att absorbera. 

Absque, lat. , utan; absque cäusae cogni- 

tiöne , utan föregående undersökning; abs- 

que ullaconditiöne, ovilkorligt, obetingadt. 
Abstémius, m., lat. (af abs och temwn, för 
temétum, rusande dryck), en återhållsam, isht. 
den. som afhåller sit;- ifrån starka drycker 

I Abstention, se under Abstinera. 



Absterjrera — Accent. 



Abstergéra, lat. (abstergere) , aftorka, rena; 
borttaga; abstergéntia, pl., el. abstergé- 
rande medel, läkek. utvertes renande, sår- 
l-enande medel. — Abstersiön, f., rensning, 
tvättning af sår. — Abstersiv, renande, ut- 
vertes afförande. 

Abstinéra, lat. [absiinere, af abs, se Ab och 
tnitrt, hålla), afhålla sig. — Abstinendi JUS, 
se under Jus. — AbstinÖnt, återhållsam. 
måttlig. — Abstinénter, pl. egentl. : de åter- 
hållsamme; kristen sekt i tredje århundradet. 
hvars medlemmar afhöllo sig ifrån äktenskap 
och förtärandet af kött. — Abstinens, f., 
återhållsamhet; hos katolikerna: mer el. min- 
dre fullständig fasta, isht. afhållande från att 
förtära kött på fredagar, lördagar och andra 
fastedagar; abstinénsdagar, "fastedagar. — 
Abstentiön, f. , lagf. afsägelse af, genom 
testamente tillfallet, arf. 

Abstrahéra, lat. {absträhere, draga ifrån), från- 
skilja, i tanken afsöndra en el. flera af ett fö- 
remåls egenskaper; abstrahéra från, ej 
fästa afseende vid, lemna åsido, se bort ifrån. 
— Abstrakt, i tankarna afsöndrad, tänkt i 
och för sig, allmän, )( Konkret; djupsinnig; 
svårfattlig, svår att tillämpa; in absträcto, 
lat., i allmänhet, i och för sig sjelft betraktadt, 
)( In conereto. — Absträctum, u, pl. 
absträcta, afsöndradt begrepp, tanke; språkv. 
begreppsnamn; absträctum pro conereto, 
lat. , det allmänna begreppet i st. f. det en- 
skilta föremålet, egenskapen i st. f. föremålet, 
som äger den. — Abstraktion, f., afsöndring 
i tanken af ett föremåls tillfälliga egenskaper, 
för att erhålla dess allmänna begrepp; tomt 
begrepp, drömbild; själsfrånvaro, tankspriddhet: 
abstraktions-förmåga, förmåga att bilda 

afsöndrade , öfversinliga begrepp. 

Abstrakter, se Abrégés, under Abregera. 

Abstrudera, lat. [abstruderé], bortstöta; för- 
borga, dölja. — Abstrus, dunkel, svårfattlig, 
obegriplig. — Abstrusitét, f., dunkelhet, 
obegriplighet. 

Absuméra , lat. (absumere), borttaga, förtära. — 
Absumptiön, f., förtärande. 

Absurd, lat. [absurdus, af ab , se d. o., och 
surdus, urspr. ljudande, sedan dof, döf, således 
egentl. missljudande), orimlig, osmaklig;, löjlig; 
dum; ab el. ex absurdo, lat: från el. ur 
det orimliga; bevisa nugot ab el. ex abs., be- 
visa ett påstående genom att utgå från dess 
motsats och ådagalägga dennes orimlighet; ad 
absiirdum, lat.: till det orimliga; bringa 
någon ad abs., visa sin motståndare, att hans 
påstående är orimligt, — Absurditet, f . , 

_ orimlighet, dumhet. 

Abu , arab., betyder fader och begagnas ofta till 
bildande af mansnamn, t. ex. Abu-Abdallah, 
Abdallah's fader, Abu-Bekr, jungfruns fader, 
Abulfeda, trohetens fader, o. s. v. 

Abull, f . , grek. (af nekande part. a och bii- 
lesthai, vilja), viljelöshet, brist på vilja; ett slags 
sinnessvaghet med hufvudsakligast nyssnämda 
kännetecken. 

Abundera, se Abondera. 

Ab universali ad particulare valet, a 
particulari ad universale non valet 
consequentia, se under Consequentia. 

Abusus, m. , lat. (af ab, se d. o. . och uti, 



bruka), missbruka; abUSUS non töllit U- 
sum, lat., missbruket upphäfver ej (det rätta) 
bruket. — Abusera (abys-), fr., missbruka; 
narra , bedraga. — Abuséur (abysöhr) , m. , 
fr., bedragare ; förförare. — Abusiön , f. , 
lat., ret. missbruk, oriktig användning af ord 
el. liknelser, jmf. Katachresis. — Abusi- 
ve, Per abiisum, lat., och Par abus 
fparrabyh) . fr., på ett missbrukande sätt, för- 
medelst missbruk; oegentligen ; bedrägligen. 

AbySSUS, m., gr. (äbyssos). afgrund, svalg, bot- 
tenlöst djup; äfv. fråssare, snålvarg. 

Abäss, Abässera, se Abaissera. 

Ac , lat. , i sammansättningar förekommande för- 
stafvelse = Ad , se d. o. 

Academia, se Akademi. 

AcajÖU (akasjuh), m., ett slags föga kändt träd 
i Södra Amerika; äfv. ofta mahognyträdet; 
acajÖU-nöt, nöten af vestindiska, hvita ma- 
hognyträdet: anacardium occidentale, och ost- 
indiska trädet avac. longifolium, jmf. Ana- 

cardie. 

Acäntses el. Acänzis, pl., turk., frivilliga vid 
turkiska lätta trupper. 

| A capite ad calcem, se under Caput. 

| Acatalecticus , se Katalektikos. 

I Accabléra, fr. {accabler. som än härledes af 
lat. cäbtdus, murbräcka, hvaraf accabuläre, 
krossa, än af gmlfr clmnble med samma bety- 
delse som cabulus, än åter af kelt. cablu, för- 
trycka), belasta, öfverhopa; nedtrycka, öfver- 
väldiga. — Accablemént (-bl'mäng), u., öf- 
verhopning; nedslagenhet, bekymmer; mat- 
tighet. 
Accaparera, fr. {accnjmrer, af lat. ad, se d. o., 
och cäpei'e, taga, el. paräre , förvärfva, köpa; 
några härleda det äfven at it. capärra, hand- 
penning), göra förköp af en vara, ockra. — 
Accaparemént (-par'mäng), n., förköp, upp- 
köp i förväg af en vara, för att kunna upp- 
dyrka priset dera. — Accaparéur (-rohr), 
m., en, som gör förköp, för att ockra på en vara. 

I Accarezzévole och Accarezzevolménte , 
it., tonk.: smekande. 

j Accedéra, lat. (accedere, träda intill, nalkas), 
bifalla, hålla med, instämma. — ACCédo, jag 
bifaller, jag instämmer. 

! Accelerera, lat. (acceleräre), påskynda, drifva 
på-, ila. — Accelerändo (attjel-), it., tonk. 
raskare, med tilltagande hastighet, )( Ritar - 
dando. — Acceleration, f., lat., påskyn- 
dande; tilltagande hastighet i kroppars rörelse; 
fixstjernornas accel. är skilnaden emellan 
ett stjerndygn och ett medel-soldygn, hvilket 
sednare är 3 min. 56 sek. längre. — Acce- 
lerativ, påskyndande, pådrifvande. — Acce- 
lerätor, m., anat., muskel, som påskyndar en 
uttömning. 

Accendibel el. Accensibel, lat. (af accen- 
dere, antända, upptända), antändbar, brännbar; 
eldfäDgd. — Accendibilitét , f., antändbar- 
het, brännbarhet; eldfängdhet. — ACGÖndite 
(egentl. tanden!), begynnelseordet af en inom 
katolska kyrkau bruklig vexelsång, hvilket ofta, 
och då ssm. subst. n., användes, för att be- 
teckna hela sången. 
; Accent (uttalas stundom aksäng), m., lat. ac- 
CÖntUS (af ad, till, och eäntus, sång), den 
språkljudet beledsagande tonen, betoningen, 



Accepi — Aocoglienza. 



yttrande sig genom stämmans höjning och sänk- 
ning; tonvigt på en stafvelse i ett ord: gram- 
matikalisk a.; på ett el. flera ord i en sats: 
deklamatorisk a. ; på vissa toner el. figurer i 
ett föredrag: musikaliska.; tonvigtsteeken öfver 
en bokstat' el. en stafvelse; egendomligt vittal 
för ett visst språk, en viss munart; ovanlig. 
afvikande brytning i uttalet; accentus eccle- 
siästici el. ecclesiästicus , m., lat., kyrko- 
el. messton, den ton, hvarmed, isht. inom ka- 
tolska kyrkan, presten afsjunger bibeltexter el. 
böner, och som hufvuds. består deri, att, medan 
han föredrager alla de andra stafvelserna i en sats 
med en och samma ton, midt emellan sång och 
läsning, han utför de sista stafvelserna deraf 
med vissa regelmessiga, melodiska slutfall. — 
Accentuatiön el. Accentuéring, f. ; be- 
toning; tonbeteckning. — Accentuera, be- 
tona, i uttalet gifva en stafvelse el. ett ord 
tonvigt; beteckna med tonvigtsteeken. 

Accépi, lat. (af accipere, mottaga), jag har emot- 
tagit. — Accepisse (egentl.: att hafva mot- 
tagit), n., mottagningsbevis, skriftligt erkän- 
nande, att man emottagit något, jmf. Rece- 
pisse. — Accépt, n., skriftligt godkännande, 
isht. af en vexel el. räkning, med förbindelse 
till dess betalning. — Accépta, pl., inkom- 
ster. — Acceptabel, antaglig. — Accep- 
tänt, m., mottagare, den, som, medelst på- 
teckning, till betalning godkänner en på honom 
utställd vexel, jmf. Promittent; acceptänt 
per onöre di lettera, it., en, somaftjenst- 
aktighet — »fik vexelns heders skull» — er- 
känner en, på honom icke dragen, vexel. — 
Acceptatiön, f. , se Accept; äfv., inom 
dogm., Kristi tillfyllestgörelse för verldens syn- 
der, såvidt den betraktas såsom fullt tillräck- 
lig, )( Acceptilation, se nedanför; accep- 
tationsbok, bok, hvari köpmannen antecknar 
de vexlar, han till betalning erkänt el. accep- 
terat; acceptationstid, den lagliga tid, inom 
hvilken en vexel måste förevisas och till be- 
talning godkännas. — Acceptera, erkänna, 
som giltig förklara, till betalning godkänna. — 
Acceptibilitét, f., antaglighet. — Accep- 
tilatiön, f., antagande af att en fordran blif- 
vit betald el. qvittering dera, innan den ännu 
blifvit erlagd; dogm. Kristi tillfyllestgörelse 
för verldens synder, betraktad såsom icke i och 
för sig sjelf tillräcklig, utan först genom Guds 
nåd giltig förklarad, )( Acceptatiön, se of van. 

Access, m., lat. (accessus, af accedere, träda 
intill), tillträde; isht. yngre juristers rättighet 
att, för sin egen utbildning, öfvervara dom- 
stolarnas sessioner; rättighet till genomseende 
af domstolarnas protokoller, o. s. v.; valbarhet 
till högre kyrkliga befattningar; förberedelseböu 
I ill messan. — AccéS (aksah), m., fr., anfall 
af en sjukdom. — Accessibel, tillgänglig. 
— Accessibilitét, f., tillgänglighet, vänlig- 
het, nedlåtenhet. — AccessiÖn, f., tillväxt: 
tillägg till hufvudsaken; tronbestigning; ac- 
cessionsfördrag, statsv. fördrag, hvarige- 
norn en stal biträder andra staturs förbund el. 
fördrag. — Accessist, m., en. som liar till- 
träde till en rätts sittningar, jmf. Auditor; 
en, som har förhoppning om en syssla, jmf. 
Aspirailt. — AccéSSit (egentl.: han har 
kommit nära, oätnl. målet, i motsats till vicit: 



han har segrat, han har uppnatt det,, u., an- 
dra el. mindre priset, såsom belöning för lös- 
ningen af en, gemenligen af en akademi upp- 
ställd, prisfråga. — AccessÖrium, n., lat., 
el. AccesSÖir (acksässåähr), m., fr., tillsats. 

tillbehör, bisak; accessörium séquitur 

SUUm principäle, lat.: bisaken följer med 
sin hufvudsak, d. v. s.: den, som äger hufvud- 
saken, äger äfven det tillhörande. — Acces- 
SÖrisk, tillhörande, tillfällig, oväsendtlig. 
AcciaCCätO (attjackätå), it. (af acciaccäre, kru- 
sa), tonk. med häftighet gripande (tonen). — 

— Acciaccatura (attjacka-j, f., ett slag- 
prydnad inom instrumental-musiken, om hvars 
natur man dock ej är rätt ense: enl. somliga 
skulle den bestå i att efter hvarandra, hastigt 
och kraftigt, anslå alla noterna af ett ackord, 
för att dymedelst låta dem bättre framträda: 
enl. andra i att vid ett ackord anslå en el. flera 
noter, som icke tillhöra det; enl. några skulle 
den slutligen vara en appoggiatura (se d. o.), som 

_ borde anslås nästan samtidigt med hufvudnoten. 
J Accidens el. ACCidéns, n., lat. (af accldere, 
hända), något tillfälligt, oväsendtligt; bibestäm- 
ning; tillfällighet; boktr.t., tillfällighetstryck: 
aCCidéntier, pl., tillfälligheter; tillfälliga in- 
komster, sportler; per accidens , lat., cl. 

par aCCidént (acksidäng), fr., händelsevis 

tillfälligtvis. — Accidentäl el. Accidentél , 

nylat. (accidentälis) , tillfällig, oväsendtlig. — 

Åccidentälia el. Accidentälier, pl., till- 
fälligheter, bisaker. — Accidénti musicäli 
(attjid-), it., pl., tillfälliga för-teckningar, bi- 
toner, som ej. höra till hufvudtonernas skala 
och alltså icke äro betecknade i början af styc- 
ket. — Accidit in piincto, quod non 
sperätur in älino, lat.: ofta händer i ett 
ögonblick, livad man ej väntat på ett år. 
I Accipéra, lat. {accipere), antaga, godkänna: 

jmf. Accepi. 

Accis, m. , fr. [accise, af lat. accisum, det af- 
skurna el. accisa, näml. pars, den — af sta- 
ten — afskurna, fordrade delen, af accidere. 
skära; enl. några af prep. ad — ac och snhst. 
cise, föråldradt ord, som betecknade en skatt 
på öl och vin), urspr. hvarje indirekt skatt ; 
afgift å lifsmedel, som torgföras och försäljas; 
landtull; embetsverk, som uppbär dylika af- 
gifter, äfv. Accis-kammare. — Accisänt, 
m., accispligtig. — Acciséra, erlägga accis. 

— Accisor, m., tjensteman, som uppbär accis. 
Acclaméra och Ackl-, lat. [acclamäre), till- 
ropa, genom, utrop gifva sitt bifall tillkänna. 

— Acklamatör, m.. bifallsropare, hnrrabas. 

— Acklamation, f. , bifallsrop; allmän bi- 
fallsyttring till ett förslag, utan föregående om- 
röstning; par acclamatiön (-acklamassiSng), 
fr. , genom allmänt bifall, enhälligt. 

Acclimatiséra och Ackl-, (af gr. klima, jmf. 

Klimat), vänja vid ett främmande luftstreck •. 
göra hemmastadd. — Acklimatiön, Ackli- 
matatiön och Acklimatisering, f. . vän- 
jande vid v\i främmande luftstreck. 

Acclusum, n.j lat. (accludere, af ad, se d. o.. 
och cläudere, tillsluta), tillägg, bilaga. 

Accoglienza (ackåljänza), f, it. (af accögliere, 
väl, vänligt emottaga), vänligl emottagande ; 
köpm. godkännande af en vexel. jmf. Accep- 
tatiön. 



Accolade — Accroupera. 



Accolade och Accolage, se följ. 

Accoléra och Ackol-, fr. [accoler, af lat. ad, 
se d. o., och cöllum, hals), omarma, omfamna; 
inklamra; köpm.t. sammandraga flera poster i 
en räkenskapsbok. — Accolade (ackåläd) f. , 
omfamning; af stormästaren verkställd omarm- 
ning vid någons upptagande såsom riddare i 
en orden; riddareslag; klamra; tonk. tecken, 
som vid hörjan af hvarje notrad sammanbinder 
de särskilta stämmornas liniesystemer. — Ac- 
COläge (ackåläsj'), n., vinrankans uppbindande 
vid en stör. 

AcCOmmodéra och Ack- , lat. {accommodäre, 
af ad, se d. o., och cömmodum, beqvämlighet; 
fördel), passa, öfverensstämma med någons be- 
qvämlighet; göra överensstämmande dermed, 
bringa i ordning; ackommodera sig, ställa 
sig i ordning; lämpa sig efter, finna sig i; 
förlikas. — Ackommodäbel, fr. [accommo- 
däble), användbar, tjenlig; biläggelig. — ■ Ac- 
kommodabilitét , f., användbarhet, lämplig- 
het; biläggelighet. — Accommodäge (-däsj'}, 
n., fr., tillagning, tillredning; uppläggning. — 
Ackommodänt , smidig, foglig, villfarig; 
passande. — Ackommodatiön , f., lat., ef- 
tergifvenhet ; lämpande efter tid och omstän- 
digheter, efter andras fattningsgåva, åsigter. 
svagheter; teologerna skilja mellan en formel 
a., som endast angår sättet för lärans bibrin- 
gande, och en materiel a., som har afseende 
på sjelfva innehållet af läran. — Accom- 
modemént (ackåmmod'mäng), n. , fr., inrätt- 
ning till bättre beqvämlighet i ett hus, i ett 
rum; iordningställande; uppassning; bilägg- 
ning, godvillig förlikning, vänlig öfverenskom- 
melse. — Ackommodéring , f., iordning- 
ställande, isht. af prydnader och af håret. 

Accompagnamento", Accompagnato, Ac- 
compagnateur, m. fl., se följ. 

Accompagnéra och Ackompanjera, fr. {ac- 
compagner, jmf. Compagnon), beledsaga; isht. 
tonk. med sång el. instrument beledsaga huf- 
vudstämman. — Accompagnaménto (ac- 
kåmpanjamänto), it., beledsagning, jmf, Ac- 
compagnement. — Accompagnato (ac- 
kåmpanjäto), it., beledsagad ; med ackompanje- 
mang; i ackompanjemangstil. — Accompag- 
natéur el. Ackompanjatör, äfv. Ackom- 
panjist, m., och Accompagnatrice el. 
Ackompanjatris, f., person, som utför ett 
ackompanjemang. — Accompagnemént el. 
Ackompanjemang, n., beledsagning; med- 
spel af understödjande, underordnade stämmor, 
som till en melodi bilda den harmoniska fyll- 
naden ; namn på sådan el. sådana stämmor. 

Accompléra (ackångpl-), fr. (accomplir, af lat. 
ad, se d. o., och complere, fylla), uppfylla, full- 
ända, fullborda. — Accompll (ackångpli), 
fulländad, fullkomlig i sitt slag. — Accom- 
plissemént (ackångpliss'mäng) , n., fulländ- 
ning, fullbordande. 

Accörd el. Ackord , n., fr., (enl. några af lat. 
ad, se d. o., och cor, cordis , hjerta, enl. an- 
dra af grek. chordä, sträng), öfverensstämmelse, 
samklang; tonk. regelmessigt ordnad samklang 
af flera intervaller; öfverenskommelse , aftal; 
förlikning emellan gäldenär och fordringsägare, 
till följe hvaraf den sednare skall, såsom be- 
talning för sin fordran, nöja sig med att er- 



hålla en del af densamma; tjensteköp; krigst. 
godvilligt öfverlemnande af en fästning; d'ac- 
CÖrd (dackåhr), fr., eg.: af samma mening; 
må så vara! medgifves! Vara d'accord, vara 
ense, öfverensstämma; par aCCÖrd (parrac- 
kåhr) , fr. , genom öfverenskommelse. — Ac- 
kordäbel, förenlig; tillåtlig; biläggelig. — 
AccordaméntO , n., it, sammanstämning af 
instrumenter och sångstämmor. — Accor- 
dändo , it. , sammanstämmande ; betecknar i 
den komiska musiken härmandet af instrumen- 
ters stämning före ett styckes början. — Ac- 
kordera, öfverensstämma, passa; tonk. bilda 
samklang; träffa aftal, komma öfverens, förli- 
kas; köpslå, pruta; krigst. dagtinga. — Ac- 
CÖrdion, n. , drag- eller handharmonika, be- 
stående af en aflång, fyrkantig låda med tänj- 
bara sidoväggar af läder, vid hvilkas utdrag- 
ning el. sammanpressning väder, förmedelst 
tangenternas nedtryckning, tillföres motsvarande 
metalltungor, som derigenom frambringa toner. 

— Accordöir (ackårdåähr), m. , fr., stäm- 
hammare, stämhorn, stämgaffel. 

Accorp oration och Ack-, f., nylat. (accorporä- 
tio, af ad, och corpus , se d. o.), införlifvande. 

Accotemént (ackåfmäng), n., fr. (af coté, sida), 
sidoväg, fotstig vid sidan af en landsväg. — 

— Accotöir (ackåtåähr), n., sidostöd, armstöd. 
AcCOUChéra och AckUSChéra, fr. (accoucher, 

af concher, ligga till sängs), falla i barnsäng, 
nedkomma med barn; förlösa. — ACCOU- 
Chéiir och Ackuschör, m., läkare, som verk- 
ställer barnförlossning; barnsängs-läkare. — 
Accouchéuse (ackuschohs) el. Ackuschör- 
ska, f. , barnmorska. — Accouchemént 
(ackusch'mäng), n., barnsbörd, förlossning; för- 
lossningshjelp ; förlossningskonst. 

Accondemént (ackud'mäng), n., fr. (accouder, 
af coude, armbåge), uppställning af fotfolk i 
led, med armbåge mot armbåge. — ACCOU- 
döir (ackudåähr), ni., armstöd, fönsterdyna. 

Accouplera och Ackupl-, fr. (accoupler, af 
couple, par), hopkoppla, hopspänna parvis ; para. 

AcCOUtrera, fr. (acconlrer), kläda, utstyra. — 
ACCOUtrement (ackutrmäng), n., drägt, kläd- 
sel; ovanlig, narraktig utstyrsel. 

ACGOUtumänce (ackutymängs'), f • , fr., vana; 
isht. dålig vana, ovana; jmf. Coutume. 

Accreditera och Ackr- , fr. (accrediter, af lat. 
credere, tro), betro, befullmäktiga; förskaffa an- 
seende: genom ackreditiv befullmäktiga en re- 
sande att på vissa orter lyfta penningar. — 
Ackreditiv, n., se Kreditiv. 

Accrement, se följ. 

ACCresCÖra, lat. (accrescere), tillväxa, förökas. 

— Accrement, n., tillväxt, förökelse. — 
Accrescéndo, tonk. tilltagande i styrka. — 
Accretiön, f. , tillökning. 

Accriminéra, nylat. (af crimen, beskyllning, 
brott), beskylla, anklaga. — Accriminatiön , 
f., beskyllning, anklagelse. 

Accrochéra , fr. [accrocher, af croc, krok), upp- 
hänga på en krok, haka fast; hindra, hämma; 
kapa åt sig. — AccrÖChe (ackrasch), f., hin- 
der, uppehåll. 

Accroupera Sig, fr. (saccroupir, af croupe, 
länd), sätta sig på huk, nedhuka sig. — Ac- 
croiipissemént (ackrupissmäng), n., ned- 
hukning; ett djurs sittande på bakbenen. 

2 



10 



Accubation — Achor 



ACCUbatiÖIl , f., lat. (af uccumbere, lägga sig till 
bords; äfv. lägga sig hos någon), liggande till 
bords (enl. gamla tiders sed). — Accubitor, 
m., kejserlig tjenare i Konstantinopel, som sof 
bredvid kejsaren. — Accubitum, n., kudde 
på en bordssoffa. 

ACCUÖII (ackölj), m., fr., mottagning, bemötande. 

— ACCUeilléra (ackölj-), emottaga, upptaga. 
Acculéra (ackyl-), fr. (acculer, af cul, lat. culus, 

bakdel), draga sig tillbaka mot ett föremål för 
att hålla sig ryggen fri; ridit, sätta sig för långt 
tillbaka på hästens länd. 

Accumuléra , lat. {accumuläre, af cumubis,)xög), 
samla i hög, hopa. — Accumulatiön , f. , 
hopande; ret. hopande af ord, ordsvall. 

Accurät och Ack-, lat. (accuräre, af cura, om- 
sorg), noggrann, riktig; punktlig. — Ackura- 
tÖSS, f, noggrannhet, punktlighet, sorgfällighet. 

Accusabel, Accusator, m. fl., se under Ac- 
cusera. 

ACGUSéra, lat. {accusäre, af causa, orsak), an- 
klaga, beskylla, väcka åtal emot. — ACCU- 
säbel, som kan anklagas. — Accusatiön, 
lat. aCCUSätio, f. , anklagelse, beskyllning; 
aCCUSatio COntumäCiae , lat, lagf. ankla- 
gelse för olydnad; a. SUSpecti, anklagelse 
mot förmyndare för försumlig förvaltning af 
myndlings gods. — AccusätOT, m., ankla- 
gare, kärande. — Accusatörie , anklagelse- 
vis. — Accusatörisk , anklagande, angif- 
vande, beskyllande. — Accusätus, m., an- 
klagad. — Åccusativus , se under Casus. 

Acéphali, Aképhali och Akefäler, pl., gr. 
(akephuloi, af nekande part. a och kephala, 
hufvud), egentl. hufvndlösa; naturv. ett slags 
blötdjur utan hufvud; oegentl. svärmare, dårar. 

— Akefälisk, hufvudlös; utan herre, utan 
hufvudman; dum, dåraktig; (om böcker) utan 
början, bristfälliga i början. 

Acérb , lat. {acérbus), skarp, bitter. — Acer- 
batiön, f., förbittring. — Acerbéra, göra 
bitter; förbittra, uppreta. — Acerbitét, f. , 
bitterhet, skärpa, barskhet. 

Acerider och Akerider, pl., gr. (af nekaude 
part. a och härds, vax), läkek. salvor och plå- 
ster utan vax. 

Acérra, f. , lat., fornk. litet, fyrkantigt brons- 
skrin med lock, hvari offerrökelse förvarades; 
litet, flyttbart altare, som ställdes vid foten af 
en afliden persons bädd, och hvarpå slägtingar 
och vänner antände rökelser; rökelsekai*. 

Acervatim och Acervation, se följ. 

Acervéra, lat. (acerväre, af acervus, hop, hög), 
hopa. — Acervatim, hoptals, högtals. — 
Acervation, f. , hopande, upphopande. — 
Acérvus el. Syllogisnms acervälis = 
Sorit, se d. o. 

Acescent, lat. (acescevs, af acéscere, blifva sur), 
syrlig. — Acescéntia, pl., närings- och lä- 
kemedel, som lätt surna. — Acetäbulum , 
n., ättikkärl, ättikflaska; sederm. äfv. bägare 
och öfverh. hvarje slags kärl att förvara fly- 
tande ämnen uti; anat. urhålkning i höftbenet, 
höftgrytan, i hvilken lårbenets öfra ända rote- 
rar; acetäbula, pl., sugverktyg el. sådana 
organer, medelst hvilka ett djur är i stånd att 
bilda ett tomrum emellan organet och hvarje 
yta, hvarpå det hvilar. — Acetäter, pl., ät- 
tiksvrade salter. — Acétisk, ättiksur. — AC6- 



tométer el. Acetiméter, m., liten apparat 
för att utröna ättikans styrka el. halt af verk- 
lig ättiksyra. — Acetösa, pl., kroppar, som 
innehålla Jttiksyra. — Acétum, n., ättika. 

Acesi el. Akesis, f., gr. (af akeislhai, läka), 
återställelse till helsan. — Acésma el. A- 
kesma, n., läkemedel. 

Acetäbulum, Acetäter, Acetisk, Aceto-" 
meter, Acetosa, Acetum, se under Ace- 
scent. 

Achalandéra (aschalangd-), fr. (achalander, af 
chaland, kund), tillocka kunder, draga kunder 
till sig. 

A charge, se under Charge. 

Acharisti, f., gr. (acharistia), otack, otacksamhet. 

Acharnera (äsch-), fr. (aeharner, af chair, lat. 
caro, kött), egentl. gifva hundar el. jagtfåglar 
kött, för att reta deras appetit; upphetsa, för- 
bittra. — Acharnemént (ascharnemäng), n., 
häftig åtrå, begärelse; hetta, förbittring, raseri. 

Achat, se Agat. 

Achätes, m. , gr., namn på Aeneas' vän och 
stridsbroder; sedan i allm. en trogen följeslagare, 
en vän i nöden, äfv. fldus Achates. — 
Achatiséra, vara en Achates, en trogen vän. 

Acheminéra (aschem-), fr. {acheminer, af ckennn, 
väg), bana väg, inleda, förbereda, bringa i gång. 
— Acheminemént(aschemin'mäng), n., hjelp- 

_ medel, befordringsmedel, inledning. 

Acheron (äkh-), m., gr. (af ächos, smärta, och 
rhein, flyta), mytol. "flod i underjorden, öfver 
hvilken de aflidnes själar skulle färdas; äfv. 
sjelfva underjorden. 

Acheropita (akher-), pl., gr. (acheiropöJäta , af 
nekande part. a., cheir, hand, och poiätös, gjord), 
bilder af Frälsaren el. af den hel. Jungfruu, 
som förmenades icke vara gjorda af mennisko- 
händer, utan af englar el. af saliga andar. 

Ä cheval, se under Cheval. 

Achevéra (aschV), fr. (achever), fullända, full- 

_ börda, fullkomna._ 

Achia, Achiar, Atschia, Asia, Atscher, 
pers. (ätschär, egentl. blandad), alla slags, i 
salt, ättika och kryddor inlagda, grönsaker. 

Achllles, m., gr., förnämsta grekiska hjelten 
under trojanska kriget; sedan i allm. en stor 
hjelte; praktfull fjäril; skenbar slutledning, 
enl. hvilken filosofen Zeno sökte bevisa att, 
under vissa förutsättningar, den snabbfotade 
Achilles aldrig kan uppnå den långsamma sköld- 
paddan, eller att i allmnht, ett ting, som rörer 
sig långsamt, aldrig kan uppnäs af det, som 
rörer sig snabbt, äfv. arguméntum Achil- 
léum; Achilleshäl , den mest sårbara delen 
hos en menniska (enl. sagan kunde Achilles 
endast såras i hälen); en persons svaga sida; 
Achilles-sena, den starka sena, som utgår 
ifrån hvardera underbenets vadmuskel och tä- 

_ ster sig vid hälbenet. 

Achlys, f. , gr. (achlys, dunkel, dimma), läkek. 

_ fördunkling af ögats hornhinna. 

Achne, f . , gr., egentl. skum; läkek. linneskaf; 
jmf. Charpie. 

Acholi, f. , gr., (af nekande part. a och chölos, 
galla), brist på galla, icke gallsjuk sinnesart: 

_ äfv. kolera. 

Achor, m., mest i pl. achöres, gr., skorf, 
utslag på hufvudet; små runda, föga öfver hud- 
ytan upphöjda och af ett bär genomborrade 



Aehroi — Actio. 



11 



bleminor, hvilka torka och efterlemna en gul, 

_ kornig och skälig skorpa. 

Aehroi, pl. , gr. (ächrooi, af nekande part. a 
och chröa, färg), läkek. färglösa, bleka men- 
niskor, bleksiktiga. 

Achromasi och Akrom-, f., el. Achroma- 
tismus och Akromatism , m., gr. (af ne- 
kande part. a och chröma , färg), färglöshet, 
färgernas tillintetgörelse genom inverkan af den 
prismatiska färgbildens motsatta färger; blek- 
het, sjukligt utseende. — Akromätisk, färg- 
lös, icke färgande; akromätisk kikare, kikare, 
som visar föremålen utan brokiga kanter och 
falska färger. — Akrömatopsi, f., oförmåga 
att urskilja färgerna. 

Achrönisk och Akr-, gr. (af nekande part. a 
och chrönos, tid), utan tid, evig; akroniska 
punkter, astr. de punkter i verldsrymden, hvilka 
äro belägna midt emot solen. 

Acht och Akt, f. , t., dom, hvarigenom en 
medlem af staten beröfvas alla sina rättigheter 
och lagens beskydd; en förbrytares landsförvis- 
ning och fredlöshet; bann; förklara ngn. i a., 
förklara ngn. förlustig samhällets skydd, bann- 
lysa; landsförvisa. 

Acidation, Addera, Acidimeter m. fl., 

_ se följ. 

Acidum, n., lat., pl. äcida, syra. — Acida- 
tion, f, syrbildning. — Acidera, förvandla 
till syra. — Acidimeter, m., syremätare. — 
Aciditet, f., syrlighet, skärpa. — Acidu- 
léra, göra syrlig. 

Acierie (asierlh), f, fr. (acier, stål), stålhytta, 
stålugn. 

AcinÖS, lat. (äcina, vindrufva), vindrufformig. 

Acinesi, se Akinesi. 

Acklamera, Ackommodera , Ackompan- 
jera, Ackord, Ackuschera, m. fl., se un- 
der Acc-. 

Acologi, Acoluth, se Ak-. 

Ä condition, se under Conditio. 

Aconituni el. Akonit, n., lat., stormhatt, ett 
inhemskt örtslägte med flera giftiga arter af 
ranunculaceernas familj. — Akonitln, n., ett 
i de olika arterna af slägtet aconitum innehållet 
giftämne. 

A COnto, se under ContO. 

A contre-coeur, se under Contre-coeur. 

Acopum, se Akopon. 

Acor, m., lat., sur smak, syra i magen; skärpa 

_ i blodet. 

Acori, m., blå, sällsynt korall ifrån afrikanska 
kusten. 

A COSti, se under Costa. 

Acquäéstus COnjugälis, ni., nylat, lagf. ma- 
kars gemensamma förvärf. 

Acquétta, f, ital. (af acqua, vatten), med vat- 
ten blandadt vin; äfv. ett slags giftvatten, för 
hvars beredning staden Perusa i Calabrien for- 
dom var beryktad. 

Aqniescera och Acq-, lat. (acquiescere, af ad, 
se d. o., och quiescere, hvila), gifva sig tillfreds 
med, låta bero vid, samtycka till. — Acqvie- 
SCÖns, f, lugnande; samtycke, villfarighet. 

AcquirÖra och AcqV-, lat. [acquirere, af ad, se 
d. o., och quäerere, söka), förvärfva, anskaffa, 
uppnå, tillegna sig, sätta sig i besittning af, 
eröfra. — Acqvirént, m., förvärfvare, en som 
ernår, som tillegnar sig ; primus acquirens, 



m.j den förste förvärfvaren. — Acquis (ackih), 
m., fr., genom öfning förvärfvad insigt, fär- 
dighet, erfarenhet, skicklighet; inlärdt konst- 
grepp. — Acqvisitiön, f., lat, förvärfvande, 
eröfring, vinning; fördel; det förvärfvade. — 
Acquisitor, m., förvärfvare, jmf. Acqvirént. 
— Acquisitum, n., pl. acquisita, det för- 
värfvade, förvärfvadt gods. 
i Acquit (ackih), m., fr., befrielse från en skuld, 
betalningsbevis, qvitto, qvittens; i biljardspel: 
| första stöten, hvarigenom en spelare utlägger 
sin boll ; acquit-å-cautiön (acklh-a-kåsiäng), 
m., frisedel för varor att obehindradt passera 
tullarna, med förbehåll af visitering vid deras 
framkomst till bestämmelseorten ; per el. pour 
acquit (pärr el. purr ackih), handelst. betaldt 
(på vexelbref o. d.). — Acquittéra (ack-), göra 

_ lös, entlediga; göra skuldfri; betala; qvittera. 

Acre (ak'r el. äk'r), fr. och eng. (af lat. äger), 
franskt och engelskt ytmått, motsvarande ung. 
26 sv. kappland. 

Acreté (akerteh), f. , fr. (af åcre, skarp), skarp 

_ smak, skärpa; bitterhet; närgångenhet. 

Acria, pl. , lat. (af äcer, skarp), skarpa läke- 
medel. — Acrimoni, f, skärpa, isht. hos 
blodet. 

Acri- och Acro-, se Akri- och Akro-. 

Act, se Actus. 

Acta, se Actum. 

Acte de foi, se under Actus. 

Actéur och Aktör, m., fr. (af lat. äctor, se 
d. o.), skådespelare. — Actrice och Aktris, 
f., skådespelerska. 

Acti labores jucundi, se under Actum. 

Actie och Aktie, f. (urspr. höll. form för lat. 
äctio), andel el. insats i ett bolagsföretag, som 
berättigar till deltagande i vinsten af företaget; 
skriftligt bevis öfver innehafvandet af en dylik 
andel el. inbetalandet af en dylik insats; pl. 
aktier, i fig. bem.: förmögenhets-vilkor, affä- 
rer; ställning; aktiekompani, n., sällskap 
af aktie- ägare; aktiekupöng, m., stycke af 
ett aktiebref, som innehåller ett qvitto öfver 
emottagen ränta och _vid betalning af sådan 
afklippes. — Aktionär el. Aktionist, m., 

_ aktie-ägare; äfv. aktiehandlare. 

Actio, Actiön och Aktion, f., lat. (af ägere, 
handla), handling, förrättning, verkan; krigsv. 
gammal benämning för träffning, strid, och som 
ännu brukas om sammandrabbningar till sjös; 
min- och åtbördspel ; lagf. åtal, anklagelse, rätte- 
gång; äctio in distans, verkan på afstånd; 
äctio ad interÖSSe, lagf,: åtal angående 
skadeersättning; act. COnducti, åtal angå- 
ende arrende el. hyra; act. créditi, åtal ang. 
skuld; act. depösiti, åtal ang. anförtrodt 
gods; act. de syndicätu, åtal ang. embets- 
fel; act. divörtii, åtal ang. äktenskapsskil- 
nad; act. döli, åtal för bedrägeri; act. ex 
delicto, åtal för begången förbrytelse; act. 
expilätae hereditätis, åtal ang. försnil- 
lade arfsmedel ; act. ex stipulätu , åtal ang. 
uppfyllande af ett löfte; act. furti, åtal för 
stöld; act. injuriärum, åtal för ärekränk- 
ning; act. redhibitöria , köpares åtal emot 
säljare ang. återtagande af dåliga varor. — 
Aktionätor, m. , åklagare; mäklare, under- 
handlare. — Aktionéra, anklaga, anställa 
åtal emot, isht. åtala en embets- el. tjensteman. 



12 



Action — Acumen. 



Action, Actionator, Actionera, se under 
Actio. 

Actionist och Actionär, se under Actie. 

ActlV och AktlV, lat. (actlvus, af ägere), hand- 
lande, verkande, verksam, driftig, )( Passiv; 
anställd, i tjenst, tjenstgörande; aktiv-han- 
del, ett folks handel med egna alster samt 
medelst egna kapitaler och arbetskrafter, )( 
Passiv-handel, se under Passiv ; aktiv- 
recéss, m., återstående fordran el. förskott; 
aktiv -tillstånd , verkliga beloppet, verkliga 
storleken (af en fordran, en förmögenhet, en 
krigshär, o. s. v.); aktiv-trupper, fälttrup- 
per, )( Garnisons- och Reserv-trupper. 
— Activa, pl., köpmanst. en persons hela 
förmögenhet i penningar, varor, fastigheter o. 
s. v., jemte utestående fordringar; tillgångar, 
)( Passiva; activa och passiva, tillgån- 
gar och skulder. — Aktivera, sätta i verket, 
bringa i gång. — Aktivitet, f., verksamhet, 
driftighet, liflighet. — Activum, se under 

_ Verbum._ 

Actor och Akt-, m., lat. (af ägere, handla, be- 
drifva, anklaga), den, som förer det allmännas 
talan i brottmål; åklagare; actöri incumbit 
probätio, lat., bevisningen åligger åklagaren; 
actor CÖmpetens, m., lat., till åtals an- 
ställande berättigad åklagare, )( act. incöm- 
petens, till åtals anställande oberättigad åkl. ; 
act. publiCUS, allmän, af staten förordnad 
åklagare. — Aktoräts-procent , m., andel 
af influtna böter el. anmärkningsmedel, hvil- 
ken tillfaller den tjensteman, som i målet fört 
det allmännas talan. — Actörium, n., för 
åklagare utfärdad fullmakt. 

Actrice, se under Acteur. 

Actu, se under Actus. 

Actualiter, Actualitet, se under Actuel. 

Actuärius och Aktuärie, m., lat., tjenste- 
man, som emottager och förvarar till ett em- 
betsverk iugifna handlingar. 

Actuatiön, f, nylat., läkek. yttring af ett läke- 
medels verksamhet på lefvande kroppar. 

Actuel och Aktuél, fr. (actuel, lat. actuälis, 
af äctu, i sjelfva verket), verklig; närvarande, 
nuvarande; för närvarande verksam; tjenstgö- 
rande; jmf. Titulär, Virtuel och Poten- 
tiel. — Actualiter, nylat. el. Actuelle- 

mént (aktyäH'mäng), fr., verkligen, i sjelfva 
verket; för närvarande, nu. — Aktualitet, 
f.j verklighet. 
Actum, lat. (äctus, a, um, part. perf. af ägere, 
handla, förhandla), gjordt, skedt; förhandlad!, 
afgjordt; äctum in senätu, skedt, afgjordt 
i rådet; äctum ut supra, (med upprepadt 
angifvande af förhandlingsdagen), skedt, som 
ofvau (förmäldt blifvit); äcta, pl., och häraf 
akter, sing. m. akt, laga och skriftliga hand- 
lingar, domstolsförhandlingar, dokumenter, ur- 
kunder; lägga något ad akta, egentl. foga det 
till sådana förhandlingsskrifter; oegentl. men 
vanl., anse en sak afgjord, lemna utan afse- 
cnde, ej bry sig om; äcta Apostolörum , 
lat. Apostlagerningarne; act. Civilia, magi- 
strat sförhandlingar; act. COmitiälia, landt- 
dagsförhandlingar; act. criminälia, dom- 
stolsförhandl. öfver en förbrytelse; act. di- 
urna, dagliga embetsbernttelser öfver de vig- 
tigaste hof- och statshändelserna under de ro- 



merska kejsarne; act. eruditörum, lärda 
(egentl. : de lärdes) tidningar, isht. Tysklands 
första litterära tidskrift 1680— 1776; äct. ge- 
nerälia, hufvudförhaudlingar, som angå det 
allmänna af en sak; act. judiciälia, dom- 
stolsförhandlingar; act. märtyrum, marty- 
rernas historia ; act. piiblica , offentliga, sta- 
ten beträffande förhandlingar; act. sanctö- 
rum, helgonens lefvernesbeskrifningar, jmf. 
Bollandister; act. speciälia, särskilta 
förhandlingar; äcti laböres jucundi, af- 
slutade arbeten äro ljufva, efter slutadt arbete 
är hvilan angenäm; äctis testäntibus , 
efter handlingarnes innehåll, efter hvad hand- 
lingarna utvisa; quod non est in äctis, 
non est in miindo, hvad som ej står i 
akterna, finnes ej alls till, d. v. s. får doma- 
ren ej fästa afseende vid; visis äctis, efter 

_ handlingarnes genomseende. 

Actus och Akt, m., lat. (äctus, pl. actus, af ägere, 
handla), eng. act, fr. acte, verksamhets-ytt- 
ring, gerning, handling; offentlig, högtidlig 
handling; hufvudafdelning i ett skådespel ; mål. 
en viss, till efterbildning vald, ställning hos en 
modell ; act of hönour (äkt o\v önnör), eng., 
en tredjes borgensförbindelse för en frånva- 
rande vän, för att förekomma, det en på denne 
sednare dragen vexel må blifva protesterad ; act 
Of indemnity, eng., benådningsurkund ; a. of 
infirmity (-inferm-), eng., urkund, till följe 
af hvilken hvar och en, som ej tillhör den 
biskopliga kyrkan, är utesluten ifrån stateus 
embeten; a. of pärliament (- pärliment), 
eng., beslut af parlamentet; a. of SÖttle- 
ment (- satflment), eng., lagen af 1701 an- 
gående tronföljden (som derigenom tillförsäk- 
rades huset Hannover); acte de foi (akt' 
dö fåä), fr., troshandling, offentligt verkstäl- 
lande af dom, fälld af inqvisitions-domstol, el. 
offentligt frikännande af en, inför en sådan 
domstol anklagad, person , jmf. Auto-da-fé ; 
äctu , lat. , verkligen, i sjelfva verket ; Uno 
äctu, lat., i en (oafbruten) handling, i ett 
drag; äctu corporäli el. personäli, per- 
sonligen; actus fidei, lat., se Acte de foi 
och Auto-da-fé; actus judiciälis, lat., 
handling, som sker i laga ordning; act. ex- 
trajudiciälis , handling, som gör undantag 
i vanlig rättegångsordning; act. privätus, 
en icke offentligen företagen handling: act. 
publiCUS, offentlig handling: act. SOlén- 
nis, högtidlig handling; äctus ministeri- 
äles , pl., andliga embetsförrättningar. 

Acuéra och Ak-, lat., (acuere), skärpa, hvässa ; 
reta; skarpt betona. — Acuitét och Ak-, !'.. 
nylat., skärpa, isht. tonens; spetsighet. — A- 
cumen (uäml. ingénii), n., lat., skarpsiunighet. 

— Akuminérad, skarpt tillspetsad. — A- 
CUt och Akut, lat. (ac&tus), skarp, spetsig, 
skärande, stingande; akuta sjukdomar, häftiga 
sjukdomar, som förlöpa hastigt, inom ? — ti 
veckor, och åtföljas af feber, jmf. Kronisk. 

— AkiLt-angulär, nylat., med skarpa kan- 
ter; spetsvinklig. — Acuto, it., tonk. skarp. 
genomträngande. — Acutus och Akut, m.. 
tecken ('), som utmärker skarp tonvigt pä den 
stafvelse, öfver hvilken det står. 

Aculera, se Acculera. 

Acumen, Acuminerad, se under Acuera. 



Acunabulis — Address. 



13 



A cunäbulis, se Ab incunabulis. 

Acupunetur, Acupunctera, se följ. 

ACUS, f., lat., nål; äeus magnética, magnet- 
nål; ac. probatöria, probernål. — Acu- 
punetur och Akupunktur, f., nylat. (acu- 
jrunctura, af äcu pungere, sticka med nål), 
stickning med fina nålar, en ifrån kineserna 
och japaneserna lånad läkemetod, som användes 
ssm. retande vid förlamning, ssm. afledande vid 
häftiga nerflidanden, eller ock att framkalla 
inflammation vid pulsådersvulster el. födelse- 
märken. — Akupunktera, behandla med 
nålstickning. 

Acustik, se Ak-. 

Acut, Acut-angulär, Acutus, se under A- 
cuera. 

Acyesis, se Akyesis. 

Ad, lat. prep., till, vid, hos o. s. v.; i sam- 
mansättningar förvandlas vanl. d till likhet med 
den efterföljande konsonanten så, att Ad fram- 
för c blir Ac, framför / Af, framför l Al, 
o. s. v. Sammanställningar med Ad , såsom 

Ad absurdum, Ad acta, Ad arma, Ad 

rem m. fl. sökas under sammanställningens an- 
dra ord. 

Adactiön , f. , lat. (adäctio , af adigere , drifva 
till, tvinga till), nödgande, tvång. — AdäCtUS, 
nödgad, tvungen. 

Adagiarius, se under Adagium. 

Adagio (adädjå), it., tonk. egentl. med beqväm- 
lighet, makligt; med måtta; mildt, i långsamt 
tempo; såsom subst. n. benämning på musik- 
stycke, som bör utföras långsamt och mildt, och 
hvars karakter uttrycker djup känsla; adagio 
assäi och adagio di mölto, mycket lång- 
samt. — AdagiÖtto (adadjettå), n., litet, kort 
adagio; stycke i mindrelångsamttidmåttän adagio. 

— AdaglSSimO (adadjlssimå), ytterst långsamt. 
Adagiolog, se följ. 

Adägium, n. ; lat., pl. adägia, ordspråk. — 

— Adagiarius , m., nylat., ordspråksjägare. 

— Adagiolög, m., lat.-gr., ordspråkssamlare. 

— Adagiologi, f., lat.-gr., ordspråkssamling. 
Adaktylisk, gr. (jmf. DaHylus), utan fingrar 
_ och tår. 

Adalbert el. Adelbert, m., f.t. (af adal, ädel, 
högättad, och bert, lysande), mansnamn med 

_ betyd.: lysande ädling. 

Adalrik, m., fornn. (af adal, ädel, högättad, och 
rilcr, mäktig, förmögen), mansnamn med betyd. : 

_ rik på adel, högättad. 

Adam, m., hebr. mansnamn med betyd.: men- 
niskan, enl. några: jordmannen, den af jord 
födde (af adämäh, jord); den gamle Adam, men- 
niskan i syndens tillstånd; den nye A., men- 
niskan i nådens tillstånd. — Adamiäner och 
Adamiter, pl., 1) svärmarsekt af gnostisk 
riktning i 2:dra årh., som, genom att afhålla 
sig ifrån alla sinliga lustar, ville återföra oskulds- 
tillståndet före syndafallet, och till den ändan 
förkastade äktenskapet samt, till öfning i åter- 
hållsamhet, gingo nakna; 2) vilda, religiösa 
svärmare, som uppträdde omkring år 1400, för- 
kastade prestadömet och läran om nattvarden, 
samt hyllade qviunomas gemensamhet. — A- 
damiteri, n., religiös irrlära, som uppträdt 
under olika former, men hvars hufvudsakliga 
grunddrag utgjorts af ett tygellöst godtycke 
könen emellan. 



Ad amussim, se under Amussis. 

AdaptÖra, lat. (adaptäre, af ad, se d. o., och 
äptus, tjenlig), passa, lämpa efter. — Adap- 
täbel, lämplig, användbar. — Adaptabili- 
tét, f., lämplighet, användbarhet. — Adap- 
tatiön, f., lämpning, användning. 

Adar, in., hebr., sjette månaden af judarnes bor- 
gerliga, den tolfte af deras kyrkoår, motsva- 
rande slutet af februari och början af mars. 

Adärme , m., spansk, (af arab. ad-dirhem, drach- 
ma), ett hälft qvintin; äfv. en liten sydameri- 
kansk vigt. 

AdartiCUlatiÖn , f., nylat. (af ad, se d. o., och 
arUculus, led), ledfogning. 

A dato, se under Datum. 

Ad bene esse, se under Esse. 

Ad bene placitum, ?e under Placet. 

Ad calendas graecas, se under Calendae. 

Adcitant, se följ. 

Adcitatiön, f., nylat. (af ad, se d. o., och ci- 
täre, uppropa, inkalla), lagf. stämning; isht. 
tredje mans kallelse till en, emellan tvenne 
förd, rättegång. — Adcitant, m., kärande, 
som till en rättegång instämmer tredje man. — 
Adcitätus och Adcität, m., en till rätte- 
gång instämd, kallad. — Adcitera, instäm- 
ma tredje man. 

Ad computum, se under Computera. 

Ad concludendum, se under Concludera. 

Adcreduléra, nylat. (af ad, se d. o., och cre- 
dulus , lättrogen. lätt trodd), edeligen förneka 
en beskyllning. 

Addatur och Adde, se under Addera. 

Ad deliberandum, se under Deliberera. 

Addenda och Addender, se under Addera. 

Ad depositum, se under Deponera. 

Addera, lat. (äddere, af ad, se d. o., och dåre, 
gifva), foga till, lägga till, räkna till, räkna 
tillsamman; addätur, det må tilläggas, man 
tillsätte! ädde, (på recepter) tillsätt! — Ad- 
denda, pl., tillägg, bihang, bilagor. — Ad- 
dender, pl., gifna tal, hvilkas summa man 
vill finna. — Addibilitet, f., egenskap att 
kunna ökas. — Additamént, n., tillsats, til- 
lägg, bihang. — Addition, f., tillfogning, sam- 
manräkning, tillägg; det räkningssätt, som be- 
gagnas vid sammanläggning, och som är en af 
de fyra grundoperationerna i aritmetiken. — 
Additionäl el. Additionél, som utgör ett 
tillägg el. en fyllnad, tilläggs-, fyllnads-; addi- 
tional keys (addlschonäll khis), eng., egentl. : 
tillagda tangenter; term, som förekommer i 
piano-konserter el. sonater, tryckta i England, 
och betyder, att stället skall utföras i instru- 
mentets fyrstrukna oktav. — Additiv, som 
kan eller skall läggas till, fogas till, isht. om 
storheter, som äro förbundna genom additions- 
tecknet (+), )( Subtraktiv. 

Addibilitet, se föreg. 

Ad diem dictam, se under Dies. 

Ad dies vitae, se under Dies. 

AddiO, it., egentl. : till Gud (vare du anbefalld) ! 
Farväl! " 

Additamént, Addition, Additionäl, Ad- 
ditiv, se under Addera. 

Addoloräto, it., tonk. vemodigt. 

Addossera, se Adoss-. 

Address, se Adress. 



14 



Adducera — Adiaphora. 



Adducéra, lat. (adducere, af ad, se d. o., och 
ducere, föra, leda), tillföra; äfv. anföra, nämna. 

— Adduktiön , f., tilldragning. — Addlik- 
tor, m., anat. muskel, som äger förmåga att 
draga någon kroppslem emot kroppens medel- 
linie; muskel, hvarmed de tvåskaliga molluskerna 
el. musslorna sluta skalen tillsammans, jmf. 
Abduktor. 

Adduktiön, Adduktor, se föreg. 
Addulcéra, nylat. (af dulcis, ljuf), förljufva. 
Ad duplicandum, se under Duplicera. 
Adé = Adieu, sed. o. 
Adela, Adele (adähl'), Adelina,_ Adeline 

f-lihn'), äfv. Adelaide (-laihd') el. Adelheid, 

f., f.t. (Adalheil) qvinnonamn med betyd. : den 

ädelborna, den högättade 
Adelantädo, m., sp., fordom ståthållare i en 

provins, nu hederstitel, tillkommande några 

spanska familjer. 
Adelbert, se Adalbert. 

Adelgunda, f., f.t. (af adal, ädel, högättad, 
och gund, krig), qvinnonamn med betyd.: den 
ädla krigarinnan ; jmf. Kunigunda. 

Adelheid och Adelina, se Adela. 

Adelopöder, pl., gr. (af nekande part. a, dälos, 
tydlig, märkbar, och pus, gen. podös, fot), till 
utseendet fotlösa djur. 

AdelpM och Adelfi, f., gr. (zfadelphös, broder), 
egentl. broderlighet, förbrödring, bot. ståndar- 
nes sammanväxande med hvarandra. — Adel- 
fism, m., brödraskap, brödraförbund. — A- 
delfister, pl., förbrödrade , ordensbröder i 
Italien. — Adelphixis el. Adelfixi, f., lä- 

_ kek. nära förbindelse mellan kroppsdelar. 

Adelung, m., f.t. (adalunc), mansnamn med 
betyd.: ädel man, adelsman. 

Ademoni, f., gr. (af adamon, olustig), olust, 
leda, nedslagenhet. 

Ademtiön, lat. adémptio, adémtio, f., (af 
adlmere, borttaga, fråntaga), lagf. beröfvande, 
fråntagande; adémptio bonörum, lat., gods- 
indragning; ad. Civitätis, indragning af bor- 
garrätt, förvisning; ad. libertätis, beröf- 
vande af friheten. 

Adén, m., gr., körtel. — Adenalgi, f., smärta 
i körtlarna. — Adénemfragi el. Adenem- 
phräxis, f., stockning af vätskor i körtlar. — 
Adenitis, f., körtel-inflammation. — Adé- 
nogenesis, f., körtelbildning. — Adéno- 
grafi el. Adénologi, f., lära om körtlarna. 
Adenoider, pl., körtellika kroppar. — A- 
denöncus, m., hård körtelsvullnad. — Adé- 
nophyma, n., mjuk körtelsvullnad, körtelböld. 

— Adenösis, f., körtelsjuka. — Adéno- 
tomi, f. , dissekering af körtlar, konsten att 
dissekera körtlar. 

Adenalgi, Adenitis, Adenografi, Adenö- 
sis, m. il., se föreg., 

Adenos, m., (af Adene el. Adana, stad i Min- 
dre Asien), fin levantisk bomull, sjöbomull. 

Adeodät, m., lat. (a Deo dätus), mansnamn med 
betyd.: den af Gud skänkte; jmf. Theodor. 

AdephagI och Adefagi, i'., gr. (af ädän, till- 
räckligt och phagéhi, äta), läkek. öfvermåttau 
stor matlust, glupskhet. 

Adept, ni., lat. (adeptus, egentl.: den. som upp- 
nått), en, som blifvit invigd i en ordens hem- 
ligheter; en, som föregifver sig vara i besitt- 
ning af hemliga kunskaper; trollkarl, isht. guld- 



makare; adéptus secrétum secretörum 
el. ad. perféetum magisterium , en, som 
har nått hemligheternas hemlighet el. mäster- 
skapet. — Adeptiön, f., uppnående. 

Adeqvät, lat. (adaequätus, af adaegväre, göra 
lik), överensstämmande med, lämpad efter, 
fullkomligt motsvarig, fullständig. — Ade- 
qvatiön , f., lämpning. 

Adérsja, f., ett slags ostindiskt kattun. 

Adéspota, pl., gr. (af nekande part. a och de- 
spötäs, herre), gods utan ägare; verk af obe- 
kanta författare. 

AdÖSSO, it. (af lat. ad ipsum neml. tempus, vid. 
på just denna tid), nu, strax, på ögonblicket. 

A deux mains, se under Main. 

Ad excipiendum, se under Excipera. 

Ad extremum, se under Extremus. 

Ad formam, se under Forma. 

Ad futuram (rei) memoriam, se under Me- 
moria. 

Ad nästam publicam, se under Hasta. 

Adheréra, lat. (adhaeréré), hänga vid ; förklara 
sig för en sak; hålla fast vid. — Adherént, 
m., deltagare, anhängare. — Adheréns, f., 
vidhängning; tillgifvenhet. — Adhesiön, f., 
vidhängande; sammanhålluingskraft; egenskap, 
hvarigenom tvenne kroppar, som beröra hvar- 
andra, dragas intill hvarandra. — Adhesiv, 
vidhängande ; sammanvuxen ; adhesivplå- 
Ster, häftplåster. 

Adheritéra, lat.-fr., insätta till arfvinge. 

Adhesiön, Adhesiv, se under Adheréra. 

Adhibéra, lat. [adhibere, af ad och habére, 
hafva), bruka, använda; draga till råds. — Ad- 
hibénda, pl., medel, som böra användas. — 
Adhibitiön, f., användande, nyttjande. 

Ad hoc, se under Hic, haec, hoc. 

Ad hominem, se under Homo. 

Ad honorem, Ad honores, se uuder Honor. 

Adhortéra, lat. (adhortäri), förmana. — Ad- 
hortatiön, f., förmaning; tillstyrkan, uppmun- 
tran. — Adhortatöria (epistola), f., el. 
Adhortatörium, n., förmaningsskrifvelse. 

Adhue sub judice lis est, se under Lis. 

Ad hunc locum, se under Locus. 

A di, ital., köpmanst. : (att betala en vexel) på 
samma dag, vid sigt. 

Adiafan, se Adiaph-. 

Adiafori, Adiaforist, se under Adiaphora. 

Adiagnöstisk, gr. (af nekande part, a och di- 
ägr/osis, undersökuing), läkek. svår el. omöjlig 
att urskilja. 

Adiaphän och Adiaf-, gr. (af nekande part. 
a och dwphanas, genomskinlig), ogenomskinlig. 

Adiäphonon, n., gr. (af nekande part. a och 
diäphonos, missljudande), af urmakaren Sckuster 
i Wien 1820 uppfunnet tangent-instrument, 
hvars ton, uppkommande gum. vibreraude stål- 
stafvar, klingar nära likt orgelns el. harmo- 
nikans. 

Adiaphora, pl., gr. (af nekande part. a och 
(lidphoros, olika), likgiltiga ting, hvilka man, 
utan att deröfver bekymra sitt samvete, kan 
iakttaga el. underlåta; läkek. medel, som hvar- 
ken gagna el. skada. — Adiaphori och A- 
diaf-, f., likgiltighet, jmf. Indifferentism. 
— Adiaforist, m., en likgiltig, jmf. Indif- 
ferentist ; fritäukare ; adiaforistiska stri- 
digheterna uppkommo i 10:de århuudiadet 



Adiapneusti — Admiral. 



15 



iuom den protestantiska kyrkan och gällde, 

hvad som i religiöst 'afseen de finge betraktas 

ssm. adiaphora. 
Adiapneusti, f., gr. (af nekande part. a och 

diapneln, utdunsta), hämning i utdunstningen. 
Adiarrhé, n., gr. (af nekande part. a och di- 

ärrhoia, af diarrheln , rinna igenom), läkek. 

brist på stolgång, förstoppning. 
Adiastasi, f., gr. (af nekande part. a och diä- 

stnsis, af diistänai, stå isär), den gudomliga 

verksamhetens allestädesnärvarelse. 
A die, se under Dies. 
AdiÖU och Adjö, fr. (uppkommet af a Diett: 

åt Gud, näml. vare du anbefalld!) farväl! 
Adigéra, lat. (adigere, af ad, se d. o., och ägare, 

drifva, förmå), nödga, tvinga. 
Adil, m., f.nord. (af adal, ädel, högättad) mans- 
namn med betyd. : högboren ; höfding. 
Adilchisko, m., turk., egentl.: rättvisans stol; 

tron, på hvilkeu sultanen under krig dömer 

öfver lif och död. 
Adimera, lat. {adimere, af ad, se d. o., och 

emere, taga), borttaga, undandraga. 
Adimpléra, lat. [adimplere), uppfylla, fullända, 

fullborda. 
Ad inferos, se under Inferi. 
Ad instantiam, se under Instans. 
Adipocera, Adipocire, se följ. 
AdipöS, nylat., (af lat. ädeps, fett), fet, smörjig. 

— Adipocera, f., nylat. (cera, vax) el. A- 
dipOCire (-slhr), f., fr., likfett, vaxartadt fett, 
som gnm. upplösning af den djuriska substan- 
sen bildar sig i liken, sedan de legat en längre 
tid i fuktigt och tillslutet rum. 

Adipsa, Adipsi, se följ. 

Adipson, n., pl. ädipsa, (af nekande part. a 
och dlpsa, dipsos, törst), törstsläckande medel. 

— Adipsi, f., brist på törst. 

Adiräto, ital., tonk. med uttryck af vrede, med 
raskt, upprördt föredrag. 

A dirittura, se under Dirigera. 

Aditio hereditätis, f., lat., arfs-tillträde. 

A ditto, se under Detto. 

AdjaCÖnt, lat. (ädjacens, af adjacere, liggj 
till), tillstötande, angränsande; ssm. subst. 
granne. 

Adjection, Adjectivum m. fl., se följ. 

AdjiCÖra, lat. (adjlcere, af ad, se d. o., 
jäcere, kasta), vidfoga, tillägga. — Adjection 
och Adjekt-, f., lagf. tillägg till ett gjordt 
anbud, tillökning. — Adjectivum och Ad- 
jektiv, n., egenskapsord, ord, som närmare 
betecknar el. beskrifver ett substantiv; adje- 
Ctive el. adjektivt, adv., såsom egenskapsord. 

— Adjektiv el. adjektivisk, adj., som har 
afseende på el. utmärker ett egenskapsord. — 
Adjéctum, n., det tillagda, tillägg. 

Adjoint (adsjoäng), m., fr. (adjoindre, af lat. ad, 
se d. o. och jilngere, förena), embetsbiträde, 
jmf. Adjunkt och Adjutant. 

Adjournera m. fl., se Ajournera. 

Adjudication, Adjudicativ, se följ. 

Adjudicéra, lat. {adjudicäre), lagligen tiller- 
känna, tilldöma. — Adjudication och Adju- 
dik-, f., lagligt tillerkännande, isht. af egen- 
dom. — Adjudikativ, tilldömande. 

Adjunctus, m. fl., se följ. 

Adjungera, lat. (adjungere), bifoga, förordna 
en person till biträde vid ett embetsverk, vanl. 



m., 



och 



för att förvalta en tjenstledig embetsmans befatt- 
ning. — Adjunctiön och Adjunkt-, f., till- 
sättning; förening; anställande af medhjelpare; 
förordnande till biträde. — Adjunctum, n., 
det bifogade, tillägg, bilaga. — Adjunktur, 
f., en medhjelpares embete. — Adjunctus 
och Adjunkt, m., biträde, medhjelpare i ett 
embete; akademisk lärare, näst professoren; 
säcri ministérii adjunctus, lat., j astors 
el. komministers e. o. biträde i embetet. 

Adjunkt, Adjunktion, Adjunktur, seföreg. 

Adjurera, lat. (adjuräre), beediga; besvärja. — 
Adjuratiön, f., beedigande; besvärjande. 

Adjustage, Adjustera, Adjusteur, m. fl., 
se Ajust-. 

Ad justificandum, se under Justificera. 

Adjutant, Adjuter, Adjutor, m. fl., se un- 
der Adjuvera. 

Adjuvant, Adjuvation, m. fl., se följ. 

Adjuvera, lat. {adjuväre\ hjelpa, bistå, under- 
stödja. — Adjuvans (medicaméntum), n., 
pl. adjuväntia, lat., understödjande läkemedel, 
bimedel af ringare verksamhet. — Adjuvant, 
m., medhjelpare, isht. den, som vid orgelni- 
stens el. kantorns frånvaro förrättar dennes tjenst. 

— Adjuvation, f., bistånd, hjelp, understöd. 

— Adjutant, m. (lat. ädjutans, af adjutäre, 
freqv. Af adjuväre), officer, anställd ssm. biträde 
hos en befälhafvare af högre rang, hvars både 
handsekter, hedersfölje och budbärare i tjenste- 
ärenden han är. — Adjutantur, f., adjutants- 
syssla. — Adjuter, pl., tillägg, tillskott. — 
Adjutor, m., medhjelpare. — Adjutorisk, 
bistående, behjelplig. — Adjutörium, n., 
hjelpmedel; hjelp. 

Adjö, se Adieu. 

AdlÖCti och Allecti, lat. (af adlégere, välja 

till), hos romarne : de bland riddarståndet valde 

senatorer; i allmnht. : valde. 
Ad liquidandum, se under Liquid. 

Ad loca, se under LOCUS. 

Ad marginem, se under Margo. 

Admasséra, fr. {amasser), upphopa, samla. — 
Admasséring, f., upphopning. 

Ad meliorem fortunani, se under Fortuna. 

Admensurera, nylat. (af mensura, mått), till- 
mäta. — Admensuratiön, f., tillmätning. 

AdminiCUlum, n., lat. (af ad, se d. o., och 
manus, hand), hjelpmedel; pl. adminicula, 
lagf. giltiga, tillräckliga bevis, understödjande 
grunder; adminiculum grätiae, nådeme- 
del; adm. probatiönis, hjelpmedel till be- 
visning. — Adminiculätor, m., andlig inom 
katolska kyrkan, som har att sörja för eukor 
och faderlösa. — Adininiculéra och Ad- 
minik-, understödja, bistå. 

Administrera, lat. (administräre; jmf. Minister), 
bestyra, förrätta; handhafva, förvalta, isht. leda 
en affär för en tredjes räkning; utdela. — Ad- 
ministration, f., förvaltning; ledning af en 
handelsrörelse ; isht. förvaltning af en gäldenärs 
massa; utdelning af nådemedlen. — Admini- 
strativ, förvaltande, som rörer förvaltningen. 

— Administratör och Administratör, m., 
förvaltare. — Administratörium, n.. skrift- 
lig befallning att förvalta främmande gods. 

Admirabel, se under Admirera. 
Admiral, Admiralitet, m. fl., se Am-. 



16 



Admirante — Adrian. 



Admiränte, m., i Spanien: öfverbefälhafvare för 
krigsmakten till lands och vatten. 

Admirera, lat. (admiräri), beundra. — Admi- 
räbel, beundransvärd, förträfflig. — Admi- 
ratiön, f., beundran. — Admiratör, m., 
beundrare, tillbedjare. 

Admissibel, Admission, m. fl., se följ. 

Admittéra, lat. {admittere), insläppa, lemna till- 
träde; släppa fram; antaga som giltig. — Ad- 
mittätur, n., (egentl. : han, hon må antagas !) 
skriftligt intyg, att någon befunnits värdig att 
erhålla en orden el. en grad. — Admittitur, 
n., (egentl. : han, hon framsläppes, det tillätes), 
det lägsta af de fyra hufvudbetygen vid en kun- 
skapspröfning; embetsformel , som meddelar 
tillåtelse till ngn. handling. — Admissibel, 
antaglig, tillåtlig; som har tillträde. — Ad- 
missiön, f., tillåtelse, tillträde, antagande. — 
Admissus, antagen; admissus cum läude, 
lat., antagen med berpm. 

Admodiéra, fr. {amodier, af med.lat. admodi- 
äre), förpakta; utarrendera. — Admodiatiön, 
f., förpaktning, utarrendering. — Admodiä- 
tor och Admodiatör, m., arrendator, för- 
paktare. 

Ad modum, se under Modus. 

Admonéra, lat. (admonére), erinra, förmana, 
tillrättavisa. — Admonitiön, f., förmaning, 
varning, tillrättavisning. — Admonitiv, Ad- 
monitörisk, förmanande, varnande. — Ad- 
monitör, m., förmanare. 

Admovéra, lat. (admovere), framföra, framlägga. 

Ad notam, se under Nota. 

Adnotanda, Adnotera, m. fl., se Ann-. 

Adolescéns, f., lat. (adolescéntia, af adolescens, 
uppväxande, ung, yngling), ynglingaålder, ung- 

_ dom. 

Adolph och Adolf, m., g.t. (af adal, edel, 
ädel, högättad, och wolf, egentl. varg, fig. käm- 
pe), mansnamn med betyd.: den ädle hjelten. 

— Adolphine (-finn')' el. Adolfina, t, 
qvinnonamn med befeyd. : den ädla, den hög- 
ättade hjeltinnan. 

Adonäl, hebr. (egentl. pl.: mina Herrar), m., 
min Herre, Herren; begagnas af judarne ssm. 
Guds namn, då de anse ordet Jehovah för he- 
ligt att användas. 

Adönis, m., gr. myt. en yngling af utmärkt 
skönhet, älskad af Afrodite; sederm. i allmnht. 
en skön ung man; örtslägte, närmast besläg- 
tadt med sipporna. — Adonisera sig, göra 
sig till en Adonis, göra sig vacker, smycka sig. 

— Adönisk vers (versus Adönius, lat.), vers- 
slag, bestående af en daktyl ( — — -—-) och en 

spondé ( ) el. troké ( — •*-), t. ex. Gnll- 

manig fåle. — Adonist, m., fr., växtsamlare, 
botanist, som beskrifver trädgårdsväxter. 

Adoptera, lat. (adoptäre, af ad, se d. o., och 
oftare, önska, välja), antaga, gilla; tillegna sig; 
upptaga el. erkänna ssm. eget barn, jmf. Ad- 
rogera. ~ Adoptät, m. och f., upptaget, 
ssm. eget erkändt, barn. — Adoptätor, m., 
en, som antager ngn. i barns ställe. — Adopti- 
äner, pl., kristlig sekt i 8:de årh., som för- 
menade, att Kristus blott efter sin gudomliga 
natur är Guds son af evighet, men, ssm. men- 
niska, Guds son gum. i döpelsen skedd adop- 
tion. — Adoption, f., upptagande i barns 
ställe; adoptiöns-loge, (-låsj'), m., hos fran- 



ska frimurarne: systerloge, sådan loge, i hvil- 
ken fruntimmer upptagas. — Adoptiv, upp- 
tagen, som eget barn antagen. 

Adorabel, Adoranter, Adoration, Ado- 
ratör, se följ. 

Adoréra, lat. [adoräre, af ad, se d. o., och os, 
mun, egentl. föra handen till munnen, för att 
gifva den tillbedda gudabilden en slängkyss), 
tillbedja, lidelsefullt älska, förguda. — Ado- 
räbel, tillbedjansvärd, öfvermåttan skön. — 
Adoranter, pl., egentl.: tillbedjande; socini- 
anskt parti, som tillerkände Kristus gudomlig 
dyrkan. — Adoration, f., tillbedjan, heders- 
bevisning, ödmjuk hyllning, isht. kardinalernas 
vördnadsbetygelse för den nyvalde påfven. — 
Adoratör, ni., fr., tillbedjare, älskare. 

Adomera, lat. (adornäre), smycka, utsira. — 
Adornement (-mäng), n., fr., prydnad. 

AdÖS (adåh), m., fr. (af prep. a och dos, lat. 
dörsum, rygg), mot solen anlagd, sluttande 
trädgårdssäng, för plantors tidigare uppdrifvan- 
de. — Adosséra, ställa med ryggen emot. 
stödja emot. 

Adoncéra (adus-), fr. (adoucir, af doux, lat. 
dulcis, söt, ljuf), försötma, förljufva, mildra; 
göra smidig; mål. fördrifva färgerna, låta fär- 
gerna flyta in i hvarandra, för att dymedelst 
göra dem mindre afstickande, jmf. Temperera. 

Ad partem, se under Pars. 

Ad patres, se under Pater. 

Ad perpetuam rei memoriam, se under 
Memoria. 

Adpertinentier, se Appert-. 

Ad pias causas, se under Causa. 

Ad pios USUS, se under Usus. 

Ad praecludendum, se under Precludera. 

Ad profitendum et liquidandum, se under 
Profitera. 

Ad propositum, se under Proponera. 

Adqviescens, Adquisitum, se Acqv-. 

Adrastéa, f., gr. (af nekande part. a och dran. 
didräskein, fly), den oundvikliga, ett Nemesis' 
binamn. 

AdrÖSS, m., fr. (af ä, lat. ad, och dresser, ital. 
drizzäre, dirizzäre, lat. dirlgere, rikta), anvis- 
ning, hvarest man kan träffa en person el. sak, 
uppgift på ngns. namn el. bostad, utanskrift: 
böne-, tacksägelse- el. lyckönsknings-skrift ; hög- 
tidlig skrifvelse från folkrepresentationen till 
regenten; färdighet, skicklighet, jmf. Habili- 
té; adréSS-detoätt, m., förhandling inom 
en folkreprésentatiou angående en adress till 
regeringen; adress-kalender, m., anvis- 
ningskalender, förteckning öfver invånarne i en 
stad el. provins med uppgift på namn, titlar 
och bostad; adréss-kontör, n., anvisnings- 
kontor, der uppgift lemnas om personers hem- 
vist, saker, som äro till salu, o. s. v. — A- 
dressänt, m., afsändare, utställare af ett bref 
el. annan skrifvelse. — Adressat, m., mot- 
tagare, den, till hvilken en skrifvelse är ställd. 
— Adressera, gifva anvisning, hänvisa, på- 
teckna utanskrift; adr. sig, hänvända sig. 

Ad restituendum, se uuder Restituera. 

Adrian och Hadr-, m., lat. (Hadriänus, at'7/»- 
dria, en stad i [gamla] nedre Italien), mans- 
namn med betyd. : mannen ifrån Hadria. — 
Adrianälia, pl.. lat., af kejsar Hadriänus in- 



A Urittura — Advokat, 



17 



förda täfliugsstrider, hvarvid musikaliska täflin- 
gar intogo en betydande plats. 
A drittura, se under Dirigera. 

Adrogéra, lat. (adrogäre el. arr-), lagf. upp- 
taga i barns ställe, jmf. Adoptera. — Ad- 
rogatiön, f.. upptagande i barus ställe. " 

A droite, se under Droit. 

Adrätt, fr. {adroit, af droit, höger), skicklig, 
vig. behändig; förslagen. 

Adscitum nomen, se under Nomen. 

AdSCribéra och Adskr-, lat. (adscribere), till- 
skrifva, tillegna: adscriptus glébae, m., 
lat., egentl. en, som är bunden vid jordtorfvan, 
vid det gods, hvarpå han är född, en lifegen. 
— Adskriptiön, f.. tillskrift-ande. 

Adscription och Adscriptus glebae, se 
föreg. 

Ad secundas nuptias el. Ad secunda vota, 

se under Nuptiae el. Votum. 

Ad specialia, se under Speciel. 

Adspectus, Adspergera, Adspirant. m. fl. 3 
se Asp-. 

Adstänt, ni., lat. [ädstans, af adstäre, stå bred- 
vid, bistå), medhjelpare. 

Adstipuléra, lat. (adstipuläri), bifalla, godkänna, 
samtycka till. — Adstipulatiön, f., bifall, 
samtycke. — Adstipulätor, m., en, som ger 
sitt samtycke, som bifaller. 

Adstriction, Adstringens, m. fl., se följ. 

Adstringéra, lat. (adstrlngere), sammandraga, 
hålla ihop; -nödga. — Adstriction och 
-striktiön, f., sammandragning. — Adstrin- 
gens, o., pl. adstringentia el.adstringé- 
rande medel, sammandragande läkemedel, 
som göra de kroppens väfnader. med hvilka de 
komma i beröring, tätare och fastare. — Ad- 
stringént, sammandragande. 

Adufe, f. , sp. (adufe, arab. ad-duff, trumma), 
liten, af pinglor omgifven, puka, som urspr. 
användes i österlandet. 

Aduléra, lat. {aduhlri), smeka, smickra, krypa 
för. — Adulatiön, f.. sliskigt smicker, kry- 
peri. — Adulätor och Adulatör, m., smick- 
rare, ögontjenare. — Adulatörisk, smick- 
rande, sliskigt inställsam. 

Adulter, m., lat., äktenskapsbrytare; Adulte- 
ra, f., äktenskapsbryterska. — Adulteratiön, 
f., förfalskning, isht. af mynt. — Adulterä- 
tor, m., en, som förfalskar, isht. mynt, falsk- 
myntare. — Adulteréra, begå äktenskaps- 
brott; förfalska. — Adultérium, n., äkten- 
skapsbrott; adulterinm duplex, dubbelt äk- 
tenskapsbrott, hvarvid båda de brottsliga äro 
gifta; ad. Simplex, enkelt äktenskapsbrott, 
då blott en af de brottsliga är gift. 

Ad ultimum, se under Ultimus. 

Adultus, m., lat., en uppvuxen, en till myndiga 
år hunnen. 

Adumbréra, lat. (adumbrärt, af umbra, skugga), 
beskugga; göra utkast, uppdraga grundlinierna; 
äfv. bemantla, öfverskyla. — Adumbratiön, 
f., utkast. 

Ad unum (omnes), se under Unus. 

A dur, tonk. den tonart, hvars första ton är a, 
och som företeeknas med trenne kors (#). 

Adurens, n., pl. adurentia, lat. (af adurere, 
förbränna), läkek. frätande medel. — Adu- 
Stiön, f., förbränning, såväl en af våda föror- 
sakad brännskada på kroppen, som äfven af 



läkaren afsigtligt och konstmessigt åstadkommen 
förstöring af större el. mindre del af en or- 
gans yta. 

Adustion, se föreg. 

Ad utrumque paratus, se under Parat. 

Advent, n., lat. (advéntits, af advenlre, ankom- 
ma, anlända), ankomst, tillkommelse, näml. 
Kristi ; en julfesten föregående beredelsetid af 
fyra veckor för emottagande af den i köttet 
kommande himlakonungen; advénts-Sönda- 
gen, första söndagen i adventet och den för- 
sta af vårt kyrkoår. 

Advérbium, n., pl. advérbia, och Adverb, 
n., pl. advérber och adverb, lat. (af ad, 
se d. o., och rerbum, ord), biord, omständig- 
hetsord; bestämningsord, som lägges till ett 
adjektiv, verb el. annat adverb, för att närmare 
bestämma detsamma. — Adverbiäl, som till- 
hör el. har afseende på ett adverb. — Adver- 
biäliter el. Adverbiält, adv., såsom adverb. 

Adversa, Adversarius, Adversativ, Ad- 
versera, m. fl., se följ. 

Advérsus, -a, -Um, lat. (af advertere, vända 
mot, rikta mot), egentl. vänd emot; motsatt, 
vidrig; advérsa fortuna, f., lat., missöde, 
olycka, motgång; advérsa pars, f., lat., 
motpart, motståndare; ex advérso, lat., midt 
emot. — Adversarius, lat. el. Adver- 
Säire (advärsähr), fr., m., motståndare, veder- 
sakare. — Adversärier, pl., anteckningsböc- 
ker, kladdar; skrifter, som innehålla i förbi- 
gående framkastade anteckningar och anmärk- 
ningar. — Adversativ, motstridaude, utgö- 
rande en motsättning. — Adversativ, n., 
språkv. motsättning. — Adverséra, motverka, 
vara emot. — Adversitét, f., motgång, ve- 
dervärdighet. 

Adverténs, f., fr. {adrertänce), aktsamhet, upp- 
märksamhet. 

Advis, se Avis. 

Advitalitét, f., och Advitalitium , n., nylat. 
(af lat, vitalis, som har afseende på el. uppe- 
håller lifvet), bruk el. besittning af en sak för 
lifstiden. 

Ad vivum, se under Vivus. 

Advocatus, Advocatur, m. fl., se följ. 

Advocera, lat. {advocäre, kalla till, kalla till 
hjelp), försvara en annans sak vid rättegång, 
uppträda som sakförare; skenbart försvara en 
sak gnm. spetsfundigheter och svepskäl. — 
Advokat, lat. advocatus, m., sakförare, 
försvarare inför rätta; person, till hvars yrke 
det hörer att försvara andra inför rätta; ad- 
VOCätUS déi, egentl.: Guds sakförare, den. 
vid undersökningen om ett till kanonisering 
föreslaget helgons lefnad, anställde försvararen, 
)( adv. diäboli, egentl.: djefvulens sakförare, 
den vid en dylik undersökning som anklagare 
anställde; adv. ecclesiae, urspr. juridiskt 
biträde för kyrkor el. kloster; sederm. kyrk- 
lig skyddsherre; advokätfiskäl, m., embets- 
man, som i en del juridiska och administrativa 
embetsverk är anställd, för att bevaka det all- 
männas rätt och talan. — Advocatur, Ad- 
VOk- och -katyr, f., rättegångars utförande ; 
användande af spetsfundigheter och svepskäl 
vid förfäktandet af en sak. 

Ad VOCem, se under Vox. 

Advokat, Advokatyr, se under Advocera. 

3 



18 



Adynami — Afficiera. 



Adynami, f., gr. {adynamia, af nekande part. a 
och dynamis, kraft), brist på kraft, kraftlöshet, 

_ svaghet. — Adynämisk, kraftlös, oförmögen. 

Adyton, n.,_gr. (af nekande part. a och dyein, 
gå in) el. Adytum, n., lat., egentl. det otill- 
gängliga; det allraheligaste i de gamla templen, 
dit endast presterua hade tillträde. 

Ae. Ord, som enligt sitt ursprung borde skrif- 
vas med Ae, men härunder ej anträffas, sökas 
under E. el. Ä. 

Aedicula, f., lat. (demin. af äedes, byggnad), | 
egentl. litet hus; litet tempel, kapell; fördjup- '■ 
ning i en mur, för att sätta en bildstod uti, j 
jmf. Mche. 

Aeginéter, pl., konstt. forngrekiska marmor- i 
bilder ifrån perserkrigens tid, härstammande i 
från ön Aegina och nu befintliga i Miinchen. 

Aeneiden, f.. den ryktbara dikt, hvari romer- 
ske skalden Virgilius i tolf sånger besjunger | 
den trojanske hjelten Aeneas äfventyr. 

Aequa lanx, Aequa, lance, se under Lanx. 

Aequinöctium, n., lat. (afäeqims, se nedanf., och 
nox, natt), dagjemning, den tid, då dag och 
natt äro lika långa. — Aequinoctiäl och 
Eqvinoktiäi, som hör till, som har afseende 
på dag- och nattjemningen; eqvinoktiäl- 
linie, f., se Equator; eqvinoktialstormar, 
de stormar, som van], inträffa, då solen går 
öfver från norra halfklotet till det södra och 
tvärtom. 

Aequo animo, se under Animus. 

Aequum et bonum, se följ. 

Aequus, -a, -um, lat., jemn, lika, billig; äé- 
quum et bönum, rätt och billigt; ex äe 5 
quo et böno el. pro äequo et böno, 

_ med rätt och billighet, efter rätt och billighet. 

Aér, m., lat., luft. — Aérät, n., kolsyradt vat- 
ten. — Aeratiön, f., växternas andedrägt; 
luftbildning. — Aeriförin, luftartad. — Aéro- 
bät, m.j luftspringare, lindansare; grubblare : 
en som bygger luftslott. — Aérobönib, m., 
krigsv. med brännbara ämnen fylld och på be- 
stämd tid kreverande bomb, som är fästad vid 
en luftballong, hvilken_ledes öfver det ställe, 
man vill antända. — Aerodynamik, f., lä- 
ran om luftens krafter, den del af aerome- 
kaniken, som handlar om lagarna för de luft- 
formiga kropparnes rörelse. — Aérografl el. j 
Aérologi, f., läran om luftens egenskaper. — 
Aérollth och -Ht, m., ur luften nerfallande 
sten, jmf. Meteor-sten. — Aéromanti, 
f., den konst, hvarigenom man trodde sig af 
luftens beskaffenhet kunna förutsäga tilldragel- 
ser, hvilka dock e] stodo i ngt. sammanhang 
med atmosferen. — Aéromekanik, f., ve- 
tenskapen om lagarna för luftens jemnvigt (jmf. 
Aérostatik) och rörelse (jmf. Aerodyna- 
mik). — Aérométer, m., luftmätare. — 
Aérometri, f., luftmätningskonst, läran om 
bestämmandet af luftens kemiska och fysikaliska 
egenskaper._ — Aéronäiit (-nävt), m., luft- 
seglare. — Aéronautik (-navtik), 1'., läran om 
luftsegling, luftseglingskonst. — Äéroskopi, 
£, luftiakttagelse och derpå grundad spådom^ — 
Aérostät, m., luftskepp, luftballong. — Aé- 
rostatik, I'., den del af aéromekaniken, som 

_ handlar om de luftformiga kropparnas jemnvigt. 

Aéra och Era, f., lat., tidräkniug ifrån en viss 
tidpunkt; tidehvarf. tiderymd; aera a Chri- 



Sto näto, den (hos de kristne) vanliga tid- 
räkningen: aera vulgäris, som äfv.. efter 
Dionysius Exiguus, hvilken i 6:te årh. skall 

hafva infört den, kallas aera Dionysiäna; 

aera a mundo CÖnditO, tidräkningen från 

verldeus skapelse; aera ab urbe cöndita, 
tidräkningen från stadens (Roms) grundlii^tr- 
ning; äérae VUlgäris, efter den' allmänna 
tidräkningen. 

Aérat, Aériform, Aerodynamik, Aéronaut 
m. fl., hvilkas första sammansättningsdel ufgö- 
res af Aér, sökas under detta ord. 

Äetas, f., lat., ålder; aet. legitima, laglig 
ålder; aet. pubertätis, manbarhets-, myn- 
dighetsålder; aet. virilis, manlig ålder: ae- 
tätis el. aetätis suae, i hans (hennes, dess. 
sin) ålders .... (år). 

Aetérnus, -a, -um, lat., evig; inaetérnum, 
för evigt, i evighet. 

Aétöm, n., gr. (aétöma), byggn.k. gafvel. 

Affäbel, lat. (affäbilis, af affäri, tilltala), ned- 
låtande, språksam, umgängsam, vänlig. — Af- 
fäbile, it., tonk. angenämt, intagande. — Af- 
fabilitet, f., tillgänglighet, vänlighet, nedlå- 
tenhet. 

Affaiblera och Affäbl-, fr. {affniblir, af fnible. 
svag), försvaga, göra kraftlös; affäblerad, 
försvagad, kraftlös. — Affaiblissement (af- 
fäbliss'mäng), n., försvagande, svaghet, brist på 
krafter. 

Affäire och Affär, m., fr. f. (af ä faire, till 
att göra), göromål, angelägenhet; handelsföre- 
tag; tilldragelse; tvist; träffning, mindre än 
slagtning, men mer än skärmytsling; pl. pen- 
ningangelägenheter, förmögenhetsvilkor; af- 
fäire d'amÖur (affåhr damutr), fr., kärleks- 
handel; aff. de COeur (- dö khöhr). hjerte- 
angelägenhet; aff. d'honneur (- dånnohr), 
hederssak; duell; aff. de rien (- dö riäng). 
sak, som är lätt att utföra ; äfv. obetydlighet, 
struntsak; a demäin les affäires (a dömang 
lä-s-affähr') : allvarsamma förrättningar (må upp- 
skjutas till) i morgon ! 

Affannäto, it., tonk. bekymmerfullt. 

Affatim , lat., rikligen, mer än nog, i öfverilöd. 

Affekt, Affektera, Affektion, m. fl., se under 
Afficiera. 

Affettuosaménte , Affettuöso el. Con af- 
fétto, it., tonk. med hängifvenhet; med upp- 
rördt, känslofullt uttryck. 

Affiche och Affisch', m., fr. (af lat. affigere, 
fästa vid), anslagssedel; offentligt anslag om 
konstföreställningar o. d. — Affischéra, an- 
slå, genom anslagssedel tillkännagifva ; pråla 
med. — Afnchéiir och -schör, m., en, sona 
uppklistrar, upphäftar affischer. 

Afficiera, lat. (afficere, åstadkomma ett intryck), 
göra intryck pä,* verka på; angripa; förmå; 
röra. bedrölva. — Affekt, m.. lat. [affSctvs), 
stark och Ullig känsla, sinnesrörelse; innerlig- 
het, lidelse. — Affektatiön, L tvunget, konst- 
lad! uppförande; tillgjordhet. — Affektera, 
gifVa sig sken. utseende af; låtsa, hyckla: göra 
sig till; affekterad, tiilgjord, konstlad, ona- 
turlig. — Affektion, t'., tillgifvenhet, bevå- 
genhet, ynnest; läkek. bvarje Intryck på krop- 
pen, isht. h varje sjuklig retelse. — Affektio- 
nérad, tillgifven, gunstig, bevägen. 



Åffidation — Å2'enesi. 



19 



AffidatiÖn, f., m.lat. (afjidätio, af af fulare, för- 
säkra, förpligta sig, af fules, tro, lofven), öm- 
sesidig förpligtelse, fördrag. 

Affidävit (äfridehvitt) , n., eng. (egentl. 3:dje 
pers. sing. perf. af m.lat. affidäre, försäkra), 
edlig försäkran ; äfv. ett af engelsk domstol ut- 
färdadt bevis om en sådan försäkran. 

Affiliéra, lat. {affiliäre, af filius, son), antaga i 
sons el. dotters ställe ; med sig förena ; upp- 
taga såsom medlem i en orden, i ett samfund; 
affiliérade, pl.," inom kat. kyrkan: lekmän, 
som i afseende på andaktsöfningen lefva i ngn. 
förbindelse med en munkorden, utan att låta 
helt och hållet upptaga sig till medlemmar af 
densamma. — Affiliatiön, f., antagande i 
barns ställe; upptagande i en orden. 

Affinage, se följ. 

Affinéra, fr. (affiner', af fin, fin), rensa, förfina, 
luttra, isht. skilja silfver ifrån koppar. — Af- 
finage (-näsj'), n., fr., rening, luttring, isht. 
af de ädlare metallerna. — Affineri, n. = Af- 
finage ; äfv. stället, hvarest luttringen företages. 

Affinitét, f., lat. {affhritas, af offlnis, förvandt), 
svågerskap, slägtskap gum. giftermål; kem. 
frändskap, olikartade substansers benägenhet att 
förena och förbinda sig med hvarandra. 

Affirmando, Affimiativ, ni. fl., se följ. 

Affirméra, lat. {affirmäre, af ad, se d. o., och 
finnar e, af flrmns, fast), bejaka, bekräfta, påstå. 
— Affirmando, bejakande, medgifvaude. — 
Affirmatiön, f., bekräftelse, medgifvaude, be- 
jakande. — Affirmativ, jakande, bekräftande, 
)( Negativ. 

Affisch, Affischera, Affischör, se Affiche. 

Affixum, pl. affixa, och Affix, pl. afflxer 

och affix, n.j lat. (af afflgere, fästa vid), egentl. 
något vidhäftadt: språkv. småord el. ändelse, som 
fogas till ett ord, för att deraf bilda ett annat. 

Affiigéra, lat. {affllgere), nedslå, bedröfva, an- 
fäkta. — Affiiktiön, f., bedröfvelse, sorg, an- 
fäktelse. — Affiitto, el. Con affiiziöne, 
it., tonk. sorgbundet, med vemod. 

Affliktion, Affiitto, se föreg. 

Affiuéra, lat. {afluere), tillflyta, tillströmma, öfver- 
flöda. — Affluéns, f., tillopp, tillflöde, öfverflöd. 

Affranchera (-frangschera), fr. (affranchir, af 
franc, fri), befria, lösa, fritaga för; äfv. = 
Frankera, se d. o. 

Affrétement (affrätmäng), n., fr. (af fret, frakt), 
befraktning. 

Affrettändo, AffrettÖSO, it., tonk. raskt fram- 
skyndande, med ökad takt. 

Affréux (affroh), fr. (af g.fr. afre, förskräckelse), 
afskyvärd, förskräcklig, ohygglig. 

Aflriandera (affriangd-), fr. (affriander, af fri- 
and, kräsmagad), göra bortskämd. 

Affrönt (affrång), m., fr. (af front, panna), trots; 
skymf, förolämpning; vanära. — Affrontéra, 
trotsa; skymfa, förolämpa; håna. — Affron- 
teri, n. 3 oförskämdhet, fräckt bedrägeri. 

Affände, lat. (af affundere, gjuta till), på re- 
cepter: häll derpå ! gjut dertill! — AffUSlÖn, 
f.,_pågjutning; äfv. det pågjutna. 
Affät (affyh), na., fr. (af lat. fftstis. käpp), lavett; 
gevärsstock. — Affutäge (affytäsj'), n., krigsv. 
lavettmakeri; gevärsstockning; kanoners rikt- 
ning. — Affutéra (affyt-), krigsv. lägga i la- 
vett, rikta. 

Affäblera, se Affaiblera. 



i Affär, se Affaire. 

i Afiaktera, Afiaktering, se Ablaktera. 

i Aflogistisk, Afoni, Aforism, Afroditisk, 

m. fl., se Aph-. 
j Afrancesädos, sp., pl., egentl.: förfranskade; 
namn, som af spanjorerne tillades dem af de- 
ras landsmän, som 1808 gingo öfver till kon. 
_ Josef och således till det franska partiet. 
AfriGUS (ventns), m., lat., sydvestvinden. 
Aga, m., turk. (aghå, egentl.: hufvud, öfverste), 
hos turkarna: benämning på åtskilliga högre 
embetsmän, isht. befälhafvare i hären. 
AgaCÖra, fr. (agacer, af g.t. hazjan, hetsa), 
sticka, reta, locka, förleda gnm. sinliga retelser. 

— Agaceri, n., behagsjukt koketteri, sinlig 
lockelse. 

Agalakti, f., gr. (af nekande part. a och gala, 
mjölk), läkek. brist på mjölk i brösten. 

Agamemnon, m., gr. mansnamn med betyd.: 
den ihärdige, den ståndaktige. 
I Agami, f., gr. (af nekande part. a och gaiuéin, 
gifta sig), ogift stånd ; bot. = Kryptogami, 
se d. o. — Agämisk, ogift; bot. = Kryp- 
togamisk. — Agamist, m., ungkarl. 

Aganippe, f., gr. myt. på sånggudinnornas berg 
Helikon belägen ryktbar källa, hvars vatten in- 
spirerade skalderna. — Aganipplder, pl., 
binamn på sånggudinnorna. 

Agäper, pl., gr. [agäpai, af agäjxi, kärlek, kär- 
leksbevis), kärleksmåltider: gemensamma, gnm. 
de förmögnares frivilliga sammanskott beko- 
stade, måltider inom den äldsta kristna kyrkan. 

— Agapéter, pl., kärlekssystrar: samfund af 
fromma jungfrur bland de första kristna. 

Agaricit, se följ. 

Agäricus, m., nylat. (af gr. agarikön), lärk- 
trädsvamp. — Agaricit, m., korallförsteniug. 

Agäsch och Agätsch, n., turk., en turkisk mil. 

Agästria, pl., gr. (af nekande part. a och ga- 
star, mage), maglösa djur, benämning på infu- 
sionsdjuren, emedan man förd. trodde, att de 
saknade inelfvor. 

Agät, m., fr. (agäte, gr. achätäs), mer el. min- 
dre genomskinlig ädelsten, som hufvudsakligen 
består af kiseljord, och efter sin olika teckning 
benämd än moln-, än regnbags-, än moss- 
agat, o. s. v. 

Agätha och Agata, f., gr. (af agathös. god), 
qvinnonamn med betyd. : den goda, den_ väl- 
villiga, den milda. — Agathön och Aga- 
ton, in., mansnamn med betyd.: den gode, 
den välvillige. 

Ägathi-Bäschi, ni., pers., öfverhofmästare i 
sultanens hof. 

Ägathodamon, m., gr. (af agathös, god, och 
dälmon, ande), den gode ande, åt hvilken gre- 
kerne vid måltiden gjorde drickoffer; god ande. 
skyddsande, )( Kakodämon. 

Agäthokles och Agatökles, m., gr. (af aga- 
thös, god, och kleos, rop, rykte), mansnamn med 
betyd.: den i godt rop stående, den välkände. 
: ÄgathologI och Ägato- , f., gr. (af agathös, god 

och logos, ord), läran om det högsta goda. 
! Agathon, se under Agatha. 
| Agenda, Agens, Agent, m. fl., se under 
Agera. 

Agenesi, f., gr. (af nekande part. a och gene- 
sis, afling, alstring), qvinnors ofruktsamhet. 



20 



Agev 



Agnition. 



Äger, m., lat., åker, falt, jordstycke; ag. cen- 
suälis, skattskyldig jord; ag. decimänus 
el. decumanus, tiondepligtig jord; ag. pa- 
rochiälis, prestgårdsjord ; ag. privätus, 
enskilt jord; ag. publiCUS, allmänning. 

Agera, lat. (ägere), handla, verkställa; fram- 
ställa på skådebanan, spela; gifva sig ut för, 
låtsa vara; krigsv. förehafva en krigsrörelse; 
lagf. utföra ett åtal. — Agenda, f. (egentl. 
lat. pl. med betyd. : hvad, som bör företagas), 
minnesbok, anteckningsbok; teol. den af högsta 
kyrkostyrelsen i ett land för presterskapet an- 
befallda bok, som bestämmer sättet för den 
offentliga gudstjensten och de kyrkliga förrätt- 
ningarna, samt tillika innehåller de formulär, 
som dervid böra brukas; jmf. Liturgi. — 
Agens, n., pl. agentia el. agéntier, det 
verkande, verkande kraft; verkande medel. — 
Agent, m., befullmäktigadt ombud, person, 
som har uppdrag att besörja andras ärender; 

agent de ehänge (asjäng d' schängsj'), m., 

fr., vexelmäklare. — Agentur, f., en agents 
befattning, en persons uppdrag att företräda 
en annan person el. ett bolag och bevaka dess 
fördelar. 

Agerasi, f., gr. (af nekande part. a och gerän, 
åldras), egenskapen att icke åldras, att bibe- 
hålla ett ungdomligt utseende. 

Ageusti, (-gäv-), f., gr. (af nekande part. a och 
geuesthai, smaka), läkek. bristande smakförmåga; 
- nykterhet, fasta. 

Agévole, Agevolmente, el. Con agevo- 
lézza (adjev-j, it., tonk. med lätthet i före- 
draget. 

AggestiÖn, f., lat. (aggéstio, af aggérere, till- 
föra, sammanföra, öka, hopa), upphopning. 

Aggiustataménte (addjust-), it., tonk. punkt- 
ligt, ordentligt, noga i takt. 

Agglomerat, se följ. 

Agglomeréra, lat. {agglomeräre, af glömus, ny- 
stan), rulla ihop, samla el. samlas i hög, packa 
el. packas tillsamman. — Agglomerat, n., 
kropp, som uppstått genom sammanhopning af 
olikartade delar; hög, klump. — Agglome- 
ratiön, f., hoprullning, sammanpackning. 

Agglutinéra , lat. (agghitinäre, af gluten, lim), 
limma ihop, sammanläka såröppningar. — Ag- 
glutinäntia, pl., ämnen, hvilka klibba fast 
vid huden och härigenom få sin medicinska 
användning; läkemedel, hvilka man tillskrifter 
speciel förmåga att sammanläka sår. — Ag- 
glutinatiön, f., hoplimning; sammanläkande 
af sårnader genom yttre medel. 

Aggrandéra och Agr- (aggrangd-), fr. {agran- 
dir, af grand, stor), förstora, utvidga; öfver- 
drifva. — Aggrandissement och Agr- 
(aggrangdiss'mäng), n., förstoring, tillökning. 

Aggratiera, m.lat. (aggratiäre, af grätia, nåd), 
benåda. — Aggratiatiön, f., benådning. 

Aggravera, lat. {aggraväre, af grävis, tung), 
göra tyngre ; förvärra, försvåra, skärpa. — Ag- 
gravatiön, f., förhöjning, stegring, skärpande. 

Aggredéra, lat. [äggredi), angripa, anfalla. — 
Aggression, f., angrepp, anfall, öfverfall. — 
Aggressiv, angripande. — Aggréssor, m., 
den anfallande, den förnärmande, angripare. 

Aggregat, Aggregation, se följ. 

Aggregéra, lat. (aggregäre, af grex, hjord), 



massa. — Aggregat, n., samling, tillfällig 
förening af likartade och olikartade ting; en 
massa kunskaper, som ej stå i något veten- 
skapligt sammanhang; kem. och min. en 
mängd, mer el. mindre utbildade samt till en 
enda massa sammanvuxna, kristaller; aggre- 
gat-tillstånd, de tre olika tillstånd af rör- 
lighet, i hvilka kropparnas minsta delar kunna 
befinna sig till hvarandra: det fasta, det fly- 
tande och det luftformiga. — Aggregation, 
f, upphopning, samling, förening; aggrega- 
tiöns-form, se Aggregat-tillstånd. 

Aggression, Aggressiv, Aggréssor, se 
under Aggredéra. 

Agna, se Aga. 

Aghirlik, turk., förd. dyrbara skänker, som af 
en pascha gåfvos åt den kejserliga prinsessa, 
med hvilken sultanen lät förmäla honom. 

Agll (asjil), fr. (ogile, lat. ägilis, af ägere, sät- 
ta i rörelse), rörlig, flink; behändig; vig. — 
Agilité (asjil-), fr. och Agilitét, lat., it. 
agilitå (adjil-), f., rörlighet; behändighet; 
vighet; con agilitå, tonk. lätt, hurtigt. — 

_ Agilménte (adjilm-), it., tonk. muntert, lätt. 

Agio (ädjå), n., it. (trol. af aggiugnere, fr. ajou- 
ter, lat. adjungere, tillägga), uppgäld : mellau- 
gift vid utbyte af en myntsort emot en annan; 
skilnad i priset emellan olika myntsorter; SÖ- 
pra ägio, utomordentlig mellangift el. upp- 
gäld. — Agiotäge (adjåtäsj), n., handel el. 
ocker med agio. — Agiotéra (adjåt-), drifva 
penning- el. vexelhandel; drifva ocker. — A- 
giotör (adjåtor), m., vexelockrare. 

Agitato, Agitator, Agitazione, m. fl., se följ. 

Agitera, lat. (agUäre, intens. af ägere, sätta i 
rörelse), sätta i stark rörelse; skaka, oroa; if- 
rigt bearbeta; upphetsa, uppvigla. — Agita- 
tion, f, häftig sinnesrörelse, skakning, oro: 
rörelse bland ett folk, jäsning, politisk oro. — 
Agitäto (adjitätåj, Agitäto con passiöne 
el. Con agitazione (- adjit-), it., tonk. app- 
rördt, oroligt; antyder såväl ett passionerade 
föredrag, som en för tillfället vacklande takt- 
rörelse. — Agitator, m., en, som sätter något 
i rörelse ; orostiftare, uppviglare. 

Agläia, f, gr. egentl.: glans, glädtighet; myt. 
en af de tre gracerna. 

AglOSSl, f.j gr. (af nekande part. a och glössa, 

\ tunga), tunglöshet. 

Aglutitiön, f, gr.-lat, bristande förmåga at! 
svälja, jmf. Dysphagi. 

Agnat, m., lat. {agnätus, af ad, se d. o., och 
nälus, född, af näsel, födas), manlig blodsfrände, 
blodsförvandt på svärdssidan, jmf. Cognat. — 
Agnatiön, f, agnat-slägtskap. — Agnätisk, 
som beträffar ell agnat-slägtskap. 

Agnelét (anjela), m., fr., förd. ett slags franskt 
guldmynt, motsvarande ung. 5 K:dr 50 öre mit. 

Agnelins (annjeläug), pl., fr., blott på ena si- 
dan garfvade laniskinn. 

Agnes och Agneta, f. (fr. Agnes, af gr. hä- 
gnas, ren, kysk), qvinnonamn ined betyd.: den 
kyska, den rena; Ägnes-roll, in., (jmf. Roll), 
naiv qvinnoroll i ett skådespel (efter Agnes uti 
Moliéres: Uécole des femmes). 

Agneta, se Agnes. 
Agnition, se under Agnoscera. 



Agnoeter — Agyrt. 



21 



Agnoeter, pl., gr. (af nekande part. a och gnoéln, 
känna, veta), egentl.: de okunnige: kristen sekt 
i fjerde årh., som förnekade Kristi allvetenhet 
som menniska. — Agnosi, f., okunnighet. 

AgnÖmen, n., lat. (af ad, se d. o., och nömen, 
namn); tillnamn, binamn. — Agnomination, 
se Annomination. 

AgnoSCÖra, lat. {agnöscere, af ad, se d. o., och 
gnöscere, nöscere , lära känna) r erkänna. — 
Agnitiön, f., erkännande. 

Agnosi, se under Agnoéter. 

Agnus Dei, m. och n., lat., egentl.: Guds lam, 
en benämning på Jesus (Joh. 1: 29); latinsk 
bön, som sjunges vid katolska messan kort före 
kommunionens förrättande, bestående i ett tre- 
faldigt upprepande af orden: »O Guds lam, 
som borttager verldens synder, förbarma dig 
öfver oss!»; åminnelsemynt, förta rdigadt af vax 
ntaf vigda påskljus, af oblatdeg, af guld el. silf- 
ver, bärande på ena sidan lammet med seger- 
fanan, hvilket mynt af påfven bortskäukes samt 
ofta begagnas såsom en talisman; inom gre- 
kiska kyrkan : den med ett lam prydda duk, 
som vid nattvarden betäcker kalken. 

Agomphlasis och Agomphösis, f., gr. (af 
nekande part. a och gomphösis, fästande), lä- 

_ kek. tändernas löshet. 

Agon, na., pl. agönes, lat., (gr. agön), tve- 
kamp, kämpalek; dödskamp; vara in agöne, 
ligga i de sista andedragen, kämpa med döden. 
— Agonäler och Agonälier, pl., fester, 
bestående hufvudsakligen i stridslekar, som hos 
de gamla romarne firades till Janus' ära. — 
Agoni, f., gr. {ägorna, kamp och nöd), döds- 
kamp: sammanfattningen af de företeelser, som 
närmast föregå dödstillfället; själsångest. — 
Agoniséra, se ofvan: vara in agone. — A- 
gonist, in., kämpe vid de grekiska spelen. — 
Agonistärk, m., uppsyningsman vid kämpa- 
spel. — Agonistik, f., kroppsöfning hos de 
gamla grekerne, hvarigenom de utbildade sig 
till deltagande i de offentliga kämpalekarna. — 
Agonistisk, stridande, kämpande. 

AgoranÖm, m., gr.(agoranömos, af agorä, torg, 
af ageirein, församla), uppsyningsman öfver torg 
och andra saluplatser. 

Agoräh, m., hebr., gammalt hebreiskt skilje- 
mynt, motsvarande grekernes obol. 

Agräff, m., fr. (agrafe, af g.t. krapho, hake, 
klamra), spänne, häkta; smycke, hvari något, 
t. ex. plymer, fästas; byggn.k. jernklamra; 
prydnad i spetsen af hvalfbågar. 

Agrandera, se Aggr-. 

A grands pas, se under Pas. 

Agrärisk, lat. (agrärius, af äger, åker), som 
beträffar jordskifte; agrärisk lag, åkerlag 
hos romarne till statsländeriernas rättvisa för- 
delning emellan medborgarne. 

Agraviädo, pl. agraviädos, sp., i politiskt 
afseende misstänkt person. 

Agreabel, Agreage, se följ. 

Agrée och Agré, se Agreerad. 

Agreéra, fr. (agréer, af gré, godtycke), gifva 
sitt samtycke till, godkänna, tillåta; väl upp- i 
taga; erkänna. — Agreabel, angenäm, be- j 
haglig. — Agreäge (agreäsj'), n., mäklarlön; 
jmf. Oourtage. — Agremént (agremäng), ! 
n., behaglighet, förmån; nöje; tonk. mindre i 



musikstycke utan bestämd form; pl. agre- 
ments (-mäng), prydnader; drillar och andra 
musikaliska sirater. 

Agremént, se föreg. 

Agreerad, (borde rätteligen skrifvas Aggrege- 
rad, af lat. aggregäre; jmf. Aggregera), upptagen 
som ledamot i ett samfund, isht. en akademi. 

AgrÖrgOgraf i , f., gr. (af agrös. åker, ergon, 
arbete, och gräpliein, skrifva), beskrifning på 
åkerbruksredskap. 

Agrest, m., it. (agresto, af ägro, lat. äcer, sur, 
skarp), sur saft, pressad af omogna drufvor ; 
äfv. saft, pressad af halfmogna vinbär. 

AgriCOla, m., lat. (af äger, åker, och cölere, 
odla) , åkerbrukare ; mansnamn med betyd. : 
landtmannen. — Agricultiir och Agrik-, 
f., lat. {agricultura), åkerbruk, landtbruk; a- 
grikulturkemi, f., inbegreppet af de kemi- 
ens lärosatser, som angå åkerbruket; agri- 
kultursystem, n., system i nationalekono- 
mien, enl. hvilket jorden och landtbruket äro 
den enda källan till ett lands välmåga. — 
Agrikulturister, pl., medlemmar af ett parti 
i England, som gynnar jordbruket framför konst- 
fliten och handeln. 

Agriönia, pl. (af Agriönios, ett Bacchus' binamn), 
fest hos de gamle grekerne, hvarvid man sys- 
selsatte sig med att lösa allehanda dunkla gå- 
tor. — Agriönier, pl., samling af gåtor, cha- 
rader o. a. d. 

Agriophäg och Agriof-, m., gr. (af ägrios, 
vild, och phagéin, äta), en, som lefver af vilda 
djurs kött; äfv. en, som förtär rått kött. 

Agriotyml, f., gr. (af ägrios, vild, och thymös, 
sinne), vild sinnesart; vansinne, i föreniug med 
mordlust. 

Agrippa, m., och Agrippina, f., lat. mans- 
och qvinnonamn med betyd.: den, som vid fö- 
delsen kommit med fötterna förut; den under- 
liga. — Agrippinsk barnsbörd, fostrets 
onaturliga framfödande med fötterna först. 

Agromän, m., gr. (agrös, åker, och mania, ra- 
seri), lidelsefull idkare af landtbruk. — Agro- 
mani, f., öfverdrifven förkärlek för åkerbruk. 

Agronom, m., gr. (agrös. åker, och nömos, lag), 
vetenskapligt bildad landtbrukare el. landthus- 
hållare. — AgronomI, f., åkerbrukslära: kun- 
skap om jorden och dess brukande. — Agro- 
nömisk, till jordbruksläran hörande. 

Agröstografi, f., gr. (af agröstis, gräs, och 
gräphein, skrifva), beskrifning öfver gräsarterna. 
— Agröstologi, f., lära om gräsarterna. 

Agrumer, pl., it. (agrumi, lat. agriimina, af it. 
ägro, lat. äcer, sur), syrliga frukter, ssm. ci- 
troner, oranger, m. fl. 

Agrypni, f., gr. (af nekande part. a och gry- 
pnla, sömn), sömnlöshet. — Agrypnoköma, 
n. (Icoimän, inslumra), sömnlöshet, oaktadt stor 
sömnlust, och förbunden med yrande. 
Aguadöres, pl., sp., vattendragare och vatten- 
handlare i Spanieu. 
Aguerrera (aghärr-), fr. (aguerrir, af guerre, 

krig), vänja vid krig, härda. 
Agyni, f., gr. (af nekande part. a och gynä, 
hustru), mäns ogifta tillstånd. — Agynus, 
m., ogift man. 
Agyrt, m., gr. (agyrtas, egentl. : församlare), 
marktschreier, landstrykare, taskspelare, qvack- 



22 



Ahasverus — Akatholicus. 



Ahasvérus, m., hebr. [Ahaschverösch), mans- 
namn med betyd.: furste; namn på den evige 
juden. 

A haute voix, se under Voix. 

Ahriman och Arihman, g. pers., enl. Zoroasters 
lära: mörkrets och det ondas urkälla, )( Or- 

_ nrnzd, se d. o. 

Alde (ähd'), m., fr. (aider, lat. adjutäre, hjelpa), 
medhjelpare; i vistspelet: medspelare; älde de 
camp (ähd _dö käng), m., fr. = Adjutant, 
se d. o.; äide-toi et le ciél t'aiderä 
(ähd-tåäh eh lö siäll fäderäh), fr. ordspråk: 
hjelp dig sjelf och himlen skall hjelpa dig; 
benämning på ett politiskt sällskap i Paris 
1824 — 32, som gjort sig ett lagligt motstånd 

_ emot regeringen till uppgift. 

Aigle dormänt (ägl' dårrmäng), m., fr., den 
sofvande örnen; skådepenning, präglad under 

_ Napoleons fångenskap på Elba. 

Aigre-döiix (ägr'-duh), fr., sötsur. 

Aigréra (ägr-), fr. (aigrir, af aigre, sur), göra 
sur; förarga, förbittra. — Aigréiir (ägrohr), 
f., syra, skärpa; bitterhet; förtret; kopparst. 
för djupt stick. 

Aigrette och Ägratt, m., fr., tjäderbuske, isht. 
af hägerplymer; juvelsmycke i form af en fjä- 
derbuske; sederm. öfverh. dyrbarare smycke. 

Aigre ar, se under Aigrera. 

AigUäde (ähgähd'), f., fr., vattenhämtningsplats 
för fartyg. 

Aiguillétte (ähghiljätf), f., fr., snörband; uni- 
formsprydnad. 

Aileröns (ähl'rång), pl., fr. (ailerons, af aile. 
lat. nia, vinge), egentl. : vingspetsar; små utan- 
verk vid fästningar. 

Aimäble, Aimäbel och Ämäbel, fr. (aimable, 
af lat. amäbilis), älskvärd; såsom subst. m., 
sprätt; tillgjord narr. 

Air och Är, m., fr. (lat. aer), egentl. luft; ut- 
seende, uppsyn, min; uppförande, sätt att vara; 
yifva sig en air (är), gifva sig ett förnämt ut- 

_ seende; göra sig vigtig. 

Aise (ähs'), f, fr. (it. agio, af mösogöt. azks, 
beqväm, lätt, anglos. eadlt), beqvämlighet , 
otvungenhet; välstånd; förnöjelse, glädje; vara 
(ctre) ä son aise (ähtr' a sann ähs), fr., hafva 
sin nödiga utkomst, befinna sig väl; vara glad 
och förnöjd, jmf. vara i si(t esse. — Ai- 
Sänce (ähsängs'), f., fr., välmåga; behaglighet, 
otvungenhet; cabinet (kabinäh) d'aisances, 
n., fr., afträde, jmf. Lieu d'aisances. 

Aiss, n., tonk. namnet på den med ett kors 
företecknade noten a. 

Aitiologi, se Ätiologi. 

Aja, Ajo, se Ay-. 

A jour, se under Jour. 

Ajournera (asjurn-), fr. (ajonrner, af jour, dag), 
uppskjuta tills vidare, bestämma annan tid för 
ett möte, en sammankomst. — Ajournemént 
(asjurnemäng), n., uppskjutande, uppskof. 

A Jove principium, se under Principium. 

Ajustéra (asjyst-), fr. (ojuster, lat. adjustäre, af 
ad, se d. o., och Justus, riktig), bringa i ord- 
ning, göra riktig; afpassa, lämpa; bilägga, för- 
lika, oj. sig, ordna sina kläder och sitt hår; 
pryda sig. — Ajustäge (asjystäsj'), n., be- 
riktigande af mynt, mått, mål el. vigt. — A- 
jUStement (asjystemäng), n., iordningsät- 
tande, rättning; jemkning; prydnad, grannlåt, 



— AjUStÖring (asjyst-), f., päklädning. — 
Ajusteur och Ajustör (asjyst-), m., arbe- 
tare, som beriktigar mynt, mått, mål el. vigt. 

Akademi, f., gr. {akadämia, egentl. en efter 
athenaren Akadämos uppkallad eller af honom 
skänkt lund utanför Athen, hvarest Plato lärde, 
och efter hvilken dennes filosofiska skola fick 
namnet Akadämla), lat. academia, fr. aca- 
démie (-mlh), högskola, jmf. Universitet; 
offentlig läroanstalt för någon viss gren af konst 
el. vetenskap; förening af skalder, konstnärer 

el. lärde; academiae rector, se under Re- 
ctor; académie spirituelle (- spirityalT), 
se Concert spirituel. — Academicus, pl. 
academici; Akademiker el. Akademist, 

m., medlem af en akademi, vare sig såsom blott 
ledamot, lärare el. lärjunge. — Akademisk, 
som hör till, som har afseende på högskola el. 
lärdt samfund. 

Akäirologl, f., gr. (af nekande part. a, kairös, 
tid, och logos, ord), prat i otid, onödigt pladder. 

Akakl, f, gr. (af nekande part. a och kakös, 
ond, dålig), skuldfrihet, oskuld; harmlöshet. 

Akampsi, f., gr. (akampsla, af nekande part. a 
och kämptein, böja), oböjlighet; läkek. kramp- 
aktig styfhet i lederna, stelkramp; jmf. Aki- 
nesi. 

Akänthologi och Akäntol-, f., gr. {nkantlia. 
törne), samling af qvicka, bitande infall el. dikter. 

Akänthus, f., gr. (äkaitihos), vild växt i södern, 
hvars stora blad likna en björnklo; akän- 
ther och akänter, pl., byggn.k. prydnader, 
liknande akanthus-blad, anbringade på korintiska 
och romerska pelarn es kapitäler. 

Akardi, f., gr. (af nekande part. a och kardia, 
hjerta), hjertlöshet; feghet. 

Akataléktikos el. Akataléktos, m., gr. (af 
nekande part. a och katalegein, upphöra, taga 
slut), fullständig vers, d. v. s., som livarken har 
någon stafvelse för mycket el. för litet; jmf. 
Hyperkatalektikos* och Katalektikos. 

— Akataléktisk, oafkortad, fullständig, isht. 
om verser. 

Akatalepsi, f., gr. (af nekande part. c och 
katalambäneiri, fatta, fasthålla, begripa), iilos. 
omöjligheten att veta en sak, obegriplighet ; 
läkek. sinnesförvirring. — Akataleptiker, 
m., tviflare; en, som påstår, att allting är obe- 
gripligt. — Akataléptisk, tvifvelaktig; obe- 
griplig. 

Akatastatisk, gr. (akatastalos, af uekaude part. 
a och katästasis, lugn, stillhet), ojenin, obe- 
ständig; isht. läkek. oregehnessig. 

Akatharsi och -tarsi, f., gr. (af nekande part. 
a och katharös, ren), orenhet, isht. blodets. 

AkathlStisk och -tistisk, gr. (af nekande part. 
a och kathlzein, sitta ner), icke sittande (utan 
stående el. gående); akatistiska hymner, 
inom kat. kyrkan: psalmer, som sjungas gå- 
ende el. stående. — Akathistos, m., inom 
grek. kyrkan: lofsång till jungfru Marias ära, 
som årligen hela natten före judica (se d. o.) 
stående sjunges. 
; Akatholicus, ra., pl. akathölici och akato- 
liker, gr. (af nekande part. a och katholikös, 
se Katolsk), en icke katolsk, benämning på 
protestanterna, isht. i Österrike till 1791. — 
Akatölsk, icke katolsk, icke hörande till den 
allmänna, allena saliggörande kyrkan. 



Akefaler — Akti nism. 



23 



Akefaler, Akefalsk, se Acephali. 

Akinesi, f., gr. (akinäsia, af nekande part. a 
och kineln, röra), orörlighet , styfhet i lem- 
marna, nervförlamning; jm. Akampsi. 

Akiurgi, rikt. Akidurgl, f., gr. (äkis, äkidos, 
spets, och ergon, arbete), läran om kirurgiska 
förrättningar, kirurgiska instrumeuter och deras 
begagnande. 

Aklästisk, gr. (af nekande part. a och Idäein, 
bryta;, som icke bryter ljusstrålarna, utan låter 
dem tränga igeuom. 

Äkme, f., gr. (akmä, spets), höjdpunkten, hög- 
sta spetsen af en sak; högsta stegringen af en 
sjukdom. 

Akoéméter, m., gr. (af akoä, hörsel), hörsel- 
mätare, redskap till att bestämma döfhetens grad. 

Akolasi, se följ. 

Akoläst, in., gr. {akölastos, egentl. oinskränkt), 
en omåttlig, fråssare. — Akolasi, f., omått- 
lighet, fråsseri; osund blandning af vätskorna 
i menniskokroppen. 

Akologi, rikt. Äkeologi, f., gr. (af äkos, gen. 
äkeos, läkemedel), läran om läkemedel; i in- 
skränktare mening : läran om mekaniska bote- 
medel, såsom kirurgiska iustrumenter, banda- 
ger m. m. 

Akoluthus, Akolut, Akolyt, m., gr. {akölu- 
thos, beledsagande), egentl: följeslagare, efter- 
trädare; inom kat. kyrkan: prestens medhjel- 
pare vid vissa kyrkliga förrättningar, isht. vid 
altartjensten; jmf. Ostiarius. 

Akonitin, se under Aconitum. 

Akopcn, n., gr. (af nekande part. a och köpos, 
trötthet, mattighet), styrkemedel ; salva för 
lemmarna. 

Akosmi, f., gr. (akosmla, af nekaude part. a 
och kosmos, ordning), oordentlighet, osnygghet; 
läkek. blekhet, sjukligt utseende. — Akos- 
mism, m., verldsförnekelse, )( Ateism, se d. o. 

Akotyledöner, pl, gr. (af nekande part. a och 
kotylädön, liten grop), växter, som sakna hjert- 
blad. 

Akrasi, f., gr. {akrasia, af nekande part. a och 
hräsis, blandning), läkek. egentl.: icke-bland- 
ning; felaktig blandning af vätskorna. 

Akrati, f., gr. (akräteia, af nekande part. a och 
krätos, styrka, kraft), oförmåga att beherrska 
sig el. äfv. att uträtta ngt.; tygellöshet; svag- 
het, vanmakt. 

AkribI, f., gr. (akribeia), noggrannhet, punkt- 
lighet, sorgfällighet. — AkribologI, f., nog- 
grannhet i tal och öfverh. i lefnaden. — A- 
kribométer, m., redskap till att noggrant mäta 
små föremål. — AkribometrI, f., noggrann 
mätning. 

Akridöphagus och Akridofäg, m., gr. (af 
okris, gräshoppa, och phageln, äta), i Öster- 
landet: gräshoppe-ätare. 

Akrisl, f., gr. (<nkrista, af nekande part. a och 
Irineln, skilja, urskilja), brist på omdöme; o- 
kritiskt förfaringssätt; läkek. en sjukdoms obe- 
stämda art; sjukdom, hvarpa man ej kan blifva 
rätt klok. — Akrltisk, okritisk, )( Kritisk, 
se d. o. 

Akroäma, n., gr. (af akroästhai, åhöra), njut- 
ning för örat; föredrag: förnuftsgrundsats. — 
Akroamätisk, som åhöres; svårfattlig, i be- 
hof af muntlig förklaring: akroamätiskt under- 



visningssätt, sammanhängande föredrag, hvarvid 
läraren ensam talar, under det lärjungen är 
blott åhörare, jmf. Dialogisk, Erotema- 
tisk, Kateketisk. 

Akrobat, m., gr. (af äkros, öfverst, och buin em, 
gå), lindansare ; en, som gör svåra kropps- 
rörelser. 

Äkrocholi och Äkrok-, f., gr. (af äkros, skarp, 
och chölos, galla), hetsighet, lidelsefullhet. 

Akröl el. Akrolein, n., vattenklar, flygtig vät- 
ska, som bildas vid distillation af de flesta fett- 
arter, med genomträngande läkt och ytterst 
retande inverkan på ögon och andedrägtsorganer. 

Akrolit, m., gr. (af äkros, ytterst, och lithos, 
sten), bildstod af trä, livars yttersta delar, såsom 
hufvud, händer och fötter, äro tillsatta af sten. 

Akromatisk, Akromatism , se under A- 
chromasi. 

Akromönogrämmata, Akromönogrammä- 
tika el. Akromönogränimer, pl., gr. (jmf. 
Monogram), dikter, i hvilka hvarje vers bör- 
jar med den näst föregåendes slutbokstäfver. 

Akrömphalon, n., gr. (omphalös, nafvel), läkek. 
början till nafvelbråck. 

Akronisk, se Achr-. 

Akronyktisk, gr. (nyx, gen. nyktös, natt), stun- 
dande mot natten, sen; dkr. uppgång säges en 
stjema hafva, då hon går npp samtidigt med 

_ solens nedgång. 

Akropati, f., gr. (af äkros, ytterst, och päthos, 
lidande), smärta el. sjukdom i de yttersta kropps- 
delarna; sjukdom i lifmodermunnen. 

Akröpolis, f., gr. (af äkros, öfverst, och polis, 
stad), egentl. : den öfre staden ; fästning i en 

_ stad, borg, isht. borgen i Athen. 

Akroposti, f., gr. (af äkros, ytterst, och j)östhä, 
förhud), yttersta delen af förhuden, gom vid 

_ omskärelsen borttages. 

AkrosofI, f., gr. (af äkros, ytterst, högst, och 
sopMa, vishet), högsta visdom. 

Akröstichon och Akröstikon, n., gr. (af 
äkros, ytterst, och stichos, rad, vers), namn- 
dikt: en, vanligen kortare, dikt, hvari de sär- 
skilta radernas begynnelse- (mera sällan slut-) 
bokstäfver tillsammans bilda ett namn el. en 
mening. 

Akrostölier, pl., gr., prydnader i förstäfven af 
ett fartyg. 

Akrotérier, pl., gr. (akrotertä), ytterdelar; fot- 
ställningar för vaser, figurer el. andra pryd- 
nader på tak; äfven sjelfva dessa prydnader; 
segerteckeu på mynt. 

Akrotism, m., gr., sträfvan efter det högsta, 
såväl i vetande: teoretisk akrotism, som äfven 
i handling: praktisk akr.: forskning efter tin- 
gens yttersta grunder. 

Akt, se Acht och Actus. 

Aktaeonisera, se Aktäon-. 

Aktie, se Actie. 

Aktinism, m., gr. {aktin, stråle), strålkraft: ut- 
strålning; solstrålarnes kemiska verkning; vär- 
mestrålniug ifrån jorden ut i rymden._ — Ak- 
tinobolism, m., strålkastning. — Aktino- 
gräf, m., instrument till att bestämma graden 
af himlens klarhet. — Aktinométer, m., 
strålmätare: af Herscliel uppfunnen apparat att 
af solstrålarnes värme mäta deras styrka; af 
PouiUet uppfunuet instrument för mätning af 



24 



AktinoboJisui — - Aibisera. 



jordvärmens nattliga utstrålning i den kalla 
rymden, = Äthrioskop. 

Aktinobolism, Aktinograf, Aktinometer, 
se föreg. 

Aktion, Aktionator, Aktionera, se Actio. 

Aktionist, Aktionär, se Actie. 

Aktiv, Aktivitet, m. fl., se Activ. 

Aktör, Aktorats-procent, se Actor. 

Aktris, se Actrice. 

Aktuarie, se Actuarius. 

Aktuel, Aktualitet, se Actuel. 

Aktäoniséra, gr. (af Aktälon, enl. myt. en jä- 
gare, som bespejade Diana i badet och der för 
af henne förvandlades till en hjort samt sönder- 
slets af sina egna hundar), sätta horn på, göra 
till hanrej. 

Aktör, se Acteur. 

Akuitet och Akut, se under Aeuera. 

Akusmätiker, m., gr. = Akustiker, se följ. 

Akustik, f., gr. (af akuein, höra), den del af 
fysiken, som innehåller läran om ljudet och 
dess verkan på hörselorgauerna: ljudlära. — 
Akustiker, m., ännu oinvigd lärjunge af 
Pythagoras, som blott fick vara åhörare = A- 
kusmätiker; konstnär, som förfärdigar mu- 
sikaliska instrumenter; en, som är kunnig i 
akustiken. — Akustikon, n., pl. akustika, 
hörselrör, hörselredskap. — Akustisk, till 
ljudläran hörande; akustiska medel, läkek. me- 
del att förbättra el. stärka svag hörsel; aku- 
stiska redskap el. instrumenter = Akustika, 

se ofvan: Akustikon. 

Akyanoblepsi, f., gr. (af nekande part. o, 
kyanös, blå, och blépein, se), felaktig synförmåga, 
hvarvid blått visar sig roseurödt. 

Akyésis, f., gr. (af nekande part. a och kyäsis, 
hafvande tillstånd, af kyein, blifva hafvande), 
ofruktsamhet, oförmåga att föda. 

Akyri, f., gr. (akyria, af äkyros, ogiltig, oegent- 
lig), _ oegentlighet ; oegentligt bruk af ett ord. 
— Akyrologi, f., oegentligt, ovanligt, bild- 
ligt sätt att tala. 

Aköméter, pl., gr. (af nekande part. a och koi- 
män, inslumra), egentl. : sömnlöse; grekiska 
munkar i 5:te årh., hvilka, afvexlande med 
hvarandra i tre körer, utan uppehåll höllo guds- 
tjenst dag och natt. 

Al, äfv. El el. Ul, arabisk artikel: den, t. ex. 
i Algebra, Alkoran, Ahnagest, o. a. 

Al, it. artikel i dativ-ställning; jmf. Alla. Sam- 
manställningar med Al, såsom Al marco, Al 
pari, Al peso, sökas under sammanställningens 
andra ord. 

Al. , kemisk beteckning för aluminium. 

A la, framför vokal el. stumt h A 1', fr. artikel 
i dativ-ställning: på, efter .... sätt, vis; x lika 
som den el. det. Sammanställningar med A la, 

ssm. A 1'anglaise, A la francaise, A la 

guerre, Ä la mode o. a. d., sökas under 
sammanställningens hufwudord, således under 

Anglaise, Francaise, Guerre, Mode. 

Alabandism, m., nylat. (af kariska staden A- 
labända, hvarest en dålig konstsmak ansågs råda), 
fuskeri, kludderi i konstväg. 

Alabaster, m., gr. {aläbastros, lat. alabaster, 
en stenart, olik vår alabaster, efter ett berg af 
samma namn i Ofre Egypten; derifrån gr. afo- 
bastritäs, vår alabaster), linkornig, hvit gipsart, 
som till följe af sin hårdhet kan poleras. 



A la bonne heure, se under Heure. 

A 1'abri, A 1'abri de, se under Abri. 

Alacritét, f.. lat. {aläcritas), liflighet, raskhet, 
munterhet. 

Alädschas, pl., ett slags fint ostindiskt taft. 

Alali, f., gr. (af nekande part. a och lalein, 
tala), mållöshet. 

Alaniéda, 1'., sp. (af älamo, poppel), poppelallé: 

_ med träd planterad spatsergång i spanska städer. 

Alarich el. Alrik, m., fornt, och fornnord. (af 
allr, all, och rikr, mäktig), mansnamn med 
betyd.: allherrskaren, envåldsherren. 

Alärligamént , n., lat. (äla, vinge; jmf. Liga- 
ment, under Ligera); anat. vingband, vingsena. 

Alarm och Allärm, n., fr. (alärme, af it. all' 
arme: till vapen!), larmtecken; buller, oväsen: 
förskräckelse; krigsv. plötsligt gifvet tecken till 
truppers kallande under vapen. — Alarmera, 
plötsligt skrämma, oroa. förskräcka; krigsv. 
gnm. plötsligt framträngande oroa fiendens för- 
poster. — Alarmist, m., orostiftare. 

Alästor, m., gr. (af nekande part. a och da- 
lhem, glömma), den aldrig glömmande hämde- 
andeu; äfv. öfverh. straffande gudom. 

Alba, Albaflora, Albation, se under Albus. 

Albanagium, se Albinagium. 

Albanitiko, m., vild dans ibland albanierna el. 
albaneserna, med tvuugna, onaturliga ställningar. 

Albäns-gulden, m., guldmynt, som stiftet S:t 
Alban i Mainz lät slå, i värde ung. — 5 R:dr 
87 öre r:mt. 

Albation, se under Albus. 

Albert, m., och Albertina, f.. (förkortn. af 
Adalbert, se d. o.), mans- och qvinnonamn med 
betyd. : den högättade, den ädla. 

Albertisk bas (efter Doménico Albérii, populär 
venetiansk sångare och tonsättare), arpeggerade. 
el. i olika figurer sönderdelade bas-ackorder. 

Albescera, se under Albus. 

AlbifLcation , se under Albus. 

AlbigÖnser, pl. (efter staden Albi, lat. AlbigP- 
sium, i Languedoc), gemensam benämning på 
åtskilliga mot romerska kyrkan fiendtliga partier 
emot slutet af 12:e årh., hvilka ifrade för apo- 
stolisk kristendom, renare seder och en ny 
kyrkoförfattning, samt förkastade påfvens både 

_ andliga och verldsliga öfvervälde. 

Albin, lat, Albinus, m., (af älbus, hvit), mans- 
namn med betyd.: den hvite, den rene. 

Albinagium, rikt. Albanagium eller Jus 
albanägii, u., m.lat. [albänus, främling, al 
alibi, annorstädes), landsherrens rätt att indraga 
en, inom hans område atliden. främlings qvar- 

låtenskap = Droit d'aubaine. 

Albinism, se följ. 

Albino, m., pl. albinos, sp. (af lat. älbus, 
hvit), sjuklig, ljusskygg menniska med onatur- 
ligt hvit hud och rödaktiga ögon; äfv. djur 
med dylika kännetecken = Blafard; jmf. 

Kakerlak. — Albinism, m., det tillstånd 
hos menniskor el. djur. då färgämnet i ögonen, 
håret ocfe huden saknas, hvilken brist kan äga 
rum öfver hela kroppsytan: uuiversel albinism, 

_ eller på särskilda ställen deraf: partiél alb. 

Albion, n., (kelt.: bergsland; enl. andra af lat. 
älbus, hvit, med anledning af de hvita krit- 
klipporna på vestra kusten), Storbritanniens 
fordna namn, numera endast brukligt i högre stil. 

Albisera, se under Albus. 



Al bisogno — Alexipyretikon. 



25 



Al bisögno (-bisanjo), it., i fall af behof; i nödfall. 

Alboräk, m., arab. (af baraka, blixtra), egen ti.: 
blixt; den bevingade gråskimmel, på hvilken 

_ Muhammed gjorde sin himmelsfärd. 

Albrecht och -brekt, se Albert. 

Album, se följ. 

Albus, -a, -um, lat., hvit; in älbis, lat., 
egentl.: i hvita (blad), oinbunden; benämning 
(inom kat. kyrkan) på andra söndagen efter 
påsk el. hvita söndagen: Domlnica in albis, 
med anledning af altarets hvita omhölje och 
presternas hvita skrudar vid barnens då inträf- 
fande första nattvardsgång. — Alba, f., lång, 
hvit mess-skjorta af linne. — Albaflöra, f., 
hvitt vin på ön Minorca. — Albatiön, f., 
kopparens förmenta förvandling till silfver. — 
Albescéra, (lat. albescere), blifva hvit. — 

Albificatiön och Albifik-, f., se Alba- 
tiön. — Albiséra, gå omkring med en stam- 
bok. — Album, n., egentl.: det hvita; hos 
romarne: hvit tafla för anteckning af offentliga 
tillkännagivanden; minnesbok, stambok; sam- 
ling af spridda bidrag af olika författare eller 
konstnärer; album gräécum, n., egentl.: 
grekiskt hvitt; hvit hundträck. — Albumen, 
n., ägghvita. — Albumin, n., ägghviteämne. 

Alcabäla och Alcaväla, f., sp. (af arab. al- 
qabalah), i Spanien: förbrukningsskatt, bestå- 
ende i en afgift af 10 proc. af allt, som för- 
säljes el. utbytes. 

Alcaeisk, se Alkaisk. 

Alcäld och Alk-, m., sp. (af arab. al-qadi, do- 
maren), i Spanien : ett slags öfverhetsperson, 
underordnad domare. 

Alcali, se Alkali. 

Alcarräza, f., pl. alcarräzas, sp. (af arab. 
al-kurrås), vattenkrus af porös lera, hvari vatt- 
net alltid bibehålies svalt. 

Alchemi och Alchymi, se Alkemi. 

AlCldes och Alclden, m., lat. (gr. Alkidäs), 
binamn på Herkules, såsom nedstämmande från 
Alceus. 

Alcohol, se Alk-. 

Al CÖrso, it., köpm.t. efter kursen (förekommer 
hufvudsakl. vid beräkning af främmande mynt.) 

Alcyoniter och Alkyon-, pl., gr. (af alkyö- 
nion, djurslägte af blomkorallerna), ett slags 
förstenade svampar, som till det yttre likna 
frukter, såsom äplen, päron, fikon o. a. 

Aldéa, l, sp. (af arab. al-daiali), mejeri, landt- 
gård; by. 

Aldebaran, f., arab. {al-dabarån, den följande, 
af dabara, följa, emedan hon följer Plejaderna), 
astron. Oxens öga, stjerna af första storleken 

_ i stjernbilden Oxen. 

Ålderman (ähldörrmann), m., pl. äldermen, 
eng., egentl.: gammal man; förd. i England 
föreståndare för ett samfund el. skrå; nu, i 
Engl. och några af Nordamerikas Förenta sta- 
ter: bisittare i en stads råd. 

Aldina, f., pl. aldiner, sällsynta, dyrbara böc- 
ker från Aldus Manutius och hans efterkom- 
mandes boktryckeri i Venedig på 15- och 1600- 
talen. 

Aldschäme, f., arab. {al-dschåmi, af dschomaa, 

_ församla), stort muhammedanskt bönehus. 

Ale (ähl), n., eng., engelskt öl, hvitt dubbel-öl. 

Alea, f., lat., tärningspel; älea jacta est, 
alea est jacta el. jacta est alea, lat. 



ordspråk : tärningen är kastad ! nu är steget 
vågadt! älea jäcta ésto, må tärningen vara 
kastad! (Caesars utrop vid Rubicon). — Aleä- 
tor, m , erkespelare, våghals. 

Alégre och Allégre (allagr'), fr., munter, hur- 
tig, upprymd. 

AléktO, f., gr. myt. : den aldrig upphörande, en 
af de tre furierna. 

Alectryomachi och Alektryomaki, f., gr. 

(af alektryön, tupp, och mächä, strid), tuppfäkt- 
ning.— Aléktryoman ti, f., (mantma, spådom), 
spådom af tuppens galande. 
Alemanner el. Alamanner, se Allemanner. 

Alemblk, m., arab. {al-embiq, af gr. ämbix, bä- 
gare), distiller-hatt. 

Alentöurs (alangtuhr), pl., fr. (ä Ventour, rundt 
omkring), kringliggande nejd, omgifningar; om- 
gifvande personer, omgifning. 

Alepine (ahrpin'), f., fr. (af syr. stadsnamnet 
Aleppo), aleppotyg, ett slags svart tyg, väfdt af 
silke och ull. 

Alert, fr. {alerte, af it. alVerta, på . . . . vakt), 
vaksam, rask, liflig. 

Alesän, rättare Alezän, m., fr. (af arab. al- 
hasan, skön häst), häst med fuxrödt hår: fux. 

Alethéla, f., gr. {alatheia, af aläthäs, sann), 
sanningen, äfv. tänkt såsom person. — Ale- 
töphilos, m., sanningsvän. 

Aléuromanti (alävr-), f., gr. (af äleuron, hvete- 
mjöl, och manteia, spådom), spådom af offer- 
mjölet. — Aleurometer, m., {metron, mått; 
jmf. Meter), egentl. mjölmätare: redskap till att 
bestämma mjölets duglighet till bakning. 

Alexander, m., gr. {Alexandros, af alexein, för- 
svara, och anar, gen. andras, man), mansnamn 
med bet.: den männer försvarande, hjelpande; 
lig. (efter makedoniske konungen Alexander den 
store) lycklig krigare, stor härförare. — A- 
lexandrin, m., el. Alexandrinsk vers, 
(efter franska skalden Alexandre från Paris, el. 
efter användandet i de dikter, som, behand- 
lande sagokretsen om Alexander den store, för- 
fattades på gammal franska efter medlet af 
12:te årh.), vanl. rimmad vers, bestående af 
sex jamber ( — - — ) och utgörande sål. 12, 
ehuru ofta äfven 13 stafvelser, samt försedd 
med en takthvila (Cesur) i midten, efter 3:dje 
jamben, t. ex.: 

Allt ytterligt är stäldt \ på gränsen af ett fel: 
Ju högre bergets spets, \ dess brantare derunder. 

Kellgren. 
— Alexandrinsk (af Alexandria, en af A- 
lexander den store anlagd sjöstad i Nedre Egyp- 
ten), i el. från Alexandria; alexandrinsk 
filosof, se Nyplatoniker ; alexandrinska 
bibelöfversättningen el. versionen, se 
Septuaginta. 

Alexia, se under Alexius. 

Alexiäner (efter helgonet Alexius), religiöst 
brödraskap af lekmän, som uppstod i början af 
14:de årh., isht. i Nederländerna, och som 
gjorde sig till uppgift att egna den lidande 
menskligheten sin tjenst. 

Alexifarmaci , se följ. 

Aléxiphärmakon , n., pl. alexiphärmaka , 
gr. (af alexein, afvärja, hjelpa, och phärmakon, 
läkemedel; gift), motgift. — Alexifarmaci, 
f., läran om motgifter. 

Alexipyretikon el. Aléxipyreton , u„ gr. 



26 



Alexis 



Alkaisk vers. 



(af alexein, afvärja, hjelpa, och pyretös, feber- [ 
hetta), läkemedel emot feber. 
Alexis, se Alexius. 

Alexitérium , n., gr. {ahxätärion, af aléxein, I 
hjelpa), hjelpniedel, räddningsmedel, isht. mot- i 
gift. — Alexitérisk och Älexitörisk, gift- | 
fördrifvande. 

Alexius och Alexis, m., Aléxia, f., gr. (af 
alexein, hjelpa, försvara), mans- och qvinno- 
namn med betyd.: hjelparen, värnaren; för- 
svararinnan. 

Alezan, se Alesan. 

Alf, m. o. f., pl. älfer, nord. myt. ett slags 
andeväsen, som första gången omnämnas af den 
poetiska eddan, i Völuspå, och mestadels skil- 
jas i Ljusalf er och Svartalf er. 

Alfabet, se under Alpha. 

Alfhild, m., och Alfhilda, f., fornnord. (af 
alfr, naturande, och hildr, strid, krig), mans- 
och qvinnonamn med betyd. : den i strid oemot- 
ståndlige; den ytterst modiga. 

Al fine, se under Fine. 

Alfons, se Alphonsus. 

Alfred, m. ; fornnord. (af allr, all, och/WÖr, frid; 
kärlek), mansnamn med betyd.: den mycket 
fredsälskande. 

Al fresco, se under Fresco. 

Alg, f., pl. alger, lat. [älga), växt, hos hvilken 
ej visar sig ngn. märkbar skilnad emellan rot, 
stam och blad, utan der dessa delar vanl. äro 
förenade till ett enda s. k. bål. — Algaciter, 
pl., förstenade alger. — Algologi, f., läran 
om algerna. 

Algaritm, m., (arab. ombildning af gr. arith- 
mös, tal), de fyra räknesätten; aritmetisk läro- 

_ bok, räknebok. 

Algebra, f., arab. (al-dschebr el. al-gebr, egentl.: 
sammanbindning af skilda delar, af dschabara 
el. gabara, sammanbinda det, som är åtskildt), 
den del af rena matematiken, som handlar om 
bestämmandet af ändliga storheter; bokstafs- 
räkning (emedan man betecknar allmänna stor- 
heter med bokstäfver) ; fig. någonting svårfatt- 
ligt, obegripligt. — Algebräisk, till algebran 
hörande, algebran beträffande. — Algebraist, 
m., en, som undervisar i, som är kunnig i 
algebra. 

Algi, f., gr. = Neuralgi, se d. o. 

Algoritm, se Algaritm. 

Alguacil och Alguazil, m., sp. (af arab. al- 
vasir, en, som förvaltar något), i Spanien: ett 
slags rättstjenare, som utförer domstolens be- 
slut; bödel. 

Alhämbra, n., arab. (el-hamra, fästningen, bor- 
gen), de fordna moriska konungarnes palats i 
Granada; fig. skönt och minnesrikt landtslott. 

Alhénna el. Hénna, f., arab. (al-hinnå, sp. 
alcäna), rot, hvarmed qvi linorna i Österlandet 
sminka sig. 

Alhidäd, m., arab. (al-hadät, lineal, af kadaj, 
föra på rätt väg), rörlig lineal, hvars ena ända 

_ är fästad i medelpunkten af en graderad cirkel. 

Ali , m., arab., mani. namn med betyd. : den höge, 

_ herrskaren; äfv. hederstitel: ers höghet. 

Alias, lat.: annars, dessutom. 

Alibi, lat. adv. : annorstädes; ssm. subst. n., 
lagf. en, för någon förbrytelse anklagad, persons 
bevisliga frånvaro från det ställe, hvarest brottet 
blifvit begånget, på just den tid, då detta ägt rum. 



Alienabel, Alienation, Alienera, m. fl., 
se följ. 

Aliénus, -a, -um, lat., främmande; alieni 
juris, se under Jus. — Alienabel, som 
kan el. får afyttras. — Alienation, t, al- 
yttring, försäljning; förpantning; afvikande från 
naturenliga tillståndet; sinnesförvirring. — 
Alien-bill (ähljen-), ni., eng.: lag om främlin- 
gar; undantagslag af år 1793, enl. hvilken det 
kunde förvägras utlänningar att inkomma el. 
att fortfarande vistas i England. — Alienera, 
afyttra, sälja; stjäla. — Alien-Öffice, iahljen- 
öffis), n., eng., i England : passkontor för främ- 
lingar. 

Alignéra (alinj-), fr. {aligner, af ligne, lat. Unea, 
linie, streck), afmäta, utpricka efter snöre; 
ställa, sätta i rät linie. — Alignement (alinj '- 
mäng och aliujemänt), n., utstakning efter snöre; 
krigsv. rättning; landtm. en på fältet och på 
landtmätarebrädet noga bestämd linie, efter 
hvilken man ställer brädet i dess rätta riktning. 

Alimentarius, Alimentation , se följ. 

Aliménter, pl., lat. (alimenia, af älere, nära), 
näringsmedel; underhålls- el. kostpenningar. — 
Alimentarius, m., en, som njuter underhåll 
till följe af ett testamente; äfv. kostgängare. — 
Alimentation, f., förplägning, underhåll. — 
Alimentera, underhålla, förpläga. 

Alinea, n., lat. (a Unea), början af ny rad, nytt 
stycke i skrift el. tryck. 

Alipt, m., lat. [aliptes, af gr. alélptäs, af altl- 
phein, smörja), hos grekerna: en, som insmorde 
atleterne; hos romarne: slaf, som med salvor 
ingned sin herre under badet. — Aliptérium, 
n., (gr. aleiptarion), hos greker och romare: 
rum, enkom afsedt för kämpars och badandes 
ingnidning med salvor. — Aliptik, f., kon- 
sten att tillreda salvor och att ingnida desamma. 

Aliqvänt, m., lat. (aliquäntum, huru mycket 
som helst), tal, genom hvilket ett större ej kan 
jemnt, utan uppkommande rest, delas. 

Aliqvöt, m., lat. (aliquöties, huru många gånger 
som helst), tal, som jemnt, utan uppkommande 
rest, går upp i ett annat, större; aliqvöt- 
töner, pl., tonk. bitoner, partialtoner, har- 
moniska el. medljudande toner: sådana toner, 
hvilka helt svagt förnimmas jemte den primära 

_ tonen. 

Aliter, lat.: annorledes; annars. 

Alitur, f., lat. {alitura, af älere, nära), närings- 
kraft: kroppens förmåga att genom den ur 
födoämnena beredda näringssaften åter ersätta, 
hvad den förlorat. 

Ä livré ouvert, se under Livré. 

Alizarin, n., sp., färgämnet i krapprot. 

Alkahest, n., alk. förment, allmänt upplösnings- 
och läkemedel. 

Alkäisk vers, (efter den forngrekiske skalden 
Alkulos, hvars blomstringstid inträffade onikr. 
G 12 f. Kr.), versart, bestående af en hyper- 
katalektisk jambisk dipodi, en koriamb och en 
jamb, (se d. o): — - — | ^ — | — || — *-* w — 
| --- - — ; alkäisk Strof, strof, bestående af 
fyra verser, hvaraf de tveiine törsta äro alkai- 
ska (se ofvau), då deremot den tredje är en 
hyperkatelektisk jambisk dimeter (se d. o.): 

■^ I W I W | ^ I ^ > 0Cn ^ eD 

fjerde en s. k. logaedisk vers, bestående af två 
daktyler och två trokeer: 



Alkald — Allegori. 



27 



w ^ j ^, ^^ i ^__ i ^ ^ ex< . 

Hvad trollmakt binder vandrarens själ vid dig, 
Du underbara, tjusande, stilla sjö? 
1 natt vid månens helga strålar 
Såg jag din bölja för första gången. 

Malmström. 
Alkald, se Alcald. 
Alkalescens, Alkalescent, Alkalescera, 

_ se följ. 

Alkali, n., arab. (al-qali), asksalt; alkälier, 
pl., klass af oorganiska baser, utmärkta för sin 
löslighet i vatten och sina kraftiga basiska egen- 
skaper; de neutralisera syror fullständigt, hafva 
en egendomlig lutsmak och färga vissa blå och 
röda växtfärger gröna. — Alkalescens, f., 
utveckling af flygtigt alkali. — Alkalescent, 
utvecklande flygtigt alkali. — Alkalescera, 
utveckla flygtigt alkali. — Alkaliméter, m., 
instrument, medelst hvilket pottaska och soda 
hastigt kunna prof vas till sin halt af rent kol- 
syradt alkali. — Alkalisatiön , f., alkali- 
beredning. — Alkaliséra, bränna till alkali. 
Alkalisk , som har egenskap af alkali. — Al- 
kaloid, m., hvarje orgauiskt ämne, som, i 
likhet med alkalierna, reagerar basiskt och för- 
enar sig med syror till salter. 

Alkänna, f., ständigt grönskande växt, som fin- 
nes uti Indien, Egypten, Grekland och Italien, 
och hvars rot sedan uråldriga tider begagnats, 
för att åt salvor och tinktiyer gifva en röd färg. 

Alkarsln, n., kem. vattenklar, illa luktande och 
särdeles giftig vätska, som vinnes genom torr 
distillation af ättiksyradt kali och arseniksyr- 
lighet. 

Alkemi, f., arab. {al-ktmiå, af gr. chämela, jmf. 
Kemi), föregifven konst att förvandla oädla 
metaller till ädla (guld el. silfver), till hvilket 
ändamål man måste finna de vises sten. — 
Alkemist, m., en, som idkar alkemi: guld- 
makare. — Alkemlstisk, till alkemien hö- 
rande ; hemlighetsfull. 

Alkmänisk vers (efter forngrekiska skalden 
Alkmaiön, som diktade omkr. 670 — 640 f. Kr.), 
versart, bestående af fyra daktyler el. tre dak- 
tyler och en troké el. spondé 



t. ex.: Känner du landet, det herrliga^ rika; 

_ jmf. Daktylisk vers. 

Alkohol, m., arab. (alkohl, det fina spetsglans- 
pulver, hvarmed man färgar ögonhåren), egentl. 
en i det finaste pulver förvandlad substans; 
fullkomligt_ vattenfri sprit, starkaste graden af 
sprit. — Alkoholäter, pl., fasta föreningar, 
som alkoholen ingår med vissa salter. — Al- 
koholisatiön , f., spritens_ rening ifrån vatten- 
artade beståndsdelar. — Alkoholisera , di- 
stillera till starkaste sprit. — Alkoholism, 
m., förgiftning, som uppkommer genom omått- 
ligt njutande af spirituösa drycker. — Alko- 
holométer, m., redskap för att mäta grad- 
talet af alkohol i sprithaltiga vätskor: sprit- 
profvare, bränvinsprofvare. 

Alkoran, se Koran. 

AlkÖV, m., arab. {al-qubbeh, det ihåliga, hvälfda; 
hvälfdt gemak, tält, af qabba, hvälfva), hvälfd 
plats för sängen i el. vid väggen af ett rum : 
sänghvalf, afstängd sängplats. 



j Alkuin , m., fornt, (alahwin, af alah, tempel, och 

toin, vän) mansnamn med betyd.: tempelvännen. 

Alkyoniter, se Alcyon-. 

Alla, framför vokal All', it. = fr. A la, se 

d. o. Sammanställningar med Alla, såsom 

Alla breve, Alla campagna, Alla cap- 
pella, All'ottava, All'unisono, o. a. d., 

sökas under sammanställningens hufvudord, sal. 

under: Breve, Campagna, Cappella, Ot- 
tava, Unisono. 

Allah, m., arab. (sammandr. af art. al och ilah, 
den tillbedjansvärde, Gud, af alaha, tillbedja), 
Gud, den sanne Guden; Allah-aalim, arab.: 
Gud är allvetande; Allah-akfoär, Gud är stor. 

Allaitéra (allät-), fr. [allaiter, af lait, mjölk), 
nära med mjölk ur bröstet, gifva di. — Allai- 
temént (allähfmäng), n., digifning. 

All'antiC0, se under Antik. 

Alläntois, f., gr. (af allas, gen. alläntos, korf, 
sål. egentl. : korflik), anat. afiång blåsa med 
tunna, genomskinliga väggar, belägen emellan 
fostrets hinnor och sammanhängande med urin- 
blåsan. 

Alla militäre, se under Militär. 

Alläntotöxikon , n., gr. (af allas, gen. allän- 
tos, korf, och toxikön, gift), i skämda lefver- 
och blodkorfvar uppkommande gift. 

Alla prima, se under Primus. 

Allargändo , it., tonk. förlängdt tempo. 

Allarm, se Alarm. 

Alla stretta, se under Stretto. 

Alläta, pl.. lat. (af allätus, partic. af afférre, 
tillföra), det medförda, t. ex. hemgift. — Al- 
latÖT, f., hemgift; äfv. det bidrag, som af 
andra än mannen lemnas till bestridande af 
hushållskostnaderna. 

Alla tedesca, se under Tedesco. 

Alla zingana el. zingara, se under Zige- 
nare. 

Alla, zoppa, se under Zoppo. 

Allé, m., fr. (allée, t, afaller, lat. ambuläre, gå), 
väg el. lustgång, som på båda sidor är omgif- 
ven af träd el. häckar. 

Alléchemént (alläsch'mäng), n., fr. (af allécher, 
lat. allectäre, freqv. af allicere, locka), lockelse, 
lockmat, retningsmedel; grav. prydligt förande 
af grafstickeln. 

Allecti, se Adlecti. 

Allegat, Allegation, se under Allegera. 

Allége (alläsj'), f-, fr. (af alléger, lätta), el. Al- 
léggio (alladdjo), m., it. (af alleggiäre, m. 
lat. alleviäre, lätta, af levis, lätt), liktare el. 
litet fartyg, som åtföljer ett större, för att vid 
behof intaga någon del af dess laddning; ka- 
mel el. ett slags maskin att lyfta fartyg och 
föra dem öfver grund ; lastpråm. 

Allegera, lat. (allegäre, afsända; åberopa), an- 
föra, åberopa sig på. ■ — Allegät, n., pl. al- 
legäta el. allegäter, ur en skrift anförd, 
åberopad sats, jmf. Citat; hänvisning; åbe- 
ropad handling; bilaga. Allegation, f., 

anförande af, hänvisning till en författare. 

Allégianee (ällihdschänns), f., eng. (af fr. al- 
légeance, af lat. allegäre, binda vid), i eng. lagf. 

undersåtlig trohet ; oath (oth) of allégianee, 

trohetsed. 
Allegori, f., gr. {allägorla, af allägorein, egentl. 
säga el. uttrycka något annat), antydning af 
ett ting genom ett annat, som erbjuder en viss 



28 



Allegro — Allons. 



likhet med detsamma; bildlig framställning, i 
ord el. med tecken, af begrepp el. tanke; lik- 
nelse; förblommeradt tal, jmf. Metaphor och 
Symbol; konstverk med bildlig framställning. 

— Allegoriséra, framställa bildligt ; tala i bil- 
der, uttrycka sig förblommeradt. — Allego- 
risk, bildlig; oegentlig; förblommerad ; alle- 
goriskt tolknings sätt, utläggning af en 
text, under förutsättning, att densammas upp- 
hofsman tänkt och antydt något annat, något 
mera andligt, än hans ord omedelbart uttala. 

— Allegorist, m., en, som talar i liknelser, 
som uttrycker sig bildligt. 

Allegro el. Allegraménte , it., (af lat. älacer, 
rask, munter), tonk. gladt, hurtigt, lifligt; al- 
legro , n. , musikstycke med lifligt tempo ; 
allegro assäi el. allegrissimo , mycket 
lifligt; allegro con brio, con fuöco, con 
spirito, med eld och lif; all. con möto, 
hastigt, med raskt tempo; all. di bravura, 
n., i större stil hållet, virtuosmessigt musik- 
stycke; all. di mölto, mycket lifligt; all. 
furiÖSO, ytterst stormande; all. giiisto 
(dju-), i lämpligt tidmått föredraget all.; all. 
ma non tänto el. ma non tröppo, icke 
alltför fort; all. moderäto, måttligt fort; 
all. mörbido, fort, men med smidigt, mjukt 
och afrundadt föredrag; all. risoluto, fort, 
med beslutsamt och kraftigt föredrag; all. 
viväce (- vätje), ytterst lifligt. — Alle- 
grétto, tonk. någorlunda lifligt; ssm. subst. 
u., musikstycke med någorlunda lifligt tempo. 

— Allegrettino, tonk. något långsammare 
äu allegretto. — Con allegrezza, it., tonk. 
med munterhet, med liflighet. 

Allelniärium, n., en samling af psalmi alle- 
luiätici, d. v. s. de 20 psalmer, som börja med 
ordet Hallelujah. 

Allelujah, se Hall-. 

Allemände (mängd'), f., fr. (af allemand, -e, 
tysk), tysk dans, ett slags vals; tonk. dans- 
melodi i £ takt. 

Allemänner, rikt. Alemänner el. Alamän- 
ner, pl., (af kelt. all, en aunan, och man, ort, 
hvaraf allman, en ifrån annan ort), egentl. 
främlingar, utlänningar; forntida benämning på 
södra Tysklands förnämsta folkstam (hvaraf fr. 
Allemand, tysk). 

AllentändO och AllentätO, it., tonk. dröjande, 
långsammare. 

Allez (alleh), fr. (imp. af aller, gå), gå! bort! 
allez-VOUS-én (-vuh-s-äng), bort! packa dig 
i väg! packen er bort! dragon så långt, som vä- 
gen räcker! 

Alliage, se under Alligera. 

Alliance, Allians, se under Alliera. 

Alliensis dies, m., lat. (efter romarnes ne- 
derlag emot gallerne vid Allia, 387 f. Kr.), dag, 
sådan som vid Allia: olycksdag, 

Allier, se under Allinm. 

Alliera, fr. (allier,. lier, af lat. ligare, binda), 
förbinda; all. sig, förbinda sig, ingå förbin- 
delse el. förbund; allierad, förbunden med 
eller emot; bundsförvandt. — Alliance (-ängs'), 
1'., egentl.: förbund, jmf. Allians; franskt 
kortspel, som spelas af fyra personer, hvilka 
erhålla tolf kort hvar, medan tre ligga om- 
vända och det återstående bestämmer trumfen ; 

la bélle alliance (- bäll' -), det sköna (el. 



heliga) förbundet emellan Ryssland, Preussen 
och Österrike år 1815. — Allians (-ängs), 
m., (fr. alliance, f.), förening, förbund, isht. 
emellan stater; defensiv-allians, forsvars- 
förbund; Offensiv-allians, anfallsförbund; 
qvadrupel-alliäns , förbund emellan fyra 
makter; tripel-alliäns, förbund emellan tre 
makter; alliäns-vapen, dubbelvapen, som 
innehåller både mannens och hustruns vapen i 
en gemensam el. i två särskilta sköldar. 

Alligätor, m., (af sp. el lagärto, lat. lacérta, 
ödla), äfv. Kaiman, m., amerikansk krokodil. 

Alligera, lat. (alligäre, binda fast vid, förena), 
blanda, uppblanda, beskicka; jmf. Legera. 
— Alligatiön, f., lat,, och Alliäge (alliäsj'), 
n., fr., blandning el. lojering af metaller genom 
smältning; beskickning; jmf. Legering; al- 
ligatiöns-räkning , räknesätt, som besvarar 
frågor, hvilka angå blandningar af ämnen af 
olika halt och värde. 

Alliteratiön och Allitt-, f., nylat. (af lat. 
llttera, bokstaf), bokstafsrim ; ljudrim; likhet 
emellan tre, el. åtminstone två, konsonanter i 
början af lika många ord, fördelade på tvenue 
sammanhörande versrader; äfv. olikhet emellan 
tre, el. åtminstone två, betonade vokaler i tvenne 



sammanhörande verser, 
Farvel fagnadar 
JFold og heilla! 

el.: , 



ex.: 
Sitter 



högen 
högättad höfding, 
slagsvärd vid sida, 
skölden på arm; 



Ar var alda 

[)d Ymir byg\)i 

i allmnht. upprepande af samma bokstäfver i 

början af två el. flera ord, t. ex.: ränna öfoer 

_ Stock och sten, gå från hus och hem, o. a. d. 

Allium, n., lat., hvitiök; pl. allier, lökar, lök- 
arter. 

Allocatiön och Allok-, f., nylat. [allocätio), 
erkännande af någon, i redan öfverlemnad räk- 
ning sedermera införd, post. 

AllOCUtiÖn och Allok-, f., lat. (allociitio, af 
älloqui, tilltala), tilltal; påfvens offentliga tal 
till kardinals-kollegiet rörande någon kyrklig 
el. politisk fråga. 

Allod, Allodial, Allodialitet, m. ti., se följ. 

Allödium, Allöd, n., m.lat. (af g.t. alod, oin- 
skränkt egendom, af mösog. and, gods, egen- 
dom), odalgods, som ej är förlänt och till h vil- 
ket ägaren har full äganderätt; )( Feudum. 
— Allodial, odalmessig, ej länspligtig, )( 
Feodal; allodiäl-arfving, arfvinge till ett 
odalgods; allodiäl-gods = Allödium. — 
Allodialitet, f., odalfrihet: frihet ifrån läns- 
pligt. — Allodifikatiön, f., förvandling af 
länsgods till odalgods. — Allodificera, göra 
till odalgods. 

AllodOXl, f., gr. (allo-doxui), skiljaktig, irrig 
meniug el. lära; jmf. Heterodoxi. 

Allongéra (allångsjera), fr. {allonger, af hng, 
lång), förlänga, uttänja: draga ut på längden 
el. tiden. — Allönge (allångsj'), f., tillsats af 
mångahanda slag: förlänguiugsstycke, skaif; 
köpm.t. lapp, fastad vid en vexcl, hvars bak- 
sida redan är fullskrifven ; allönge-peruk, 
m., förd. bruklig peruk med en mängd yfViga 
lockar, som hängde långt ned omkring hufvud 
ocb axlar: lockperuk. 

AllÖnS (allSng), fr. (af aller, gå), egentl.: lätoni 
oss gå ! upp 1 framåt ! välan ! Allons enfänts 



Allonym — Alp. 



29 



de la patrie (allång-s-angfäng dö la patri), 
fr. : låtom oss gå, framåt, fäderneslandets barn ! 
(början af marseljäsen). 

Allonym, gr. (af ällos, annan, och önyma, ano- 
rna, namn), som går under en annans, under 
främmande namn; jmf. Anonym och Pseu- 
donym. 

Allopat, se under följ. 

Allopatl, f., gr. (af ällos, annan, el. allöios, 
olikartad, och päthos, lidande, sjukdom), egentl. 
sjukdomens öfverförande från en kroppsdel till 
en annan; äfv. användande af läkemedel, som 
frambringa en, sjelfva det onda motsatt, verk- 
ning; )( Homöopati. — Allopät, m., läkare, 
som praktiserar efter allopatiens grundsatser. 

Allöquium, n., lat. {älloqui, tilltala), tilltal ; jmf. 
Allokution. 

Allötria, pl., gr. (af allötrios, främmande), ej 
till saken hörande, oväsendtliga ting; bisaker; 
äfv. ofog. — Allötriologl , f., inblandning i 
tal el. skrift af till ämnet ej hörande saker. — 
Allötriofagl , f., sjuklig begärelse efter ting, 
som ej pläga el. kunna förtäras. 

Allräna el. Alruna, f., fornt, (alruna, af. runa, 
hviskning, hemlighet), vis qvinna; spåqvinna; 
hexa, trollpacka; äldsta benämningen på Friggs 
prestinnor, som underhöllo den oförgängliga 
elden, voro profetissor och uttalade gudasvaren. 

AlFs todt, t., egentl. : allt dödt ; utrop vid har- 
jagt, för att tillkännagifva ett lyckadt skott och 
villebrådets fällande. 

All's well (ahls uall), eng.: allt godt! allt är i 
ordning! 

Alludéra, lat. [alludere, af ludere, leka), an- 
spela, hänsyfta på. — Allusion (alluschön), 
f, anspelning, hänsyftning. — Allusörisk, 
anspelande, hänsyftande. 

Allure (allyhr'), f., fr. (af oller, gå), gång, sätt 
att gå, hållning, isht. om hästar. 

Allusion, Allusörisk, se under Alludéra. 

Alluvial, se följ. 

AlluviÖn, f., lat. [alluvio, af alluere, flyta till), 
upplandning af ur vattnet afsatt jord; allu- 
viöns-rätt, strandägares rätt att tillegna sig 
den tillökning i hans ägo-område, som uppstår 
derigenom, att vattnet tillför jordpartiklar el. 
lösryckta jordstycken, hvilka utvidga stranden. 
— Alluvial, upplandad, frambragt gnm. al- 
luvion. — Alluvium, n., hvarje geologisk 
bildning, som uppstått efter menniskans upp- 
trädande på jorden. 

Alluvium, se föreg. 

AllÖÖsis, f., gr. [allölosis, af alloiun, förändra), 
förändring; isht. läkek. födoämnenas förvand- 
ling vid matsmältningen. — AllÖÖtisk, för- 

_ vandlande. — Allöötika, pl., se Alterativa. 

Alma, f.j lat. (af älmus, mycket närande, väl- 
görande, huld, af älere, nära), myt. binamn för 
Ceres, Venus och flera andra gudinnor; qvinno- 
namn med betyd. : den välgörande ; den hulda. 

Almacks (ahlmäcks), pl., eng. (efter hotell- 
ägaren Almack), baler för Londons förnämsta 
samhällsklasser. 

Almadin, se Almandin. 

Almagest, m., arab.-gr. (al-madschisti, af arab. 
art. al och madschisti , gr. megistå , den största, 
näml. syntaxis, sammanställning, skrift), be- 
nämning på en samling af astronomiska iakt- 
tagelser, el. det s. k. största verket öfver stjern- 



kunskapen, af den i 2:dra årh. lefvande Pto- 
lemaeus. 

Alma mäter, se under Mäter. 

Almanach och Almanäck, f., (härledn. om- 
tvistad: af arab. al-minha, skänk, gåfva, el. af hebr. 
manåh, räkna, el.af egypt. almenichiaha, kalender), 
liten, till allmänt bruk utgifven, kalender, inne- 
hållande förteckning på årets månader, veckor 
och dagar, månskiften, solens upp- och ned- 
gång, sol- och månförmörkelser, väderleksobser- 
vationer, m. m. ; äfv., isht. i Tyskland, årligen 
utkommande samling af små berättelser, skalde- 
stycken o. a. d. 

Almandin, m. (af Alabända, stad i Karien), 
den skönaste rubinarten. 

Almänsor el. Almänzor, m., arab. mansnamn 
med betyd.: den i[af Gud) beskyddade; den 
segerrike; försvararen. 

Al marco, se under Mark. 

Almäria, f, m.lat. (urspr. almärium, af lat. or- 
märium, fr. armoire, skåp), dokumentsal, doku- 
mentskåp i kyrka el. kloster; jmf. Archiv. 

Almé el. Alméh, f, pl. avalim, arab. (alimeh, 
fem. af dlim, undervisad), offentlig danserska 
och sångerska i Egypten, Indien och Persien; 
jmf. Bajader. 

Alméldan, m., pers. (af arab. maidat, bord), 
torg; jmf. Basar. 

Almilla, f., sp. ; tröja el. väst af bomull. 

Almoräham, m. } arab., årets första månad i 

_ arabiska kalendern. 

Almosa, f, gr. (af eleämosynä, barmhertighet), 
gåfva åt fattiga, nådegåfva. — Almosenier 
(-seniähr), m., (fr. aumonier, g. fr. almosnier), 
almose-utdelare ; högre andlig tjensteman hos 
en furste eller prelat; stor-almosenier, 
(grand aumoniér [grang-d-åmonjeh]), den 
högste andlige vid franska hofvet. 

Almukäntharat el. Almukäntarat-cirklar, 
pl., arab. (af qantara, böja i bågform), cirklar 
på himmelsgloben, som äro parallella med ho- 
risonten. 

Al numero, se under Numerus. 

Aloe , m., gr. (alöä), artrikt afrikanskt växt- 
slägte af klassen liljeblommiga (liliäceae) ; 
äfv. den bittra, uttorkade saften af vissa aloe- 
arter; hundraårig aloé el. agäve, f, mexi- 
kansk växt med styfva, taggiga blad och 12 
till 18 alnar hög, praktfull blomstängel. 

Aloger, se under följ. 

Alogi, f., gr. (alogia, af nekande part. «_och 
logos, förnuft), oförnuft, orimlighet. — Alo- 
ger, pl., kättare i 2:dra årh., hvilka, efter- 
följande Theodotus ifrån Byzanz, förnekade logos 
(se d. o.) och Johannis såväl evangelium som 
uppenbarelsebok. — Alögisk, oförnuftig, orim- 
lig; äfv. som ej behöfver bevis, utan är viss i 
och för sig sjelf. 

Alonge, se Allonge. 

Alönso = Alphonsus, se d. o. 

Alopeki, f., gr. (alopekia, af alöpäx, räf), sjuk- 
dom, som förorsakar hårets, jemväl stundom 
ögonbrynens och skäggets affallande. 

Aloysius el. Aloys = Ludvig, se d. o. — 
Aloysia = Ludovica, se d. o. 

Alp, m., pl. alper (lat. älpes, af irl. och gäl. 
alp, ailp, höjd), högt berg, fjällberg; p_l. bergs- 
sträckningar, höga bergskedjor. — Alpisk, 
för alp- el. fjäll-regionen egendomlig. — Alp- 



30 



Alpaka — Altiu. 



oräma, n., kelt.-gr. 5 utsigt öfver el. ifrån en 
gletscher. 

Alpäka, f., på Anderna i södra Amerika före- 
kommande får med ypperlig ull. 

Al pari och Alpari , se under Pari. 

Alpha, n., första bokstafven i grek. alfabetet; 
fig. början; älpha OCh ömega, första och 
sista bokstafven i grek. alfabetet; fig. begyn- 
nelsen och ändan, den förste och den siste, 
allt i allom, jmf. A och O; älpha priva- 
tivum, n., det nekande a, som, satt framför 
ett grekiskt ord, gör dess begrepp nekande, 
likasom det svenska o-. — Alfabet, n., lat. 
(alphabétum, af de båda första grek. bokstäf- 
verna älpha och bäta), abc, bokstafsföljd; fig. 
första grunderna af något; boktr. ett antal af 
23, 24 el. 28 tryckta 4 ark, betecknade efter 
bokstafsföljden. — Alphabetarius och Al- 
fabetärie, m., en, som håller på med abc, ny- 
börjare. — Alfabetisk, gående i bokstafsföljd. 

Alphönsus, Alphöns el. Alföns, m., fornt. 
{Alfuns, Adalfuns , af funs, benägen, villig), 
mansnamn med betyd.: den alltid beredvillige, 
den ständigt välvillige. 

ÄlphUS, m., gr., {alphös), läkek. hvit fläck i 
huden; hvit spetälska. 

AlpiÖU (alpjuh), m., fr. (af ital. al piii, högst, 
på det högsta), spelt., märke i ett kort, för att 
tillkännagifva, att man vill fördubbla en vun- 
neu insats; jmf. Paroli. 

Alporama, se under Alp. 

Alquifuz, n., arab. (fr. alquifoux, sp. alquifol, 
för alcofol, alcohol; jmf. Alkohol), skönhets- 
medel, som arabiska qvinnorna begagna, för att 
svärta ögonhår och ögonbryn. 

Alrik, förkortning af Adalrik, se d. o. 

Alruna, se Allruna. 

Alt, Alto, m., it., (lat. ältus, hög), den öfra af 
de begge mellanstämmorna i fyrstämmig sats; 
djup fruntimmers- eller goss-röst med tonomfång 
ifrån g till e~ och f; alt-röstens notparti, alt- 
stämma; benämning på altfiol; 2:dra strängen 
el. a-strängen på violinen, altsträng; i följ. be- 
märkelse äfv. femin., person, som utför ett alt- 
parti el. har altröst, äfv. Altist; altbasun, 
m., basun med tonomfånget c till 5 i kromatisk 
följd; altklarinett, m., större och 5 toner 
lägre stående klarinett än den vanliga; älto- 
bäSSO, m., it., föråldradt venetianskt sträug- 
instrument, hvars strängar anslogos med trä- 
pinnar; altfiol, m., stråkinstrument, bildande 
öfvergången emellan violinen och violoncelleu 
och af större byggnad än förstnämnda instrument. 

Älta jurisdictio, se Jurisdictio älta. 

Altan, m., it. (altäna, af lat. ältus, hög), än 
öppen, än öfverbyggd plan på ett tak, vanligt- 
vis omgifven af gallerverk; än mindre, än ut- 
efter hela husets längd löpande utbyggnad ifrån 

_ någon af de öfra våningarna af ett hus. 

Altar, Altar och Altare, n., lat. (altare, af 
ältus, hög, och ära, upphöjning), offerbord ; 
upphöjning af sten, trä el. metall, för att der- 
uppå hembära gudomligheten offer; »Herrans 
bord»: den längst fram i koret befintliga upp- 
höjning, framför hvilken presteu förrättar ilen 
hufvudsakliga delen af den offentliga gudstjen- 

sten; altare portäbile, flyttbart altare ; al- 



tare SUmmum, högaltare (i katolska kyr- 
korna, hvarest, utom detta högaltare i koret, 
vanligtvis finnas flera sidoaltaren). — Altarä- 
gium, n., med.-lat., altargods, något åt altare! 
invigdt. — Altarist, ni., altartjenare, kyrko- 
tjenare; äfv. kyrkoföreståudare. 

Älta vendita, se under Vendita. 

Älta viola, se Altfiol, under Alt. 

Alter, -a, -um, lat., den, det andra: älter 
ego, n., lat.: ett annat jag; ställföreträdare: 
ältera pars, f., den andra delen; motpar- 
ten; ältera pars Petri = secunda Pe- 
tri, se under Secundus ; älterum tän- 
tum, n., engång till så mycket; det dubbla. 

Alterabel, Alterantia, Älteration, Alte- 
rativa, Alterato, se under Alterera. 

Altera pars, Altera pars Petri, se änder 
Alter. 

Altercatiön, f., lat. (altereätio) , ordvexling, 
tvist, gräl. 

Alterera, nylat. (alteräre, fr. altérer, af lat. 
älter), förändra; försämra; oroa, skrämma, för- 
skräcka; reta, förarga. — Alterabel, förän- 
derlig, ombytlig. — Alterantia, pl., se Al- 
terativa. — Alteratiön, t, sinnesrörelse, 
förskräckelse; tonk. den förändring, en not un- 
dergår genom ett framför densamma anbragl 
företecken ; förd. tonk. fördubblingen af en nots 
tidvärde. — Alterativa, pl., el. Altere- 
rande botemedel, läkek. medel, genom 
hvilka den kemiska sammansättningen af krop- 
pens beståndsdelar så småningom förändras till 
ett bättre. — Alterato, it., el. Altéré, fr., 
tonk. förändradt. 

Alternamente, Alternando, Alterna ra- 
tio, Alternatim, Alternation, Alterna- 
tiv, Alternera, m. fl., se följ. 

Altérnus, -a, -um, lat., den ene om den an- 
dre, afvexlande; alterna rätio, f., förbytt 
förhållande. — Alternamente, Alternän- 
do,it., Alternatim, lat., Alternativa- 
ménte, it., Alternative, nylat., Alterna- 
tivemént (-tiv'mäng), fr., Alternativo, it., 
Alternativt, omvexlande, turvis, vexelvis. — 
Alternation, f., omvexling, omflyttning. — 
Alternativ, adj., afvexlande, vexelvis ver- 
kande; ssm. subst. n., ett antingen — eller, 
val emellan tvenne ting, vexelval, vexelfall; 
utväg. — Alternativitet , f., vexelfall. — 
Alternera, (lat, alternäre), omvexla, göra ngt. 
vexelvis, tura om. 

AltÖSSe (altass'), f., fr., (it. altezza, af älto, lat. 

ältus, hög), höghet (titel): alt. impériäle 
(- ängperiäl'), kejserlig höghet; alt. royäle 
(- råajäl'), kunglig höghet-, alt. sérénissime 
(- -sim'), furstlig höghet, 

Althäéa, f., lat., (gr. althäia, af älthetn, althäi- 
nein, althein, läka), i mellersta och södra Eu- 
ropa växande ört, hvars skalade rot anväudes 
såsom ett lenande och uppmjukande läkemedel. 

Altilöquium, n., nylat. (af älte, högt, oek löqtd, 
tala), högtrafvande språk. 

AltimÖter, m., lat. -gr. (af lat. ältus, hög, och 
gr. metron, mått), höjdmätare. -- Altimetri, 
f., höjdmätning. — Altimétrisk, till höjd- 
mätning hörande, höjdmätamlc. 

Altin, m., (tartar. altyn, guld), turkiskt guld- 
mynt, ung. = 6,70 öre riksm.: mindre ryskt 
silfvermynt. 



AJtiora — Ambabus. 



31 



Altiöra, pl., lat. (kompar. af ältas, hög), högre 
föremål, kunskaper, vetenskaper; skrida ad al- 
tiöra, öfvergå till högre, till vigtigare föremål. 

Altist, se Alt. 

Altitudo meridiäna, f., lat., middagshöjd. 

Alto, se Alt. 

Altobasso, se under Alt. 

Alto relievo, se under Relief. 

Altri, it.: de andra; tonk. tillsammans med de 
andra, näml. instrumenterna el. rösterna. 

Alumen, n., lat., alun. — Aluminium, n., 
lerjordsmetall. 

Alumn , m. } lat. (alumnus, af älere, nära), skydd- 
ling, fosterson; en, som är upptagen i någon 
stiftelse; lärjunge, invigd i någon konst el. ve- 
tenskap. — Alumnät el. Älumnéum, n., 
läroanstalt, hvars lärjungar tillika blifva be- 
spisade. 

Alveärium, n., lat. (af älvens, håla, skål, bäc- 
ken), bikupa; den del af örat, hvarest örvaxet 
afsöndras. — Alveöler, pl., tandhylsor; äfv. 
biceller. — Alveolär, som har afseende på, 
som beträffar tandhylsorna; alveolär-nérver, 
pl., käftnerver. 

Alvin, m., och Alvina, f., fornt, (af wini, 
vän, ivinia, väninna, älskarinna), mans- och 
qvinnonamn med betyd. : allas vän, allas vän- 

_ inua, den af alla älskade. 

A1VUS, f., lat., underlif; älvi UUXUS, durk- 
lopp, rödsot; älvus läxa, öppet lif; alvus 
obstructa, förstoppning; per älvum, ge- 

_ nom stolgång. 

Alyta, pl., gr. (af nekande part. a och lyein, 
lösa), olösbara uppgifter, oförklarliga ting. 

Alytärk, m., gr., förmannen för de till ord- 
ningens upprätthållande vid de olympiska spe- 
len anställda statstjenare. 

AlzamentO di mäno, m., it. (af alzäre, höja, 
och mäno, handj, tonk. handens höjande vid 
angifvande af takten. 

Amäbile, Amabilménte, it., tonk. med öm- 
het, smekande, hjertligt. — Amabilitét, f., 
lat. (amabilitas), älskvärdhet. 

Amadéus , m., nylat. (af amäre, älska, och Déus, 

_ Gud), mansnamn med betyd. : älska Gud. 

Amadis, ni., namn på flera hjeltar inom rid- 
darpoesien; fig. romauhjelte, ridderlig älskare; 
äfv. ett slags tätt åtsittande skjortärm. 

A majöri ad minus, lat., log. (sluta) från det 
större till det mindre. 

Amalgam och Amälgama, n., arab. (af gr. 
mälagma, hvad som uppmjukar, lindrande om- 
slag, blöt massa, och arab. art. al), förening 
af qvicksilfver med någon annan metall; mi- 
neral, bestående af silfver och qvicksilfver; 
blandning i allmänhet. — Amalgamatiön, 
f, metalls förenande med qvicksilfver; i inskr. 
bem. den metallurgiska process, genom hvilkeu 
man, med tillbjelp af qvicksilfver, utdrager 
guld och silfver ur de malmer, hvari de före- 
komma. — Amalgaméra, förena en metall 
med qvicksilfver; i almnht. förena, _hopblanda. 

Amalia, g.t., Amelie (-Hh) och Ameli, fr. 
(af fornt, amal, beskäftig), qvinnonamn med 
betyd.: den arbetsamma, den beskäftiga. 

Amalthéa, f., gr. (Amältheia), myt. nymf, som 
närde Jupiter med mjölken af en get; äfven 
sjelfva denna get; Amalthéas horn, ymnig- 
hetshorn (Jupiter hade näml. förlänat hornet 



efter geten Amalthéa kraft att skänka allt hvad 
man af spis och dryck önskade sig). 

Amän, m., arab. : säkerhet, skydd; jmf. Pardon. 

A manco el. Amanco, se under Manco. 

Amandus, m., och Amanda, f., lat. (af amäre, 
älska), mans- och qvinnonamn med betyd.: 
den älskvärde, den älskliga. 

Amänt och Amäng, m., fr. (af lat. ämans, 
älskande), älskare. — Amänte (amängf) f., 
fr., älskarinna. 

Amanuens , m. , lat. (amanuensis, af manus, 
hand), egentl. en, som går tillhauda; biträde, 
skrifvare, lägre tjensteman i ett embetsverk. 

Amära, pl., lat. (af amärus, bitter), bittra läke- 
medel; bittra saker. — Amarezza, f., it., 
bitterhet, sorgsenhet; COn amarezza, it., 
tonk. med bitterhet; med undertryckt smärta. 

Amaränt, f., gr. (amärantos, oförvissnelig, af 
nekande part. a och maräinein, vissna), ört- 
slägte, hvaraf flera arter odlas som prydnad 
för sina färgade, oförvissneliga ax el. blomhuf- 
vuden; hos skalderna: sinnebild af odödlig- 
heten; amaränt-färg, vacker, mörkröd färg. 

Amaréll, m., it. (amaréllo, syrlig, af amäro, 
lat. amärus, bitter), en sort stora, mörkröda, 
syrligt saftiga körsbär; kallas äfven Morell. 

Amarévole, it., tonk. kärleksfullt, ömt. 

Amarezza, se under Amara. 

Amarinéra, fr. (amariner), vänja vid sjön. 

Amaryllis, f., gr., vanligt namn på herdinnorna 
i herdedikter. 

Amasésis, f., gr. (af nekande part. a och ma- 
sästhai, tugga), läkek. oförmåga att tugga. 

Amason, se Amazon. 

Amasséra, fr. (amasser), hopa, sammanhopa. 
— Amassétte (amasatt), f., fr., spade till 
färgrifning. 

Amateur och Amatör, m., fr. (it. amatöre, 
lat. amätor, af amäre, älska), älskare af någon 
sak; konstälskare, konstvän; i inskr. bem. ton- 
konstnär, som uppträder vid konserter för sitt 
nöje och af kärlek till konsten, utan att vilja 
göra anspråk på mästerskap och utan att vara 
anställd vid något kapell. — Amatrice och 
Amatris, f., fr., älskarinna af en sak; konst- 
älskarinna. 

Amati, f., gr. (amathia, af nekande part. a och 
manthänein, lära), okunnighet, brist på bildning. 

Amatörium, n., lat., kärleksmedel, kärleksdryck; 
jmf. Philtrum. 

Amatrice, Amatris, se under Amateur. 

Amatör, se Amateur. 

Amaurösis, f., gr. (af amaurun, fördunkla), 
bristande synförmåga, svart starr. 

Amazon och Amason, f., gr. (af nekande part. 
a och mazös, qvinnobröst), myt. benämning på 
krigiska qvinnor i forntiden, som bodde kring 
Kaukasus , och på hvilka, enl. sagan, högra 
bröstet i barndomen aforändes, för att sålunda 
göra dem mer obehindrade att spänna bågen; 
sköldmö, hjelteqvinna; groflemmadt, karlavulet 
qvinnfolk. 

Amb , m., it. (ämbe, af lat. ämbo, ämbae, båda), 
två nummer i lotteri; vinst genom två num- 
mers utkommande vid lotteridragning: dub- 
belträff. 

Ambäbus (mänibus), lat. (af ämbo, ämbae, 
begge), med båda händerna, t. ex. gripa ett 
tillfälle ambabus. 



32 



Ambages — Ametri. 



Ambäges, pl., lat., omsvep; omvägar; vidlyf- 
tigheter; per amb., på omvägar. 

Ambarvälier, pl., lat. {ambarvälia, af amb-, 
omkring, och ärvum, åkerfält), högtidliga tåg 
kring fälten, som hos de gamla romarne an- 
ställdes till" gudinnan Ceres' ära. 

Ambassad, m., (urspr. got. andbatki, g. t. am- 
baht, m.lat. ambäscia, ambassiäta, fr. ambas- 
sade), beskickning. — Ambassadeur (ang- 
bassadöhr) och Ambassadör, m., sändebud 
af högsta rang ifrån ett lands regering till ett 
annat lands. 

Ambe due pedali, se under Pedal. 

Ambéra, lat. (ambire, gå omkring, gå från den 
ena till den andra), eftersträfva, söka att er- 
hålla, isht. ett embete. — Ambiént, m., en, 
som söker ett embete. — Ambition, f., egentl. 
sträfvan efter gunst och befordran ; heders- 
känsla; ärelystnad. — Ambitionera, af äre- 
girighet låtsa el. eftersträfva, sätta sin ära uti. 

— Ambitiös, mån om sin heder; ärelysten. 

— Ambitus, m., bemödande att erhålla en 
syssla, isht. genom mindre hederliga medel; 
omlopp; omkrets; tonk. en rösts eller ett in- 
struments tonomfång ifrån dess lägsta till dess 
högsta ton. 

Ambidexter, m., lat. (af grek. amphidexios), 
den, som kan bruka venstra handen lika väl 
som den högra; äfv. den, som vet att vända 
kappan efter vinden. 

Ambient, se under Ambera. 

Ambigéra, lat. (nmbigere), vara obeslutsam, 
vackla. — AmbigU. (angbigyh), n., fr., bland- 
ning af stridiga el. olikartade saker; måltid, 
hvarvid alla slags rätter dukas upp på en gång; 
numera föga brukligt kortspel, som spelas af 
2 till 6 personer. — Ambiguitét, f., tvifvel, 
ovisshet; tvetydighet. — AmbigUUm, n., nå- 
got tvetydigt. 

Ambilogi, f., lat.-gr. (af lat. ämbo, begge, och 
gr. logos, tal), tvetydigt tal, tvetydigt uttryck, 
tvetydighet. 

Ambition, Ambitionera, Ambitiös, Amb- 

_ itus, se under Ambera. 

Amble (angbl'), m., fr. (af lat. ambidäre, gå om- 
kring) , ridk. passgång, lunk. — Amblera 
(angbl-) gå i lunk. — Amblöur (angblohr), 
m., underberidare; jagtt. hjort, som kastar öfver 
i loppet. 

Amblöma, n., och Amblösis, f., gr., miss- 
fall. — Amblötika, pl., medel att fördrifva 
lifsfrukt. 

Amblygön, m., gr. (af amblys, slö, trubbig, och 
gonla, vinkel), trubbvinklig trehör ning. 

Amblyopi , f., gr. (af amblys, slö, och ops, syn), 
svagsynthet. 

Amboisiénne (angboassiann'), f., fr., en sort 
tätt sidentyg, tillverkadt i staden Amboise i 

_ Frankrike. 

Ambon, m., pl. amböner, gr. (af ambäinein, 
nnabälnein, stiga upp), läktare el. predikstol i 

_ gamla kyrkor. 

Amboss , m., äfv., ehuru sällan, n., t. (af an, 
vid, på, och bossen, slå; g. t. anapoz,), redskap 
af jem, som smeder och i allmnht. metall- 
arbetare begagna, hvilka hamra metallerna derpå, 

_ för att sålunda forma dem : städ. 

Ambra, 1'., arab. (anbar), grått, hartsaktigt ämne 
af djuriskt ursprung, som i de varma luft- 



strecken finnes uppkastadt på hafssträuderna 
och för sin angenäma lukt användes till rökelse. 

Ambrösia, f. ; gr. (af amhrösios, odödlig), grek. 
och rom. myt., gudarnes spis, som förlänade 
dem odödlighet och evig ungdom; äfv. smör- 
jelse med samma egenskaper; fig. utmärkt läc- 
ker mat, gudamat. — Ambrösisk, gudomlig, 
gudarne tillkommande; ljuft doftande; him- 
melskt ljuf. 

Ambrosianska lofsången, se Te Deum. 

Ambrosius, m., gr. (ambrösios, odödlig), mans- 
namn med betyd. : den odödlige, den gudomlige. 
Ambubäja, f., pl. ambubajae och ambu- 

bajer, syr. (af abnb, anbub, pipa, flöjt), i det 
gamla Rom: syrisk sångerska; äfv. ofta glädje- 
flicka. 

Ambulacrum, Ambulance, Ambulant, 
Ambulatorisk, m. fl., se följ. 

Ambulera, lat. {ambuläre), gå omkring, spat- 
sera. — Ambuläcrum, n., byggn.k. gång, 
som löper omkring koret i en kyrka. — Am- 
bulänce (angbylängs) och Ambulans, f., fr., 
flyttbart fältlasarett: för tillfället uppförd bygg- 
nad, tält el. enkel betäckt vagn. — Ambu- 
länt, lat. (ambulans), kringvandrande : subst. 
ni., köpmanst. obefogad varu- el. vexelmäklare. 

— Ambulatiön, f, kringflackaude, spatse- 
rande. — Ambulätor, m., vandrare; gatstry- 
kare. — Ambulatörie, på ett kringflackande 
sätt; af och an. — Ambulatorisk, kring- 
vandrande; flyttbar. 

Amburbälier, pl., lat. (af amb, omkring, och 
urbs, stad), hos de gamle romarne: högtidliga 
tåg omkring staden. 

Ambuscäde (ämboskhäd), eng., it. Imboscäta, 
f, egentl. i buskarne; krigsv. bakhåll. 

Ambustiön, f., lat. (ambustio, af amburere, bränna 
rundt omkring), sårs begränsande genom bränn- 
medel. 

Amelie, se Amalia. 

Amelioréra, fr. (améliorer, af lat. melior, bättre), 
förbättra, sätta i bättre skick ; förädla. — Ame- 

_ lioratiön, f., förbättring; rening. 

Amen, hebr. (amän), ske alltså! det är visser- 
ligen sant ! 

Aménde (amängd'), f. , fr. (af amender, lat. 
emendäre, förbättra, rena fråu fel, af menek/m 
el. menda, fel), plikt, böter; am. honoräble 
(- onoräbl'), offentlig afbön. — Amendemént 
(amangd'mäng), n., förbättring; tillägg el. än- 
dring vid ett lagförslag, en dom, ett utslag. 

Ameni el. Amenorrhöa, f., gr. (af nekande 
part. a, män, månad, och rhein, flyta), hämmad 
månadsrening. 

Améntia, f, lat. (af ämens, sinnessvag), sinnes- 
svaghet, vanvett. 

Amethlst, Amethyst och Ametist, m., gr. 

(amethystos, af nekande part. a och methyein, 
vara drucken — ametisten ansågs näml. såsom 
en talisman emot berusning), en violblå, ej 
särdeles dyrbar, ädelsten. 

Ametödisk, gr. (af nekande part. a och nu ■ 
thodos, af meta, efter, och hodös, väg), si ri- 
dande mot konstens reglor, utan ordning och 
ulan grundsatser. 

Ametri, f, gr. (ametri a, af nekande pari. a och 
metron, mått), oregelbundenhet; )( Symmetri. 

— Amétrisk, oregelbunden; )( Symme- 
trisk. 



Ameublement — Amortera. 



33 



Ameublement (amöbl'mäng) och Amöble- 
mäng, n., fr. (af ameubler, möblera), möble- 
ring, samling af alla till ett rum el. en våning 
hörande möbler. 

A mezza voce, se under Voce. 

Amf-, se Amph-. 

Ami, m., fr. (af lat. amicits), vän ; älskare; mon 
ami (månn -), min vän; par ami, genom 
en vän. — Amie (amlh) , f . , väninna; äl- 
skarinna; t)ÖIine_ amie (bann' -), god vän- 
inna. — Amitié, f., vänskap; par am., 
af vänskap. 

Amiant, m., gr. (amiantos, obefläckad, ren, af 
nekande part. a och miälnein, nerfläcka, be- 
sudla), eu art asbest med perlemorglans; oför- 
brännelig, ogenomskinlig, lätt och delbar i fina 
trådar, så mjuka, att de kunna förarbetas till 
väfnader. 

Amica, Amicabel, Amicabilitet, Amical, 
m. fl., se under AmiCUS. 

Amicia, f., m.lat., munkkarpus. 

Amicitiae causa, se under Causa. 

Amict (amih), m., fr. (af lat. amictus), messkläde 
af hvitt linne, som den katolske presten sätter 
på hufvudet och axlarna, när han skall läsa 
messan; väfd, stickad el. virkad större halsduk. 

AmiCUS, m., lat., vän; köpm.t. affärsväu. — 
Amica, f., väninna, älskarinna. — Amicä- 
bel och Amik-, lat. amicäbilis, vänskap- 
lig, vänlig; amicäbili mödo el. amicabi- 
liter, i godo, med godo. — Amikabilitet, 
f., vänlighet, välvilja. — Amicäl och Attli- 
käl, vänskaplig, vänlig, förtrolig. 

Amikabel, Amikabilitet, Amikal, se uuder 
Amicus. 

A minöri ad mäjus, lat., log. fsluta) Mn det 
mindre till det större. 

Amiral, m., arab. (af amir al bdhr, befälhaf- 
vare till sjös), högste befälhafvare öfver en flotta 
el. eskader. — Amiralitet, n., embetsverk. 
som förvaltar sjöförsvarets angelägenheter. — 
Amirälskap, amirals-embete el. värdighet; 
förening af flera sjöfarande för att på en resa 
hålla sig tillsamman till gemensamt försvar emot 
sjöröfvare. 

Amiränte , m., sp. (admiränte). amiral; öfver- 
befälhafvare för krigsmakten till lands och vatten. 

Amissibel, nylat. (amisslbilis, af amittere, för- 
lora), förlorbar, som kan förloras. 

Amitié, se under Ami. 

Amled, se Hamlet. 

Ammann, m., i Schweiz: amtman el. höfdiug 
öfver ett område af landet. 

Ammazzéra, ital. {ammazzure), mörda, lönn- 
mörda. 

Ammeräl, m., höll. (emmeral), stort vattenfat 
ombord på skepp. 

Ammochosl och -kosi el. Ammochösis, f., 
gr. (af ammas, sand, och chonnyein, gjuta, ösa, 
kasta); läkek. en sjuks nedgräfning i varm 
sand, isht. i af solen uppvärmd hafssand: 

_ sandbad. 

Ammon , m., hebr. (åmun, förtröstan) mansnamn 
med betyd.: den tillförlitlige; benämning, hvar- 
under Jupiter Jyrkades i Libyen. — Ammo- 
nit, m„ el. Ammonshorn, n., slägte af 
fossila snäckor, som äro vridna i spiral om- 
kring sin medelpunkt och likna ett gumshorn. 

Ammoniak, m., gr. (ammoniakön), flygtigt al- 



kali, utgörande en förening af qväfve och väte. 

— Ammoniakälisk , som innehåller flygtigt 
alkali. — Ammonium , n., metallartad kropp, 
sammansatt af qväfve och väte, och som ligger 
till grund för de vanliga ammoniak-salterna. 

Ammonit el. Ammonshorn, se under Am- 
mon. 

Ammunition, f., lat. (af muntre, förse), förråd 
af krut, kulor, patroner o. d. för kanoner och 
handgevär: krigsförnödenheter; jmf. Munition. 

Amnesi , f., gr. (af nekande part. a och innäsis, 
minne), läkek. minnessvaghet, glömska. 

Amnesti, f., gr. (amnästela, af nekande part. v « 
och innästös, minnesgod), egentl. glömska af ett 
begånget fel; frikallelse från undergåendet af 
ett ådömdt straff, isht. för statsförbrytelser; 
allmän tillgift, som af en regering utfärdas för 
statsförbrytelser. — AmnestiÖra, benåda, fri- 
kalla från straff. — Amnestlk, f., förmåga 

_ el. konst _att glömma. 

Amnion, Amnium, n., el. Amnioshinna, gr. 
(af amnös, lam), den inre, tunna, släta ägghinna, 
som närmast omger fostret af menniska el. 
däggdjur. — Amnitis, f., inflammation i am- 
nioshinnau. 

Amodiation, Amodiera, se Adm-. 

A moll, den touart, som icke har något före- 
tecken och hvars första ton är a. 

Amolléra, fr. (amollir, af moll, molle, lat mol- 
lis, mjuk), uppmjuka; förvekliga. 

Amontäl (amångtäl), fr. (af mont, berg), på 
denna sidan bergen ; sjöt. östlig. 

Amönt et aväl (ainång-t-eh-aväl), fr. (af lat. 
ad montern et vällem, egentl. : till berget och 

_ dalen), uppåt och nedåt; mot och med strömmen. 

Amor, m., lat., egentl. kärlek; myt. kärlekens 
gud; ämor vincit ömnia, lat.: kärlek öf- 
vervinner allt; COn amöre, ital.: med kär- 
lek; med förkärlek; med lust och gamman. — 
Amorétter el. Amoriner, pl., nylat., små 
kärleksgudar. — Amorevole el. Amoröso, 
it., tonk., se Amabile. — Amoröso, m., 
ital., älskare, isht. på scenen ; kärlekshjelte. 

— Amöur (amuhr), m., fr., kärlek; amour 
propre (- pråpr') egenkärlek; pl. amöiirs 
(amuhr), kärlekshandel, älskog; älskarinna, kä- 
resta. — Amourétte (amuhratt') och Amu- 
rétt, f., fr., flygtig kärlekshandel. 

Amörce (amars') f., fr., (beslägtadt med mor- 
ceou, stycke, bit, af mordre, lat. mordere, bita), 
bete, lockmat; krigsv. och fyrv. fängkrut; brand- 
rör, svafveltråd el. i allmnht. hvad som begagnas 
för antändning af ett eldgevär el. en fyrverkeri- 
pjes; oegentl. lockelse. — Amorcéra, förse 
med lockmat, med fängkrut; locka med bete. 

Amorétter, Amoriner, Amorevole, Amo- 
röso, se under Amor. 

Amorf, Amorfi, Amorfisk, Amorfism, 
se följ. 

Amörpha, pl., gr. (af nekande part. a och 
morpliä, gestalt), oformliga, vanskapliga ting, 
missbildningar. — Amorphl och Amorfi, 
f., missbildning, vanskaplighet. — Amörf och 
Amorfisk, missbildad, gestaltlös. — Amor- 
fism, m., formlöshet; vissa oorganiska krop- 
pars oförmåga af krystallisatiou. 

Amortera, fr. (amortir, egentl. döda, af mört, 
död), genom viss årlig afbetalning utplåna, döda 
skulder, lån, o. s. v. — Amortering, Amor- 



u 



Amos — AmpiilUi. 



tisatiön, f., el. Amortissemént (amårtiss'- 
mäng), n., fr., småningom skeende återbetalning; 
amorterings- el. amortissements-kassa, 
kassa, bestämd för amorteringen af vissa skulder. 

Ämos , m. , bebr. mansnamn med betyd.: den 
starke, den kraftige. 

Amotae res, se under Res. 

Amotion, se under Amovera. 

Amour ocb Amourette, se under Amor. 

Amovéra, lat. (amovére, af movere, röra), af- 
lägsna; afsätta från ett embete. — Amovi- 
bel, afsättlig. — Amovibilitét, f., afsätt- 
lighet. — Amotiön, f., (lat. amötio), aflägs- 
nande, afsättning; äfv. beröfvande, afhändande. 

Ampel, m., lat. [ampulla, flaska, kärl), litet hän- 
gande fat för olja, salva m. ni.; hänglampa-, 
hängfat för vissa växter; jmf. Ampulla. 

Ampel, lat. (ämphts), riklig; dråplig, utmärkt. 

— Ampliatiön, f., (af ampUäre, utvidga), 
utvidgning; lagf. uppskof i ett mål. — Am- 
pliativ, m., språkv. en ganska hög grad af 
en egenskap; jmf. Superlativ. — Ampli- 
fiéra, utvidga; vidare utföra, utförligare fram- 
ställa. — Amplifikatiön, f., utvidgning; ut- 
förligare framställning el. utläggning af ett 
påstående. — Ampllssimus , (hederstitel) 
högadel. — Amplitud , f., (lat. amplitudo), den 
båge af horisonten, som ligger emellan en him- 
melskropps uppgångspunkt och den sanna ost- 
punkten: amplitudo ortiva, el. emellan dess 
nedgångspuukt och den sanna vestpunkten : 
amplitudo occidua. 

Ampelurgl, f., gr. [ampelourgia , af ämpelos, 
vinstock, och érgon, arbete), vinodling. 

Amphi, gr. prep., vanlig i sammansättningar: 
om, omkring, på båda el. alla sidor, på begge- 
dera sätten. 

Amphlbium, u., och Amfibie, m., gr. [am- 
phibion, af amphi, se d. o., och bion, lif), djur, 
som kan lefva både i vatten och på land; fig. 
flygtig, föränderlig, karakterslös person. — 
Amfibiolit, m., förstening af en amfibie el. 
af enskilta delar utaf en sådan. — Amfibio- 
lög, m., en, som käuner eller sysselsätter sig 
med beskrifning af amfibierna. — Amfibio- 
logi, f., den vetenskap, som sysselsätter sig 
med amfibierna. — Amfibisk, som lefver 
både i vatten och på land; fig. flygtig, om- 
bytlig, karakterslös. 

Amphiboll och Amf-, f., gr. {amphibolia, af 
amphibolos, tvetydig), tvetydighet, dubbelmening. 

— Amfibölisk, tvetydig. — Amphibolon, 
n., tvetydigt ord. 

Amphlbfachys och Amfibräk, m,., gr. (af 
amphi, se d. o., och brachys, kort), trestafvig 
versfot, bestående af en kort, en lång och så 
åter en kort stafvelse : >— • — •— , t. ex. allena, 
bekänna. 

Amphibränchia , pl., gr. (af ampla, se d. o., 
och bränchos, brönchos, strupe, luftrör; jmf. 
Branchus), de delar, som närmast omgifva luft- 
röret, mandlarne m. m. 

AmphigurI och Amf-, f., gr. (af ampla, se d. 
o., och g yros, krets, alltså: hvad som liksom 
vänder sig omkring i krets), förvirradt prat, 
snack, meningslöst ordsvall. — Amfigurisk, 
oredig, förvirrad. 

Amphikärpisk och Amf-, gr. (al amphi, se 



d. o., och karpm, frukt), bärande frukl både 
ofvan och under jord. 

Amphiktyöner och Amf-, pl., gr. (Amphättjf- 

ones, egentl. omphiktiones, af ampla, se d. o.. 
och ktizein, uppbygga, odla, således egentl. 
kringboende, näml. kring det delfiska Apollo- 
templet), 12 grekiska folkstammar, som för- 
enade sig till gemensam värd om Apollotemplet 
och till gemensamma statsbestyr; ombud ifrån 
Greklands särskilta stater, två från hvardera. 
hvilka tillsammans bildade landets äldsta för- 
bundsdomstol; fig. rättrådige domare. 

AmphilOgI och Amf-, f., gr. {amj>hilor/ t a, al 
amphi, se d. o., och logos, ord, tal), motsä- 
gelse, gensägelse, tvist, — Amfilögisk, stri- 
dig, tvifvelaktig. 

Amphimaker och Amf-, m., gr. (af amphi, 
se d. o., och malcrös, lång), trestafvig versfot. 
bestående af en lång, en kort och så åter en 
lång stafvelse: — — - — , t. ex. andedräyt, 
modersmål. 

Amphlon, m., gr. myt. en af de äldsta gre- 
kiska tonkonstnärerna, hvilken med sin lyras 
toner förmådde röra stenar och betvinga vilda 
djur; fig. tonkonstnär af öfverlägsen talang. 

Amphipneuma (-pnäv-), n., gr. (af ampla, se 
d. o., och pneuma, af pnein, andas), svårighet 
att andas. 

Amphipröstylon , n., gr. (af ampla och prö- 
stylon, se d. o.), tempel med fyra suler på 
både fram- och baksidan; jmf. Prostylon. 

AmphlSCii, pl., gr. {amphiskioi, af ampla, se d. 
o., och skiä , skugga), egentl. tvåskuggiga; 
geogr. bebyggare af heta zonen, som kasta sin 
skugga än emot söder, än emot norr, allt efter- 
som de hafva solen i norr eller söder om sig. 

Amphismila, f., gr. (af amphi, se d. o., och 
smila, knif). kir. ett slags tveeggad dissektionsknif. 

Amphitheäter och Amfiteäter, m., gr. [am- 
phi, se d. o., och theatron, af theäsihai, skåda). 
grek. och rom. fornk. obetäckt byggnad af oval 
form, försedd med flera rader rundt omkring 
löpande och trappvis öfver hvarandra upphöjda 
säten för åskådarne, samt iuneslutande en skåde- 
bana, der fäktarspel och djurfäktningar g&fros; 
nu: upphöjd, gemenligen halfkretsformig plats 
för åskådarne i en teatersalong, midt för sce- 
nen, med stigande bänkrader. — Amfitea- 
trälisk, höjande sig trappvis ocb i balfkrets. 

Amphitrlte, f., gr. myt. hafvets gudinna ocb 
Neptuns gemål. 

Amphltryon, m., gr. myt. konung i Tiryna 
och gift med Alkmene. med hvilken Jupiter, 
under Amphitryons gestalt, aflade llerkules; 
lig. hanrej; äfv. (efter ett lustspol af hfoliére 
frikostig värd. 

Amphora, f., pl. amphörer ocb amf-, lat. 

(af gr. amphorétls), stort vinkrus, med två 
öron och trång bals; våtvarumått bos greker 
och romare. 
Amplectéra ocb Amplektéra, lat. {amplecti, 
af am, amb, om, och plecta-c, tläta). omfamna; 
omfatta, antaga. — AmplektlV, omfattande. 

Ampliatiön, Ampliativ, Amplifiera, Am- 
plifikatiön, Amplissimus, Amplitud, 
se under Ampel. 

Ampoulétte (angpulatt') 3 f.. fr., tändrör till en 
bomb-. Band-ur. 

Ampulla, f.. lat., hos romarne: bukigt kärl at 



Amputera — Auaglypher. 



35 



ler el. glas; i katolska kyrkor: kärl med den 
heliga oljan; jmf. AmpeL — Ampullula, 
f, liten flaska. 

Amputera, lat. (amputäre, af am. amb, rundtorn, 
och putäre, putsa; skära), afskära, aftaga, af- 
såga (en lem). — Amputatiön, f., bortskär- 
ning, afsågning af en skadad lem. 

Amschir, m., turk., sjette månaden af turkiska 
kalendern. 

Amt, n., t. (amt, embete, fögderi, sammaudr. af 
ambacht, got. andbathi, sannol. af kelt. urspr.), 
i Danmark och Norge : län, domsaga. — Amt- 
man, m., benämning på åtskilliga tyska em- 
betsmän; i Danmark och Norge: styresman 
öfver ett amt el. län. 

Amulett, m., lat. (amulétum, arab. hamalet, nå- 
got vidhängdt, af hamala, bära), vidskepligt 
förvaringsmedel emot trolldom, sjukdomar och 
andra olyckor, bestående i en relik, bild, skrift, 
ett band med trollformler el. annat ting, som 

_ man bär på sig, oftast hängdt omkring halsen. 

Amund, m., fornnord. (af här, hög, och mund, 
hand, lig. makt, myndighet), mansnamn med 
betyd. : den maktägande, den väldige. 

Amurett, se under AmOT. 

Amusera (amys-), fr. (amuser, af g.fr. muser, 
vara ledig, söla, beslägtadt med g.t. muozon, 
vara fri från arbete), förkorta tiden, angenämt 
underhålla, roa. — Amusäbel (amys-), som 
lätf kan roas. — Amusänt (amysängt), ro- 
ande, rolig, lustig. — Amusemént (amvs'- 
mäng), n., tidsfördrif, rolighet, förlustelse; 
tonk. tonstycke af glad karakter, utan någon 
djupare känsla. — Amusétte (amysätfj, f., 
småsak, leksak; krigsv. ett slags eldgevär. 

Amusi, f., gr. (amusla, af nekande part. a och 
musa, sånggudinna), brist på konst- och skön- 
hetssinne; äfv. brist på bildning i allmnht. — 
Amusisk, som saknar skönhetskänsla, opoe- 
tisk; jmf. Prosaisk. 

Amiissis, f., lat., lineal, vinkelmått, rättesnöre; 
ad amussim, regelrätt, snörrätt: noggrant. 

Amygdalin, n., gr. {amygdälä, mandel), ett i 
bittermandel och i flera andra växter af sten- 
fru k t s familj en förekommande giftigt ämne: 
mandelämne. 

Amylacea, se följ._ 

Amylon, gr., el. Amylum, lat, n., stärkelse. 
— Amylacea, pl., stärkelsehaltiga läkemedel. 

Amynteria, pl., gr. {amyntaria , af amynein, 
skydda), läkek. skyddande medel. — Amyn- 
tisk, skyddande, styrkande. 

Amöblemang, se Ameublement. 

Amöbaisk , gr. (amoibälos, af ameibein, vexla, om- 
vexla), vexlande, afvexlande: Carmen amoe- 
bäéum, n., lat., vexelsång. 

An-, gr. part., bruklig i sammansättningar; jmf. 
A- och Anä. 

An, (härledningen tvifvelaktig), ord, som sättes 
främst på debetsidan i en räkning el. framför 
hvarje post, som införes på debetsidan i huf- 
vndboken. 

Anä, gr. förord: upp, upp till, uppåt; i sam- 
mansättningar, hvarest det framför vokal lyder 

_ An : åter, tillbaka, om. 

Ana, gr. (egentl. prep. anä, som, då den sättes 
efter sitt substantiv, får tonvigten på första staf- 
velsen), på recepter: lika mycket, lika stora delar. 

-äna och iäna, pl.*, (af lat. sufflxet -anm, -«, 



-um), ändelse, som tillägges ett namn, för att 
beteckna, att något angår el. leder sitt ursprung 
ifrån den angifua personen, t. ex. Bellmaniäna, 
Linnéäna, Tessiniäna. 

Anabaptist, m., gr. (af anä, se d. o., och 
baptizein, doppa ned), vederdöpare: anhängare 
af den lära, som förkastar barnadopet och for- 
drar, att de, hvilka som barn blifvit döpta, 
böra låta omdöpa sig, för att blifva rätta krist- 
na; äfv. Mennonit; jmf. äfv. Baptist. — 
Anabaptism, m., vederdöparnes lära; ve- 
derdöpande. — Anabaptlstisk, som tillhör 
el. har afseende på vederdöpare. 

Anäbasis, f., gr. (af anä, se d. o., och bäinein, 
gå), egentl. uppstigande; krigståg ifrån en lägre 
trakt till en högre, isht. Xenophons berättelse 
om den yngre Cyri fälttåg emot brödren, Ar- 
taxerxes Mnemon ; tonk. stigande tonföljd; 
läkek. sjukdomens tilltagande; anabätisk 
feber, dagligen återkommande feber. — Anä- 
baton, n., i gr. kyrkor: den upphöjda plat- 
sen framför altaret. 

Anabätisk feber, Anabaton, se föreg. 

Anabrösis, f., gr. (af anä, se d. o., och bi- 
bröskein, äta), djuriska delars upplösning genom 
skarpa vätskor. 

Anacärdie-träd [anacärdium occidentäle och 
anacärdium longifölium), träd i Amerika och 
Ostindien, omkr. tio fot högt, med små gul- 
röda blommor och njurlika nötter. — Ana- 
Cärdie, f., den tumslånga, grågröna, glänsande 
nöten af anacardie-trädet; jmf. AcajOU-nÖt. 

Anachorét och Anak-, m., gr. (af ana-choréln, 
draga sig tillbaka), svärmare i äldsta kristna 
kyrkan, som drog sig undan i ensamhet, för 
att genom botgöring och beständiga böner uppnå 
högsta grad af helighet ; eremit; fig. enstöding, 
ensling. — Anakorétisk ", ytterst 'sträng och 
återhållsam, enlig med en anakorets lefnadssätt. 

AnachrémpsiS, f., gr. (af anä, se d. o., och 
chrémptesthai, spotta, harkla), harklande, upp- 
spottande af slem. 

Anachronlsm och Anakr-, ni., gr. (af ana- 

chroriizein, försätta i en annan tid, af chrönos, 
tid), tidsförvexling ; fel i tideräkningen, då en 
händelse förlägges längre tillbaka i tiden, än 
den verkligen passerat, )( Parakronism; 
ofta äfv. det tideräkningsfel, då en händelse 
beskrifves såsom inträffad i en sednare tid, än 
den tilldragit sig, äfv. Parakronism ; konstt, 
misstag i anseende till de under den skildrade 
tiden rådande bruk och plägseder. — Anakro 
nistisk, tidsvidrig, oriktig i anseende till tiden, 
el. i 1 anseende till en viss tids seder och bruk. 

Anadém, n., gr. (anadäma, af anadeln, binda 
opp, binda om), hufvudbindel, hufvudsmycke 
för drottningar; jmf. Diadem. 

Anadiplasiasm, m., el. Anadiplösis, f., gr. 
(af ana-diplun, åter fördubbla), ret. upprepande 
af sista ordet i en föregående sats såsom det 
första i den följande; läkek. anfallens fördubb- 
ling vid febersjukdomar, jmf. Diplosis. 

AnadyÖmene , f. , gr. [anadyomenä , af ana- 
dyein, dyka upp), myt. : den uppdykande, den 
ur hafvet uppstigande, binamn för Venns, med 
afseende på hennes födelse i hafvet. 

Anafrodit och Anafroditisk, se Anaphr-. 

Anaglypher och Anaglyfer el. Anaglypter, 
pl., gr. {anäglypha och anäglypta, af anä, se 



36 



Anaglypher — Analog-. 



d. o., och glyphein, iugräfva, iuskära), bildverk 
i halfupphöjdt arbete; jmf. Basrelief. — 
Anaglyptik, f., konsten att förfärdiga upp- 
höjda arbeten. 
Anagnösma, n., pl. anagnösmata, gr. (af 

ana-ginöskein, ånyo fatta; läsa, föreläsa), styc- 
ken till föreläsning. — Anagnöst, m., före- 
läsare hos greker och romare. — Anagnö- 
Stiker, m., tragisk skald, som författat sitt 
arbete blott för att läsas, ej för att å scenen 
uppföras. 

AnagOgl, f. s gr. (af an-ägein, leda uppåt, föra 
mot höjden), . själens lyftning till Gud, äfvens. 
till abstrakt spekulation ; hänförelse, hänryck- 
ning; teol. jordiska tings och sinliga begrepps 
förklaring i en högre, andligare syftning, isht. 
bibelns sinnebildliga tolkning. — Anagögisk, 
höjande, upplyftande; hemlighetsfull; från den 
bokstafiiga lydelsen hänvisande till en högre, 
mera andlig betydelse. 

Anagräm och -grämm, n.. gr. (anägtawma, 
af ana-gräphein, omskrifva), bokstafslek: ord 
el. mening, hvars bokstäfver äro hopstafvade 
baklänges, t. ex. Rorna — Amor, Sirap — Paris, 
jmf. Palindrom; ord el. sats, hvars bok- 
stäfver äro sålunda omflyttade, att de gifva en 
helt annan mening, än den ursprungliga, t. ex. 
Un Corse la finira: Veto! el. La France veut 
son roi — Revolution francaise. — Anagram- 
matiséra, bilda nya ord el. meningar genom 
bokstäfvernas omflyttning. — Anagrammä- 
tisk, som innehåller el. har uppkommit genom 
en omflyttning af bokstäfver. — Anagram- 
matist, m., anagramskrifvare : den, som gör 
anagrammer. 

Anagräph och -gräf , m., ett slags instrument, 
som för aftryckning skrifver omvändt. 

Anakämpsis, f., gr. (af anä, se d. o., och 
kämptein, böja, vända), strålars återkastning; 
» jmf. Reflexion. 

Anakamptérier, pl., gr. (af ana, se d. o., och 
kämptein, böja, vända), herbergen, i närheten 
af kyrkorna, för fattiga, förföljda el. olyckliga 
i allmnht. 

Anakamptik, f., gr. (af anä, se d. o., och 
kämptein, böja, vända), läran om ljusstrålarnes 
återkastning; jmf. Katoptrik; äfv. läran om 
ljudets återkastning. — Anakämptisk, åter- 
kastande, tillbakastrålande. 

Anakämptos, m., gr. (af anä, se d. o., och 
kämptein, böja, vända), tonk. fallande tonföljd. 

Anakära, f., gr. (trol. af anäkar, adv. : med 
hufvudet upp, af anä, se d. o., och kära, huf- 
vud), puka. 

Anakathärsis, f.. gr. (af anä, se d. o., och 
kathärsis, af kntharös, ren), läkek. uttömning, 
rensning förmedelst spottniug el. uppkastning. 

— Anakatärtiska medel, kräkmedel. 
Anaklasis el. Anakläs, f., gr. (af anä, se 

d. o., och kläein, klan, böja, bryta), strålbryt- 
ning; äfv. tätt upprepande af samma ord. ehuru 
i annan mening; läkek. en leds böjning utåt. 

— Anaklastik, f., se Dioptrik. — Ana- 
klästiska linier, kroppars, genom strålbryt- 
ning framkallade, skenbara krökningar, t. ex. 
en käpps i vattnet. 

Anakletérier, pl., gr. [anakletäna, af anaka- 
léln, uppropa, utnämna), utnämningsfester, isht. 
kröningsfestligheter. 



Anakoinösis, t., gr. (af anakomvn, meddela), 

ret. gemensam öfverläggning, aftal. 
Anakollema, n.. gr. (af ana-kollän, fästa vid). 

förd. namn på ett torkande ingnidningsmedel ; 

nu: läkemedel; tjenande till förband: häftplåster. 

engelskt plåster, collodium el. dylikt. 
Anakolut el. Anaköluthon, n., och Ana- 

koluti, f., gr. (af nekande part. an och akn- 
luthein, följa), ret. brist på följdriktighet, brist 
på sammanhang i en satsbildning; plötslig för- 
ändring el. af brott i konstruktionen. — Ana- 
kolutisk, följdvidrig, osammanhängande. 

Anakönda, f., cingal., jätte jrm, ofantligt stor 
orm (böa (maconda), åt hvilken egnas gudom- 
lig dyrkan. 

Anakoret, se Anach-. 

Anäkreon, in., gr. skald, omkring 530 f. Kr., 
som sjöng om vin och kärlek; tig. framstående 
diktare af det glada slaget. — Anakreön- 
tisk, i Anakreons anda, enl. Anäkreon» art ; 
vek, täck, glad; anakreöntisk möter, m., 
det versmått, hvari Anakreons sånger äro skrifna. 
d. v. s. korta rader med trokäiska rytmer och 
ett en- eller tvåstafvigt föreslag: 

Jag vill, jag vill ha älskat: 
att älska bod mig Eros. 

, Anakronism, se Anachr-. * 

i AnakrusiS, f., gr. (af ana-kruein, slå upp, slå 
an), versk. föreslag, bestående af en el. under- 
stundom två stafvelser; jmf. Arsis. 

| Analdi, f.. gr. (af nekande part. an, och äldein, 
aldäinein, tillväxa, frodas), läkek. tillväxtens 
hämmande. 

] Analekter, pl., gr. [anälekta, af analégem, upp- 
plocka, samla), utvalda ställen, samlade stycken 
ur en el. flera författare; blandade uppsatser. 
— Analektisk, utsökt, utvald. 
Analémma, n.. gr. (anälämma, af analambänein. 
upptaga, upprätta), djurkretsen på sol-ur; ett 
slags astrolabium till bestämmande af tiden för 
solens upp- och nedgång. — Analemmätisk, 
hörande till, beträffande djurkretsen. 
Analepsis el. Analepsi, f., gr. (af ana-farn- 
bänein, upprätta), läkek. krafternas återfående, 
förbättring, tillfrisknande. — Analeptika, pl.. 
stärkande, förfriskande, upplifvande medel. — 
Analéptisk, återställande, vederkvickande . 
stärkande. 
Analeptika och Analéptisk, se föreg. 

Analgesi, f., gr. {analgäsla, af uekamle pari. 
an, och älgos, smärta;, smiirtlöshet. känslolös- 
het emot smärtsamma intryck. 

Analog el. Analögisk, gr. {anälogos, nflögos, 
förnuft, förhållande), cgentl. förnuftsenlig: lik. 
öfverensstiimmaude med. likstiinnnig, motsva- 
rande; härledd af förhållandet till el. likheten 
med eu förut bekant sak. — Analogi, f.. 
motsvarighet, likhet. örVerensstämmelse; ana- 
lögia fidei, f.. lat., el. trons analogi, 
en läras örVerensstämmelse med den Heliga 
Skrift: det inbördes sammanhanget emellan tros- 
artiklarna, antaget såsom norm för uttolkningen 
af den Heliga Skrift ; analögia juris, öf- 
verensstämmelsen emellan el. med rättalärans 
grundsatser. — Analogiséra, jemföra. - 
Analogism. m . bevis el. slutledning, som 



Analojrium — Anarrhea. 



37 



ifrån ett tings överensstämmelse med ett annat 
i en el. några egenskaper sluter till en dylik 
öfverensstämmelse äfven i andra: bevis, som 
städjer sig på likheten emellan tvenne ting. — 
Analogist, m., köpmanst. oriktigt för Anek- 
logist, se d. o. — Anälogon, n., något 
liknande: an. ratiönis, lat., något, som lik- 
nar förnuft, isht. hvad som hos djuren har 
likhet med förnuftet hos menniskan. 

AnalÖgium, n., m.lat, (gr. analögion, af osa- 
legein, läsa. föreläsa), i de grekiska kyrkorna: 
läsepulpet, korpulpet. 

Analphabétes , -betos el. -betus, m., gr., 
lagf. en, som h varken kan läsa el. skrifva. 

Analys, f., gr. [analysis, af ana-lyein, upplösa), 
upplösning, sönderdelning; filos, sönderdelning af 
begrepp, hvarmedelst man ifrån allmänna be- 
grepp uppstiger till de enkla, till grunderna, 
)( Syntes; språkl. upplösning af en sats i 
dess beståndsdelar: utredning, förklaring; mat. 
läran att medelst räkning framställa och ut- 
veckla sammanhanget emellan storheter: kem. 
vetenskapligt utförd sönderdelning af kemiskt sam- 
mansatta kroppar i deras beståndsdelar, för att 
utröna dessa kroppars beskaffenhet och sam- 
mansättning, hvilken sönderdelning antingen 
blott afser att bestämma de grundbeståndsdelar 
el. elementer, hvaraf en kropp består: qvalita- 
tlr analys, el. att derjemte noggrant bestämma 
de ingående ämnenas inbördes vigtförhållande: 
qcantitatlv analys. — Analysera, upplösa, 
sönderdela, förklara, utveckla. — Analytlk, 
f., upplösnings-, utvecklingslära, isht. i fråga 
om tänkandets verksamhet. — Analytiker, 
ra., en, som är kunnig i analytik. — Ana- 
lytisk, upplösande, utvecklande, sönderdelande. 
)( Syntetisk; analytisk metod: då man 
går ifrån satsen, som skall bevisas, till bevis- 
ningsgrunderna, från enskilta erfarenhetsrön till 
allmänna lagar: analytiskt omdöme , hvars 
predikat ligger i sjelfva subjektets begrepp. 

AnamnÖS , f., gr. {anämnäsis, af ana-mimnciskein , 
åter erinra), återerinring : ret. plötslig öfvergång 
i talet till hvad man efter utseendet glömt; läkek. 
afseende på en sjuks tidigare helsotillstånd. — 
Anamnestik, f., erinrings-, minnes-konst. — 
Anamnéstisk, till minnet hörande; ana- 
mnéstiska medel, läkek. minnetstärkande me- 
del; anamn. tecken, tillbakavisande tecken. 

Anamorphös och Anamorfös, f., gr. (ana- 

mörphosis, af anä. se d. o., och morphösis, af 
morpha, form, gestalt), ombildning, förvandling, 
missbildning; den genom perspektiven frani- 
bragta förvandlingen af förvridna figurer till 
regelrätta former. — Anamörfisk el. Ana- 
morfötisk, missbildad, förvänd. 

Ananas, m., malaj.: konungsäple, tropisk växt, 
som i Europa odlas i drifhus; den välsmakliga 
och välluktande frukten af denna växt. 

Anandri, f., gr. (af nekande part. an och anar, 
gen. andras, man), tillståndet att vara utan 
man; omanlighet, feghet. — Anändrisk, som 
är utan man; bot. som är utan ståndare. 

Ananias , in., hebr. (Ananjåh), mansnamn med 
betyd.: den af Gud beskyddade, omhuldade. 

Anantapödoton, n., gr. (af nekande part. an 
och antapödoton, motsats), satsfogning, hvaruti 
eftersatsen fattas. 

Anäntisk, gr. (anänthäs. af nekande part. an 



och anthos, blomma), som är utan blomma, 
icke blommande. 

Anapest, se Anapäst. 

Anapeti, f.. gr. (af anapetäs, uttänjd), läkek. 
kärlens utvidgning. 

Anäpher el. Anäphora, f., gr. (af anaphé- 
rein, hämta upp, föra tillbaka), ret. upprepande 
af samma ord i flera på hvarandra följande 
satser, t. ex.: 

Bort dör din hjord, 
bort dö dina /ränder, 
bort dör du äfven, 
jmf. Epiphora; grek. tonk. återupprepande 
af en omedelbart förutgående sats; läkek. ny 
köttbildning i sår, nya lemmars framväxande. 

Anaphl och Anafi, f., gr. (af nekande part, 
an och hapha, känsel), hudens ringare känslig- 
het, kroppslig känslolöshet. 

Anaphläsmus, m., gr., se Onani. 

Anaphonésis , f., gr. (af anaphonéln, uppropa, 
utropa), läkek. skrik-kur: lungornas stärkande 
genom skrik, sång, o. s. v. 

Anaphora, se Anapher. 

Anaphrodisi och Anafr-, f., gr. (af nekande 
part. an och Aphrodite, se d. o.), brist på köns- 
drift. — Anafrodit, m., en, som saknar köns- 
drift. — Anafroditisk, saknande könsdrift. 

Anaphrodit, Anaphroditisk, se föreg. 

Anäplasis, f., gr. (af anä, se d. o., och pläs- 
sein, bilda, dana), kir. återställande, läkande af 
brutna el. vrickade lemmar el. leder. — Ana- 
plastik, f., konsten att återställa ledbrutna 
el. vrickade lemmars el. leders naturliga rikt- 
ning ; konsten att återbilda förlorade kropps- 
delar af andra delar af kroppen. 

Anaplastik, se föreg. 

Anaplerösis, f., gr. (af anä. se d. o., och 
plärun, fylla), kir. ersättning af skadade el. 
förlorade kroppsdelar. — Anaplerötika, pl., 
medel, som befordra skadade el. förlorade kropps- 
delars återbildning. — Anaplerötisk, be- 
fordrande återbildning af skadade el. förlorade 
kroppsdelar. 

Anapnéiisis (-pnavs-), f., gr. (af anä, se d. o., 
och pne'in, andas), läkek. djup andedrägt. — 
Anapnöika el. Anapnöiska medel, me- 
del, som befordra, underlätta andedrägten. 

Anaproselyt, m., gr. (af anä, se d. o., och 
prosälytos, tillkommen), en, som ånyo omfattar 
en tro, den han en gång förnekat; jmf. Pro- 
selyt. 

Anapäst, m., gr. (anäpaistos, tillbakaslagen, af 
ana-päiein, slå tillbaka), versfot, bestående af 
två korta och en lång stafvelse: ■— w — 3 
t. ex.: måleri, raseri; omvänd daktyl. 

Anarchl och Anarki, f., gr. {anarchla, af ne- 
kande part. an och archä, herravälde), brist 
på lagar och öfverhet eller deras vanmakt i ett 
samhälle, laglöshet, regeringslöshet. — Anar- 
kisk, laglös, regeringslös, tygellös. — Anar- 
kist, m., vän el. anhängare af ett lag- och 
regeringslöst tillstånd. 

Anarmoni, f., gr. (af nekande part. an och 
harmonia, jmf. Harmoni), tonk. missljud: jmf. 

Disharmoni. 
Anarrhea, f, gr. {anärrhoia, af anarr&es», flyta 
upp, flyta tillbaka), vätskornas. i;ht. blodets 
uppstigande till kroppens öfre delar. 



3K 



Anarthrös — Andantaniente. 



Anarthros, m., gr. (af nekaude part. an och 
örthron, led), egentl. en ledlös: menniska, som 
är så fet, att hennes leder ej mer kunna sär- 
skiljas. — Anärtrisk, ledlös. 

Anasärka, f., gr. (af anä, se d. o., och sarx, 
kött), hudvattusot: samling af vatten emellan 
huden och andra kroppsdelar. 

Anaspadl, f., gr. (af ana-spän, draga uppåt), 
läkek. urinrörets öppning vid lemmens öfre del. 

Anäspasis och Anaspasmi, f., gr. (af ana- 
spän, draga uppåt), upp- el. sammandragning; 
läkek. magens sammandragning, magkramp. 

Anastältisk, gr. (af ana-stellein, drifva tillbaka), 
tillbakadrifvande; sammandragande; blodstil- 
lande; torkande. 

Anastasia, se följ. 

AnästasiS el. AnastäS, f., gr. (af anistänai, 
stå upp), läkek. uppstående från sömnen, från 
dödlig sjukdom, tillfrisknande. — Anastätisk, 
afledande. — Anastäsius , m., och Ana- 
stäsia, f., mans- och qvinnouamn med betyd. : 
den återuppståndne, den ur dödssömneu upp- 
väckta. 

Anastomösis el. Anastomös, f., gr. (af ana- 
stomun, bilda en mynning, af stöma, mun), 
läkek. förening af nerver el. af blodkärl el. 
lymfkärl, så att innehållet af det ena kärlet 
öfvergår i det andra; äfv. onaturlig öppning 
af blodkärlens yttersta delar. — ■ Anastomo- 
séra, stöta tillsamman med mynningarna, för- 
ena sig. — Anastomötika , pl., el. Ana- 
stomötiska 'medel, läkemedel, som tjena 
till att öppna tilltäppta mynningar el. porer. 

Anaströf, f., gr. (af ana-strephein, vända om), 
ret. vändning i talet, hvarigenom ett ord, tvärt- 
emot den vanliga grammatiska ordningen, sättes 
efter ett annat; läkek. lifmodrens el. urinblåsans 
vridning. 

Anathéma, Anathém och Anatém, n., gr. 

(anäthäma, af anatithenai, uppställa, utställa), 
egentl. det upp- el. utställda, isht. offerskänker 
i templen ; sederm. förbrytares uteslutande ur 
den kristna kyrkans gemenskap: bannlysning; 
anäthema Östo, lat.: förbannad vare han! 

— Anatematiséra , förbanna; utesluta ur 
kyrkans gemenskap : bannlysa. 

Anäticapropörtio, f., lat., lika förhållandejnel- 
lau läkemedel, till antal, vigt el. mått; jmf. Ana. 

Anatocism, m., gr. (af ana-toklzein, åter för- 
ränta, af tokos, ränta), ränteocker, beräknande 
af ränta på ränta. — AnatOClstisk , ränte- 
förräntande, ockrande. 

Anatölisk, gr. (af anaiolä, uppgång, isht. so- 
lens, af anatéllein, låta uppstå, uppgå), östlig. 

— Anatölius, m., och Anatölia, f., mans- 
och qvinnonamn med betyd. : den ifrån östern 
härstammande, den österländska. 

Anat Öm (-tam), el., mera sällan, Anatomlst, 
m., gr. (af ana-temnein, sönderskära), eu, som 
är kunnig i anatomi. — Anatomi, f., den 
vetenskap, som genom söuderskärning af orga- 
niska kroppar undersöker deras för våra sinnen 
åskådliga delars egenskaper; anatomisal, 
rum, der man genom söuderdelning undersöker 
kroppar af menniskor el. djur. — Anatomi- 
séra, för vetenskapliga ändamål sönderdela 
organiska kroppar, isht. lik, jmf. Dissekera; 
fig. med sträng noggrannhet sönderdela och 
undersöka, t. ex. skrifter, känslor, o. s, \. 



— Anatomisk, som tillhör el. har afseende 
på anatomi. 

Anatopism, m., gr. (af töpus, ort), rum- el. 
ortförvexliug. 

Anatresis el. Anatrés, f., gr. (af aw-trän : 
borra igenom), genomborrning: jmf. Trepa- 
nation. 
; Anatripsis, i'., gr. (af anä, se d. o., och ///- 
tiein, rifva, gnida), läkek. rifning. guidning al 
lemmarna; hudens kliande. — Anatripso- 
logi, t, gr., läran om läkemedels inguidniug. 

— Anatriptika, pl. , el. Anatriptiska 
medel, läkemedel, tjenliga till ingnidning. 

j Anatriptica och Anatriptiska medel, se 

föreg. 

Anätrope, f., gr. (anatropä, af anä, se d. o., 
och trépein, vända), ret. vederläggning genom 
enkelt nekande; läkek. stark kräkning. 

Anaudi, f., gr. (af nekande part. an och auda, 

_ röst, stämma), hög grad af heshet, stumhet. 

Anceps, lat. (af oskiljbara part. amb, am, an. 
rundtomkring, och cäput, hufvud), dubbel, tve-- 

_ tydig; anceps syllaba, se under Syllaba. 

Anche (angsch'), f., fr., munstycke på blåsiustru- 
menter. 

Anch' (angk) 10 son' pittöre, it., (Correggios 
bekanta utrop): äfven jag är målare! äfven jag 

_ förstår mig på konsten ! 

Anchone, f., gr. (anchönä, af änchein, samman- 
draga), läkek. halsens tillsnörpning, isht. genom 
kramp. 

Anchövis, Anschövis, Anjövis och An- 
sjövis, m., sp. {anchöva, nnchöa, eng. an- 
chövy, fr. anchois), liten, mjukfenig fisk om 
6 — 8 tums längd, som i myckenhet finnes i 
Nordsjön och Medelhafvet och, inlagd i kryd- 
dor och salt, utgör en vanlig maträtt. 

Anchyle, Anchylosis, Anchylos, se Ank-. 

Ancien (angsiäng), fr. (m.lat. antidnus, af lat. 
änte, före), gammal, fordomdags; anciens 
(angsiäng), pl.: de gamle-, äldste, kyrkoföre- 
ståudare hos de franska reformerta; ancien 
régime, se under Régime. — Ancien- 
neté el. Anciennetet (augsiäuneteh el. -tet), 
f., tjensteålder; embets- el. tjenstemans före- 
trädesrätt vid ansökningar, på grund af flera 
tjensteår; anciennetéts-rulla, förteckning 
på officerare vid en kår, embets- och tjenste- 
män vid ett verk, med utsatt tjensteålder för 
livar och en, för att tjena till efterrättelse vid 
befordringar. 

Ancile, n., lat., rom. fornk. helig, enl. sagan 
ifrån hiinmelen nedfallen, sköld, hvilken be- 
traktades såsom en underpant för Roms be- 
stånd och i sådan egenskap förvarades af de 
saliska prestcrna. 

AnCÖra, il. (fr. encövc), tonk. än en gång! 

Jmf. Da capo. 
Ancräge (angkräsj'), a., fr., sjöt. ankargrund. 
Ancter och Ancteriasm, se Ankter. 

Andabät, m., lat. {nndäbaUi), blindfäklare : ro- 
mersk gladiator, som kämpade med förbundna 
ögon: andabatärum möre, lat., egentl.: 
på aadabaternes Bätt; blindvis. 

Andaménto, n.. it. (af andäve, gå), tonk. lång- 
samt framskridande; den korta strof i en fuga. 
som kallas mellan harmoni , och som leder 
till återupptagandet af temat. 

Andantaniente , se följ. 



And a nte — Anervi. 



39 



Andänte , it. (af andäre, gå), touk. gående, 
måttligt fortskridande; subst. n., i något lång- 
samt tempo gående tonstycke : andante C_an- 
täbile, sång- el. melodirikt andante. — An- 
dantaménte, tonk. oafbrutet. — Andan- 
tino, tonk. något mera lifligt än andante; 
subst. n., musikstycke med någorlunda lifligt 
tempo och af mindre omfattning än ett andante. 

Andarini, pl., it., äggrunda nudlar, af en ärts 
storlek. 

Andaulétter (angdålätter), Andöuiller och 
Andouilétter (angdulj-), pl., fr., ett slags 
köttkorf. 

Andreas och Anders, m,, Andrea, Andri- 
étta och Andriétte (angdriätt), f., gr. (af 
andrelos, manlig, af anar, genit. andras, man), 
mans- och qvinnonamn med betyd. : deu man- 
lige; den manhaftiga; Andreas-kors, kors 
i form af ett X (så kalladt, emedan aposteln 
Andreas skall hafva blifvit korsfästad vid ett 
sådant). 

Andriénne (angdriänn') f., fr., ett slags frun- 
timmersdrägt med släp, som i början af förra 
århundradet kom på modet i Paris, efter upp- 
förande af en ifrån Terentius öfverfiyttad tea- 
terpjes : Andriénne (flickan ifrån Andros). 

Andrietta, Andriétte, se under Andreas. 
Androcephaloid, se Androk-. 
Androfag, Androfob, Andr ofobi, se An- 

droph-. 
Androgyn, m., gr. (af anar, genit. andras, man, 

och gyna, qvinna), manqvinna, tveköning; jmf. 

Gynantrop och Hermaphrodit. — An- 

drogyni, f., tvekönadt tillstånd. — Andro- 

gynisk, tvekönad. 
Android, f., gr. (af anar, genit. andrös, v man, 

och eldos, utseende), konstgjord, rörlig men- 

niskogestalt; jmf. Automat. 
Androkephalold och -kefal-, m., gr. (af anar, 

genit. andrös, man, och kephalä, hufvud), sten, 

liknande ett menniskohufvud. 
Androlepsi, f., gr. (af anar, man, och lam- 

bdnein, taga), gislans tagande; äfv. jägtande efter 

ansedda personers gunst. 
Androlith och -lit, m., gr. (af anar, genit. 

andrös, man, och llthos, sten), förstenadt men- 

niskoskelett. 
AndrÖmache , f., gr. (andromächä, af anar, 

genit. andrös, man, och mächä, strid), qvinno- 
namn med betyd. : den med männer kämpande. 
Andromani, f., gr. (af anar, genit. andrös, man, 

och mariia, raseri), moderraseri ; jmf. Nympho- 

mani. 
Andronitis och -nitid, f., gr., den del af de 

gamle grekernas boningshus, som beboddes af 

männerne, isht. deras matsal; )( Gynäceum. 
Androphäg och Androf-, in., gr. (af anar, 

genit. andrös, man, och phagein, äta), men- 

niskoätare; jmf. Anthropophag. 
AndrophOD och Androf-, gr. (af anar, genit. 

andrös, man, och phöbos, fruktan), mansskygg. 

— Androfobi, f., skygghet för männer. 
Androtöm, m., gr. (af anar, genit. andrös, man, 

och temnein, skära), en, som för vetenskapliga 

ändamål sönderskär lik. — Androtomi, f., 

sönderskärning, för vetenskapliga ändamål, af lik. 
Aneantéra (aneangt-), fr. (anéantir, af néant, 

it. niente, lat. nec ens, icke varande = intet), 

tillintetgöra, förinta. 



Änée (aneh), f., fr. (af åne, åsna), egentl. åsne- 
börda; lyonervinmått om ungefär 37 kannor. 

Anegertik, f., gr. (af an-egeirein, uppväcka), 
konsten att uppväcka skendöda. 

Aneiléma, n., el. Aneilésis, f., gr. (af an- 
eileln, uppveckla), läkek. väderstinnhet : knip- 
ningar och slitningar i magen. 

Anekdot, m., gr. (af nekande part. an och 
ekdoton, utgifven, af ek, ut, och dulonai, gifva), 
hemlig, historisk händelse, som blifvit förbi- 
gången el. förtegad af föregående historieskrif- 
-vare (mindre brukligt i denna bem.); kort be- 
rättelse om en mindre vigtig tilldragelse, om 
något drag ur en persons lefnad el. något in- 
fall. — Anekdotisk, som har egenskap af 
anekdot. — Anekdotofäg, m., anekdotjägare. 

Aneklogist, m., gr. (aneklögittos), en, som är 
befriad ifrån att aflägga räkenskap. 

Aneléktrisk, gr. (af nekande part. an och 
elektron, se d. o.), oelektrisk, som blott leder 
elektricitet. 

Anemi, se Anämi. 

Anemobarométer, m., gr. (af änemos, vind; 
jmf. äfven Barometer), af Wilke 1782 uppfun- 
nen mätare af vindens styrka. 

Änemochörd och -körd, n., gr. (af änemos, 
vind, och chorda, sträng), af Schnell 1789 upp- 
funnet, strängadt instrument, med orgellik ton, 
och som spelas af vinden. 

Änemogräph, -gräf och Änemometrogräf, 

m., gr. (af änemos, vind. och gräphein, skrifva), 
vindbeskrifvare : redskap, som på ett_pappers- 
ark upptecknar vindens riktning. — Anemo- 
grafi, f., vindbeskrifning. 
Anemokord, se Anemoch-. 

Änemologl, f„ gr. (af änemos. vind, och lögas, 
ord, lära), läran om vindarna: deras uppkomst, 
riktning, styrka, hastighet, o. s. v. 

Änemometer, m., gr. (af änemos, vind, och 
metrein, mäta), vindmätare \_ redskap till att 
mäta vindens styrka. — Anemometri, f. , 
vindmätning, vindmätningskotist. — Anemo- 

_ metrograf, se Anemograph. 

Anemopati, f., gr. (af änemos, vind, och patlieln, 
lida), luftkur: läkemetod, bestående uti inand- 
ning af renad luft, för att dymedelst tillföra 
den sjuke en större mängd syre. 

Änemosköp, n., gr. (af änemos, vind, och 
skopeln, skåda), vindvisare: redskap, som visar 
vindens riktning. 

Anenergi, f., gr. {anenergäsia, af nekande part. 
an och energäs, energös, verksam, af er gon, 
handling), overksamhet, kraftlöshet. — An- 
enérgisk, overksam, kraftlös. 

Anepigraphon, n., pl. -pha, el. Anepigräf, 
m., pl. -gräfer, gr. (af nekaude part. an och 
epigräphein, påskrifva), skrift utan titel, utan 
öfverskrift; äfven medalj utan inskrift. — An- 
epigräfisk, utan öfverskrift, utan titel, utan 
inskrift. 

Aneponym, gr. (af nekande part. an och epö- 
mjmos, med tillnamn), utan tillnamn. 

Aneresis, se Anäresis. 

Anerie, (-rlh), n., fr. (af åne, lat. äsinus, åsna), 
åsnestreck, åsnedumhet, åsneaktighet. 

Anervi, f., nylat. (af nekande part. a och nervus, 
jmf. Nerv), läkek. senförlamning. 



40 



A nescire — Anhydri. 



A nescire ad non esse, se under Nescire. 

Anesthesi, se Anästhesi. 

Anétika, pl., gr. (af an-iänai, gifva ined sig, 

släppa efter), läkek. smärtstillande medel. — 

Anétisk, smärtstillande. 
Aneurism, Anevr-, m., riktig. Aneurysma 

(anävr-), n., gr. (aneurysma, af aneurynein, ut- 
vidga), pulsåderbråck. 

Anfractuös och Anfrakt-, nylat. (af frängere, 
bryta, böja), krokig, bugtig; vidlyftig. — An- 
fraktUOSitet, f., krokighet, bugtighet; tig. 
vidlyftighet; läkek. upphöjning, ojemnhet på 
benyta. 

Angärier, riktig. Angarler, pl., lat. (angariae, 
af sing. angarui, tjenst, som förrättas af en 
angärius, gr. ängaros, ursprung!, pers., ridande 
ilbud), dagsverken; sjöt. tjenster, som kofferdi- 
fartyg på regeringens befallning måste lemna 
staten. — Angariatiön, l, beslag, som läg- 
ges på kofferdifartyg, hvilka behöfvas för sta- 

_ tens tjenst. 

Angekok, m., trollkarl, spåman och prest hos 

_ de hedniske grönländarne. 

Ängel, m., lat. (ängulus, hörn), vinkel. — An- 
gularitét, f., vinklighet. — Angulär, vinklig 
(nyttjas mest i sammansättningar, t. ex. Trian- 
gulär, trevinklig, dv adr angulär, fyrvinklig, o. a. d.j. 

Angela, Angelica, Angelina, Angélique, 

_ Angelolatri, Angelologi, m. fl., se följ. 

Angelus, m., lat. (af gr. ängelos, sändebud, af 
angéllein, bebåda), engel; inom rom. kyrkan: 
bön, begynuande med orden: Angelus Dömini 
nunciävit Marlae, d. ä. : Herrans engel bragte 
Maria budskapet; äfven tecken genom klock- 
ringning till denna böns förrättande; ängelus 
tuteläris, lat., ängelocustöde, (ändjelo-), 
it., m., skyddsengel. — Angela, Angelica, 
Angelina, nylat. Angélique, (angsjelick), 
fr., f. s qvinnonamn med betyd.: engelinna, engla- 
flicka, den himmelska; angelica äfv. bot. 
slägte af umbellaternas familj, hvars rot 
användes såsom ett vigtigt läkemedel; tonk. i 
England uppfunnet instrument, liknande en 
luta, äfv. angélique: i orgelverket befintligt 
cylindriskt 8 fots rör-register af fint tenn. 
— Angelolatri, f., gr., (latreuein, dyrka gu- 
darne), tillbedjande af englar. — Angelologi, 
f\, gr. (logos, ord, lära), läran om englar. — 
Angelophani och -fani, f., gr. (phälnesthai, 
blifva synlig, visa sig), englauppenbarelse. 

Angiektasi, f., gr. (af ängos, angeion, blodkärl, 
och ekteinein, utspänna), läkek. onaturlig ut- 
vidgning af blodkärlen. — Angiemphräxis, 
f., gr. {emphrässein, tillstoppa), blodkärlens till- 
täpp ning. 

Angina, f., lat. (af ängere, göra trång, samman- 
draga), läkek. halsfluss; halsinflammation; an- 
gina bronchiälis, inflammation i luftstru- 
pen; ang. catarrhälis, halsbränna; ang. 
péctoris, hjertlidaude, hjertklappning. 

AngiOgrafi, f., gr. (af ängos, angeion, blodkärl, 
och gräphein, skrifva), beskrifning öfver kärlen 
i menniskokroppen. — Angiologi, i'., gr. 
{logos, ord, lära), läran om hjertats, ådrornas 
och lymfkärlens fysikaliska egenskaper; blod- 
kärlslära. — Angiospermätiska växter 
el. Angiospérmia, pl., gv. (sperma, frö, af 
speirein, utströ, så), bot. växter, som bära frö- 
gömmen. — Angiotomi, f., gr. (temnein, skara), 



;, för vetenskaplig undersökning. 
- Angitis, f.. inflammation af 



sönderskäriii] 
af blodkärl, 
blodkärlen. 

AngläiS (augläh), fem. angläise, (anglahs), 
fr., engelsk; subst, m. och f. engelsman, en- 
gelska; å 1'angläise, fr., på engelska; pä 
engelskt vis. efter engelskt bruk. — Angläise 
och AngläS, m.. eugelsk långdans af liflig 
karakter; musikstycke, som begagnas till sådan 

_ dans. 

Angle (angl'), m.. fr. (lat. ängulus), vinkel; a. 
flanqué (-flangkheh), fr., krigsv. bestruken 
vinkel; a. rentränt (-rangträng), fr., krigsv. 
ingående fästningsvinkel; a. saillänt, (-sa- 
jäng), SOrtänt (-sårtäng), el. vif, fr., krigsv. 
yttre, utgående fästningsvinkel. 

Anglicism, m., nylat. (af ängli, angler, engels- 
män), språkegenhet, som tillhör det engelska 
språket, men utgör ett fel, då den förekommer 
i andra. — Anglikanska kyrkan, den i 
England herrskande, reformerade kyrkan el. 
kyrkoförfattningen; kallas äfven Episkopal- 
kyrka, Högkyrka. — Angliséra, i allmnht. 

_ göra till engelsk; om hästar: stubbsvansa. 

Anglo-amerikänare, pl., i allmnht. de af Nord- 
amerikas bebyggare, som äro af engelsk här- 
komst; isht. bebyggarne af Englands nordameri- 
kanska besittningar. 

Anglomän, in., lat.-gr. (af ängli, engelsmän, 
och viälnesthai, rasa), den, som hyser öfverdrif- 
ven förkärlek för allt engelskt. — Anglomani, 
f., öfverdrifven förkärlek för, löjligt jägtande 
efter allt engelskt. 

Angläs, se under Anglais. 

Angöra-get, (efter staden Angöra i Mindre 
Asien, hvarest detta djurslag isht. underhålles), 
afart af den vanliga geten, med hår och ull 
af bländande hvithet och nästan samma finhet 
som silke. 

Angosciosaménte och Angosciöso, it., 
tonk. äugsligt. oroligt, med upprördt föredrag. 

Angostura, se Angust-. 

Anguillötter, (-gvill-), pl. it. (angttittdtti, af 
anguilla, ål), i Italien: insaltade och marinerade 
ålar. 

Angularitet och Angulär, se under Ängel. 

Angustation, Angustia, m. fl., se under 
Angustus. 

AngUSturabark, (af Angostura, hufvudstaden i 
sydamerikanska provinsen Caraccas), ett kraftigt, 
aromatiskt-beskt läkemedel emot frossan. 

Angustus, -a, -um, lat., i rang-, per an- 
gusta ad augUSta, lat., genom möda till 
ära. — Angusta, f., orgelregister. — An- 
gustatiön, f.. läkek. onaturlig hopträoguing 
af blodkärlen i menniskokroppeu. — AngU- 
Stia, f., pl. angUStiae, trångmål, nöd: 

angustia términi, lagf. kort anstånd, jmf. 
Angustus terminus, under Terminus; 
angustiae verbörum, ordklyfveri-, in an- 
giistiis, i knipa, i torftiga omständigheter. 

AnhelatiÖn, f., lat. {anhehltio. af anlwläre. an- 
das mödosamt, af an och halare, andas . kort. 
besvärad andedrägt. 

Anbemi, se Anämi. 

Anhydri, f., gr. (af nekande part. an och hjjdor, 
vatten), vattenfritt tillstånd. -- Anhydrisk, 
fri från vatten. — Anhydrit, ni., ett af 



Anhämi — Anniversarium. 



41 



svafvelsyrad kalk bestående mineral, som ej 

innehåller vatten. 
Anhämi, se Anämi. 
Anll, lat. lanitis, af änus, gammal qvinna, käring), 

käringaktig. — Aniléra, blifva eu käring, 

blifva käringaktig. — Anilitét, f., käringak- 

tighet; käringskrock. 
Aniléma, n., se Aneilema. 

Anilin, n., arab. (an-nil, sp. anil, af ind. nila, 
blå), grundämnet i indigo. 

AnillérOS (anilje-), pl., sp. (af anlllo, ring), 
politiskt parti i Spanien, som ifrade emot så- 

_ väl envälde som folkvalde. 

Anima, f, lat., själ: änima miindi, verlds- 
själ, verldsande; COn änima, ital., tonk. med 
själfullt uttryck. — Animism, m., läran om 
själens verksamhet: ett filosofiskt och fysiolo- 
giskt system, hvilket uppställer den tänkande 
själen såsom princip för hvarjé kroppens verk- 
samhet. — Animist, m., anhängare af ani- 
mismen. 

Animadversion, se följ. 

Aniinadvertéra, lat. (animadvértere, af änimum 
odrertere, vända uppmärksamheten på; jmf. 
Aiumvs), iakttaga, anmärka; tillrättavisa, straffa. 
— Animadversion, f., anmärkning, iakt- 

_ tagelse; tillrättavisning inför rätta, straff. 

Animal, n., lat., djur; a. disputax, en träto- 
lysten, grälmakare; a. SCribax, eu skrifklå- 
dig. — Animäl el. Animälisk, djurisk, 
djur-; som tillhör el. har afseende på djurlif- 
vet; som utgör beståndsdel af en djurkropp 
el. derifrån härrör; animal-magnetism, se 
under Magnetism. — Animälcula, pl., 
nylat., ganska små djur, isht. förmenta sädes- 
djur {animälcula seminälia el. spermäUea). — 

Animalculism och -kulism, m., den åsigt, 
att lifsfrukten hos djuren uppkommer af sä- 
desdjur {animälcula). — ■ Animälier, pl., djur- 
kroppar; kötträtter; jmf. Vegetabilier. — 
Animaliséra, göra lik djuren; förfäa. — 
AnimalkullSt, ni., anhängare af den åsigt, att 
det djuriska embryot bildas af sädesdjur {ani- 
mälcula). — Animälkulo-ovlst, m., den, 
som antager, att ett sädesdjur (animälculum) 
intränger i ett qvinligt ägg (övum) och här ut- 
vecklar sig till embryo. — Animalism, m., 
djurisk natur, djurisk lifsverksamhet. — A- 
nimalitét, f., djuriskhet; djuriskt tillstånd. 
Animando, Animation, Animato, se under 
Animera. 

Animéller, pl., nylat, {animellae), läkek. körtlar 
i örat 

Animera, lat. [animäre, af änima, själ), besjäla, 
lifva, uppelda; muntra, uppmuntra; anime- 
rad, lifvad, muntei-, angenäm. — Animando, 
ital., tonk. se Animato. — Animation, f., 
besjälande, upplifvande, uppmuntran. — ■ Ani- 
mato, it., tonk. själfullt, med lifiighet. 

Animi causa, se under Animus. 

Animism, se under Anima. 

Animo, Animo deliberato, m. fl., se under 
Animus. 

AnimÖS, lat. {animösus), lidelsefull, häftig; för- 
bittrad; fiendtlig. — Animositet, f., häftig- 
het, lidelsefull hetta; förbittring; agg, hat. — 

_ Animöso, ital., tonk. lifligt, eldigt. 

Animus, m., lat., själ, sinne ; föresats, afsigt; 
animus defendendi, afsigt att försvara: 



an. injuriändi, afsigt att smäda el. föro- 
lämpa; an. nocéndi, afsigt att skada ; änimi 
Cäusa, till förlustelse, för nöjes skull; ad 
änimum, (gå) till sinnes, (lägga) på sinnet; 
ex änimo, af hjertat, med afsigt el. föresats; 
äequo änimo, lugnt, med lugnt sinne; 
un o änimo, enigt, enhälligt. — änimo, lat.. 
med den föresats, i den afsigt; animo de- 
liberato, uppsåtligeu, med öfverläggning; an. 
injuriändi, i afsigt att förolämpa; an. no- 
céndi, i afsigt att skada; ÖO änimo, i den 
mening, i den afsigt. 

Anisétt, m., fr., likör på anis. 

Anjovis, se Anchovis. 

Ankistron, n., gr., kir. krok el. hake till att 
framdraga kroppar. 

Anktér, m., gr. (af änchein, tränga ihop, till- 
snöra), egentl. häkta, hake; läkek. häftplåster 
till sammanfogning af gapande sår. — Ankte- 
riäsm, ra., se Infibulation. 

Ankyle, Ankylösis, Ankylös, f., gr., läkek. 

_ leders hopväxning, styfhet i lederna. 

Anna, m. 3 ostindiskt silfvermynt, ungefär = 

_ 9 öre. 

Anna, 1. hebr. [channåh, nåd; behag), qvinuo- 
namn med betyd. : den benådade, den af Gud 
omhuldade; den behagliga, den ljufva. 

Annabässer, pl., fr. (annabässi), ett slags blom- 
miga dukar el. täcken med blåa och hvita rän- 
der, som förfärdigas i Rouen och i Holland. 

Annaler, pl., lat. annäles, näml. libri, (af 
ännus, år), årliga anteckningar af historiska 
händelser; årsböcker; häfder; krönika; annä- 
les pontificum el. a. mäximi, romarnes 
äldsta historiska årsböcker, som förstördes vid 
Roms eröfring af Gallerna. — Annalist, m., 
nylat,, författare af annaler, krönikeskrifvare. 

— Annalistisk, som beträffar, som har 
formen af annaler. 

Annäter, pl., m.lat. (annätae, af ännus, årj^, 
afgift, som en nyligen utnämd, högre andlig 
inom katolska kyrkan bör erlägga till påfliga 
skattkammaren af första årets inkomster: älv. 
årliga messor inom kat. kyrkan. 

Annectéra och Annekt-, lat. (annectere, af 
ad, se d. o., och neclere, fästa, binda), hänga 
vid, häfta vid; införlifva; skämts, äfv. stjäla, 

— AnnÖX, n., {annexa ecclesia, f., lat,, jmf. 
Ecclesia, egentl. en vidhäftad församling) , 
kyrka el. församling, som ej har egen kyrko- 
herde, utan är sammanslagen med en större, 
en s. k. moderkyrka el. moderförsamling; 
annex-hemman, hemman, som, utom det 
egentliga pastorsbostället, blifvit anslaget till 
förbättring i lönevilkoren för en församlings 
presterskap. — Annexion, mera sällan An- 
nexatiön, i, {annexio), vidhängning; inför- 
lifning, t. ex. ett lands i en annan stat. 

Annex, Annexion, se föreg. 

Anni, Anni currentis, Anni futuri, m. il., 
se under Annus. 

Annihiléra, lat. (annihiläre, af nihil, intet), för- 
inta, tillintetgöra; förklara för ogiltig. — 
Annihilatiön, f., tillintetgörelse ; upphäf- 
vande. 

Anniversarium, n., pl. anniversärier, lat. 

{anniversärius, årligen återvändande, af ännus, 
år, och vertere, vända), årlig minneshögtid, 
årsfest, årligt firande af födelse-, namns-, döds- 





42 



Anno Anorna). 



dagar o. s. v. ; inom kat. kyrkan : årlig messa 
för de dödas själar. — Anniversärisk, årlig. 
som årligen sker på vissa dagar, årligen hög- 
tidlighålles. 

Anno, Anno ab urbe condita, Anno ante 

_ Christum, m. fl., se under Annus. 

Anno, (änjo), in., sp., i Spanien: ett gift frun- 
timmers förtrogne vän och gynnade tillbedjare; 
jmf. Cicisbeo. 

Annominatiön, i'., lat. (annominääo el. agno- 
minätio, af ad, se d. o., oeh gnominäre el. no- 
minäre, nämna), ret. ordlek genom samman- 
ställning af tvenne lika el. hvarandra liknande 
ord af olika betydelse; jmf. Paronomasi. 

Annonärisk, lat. (af annöna, årsgröda; sädes- 
pris), som angår el har afseende på sädesod- 
lingen el. spannmålshandeln. 

Annönce och Annons, (annlngs), m., fr. 
(dniiönee, af annoncer, lat. annunciäre), offentligt 
tillkännagifvande af enskilt natur, infördt i en 
tidning; anmälan.- — Annonsera, (annångs-), 
i en tidning tillkänn agifva för allmänheten nå- 
gonting af .enskilt natur; anmäla. 

Annotanda, Annotation, m. fl., se följ. 

Annotéra, lat. (annotäre, af ad, se d. o., och 
notäre, beteckna, anmärka), anteckna, uppskrifva, 
teckna sig till minnes; annotanda, pl., sa- 
ker, som böra antecknas ; annotäta, pl., an- 
tecknade saker. — Annotation, f., anteck- 
ning, uppskrifning, skriftlig anmärkning, upp- 
teckning till minnes. — Annotätor, m., en, 
som antecknar. 

Annnäle, n., nylat. (af ävnus, år), inom kat. 
kyrkan: själamessa, som räcker ett helt år. 

Annuärrum, n., nylat. (af ännus, år), förteck- 
ning öfver årets månader, veckor och dagar 
m. m.; jmf. Kalender. 

Annuél, fr. [annuel, lat. annuälis, af ännus, år), 
bot. ettårig, som varar blott ett år. 

Annnéra, lat. {annuere, af ad, se d. o., och 
nuere, böja sig, nicka), med böjning på huf- 
vudet gifva sitt bifall tillkänna, tillnicka bifall. 

Aimuitét, t, nylat. (af ännus, år), lån med år- 
lig afbetalning på kapitalet jemte räntan, hvar- 
igenom det efter en viss tid amorteras; årlig 
lifränta. 

Annulléra, nylat. (annuläre), utplåna; upphäfva, 
återkalla, förklara ogiltig. — Annullatiön el. 
Annulléring , f., utplånande; upphäfvande, 

_ återkallande. 

Annulus, m., lat., ring; annulus mägicus, 
trollring; ann. piseatörius, flskareringen : 
påfvens sigillring, hvarpå Petrus linnes afbildad 
som fiskare; ann. prönubus el. sponsa- 
litiUS, trolofningsring. 

Annunciatiön, f., lat. annunciätio, (af 

annunciäre, tillkännagifva, förkunna, af ad, se 
(I. o., och nunciäre, förkunna; jmf. Nuncins), 
förkunnande, bebådelsc, isht. Mariae; annun- 
ciätio B. M. V. (beätae Mariae virgi- 
nis), den heliga jungfru Marias bebådelse. — 
Annunciäter, pl., nunnor af Annuneiät-orden, 

_ el. Mariae bebådelse-ordcn. 

Annus, m., pl. änni, lat, år; annus bissex- 
tilisel. intercaläris, skott-år; ann. civilis, 

borgerligt år, begynnande med den jhsta jan. och 
slutande med den 31:sta dec. ; ann. discretiö- 
nis, året för sjelfsfändigt åtgörande, d. v. s. det 
är, dä menniskan enligi lag är skicklig och 



berättigad att sjelf välja, isht, trosbekännelse-. 
ann. ecclesiästicus, kyrko-år, som börjar 
med första söndagen i ad ventet; ann. lunäris, 
manår, bestående af 12 måue-månader; ann. 
SOläris, sol-år, det vanliga året; — änni, 
(genit. af annus) årets, af år; änni currén- 
tis, under det löpande året, änder detta år-. 
ann. ejiisdem, under samma år: ann. fu- 
ttiri, under det kommande året ; ann. prae- 
Séntis, under närvarande år; ann. prae- 

cedéntis el. praetériti, under förra, änder 

förflutna året; hUJUS änni, af detta år; — 
ännO, (abl. af annus), i året, under år ; anno 
ab urbe CÖndita, år ifrån stadens (Roms; 
grundläggning-, ann. äérae vulgäris, i 

året .... af den vanliga tideräkningen: ann. 

än te Christum (nätum), år .... före 

Kristi födelse; ann. GUrrénte, under del 
löpande året, under innevarande år; ann. Dö- 
mini (nöstri Jesu Christi), i (vår) Her- 
res (Jesu Kristi) .... år; ann. eläpso, un- 
der det förflutna året; ann. ineiinte, under 
det ingångna året; ann. mundi, i verldens 
.... år, år .... efter verldens skapelse; ann. 
Örbis CÖnditi, år .... efter verldens ska- 
pelse; ann. örbis redempti, år .... efter 
återlösningens fullbordan; ann. post Romani 
CÖnditam, år .... efter Roms grundläggning: 
ann. praesénte, under nuvarande år; ann. 
praetérito, under förflutna året; ann. re- 
cuperätae (reparätae el. restaurätae) 
salutis, år .... efter återlösningens fullbor- 
dan: ann. régni, år — af (dens el. dens) 
regering; ann. salvatöris nöstri, år .... 
efter vår Frälsares födelse; ann. urbis CÖn- 
ditae, år .... efter stadens (Roms) grund- 
läggning; hoc ännO, under detta år, i år: 

— ad multOS ännos, på många år, på lång 
tid. — Annuum, n., något årligt, isht, årligt 

_ bidrag el. underhåll; jmf. Pension. 

Ano, i sammansättningar framför sjelfljud An, 
grek. adv.: uppåt; ofvautill, ofvauom, dernpp- 
öfver; äno kai (kaj) käto, huller om buller. 
upp och ner; läkek. beteckning för uttömnin- 
gar genom uppkastning och afföring. 

Anobléra, fr. (anoblir, af noble, ädel), föradla; 
adla, upphöja i adligt stånd. — Anoblisse- 
mént, (-nåbliss'mäng), n., fr., förädling; upp- 
höjelse i adligt stånd. 

AnodÖnter, pl., gr. (af nekande part. ax oeh 
odäs, genit, odöntos, tand), tandlösa djur. 

Anodyne necklace, (änådéjn oacklähs), u.. 
eng., fcandsmärtstillande halsband för barn. 

Anodyni, f, gr. (af nekande pari. an och ad i/ nä. 
smärta), läkek. frihet ifrån smärtor, isht. föd- 
slovärkarnes uteblifvande. — Anödynon och 
Anödynum, n.. pl. anödyna, läkek. smärt- 
stillande, isht. 8Ömngifvande medel. 

Anofonisk, se Anoph-. 

Anomäl el. Anomälisk, gr. (anömalos, egentl. 
ojemn, af nekande part. an och homalös, jcmn). 
afvikande från regeln, oregelbunden; jmf. Ab- 
norm. — Anomali, I'., afvikelse frän del 
vanliga, naturenliga el. föreskrifna ; oregelbun- 
denhet: undantag; stjernk. oregelmessighet i 
en planels håna, skilnaden emellan dess största 
afstånd ifrån och dess ätörsta niirhet intill solen. 

— Anomalistiskt är, stjernk. den tid, jor- 
den behöfVer för ali återkomma till den punkt 



Anomi — Antarthritika. 



43 



af sin bana, hvarest hon befinner sig närmast 
solcu (jmf. Perihelium) , hvilken tid är 25 
min. 32 sek. längre äa ett tropiskt solar (se 
Tropisk); anomalistisk månad, stjernk. 
månens omloppstid, räknad ifrån det ögonblick, 
då den är jorden närmast, till dess den åter 
når samma punkt. — Anömalologi, t, [lö- 
gos, ord, lära), läran om de oregelbundna ocb 
förderfvade talesätten i ett språk. — AnÖ- 
malon, n., pl. anömala, språkv., till böj- ' 
ning el. användning oregelbundet ord. 

Anomi, t"., gr. (anomia, af nekande part. a och j 
nömos, lag), laglöshet, olaglighet, tygellöshet. | 
— Anömisk, laglös, lagstridig. 

A non esse ad non posse non valet \ 
consequentia, se under Conseqiientia. 

Anonnéra, fr. (af åne, åsna), egentl. (om åsnor) i 
föla; fig., isht. tonk., hacka, komma af sig; | 
illa föredraga ett musikstycke. 

A non posse ad non esse valet con- | 
sequentia, se under Consequentia. 

Anonym, gr. {anänymos, af nekande part. an 
och önyma, änoma, namu), ej namugifven, som 
ej uppgifvit sitt namn; till namnet obekant, j 
okänd; namnlös; saknande underskrifvet namn; : 
jmf. Allonym och Pseudonym; anonymt 
bolag, bolag, som endast med de gjorda sam- 
manskotten och bolagets öfriga tillhörigheter 
ansvarar för de förbindelser, hvari bolaget står 
till tredje man, hvilken deremot icke äger 
hålla sig till bolagsmännens personer el. andra 
tillgångar. — Anonymitet, f., egenskapen | 
att vara anonym ; namulöshet, okändhet. — ; 
Anönymns, m., eu onämd, en som ej upp- ! 
gifvit sitt namn. 

AnophÖnisk och Anof-, gr. (af äno, uppåt, 
och phonå, ljud), uppåt ljudande. 

Anöplothérion el. -therium, o>, gr. (af ne- ! 

kände part. an, häplon, vapen, och thärlon, ; 
djur), egentl. värnlöst djur: ett fornverlden 
tillhörande, betar eller huggtänder saknande djur, 
hvaraf endast förstenade lemningar blifvit på- i 
träffade. 

Anopsi, f., gr. 1) (af uekande part. an och i 
öpsis, syn, af öptein, se), blindhet; 2) (af äno, \ 
uppåt, och öptein, se), skelande uppåt. 

Anorgänisk, gr. (anörganos, af nekande part. ' 
an och örganon, verktyg, organ), saknande or- 
ganer el. lifsverktyg, lifiös, oorganisk; )( Or- 
ganisk. — Anorganism, m., den liflösa | 
(oorganiska) naturen. — Anörganognosi, | 
f., (gnösis, insigt, kunskap), anvisning till att 
lära känna och särskilja de liflösa (oorganiska) 
kropparna, jmf. Oryktognosi. — Anörga- 
nografi, f., {gräphein, skrifva), beskrifning 
öfver de liflösa kropparna, isht. mineralierna, j 
Anörganologi, f., (logos, ord, lära), läran j 
om de liflösa (oorganiska) kropparna och isht. | 
mineralierna. 

Anormäl, gr.-lat. (af nekande part. a och närma, 
regel), oregelmessig, oregelbunden, jmf. Ab- | 
norm. 

Anorthosköp och Anorto-, n., gr. (af ne- 
kände part. an, orthös, rak, och skopein, se), : 
ett af Plateau uppfunnet redskap till att åstad- 
komma optiska villor. 

Anosi, f., gr. (af nekaude part. a och ?iäsos, j 
sjukdom), frihet ifrån sjukdom. 



Anosmi, f., gr. (af nekande part. an och osma, 
lukt), brist på lukt. 

AnosphrasI och -frasi, f., gr. (af nekande 

_ part. an och osphrasia, lukt), = Anosmi. 

Ansa, f.j lat. (fr. anse), grepe, handtag; tonk. 
föråldr. gripbräde: artill. öra (på bomber); hand- 
tag (på kanoner el. mörsare), jmf. Delpllin. 

Ansärer el. Ansarin, pl., arab. {ansat, bjel- 
pare, beskyddare), hederstitel för Medinah's 
innevånare, bos hvilka Muhammed fann en 
tillflyktsort. 

Anschovis, _se Anchovis. 

Anselm el. Anshelm, m., fornt.- (af ann, forn- 
nord. äss, gud, och he.hu, bjelm), mansnamn 
med betyd.: den, hvars hjelm, hvars skydd 
Gud är. 

Ansgar och Ansgarius, m., fornt, (af ans, 

fornnord. äss, gud, och gare, ger, geir, spjut), 
mansnamn med betyd. : den gudaväpnade. 

Ansjovis, se Anchovis. 

Ant-, gr. prep. i sammansättningar i st. f. Anti, 
se d. o. 

Antäcida, pl , gr.-lat. (af anti, se d. o.; jmf. 
Acidum), läkek. medel emot syra, isht. mag- 
syra. 

Antafroditisk, se under Antaphrodisiacum. 

Antagonism, m., gr. (af ant-agonizesthai, kämpa 
mot, af anti, se d. o., och agonizeslhai. kämpa, 
strida, af agön, strid), motstånd i fråga om 
meningsstrider; läkek. motverkan emellan tvenne 
orgauer, af hvilka den ena genom sin verk- 
samhet hämmar och derigeuom ordnar den 
andras. — Antagonist, m., motståndare, 
vedersakare, vederdeloman, isht. i fråga om 
meningsstrider. — Antagonistisk, motver- 
kande, fiendtlig. — Antagoniséra, motverka, 
i sträfvande mot samma mål bekämpa. 

Antälgika, pl., gr. (af ant, se d. o., och älgos, 
smärta), läkek. smärtstillande medel. — Ant- 
älgisk, smärtstillande. 

Antalkälisk, gr.-arab. (af ant och alkali, se d. 
o.), som motverkar alkalierna; antalkäliska 
substanser, pl., syror. 

AntanagÖge, f., gr. (af ant, se d. o., och 
anagäge, af anägein, tillbakaföra, återföra), åter- 
kastande, genom en skicklig vändniug, af en 
beskyllning på dess upphofsman. 

Antanäklasis, f., gr. (af ant, se d. o., och 
anäklasis, af anaklän, tillbakaböja), ret. uppre- 
pande af ett och samma ord i olika betydelse. 

Antaphrodisiacum el. Antaphroditicum, 

n., pl. -Ca och -ka, gr. (af ant och Aphrodlte, 
se d. o.; jmf. Anaphrodisi), läkek. medel emot 
retelse, isht. medel emot allt för stark köns- 
drift. — Antafroditisk, som försvagar köns- 
driften; äfv. = Antivenerisk, se d. o. 

Antapödosis, f., gr. (af ant och apädosis, se 
d. o.), tillämpningens anslutning till liknelsen ; 
läkek. feberanfalls återkomst. 

Antapopléktika, pl., gr. (af ant, se d. o., och 
apoplassein, nedslå, bedöfva), läkek. medel emot 
slag. — Antapopléktisk, tjenlig emot slag. 

Antärktisk, gr. (af ant, se d. o., och ärktos, 
björn — Björnens stjernbild — ), som ligger 
gent emot den nordliga stjernbilden Björnen, 
belägen gent emot nordpolen : sydpolarisk. 

Antarthritika, pl., gr. (af ant, se d. o., och 
ärthron, led), läkek. medel emot gikt. — Ant- 
artritisk, tjenlig emot gikt. 



y 



Antasthmatik; 



Anthorismos. 



Antasthmätika, pl., gr. (af ant, se d. o., och 
asthmatikös, trångbröstad; jmf. Astlima), läkek. 
medel emot andtäppa. — AntastHlätisk, 
fjenlig emot andtäppa. 

Antätropha el. Antatröphika, pl., gr. (af 

ant, se d. o., och ätrophos, näringslös; jmf. 

Atrophi), läkek. medel emot tvinsot. — Allt- 
_ atröfisk, tjenlig emot tvinsot. 
Ante, lat. prep., vanlig i sammansättningar och 

sammanställningar: före, för, framför, förut; 

änte Christum nätum, före Kristi födelse. 

Of riga sammanställningar med Ante, såsom 

Ante diem, Ante lucem, o. a. d., sökas 

under sammanställningens hufvudord, således un- 
der Dies, Lux. 
Antecedens, Antecedentia, se följ. 

Antecedera, lat. (antecedere), gå förut. — 
Antecedens, m. el. n., den el. det föregå- 
ende; föresats; )( Konseqvens ; pl. ante- 
cedentia el. antecedéntier, föregående 
tilldragelser; en persons föregående lif, föregå- 
ende handlingssätt: föregåenden. — AntecÖS- 
sor, m., företrädare. — In antecessum, 

_ lat., förut, på förhand. 

Antecelléra, lat. (antecellere), utmärka sig, öf- 
verträffa. 

Antecessor, se under Antecedera. 

Ante Christum natum, se under Ante. 

Antecipera, se Antic-. 

Antecursor, m., lat. (af antecurrere, löpa förut), 
förelöpare; den som bereder väg för någon; 
jmf. Prodromus. 

Antedatéra, nylat. (af änte, se d. o., och fr. 
dater; jmf. Datera), på bref el. handlingar sätta 
äldre datum, än det rätta. 

Ante diem, se under Dies. 

Antediluviäner, pl., lat. {änte, se d. o., och 
diluvium, öfversvämning), före syndafloden lef- 
vande menniskor. — Antediluviänsk, som 
varit till, funnits före syndafloden; förflodig; 
lig. i ytterlig grad föråldrad, gammalmodig. 

Ante elapsum terminum, se under Ter- 
minus. 

Antefixum och AnteflX, n., lat. (af änte, se 
d. o., och figere, fästa), ofvanpå en byggnad 
till prydnad anbragt bildverk. 

Antehomerika, pl., lat.-gr. (af änte, se d. o., 
och Immericus, homerisk ; jmf. Ilomeros), dikter, 
författade före Horners tid. 

Antelöqnium, n., lat. (af änte, se d. o., och 
löqui, tala), företal. 

Ante lucem, se under Lux. 

Antem, se Anthema. 

Antemeridiän, lat. (antemeridiänns, af änte, se 
d. o., och meridiänus, middags-, jmf. Meridian), 
förmiddags-. — Ante meridiem, se under 
Meridies. 

Antemetika, se Antiem-. 

Antenagium, se följ. 

Antenät, m., m.lat. (af änte, se d. o., och 
vn/ns, född), den förstfödde; oftasl i betydelsen : 
stamfader; i plural.: förfäder. — Antenä- 
ginm, n., först födslorätt. 

Anténna och Antenn, t, lat., segelstång, rå; 
pl. antenner, zool. rörliga och ledade spröt, 
som hafva sin plats framför ögonen hos insek- 
terna, och synas vara organer för känseln och 
lukten. 



Antenuptiäl, lat. (af änte, se d. o., och. nuptiae, 

bröllop), som sker, som äger rum före bröllopet. 

Anteoccupatiön och Anteockup-, f., lat. 

(af änte, se d. o., och occupätio, intagande, be- 
sittningstagande; sysselsättning; jmf. Occupera), 
besittningstagande, åtnjutande i förväg; ret. 
vederläggning af möjliga invändningar; jmf. 

_ Anticipation och Prolepsis. 

Antepenultima, f., lat. (af änte och pmåltima, 
se d. o.), tredje stafvelsen ifrån slutet i ett ord. 

Antepileptika, se Antiep-. 

Antepirrhema, u., gr. (af ant och epirrkäna, 
se d. o.), i grek. komedien : en epirrhemat af 
en parabas (se båda d. o.) motsvarande vers- 
grupp. 

Anteponera, lat. (anteponere, af ante, se d. o., 
och pönere, sätta, ställa, jmf. Ponera), ställa 
framför, föredraga. — Antepositiön, f., före- 

_ dragande. 

Anter, pl., lat. (äntae),- byggn.k. dörrpelare. 

Anteridion, n., pl. anteridia och anterider, 
gr., stödjepelare, sträfva. 

Anteriöres, pl., lat., föregångare, förfäder. — 

_ Anterioritét, f, nylat., se Prioritet. 

Anteros, m., gr. myt. genkärlekens gud; enl. 
andra, den gud, som hamnar försmådd kärlek. 

— Anterötika, pl, medel emot kärlek el. 
könsdrift. 

Antestatiire, (angt'statyhr), f., fr., krigsv. i 
hast uppkastad, lätt förskansuiug. 

Antestéra, lat. {antestäri, sammandr. af ante- 
testäri, af änte, se d. o., och testäri, bevittna; 
jmf. Testera), i förväg, d. v. s. innan man 
hänskjuter ett klagomål till domstols åtgörande, 
uppfordra någon till vittne. 

Anthélier och Antélier, pl., gr. (af ant och 
Helios, se d. o.), skyddsandar hos Åthenarne, 
med bildstoder vid solsidan af husen'; sol- 
skärmar; äfv. vädersolar. 

Anthelminthika, pl., gr. (af avt, se d. o., och 
helmins, genit. helminthos, mask), läkek. mask- 
medel. — Anthelminthisk och Antelmin- 

_ tisk, maskdrifvande. 

Anthema el. Antém, u., gr. (af änthos, blom- 
ma), blomsterdans: en gammalgrekisk folkdans ; 
nu, isht. i England : vexelsåug, kantat till ord 
ur den Hel. Skrift, med orgel-ackompanjemang. 

— Anthémion, n., snäcka på joniska pelare; 
snäcklinie. 

Anthéra och Antér, f., pl. antérer, gr. (a t 

anthärös, blomstrande), bot. staiuhtrknapp : den 

del af de fanerogama växternas ståndare, som 

innesluter frömjölet. 
Anthesis, f., gr. (af änthos, blomma), bot. 

blomning, blomstringstid. 
Anthesterion, m., gr. (af änthos, blomma), den 

attiska blomstermånaden, ifrån medlet af fe- 
bruari tiH medlet af mars; Antestérier, pl. 
{anthestdria), blomsterfesten : en under den at- 
tiska blomsterinänaden infallande tre dagars 
Bacchus-fest. 
Anthoboli, Antholit, Anthologi, m. ti., se 

under Anthos. 

Anthomologésis, AnthomologI, f., gr. (af 
ant, se d. o., och homologéin, öfverenskomma), 
ömsesidigt fördrag, ömsesidigt löfte. 

Anthorismos, m., gr. (af on«t, se d. o., och 
honzein, åtskilja, begränsa, bestämma), ret. mot» 
bestämning, motställd förklaring. 



Anthos — Antiadiaphorist. 



45 



AnthOS, n., gr.: blomma, blomster; ret. talets 
utsmyckning, prydnad; förd. i kem. qvintes- 
seus, guld-elixir. — Anthoboli och Antob-, 
t'., gr. (bällein, kasta), blomsterkastning, beströ- 
ende med blommor. — Anthoköptographik 
och Antoköptograflk, f., gr. [köptein. sön- 
derskära; jmf. äfv. Graphih), konsten att genom 
några drag med en pennknif i papper utskära 
blommor, för att sedan begagnas till prydnader, 
till lampskärmar m. m. — Antholith och 
Antolit, _m., gr. (llthos, sten), förstenad blom- 
ma. — Anthologi och Antol-, f., gr. {le- 
gein, samla, plocka), egentl. : blomstersamling ; 
samling af utvalda, smärre skaldestycken. -*- 
— Antholögium , n., messboken inom gre- 
kiska kyrkan. — Anthösmias, m., gr. (os- 
ma, lukt), blomsterdoft; vinets kryddlukt, jmf. 
Bouquet; kryddadt vin. 

Anthracit, Anthrakometer, Anthrakosis, 

_ se följ. 

Anthrax, m., gr., kol; läkek. inflammatorisk 
svulst, karbunkel. — Anthracit, -klt och 
Antr-, m., kolblende: svart, metalliskt glän- 
sande, i brottet musslig stenart, som blott be- 
står af kol. — Antrakométer, m., instru- 
ment för att utröna mängden af kolsyra i luft- 
kretsen. — Anthrakosis, f., egentl. förkol- 
ning; läkek. inflammatorisk svullnad på ögon- 
locken el. ögongloben. 

Anthropareski, Anthropiatrik , Anthro- 
pographi, Anthropologi, Anthropomor- 
phismus, Anthroponomi, Anthropo- 

_ phag, m. fl., se följ. 

Anthropos , m., gr., menniska. — Anthro- 
pareski och Antröp-, f., gr. (aréskein, be- 
haga), jägtande efter menniskogunst; mennisko- 
fruktan; )( Theosebi. — Antröpiatrik, 
f., gr. (iatrös, läkare), konsten att bota sjuka 
menniskor (i motsats till djurläkarkonsten). — 
Anthropismus och Antropism, m., men- 
niskonatur. — Anthröpochemi och An- 
tröpokemi, f., gr. (jmf. Chemi), läran om 
meuniskokroppens beståndsdelar och om de ke- 
miska lagarna för dessas funktioner. — An- 
thröpodamon, m., gr. (jmf. Dämori), förgudad 
menniska, gudamenniska; äfv. ond ande i menni- 
skogestalt. — Antropofag, se Anthropo- 
phag. — Anthröpoglössa och Antröp-, f., 
gr. (glössa, tunga, språk), orgelregister, vanligen 
kalladt Vox humana. — Antröp ognosi, 
f., gr. (gnösis, kunskap, kännedom, af gnönai, 
känna), menniskokännedom. — Antröpo- 
gnöst, m., menniskokännare. — Antröpo- 
goni, f., gr. (ginesthai, blifva till, uppstå), 
läran om menniskans afling. — Anthröpo- 
graphi och Antröp ograf i, f., gr. (gräphein, 
skrifva), beskrifning öfver menniskan. — An- 
tropokemi, se Anthröpochemi. — Antrö- 

polåtri, f., gr. (lalreia, af latreuein, tjena för 
sold el. tjena gudarna), menniskodyrkan. — 
Anthröpolith och Antröpolit, m., gr. (ll- 
thos, sten), förment förstening af mennisko- 
kropp el. någon dess del. — Antropologi, 
f., gr. (logos, ord, lära), läran om menniskan, 
om hennes andliga och kroppsliga natur; jmf. 
Psychologi och Somatologi. — Anthrö- 
pologisnms och Antröpologism, m., den 
lära, som, uteslutande grundad på det mensk- 
liga förnuftet, utom detta ej känner något högre 



tänkande och viljande. — Antröpometri, f., 
gr. (metron, mått), läran om menniskokroppens 
och dess delars måttförhållanden till längd, bredd 
och tjocklek, synnerligen med afseende å det, 
som den bildande konstnären har att iakt- 
taga. — Anthröpomörph och Antröpo- 
mörf, m., gr. (morphä, gestalt), sten, som 
liknar en menniska, el. någon el. några men- 
niskokroppens lemmar. — Antröp omörfisk, 
som har afseende på antropomorfismen. — 
Anthröpomorphismus och Antröpomor- 
fism, m., el. Anthröpomorphösis och 

Antröp Omorf ÖS, f., gr. (morphä, gestalt), 
föreställning om Gud, enl. hvilken man tilläg- 
ger honom mensklig skapnad. — Antröpo- 
morfologi, f., gr. (morphä, gestalt, och lo- 
gos, ord, lära), läran om menniskans kropps- 
bildning. — Antröpomorfoséra, framställa 
Gud med mensklig skapnad. — Antröpono- 
mi, f., gr. (nömos, lag), läran om lagarna för 
menniskans fysiska och andliga lif. — Anthrö- 
popathi och Antröpopati, f., gr. (päthos, 
lidande, af pathein, lida), mensklig lidelse el. 
känsla; framställning af Gud med menskliga 
känslor. — Antröp opätisk, som har afse- 
ende på antropopatismen. — Anthröpopa- 
thismus och Antröpopatism, m., föreställ- 
ning om Gud, såsom ett väsende med menskliga 
känslor och lidelser. — Anthröpophäg och 
Antröpofäg, m., gr. (phagein, äta), men- 
niskoätare; jmf. Cannibal. — Antröpo- 
fagi, f., raenniskoätande. — Antröpopla- 
stik, f., gr. (jmf. Plastik), bildhuggarkonsten, 
såvidt den sysselsätter sig med menniskans af- 
bildning. — Anthröposophi och Antrö- 
posofi, f., gr. (sophia, vishet), vetenskap- 
lig lära om menniskan. — Anthröpothe- 
ismus och Antröpoteism, m., gr. (jmf. 
Theism), menniskoförgudande. — Anthröpo- 
therapi och Antröpoterapi, f., gr. (jmf. 
Therapi), se Antröpiatrik. — Antröpoto- 
mi, f., gr. (temnein, skära), anatomien, såvidt 
den sysselsätter sig med sönderdelning af men- 
niskokroppar. 

Anthydropika , se Antihydr-. 

Anthypnötika , pl., gr. (af ant, se d. o., och 
hypnos, sömn), läkek. medel emot sömnsjuka. 

— Anthypnötisk , sömnfördrifvande. 
Anthypochondriaka, se Antihyp-. 
Anthypophorä, f., gr. (af ant, se d. o., och 

hypophorä , af hypopherein, egentl. derunder 
bortföra el. bortbära), ret. anförande af ett 
ställe, som innehåller ett motbevis; anförande 
af invändningar, för att gendrifva dem. 

Anthysterica, se Antihyst-. 

Anti, i sammansättningar framför vokal el. h 
äfven Ant-, gr. prep. med betyd.: mot, emot; 
motsvarar, i sammansättning med ord af la- 
tinskt och romaniskt ursprung, Ante, och be- 
tyder då: före, framför. 

Antiäbolitionist, m., gr.-lat. (af anM, se d. o., 
och abolere, afskaffa, upphäfva; jmf. Abolitio- 
nist), motståndare till (slafhandelns) afskaffande. 

Antiades, pl., gr. (af sing. antiäs), halskörtlar. 

— Antiaditis , f., läkek. inflammation i hals- 
körtlarna. 

Antiadiaphorist och -aforist, m., gr. (af 

anti, se d. o., och axliäphoros; jmf. Adiaphora), 



16 



Autiupoplektika — Autidotuin. 



den, som ifrar emot likgiltighet i religiösa och 
moraliska frågor. 

Antiapoplektika, se Antap-. 

Antiarin, n., gr., pilgift: högst giftig mjölk- 
saft, som finnes uti Antiäris toxicäria, och hvar- 
med pilar förgiftas. 

Antiaristokrät , m., gr. (af antl, se d. o., 
äristos, den häste, och kratern, herrska), fiende 
till adelsvälde; jmf. Aristokrat. 

Antiasthénisk och -sténisk, gr. (af ana, 
se d. o., nekande part. a och sthenos, kraft, 
styrka), som stärker, höjer lifskraften; jmf. 
Asthenisk. 

Antiasthmatisk , se Antasthm-. 

AntibäCChlUS, m., gr. (af antl och bäcchius, 
se d. o.), trestafvig versfot, hestående af två 
långa och en kort stafvelse : — — -— , t. ex. : 
hemsöka, trolofning; kallas äfven Palimbac- 
Chius, se d. o. 

Antiballömena, pl., gr. (af antl, se d. o., och 
bällein, kasta, sal. egentl.: kasta mot; jemna, 
förlika), läkemedel, hvilka, såsom hafvande sam- 
ma verkningar, kunna gifvas det ena för det 
andra. 

AntibärbaniS , m., gr. (af antl, se d. o., och 
bärbaros, jmf. Barbar), tiende till råhet och 
okunnighet; ifrare för språkrenhet, fiende till 
främmande ord. 

AntiborélSk, lat. (antlboréns, se Anti och Boreas), 
vänd emot norr, nordlig. — Antiboreum, 
n., mot söder vändt sol-ur. 

Antibulla, f., gr.-lat. (af anti och bulla, se d. 
o.), motbulla, bulla, utfärdad af en motpåfve. 

Anticäglier (-källjer), pl., ital. (anticäglia, demin. 
af antlca, fornlemning), smärre grekiska och 
romei-ska fornsaker. 

Anticämera, f., ital. === Antichambre, se d. o. 

Anticancrösa , pl., gr.-lat. (af anti, se d. o., 
och cancer, kräfta), läkek. medel emot kräfta. 

Anticardium , se Antik-. 

Anticariösa och Antik- medel, pl., gr.-lat. 
(af antl, se d. o., och cäries, benröta), läkek. 
medel emot benröta. 

Antichambre (angtischängb'r), f., fr. (af gr. 
antl, se d. o., och fr. chämbre, kammare, rum), 
yttre rum; anmälningsrum, mottagningsrum; 
samlingsrum, från hvilket man inträder i de 
inre salongerna. 

Anticholerika , pl., el. Antikoleriska me- 
del, gr. (af anti, se d. o.; jmf. Cholera), lä- 
kek. medel emot kolera. 

Antichresis och Antikrés, f., gr. (af anti, 
se d. o., och chresis, användning), pantsättning 
med den öfverenskommelse, att panthafvaren 
må äga rätt att begagna panten el. njuta in- 
komsterna deraf, tills betalning sker. — An- 



tikretisk, med rätt till begat 



ide. 



Antichrlst och -krist, m., gr. (af anti, se d. 
o., och Ghristös, jmf. Christus), fiende till Kri- 
sti lära, Kristi motståndare; äfv. djefvulen, och 
(bland sekter inom rom. kyrkan) påfven. 

Antichronlsmus och Antikronism, m., gr. 
(af anti , se d. o., och chrönos, tid), fel emot 
tideräkningen; språkv. användande af en tids- 
form för en annan. 

Antichthöner och Antiktöner, pl., gr. (af anti, 
se d. o., och chthon, jord), menniskor, som bo 
änder samma breddgrad, men pä motsatta hälf- 
ter af jordklotet; jmf. Antipoder. 



Anticipando, Anticipation, se följ. 

Anticipéra, lat. (anticipäre, af änte, förut, och 
cäpere, taga), på förhand upptaga (skatter, in- 
komster, afgifter); göra, njuta, emottaga något 
före den rätta tiden; gå i förväg. — Anti- 
Cipändo, på förhand, i förväg, genom att 
förut upptaga. — Anticipation, f., görande, 
njutande, mottagande i förväg; antagande på 
förhand af en sats, af en förutsättning; tonk. 
föruttagning : det förhållande, som inträffar, då 
inan på en harmonisk el. melodisk hufvudnot 
låter en genomgående not följa, som i den 
omedelbart derpå följande harmonien framträder 
• såsom hufvudnot; äfv. sjelfva den sålunda in- 
trädande, genomgående noten; kameralt, utgift, 
som sker för i författningarna godkändt ända- 
mål, men hvarför medel ej äro på förhand an- 
visade el. influtna. 

Anticivisk, gr.-lat. (af anti, se d. o., ooheiotä, 
medborgare), icke medborgerlig. — Antici- 
Vism , m., icke medborgerliga tänkesiitt. 

Anticonstitutionél och Antik-, gr.-nylat. (af 
anti, se d. o., och constituere, fastställa), stri- 
dande mot lag och författning, lagstridig; fiendt- 
ligt sinnad emot landets författning el. kon- 
stitution; )( Konstitutionel. — Antikon- 
stitutionist , m., motståndare till statsför- 
fattningen. 

Anticontagionist och Antik-, m., gr.-lat. (af 

anti, se d. o., och contägio, smitta), motståndare 
till läran om smitta. — Anticontagiösa, 
pl., skyddsmedel emot smitta. — Antikon- 
tagiös, tjenlig emot smitta. 

Anticonvulsivisk och Antik-, gr.-nylat. (af 
anti, se d. o., och convulsio, af convellere, slita 
lös, skaka), tjenlig emot kramp; jmf. Kon- 
vulsivisk. 

Anticornlawleägue (äntikåhrnlahllhg), f., eug., 
förening, som 1838, isht. genom Cobden. 
stiftades i Manchester, och som hade till än- 
damål att verka emot den då rådaude lagstift- 
ningen för in- och utförsel af spannmål samt att 
söka befria spannmålshandeln ifrån allt tulltvång. 

Anticyra, namn på tvenne forngrekiska stader 
i Thessalien och Phocis, i hvilkas grannskap 
växte god prustrot, som troddes rensa hjernan 
och bota för dumhet; han måste till A. 
(ordspr. efter Horatius), han är enfaldig. 

Antidäktylos el. -tylus, m., gr. = Anapäst. 

Antidatera, se Anted-. 

Antidemokratisk, gr. (af ann, se d. o.. <i«- 

mos, folk, och kratein, herrska), som är liendlligt 
sinnad emot folkvälde; jmf. Demokratisk. 

Antidemonist , se Antidämonist. 

Antidiegesis , f.. gr. (af anU, se d. o., och 
diägäsis, af diägeisthai, berätta), mot berättelse. 
framställning af en motståndares berättelse på 
ett annat sätt; jmf. Diegesis. 

Antidieresis , se Antidiäresis. 

Antidinika, pl., el. Antidiniska medel, 
gr. (al anti, se d. o., och dinos, hvirfvel, svindel, af 
dinein, snurra omkring), läkek. medel emot svindel. 

Antidöron el. -dörum, n., pl. antidöra, gr. 
(af anti, se d. o., och döron, skänk), gengåfva: 
inom grek. kyrkan: utdelning ibland de när- 
varande af det efter nattvarden ölYcrblilna, väl- 
signade brödet. 

Antidotum, n.. pl. antidota, el. Antidöt, 
n., pl. antidöter,'/gr. (aitådoton, deremotgif- 



Åntidramatisk — AntiJop. 



47 



ven), läkemedel, som tillintetgör verkan af nå- 
got förut intaget: motgift. — Antidotärium, 
ii., om motgifter handlande bok el. afhandling. 

Åntidramatisk, gr. (af anti, se d. o.; jmf. 
Drama), stridande mot dramats reglor. 

Antidynästisk , gr. (af anti, se* d. o.; jmf. 
Dynast), furstefiendtlig, fiendtligt sinnad emot 
dynastier, emot en viss dynasti. 

Antidysentérika, pl., gr. (af anti, dys, se d. 
o., och enteron, tarm ; jmf. Dyssenteri), läkek. 
medel emot utsot. 

Antidämonlst och Antidem-, m., gr. (af 

anti, se d. o., och däimon, jmf. Dämon), den, 
som betviflar och förnekar onda andai-s tillvaro 
i allmänhet och djefvuleus isynnerhet. 
Antidiäresis och -diéresis, f., gr. (af anti, 

se d. o., och diälresis, (af diaireln, taga i sär, 
dela), mot- el. underafdelning. 

Antiemétika, pl., gr. af anti, se d. o., och 
eméln, kräkas), läkek. medel emot kräkning. — 
Antiemétisk , stillande kräkning. 

Antiénne (angtiann'), f., fr., förd. hvarje sång- 
vid katolska kyrkans gudstjenst, som afsjöngs 
vexelvis af tvenne körer; nu: kort stycke ur 
den Hel. Skrift, som kantorn sjunger före en 
psalm, och som sedan eftersjunges af kören el. 
hela församlingen; kallas äfven Antifoni. 

Antiepiléptika , pl., gr. (af anti, se d. o., och 
epilambänein, fatta, gripa; jmf. Epilepsi), läkek. 
medel emot fallandesot. — Antiepiléptisk , 
tjenlig emot fallandesot. 

Antievangélisk, gr. (af anti, se d. o , och 
evangelikös, evangelisk, jmf. Evangelium), som 
är fiendtligt sinnad emot evangelium. 

Antifanätisk, gr.-lat. (af anti, se d. o.; jmf. 
Fanatisk), fiendtligt sinnad emot trossvärmeri. 

Antifelbrilia, pl., gr.-lat. (af ann, se d. o., och 
fébris; jmf. Feber), läkek. medel emot feber. — 
Antifebrilisk , feberfördrifvande. 

Antifiogistisk , se Antiphl-. 

Antifoni, se Antiph-. 

Antigällisk, gr.-lat. (af anti, se d. o.; jmf. 
Gallien), fiendtligt sinnad emot allt fransyskt. 

Antigraphum, n., och Antigräf, m., gr. (an- 
tlgraphon, af anti, se d. o., och gräphein, skrifva), 
motskrift; afskrift; afbildning; aftryck. 

Antihéktika el. Antihéktiska medel, pl., 
gr. (af anti, se d. o., och hektikös, behäftad 
med ett lidande, af hexis, förhållande, befin- 
nande; jmf. Hefctik), läkek. medel emot tvinsot. 

Antihelniinthika , se Anthelm-. 

Antihydröpika, pl., el. Antihydröpiska me- 
del, gr. (af anti, se d. o., och hydor, vatten), 
läkek. medel emot vattusot. i 

Antihypnotika , se Anthypn-. 

Antihypochondriaka, pl., gr. (af anti, se d. 

o., och hypochöndria, jmf. Hypochondri), läkek. 
medel emot mjeltsjuka, mot svårmodighet. — 
Anthihypocondriacus, m., en, som fördrif- 
ver svårmodighet, lustighetsmakare, muntergök. 

Antihysterika , pl., el. Antihystériska me- 
del, gr. (af anti, se d. o., och hystera, jmf. 
Hysteri), läkek. medel emot modérsjuka. 

AntiinoCTllist ocb -okulist, m., gr.-nylat. (af 
anti, se d. o.; jmf. Inoculist), motståndare till 
koppympningen. 

Antik, fr. (antlque, lat. antlquus, urgammal, af 
änte, förut, tillförene), som tillhör el. liknar 
den gamla grekiska el. romerska konstens al- 



ster; i forntidens anda och smak; äfv. förål- 
drad, urmodig, gammal; jmf. Klassisk; )( 
Modern, Romantisk; subst. m., (alltid i 
bestämd form och i sing.), forntidens konst- 
verld; pl. antiker, konstverk ifrån forntiden. 

Antikärdion el. Antikärdium, n., gr. (af 
anti, se d. o., och kardia, hjerta), hjertgrop: 
gropen emellan nyckelbenen vid undre delen 
af halsen. 

Antikariös, se Antic-. 

Antikatarrhälia , pl., gr. (af anti, se d. o., 
och katarrheln, flyta nedåt), läkek. medel emot 
hosta och snufva. 

Antikathölsk och -katolsk, gr. (af anti, se 
d. o.; jmf. Katholsk), som bestrider el. hatar 
den katolska läran. 

Antikäästika , pl., gr. (af anti, se d. o., och 
kälein, bränna; jmf. Kaustika), medel emot frä- 
tande skador. — Antikäiistisk , tjenlig emot 
frätande skador. 

Antiklimax, f., gr. (af anti och klimax, se d. 
o), retorisk figur, hvarigenom man låter flera 
ord el. uttryck af beslägtadt innehåll följa så- 
lunda på hvarandra, att det följande ordet el. 
uttrycket städse angifver begreppet svagare, än 
det föregående: omvänd klimax; jmf. Klimax. 

Antiklinäl-linie , f., gr. (af anti, se d. o., och 
kllnein, böja), naturv. den i neptnniska sten- 
lager genom vulkaniska krafter danade gafvel- 
el. takformiga linien. 

Antikolerisk, se Antichol-. 

Antikölika, pl, gr. (af anti, se d. o.; jmf. 
Kolik), läkek. medel emot kolik. 

Antikonstitutionel , se Antic-. 

Antikontagionist och Antikontagiös , se 
Antic-. 

Antikonvulsivisk , se Antic-. 

Antikres, se Antichresis. 

Antikrist, se Antichr-. 

Antikritik, f., gr. (af anti, se d. o., och kllnein, 
skilja, urskilja, döma, jmf. Kritik), motgransk- 
ning, gendrifvande af en granskning. — Anti- 
kritiker, m. , en, som gendrifver en gransk- 
ning. — Antikritisk, innehållande anmärk- 
ningar emot en granskning; läkek. ej emot- 
svarande den väntade krisen, krisen störande. 

Antikronism, se Antichr-. 

Antiktoner, se Antichthoner. 

Antilegömenon, n., pl. antilegömena, gr. 

(af antilegein, motsäga), ski*ift, isht. i bibeln, 
hvars författare ej är med visshet känd, el. 
hvars äkthet ej vunnit allmänt erkännande, 
utan varit af några betviflad; )( HomologU- 
menon. 

Antilethärgiska och -letarg- medel, gr. 
(af anti, se d. o., och läthä, glömska, jmf. 
Lethargi), läkek. medel emot sömnsjuka. 

Antiliberäl, gr.-lat. (af anti, se d. o.; jmf. 
Liberal), fiendtligt sinnad emot frihet och fri- 
sinnade åsigter. — Antiliberalism, ni., 
ovilja mot, bekämpande af frisinnade åsigter 
och författningar. 

Antilogi, f., gr. (af antilegein, motsäga), mot- 
sägelse mellan tvenne el. flera ställen i ett tal, 
i en skrift, emellan meningar, o. s. v. — An- 
tilögisk, stridande mot förnuftets fordringar: 
förnuftsvidrig. 

Antilöp, m., gr. (af äntholops: blomsteröga), 
idislande djur, till växten likt ett rådjur el. 



48 



Antiloquist — Antiphlogistisk. 



en hjort, ytterst skyggt och snabbfotadt, med 
runda, i allmnht. släta horn, kort och slätt hår. 

Antiloquist och -loqvist, m., gr .-lat. (af anti, 
se d. o., och löqui, tala), motpart, motståndare. 
— Antilöquium , n., motanförande. 

Antilyssum, n., pl. antilyssa, gr. (af anti, 
se d. o., och lyssa, raseri), läkek. medel emot 
vattuskräck. 

Antimäcchiavéll , m., gr.-ital. (af anti och 
Macchiavelli, se d. o.), vederläggning af de åsig- 
ter och grundsatser, som Macchiavelli i sin bok 
»11 princip e» (Fursten) uttalat, hvilken ve- 
derläggning försökts af, bland andra, Fredrik 
II af Preussen. — Antiniäcchiavellism, 
m., ett, Macchiavellis åsigter motsatt, tänke- 
och handlingssätt. 

Antimefitisk , se Antimeph-. 

Antimelanchölisk och -kölisk, gr. (af anti, 
se d. o.; jmf. Melankolisk), fördrifvande svår- 
modighet, uppmuntrande. 

Antimephitisk och -mefit-, gr.-lat. (af anti, 
se d. o., och Mephitis, pestdunsternas gudinna 
i rom. myt., äfv. sjelfva den pestartade ut- 
dunstningen), luftrenande, luftförbättrande. 

Antimeri, f., gr. (af anti, se d. o., och meros, 
del, språkdel), ret. utbyte af en språkdel emot 
en annan. 

Antinietäbole, Antimetaböl el. Antime- 
talépsis, f., gr. (af anti, se d. o.; jmf. Me- 
tabole och Metalepsis), ret. upprepande af sam- 
ma ord i förändrad ställning. 

Antimetäthesis , f., gr. (af anti, se d. o.; 
jmf. Metathesis), ret. upprepande af ett och 
samma ord, men i motsatt mening. 

Antiministeriél, gr.-fr. (af anti, se d. o. ; jmf. 
Ministeriet), fiendtligt sinnad emot ministéren. 

Antimonärkisk , gr. (af and, se d. o.; jmf. 
Monarkisk), afvogt sinnad emot regenten el. 
den monarkiska regeringsformen ; stridande mot 
den monarkiska regeringsformen. 

Antimönium el. Antimön, m., m.lat. {anti- 
mönium, förvrängdt af arab. al-ithmidun), spets- 
glans-metall: spröd, till färgen tennhvit och 
glänsande metall med bladigt brott, upptäckt i 
16:de årh. — Antimoniälisk , som håller 
antimon. 

Antimorälisk , gr.-lat. (af anti, se d. o., och 
moralis, jmf. Mo7'alisk), stridande mot sedlig- 
heten. — Antimoralism , m., den lära, som 
upphäfver skilnaden emellan godt .och ondt och 
förklarar alla menskliga handlingar såsom i 
sedligt afseende likgiltiga. — Antimorallst, 
m., anhängare af antimoralismen : motståndare 
mot sedligheten. 

Antinationöl och -tionäl, gr.-lat. (af anti, 
se d. o.; jmf. Nationel), stridande mot ett folks 
anda , rättigheter el. väl. 

Antinomi, f, gr. [antinomia, af anfi, se d. o., 
och numos, lag), tvenne lagars el. tvenne för- 
nuftsgrunders stridighet sins emellan. — An- 
tinomism , m., teol. den skenbara motsägel- 
sen emellan gamla testamentets lag och kri- 
stendomens läror, samt den derutur framgående 
åsigten, att den mosaiska lagen för de kristna 
icke mera äger någon förbindande kraft. ■ — 
Antinomlster el. Åntinomiäner, pl., gam- 
mal sekt inom kristna kyrkan, som 1 560 inom 
lutherska kyrkan af A gr i c o la upplifvades, och, 
med bibehållande af evangelium, förkastade lagen. 



Antinous , m., lat., en skön yngling, kejsar 
Hadriani älskling; fig. skön ung man. 

Alltipäpa, m., gr.-ital. (af anti, se d. o., och 
päpa, påfve), motpåfve. — Antipapism, m., 
motpåfvedöme; fiendskap och kamp emot påfve- 
dömet. — ^Antipapist, m., den. som är fiendt- 
ligt sinnad emot påfven el. påfvedömet. — 
Antipapistisk , fiendtligt sinnad emot päf ven 
el. påfvedömet. 

Antiparallél, gr. (af anti, se d. o.; jmf. Pa- 
rallel), motparallel. 

Antiparalytisk , gr. (af anti, se d. o., och 
paralyein, upplösa; jmf. Paralytisk) , läkek. 
tjenlig emot förlamning. 

Antiparasitika, pl., gr. (af anti, se d. o., och 
paräsitos, jmf. Parasit), medel emot djur och 
växter, som innästlat sig på lefvandc varelser. 

Antiparästasis el. Antiparastäs , f, gr. 

(af anti, se d. o., och parästasis, framställning, 
bevis), ret. och lagf. figur, hvarigenom en an- 
klagad söker visa, att han snarare vore att 
berömma än lasta, ifall anklagelsen vore grundad. 

Antipäscha, n., gr.-hebr. (af anti, se d. o.; jmf. 
Pascha, Passa), söndagen efter påsk, inom grek. 
kyrkan ; jmf. Quasimodogeniti. 

Antipathi och -pati, f, gr. {qntipätheia, af 
anti, se d. o., och päthos, lidelse, lidande till- 
stånd), i naturen grundad, ofrivillig motvilja 
för person el. sak; jmf. Aversion och Idio- 
synkrasi; )( Sympathi. — Antipätisk 
el. Antipatétisk , som väcker ofrivillig mot- 
vilja, vedervärdig. 

Antipatriöt, m., gr/ (af anti, se d. o., och pa- 
triötäs, landsman, af pätrios, fäderne-, foster- 
ländsk), fäderneslandsfiende. — Antipatriö- 
tisk, fiendtligt sinnad emot fäderneslandet, 
stridande mot fosterlandskärleken. 

Antipendium, riktig. Antep-, n., pl. anti- 

péndier, lat. (af änte, se d. o., och pendere, 

låta hänga ned), i katolska kyrkor : altarförhänge. 
Antiperiagöge , f., gr. (af ann, se d. o., och 

periagogä, svängning), fixstjernornas dubbla. 

motsatta rörelse. 
Antiperistältisk, gr. (af anti, se d. o., och 

peristellein, omgifva, omfatta, jmf. Peristalti.--k). 

som motverkar tarmarnas vanliga krälande rö- 
relse. 
Antiperistasis , f., gr. (af anH, se d. o., och 

peristasis , egentl. motstående), strid emellan 

två, hvarandra motverkande naturkrafter. 
Antipéstilentiälisk, gr.-lat. (af ann, se d. o., 

och pestiléntia, jmf. Pestilens), tjenlig att bevara 

för el. bota pest. 
Antiphännakon , q., pl. -maka och Anti- 

phärmacum, u., pl. -niaca, gr. (af anfi, 

se d. o., och phärmakon, läkemedel; gift), läkek. 

motgift. 
Antiphérna, pl., gr. (af anti, se d. o. och 

phernä, hemgift, utstyrsel), lagf. gengåfvor, som 

brudgummen förärar bruden för den medförda 

utstyrseln. 
Antiphlébotomist och -flébot-, m., gr. (af 

anti, se d. o., phleps, åder, och témnein, skära), 

fiende till åderlåtning. 
Antiphlogistisk och Antifi-, gr. (af anti, si' 

d. o., och phlo.v, låga, flamma, jmf. Phlogiston), 

kem. som förkastar läran om phlogiston ; läkek. 

som motverkar inflammation, äfv. kylande; 

antiflOglStiska Skolan, den nuvarande 



Antiphonale — Antirevolution. 



49 



skolan inom kemien, som grundlades af La- 
voisier, i det han, i strid med den äldre 
flogistiska skolan, bevisade, att metalloxiderna 
voro sammansatta kroppar, och. utredde förbrän- 
ningsfenomenet. — Antiflogistiker , m., an- 
hängare af antiflogistiska skolan. 

Antiphonale, Antiphonarium, se följ. 

Antiphoni och -foni, f., pl. antiphona och 
antifonier; gr. (af antl, se d. o., och phona, 
ljud, stämma), se Antienne. — Antipho- 
nale el. Antiphonarium, n., den af Gre- 
gorius den store ordnade kyrkobok, i hvil- 
ken alla de vid katolska gudstjensten brukliga 
kyrkosångerna blefvo införda. — Antiphonon, 
n., tonk. fortskridande i oktaven; samklang af 
konsonerande intervaller. 

Antiphora, f., gr. (af antipherein, ställa emot), 
log. motsats. 

Antiphrasis el. Antifräs, f., gr. (af ann, se 
d. o., och phräsis; jmf. Phras), ret. figur, hvar- 
igenom ett ord el. talesätt brukas i motsatt 
bemärkelse af den rätta el., vanliga, t. ex. om 
en låg handling: huru ädelmodigt! — An- 
tifräs tisk, hänförande sig till, grundad på, 
innebärande en antifräs. 

Antiphthiriaka, pl., gr. (af antl, se d. o., och 
phtheirlasis, af phtheiriän, hafva löss, af phtheir, 
lus; jmf. Phthiriasis), läkek. medel emot lus- 
sjuka. 

Antiphthisika , pl., gr. (af anti, se d. o., och 
phthlsis, af phthiein, phthinein, aftyna, aftäras ; 
jmf. Phthisis), läkek. medel emot tråusjuka 
el. lungsot. — Antiphthisisk och -ftis-, 
tjenlig emot tvinsot el. lungsot. 

Antipirät, m., gr.-lat. (af antl, se d. o., och 
piräta, gr. peiratäs; jmf. Pirat), fiende till sjö- 
röfveri. — Antipirätisk , sjöröfvarfiendtlig, 
riktad emot sjöröfveri. 

Antiplästisk , gr. (af anti, se d. o., och plässein, 
bilda, jmf. Plastik), läkek. hämmande kropps- 
formernas bildning. 

Antiplatönisk , gr. (af anti, se d. o.; jmf. 
Platonisk), riktad emot Plato, stridande mot 
Platos lära; (om kärleken) sinnlig, vällustig. 

Antipleuritika (-plävr-), pl., gr. (af onfi, se d. 
o., och pleurä, sida; jmf. Pleuritis), läkek. me- 
del emot håll och styng i sidan. — Anti- 
plevritisk, tjenlig emot håll och styng i sidan. 

Antipnevmönisk el. -monitisk, gr. (af ann, 

se d. o., och pneumon, lunga, af pnein, andas; 
jmf. Pneumonilis) , läkek. tjenlig emot lung- 
inflammation. 

Antipöd, m., pl. antipöder, gr. {antipus, af 
antl, se d. o., och pus, genit. podös, fotj, mot- 
foting, motfotingar: benämning på menniskor, 
som bo på olika haltklot, under samma bredd- 
grad med 180 graders skilnad i geografisk 
längd, och som sålunda vända sina fötter all- 
deles emot hvarandra, jmf. Antoiker; fig. 
person, som är af rakt motsatta åsigter med 
en annan. — Antipödisk , boende el. belägen 
midt emot, på andra sidan af jordklotet; (om 
åsigter) rakt motsatt. 

Antipörticus och Antiportik, m., gr.-lat. 
(af anti, se d. o., och porttorn, jmf. Portik), 
öppet, med pelare försedt förhus vid en kyrka, 
pelaringång. 

AntiprÖtasiS , f., gr. (af anti, se d. o., och 
prötasis, af protelnein, utbreda, framhålla, före- 



lägga; jmf. Prötasis), ret. förberedande på en 
följande vederläggning, mestadels framställd ge- 
nom en fråga. 

Antipsörika, pl., el. Antipsöriska medel, 
gr. (af anti, se d. o., och psäein, klia), läkek. 
medel emot utslagssjnkdomar. 

Antiptösis , f., gr. (af anti, se d. o., och ptösis, 
af piptein, falla), språkv. användande af ett ka- 
sus i st. f, ett annat. 

Antiputrida, pl., gr.-lat. (af ann, se d. o., och 
putridus, rutten), medel, som hindra el. mot- 
verka förruttnelse; jmf. Aseptin. 

Antipyrétika , pl., gr. (af anti, se d. o., och 
pyretös, feber, feberhetta, af pyr, eld), läkek. 
medel emot feber. 

Antipyrötika, pl., gr. (af anti, se d. o., och 
pyrösis, af pyrun, bränna), läkek. medel emot 
kallbrand. 

Antipädobaptlst och -pédo-, m., gr. (af 

anti, se d. o., pais, genit. paidös, gosse, flicka, 
och baptizein, doppa ned, jmf. Baptist), mot- 
ståndare till barndopet; jmf. Anabaptist. 

Antiqua, Antiqvarie, Antiqvarisk, Anti- 
qvitet, ra. fl., se följ. 

Antiquus, -a, -um, lat., gammal; jmf. An- 
tik; antiquis möribus, lat., efter gammalt 
skick och bruk; rättfram, uppriktigt; antiquus 
homo, se under Homo. — Antiqua, f., 
el. Antiqva-Stil, latinsk bokstil, med lod- 
rätt stående bokstäfver (a, b, c, d); )( Frak- 
tur, Kursiv. — Antiquärius el. Anti- 
qvarie, m., fornforskare, kännare och sam- 
lare af fornsaker; en, som handlar med forn- 
saker el. med gamla böcker. — Antiqva- 
risk, som angår fornforskningen el. antiqvite- 
terna. — Antiqvérad, föråldrad, förlegad. 
— Antiqvitét, f., fornlemning af mindre stor- 
lek, tjenlig att förvaras i en antiqvitetssamling, 
fornsak ; fig. person, som envist vidhänger gamla 
bruk och seder; fig. skäm tv. äldre ogift frun- 
timmer; antiqvitéts-kabinett, n. , ställe, 
der en större samling af antiqviteter förvaras; 
antiqvitets-lexikon , n., ordbok, hvilken 
upptager allt, som rörer ett eller flera folkslags 
forna seder, bruk, inrättningar, gudalära, forn- 
lemningar, o. s. v. 

Antirationalism , m., gr.-nylat. (af anti, se 
d. o., och ration allsmus, af rätio, förnuft; jmf. 
Rationalism), bekämpande af förnuftstron. — 
Antirationalist , m., motståndare till för- 
nuftstros. 

Antireförmer, m., pl -formers, gr.-eng. (af 
anti och reformer, se d. o.), motståndare till 
hvarje förändring inom stat eller kyrka. 

Antirepublikän , ni., gr.-nylat. (af anti, se d. 
o., jmf. Republikan), fiende till den republi- 
kanska samhällsformen, republikfiende. — Anti- 
republikänsk, fiendtlig emot el. stridig med 
den republikanska samhällsformen, republik- 
vidrig. 

Antirevelationism , m. , gr.-nylat. (af antl, 
se d. o., och reveläre, afhölja, uppenbara, af 
veläre, omhölja, jmf. Revelera), teol. förnekande 
af uppenbarelsen. 

Antirevolution, f., gr.-nylat. (af anti, se d. o., 
och revolutio, omstörtning; jmf. Revolution), om- 
störtning af en statshvälfning; vanl. Kontra- 
revolution. — Antirevolutionär , som 

7 



50 



Antiroyalism — Anämi. 



motverkar el. söker motverka en revolution el. 
revolutioner i allmnht. , fiendtligt sinnad emot 
alla statshvälfningar, revolutionsstridig; subst. 
m. och f., revolutionsfiende, revolutionshatare. 
Antiroyalism och -rojalism, m., gr.-fr. (af 

antl, se d. o., och royollsme; jmf. Royalism), 
hat emot allt kungadöme. — Antirojalist, 
m., kungafiende, motståndare till allt kunga- 
döme. — Antirojalistisk, fiendtligt sinnad 
emot allt kungadöme. 

Antiscii, pl., gr. (af awti, se d. o., och sMä, 
skugga), de, som bo på ömse sidor om dag- 
jemningsliuien, under samma meridian och sam- 
ma latitudsgrad (kallas så, emedan de vid mid- 
dagstiden kasta sin skugga tvärt emot hvaraudra). 

Antiscorbätisk och -skorb-, gr.-nylat. (af 

antl, se d. o , och scorbutus, fr. scorbut, skör- 
bjugg), läkek. som motstår, som hjelper emot 
skörbjugg. 

Antisépticum , n., pl. -séptica, gr. (af antl, 
se d. o., och säpsis, af säpein, ruttna), läkek. 
medel emot röta, mot förruttnelse. - — Anti- 
septisk, tjenlig emot röta, mot förruttnelse; 
jmf. Aseptisk. 

Antisociäl, gr. -lat. (af antl, se d. o., och soci- 
älis; jmf. Social), afvog emot samhället, stri- 
dande mot samhällsordningen. 

Antispasis, f., gr. (af antl, se d. o., och spä- 
sis, af späein, draga), läkek. en vätskas afled- 
ning ifrån en kroppsdel till en annan. — An- 
tispästisk, afledande, fördelande. 

Antispasmödika , pl., gr. (ana, se d. o., och 
späein, draga, jmf. Spasmodisk), läkek. kramp- 
stillande medel. — Antispasmödisk, kramp- 
stillande. 

Antispäst, m., gr. (antlspastos, egentl. dragen 
emot, sträfvande mot, af antl, se d. o., och 
späein, spän, draga), fyrstafvig versfot, hvars 
första voch sista stafvelse är kort, men hvars 
båda mellersta äro långa: ^- — — —, t. ex. : 
fördragserdig, romansdiktning. 

Antispiritualism , m., gr.-nylat. (af antl, se 
d. o., och spirituallsmus ; jmf. Spiritualism), för- 
nekande af allt andligt; jmf. Materialism. 

Antistes , m., lat., föreståndare, kyrko- el. skol- 
föreståndare; prost. — Antistita, f., före- 
stånderska, abbedissa. 

Antistrophe och Antiströf, m., gr. (anti- 
strophä, af antl, se d. o., och stvophä, af stré- 
phein, vända), grek. vitterh. andra strofen af 
körerna i ett dramatiskt stycke, el. den del af 
kören, som, motsvarande strofen, d. y. s. 
första strofen, med en under dans utförd sväng- 
ning åt höger, afsjöngs af den andra sångkören; 
jmf. Stroph; språkv. omkastning af orden i ett 
talesätt. 

Antisyphilitika , pl., gr. (af ana, se d. o.; 
jmf. Syphilis), läkek. medel emot veneriska 
åkommor. — Antisyfilitisk , tjenlig emot 
veneriska åkommor. 

Antitetisk, se följ. 

Antithesis el. Antites, f., gr. (af ana, se 
d. o., och thesis. af tithänai, sätta), ret. figur, 
bestående i användandet al' motsatser, för al! 
gifva framställningen mer eftertryck. — Anti- 
tetisk, som innehåller en cl. liera antiteser, 
rik ])ä antiteser. 

Antitrinitärie , ra., gr.-nylat. (af anti, se <l. o . 



och trlnitas, jmf. Trinitet), den, som förnekar 
Guds treenighet. 

Antityp, m., gr. (af antl, se d. o., och typos, 
af typtein, slå, jmf. Typ), motbild, förkunnad 
genom en förebild. — Antitypi, f., motver- 
kan; äfv. hårdhet och missljud i tvenne på 
hvarandra följande ord. — Antitypisk, mot- 
bildlig: som framställer en motbild, tjenar till 
motbild. 

Antiunionist , m., gr.-lat. (af antl, se d. o., 
och unio, förening, af unus, en, jmf. Union), 
fiende till förening emellan länder, folk, sekter, 
o. s. v. : unionsfiende. 

Antivenérisk, gr -lat. (af antl, se d. o.; jmf. 
Venerisk), läkek. tjenlig emot venerisk sjuka. 

Antoboli, se under Anthos. 

Antodontälgika, pl., gr. (af ant, se d. o., 
odus, genit. odöntos, tand, och älgos, smärta), 
läkek. medel emot tandvärk. 

Antoftalmiska meclel, se Antophthalmika. 

Antöiker och Antöker, pl., gr. [äntoikoi, al' 
ant, se d. o., och ölkos, boning), menniskor, 
som bo under samma längd- och breddgrader, 
men på olika sidor om dagjemningslinien •. 
jmf. Antipoder. 

Antoinette, se under Antonius. 

Antolit, Antologi, se under Anthos. 

Antonius och Anton, m., Antonia, lat., fr. 
Antoinette (angtåanått'), f., mans- och qvinno- 
namn, som/ antagas betyda : den berömlige, den 
oskattbara; Antönius-eld, (efter den hel. 
Antonius, hvars ben föregåfvos hafva gjort un- 
derkurer emot en i ll:te årh. gångbar, elak- 
artad rossjukdom), hudsjukdomen ros ; AntÖ- 
nius-kors, kors i form af ett latinskt T 
(emedan den hel. Antonius i 4:de årh. skull 
hafva blifvit korsfäst på ett sådant). 

AntÖnomaSl, f, gr. (antonomasla, af ant. se 
d. o., och onomäzein, nämna, af uiunna, namn), 
ret. vändning i talet, hvarigeuom man i st. f 
ett namn sätter en betecknande egenskap el. 
tvärtom, t. ex. : Lutzens hjelte, i st. f. : Gustaf 
Adolf, el.: en Tegnér, i st. f . : en stor skald. 

Antophthalmika, pl. , el. Antoftalmiska 
medel, gr. (af ant, se d. o., och ophtalmös, 
öga), läkek. medel emot ögonsjukdomar. 

Antropiatrik, Antropofag, Antropokemi, 
Antropologi, Antropomorfism, Antro- 
ponomi, Antropopati, Antropoplastik, 
m. fl., se under Anthropos. 

AntrustiÖner, pl., g.t. ; adlige, som t nid t i 
konungens tjenat, von» uppvaktande vid hans 
hof och hade svurit honom trohetsed. 

Antöker, se Antöiker. 

Anubis, rikt. Anépu, m., egypt. myt. gudom- 
lighet, som föreställdes med ett hundhurVud 
på en menniskokropp, och hvilken dyrkades 
såsom Egyptens gränsvaktare och beskyddare. 

Anuri, f., gr. (af nekande part. an och'wron, 
urin), läkek. onaturligt ringa urinafsöndririg. 

Anus , m., lat., stolgåogsöppning, öppningen af 
ändtarmen; per änum, genom stolgångsöpp- 
ningen. 

Anxietét, f., lat. (avxietas, af änxius, ängslig), 
beklämning, ångest, ängslan, ängslighet. 

Anydri, f. gr. (af nekande part. «» och hydor, 
vatten), brist på vatten, torrhet, torka. — Any- 

drisk, se Anhydr-. 
Anämi och Anemi, f., gr. [anaimia, af ne- 



Anäresis — A peu prés. 



51 



kände part. an och häima, blod), läkek. blod- 
fattigdom, blodlöshet. 

Anäresis , f., gr. [anäiresis, af anairem, häfva, 
upphäfva), ret. vederläggning af en motstån- 
dares bevis. 

AnästhesI och -estesi, f., gr. (af nekande part. 
an och älsthäsis, känsla, af aisthänesthai, känna), 
känslolöshet. 

A och O, se A. 

AÖIdoi, pl., gr. (g.gr. äoidos), hos de gamla 
grekerna: sångare el. barder, hvilka i folk- 
församlingarna och vid offentliga fester afsjöngo 
sånger, handlande om gudars el. hjeltars be- 
drifter. 

Aorasi, f., gr. (af nekande part. a och horan, 
se), osynlighet; blindhet. 

Aoristos, Aoristus el. Aorist, m., gr. (af 
nekande part. a och horlzein, begränsa), obe- 
stämd, obegränsad tidsform i grekiskan och 
några andra språk. — Aoristi, f., (gr. aori- 
stia), obestämdhet; tviflande själs- el. sinnes- 
tillstånd. — Aoristisk, obegränsad, obestämd, 
isht. som beträffar en obestämdt förfluten tid. 

AÖrta, f., gr. {aorta, af aelreln, upphöja, upp- 
lyfta), anat. den stora pulsådern, som utgår 
ifrån venstra hjertkammaren. — Aortitis, f., 
inflammation i aorta. 

AöSHlisk, gr. (af nekande part. a och vsmä, 
lukt), som är utan lukt. [Apo. 

Ap-, gr. prep., vanlig i sammansättningar, se 

Apage , gr. och lat.: bort! bort härifrån! packa 
dig i väg! äpage sätanas, gr. och lat.: 
vik hädan, satan! (Kristi ord till frestaren). 

Apägma, n., gr. (af apägein, föra bort), läkek. 
bens rubbning ur sin fogning. 

ApagÖge el. ApagOgi, f., gr. (af apägein, 
bortföra), log. återförande till en orimlighet: 
bevis för riktigheten af en sats, hämtadt af 
motsatsens orimlighet. — Apagögisk, här- 
ledd ifrån, gruudad på motsatsens orimlighet. 

Apaiséra (-päs-), fr. {apaiser, af paix, fred), 
lugna, stilla, blidka, ställa tillfreds. 

Apällage, f., gr (apallagä, af ap, se d. o , och 
alässein, byta om, förändra), läkek. befrielse 
från, isht. kroppsligt, ondt genom tillfriskning 
el. död; äfv. lindring, uttömning. 

ApältO el. Appälto, m., ital. (m.lat. apältus, 
appältus, egypt. appaltun, sannolikt af arab. 
balata. skära, dela), förpaktning af laudsherr- 
liga inkomster. — Apaltätor el. Apaltist, 
m., (it. apaltatöre, m.lat. appältor), förpaktare 
af landsherrliga inkomster. 

Apanage (-näsj'), n., fr. (m.lat. apanägium, 
panägium, lifsunderhåll , af lat. pänis, bröd), 
egentl. de penningar, länder el. inkomster, som 
konungar, furstar och andra personer af högre 
stånd, hos hvilka förstfödslorätten är införd, 
måste tilldela sina yngre bröder el. kusiner, 
till desses underhåll; i allmnht. underhåll åt 
furstliga personer, statsanslag till ett dylikt 
underhåll. — Apanagéra (-nasje-), tilldela 
apanage. 

Apanthropi och -tropi, f., gr. {apanthropla, 
af änthropos, menniska), omensklighet, grym- 
het; äfv. menniskoskygghet. 

Aparithmésis och -ritmés, f. ; gr. (af apa- 
rithméin, uppräkna), uppräkning af invändningar. 

Apart, lat. {a parte, från, på sidan; jmf. A och 
Pars), afsides, för sig sjelft, särskilt. 



A parte ad totum,, A parte ante, A parte 

post, se under Pars. 

Apartemént och Apartemäng, n., fr. (ap- 

partement, rum, våning; urspr. ett afsides, 
apärte, beläget rum), sträcka af rum i en större 
byggnad; uppvaktning, spelparti vid ett hof; 
oegentl. hos oss, (aldrig i franskan), afträdeshus. 

A particulari ad universale non valet 
consequentia, se under Consequentia. 

Apatétisk, gr. (af apatän, bedraga), bedräglig, 
falsk. 

Apathl och -ti, f., gr. (apätkeia, af nekande 
part. a och jmthos, lidelse, känsla), brist på 
känsla och begär; själsdvala, känslolöshet, lik- 
nöjdhet. — Apatisk, känslolös, försoffad, lik- 
nöjd. — Apatist, m., en känslolös; förd. 
sektanhängare el. filosof, hvars första lefnads- 
regel var, att man borde söka försänka själen 
i ett fråu all sinnesrörelse fritt tillstånd. 

Apatit, m., gr. (af apatän, bedraga), egentl. 
bedragare (så kallad, emedan mineralogerna 
länge misstagit sig angående densamma), gan- 
ska hårdt, vanligen ljust, genomskinligt mine- 
ral, bestående af fosforsyrad kalk. 

Apaturier, pl., gr. (apaturia), en tre dagars 
Bacchusfest i Athen, hvarvid borgrarne läto 
inskrifva sina söner såsom statens medborgare. 

Apedevsi, Apedevtism, se Apad-. 

Apéirokali, f., gr. (af äpeiros, oerfaren, och 
kalös, skön), okunnighet i fråga om det sköna, 
smaklöshet; ret. tvunget jägtande efter sirlighet 
i uttrycket. 

Apell, Apellera, se App-. 

Apelles , ni., gr.,- forntidens mest berömde må- 
lare omkr. 350 f. Kr; fig. stor målare; A- 
pelles post täbulam, lat. ordspr., egentl.: 
Apelles bakom taflan (för att lyssna på beskå- 
darnes olika omdömen); lyssnaren vid dörren! 

Apelsin , m., den mörkgula, runda, söta och 
mycket saftiga frukten af cltrus auräntium, af 
or ange träd ens familj. 

Apémphasis , f. , gr. (af apempMlnein, göra 
osannolik), motsägelse i en mening, orimlighet. 

Apepsij f., gr. {apepsia, af nekande part. a och 
pepsis, se d. o.), läkek. oförmåga af matsmält- 
ning; jmf. Dyspepsi. — Apepta, pl., sa- 
ker, som ej kunna smältas. — Apéptisk, 
osmältbar; äfv. lidande af svår matsmältning. 

Aperantolög, m., gr. (af apérantos, obegränsad, 
och légein, tala), ändlös, besvärlig pratmakare. 

Aperception, Apercipera, se App-. 

Apercit (-syh), m., fr. (af apercevoir, skönja, 
förnimma), egentl. det varseblifna; öfverblick, 
öfverslag, ungefärlig uppgift, öfversigt; jmf. 
Recapitulation och Resumé. 

Apériens, n., pl. aperiéntia, lat. (af aperire, 
öppna], läkek. afförande medel. — AperitlV, 
öppnande, som ger öppet lif, afförande. — 
Apert, öppen, uppenbar, ögonskenlig. - — A- 
pérto, ital., touk. öppet, tydligt. — Apertur, 
f., öppning; ett läns ledigblifvande genom läns- 
innehafvarens död, äfv. apertiira féudi. 

Aperitiv, Apert, se föreg. N 

A perte de vue, se under Vue. 

Aperto, Apertur, se under Apériens. 

Apetälisk, gr. (apetalos, af nekande part. a 
och petalon, blad), bladlös; bot. som har blom- 
mor, hvilka ej bilda några blad. 

A peu prés (a pöh präh), fr. : nära nog, ungefär. 



52 



Apex — Apokalypsis. 



Apex, m., pl. äpices, lat., tontecken öfver en 
stafvelse; äpices jiiris, lagvrängningar, juri- 
diska spetsfundigheter. 

Apheléia, f., gr. (af apheläs, jemn, enkel), ret. 
otvungenhet, naturlighet i framställningssätt. 

Aphélrum , n., gr. (af apö, se d. o., och halios, 
sol), den punkt af en planets bana, der han 
är i sitt längsta afstånd ifrån solen; )( Pe- 
rihelium; jmf. Apogaeum. 

Apheresis, se Aphäresis. 

Aphilanthröp och Afilantröp, m., gr. (af ne- 
kande part. a och philänthropos , mennisko- 
älskande, mild), kärlekslös menniska, mennisko- 
fiende. — Afilantropi, f., brist på mennisko- 
kärlek, menniskohat. — Afilantröpisk, men- 
niskofiendtlig. 

Aphlogistisk och Afl-, gr. (af nekande part. 
a och phlögiston, se d. o.), brinnande utan låga. 

Aphoni och Afoni, f., gr. (af nekande part. a 
och phona, ljud), ljudlöshet; mållöshet, stum- 
het; tonk. svaghet i stämmorna, brist på ton- 
färg. — Afönisk, mållös. 

Aphorism och Af-, m., gr. (aphorismös, af 
aphorizein, afsöndra, begränsa), kort, lösryckt 
lärosats ur en vetenskap, tänkespråk. — Afo- 
ristisk, kort, afbruten, lösryckt; affattad i 
korta, sammanträngda tänkespråk. 

Aphrodisia, Aphrodisiaka, m. fl., se följ. 

Aphrodlte , f., gr. (af aphrös, skum, och dyein, 
dyka; egentl. den af hafvets skum framgångna, 
den af hafsskummet födda), gr. myt. skönhetens 
och kärlekens gudinna, motsvarande Venus i 
rom. myt. — Aphrodisia, pl., fester till 
Aphrodites ära. — Aphrodisiaka, pl., me- 
del, som väcka el. reta könsdriften. — Aphro- 
disi och Afrodisi, f., el. Afrodisiäsm , 
m., läkek. kärleksraseri. — Afrodltisk, kär- 
leken beträffande. 

AphrÖSyne, f., gr. (aphrosy?iä, af äphron, oför- 
nuftig), oförnuft; läkek. sanslöshet, oredigt tal 
under feber, sinnesrubbning. 

Aphyllisk och Af-, gr. {äphyllos, af nekaude 
part. a och phyllon, blad), bladlös. 

ApkaresiS och Apher-, f, gr. {apMlresis, af 
aphairein, aftaga), språkv. ords förkortande ge- 
nom en el. flera af begynnelsebokstäfvernas 
borttagande; läkek. en öfverflödig el. skadad 
lems borttagande; jmf. Apokope. 

Apiarium, se under Apis. 

Apices, Äpices juris, se under Apex. 

Apicius, m., namn på några fråssare i det 
gamla Rom; sederm. fråssare, läckergom. 

A pied (a piéh), fr., till fots. 

Apinae et tricae, pl., lat. (efter Apina och 
Trica, två små, usla städer i Apulien), små, 
obetydliga ting. 

Apiri, f., gr. {apeirla, af nekande part. a och 
peira, försök; erfarenhet), brist på erfarenhet, 
oerfarenhet; (af nekande part. a och pélras el. 
peras, gräns), oinskränkthet, oändlighet, obe- 

_ stämdhet. — Aplrisk, oerfaren. 

Apis, f., lat., bi. — Apiärium, n., hus, hvari 

_ man uppställer bikupor, bihus. 

Apis, m., egypt. {hapi), den helige tjur, som af 
de gamla egypterna dyrkades i Memphis, och 
som ursprungligen blott var en lefvande sym- 
bol af O siris. 

Aplanätisk, gr. (af nekaude part. a och plan- 
usthai, irra omkring), tys. som åstadkommer 



bilder, fria från färgspridning; jmf. Akro- 

matisk. 
Aplanera, se Appl-. 
Aplanétisk, gr. (af nekande part. a och plan- 

ästhai, irra omkring, jmf. Planet), stjernk. icke 

afvikande, fast; jmf. Fix. 
Aplömb (aplång, vanl., ehuru orikt., aplängb), 

m., fr. (ä plomb, efter sänklod, lodrätt, af lat. 

plumbum, bly, lod), egentl. lodrät ställning; 

säkerhet, hållning i dans el. fäktning; fasthet, 

jemnhet i karakter och handlingssätt; tonk. 

fasthet i anslaget, afrundning i tonen. 
Apnevsti el. Apnöa, f. , gr. {opneustia el. 

äpnoia, af nekande part. a och pnein, andas), 

läkek. ytterlig svårighet att andas. 
Apö, i sammansättningar framför vokal el. h 

Ap-, gr- prep. med betyd.: af, bort ifrån; äfv. 

tillbaka, åter. 
Apobät, m., gr. {apobätäs, af apobälnein, stiga 

af), grek. fornk. konstberidare, som under full 

fart sprang ned ifrån hästen el. vagnen och 

upp på en annan. 
Apocalypsis, se Apok-. 

Apochrémpsis, f. , gr. (af apochrémptesthai, 
upphosta, spotta upp), läkek. slemupphostning. 

A poco a poco, se under POCO. 

Apocope, se Apokope. 

Apocrisiarius, se Apokris-. 

Apodakrytika, pl., gr. (af apodakryein, reta 
till tårar, af däkryon, tår), läkek. medel, som 
framlocka tårar. 

Apodéipna och Apodipner, pl., gr. (af apö, 
se d. o., och deipnon, måltid), inom grek. kyr- 
kan : sånger, som sjungas efter aftonmåltiden. 

Apodémialgi, f., gr. (af apodämla, bortavaro, 
resa, och algeln, känna smärta), längtan efter 
främmande länder, reselust; )( Nostalgi. — ■ 
Apodemik, f., konsten att resa, anvisning till 

_ att resa med nytta. 

Apodes och Apöder, pl., gr. (af nekande part. 
a och pus, genit. podös, fot), fotlösa djur. — 
Apodi, f., fotlöshet, — Apödisk, fotlös. 

Apodlktisk, gr. (apodeiktikös, af apodeiknynai, 
uppvisa, ådagalägga med grunder), fullkomligt 
klar och öfvertygande, obestridlig, ovederlägglig. 

Apodipner, se Apodéipna. 

ApodiÖxis , f., gr. (af apö, se d. o., och diö- 
kein, förfölja, förjaga), ret. förkastande af ett 
argument, såsom orimligt, af en invändning, 
såsom löjlig. 

Apödosis, f. , gr. (af apodidönai , återgifva), 
språkv. eftersatsen i en period, )( Protasis. 

Apodytérion och -terium, n., gr. {apodgtä- 
rion, af apodyein, afkläda), af- och påklädnings- 
rum i de gamla grekernas och romarnes badhus. 

Apof-, se Apoph-. 

Apogäéum och Apogäum, n., gr. (apö- 

(jaion, af apö, se d. o., och (jäla, el. gä, jord), 
den punkt i en planets bana, der han befinner 
sig på längsta afstånd ifrån jorden; )( Peri- 
gaeum; jmf. Aphelium. 
Apögraphön och Apögraphum, n., pl. apö- 
grapha, el. Apogräf, m. s pl. apogräfer, 

gr. (af apoyräpkein, afskrifva), utskrift af ett 
original. 

Apogäum, se Apogaeum. 

Apokalypsis el. Apokalyps, f., gr. (af apo- 

kalyptein, afhölja, af apö, se d. o. och kalyp- 
lein, dölja), egentl. afslöjande, uppeubarelse; 



Apokatastasis — Apophlegmatismus. 



53 



isht. Johannis uppenbarelse. — Apokalyptlk, 
f., den egendomliga gren af den sednare judi- 
ska 'literaturen, som söker att skildra det till- 
kommande Gudsriket och Messias' uppenbarelse 
under formen af symboliska bilder och under- 
bara visioner. — Apokalyptiker, m., den, 
som sysselsätter sig med utläggning af Johannis 
uppenbarelse; den, som i denna bok menar sig 
finna kristendomens väsendtligaste läror el. der- 
uti vill se spådomar för framtida tilldragelser: 
äfv. svärmare. — Apokalyptisk, som är i 
uppenbarelsebokens anda : dunkel, mörk, hem- 
lighetsfull. 

Apokatastasis och -katastäs, f., gr. (af 
apö, se d. o.> och kathistänai, ordna, inrätta), 
återkomst till ett ställe; återvändande till ett 
tidigare, till ett ursprungligt tillstånd; krets- 
lopp; astr. en stjernas återvändande till en 
viss punkt af dess bana; läkek. tillfrisknande; 
teol. menniskoslägtets återinträdande i det ge- 
nom syndafallet förlorade oskuldstillståndet. 

Apokathärsis, f., gr. (af apö, se d. o., och 
katharös, ren; jmf, . Katharsis), rensning af tarm- 
kanalen. 

Apokläsma, n., gr. (af opoklän, bryta af), läkek. 
benbrott (i vidsträckt bem.). 

ApÖkope, f, gr. (af apoköpttin, afhugga, af- 
skära), språkv. utelemnande af en bokstaf el. 
en stafvelse i slutet af ett ord; läkek. bort- 
tagande af en lem; jmf. Aphäresis. — A- 
pokopéra, förkorta ett ord på slutet, förkorta. 

Apökrisis och Ap Okris, f., gr. (af apokrinein, 
afsöndra), läkek. afförning, afsöndring af öfver- 
flödiga vätskor i menniskokroppen. — Apo- 
krisiärius el. -ärie, m., gr. (af apokrlne- 
sthai, svara), i allmnht. sändebud; isht. sände- 
bud i kyrkoärender, ifrån påfven, patriarken i 
Konstantinopel el. något kloster. 

Apökrypha, Apokryfer, pl., el. Apokry- 
fiska skrifter el. böcker, gr. {apökryphos, 
af apö, se d. o., och kryptein, dölja), skrifter 
el. böcker, hvilkas författare antingen äro all- 
deles okända el. ej med säkerhet kända; isht. 
en del af bibelns böcker, dem man anser vara 
understuckna och följaktligen ej tillerkänner 
gudomligt ursprung, )( Kanoniska böcker. 
— Apokrynsk, oäkta, understucken, otill- 
förlitlig. 

Apolepsis el. Apolepsi, f., gr. (af apolambä- 
nein, uppehålla, hämma), läkek. afbrott, häm- 

_ mande (t. ex. andedrägtens, pulsens). 

Apolis, m., gr. (af nekande part. a och polis, 
stad), en, som förlorat sina medborgerliga rät- 
tigheter. 

Apolithösis och -litÖS, f., gr. (af apö, se d. o., 
och liihos, sten), förstening, förvandling till sten. 

Apollinarism, m. (efter Apollinäris den yngre, 
biskop i Laodicea i Syrien emot slutet af 4:de 
årh.), den åsigten, att menniskan består af tre 
delar: ande, själ och kropp, och att två full- 
, ständiga naturer, en gudomlig och en mensk- 
lig kunna förena sig till ett lif och ett med- 
vetande, utan att härvid tillintetgöra hvarandra, 
samt att hos Kristus logos (se d. o.) före- 
trädde den förnuftiga själens ställe- och att så- 
ledes Gud i honom förbundit sig med en för- 
klarad mensklig kropp och med en förmed- 
lande, sinnlig själ. — Apollinarist, m., an- 
hängare af apollinarismen. 



Apollinarisk, Apollinisk, se följ. 

Apöllon, m., gr., el. Apöllo, m., lat. (urspr. 
bågskytten, som med sina pilar hamnar och 
straffar, jmf. Apollyon), gr. och rom. myt. lju- 
sets el. solens gud, guden för dikt- och ton- 
konst, för läkarevetenskap, vältalighet o. s. v. 
— Apollinarisk el. Apollinisk, som be- 
träffar, som har afseende på Apollo. — A- 
pöllolyra, f., blåsinstrument, i form af en 
lyra, hvarpå flerstämmiga tonstycken kunna 
utföras. — Apollönikon, n., i London upp- 
funnet, större vefpositiv, hvars toner, förme- 
delst särskilta register, härma olika blåsinstru- 
menter. — Apollönion, n., tangent-instru- 
ment, bestående af ett piano i flygelform och 
försedt med två klaviaturer, ett pipverk och 
en avtomat, som utför flöjtpartierna. 

Apollyon, in., gr. (af apollynai, förderfva, för- 
störa), ödeläggare, dödsengel; jmf. Abaddon, 

Apolög, ni., gr. (apölogos, utförlig berättelse), 
uppdiktad berättelse till åskådliggörande af en 
moralisk sanning, moralisk fabel. 

Apologema, n., gr. (af apologelsthai, försvara 
sig), försvarspunkt. — Apologét el. Apolo- 
gist, m., försvarare, isht. kristendomens. — 
Apologetik, f., vetenskaplig framställning af 
grunderna för kristendomens sanning och gu- 
domliga ursprung; jmf. Polemik. — ApO- 
logetisk, som innehåller ett försvar. — A- 
p ologi, f., tal el. skrift till en anklagad per- 
sons, en läras, en åsigts försvar. — Apologi- 
SÖra, försvara, muntligen el. skriftligen förfäkta. 

Apologet, Apologetik, Apologi, m. fl., se 
föreg. 

Apologist, m., gr. (af apologlzesthai, föra rä- 
kenskaper), lärare i en apologistskola el. uti 
räkneklassen i en lärdomsskola. — Apolo- 
gisti, f., el. Apologistskola, anstalt, der 
undervisning meddelas förnämligast i räkna, 
skrifva och sådana grundämnen, som behöfvas 
för det allmänna lifvet. 

Apölysis, f., gr. (af apolyein, aflösa), inom 
grek. kyrkan : församlingens afskedande efter 
slutad gudstjenst. — Apolyticuni, n., bön 
vid gudstjenstens slut i grek. kyrkan. 

Apomékometri, f., gr. (af apö, se d. o., mäkos, 
längd, och metron, mått, jmf. Mekometer), af- 
ståndsmätning : konsten att mäta aflägsna före- 
mål el. deras afstånd. 

Aponeurografi, se följ. 

Aponeurösis, (-nävr-), el. Aponevrös, f., 
gr. (af aponeurun, förvandla till en sena), 
muskelsena, senhinna: stark, hvit, af sentrådar 
sammansatt hinna, hvilken antingeu omgifver 
musklerna och håller dem i deras tillbörliga 
läge el. tjenar till att fästa någon bredare 
muskel vid dess benfäste. — Aponévro- 
grafi, f., gr. (gräphein, skrifva), beskrifning 
om muskelsenorna. — Aponevrötisk, som 
tillhör, har afseende på el. liknar en muskelseua. 

ApÖphasis, f., gr. 1) (af apophänai, säga rent 
ut, motsäga, förneka), förnekande; ret. vänd- 
ning i talet, hvarigenom man gifver sig sken 
af att icke vilja gifva något råd och det oak- 
tadt gifver ett sådant; 2) (af apophäinein, fram- 
lägga), förteckning, t. ex. öfver en förmögen- 
het; jmf. Inventarium. 

Apophlegmatismus och -flegmatism, m., 
gr. (af apö, se d. o., och phlegein, bränna, för- 



54 



Apopboreta — Apotheos. 



bränna, jmf. Phlegma), läkek. slemmets för- 
drifvande. — Apophlegmätika el. Apo- 
flegmätiska medel, slemdrifvande medel. 

Apophöreta, pl. 3 gr. {apophöräta, af apopfaoréin, 
bära bort), hos de gamle grek. och rom. : skän- 
ker, bestående dels i matvaror, dels i smärre 
prydnader, som man efter måltiden gaf gästerna 
att föra med sig hem; äfv. skänker, som vän- 
ner på högtidsdagar gåfvo hvaraudra. 

Apophthégma, n., pl. apophthégmata el. 
apoftégmer, gr. (af apophthengestkai, uttala 
sin mening), kort och kraftigt tänkespråk. — 
Apoftegmätisk, som innehåller el. har af- 
seende på apoftégmer; kort och fyndig. 

ApÖphyge och Apofyg, f., gr. (af apopheugein, 
undfly), byggn.k. den nedre, sig utvidgande 
dglen af en pelare, närmast vid basen; )( A- 
pophysis; jmf. Congé. 

Apöphysis el. Apofys, f., gr. (af apophyein, 
växa ut), läkek. naturlig uppösning el. utskott 
på kroppens benytor; byggn.k. pelarskaftets af- 
smalnande, )( Apophyge. 

Apoplänesis, f., gr. (af apoplanän, föra vilse), 
ret. afsigtlig afvikelse från hufvudsaken, antin- 
gen för att vilseleda el. emedan man ej vill 
inlåta sig på gendrifvande af en punkt. 

Apoplektisk, se följ. 

Apoplexi, f., gr. {apopläxia, af apoplassein, ned- 
slå, bedöfva), läkek. blodslag: hvarje utådring 
af blod uti det inre af något organ; i inskr. 
bem. blodslag i hjernan. — Apoplektisk, 
som tillhör el. har afseende på slag; som ut- 
visar fallenhet för el. blifvit rörd af slag; tjen- 
lig emot slag. 

Apopnixis el. -pnixi, f., gr. (af apopnlgein, qväf- 
vas), läkek. andedrägtens hämmande, qväfning. 

Apopsychl och -psykl, f., gr. (af apö, se d. 
o., och psychä, själ), egentl. själsfrånvaro; läkek. 
djup vanmakt. 

Apor erna, Aporetiker, se följ. 

Apori, f., gr. (aporia, af äporos, hjelp- och råd- 
lös, af nekande part. a och paros, utväg), för- 
lägenhet, rådlöshet, obeslutsamhet. — ApÖ- 
rema el. Aporisma, n., svår uppgift. — 
Aporetiker, m., tviflare; jmf. Skeptiker. 

Aposi, f., gr. (af nekande part. a och pösts, 
dryck), läkek. brist på törst, obenägenhet att 
dricka. 

Aposiöpesis och -siopÖS, f., gr. (af aposiopän, 
förstummas, tystna), ret. afbrott i midten af 
en sats, hvarvid man undertrycker en del af 
densamma. 

Apositi, f., gr. (apositla, af apö, se d. o., och 
sltos, mat), läkek. brist på matlust, obenägen- 
het att äta. 

Apospäsma, n., gr. (af apö, se d. o., och spän, 
draga), afrifvet stycke. — Apospäsmus el. 
-späsm, m., läkek. sönderslitande af mjuka 
delar. 

Aposphrägisma, n., gr. (af apö, se d. o., och 
sphragis, sigill), sigillaftryck. 

Apossead esse non valet oonsequentia, 
so under Consequentia. 

Apöstasis el. Apostasi, C, gr. (apostasia, af 
aphistänai, vända sig bort. affalla), affall ifrån 
en lära, en äsigt; ishf. affall ifrån en religion 
till en annan. — Apostaséra, affalla, afsäga 
sig sin tro. — Apöstata, lat., el. Apostat, 



m. (gr. aposlaläs), affälling. — Apostätisk, 
affällig. 
Apostat, Apostätisk, se föreg. 

Apostel, m., gr. (apöstolos, af <ip<istallein, af- 
sända), egentl. sändebud; isht. en af de tolf 
lärjungar, som Kristus utsåg för den nya lä- 
rans förkunnande bland folken; fig. nitisk an- 
hängare, tolk och utbredare af kristna religio- 
nen; fig. nitisk anhängare och utbredare af en 
politisk, filosofisk o. s. v. lära el. åsigt. — A- 
postolät, n., nylat., apostlaembete ; biskoplig. 
isht. påflig, värdighet. — Apostolicismus 
el. -Cism, m., läran om kyrkans oinskränkta 
öfvervälde. — Apostolicitét, f, öfverens- 
stämmelse med apostlarnes rena lära. — A- 
postölicum, n., inbegreppet af nya testa- 
mentets apostoliska skrifter : apostlagerningarne, 
apostlabrefven och Johannis uppenbarelse; )( 
Evangelicum. — Apostolisk, som be- 
kändes el. predikades af apostlarna; en apostel 
tillhörig, värdig el. lik; med apostlarnes lära 
öfverensstämmande; påflig. 

Apostém, n., gr. {apustäma, egentl. afstånd; 
utväxt), läkek. afsöndring af vätskor, böld: jmf. 
Abscess. 

A posteriori, Aposteriorisk, Aposte- 
rioritet, se under Posterior. 

Apostill, m., fr. (apostille), anmärkning i brädden 
af en skrift; tillägg till en handling el, ur- 
kund, jmf. Postscriptum. — Apostilléra, 
göra anmärkningar i kanten af en skrift. — 
Apostillätor, m., en, som gör anmärkningar 
i kanten af skrifter. 

Apostolat, Apostolicism, Apostolisk, m. 
fl., se under Apostel. 

ApostrÖph el. -Strof, m., gr. {apöslroj)hos, af 
apostrephein, afvända), språkv. utelemningstecken : 
skrifttecken ('), som antyder, att en el. flera 
bokstäfver blifvit utelemnade; ret. vändning i 
talet, hvarigenom talaren häftigt vänder sig till 
ett nytt föremål el. ställer sina ord till en 
frånvarande, liksom vore han närvarande, el. 
till ett liflöst ting, såsom vore det lefvandi' ; 
häftigt utfall, skarp tillrättavisning. — Apo- 
strofera, förse ett ord med utelemningstec- 
ken; oförmodadt vända talet till någon el. 
något, rikta sitt tal till en frånvarande, liksom 
vore han närvarande, el. till ett liflöst ting, 
såsom vore det lefvande; häftigt utfara, skarpt 
tillrättavisa. 

Apotek, se Apothek. 

Apotélesmaj n., gr. (af apotdem t fullända), 
fulländning, verkan; isht. stjernornas inflytelse. 

— Apotelesmätisk, till fulländning, till 
verkan hörande; hörande till stjerntyderi. 

Apothek och -ték, n., gr. (af apotitkänai, ned- 
lägga), egentl. förvaringsort, nederlag: ställe, 
der alla slags läkemedel beredas och försäljas. 

— Apotekare, m., person, som förstår och 
utöfvar konsten att tillred;! läkemedel samt 
försäljer dem. 

Apothema el. Apotém, n., gr. (af apotithånai, 
aflägga), geom. vinkelrät linie, dragen ifrån 
medelpunkten af en regulier månghörning till 
en af dess sidor. 

ApotheÖS el. -teÖS, f., gr. (af apotheun, för- 
guda, af theös, gud), en menniskas upptagande 
bland gudarna; förgudning; elektrisk ap., 



A potiori — Appoggiato. 



55 



se Beatiiication. — Apoteoséra, försätta 
bland gudarna, förguda. 
A potiori, A potiori fit denominatio, se 

under Potior. 

ApÖtome och ApotÖm, n., gr. {apötomon, af 
apotemnein, afskära), skiluaden emellan tvenne 
qvantiteter; öfverskott; tonk. större delen af 
den delade hela tonen. 

Apozöma och -Zém, n., gr. (af upozeein, af- 
koka), läkek. afkok på örter el. rötter. 

Appaisera, se Apais-. 

Appalto, Appaltator, se Apalto. 

Apparangs, se Apparence. 

Apparat, m., lat. (apparätus), samling af verk- 
tyg och redskap; tillbehör; sammansatt verktyg, 
som begagnas att åstadkomma en mekanisk el. 
fysisk verkan, att reglera en kemisk el. fysisk 
process; lärdomsapparät, lärda verk och 
skrifter, som begagnas vid utarbetaudet af en 
skrift, en afhandliug, ett verk. 

Apparéll (-raj) och -rélj, m., fr. (af pareil, 
lika, m.lat. pariculus, dimin. af lat. par, lika, 
ett par), tillrustning; prakt; allt nödigt tillbe- 
hör för en konst, ett yrke, ett arbete o. s. v. ; 
byggn.k. formen och anordningen af de ma- 
terialier, som bilda de synliga delarna af mu- 
rar, bågar och hvalf; krigsv. uppfart till vall- 
gången för kanoner och vagnar; a. inam.0- 
Vlble (-måvlbel), fr., sedan början af detta 
århundrade begagnadt förband vid benbrott, 
hvarvid, genom bindlarnes indräukuing i vissa 
stelnande ämnen, åt förbandet gifves en orörlig 
fasthet. — Appareljéra, byggn.k. uppgöra 
ritningar för stenars tillhuggning, förarbeta 
dem och anbi-inga dem på sina bestämda platser. 

Apparence (-rangs'), -röns och -rangs, f., 

fr. (lat. apparentia, af appareve, synas), yttre 
sken, sannolikhet, liklighet, vån; sauvéra 
apparéncerna el. såvera apparängser- 
na, rädda skenet. — Apparent, uppenbar, 
i ögonen fallande, ögonskenlig; mindre ofta: 
skenbar. — Apparition, f., framträdande, 
synligblifvande ; företeelse, uppenbarelse. 

Apparent, Apparition, se föreg. 

Appartement, se Apart-. 

AppassionätO,it., tonk. med passion, lidelsefullt. 

Appell, m., fr. (appel, af lat. appelläre, tilltala, 
spraka an), lagf. vädjande från underdomstol 
till högre rätt, vad ; krigsv. krigsfolks samman- 
kallande genom signal med trumpet el. trumma; 
upprop af person; i vissa spel: ny insats; jagtt. 
rop el. signal, hvarigenom huudarne samman- 
kallas. — Appelläbel, nylat., varande af be- 
skaffenhet att kunna häuskjutas till högre rätt. 

— Appellänt, m., en vädjande: en som 
vänder sig med klagomål ifrån underdomstol 
till högre rätt; en, som gör ny insats i spel. 

— AppellatiÖn, f., (lat. appellätio), vädjande 
från underdomstol till högre rätt; appella- 
tiönstribunäl, n., el. appellatiönsdom- 
Stol, högre domstol, till hvilken man kan 
vädja. — Appellativum (nomen) el. 
Appellativ, n., lat., språkv. substantiv, som 
benämner ett ting med ett sådant namn, som 
är gemensamt för alla ting af samma slag: slägt- 
ord. — Appellera, vädja från lägre domstol 
till högre rätt; kalla, ropa, locka; göra ny in- 
sats i spel. 

AppenätO, it., tonk. lidande 



Appendicera, Appendicula, Appendicu- 
lum, se följ. 

Appéndix, n., lat. (af appendere, äfv. appendere, 
hänga vid), bihang, tillägg. — Appendicera, 
hänga vid, bifoga, tillägga. — Appendicula, 
f., pl. -diculae, el. -diculum, n., pl. -di- 
cula, litet bihang. — Appendiculär och 
-dikular, vidhängande, tillhörande. 

AppentlS, (-pangtih), m., fr., pulpettak: half- 
tak, stödt emot en vägg och vanligen utåt 
uppburet af stolpar; lider. 

Apperception, se följ. 

Appercipera, nylat. (af ad, se d. o., och percipere, 
märka), varsna, iakttaga, bemärka, fatta. — 
Apperception, f., varseblifning, uppfattning; 
sjelfmedvetande. 

Appertinentier, pl., lat. (appertinentia, af apper- 
tinere, höra till), tillbehör, allt, som tillhör det 
hela; jmf. Pertinentier ; cum apperti- 
néntiis, med tillbehör. 

AppetÖns, f., fr. (appetence, lat. appefentia, af 
appetere, sträfva efter något), naturlig drift, 
böjelse; begär, åtrå. — Appetlt, m., (lat. 
appetltus), matlust; fig. lystnad efter något. — 
Appetissänt, (-tissäng; vanl., ehuru orikt., 
-tissängt'), fr., som retar lystnaden, lockande, 
begärlig; appetitlig. 

Appetit, Appetissänt, se föreg. 

Applanera, fr. (aplamr), göra jemn och slät; 
hg. undanrödja hindren för en saks geuom- 
drifvande. 

Applaudéra och Applåd-, fr. (applavdir, lat. 
appläudere, af ad, se d. o., och pläudere, klappa 
med händerna), klappa med händerna till tec- 
ken af bifall; gifva sitt bifall tillkänna. — 
Applaudissement, Applådissemäng, n., 
el. Applåd, m., handklappning till bifalls- 
tecken; bifallsyttring. 

Applicabel, Application, Applicatur, se följ . 

Applicera, lat. (appliéäre) pålägga, påsätta, till- 
sätta, anbringa, inpassa; använda; tillämpa; 
applicétur, läkek.: det må användas. — 
Applicabel och -kabel, nylat., användbar; 
tillämplig. — ■ Applikation, f., (lat. appKcätio), 
påläggning, anbringande; användning, tillämp- 
ning; naturlig fallenhet; ret. tillämpning af 
allmänt erkända sanningar pä enskilta fall. — 
Applikatur, f., hngersättning; det läge på 
violinen, som icke kan nås, utan att handen 
flyttas. 

Applikabel, Applikation, Applikatur, se 

föreg. 
Applombera (applångb-), fr. (af lat. appluntbäre, 

af plumbum, bly), med bly vidlöda och fästa 

något. — Applombatiön , f . , hoplödning 

med bly. 
Applåd, Applådera, Applådissemäng, se 

Applaudéra. 

AppoggiätO (-påddjäto), ital. (af appoggiäre, fr. 
appwjer, stödja, m.lat. appodiäre, af lat. po- 
dium, namnet på vissa framspringande, stöd- 
jande delar vid några forntidsbyggnader), tonk. 
stödjande; beteckning, isht. vid sång, för det 
bindande föredrag, som utan märkbar lucka 
sammansmälter tonerna med hvarandra. — 
Appoggiatura och -giatur, f., ett slags före- 
slag, som, beröfvande den följande noteu en 
del af dess tidvärde, sjelf tillegnar sig det- 
samma; jmf. Portamento. 



56 



Appoint — Apyrisk. 



Appoint, (appoång), m., fr., el. Appunto, m., 
i tal. (af fr. ä, it. a, se d. o., och fr. point, it. 
punto, punkt, cl. ä. : på punkten), handelst. 
fyllnad genom småmynt i en summa, som 
betalas i större myntsorter; fyllnad i en summa, 
så att man får rundt tal ; vexel, som helt och 
hållet betäcker en skuld; trasséra app., 
betäcka en skuld ända till sista öret genom ut- 
ställda vexlar. — Appointéra, (appoängt-), 
löna, aflöna. — Appointemént, (appoängf- 
mäng). n., lön, sold, årligt underhåll. 

Apponéra, lat. {appönere), bifoga, vidfoga; ap- 
ponätur, (på recepter): man tillsätte; man 
bifoge; apponäntur acta, man bifoge ak- 
terna. — Appositiön, f., språkv. substantiv, 
som tillägges ett annat, för att närmare för- 
klara el. bestämma detta. 

Apportéra, fr. (apporter, lat. apportöZre), bära 
fram, hämta; isht. om hundar, då de på till- 
sägelse springa bort, upphämta och bära i 
munnen något, som man bortkastat el hvarpå 
man gifvit anvisning; appörte, (appart): bär 
hit! (tillrop åt hundar). 

Appositiön, se under Apponéra. 

Apprehendöra, lat. (apprehendere), gripa; upp- 
fatta, blifva varse. — Apprehensiön, f., 
gripande; uppfattning; äfv. farhåga. 

Apprehensiön, se föreg. 

Appretéra, fr. (appréler, af prét, beredd, färdig, 
lat. parätus), bereda; genom särskilt förfarings- 
sätt gifva glans, täthet och styfning åt tyger, 
band o. s. v. ; glätta. — Appretéur och 
-tör, m., person, hvars yrke är att appretéra 
tyger o. s. v. — Appretur el. -tyr, f., 
den glans, täthet och styfning, som tyger och 
band m. m. erhålla genom appretering; tonk. 
violininstrumentets beqväma och riktiga iord- 
ningsättning till begagnande. 

Appretiéra, lat. {appretiäre, af ad, se d. o., 
och pretium, värde, pris), uppskatta, bestämma 
värdet å; värdera, högakta. 

Approbation, Approbatur, se följ. 

Approbéra, lat. {approbäre) efter föregående 
pröfning godkänna, gilla; approbätur, han 
godkännes; subst. n., det andra i ordningen 
af de fyra hufvudbetygen vid en kuuskapspröf- 
ning. — Approbation, f., godkännande, gil- 
lande; CUm approbatiÖne,med godkännande. 

ApprÖChe, (appråsch') ni., fr. (pröche, nära, af 
lat. pröximus, närmast), belägringsarbete på fria 
fältet, i ändamål att närma sig en fästning; 
i inskr. bet. löpgraf. — Approchéra, nalkas 
en fästning genom approcher; i allmnht. nalkas, 
träda närmare. 

Approfondéra, (-fångdera), fr. {approfondir, af 
profönd, lat. profundus, djup), grundligt stu- 
dera, gå till botten med en sak; utgrunda, ge- 
nomtränga. — Approfondissemént, (-fing- 
diss'mäng), n., fördjupaude; grundlig under- 
sökning, forskning. 

Appropriéra, lat. (appropriäre, af pröprius, 
egen), tillegna sig, isht. jordegeudom. — Ap- 
propriatiön, f, tillegnaude; tillskansning. 

Approsch, Approschera, se Approche. 

Approviantéra, nylat. (se Ad och Proviant), 
äfv. Appro Visionära, fr. {approvisionner ; jmf. 
Provision), förse med lifsmedel, med förråder. 

Approximéra, lat. [approximäre, af pröximus, 
närmast), nalkas, närma sig allt mer och mer; 



ungefärligen beräkna el. uppskatta. — Ap- 
proximändo, uppskattningsvis; nära på, un- 
gefär. — Approximation, f., ungefärlig be- 
räkning el. uppskattning. — Approximativ, 
närmande sig, ungefärlig. 

Appui, (appyih), m., fr. (af g. fr. pui, lat. podium, 
något upphöjdt el. framspringande, tjenande 
till stöd) L stöd, stödjepunkt; appui de main 
(- dö mäng) el. appui main, liten käpp, 
hvarpå målare stödja hauden, när de arbeta 
framför staffliet; point d'appui 'påang-), m., 
krigsv. stödjepunkt. — Appuyéra (appyj-), 
stödja; oegentl. understödja, gynna, stödja sig 
på, åberopa, lägga vigt på. 

Appuls, m., lat. (appfdsus, af ad, se d. o., och 
pellere, drifva), påstöt, väckelse ; jmf. Impuls ; 
astron. himlakropparnas skenbara närmande till 
hvarandra. 

Appunto, se Appoint. — Appuntaménto, 
n., it., se Appointemént; äfv. överenskom- 
melse, aftal; kärleksmöte; jmf. Rendez-VOUS. 

Apres (apräh), fr., sedan, efter; subst. m., med- 
spelare i efterhand; apres moi (nous) le 
déluge, se uuder Déluge. 

Aprikos, m., (fr. abricot, sp. albaricoque, af arab. 
al-birquq och detta af lat. präecox, tidigt mo- 
gen), den sköna, välsmakande frukten af prä- 
nus armeniaca, armeniska plommonträdet. 
I April, in., lat. (aprllis, af aperire, öppna), fjerde 
månaden i året; narra någon april, spela 
någon ett puts på första el. sista dagen i a- 
pril; i vidstr. men.: narra, spela någon ett 
puts; april- Väder, sådant väder, som det 
gemenligen plägar vara i april: ostadigt, om- 
by ti igt väder. 

A prima vista, se under Vista. 

A priori, Apriorisk, Aprioritet, m. fl., se 
under Prior. 

Å propos, se under Propos. 

A propos de bottes, se under Botte. 

Apsis el. Apsid, f., pl. apsider, gr. (egentl. 
hapsis, förbindning, fogning; rundniug, hvält- 
ning), astr. de två ändpunkterna af storaxeln i 
en himmelskropps elliptiska bana, el. de tvä 
punkter på banan, af hvilka den ena är uär- 
mast intill brännpunkten, deu andra längst 
ifrån densamma; jmf. Aphelium och Peri- 
helium; byggu.k. halfruud och med en half- 
kupol öfvertäckt nisch, bildaude den östliga 
afslutningen af en kyrkobyggnad; apsid-linie, 
f., astr. den största axeln af planeternas bana. 
el. den räta linie, hvars ändpunkter apsiderna äro. 

Apsychi och Apsyki, f., gr. (af nekande part. 
a och psyclia, själ), själsfrånvaro, vanmakt. 

_ medvetslöshet. 

Aptera, pl., gr. (af nekande part. a och pteron, 
vinge), zool. vinglösa insekter el. krypare. 

Aptéra, lat. (aptäre), lämpa, afpassa, inreda; 
göra tjenlig; förbereda. — Aptitude och -ti- 
tyd, f., fr., tj enlighet, lämplighet. 

Aptit, se Appetit. 

A punto, se under Punkt. 

Apyrénisk, gr. (af nekande part. a och pyrän, 
kärna), kärnlös, som är utan kärna. 

Apyretisk, gr. (af nekande part. a och pi/retös, 
feberhetta, af pyr, eld), läkek. som är fri från 
feber. — Apyrexl, f., frihet ifrån feber. 

Apyrisk, gr. (af nekande part. a och pyr, eld), 
eldfast, icke brännbar. 



Apädevsi — Arbiter. 



57 



Apädevsi, f., el. Apädevtism, m.,äfv.Aped-, 
gr. (af nekande part. a och paideuein, uppfostra, 
undervisa, af pais, barn), brist på undervis- 
ning: okunnighet till följe af bristande under- 

_ visning. — Apedévtisk, okunnig, olärd. 

Aqua, f., lat., vatten; äqua Binélli, Binellis 
vatten : italienskt, efter uppfinnareu benämdt, 
hemligt medel att stilla blödningar; a. de- 
Stilläta, destilleradt, rent vatten ; a. fontäna, 
källvatten; a. regis el. régia, kungsvatten: 
en blandning af saltsyra och salpetersyra, som 
förmår upplösa guld; a. Tofäna el. Toffä- 
na, äfv. acquétta di Näpoli, acqu. di 
Periigia(-rudja)el.acqu. délla Töffa, smyg- 
giftsyatteu, toffanskt vatten, benämdt efter si- 
cilianskan To/ana, som afrättades i slutet af j 
17:de årh.; a. Vltae, sprit, brännvin; äqua 
et lgne' interdiCtUS, bannlysningsformel, 
hvarigenom någon utestängdes ifrån delaktig- 
het af eld och vatten. 

Aquamanile och Aqvam-, n., m.lat. (af 
äqua, vatten, och manus, hand), handfat, hvari 
den katolske presten vid messans läsande tvättar 
händerna. 

Aquamarln och Aqvam-, m., (af lat. äqua \ 
marina, hafsvatten), hafsgrön, genomskinlig ädel- | 
sten; jmf. Beryll; såsom adj. sjögrön. 

Aquarélle (ackarall), fr., f., och Aqvaréll, | 
m., (ital. acquerello, af lat. äqua), målning j 
med vattenfärger, hvarvid det hvita papperet 
lemnas alldeles utan färg på de ställen, der 
det starkaste ljuset skall anbringas. — Aqva- 
relléra, måla med vattenfärger. — Aqva- 
Fellist, m., en, som målar med vattenfärger. I 

Aquärium, m., pl. aqvärier, lat. (aquärius, j 
-a, -um, till vattnet hörande, af äqua, vatten), 
på apoteken: förvaringsställe för vatten och i 
andra flytande ämnen; större el. mindre för- 
varingsställe för vatten, hvari vattenväxter och 
vattendjur underhållas, för att tjena till iakt- 
tagelse och undersökning af vattenverldens or- 
ganiska lif. 

Aquatllier och Aqvat-, pl., lat. {aquatllia, af 
äqua, vatten), vattendjur och vattenväxter. 

Aquatinta, f., it. {äcqua tinta, färgadt vatten), 
sätt att gravera i koppar, som liknar tuseh- 
el. lavismaneret. 

A quatre épingles, se under Épingle. 

Å quatre mains, se under Main. 

A quattro soli, se under Solo. 

A quattro voci, se under Voce. 

Aqueduct och Aqvedukt, m., lat. {aquae- 
ductus, fr. aqueduc, ital. acquedötto), vattenled- 
ning; anat. benämning på några trånga gångar, 
såsom i hjernan och örat, genom hvilka en 
vätska går ifrån ett ställe till ett annat el. ock 
en finare nerv löper fram. 

Aqnila, f., lat., örn; stjernk. stjernbilden Ör- 
nen ; byggn.k. prydnad i form af en örn på 
gafveln af ett hus; äfv. läs- el. korpulpet i 
form af en örn, hvars utbredda vingar tjena 
att uppbära papperet el. boken ; äquila älba, 
egentl. hvit örn; alk. det äldre namnet på 
kalomel. — Aqvillna, f., qvinnonamn med 
betyd. : den örnlika, den skarpsynta, den djerfva. 

Äquilo, m., lat., nordan, el. riktig, nordostvin- 
den. — Aqvilönisk, nordlig. 

AqvÖS, lat. (aquösus, af äqua, vatten), rik på 



vatten, vattenhaltig, vattnig. — Aqvositet, 

_ f., vätte naktighet, vattnighet. 

Ara, f., lat, altare: pro äris et föcis, lat.: 
för altare och härd, för fädernesland, för egen- 
dom och hem. 

Arab, m., inbyggare på den stora asiatiska half- 
ön Arabien (n., egentl. det torra landet, af 
hebr. äreb, öken), äfv. häst af arabisk ras; 
jmf. äfv. Aarib. — Arabella, f., qvinno- 
namn med betyd.: arabiskau. — Arabicitet, 
f, nylat., arabiska språkets väsen och känne- 
domen deraf. — Arabisera, göra arabisk. 
— Arabism, m., egendomlighet för arabiska 
språket. — Arabist, m., kännare af arabiska 
språket, isht. någon af de, till de arabiska 
läkarue sig anslutande, berömda medicinska 
skriftställarne under sednare medeltiden. 

Arabesk, m., (ital. arabesco, fr. arabesque), byggn.k. 
och mål. af araberna uppfunnen, fantastisk pryd- 
nad af löf- och blomsterverk, antingen i upp- 
höjdt arbete el. målning; äfv. Moresk; jmf. 
Grotesk. 

Arabicitet, Arabisera, Arabism, Arabist, 
se under Arab. 

Arachnidae el. Araknider, pl., gr. (afarächnä, 
spindel), spindelartade djur. — Aräknolög, 
m., kännare af spindelartade djur. — Aräk- 
nologi, f., kännedom om spindelartade djur: 
äfv. konsten att genom iakttagelser på spind- 
larna spå väder. 

Ärack, Ärak, Ärrack, Ärrak el. Räck, m. 
(arab. araq, svett, saft, sprit, af araqa, svettas, 
utdunsta), af ris el. socker destilleradt, ofta 

_ med kokossaft uppblandadt brännvin. 

Araf, arab. {åråf, pl. af urf, hög ort), i mu- 
hammed. relig. : mellanrymd emellan paradis och 
helvete, ett slags skärseld. 

Arak, se Arack. 

Araknider, Araknolog, Araknologi, se 
Arachnidae. 

Araneider, pl, lat. (af aränea spindel), spind- 
lar. — Aräneolög, m., spindelkännare. — 
Aräneologi, f., kännedom om spindlar; äfv. 
konsten att genom iakttagelser på spindlar 
spå väder. 

Aranzini, pl., it. (af aräncia, pomerans, aran- 
cino, kinesisk pomerans), små torkade och öf- 
versockrade pomeranser. 

Aräzzi, pl., ital. (sing. aräzzo), väfda tapeter 
ifrån staden Ärras i Nederländerna; isht. de 
efter Rafaels 'teckningar utförda bildertape- 
terna i Vatikanen. 

Arba, f., turk. (araba, vagn), tvåhjuligt fordon 
i Österlandet. 

Arbaléte, (-lahf), f., fr. (af lat. arcuballistct, ett 
slags med en båge försedd kastmaskin), arm- 
bost; byggn.k. takstol, taksparre. 

Arbigässi, pl., turk., uppsyningsmän öfver be- 
tjeningen vid sultanens hof. 

Ärbiter, m., pl. ärbitri, el. Arbiträtor, m., 
pl. -tratörer, lat., benämning på gode män, 
åt hvilka öfverheten el. parterna sjelfva öfver- 
lemna att afgöra en emellan dessa sednare 
uppkommen tvist, med den verkan, att ändring 
i goda männens beslut (se Arbitrimn och 
Laudum) icke får sökas. — Arbitrera, i 
förekommande fall mildra el. skärpa lagen efter 
omständigheterna; godkänna en räkenskapspost, 

8 



58 



Arbitrera — Arcbilochisk. 



ehuru den icke är behörigen bestyrkt. — Ar- 
bitrio, n., it., tonk. godtfinnandc, godtycke; 
a suo arbitrio, efter godtycke. — Ar- 
bitrium, n., utslag, fäldt af skiljedomare; 
arbitrium böni viri, en sakkunnig och 
rättrådig mans utslag i en omtvistad sak ; arb. 
judicis, domares befogenhet att i fall, hvarom 
lagarne intet bestämma, handla efter sitt eget 
förnufts ingifvelser; arbitrio, (ablat. af arbi- 
trium), efter godtfinnande. — Arbiträr, god- 
tycklig, beroende af ens eget tycke och val, 
egenmäktig. 

Arbitrera, Arbitrium, Arbiträr,m.fl., se föreg. 

Arbiträge, (-träsj'), n., fr. (jmf. Arbiter), un- 
gefärlig uppskattning; utslag tal dt af skiljedo- 
mare, gode mäns beslut; handelst. beräkning, 
hvarmedelst man , genom jemförelse af flera 
orters vexelkurs, kan finna, på hvilken man 
med största fördel kan draga vexel. 

Arboläde och-läd, f., fr. (arboläde), ett slags 
kaka, gjord af smör, grädde, ägg-gulor, päron- 

_ must, socker och salt. 

Arbor, f., lat., träd; arbor Diänae el. phi- 
losöphica, trädlik anskjutning, som upp- 
kommer på glaset af ett kärl, då silfver löses 
i utspädd salpetersyra och qvicksilfver tillslås; 
arb. genealögica, stamträd; arb. vitae 
el. medulläris, lifsträd; anat. det trädlika 
utseende, som hvita mergsubstansen i lilla 
hjernans sidodelar vid perpendikulära genom- 
snitt företer. — Arborescéns, f., förvand- 
ling till träd; trädlik växt. — Arborescént, 
trädlik, som liknar ett träd i form och fasthet. 

— Arborescéra, öfvergå, förvandlas till träd. 

— Arboriförm, trädformig. — Arborikul- 
tiir, f., trädodling. — Arborisatiön, f., af 
naturen bildad växt- el. löfteckuing på en sten; 
jmf. Dendrit. 

Arbus, m., (rysk. arbus, urspr. karbus, sanno- 
likt af pers. kherbousch, melon), vattenmelon: 
uppfriskande frukt, isht. i södra Ryssland. 

Are, m., fr. (lat. ärcus), båge, hvalf; arc- 
boutänt, (arr butäng), byggn.k. hvalfpelare, 
som upptill slutar i en halt' båge : stödjepelare, 
sträfva; arc-doubleäii (-dublåh), byggn.k. 
upphöjd list, löpande på inre sidan af ett hvalf 
och sammanbindande suler, pelare el. pilastrar, 
för att stärka hvalfvet. — Arcäd och Arkäd, 
m., fr. [arcade), byggn.k. bågöppning: hvalf- 
båge; hvälfd gång innanför el. emellan pelare: 
hvalfgång, pelargång (i denna bemärkelse mest 
i plur.: arkäder). 

Areani disciplina, se under Disciplina. 

Arcanist, se följ. 

Arcänum, n., pl. areäna, lat. (af areänus, 
hemlig), hemlighet; undergörande läkemedel, 
hvars beståndsdelar äro kända endast af några 
få. — Arcanist och Ark-, m., en, som är 
i besittning af hemliga läkemedel el. kunska- 
per; hemlighetsmakare. 

Arcato, se under Arco. 

Arcéäu, m., pl. arcéäiix (arsåh), fr. (af are, 
lat. ärcus, båge, hvalf), byggn.k. hvälfningeu 
el. bugteu på ett hvalf; den hvälfda delen öfver 
en port el. ett fönster; på bildhuggeriarbeten : 
prydnad i lönn af sammanflätade klöfverblad. 

Archaeographi, Archaeologi, m. fl., se följ. 

Archaism och Ark-, m., gr. (af archälos, 
gammal), användning af nugot föråldradt; isht. 



språkv. föråldrad form, ord el. talesätt. — Ar- 
kaistisk, fornåldrig, föråldrad. — ArchäO- 
graphi ocb Arkeografi, f., gr. (gräphein. 
skrifva), fornlemningars beskrifning. — Ar- 
keogräfisk, som har fornlemningars beskrif- 
ning till föremål. — Arkeolog, m., forn- 
forskare, en fornkunnig. — Arkeologi, f.. 
giv {logos, ord, lära), fornkunskap, fornforsk- 
ning; i inskr. bem.: käunedom och historia 
om de bildande konsterna hos de gamla folken, 
isht. greker och romare. — Arkeologisk, 
som har afseende på fornkunskapen. — Ar- 
keomän, m., lidelsefull älskare af forntiden 
och dess alster. — Arkeomani, f., gr. [ma- 
riia, raseri), lidelsefull förkärlek för forntiden 

_ och dess alster. 

Arches-COTirt (ärtsches kåhrt) el. Court of 
ärehes (kåhrt åff ärtsches), m. , eng. (af 
arches, pl. af arch, båge, hvalf, och court, se 
d. o.), det äldsta och förnämsta, under erke- 
biskopen af Canterbury stående andliga konsi- 
storiet i England. 

Archétypus och Arketyp, m., gr. {archetypos, 
först el. såsom mönster präglad), urbild, mön- 
ster; urskrift, original. 

Archäus och Archéus, m., (af gr. archäios, 
archéios, uråldrig, ursprunglig, af archa, bör- 
jan), alk. den i naturen allt verkande kraften, 
verldsanden; den andliga urgrunden till allt lif 
och det urämne, hvarigenom man skulle kunna 
förvandla alla naturkroppar; läkek. förd. o- 
kroppsligt väsende, som ansågs bo i kroppens 
inre, åstadkomnia dennas förrättningar samt 
genom sina nycker el. fel framkalla sjukdomar; 

_ jmf. Spiritus reetor. 

Archi-, framför vokaler understundom Arch-, 
gr. (af ärchein, börja, herrska), förstafvelse, 
som, ställd framför ett ord, betyder: den för- 
ste, den öfverste, erke-. 

Archiäter och Arki-, m., gr. (af ärchi, arch, 
se d. o., och iatrös, läkare), öfverläkare, förste 
läkare; i Sverige: hederstitel, som tilldelats åt- 
skilliga af svenska konungars läkare. 

Archicancellärius, nylat. (af gr. ärchi, se d. 
o., och lat. cancellärius, dörrvaktare, kansler), 
el. Archi-Chancelier (arschischaugsäljeh), fr. 
(af gr. ärchi, se d. o., och fr. chanceliér, kansler), 
m., erkekansler. 

Archidiäkonus och Arkidiakön, m., gr. (af 

ärchi, se d. o., och diäkonos, tjenare'), erke- 
djekne: den förste andlige näst biskopen och 
honom behjelplig i uppsigten öfver prästerskap, 
kyrkor och kloster, älvensom i förvaltandet 
af de kyrkliga godsen; i England: biskopens 
ställföreträdare. 

Archidux,gr.-lat., el. Arciduca, (artjid-), ital., 
in., (af gr. ärchi, se d. o., och lat. diw, ital. 
duca, anförare; hertig), erkehertig: titel för 
prinsarna i österrikiska kejsarehuset. 

Archiepiscopus, gr., el.Arcivéscovo (artjiv-), 
ital., ni., (af gr. ärchi, se d. o., och episkopos, 
ital. vescovo , uppsyniugsman , biskop), erke- 
biskop. — Arkiepiskopäl, erkebiskoplig. — 
Arkiepiskopät, n., erkebiskopsdöme, erke- 
biskoplig värdighet. 

ArchilÖChisk och Arkilökisk, (efter den för- 
sta grek. lyrikern Archilocltos ifrån Paros, oinkr. 
088 f. Kr.'), bitande, bitter (om tal och skrift) ; 
ark. vers, en half pentameter: 



Archimagus — Arena. 



59 



Tömmer ej natten sin gråt, 
heliga gra}, i din famn? 

ArchlmagUS, m., gr. (af ärchi, se d. o., och 
mägos, arab. madjus, urspr. pers.; jmf. Magus), 
erketroirkarl. — Archimagi och Arkim-, 
f., erketrolleri, guldmakarekonst, jmf. Alchemi. 

Archimandrit och Arkim-, m., nygr. (af ärchi, 
se d. o., och gr. mändra, träck, fårfålla; klo- 
ster), inom grek. kyrkan: klosterföreståndare, 
abbot, den högste andlige näst efter patriarken. 

Archimédes, m., forntidens störste matemati- 
ker, f. omkr. 287, d. 212 f. Kr.; fig. person 
med matematiskt snille. — Archimédiska 
och Arkim- problemet, n., uppgift om sät- 
tet att genom sammansatta metallers vägning 
i vatten bestämma beståndsdelarnas vigt; ar- 
kimediska Skrufven, vattenskrufven : red- 
skap till uppfordring af vatten. 

Archimonastérium , n., gr. (af ärchi, se d. o., 
och monastårion, ställe, hvarest man lefver i 
ensamhet, af monastär, ensling), hufvudkloster, 
förnämsta klostret i eu munkorden. 

Archipeläg och Arkip-, m., gr. (af ärchi, se 
d. o., och pelagos, haf), egentl. det förnämsta 
hafvet; hafsrymd med en stor mängd öar: 
öhaf; isht. den öbeströdda nordöstra delen af 
Medelhafvet, emellan Grekland, Turkiet och 
Mindre Asien. 

Archipresbyter och Arki-, m., gr. (af ärchi, 
se d. o., och presbyteros, den äldre, af presbys, 
gammal), föreståndare för presbyterna i den 
äldsta kristna kyrkan; erkeprest: ett slags kon- 
traktsprost. — Arkipresbyteriät, n., erke- 
prests el. kontraktsprosts värdighet el. syssla. 

Architékt och Arki-, m., gr. (archilekton, af 
ärchi, se d. o., och tékton, timmerman, handt- 
verkare; lat. architectus, fr. architecte, ital. ar- 
chitetto), byggmästare, som vetenskapligt stu- 
derat byggnadskonsten; tjensteman, hvars ålig- 
gande det är att hafva tillsyn öfver offentliga 
byggnader m. m. — Arkitektonik, f., bygg- 
nadskonst; äfv. konsten att uppföra en veten- 
skaplig lärobyggnad, ett system. — Arkitek- 
tonisk, som har afseende på byggnadskonsten; 
överensstämmande med byggnadskonstens reglor. 
— Arkitektur, f., byggnadskonst; byggnads- 
sätt; arkitektur-målning, den del af må- 
larkonsten, som gör byggnadskonstens verk till 
hufvudföremål för sin framställning; äfv. tafla, 
som framställer något el. några af byggnads- 
konstens verk. 

Architräv och Arki-, m., gr.-lat. (af ärchi, 
se d. o., och trabs, bjelke; fr. archiirävé), un- 
dersta delen af det horisontella bjelklaget upp- 
öfver en pelarrad: underbjelke, hufvudbjelke, 
bindbjelke. 

Archityp, se Archetypus. 

ArchiV och Arkiv, u., lat. (archlvum, af gr. 
archelon, öfverhetshus, rådhus), samling af böc- 
ker, urkunder och handlingar, som tillhöra det 
allmänna och röra antingen hela riket, el. ett 
visst embetsverk el. enskilta mål ; byggnad el. 
rum, der sådana böcker, urkunder el. hand- 
lingar förvaras ; äfv. tidskrift el. större arbete, 
der sådana urkunder el. handlingar aftryckas 
el. finnas upptagna; embetsverk, som vårdar 
dylika böcker, urkunder el. handlingar. — Ar- 



kivarie, m., embetsman, som har vård och 
tillsyn öfver ett arkiv : urkundsvårdare. 

Archivölte (arschivalf) och Arkivölt, f., fr. 
(ital. archivölto), byggn.k. bred list långs kan- 
ten af en bågöppning; i allmnht. arkitektonisk 
prydnad på en hvalfbåge. 

Archologl och Arkol-, f„ gr. (af archä, bör- 
jan, och logos, ord, lära), grundlära, = Fun- 

_ damental-filosofi. 

Archon och Arkönt, m., pl. arkönter, gr. 
[ärchein, herrska), herrskare, anförare, före- 
ståndare, högste öfverhetspersonen i Athen ef- 
ter konungarnas fördrifvande. 

Archäus, se Archeus. 

Arciduca, se Archidux. 

Arcivescovo, se Archiepiscopus. 

ArCO, m., ital. (lat. ärcus), båge; tonk. stråke. 

— Arcäto el. Coll' ärCO, ital., tonk.: med 
stråken; antyder i musik för fiol användandet 
af stråken; )( PizzicatO. 

Arctatiön och Arkt-, f.. nylat. (ärctare, göra 
trång), läkek. inelfvornas sammandragning och 
derigenom uppkommen förstoppning; äfv. en 
kroppsdels sammanpressande vid förbindning. 

Arctior citatio och Arctius mandatum, 
se Arctus. 

Arctur och Arkt-, f., lat., läkek. naglarnes in- 

_ växande i köttet. 

Arctus, lat., trång; skarpt begränsad el. be- 
stämd; kompar. ärctior, -tius; ärctior 
Citätio, f., lagf. skärpt kallelse inför rätta; 
ärctius mandätum, n., skärpt befallning. 

Arcuatim, Arcuation, se följ. 

Arcus, m., lat., båge, hvalf; are. triumphä- 
lis, triumfbåge. — Arcuatim, bågformigt. 

— Arcuation och Arku-, f. , bågformig 
krökning. 

Ardélio, m., pl. ardeliöner, lat. (af ardere, 
vara het, brinna), beskäftig dagdrifvare, som 
lägger sig i allt, men dock ingenting uträttar. 

Ardént, lat. (ärdens, af ardere, glöda, brinna), 
glödande, brinnande, eldig, häftig. — Ardénte, 
ital., tonk. glödande, eldigt. 

Ardéur (-dohr), f., fr., hetta, ifver. 

ArditO, ital., tonk. käckt, med lifligt, skarpt 

_ utprägladt föredrag. 

Are (ahr*), m., fr. (lat. area, yta), enheten för 
nya franska ytmåttet, hvars sidor hålla 10 
métres (se Meter) och hvars innehåll be- 
löper sig till vid pass 12 qvadratstänger (f kapp- 
land). — Déciäre (desiähr') m., lat.-fr. [decem, 
tio), tiondedelen af en are. — Centiäre 
(sangtiähr') , m. , lat.-fr. (cénttcm , hundrade) , 
hundradedelen af en are. — Milliäre (-ähr'), 
m., lat.-fr. {mille, tusen), tusendedelen af en 
are, ungef. = 1 qvadratfot. — Décäre (de- 
kahr'), m., gr.-fr. [delca, tio), yta af 10 ares. 

— Hectäre (häcktähr), m., gr.-fr. (hekatön, 
hundrade), yta af 100 ares. — Kiliäre 
(khiliähr'), m., gr.-fr. (chilioi, tusen), yta af 
1,000 ares. — Myriäre (miriähr'), m., gr.- 

_ fr. (myrioi, tiotusen), yta af 10,000 ares. 

Area, f., lat., yta. — Areal, som tillhör el. 
säges om en yta; subst. m., ytinnehåll el. måttet 
af en ytas omfång. 

Areka, f., malabar. (areek, sp. och portug. areca), 
ett i Asien växande träd, af hvars nötlika fruk- 
ter det s. k. katechu el. japansk jord beredes. 

Arena, f., lat., sand; fäktarebana, stridsplats. 



60 



Areiidutor — Arianism. 



Arendator, Ärende, Arendera, se Arr-. 

Areometer, se Aräo-. 

Areopäg , ra., gr. (areiopagos, af äreios, helgad 
åt Åres, och pägus, kulle), den äldsta och be- 
römdaste domstol i Athen, som höll sina sam- 
mankomster på en åt Åres helgad kulle; fig. 
samling af upplysta, obestickliga domare, sträng 
och opartisk domstol. 

Areostylon, se Aräo-. 

Areotektonik, se under Åres. 

Areotika, se Aräot-. 

Äres, m., gr. (Aräs), myt. krigets gud, mot- 
svarande Mars hos romarne. — Äreotek- 
tonik, f., krigsv. läran om fasta orters anfall 
och försvar. 

Aretalög, m., pl. aretalöger, gr. {aretälogos, 

af areta, dygd), egentl. dygdetalare; öknamn 
hos de gamla romarne på s. k. filosofer, som 
till åhörarnes förlustelse afhandlade moraliska 
ämnen. — Aretalogl, f., dygdepladder. — 
Aretologl, f., dygdelära. 

Aretinska stafvelserna, se Ut, re, mi, 
fa, sol, la, si. 

Ä revoir, se under Revoir. 

Argändska lampor (efter uppfinnaren, schwei- 
zaren Argand), 1789 i London uppfunna lam- 
por, i hvilka de runda vekarne äro utbytta mot 
cirkelformiga, ihåliga vekar, vid hvilkas an- 
tändande luftens syrgas, på en gång utifrån och 
inifrån (genom det ihåliga rummet innanför 
veken) uärer lågan. 

Argént (arsjäng), m., fr. (lat. argentum, silfver), 
silfver, silfvermynt; i franska kursuppgifter (ofta 
föfkortadt till A.): klingande mynt, )( Papier ; 
arg. COmptant (- kångtäug), kontant, reda 
penningar; arg. COUränt (- kuräng), gång- 
bart mynt; arg. haché (- hasche), egentl. 
sönderhackadt silfver; pläter. — Argentera 
(arsjangt-), försilfra. — Argenteri (arsjang- 
teri), n., kärl, möbler och husgeråd af silfver. 

— Argenfräre (arsjangtyY), f., försilfring. 
Argentan, Argentarius, Argentin, se följ. 
Argentum, n., lat., silfver; argentum foli- 

ätum, bladsilfver; arg. fulminans, knall- 

silfver; arg. mUSlVUm , målarsilfver ; arg. 
purum, rent silfver; arg. vivum, qvick- 
silfver. — Argentan, n., nylat., nysilfver. — 
Argentarius, m., vexlare hos de gamla ro- 
marne. — Argentin, silfverfärgad, silfver- 
klingande. 

Argenture, se under Argent. 

Argonävter, pl., gr. myt. argofarare: grekiska 
hjeltar, som på det under Minervas ledning 
byggda skeppet Argo följde Jason till Kolchis 
för att eröfra det gyldene skinnet. 

Argöt (argåh), n., fr. (af lat. ergo, se d. o., ofta 
brukadt af dem, som vilja tala lärdt och följ- 
aktligen obegripligt för den stora mängden; 
deraf ergoter, käbbla om lappri, och argoter, 
prata rotvälska), rotvälska; tjufspråk; eget språk 
ibland utöfvarne af samma konst el. yrke. — 
Argotéra, prata rotvälska, tala tjufspräkct. 

— Argotism, m., för tjufspräket egendom- 
ligt uttryck. 

Arguméntum, n., pl. argumenta, el. Argu- 
ment, n., pl. argumenter, lat. (af arguere, 
ådagalägga, bevisa), förnuftsskäl, törnuftsgrund. 
bevisningsgrund; inkast; arguméntum ab 



invidia, lat., i elak afsigt framställd sken- 
grund; arg. achilléum, skensann bevialed- 

ning, sofism, jmf. Achilles; arg. a con- 
trärio, skäl, som hämtas ifrån tifver\ ägande 
af motsatsen till det, som skall bevisas ; arg. 
ad höminem, bevis, som går ut på el. är 
hämtadt ifrån en meuniskas subjektiva åsigter 
och sålunda icke stöder sig på allmängiltiga 
grunder; äfv. bevis, taget ifrån motståndarens 
handlingssätt el. uttalade grundsatser och så- 
lunda ett slående bevis, en personlig öfver- 
bevisning; skämtv. handgripligt sätt att öfver- 
tyga; arg. ad veritätem, bevis, som utgår 
ifrån allmängiltiga, vetenskapligt grundade sat- 
ser; arg. baculinum el. arg. a bäculo, 
handgripligt sätt att öfvertyga medelst käppen: 
arg. e consénsu gentium, bevis, som 
åberopar sig på överensstämmande åsigt el. 
bruk ibland alla folk och i alla tider; arg. ex 
COncéSSis , bevis, som stöder sig på mot- 
ståndarens medgifvanden. — Argumenta- 
tion, f., utveckling af bevisen för en sats, for 
ett påstående, för ett inkast; bevisleduing. — 
Argumentätor, m., en, som utvecklar be- 
visen för en sats, för ett påstående, för ett in- 
kast; äfv. en, som i tid och otid utvecklar 
skäl för och emot. — Argumentera, göra 
slutledningar; söka bevisa, anföra skäl. 

ArgUS, m., gr. (Argos), myt. den huudraögde 
väktaren af Jupiters älskarinna lo, som af Juno 
förvandlats till en ko; fig. vaksam väktare. 

Argyrid, m., gr. (af ärgyros, silfver), silfvermalm, 
silfverhaltig svafvelkis. 

Ärgyrokrati, f., gr. [ärgyros, silfver, och kra- 
tern, herrska), penningevälde. — ArgyromanI, 
f., (mania, raseri), ursinnigt begär efter pen- 
ningar. 

Aria, f., ital. (lat. aér, fr. air), 1) luft, vind: 
aria cattiva, ital.: dålig luft: italienarnes 
benämning på de elakartade utduustningarna 
från åtskilliga trakter, såsom Maremmerna , 
Pontinska träsken m. fl.; 2) visa, melodi; 
tonk. större, af instrumenter beledsagad), un- 
der vissa former komponeradt sängstycke för 
soloröst, hvars innehåll uttrycker en persons 
för tillfället rådande innersta känsla; ar. di 
bravura, aria, i hvilken den sjungande lem- 
nas tillfälle att visa sin konstfärdighet; ar. 
parlänte, i komiska operan förekommande 
aria i hastigt tempo, och hvari det ayllabiska 
sångsättet är rådande. — Ariétte och Ariétt, 
fr., el. Arietta, ital., f., kort aria, ut I ne- 
kande en mindre djup, men mera glädtig 
känsla. — AriÖSO, ital., sångbar; subat. D., 
sats i långsamt tempo, med sä sångbar och 
uttrycksfull melodi, att den icke behöfv.er någon 
vidare prydnad, och uttryckande en mildare 
känsla än arian. 

Ariädnetråd (efter kretensiska konungadottren 
Ariädne, som, enl. grek. myt., hjelpte Theseus 
att förmedelst en träd finna återvägen ur La- 
byrintens irrgångar, der han nedlagt Minotau- 
rus), ledtråd i virrvarr, rättesnöre vid trassel 
och svårigheter. 

Arianism, m. (efter alexandrinska presbyicrn 
Anns i 4:de årh.), den lära, som ansåg Jesus 

för en blott lncnniska. — Ariäner, pl., an- 
hängare af arianismen. 



Arid — Arm ad; 



61 



Arid, lat. (äridus), torr. — Ariditét, l, torka, 

_ torrhet; äfv. kärfhet. 

Ariel, m., hebr. mansnamn (ariél, Guds lejon: 
den hjeltemodige stridsmannen för Gud), efter 
kabbala: en vattenande; hos Jesajas: heders- 
benämning för Jerusalem; efter medeltidens 

_ myt. en luftande, oskuldens skyddsande. 

Aries, m., lat., vädur; i forntiden: ett slags 
murbräcka. 

Ariett, se under Aria. 

Arihman, se Ahriman. 

Arimänner, pl., de frie hos longobarderna, i 
motsats till slarvarna, äfven till öfverheten. 

Arimäsper, pl., fabelaktigt, sannol. skytiskt 
folk, ytterst i n.o. af den gamla verlden; de 
voro, enl. Herodots utsaga, enögde och lågo i 
ständig fejd med guldvaktande gripar. 

Arioso, se under Aria. 

AristärchUS, m., gr., berömd forngrek. gram- 
matiker, som med stränghet bedömde Horners 
och Pindars dikter; derföre fig. sträng konst- 
domare. — Aristärkisk, som har minen af 
en sträng konstdomare, strängt bedömande. 

Aristodémokrati, f., gr. (af äristos, den bäste, 
dämos, folk, och kratein, herrska), adels- och 
folkvälde ; jmf. Aristokrati och Demokrati. 

Aristokrat, m., gr. (af äristos, den bäste, och 
kratein, herrskaj, urspr. en af de yppersta i 
samhället; nu: medlem af den mäktigaste folk- 
klassen i en stat, vare sig den utgöres af adel 
el. icke; medlem af den högre och rikare adeln 
i ett land; fig. anhängare af herreväldet och 
dermed sammanhängande åsigter; öfversittare. 

— Aristokrati, f., {aristokräleia och aristo- 
kratin, egentl. de bästes herravälde), förd. re- 
geringssätt, enl. hvilket rättigheten till statens 
styrelse endast tillkom de genom snille, börd, 
förmögenhet el. talanger utmärkta medborgarne; 
nu: regeringssätt, enl. hvilket antingen adeln el. 
de mäktigaste af adelsslägterna el. de rikaste och 
mäktigaste leda statens ärender; herrevälde, 
adelsvälde, )( Demokrati; adeln i allmänhet, 
men isht. den högsta, rikaste och mäktigaste; äfv. 
de auseddaste, rikaste och mäktigaste i ett 
samhälle, utan afseende på, om de tillhöra adeln 
el. icke ; fig. öfverlägsenhet, företräde. — Ari- 
stokratisk, som tillhör, har afseende på, el. 
är vän och anhängare af aristokratien, dess 
makt, grundsatser, tänkesätt och sträfvanden: 
herrisk, herre-. — Aristokratism , m., för- 
kärlek för adels- el. heiTevälde : adels- el. herre- 
väldets grundsatser och handlingssätt. 

Aristophänisk och Aristof-, (efter den gre- 
kiska lustspelsdiktaren Aristöphanes, omkr. 427 
f. Kr.), bitande qvick. 

Aristotéliker, m., anhängare af den store grek. 
filosofen Aristöteles, som föddes 384 och dog 
322 f. Kr. — Aristotelisk , överensstäm- 
mande med Aristöteles' lära. — Aristotelism, 
m., Aristöteles 1 lära el. filosofi. 

Arithmetik och Aritm-, f., gr. (af arithmös, 
tal), räknekonst: den del af rena matematiken, 
som handlar om s. k. afsöudrade storheter el. tal; 
äfv. räknebok. — Aritmetiker, m., en, som 
är kunnig i aritmetik, räknemästare. — Arit- 
metisk, räknekonsten tillhörig; ar. pro- 
gression el. serie, se under Progression. 

— Aritmologi, f., gr. [logos, ord, -lära), lä- 
ran om talens hemliga, underbara egenskaper. 



— Aritmomanti, f., gr. {mantéia, spådom), 
spådom ur tal. 

Arkad, se Arcad. 

Arkädien , n., af herdar bebodt, bergigt land- 
skap på Morea i Grekland, hvarest de förnöj- 
samme invånarne lefde ett stilla och lyckligt 
lif; deraf talesättet: äfven jag har varit 
i Arkädien, d. v. s. äfven jag har en gång 
varit lycklig. — Arkädier, pl., invånare i 
Arkädien; medlemmar af en skaldeförening i 
Rom, som uppstod 1690. — Arkadisk, landt- 
lig, oskyldig, naturlig; jmf. Idyllisk. 

Arkaism, Arkaistisk, se Archaism. 

Arkanist, se Are-, under Arcanum. 

Arkebusera, fr. (arquebuser, af arquebuse, bössa, 
g. fr. harquebuse, sp. arcabuz, ital. archibugio, 
archibuso, höll. hakabus, t. Imkenbiichse), milit.t. 
skjuta ihjel såsom straff. — Arkebusäd- 
vatten, ett slags läkev ätten för sårnader. — 
Arkebuséring, f., ihjelskjutning, såsom mi- 
litäriskt straff. 

Arkeografi, Arkeolog, m. fl., se under Ar- 
chaism. 

Arketyp, se Archetypus. 

Arkiater, Arkidiakon, se Arch-. 

Arkiepiskopal , Arkiepiskopat , se under 
Archiepiscopus. 

Arkilokisk, se Archilochisk. 

Arkimagi, se under Archimagus. 

Arkimandrit, Arkimedisk, Arkipelag, 
Arkitekt, Arkiv, m. fl., se Arch-. 

Arkli, n., lat. (af ärcus, båge, hvalf), föråldrad 
benämning på artilleri; nu,, på fästningar: 
förvaringsrum för ammunition, kulor och krut; 
på örlogsfartyg: rustkammaren el. förvarings- 
rummet för vapen m. m. (vanl. aktersta delen 
af understa batteriet). 

Arkologi, se Arch-. 

Arkont, se Archon. 

Arktation, se Aret-. 

Arktisk, gr. (af ärktos, björn; Björnen kallas 
en af nordliga himmelens stjernbilder), egentl. 
hvad som ligger i närheten af stjernbildeu 
Björnen: nordlig; )( Antarktisk. — Ark- 
tiirus och Arktur, m., (gr. arkturos, af uros, 
väktare, sål. egentl. björnvaktare), skön stjerna 
af första storleken och med rödaktigt ljus i 
stjernbilden Bootes. 

Arkuation, se Arcu-, under Arcus. 

Arlecchino (-khlno), Arlequin (arlekäng) och 

Arlekin, m., (ital. arlecchino, fr. arlequin), slug, 
illistig och putslustig personnage i forna ita- 
lienska komedien, betjent åt Pantalon, klädd 
i jacka och trångt åtsittande benkläder, båda 
sammanflickade af spetsrutiga, olikfärgade tyg- 
lappar, svart mask för ansigtet, spetsig filtmössa 
på hufvudet och ett klappträ i handen (nu för- 
vist till farsen på lägre teatrar); fig. gyckel- 
makare, putsmakare, narr, putslustig person. — 

_ Arlekinäder, pl., upptåg, narrstreck. 

Arma, pl., lat., vapen; redskap; sedan medelt. 
äfv. sköldemärke, familjvapen; ad arma, till 
vapen! till verket! in armis, under vapen, 
beväpnad ; inter arma silent léges , bland 
vapnen tiga lagarne, d. v. s. i krig gifves in- 
gen annan rätt, än styrkans. 

Armäda, f., sp. (af armädo, beväpnad), utrust- 
ning; krigsflotta; isht. den af Filip II i Spa- 
nien emot Elisabet af England 1588 utrustade 



62 



A rmales — Arnitel. 



stora flottan. — Armadllla (-dilja), sp. el. 
Armadllle C-dilj'), fr., f., liten flotta: eska- 
der; äfv. mindre beväradt fartyg, isht. tullfartyg. 

Armäles el. Armalister, pl., ung. (afarmälis, 
adelsbref), ungerske adelsmän utan jordegendom 
och som endast lefde af krigstjenst. 

Armamentärium, n., lat. (af armaménta, alle- 
handa redskap, tross, isht. alla för fartygs ut- 
rustning nödvändiga saker), vapenhus, tyghus. 

Armärium, n., lat. (af arma, vapen), rustkam- 
mare, maskinsal; äfv. boksal, bokskåp. — Ar- 
märiUS, m., vapensmed; förvarare af kyrko- 
böckerna och föresångare i klostren. 

Armatéur (-töhr), m., fr., beväradt handels- 
fartyg; k ap are fartyg ; skeppsredare: en, som 
utrustar fartyg till längre handelsfart el. ka- 
peri; fribytare, sjöröfvare. 

Armatöler, pl., nygr. larmatolös, beväpnad), 
klefter, som trädde i underhandling med Porten. 

Armatur, f., lat. {armatura, af armare, beväpna), 
utrustning, beväpning; fartygs utrustning och 
bemanning, dess kanoner, gevär och andra va- 
pen; fys. magnetens förseende med jernstycken, 
för att öka dess kraft; äfv. sjelfva dessa jern- 

- stycken. 

Armée och Armé, m., fr. (armée, i., af armer, 
lat. armare, beväpna), krigshär, krigsmakt; 
armée VOlänte (armeh vålängt'), flygande 
trupp, ströfkår; armé-cörps och armé-kår, 
m., största underafdelningen af en armé, vanl. 
bestående af 25,000—60,000 man af alla va- 
pen under en särskilt öfverbefålhafvare; jmf. 
Division, Brigad, Regimente, Ba- 
taillon, Compagnie. — Armera, beväpna, 
bevara, isht. om fästningar, då de vid ett krigs 
utbrott skola förses med artilleri, ammunition 
och förråder af alla slag; fys. förse en magnet 
med vidfästade jernstycken, för att sålunda öka 

_ dess kraft. 

Armes (arm'), pl, fr., vapen; rustning; skölde- 
märke; arm. parläntes (- -längt'), fr., egentl. 
talande sköldemärke: vapen, som bildligt an- 
tyder sin ägares namn ; aux armes (å-s-ärm'), 
fr.: till vapen! till strid! till verket! 

Armida, f., ital., egentl. den beväpnade; nam- 
net på en skön och i trolldom förfaren qviuna 
i T as sos Befriade Jerusalem; fig. förförisk 
qvinna. 

Armifer el. Armiger, m., lat. (af arma, vapen, 
och ferre el. gerere, bära, föra): vapenbärare, 
i medelt. en riddares sven el. page. 

Armilla, f., lat., armband, armprydnad. — Ar- 
millärsfér, m., astr. redskap, begagnadt re- 
dan af Hipparchus och Ptolemaeus samt ännu 
af Tycho Brahe, hvilket genom cirklar före- 
ställde meridianen, eqvatorn, ekliptikan, o. s. v. 

Arminiäner, pl., anhängare af den lära, som 
Arminius, egentl. Jlermanni cl. Harmsen, i bör- 
jan af 17:de årh. förkunnade i Amsterdam och 
Leyden; jmf. Remonstranter. 
Armistitium, n., nylat. (af arma, vapen, och 
slslere, hejda, stanna), vapenstillestånd, vapen- 
hvila. 
Armjäk (armak), m., rysk., kort öfverrock, som 

begagnas af ryska bönder och arbetare. 
Armoisin (armåasang), 'm., fr., ett slags tu mit 
sidentyg, som förd. förfärdigades i Italien, nu- 
mera i södra Frankrike. 
Armoräcia, f., lat. (gr. armoraUa), pepparrot. 



Armoriäl, n.. fr. (nylat. armoriäle, af arma, 
vapen), vapenbok, heraldiskt verk. — Armo- 

_ rist, m., kännare af el. författare i heraldiken. 

Armstrong-kanön, m., af eng. ingeuiören 
William Armstrong 1854 uppfunnen refflad ka- 
non med bakladdning. 

Arnäuter, pl., de krigiska inbyggarne i Albanien. 

_ som anses för turkiska arméns bästa soldater. 

Amold, m., fornt. (Aranolt, af aro, örn, och 
walt, välde), mansnamn med betyd.: den som 
en örn djerfve, den modige. 

Arob, se Arroba. 

Arom, m., el. Aröma, n., gr. (ärorna, krydda), 
vällukt; luktämnet i blommor och kryddväxter. 

— Aromalit, m., kryddsten, välluktande sten. 

— Aromätika, pl., kryddmedel, kryddor. — 
Aromatiséra, krydda, göra välluktande. — 
Aromatisk, som innehåller arom; som ut- 
märker sig genom en stark och behaglig lukt: 
kryddaktig. 

Aron, se Aaron. 

Arpa, f., ital., harpa; arpa döppia, dubbel- 
harpa. — Arpanetta, f., liten harpa. — 
Arpeggéra (arpäddjéra), ital. (arpeggiäre), 
egentl. spela på harpa; tonk. anslå tonerna af 
ett ackord brutna, sönderdelade, men raskt 
efter hvarandra. — Arpeggiäto (-päddjäto), 
tonk. brutet, sönderdeladt; jmf. Arpeggio. 

— Arpeggiatura (-päddjat-), t, följd af 
brutna ackorder. — Arpeggio (-päddjo), adv. 
och subst. n., tonk. sönderdeladt; beteckning 
för brutna ackorder, hvilkas toner icke skola 
anslås samtidigt, utan efter hvarandra och så 
hastigt, att det bestämda tempot icke rubbas. 

Arpent (-pang), m., fr. (lat. arepennis, m.lat. 
arpentium, aripendium, kelt. ord, hvars andra 
hälft innehåller ett keltiskt räkneord), franskt 
ytmått, öresland, dagsplöja. 

Arpicördo el. Arpikörd, n., ital. (af arpa. 
harpa), tangentinstrnment, hvars strängar, vid- 
rörda af messingshakar, gifva en ton, liknande 
harpans; särskilt, ur bruk kommen, inrättning 
på ett flygelpiano att åstadkomma en rasslande 
ton; jmf. äfv. Spinett. 

Arpöne, n., ital. (af ärpa, harpa), i Palermo 
uppfunnet instrument, liknaude en stående fly- 
gel, men med tarmsträngar, hvilka knäppas 
med fingrarna. 

Arquebusera, se Ark-. 

Arrack, se Arack. 

Arragonit, m., (af landskapet Arragönim i 
Spanien), i grått el. blått skiftande, genomskinlig 
kalksten, anskjutande uti sexsidiga kristaller. 

Arrak, se Arack. 

Arrakätscha, f., sp. (arracäeha), en till föda 
tjenande rot ifrån Sydamerika. 

Arrangera (-rangsjera), fr. (arrangcr. af rang, 
led, ordning; jmf. Bång), anordna, tillställa. 
ombestyra; tonk. anordna ett styckes notbe- 
teckning så, att det kan utföras på ett el. flera 
andra slags instrumenter, än det el. dem, för 
hvilket el. hvilka stycket ursprungl. är skrifvet. 

— Arrangemént, (-rangsjemäng), n., anord- 
ning, tillställning; hvad, som blifvit anordnadt, 
tillstäldt; tonk. anordningen af ett musikstyckes 
notbeteckning för annat el. andra iustrumen- 
ter, än det el. de ursprungliga. 

Arrätel, m., pl. arräteis och arrätels, port. 

(af arab. ar-ratl, skålpund), port. skålpund, af 



Arrende — Arsenal. 



63 



h vilka 32 utgöra en arroba och 128 en qvin- 
tal el. centner. 

Arrende, n., m.lat. (arrenda, af arrendäre, sp. 
arrendar, fr. arrenter, af m.lat. rendere, fr. 
rendre = lat. reddere, gifva, återgifva), upp- 
låtelse af nyttjande rätt till fast egendom el. 
rättigheter på viss tid och emot bestämda vil- 
kor: förpaktning; afgift för begagnande af an- 
nans egendom el. rättighet. — Arrendätor, 
m., förpaktare. — Arrendera, genom kon- 
trakt på viss tid och under vissa vilkor, samt 
emot bestämd afgift, innehafva nyttjanderätten 
till fast egendom el. rättigheter: förpakta. 

Arrést, m., m.lat. {arrestum, af lat. ad, se d. o., och 
restäre, qvarblifva, g.fr. arrest), fängelse, häkte; 

fängelsestraff; ärrest of jiidgement, (arrest 
åff dschödsch'mänt), m., eng. förhindrande af 
dom el. utslag genom den anklagade till följe 
af begångna formfel. — Arrestänt, m., en 
häktad, fånge. — Arrestatiön, f, häktning. 
— Arrestatörium (mandätum) n., häkt- 
ningsorder; äfv. kallelse af borgenärerna i en 
konkursmassa. — Arrestera, fängsla, häkta : 
i lagens namn beröfva någon den personliga 
friheten. 

Arrét (arräh), m., fr. (g.fr. arrest, m.lat arre- 
stum; jmf. Arrest), dom, utslag af öfverdom- 
stol^ äfv. häktningsorder; arréts d'amöur 
(arräh d'amuhr), pl, minnehofvens ntslag el. 
domar i medeltiden. — Arrété, m., dom, 

_ utslag af underdomstol. 

Arrha, f, lat. (gr. arrhabön, urspr. hebr. el. fen. 
éråbon, underpant, af årnb, gå i borgen, pant- 
sätta), handpenning, köpeskilling; pro ärrha, 
lagf. såsom förskott. 

Arrhostéma, n., el. Arrhosti och Arro-, 

f, gr. (arrhöstäma, arrhostia, af arrhosteln, 
vara svag, vara kraftlös), läkek. svaghet; sin- 
nessvaghet, blödsinne. 

Arrhythmus el. Arrytm, ni., gr. (af nekande 
part. a och rhythmös, jemn rörelse; jmf. Rhythm), 
läkek. oregelmessighet, isht. pulsens. — Ar- 
rytmi, f., brist på öfverensstämmelse, )( Sym- 
metri; oregelmessig rörelse. 

Arriére (arriar'), fr. (af lat. ad, se d. o., och retro, till- 
baka), i sammansättningar: efter-; en arriére, 
(ang-n-arriahr'), tillbaka, baklänges; arriére- 
bän (-bäng), m., landstorm, allmänt uppbåd 
till beväpning, )( Ban; arriére-gärde 
(-gärrd') el. Arriérgärde, n., eftertrupp : den 
afdelning, medelst hvilken en tillbakagående 
truppstyrka skyddar sig emot ett oväntadt och 
hastigt öfverfall af en efterföljande fiende, )( 
Avant-garde ; arriére-pensee, (-nangseh), 
1, hemlig tanke, hemligt förbehåll; arriére- 
positiön el. arriér-, f, ställning i ryggen 
af en större armékår för att betäcka densam- 
ma; arriére-saisön (-säsang), f., den sena 
årstiden, efterhösten. 

Arriéro, m., pl. arriéros, äfv. Harri-, sp. 
(af arre, framåt! marsch! tillrop för att på- 
skynda dragarne), mulåsnedrifvare i Spanien 
och Sydamerika. 

Arriméra, fr. (arrimer, af g. t. rim, rad), skeppst. 
stufva. — Arrimäge (-mäsj'), n., skeppst. 
skeppslastens jemna fördelning i lastrummen, 
stufning. — Arriméur och -mör, m., stufvare. 

Arrivéra, fr. (arriver, urspr. anlända till strand, 
landa, lat. adripäre, af ad, se d. o , och ripa, 



fr. rive, strand), ankomma, anlända; inträffa, 
tilldraga sig. — Arriväge, (-väsj'), n., land- 
ning; ankomst. 

Arröba, f., (af arab. ar-rubu, egentl. en fjerde- 
del), handelsvigt i Spanien, Portugal, de spanska 
och portugisiska kolonierna, motsvarande 25 
spanska, 32 portugisiska skålpund, jmf. Arratel; 
mått för våtvaror i Portugal = 6 kannor 16 
kubiktum. 

Arrogans, Arrogant, se under Arrogera. 

Arrogation, se Ådrog- under Adrogera. 

Arrogera, lat. {arrogare, af ad, se d. o., och 
rogäre, hämta), tillvälla sig; på orättrådigt, 
öfvermodigt sätt göra anspråk på. — Arro- 
gans, f. (lat. arrogäntia), förmätenhet, in- 
bilskhet, öfvermod, trotsighet. — Arrogant, 
öfvermodig, förmäten, inbilsk, trotsig, oförskämd. 

Arrondéra (-rångd-), fr. (arrondir, af rond, lat. 
rotundus, rund), egentl. afrunda; utvidga; mål. 
gifva figurerna naturlig rundning och fyllighet; 
ridk. dressera hästen till alla rörelser i rundel; 
arr. sig: utvidga sina besittningar så, att 
någon främmande egendom ej mera inneslutes 
emellan dem. — Arrondissemént, (-rång- 
diss'mäng), n., afrundning, landutvidgning; i 
Frankrike: benämning för underafdelningarna 
af departementerna och de särskilta qvarteren 
i Paris. 

Arroséra, fr. (arroser, egentl. befukta med dagg, 
af rosee, lat. ros, dagg), befukta, begjuta, vattna; 
betrygga sin rätt till räntornas uppbärande å 
statsskuld genom nya lån el. kontanta inbetal- 
ningar. — Arrosäge (-säsj'), n., befuktning, 
vattning. — Arrosemént (-rås'mäng), n., och 
Arroséring, f., befuktande, vattning; i Öster- 
rike : tillskottsbetalning till ett staten förut 
lemnadt lån, för att betrygga sin rätt till rän- 
tornas uppbärande. — Arrosöir (råsåähr'), 
m., sprutkanna ; stänkqvast; (hos smeder): kylviska. 

Arrosti, se Arrh-. 

Arrowroot (ärroruht), Arrowmjöl el. Arrow- 
rotmjöl, eng., ett särdeles närande mjöl af 
sydamerikanska växterna maränta arundinä- 
cea och mar. Indica. 

Arrytm, Arrytmi, se Arrhythmus. 

Ars, f, pl. ärtes, lat., konst; vetenskap; äfv. 
handtverk; ars amändi, konsten att älska 
(en dikt af fornromerska skalden Ovidius); 
ars lönga, vita brevis est, konsten är 
lång, men lifvet är kort; ars mnemönica, 
se Mnemonik; ars non häbet osörem, 
nisi ignoräntem : endast den okunnige för- 
aktar (egentl. hatar) vetenskap och konst ; ars 
poetica, se Poetik; ärtis peritus, m., 
en konstförfaren, en sakkunnig; ärtes libe- 
rales, hos romarne : de fria konsterna, d. v. 
s. sådaua, som anstodo en fri man ; nu : de 
fria, d. v. s. de sköna konsterna; artium 
liberalium magister och artium ma- 
gister, se under Magister. — Artepe- 
ritus, m., se ofvan Artis peritus. 

Ars, m. (arab. 'ars, ådagaläggande), bestämmel- 
sen af en turkisk tjenstemans företrädesrättig- 
heter, i hans fullmakt; äfv. böneskrift. 

Arschin, f., rysk. [arschin, m., af turk.-tatar. 
ursprung), ryskt alnmått, indeladt i 16 wer- 
schok, se d. o. 

Arsenal, m., fr. (m.lat. arsena, hos Dante ar- 
zäna, förvräna;dt af ai*ab. darsinah, verksamhe- 



64 



Arsenik — Artokarper. 



tens, idoghetens hus; deraf ital. darséna, tyg- 
hus för flottan), förvaringsställe för vapen och 
ammunition: tyghus; särskilt i Sverige: förva- 
ringsställe för fanor, rustningar och vapeD af 
alla slag, hvilka antingen tagits i krig och för- 
varas såsom segertecken, el. tillhört ryktbara 
personer. 

Arsenik, in., gr. (arsenikön, manligt, kraftigt), 
giftig metall, i brottet ljust blygrå, kristallinisk 
och glänsande, skör och lätt att pulverisera, 
samt gifvande från sig. innan den smältes, en 
hvitlökslikt luktande, giftig rök. — Arseni- 

_ kälisk, som håller arsenik. 

Arsis, f., gr. (af cTirein, höja), höjning; dikt- 
och tonk. uppslaget i takten: tonens höjning, 

_ )( Thesis. 

Artemis, f., grek. myt. = lat. Diana, se d. o. 

Artemlsia, f., lat., gråbo: flerårig och i Sverige 
allmänt förekommande växt, hvars rottrådar 
användas i läkekonsten. 

Arteperitus, se Artis peritus, under Ars. 

Arter, in., gr. {arläria), anat. pulsåder. — 
Artérialitét el. Artériositét, f., nylat., rike- 
dom på pulsådror. — Arteriél och Arteriös, 
som beträffar, som har afseende på pulsådern. 

— Artériografi, f., gr. (gräphein, skrifva), 
beskrifning på pulsådern. — Artériotomi, 
f., gr. (temnein, skära), öppnande af en puls- 
åder i och för 'bloduttömning: pulsåderlåtning. 

— Arteritis el. Arteriltis, f., inflamma- 
tion af pulsådern. 

Artésisk brunn, (af grefskapet Artois i Frank- 
rike), brunn, som uppkommer, då man borrar 
så djupt i jorden, tills man träffar på en un- 
derjordisk vattensamling, som tryckes af en 
derpå hvilande bergmassa, utan att finna aflopp. 

Artes liberales, se under Ars. 

Arthralgl och Artr-, f., gr. (af ärthron, led, 
lem, och älgos, smärta), läkek. smärta i led- 
gångarna. — Arthritis, f., gikt. — Ar- 
tritisk, giktartad; äfv. tjenlig emot gikt. — 
Artrodyni och Artropati, f., smärta i le- 
derna. — Arthrophlogösis, f., inflamma- 
tion i lederna. — Arthrösis, f., ledfogning, 
ledgång = Artikulation; jmf. Diarthro- 
sis och Synarthrosis. 

Arthritis, Arthrophlogösis, Arthrösis, 
m. fl., se föreg. 

Arthur, Artur el. ÄrtUS, m., mansnamu med 
betyd.: den stränge; en fornengelsk konung, 
d. 541, stiftare af det mångbesjnngua runda 
bordet. 

Articulatim, Articuli, m. il., se följ. 

Articulus, m., pl. articuli, el. Artikel, m., 
pl. artiklar, lat. (demin. af lat, ärtus, lem), 
särskilt, för sig afsluten, mindre del af bok, 
skrift, tidskrift, tidning: stycke, uppsats; af 
räkningar: post; af kontrakt: vilkor; af freds- 
fördrag, handelsfördrag o. s. v.: punkt; af kristna 
trosläran: trosartikel; vara; språk]. ord el. ändelse, 
som tillkännagifver, om ett föremål är bcstämdtel. 
obestämdt: bestämningsord, bestämningsändelse ; 
pl. artiklar, lagf. : lagbud, förordningar, ord- 
ningsstadgar, sås om E£rigs-art., G r u f v e - a r t . 
m. fl.; articulus additionälis, tillägg, bi- 
fogad sats, tillagd punkt; art. captiösus, 
snärjande sats; art. fidei fundamentälis, 
trosartikel, tros-grundsats; articuli inquisi- 



tionäles, pl., ransakningspunkter: de punk- 
ter, hvarom domaren tillspörjer den, som är 
föremål för en ransakning. — Articulatim, 
lat., el. Artikelvis, stycke för stycke, punkt- 
vis. — Articulatiön och Artik-, f., anat. 
ledgång: den rörliga föreningen emellan två 
ben i en kropp = Arthr03is ; vid läsning: 
tydligt uttal af bokstafsljuden och stafvelserna. 
bestämdhet och klarhet i uttalet; jmf. Accen- 
tuation. — Artikulera, särskilja: uttala sä. 
att de särskilta bokstafsljuden och stafvelserna 
tydligt och klart skiljas ifrån hvarandni. 

Artifex, m.. lat. (af ars, se d. o., och fäcere, 
göra), konstnär; mästare; upphofsman. -- Ar- 
tificiél, (fr. artificiél, lat. ariifieiälis), konst- 
gjord, genom konst tillvägabragt ; artificielt 
system, u., bot. det slags ordnande af natur- 
alstren, då man uppdelar dem i flockar efter 
ett enda organ. — Artificium, n., konst- 
verk; konststycke, konstgrepp; knep. 

Artikel, Artikulation, Artikulera, se Ar- 
ticulus. 

Artilleri, n., fr. (af m.lat. nrtelläria, nrtilltlria, 
krigsmaskin, fr. artiller, förse ett fartyg med 
skytteri, befästa en plats), förd. och kanske 
riktigare, Artolleri (atollerla), alla slags tyngre 
skjut- och kastpjeser, som icke af enskilt krigs- 
man kunna föras, såsom kanoner, haubitser, 
mörsare, m. m., jemte tillbehör och ammuni- 
tion, såsom lavetter, bomber, kulor och krut : 
skytteri; den del af en armé, en trupp, som 
sköter och begagnar detta slags vapen ; både 
trupp och materiel tillsammans; artilleride- 
pöt, m., förvaringsställe för alla slags tyngre 
skjut- och kastpjeser jemte tillbehör och am- 
munition; artillerie volänte, (-lerl vHängt'), 
f., fr., ridande, egentl. flygande artilleri; ar- 
tilleripärk, m., vid belägringar och i fält 
det ställe, der arméns artilleri och ammuni- 
tionsvagnar hafva sin plats; de kanoner med 
ammunition och utredning jemte nödiga handt- 
verkare, som tillhöra ett batteri; artilleri- 
träin (-trång), m., hela tillbehöret, anspann 
och tross, som fordras till de gröfre kano- 
nerna. — Artillerist, m., soldat eller offi- 
cer, anställd vid artilleriet. 

Artis peritus, se under Ars. 

Artist, ni., fr. {artiste, af lat. arfitots, konst för- 
faren, af ars, konst), utöfvare af skön konst : 
konstnär; titel, som af artighet tillägges utöf- 
vare af vissa mekaniska konster, hvilka stil i 
något samband med de sköna. — Artistisk, 
som tillhör, har afseende på el. motsvarar for- 
dringarna af skön konst: konstnärlig. 

Artischöck, f., (fr. artichaut, ital. articiöceq, af 
arab. aredi sclumki: jord törne), i trädgårdar 
odlad tistelväxt, med särdeles köttiga, tjällfor- 
migt växta hufvuden, hvilkas fästen och kalk- 
blad ätas kokta: ärtskocka. 

Artium liberalium magister och Artium 
magister, se under Magister. 

Artokarper, pl., gr. (af artos, bröd. och harpös, 
frukt), brödfruktträd, växande i>ä öarna i Sö- 
derhafvet, och hvilkas ymniga och närande fruk- 
ter utgöra infödingarnes nästan enda föda. — 
Artolatri, f., brödtjenst; äfven brödets (ho- 
stians) tillbedjande. — Artolatrist, m.. en. 
som tillber brödet (hos tian). — Artolit, 



Artritisk — Asmodi. 



65 



ni., sten, som ser ut som bröd: brödsten. — j 
Artophörium, u., i grek. kyrkan: ask till \ 
förvarande af det helgade nattvardsbrödet för r 
sjuka. — Artotyrlter, pl., (tyrös, ost), kristne i 
i 2:dra årh.. hvilka vid nattvarden begagnade 
ost jemte brödet. 

Artritisk, Artrodyni, Artropati, se under : 
Arthralgi. 

Artuätim, lat. (af ärtus, led), styckevis. 

Artur, Artus, se Arthur. 

ArundinöS, lat. {arundinösus, af arundo, rör), 

_ lik rör el. säf, beväxt med vass el. säf. 

Arvid, m., forunord. (af erjtåi, arbete, möda), 
mansnamn med betyd. : den arbetsamme, den 
ibärdige. 

Aräométer och Areo-, m., gr. (af araiös, tunn, 
och metron, mått), instrument till att finna 
fasta och flytande kroppars specifika vigt, sänk- 
våg. — Areometri, f., bestämmande af fly- 
tande kroppars täthet och specifika vigt. 

Aräöstylon, n., gr. (af araiös, tunn, och stylos, 
kolonn, sul), byggn.k. byggnad med enstaka el. 
långt ifrån hvarandra stående suler. 

Aräötika, pl., gr. (af araiös, tunn), läkek. födo- 

, ämnen el. läkemedel, som åstadkomma afmagring. 

As, se ÅS. 

Asäb, in., turk., oorduadt turkiskt krigsfolk, 
som emot skattefrihet gjorde tjenst i fält: tur- 
kiska flottans manskap. 

Asar, se Äser, under Ås. 

Asarki, f., gr. (af nekande part. a och sarx, 

_ genit. garkös, kött), köttlöshet, magerhet. 

Asbest, m., gi\, berglin: mineral af luckert 
tradig sammansättning, som begagnas till be- 
redande af oförbränneliga tyger, eldfast papper, 
lampvekar m. m. 

Asbolin, n., gr. (af asbölä, äsbolos, sot), gul, 
oljaktig, i vatten löslig beståndsdel i sot. 

Ascarider, se Askarider. 

Ascendent, se följ. 

Ascendéra, lat. {ascendere el. adscendere, af 
scändere, stiga), stiga uppåt, stiga högre, be- 
fordras. — Ascendéns, f., slägtskap i upp- 
stigande linie. — Ascendent, m., slägting i 
uppstigande linie, såsom fader, faderfader o. s. 
v.; )( Descendent. — Ascensiön, f., upp- 
stigande, uppstigning; Kristi himmelsfärd; in- 
om kat. kyrkan äfv. jungfru Marias himmels- 
färd; astron. en viss punkts på eqvatorn upp- 
stigande liktidigt med en stjerna; artill. den 
båge, en kastad bomb beskrifver. 

Ascensiön, se föreg. 

Ascet, se_Asket. 

Ascii el. Askii, pl., gr. (äskioi, af nekande part. 
a och skiä, skugga), skugglösa: de menniskor, 
som bo vid eqvatorn och hvilka icke kunna 
kasta någon skugga, emedan solen alltid står 
midt öfver dem. 

Ascites el. Askites, f., gr. (af askos, vindsäck), 
läkek. bukvattnsot. — Askitisk, vattusiktig. 

Asebl, f., gr. (asebeia), gudlöshet. 

Aseitét, f., m.lat. {aseitas, af a se est: är af sig 
sjelf), sjelfständighet; i skolastiska filosofien: 
den Guds egenskap, att han har grunden till 
sin tillvaro inom sig sjelf och alltså är till af 
och genom sig sjelf. 

Aselénisk, gr. (af nekande part. a och seland, 
måne), månlös, som är utan måne. 

Asémisk, gr. (äsämos, af nekande part. a och 



särna, tecken), teckenlös, som är utan känne- 
märke, otydlig. 

Aseptin, n., gr. (af nekande part. a och sapein, 
ruttna), af teknikern H. Gahn i Upsala år 1868 
uppfunnet medel att under längre tid förvara 
kött och andra matvaror emot förskämning. — 
Aséptisk, oförruttnelig, som icke ruttnar. 

Asexuäl el. -älisk, gr.-lat. (af nekande part. 
a och lat. sexus, kön), könlös. 

Asfalt, se Asphalt. 

Asfyktisk, Asfyxera, Asfyxi, se Asphyxi. 

Asinarisk, Asininisk, Asinitet, se följ. 

Asinus, m., lat., åsna; äsinus ad lyram, 
(passa till något som) åsnan till lutspelning. 

— Asinarisk el. Asininisk, (lat. asinärius, 
asimnus), för åsnan egendomlig; åsneaktig. — 
Asinitet, f., åsneaktighet. 

Asiti, f, gr. (asitla, af nekande part. a och silos, 
mat), fasta; brist på matlust. 

Ask, Äskar el. Askur, m , forunord. (ashr, 
askträd), myt. den först skapade menniskan. 

Askarider, pl., gr. (sing. askaris), små spring- 
maskar, som mest uppehålla sig i tarmkanalen. 

AskésiS el. Askes, f., gr. (af nskein, öfva), 
öfning; strängt fromt och återhållsamt lefnads- 
sätt, botöfning; munklikt lefnadssätt. — A- 
Skét, m., en, som under iakttagande af ett 
ytterst strängt och återhållsamt lefnadssätt sys- 
selsätter sig förnämligast med andaktsöfningar. 

— Asketik, f., lära om den stränga krist- 
liga dygdens utöfvande. — Asketisk, strängt 
gudlig; uppbygglig. 

Askites, Askitisk, se Ascites. 
Asklepiäder, pl, gr. (af Askläpiös, läkekonstens 

gud, enl. grek. myt.; lat. Aesculäpius, jmf. 

Esculap), Esculaps efterkommande; hos romarne: 

grekiska läkare. 
Asklepiädisk vers, (efter grek. skalden Askle- 

piädäs), versart, bestående af 2 koriamber (liten 

askl. vers), el. af 3 koriamber (stor askl. 

vers), föregångne af en troké el. spondé, samt 

efterföljde af en jamb. Den lilla asklepiadiska 

versen har alltså detta utseende: 






| ^ 



t. ex.: 



Blifva, trängta och dö, bjuder oss ödets lag; 
den stora åter detta: 

— - — ; t. ex. : 
Möda, du är mig kär! Ack i din famn finner jag 

lifvets lust. 
— Asklepiädisk Strof, förbindelse af askle- 
piädisk vers med andra versarter, isht. så, att 
på två asklepiadiska verser följa en ferekra- 
tisk vers, bestående af en troké el spondé 
och en hvperkatalektisk koriamb : 

samt en glykonisk, bestående af en troké 
el. spondé, en koriamb och en jamb: 

Du, med trängtande rop kallad af slaf och kung .' 
Säg, hvar döljer du dig? — Bor du i klyftans sköt, 
Der, med rujvande vingar, 
Natten vaktar det gamla guld? 

Kellgren. 
AsklepiOS, m., gr. (Askläpiös), myt. läkekonstens 

gud, Apollos son; jmf. Eskulap. 
Asmödi och AsmodÖUS, m., kald. (egentl. 
aschmodai, förstörare), dödsengeln i Tobiae bok ; 

9 



G(y 



Asodisk — Assation. 



demonernas furste i Talmud; skämtv. iikten- 
skapsdjefvulen, den illvillige anstiftaren af äk- 
tenskaplig of rid. 

Asödisk, gr. (asödus, af äsä, öfvermättnad, äckel), 
full af äckel; läkek. förbunden med äckel, ån- 
gest och stor oro. 

Asomatisk, se följ. 

Asömaton, n , gr. (af nekande part. a och söma, 
kropp), okroppsligt väsende, ande. — Aso- 
mätisk, okroppslig. 

A son aise, se under Aise. 

A SOn gOUt, se under Gout. 

Asophl och -SOfi, f., gr. (af nekande part. a 
och soplua, vishet), oklokhet, dåraktighet. 

Asöt, m., gr. (äsotos, egentl. som ej kan räddas, 
af nekande part. a och sözein, rädda), fråssare, 
vällusting. — Asotl, f., fråsseri; yppigt, ut- 
sväfvande lefnadssätt. — Asötisk, fråssande, 
yppig; utsväfvande, liderlig. 

Aspalät-trä, gr. (aspälalhos, rosenträ), tungt, 
oljigt trä med mörk färg och bitter smak, samt 
omgifvet af grå bark, hvilket kommer ifrån 
Antillerna och användes till parfymerier samt 
förarbetas till inlagda konstsaker. 

Asparagin, n., gr. (af asjiäragos, sparris), ett 
i de unga skotten af sparris, i vicker, som 
grott i dunkel, och äfven i flera andra växter 
innehållet, qväfvehaltigt, kristalliserande ämne. 

Aspäsia el. Aspasi, f., gr. (aspasia, af aspä- 
zesthai, välkomna, älska, sål. egentl. den väl- 
komna, den älskvärda), namn på en skön och snill- 
rik grekisk hetär, Sokrates' och Perikles' samti- 
ding och väninna; fig. genom sin skönhet el. 
sina själsgåfvor inflytelserik qvinna af ej all- 
deles fläckfritt rykte. 

Aspéct och Aspekt, m., lat. [aspectus, aiaspi- 
cere, se på, betrakta), anblick; astrol. och astron. 
den ställning, som en planet har till en annan 
i djurkretsen; jmf. Conjunction, Opposi- 
tion och Qvadratur ; fig. utsigt, förhoppning. 

Asper, -era, -erum, lat., rå, skarp; nec 
äspera térrent, äfven vedervärdigheter af- 
skräcka ej; per äspera ad ästra, genom 
vedervärdigheter och motgångar (stiger man 
upp) till stjernorna, genom olyckan höjer man 
sig, blir man stor. — Asperitét, f., råhet, 
hårdhet, vildhet. _ 

Asper, m., nygr. {äspros, hvit), el. AktSChe, 
m., turk. {aqtscheh, hvit), litet turkiskt skilje- 
mynt, utgörande tredjedelen af en para, hvaraf 
trettio gå på en piaster, och ungefärl. = 
1 öre rmt. 

AspergÖra, lat. (aspergere el. adsptrgere, af ad, 
se d. o., och spävgere, strö, utströ), fukta, be- 
stänka, vattna. — Asperglllum el. Asper- 
gill, n., nylat., i kat. kyrkan: vigvattensqvast, 
stänkborste för vigvatten. — Aspersiön, f., 
bestänkning med vigvatten. — Aspersörium, 
n., vigvattenskärl. 

Aspergill, se föreg. 

Asperitét, se under Asper. 

Aspermatismus el. -matism, m., gr. (af 
nekande part. a och sperma, frö; säd), läkek. 
brist på sädesvätska. — Aspermätisk el. 
Aspérmisk, som lider brist på, som saknar 
sädesvätska. [förakta. 

Aspernéra, lat. {aspemäri), försmå, förkasta, 

Aspersiön och Aspersörium, se under A- 
spergera. 



AspertO, m., (förvr. af fr. ä se perdre, vid att 
förlöpa sig), ett slags biljardspel, hvari förlö- 

_ parne räknas Hka väl som gjorda bollar. 

Asphalt och Asf-, m., gr. (äsphaltos), genom 
i jordens inre tillvägabragt förstöring af be- 
gråtna växtlemningar uppkommet ämne af svart 
gläusande färg, som dels förekommer som 
sprickfyllnad i åtskilliga bergarter, dels, och 
i större massor, på stränderna och i vattnet 
af vissa sjöar i vulkauiska trakter, och använ- 
des till lackering på trä- och läderarbeten, till 
gatuläggning, till taktäckuing o. s. v. 

Asphyxi och Asf-, f., gr. (af nekande part. a 
och sphyzein, vara i häftig rörelse), läkek. pul- 
sens afstannande, högsta grad af vanmakt; sken- 
död. — Asfyktisk, vanmäktig; skendöd. -- 
Asfyxéra, vara el. blifva vanmäktig el. skendöd. 

AspiC el. Aspik, m., fr., krigsv. äsping: ett 
slags fordom bruklig kanon; kokk. kall kött- 
el. fiskrätt med geléartad sås. 

Aspiréra, lat. {aspiräre el. adspiräre, af ad, se 
d. o., och spiräre, andas), egentl. andas på; 
oegentl. eftersträfva, trakta efter; språkv. ut- 
tala en bokstaf med A-ljud, skarpt uttala; 
sångt. hörbart hämta andan. — Aspiränt, 
m.j en sökande, isht. en, som söker ett era- 
bete; f., nunna, som genomgår pröfvotid i 
kloster, som ännu väntar på doket. — Aspi- 
räta (näml. littera), f., pl. aspirätae (näml. 
litterae), lat., språkv. aspirerad bokstaf: sjelf- 
el. medljud, förbundet med ett h. — Aspi- 
ration, f., in- och utandning, andedrägt: 
språkv. hårdare uttal af en bokstaf. 

Ass, n., lat. [as, genit. ässis, beslägtadt med gr. 
heis, en, och urspr. betecknande en enhet el. 
ett helt), den gemensamma enheten för de sär- 
skilta slag af vigter, som hittills varit bruk- 
liga i Sverige, motsvarande ^' T s skalp, viktu- 
alievigt; ex ässe, lat., helt och hållet, oin- 
skränkt. 

ASS, n., tonk. den med et lz förtecknade och 
derigenom en halftou sänkta noten a; ass- 
dur, n., tonk. tonart, som företecknas med 
fyra E,> och hvars första ton är ass; ass- 
moll, n , tonk. tonart, hvars furutecken utgö- 
res af sju |z. 

Ässa dulcis, f., lat., se Benzoé. — Ässa 
föétida, f., lat., den intorkade och inom läkek. 
använda saften af eu i Persien och annorstä- 
des förekommande buskväxt, med ytterst ge- 
nomträngande och obehaglig lukt: dyfVelsträck. 

Assäi, ital. (fr. assez, af lat. ad satis, jmf. Sa- 
tis), tonk. nog, temligen, ganska. 

Assaisonnera(assäsån-). fr. (assaisonner), krydda: 
lig. beledsaga sitt görande och låtande med 
förbindlighet i tal och sätt. — Assaisonne- 
mént (assäsånn'mäng) n., tillagning, kryddning. 

Assassin (-sang), m., fr. (ital. assasslno), lönn- 
mördare; Assassiner, pl. lönnmördare; äfv. 
(arab. haschischin, egentl. förtärare af en ru- 
sande dryck, som beredes af hasckisck, ett slags 
hampa), anhängare af en i ll:te arh. stiftad, 
genom ohyggliga grymheter beryktad, arabisk 
sekt, jmf." Ismaeliter. — Assassinät el. 
Assassininm, n., m.lat, lönnmord. — As- 
sassinätor, m.. lagt', en, som leger eu lönn- 
mördare. — Assassinéra, lönnmörda. 

Assatiöil, f., nylat. (af lat. assäre, steka), kok- 



Assaut — Associera. 



ning af mat och läkemedel i deras egen saft, 
utan annnat tillägg. 

Assäiit, (assäh), m., fr. (g.fr. assault, ital. as- 
sälto, af lat. adsältus, anlopp), krigsv. anfall, 
öfverfall; stormning; äfv. fäktöfniug. 

Assa VOCe, se under VOX. 

Assecuréra och -sekur-, m.lat. {assecuräre, 
af lat. ad, se d. o., och securus, säker), för- 
säkra mot fara, betrygga för förlust; jmf. As- 
surera. — Assekuräns och -kuratiön, 
f., försäkring emot fara; säkerhet; asseku- 
räns-bref, försäkringsbref, jmf. Police; 
assekuräns-kompani, n., försäkringssäll- 
skap. — Assekuränt, _äfv. Assecurateur 
(-khyratohr) och -kurator, m., en, som lem- 
nar försäkring emot fara, försäkringsgifvare. — 
Assekurät, m. och n., den el. det försäkrade. 

Assemblée och -blé (assangble), m., fr. f., (af 
assembler, m.lat. assimidäre, församla, af ad, se 
d. o., och simul, tillsamman), församling, sam- 
mankomst; isht. enskilt el. offentlig tillställ- 
ning till förlustelse i större stil, dansgille; 
assemblée dansante (-dangsängf), dansgille ; 
ass. nationäle (- nassiånäl), nationalförsam- 
ling, församling af folkrepresentanter. 

Assens och Assension, se följ. 

Assentéra, lat. (assentlri, af ad, se d. o., och 
sentlre, känna, iakttaga, uttala sin mening), bi- 
falla, samtycka; öfverensstämma med; gilla. — 
Assentatiön, f., smickrande bifall. — As- 
sentering, f., i Österrike : värfning, utskrif- 
niug af krigsfolk. — Assens och Assen- 
siön, f., bifall, samtycke. 

Asseréra, lat. {asserere, taga något till sig, af 
ad, se d. o., och serere, knyta, anknyta), påstå, 
försäkra. — Assertiön, f., påstående, för- 
säkran . — Assertörisk, påstående, försäkrande ; 
log. endast uppgifvande en saks, en omstän- 
dighets verkliga förhållande, antingen jakande 
el. nekande, jmf. Apodiktisk och Proble- 
matisk. — Assértum, n., pl. -ta, påstående, 
förfäktad sats. 

Assertiön, Assertörisk, Assértum, se föreg. 

Assessor, m., pl. assessorer, lat. (af assi- 
dére, af ad, se d. o., och sedere, sitta), bisit- 
tare el. lägre ledamot i en öfverrätt el. ett 
högre förvaltande embetsverk. — Assesso- 
rät, n., äfv., ehuru sällan Assessur, f., så- 
dan bisittares embete och värdighet. 

ASSÖZ, (asseh), fr., = Assai, se d. o. 

Assibiléra, lat. [assibiläre, af ad, se d. o., och 
sibiläre, hvissla, hväsa), språkv. vid uttalet be- 
ledsaga med ett hväsljud. — Assibilatiön, 
f., nylat., hvissling; språkv. beledsagning vid 
uttalet med ett hväsljud. 

Assidue, lat. (af assiduus, egentl. bofast, af as- 
sidere, uppehålla sig, vistas), beständigt, utan 
uppehåll. — Assiduitet, f, trägenhet, ut- 
hållighet, oförtrutenhet, ihärdig flit. 

Assiénto, m., sp., egentl. säte; stadga, fördrag; 
isht. spanska regeringens fördrag med främ- 
mande stater, hvarigenom de sednare mot en 
viss afgift tillerkändes uteslutande rättighet att 
införa afrikanska negerslafvar till de spansk- 
amerikanska kolonierna; assiento-kompani, 
n., slafhandelssällskap. — Assientlst, m., 
medlem af ett slafhandelssällskap. 

Assiette (assiåtf), f., och assiett (aschatt), 
m., fr., (af ital. assetläre, inrätta, ställa i ord- 



ning, got. satjan, sätta, ställa), egentl. läge; 
krigsv. ställning, lägerplats; ridk. hållning till 
häst; oeg. sinnesstämning, själsförfattning; själs- 
lugn; äfv. litet fat el. tallrik; assiette VO- 
länte (- vålängt'), egentl. flygande tallrik; 
mellanrätt, birätt. 

Assignéra, lat. (assignäre, af ad, se d. o., och 
signäre, förse med ett tecken, beteckna, jmf. 
Signum), anvisa, utfärda en auvisning, som be- 
rättigar innehafvaren att lyfta penningar el. 
uttaga varor. — Assignänt el. Assignätor, 
m., den, som utställer auvisuing på penningars 
lyftande el. varors uttagning. — Assignät, 
m., den, på hvilken en anvisning är utställd; 
n., anvisning på de årliga inkomsterna af fast 
egendom; under franska revolutionen: statsan- 
visning el. sedel, hvarför de till staten in- 
dragna godsen tjenade som säkerhet. — As- 
signatärius el. -natär, m., den, som emot- 
tager, som innehar anvisning på penningar el. 
varor. — Assignatiön, f., invisning, anvis- 
ning; isht. skriftlig anvisning, hvarigenom nå- 
gon anmodas att, för utställarens räkning, till 
uppgifven person utbetala penningar el. ut- 
lemna varor. 

Assimilera, lat. (assimiläre, riktig, assimidäre, 
af ad, se d. o., och simidäre, göra lik, af sl- 
milis, lik), göra lik, göra öfverensstämmande 
med, sammansmälta; införlifva, tillegna sig, 
förvandla till näringsämne. — Assimilation, 
f., språkv. förvandling af ett medljud till ett 
annat beslägtadt, för att derigenom underlätta 
uttalet, t. ex. assimilation i st. f. assimilation, 
idlänning i st. f. utlänning; fysiol. samman- 
fattningen af alla de förrättningar hos de or- 
ganiska kropparna, hvarigenom födoämnena in- 
förlifvas el. göras lika med kroppens förutva- 
rande massa, äfv. Assimilatiöns-procéss, 
m., (jmf. Process). 

Assiser, pl., fr. {asslses, af lat. assidere, sitta 
vid, sitta hos), egentl. sittningar; i Frankrike: 
brottmålsdomstol med edsvurna skiljedomare, 
äfv. Cour d'assises, (kuhr dassihs), f., (jmf. 
Cour); i England och annorstädes: ständiga 
el. på vissa tider af året sammanträdande brott- 
målsdomstolar med edsvurna skiljedomare. 

Assistance, Assistans, Assistens, m. fl., 
se följ. 

Assistera, lat. (assistere, af ad, se d. o., och 
slslere, ställa, ställa sig), hjelpa, gå till hända, 
understödja. — Assistance, (assistängs'), f., 
och Assistans, m., fr., äfv. Assistens, f., 
nylat., hjelp, bistånd, understöd; assistans 
äfv. inrättning, der allmänheten emot pant och 
till låg ränta kan bekomma penningar till låns, 
äfv. Assistäns-kontÖr, n., (jmf. Comptoir); 

assistänssedel, pantlånebevis ; assisténs- 

ur, sjöt. vanligt sekundur, som blifvit stäldt 
efter kronometern och i st. f. denna begag- 
nas vid observationer på däck. — Assistent, 
ni., i allmnht. medhjelpare, biträde; biträdande 
tjensteman i vissa, isht. lägre, embetsverk. 

Associatio idearum, Association, m. fl., 
se följ. 

Associera, lat. (associäre, af ad, se cl. o., och 
sociäre, förena, jmf. Socius), förena, intaga i 
bolag el. samfund; ass. sig, ingå bolag för 
ett visst ändamål, isht. för att gemensamt idka 
handel. — Association, f., i allmnht. för- 



68 



Assolt 



Asteni. 



euing; förbindelse under mångahanda former 
och till olika, politiska, sociala, vetenskapliga 
el. industriella, ändamål; bolag, isht. handels- 
bolag; associatiöns-idé , f., tanke, väckt 
genom en annan tanke; äfv. tanken på, me- 
ningen och afsigten med att bilda föreningar 
under olika former och till olika ändamål ; 
idé-associatiön, nylat. associätio ide- 
ärum, f., psykol. föreningen emellan våra före- 
ställningar till sammanhängande grupper, hvilka, 
sedan de engång bildats, fortvara i minnet och 
bestämma den ordning, i hvilken de bevarade 
föreställningarna på nytt pläga framträda för 
medvetandet. — Associé, m.. fr., bolags- 
man, delägare i ett företag ; jmf. Compagnon; 

ass. en commandite (- ang kåmmangdit'), 

fr. (jmf. Commandite), bolagsman, som, vanligen 
utan att vara känd utom bolaget, endast genom 
att tillskjuta penningar och uppbära sin andel 
i vinsten deltager i en affär el. ett företag, 
jmf. Compagnon dormant och Sleeping 
partner. 

AssolÖra, fr. (assoler, af söle, gärde, lat. sölum, 
grund, jord), indela åkerjord i gärden. — As- 
SOlement (assål'mäng), n., indelning af åker- 
jord i gärden, som man i regelbunden omvex- 
ling besår med olika sädesslag, foder- och rot- 
växter: vexelbruk; jmf. Circulation. 

Assollito, ital. (af assölvere, befria), touk. fritt, 
otvunget. 

Assonans, se följ. 

Assonéra, lat. (assonäre, af ad, se d. o., och 
sonäre, ljuda, af sönus, ljud, klang), klinga, 
ljuda lika; äfv. genljuda. — Assonans, m., 
klanglikhet; versk. urspr. och i mera inskr. 
men. ljudlikhet emellan grundstafvelserna i 
tvenne ord på samma versrad, sträckande sig 
antingen till både sjelfljud och påföljande 
medljud: hel -assonans, el. endast till sjelf- 
ljuden el. till de på dessa följande medljuden : 
half-assonans; 
t. ex.: Ok barn i byr 
lila segl vid ra 
{Dyr var döglings för) 
Drelsar landretSa; 
eL JLn älskad af vänner, 

säll satt han uti qvätlen, 

förtäljande från fordom 

och sjöng månff vikingssång. 

Assar Lindeblad; 
i allmnht. ljudlikhet emellan sjelfljuden i ome- 
delbart på hvarandra följande el. i närheten af 
hvarandra stående ord, t. ex. : 
Hej, galopp, det går på insjöns silfcertak! 
Hejda loppet ej för hvarje liten vak! 
Långa djupa fjärdar brusa under oss; 
många ljufva verldars ljus i stjernors bloss 
vackra glimma tdi isens strimma. 

Z. Topelius; 
tonk. likhet emellan tonfigurerua i en musi- 
kalisk tanke. 

Assortera, fr., [assorlir, af sörte, slag, sort), 
ändamålsenligt dela eller ordna ett helt efter 
olika slag; fullständigt förse med olika slags 
varor; jmf. Sortera. — Assortimént (as- 
sårtimäng och -mént), n., fullständig och ord- 
nad samliug af alla till ett visst slag hörande 
saker, fullständigt och väl ordnadt varulager till 
försäljning i minut; jmf. Sortiment. 



AsSOUpÖra och AsSUp-, fr. [auoupir, af lat. 

ad, se d. o., och soplre, söfva), göra sömnig; 

bedöfva; lindra, stilla. 
Assouplera och Assupl-, fr. {astouplir, al 

söuple, smidig; villig), göra smidig, mjuk, böjlig. 
Assourdéra och Assurd-, fr. {assourdir, al 

sourd, lat. surdus, dof, döf), bedöfva; dämpa, 
förmildra; mål. och grav. förmildra dagern för 
att gifva mer öfverensstämmelse åt det hela. 
gifva mildare färgton. 

Assuméra, lat. {assumere, af ad, se d. o., och 
sumere, taga), antaga, låta gälla för sann. — 
Assumtiön, f., lat. assumtio, riktig, as- 
SUmptio, antagande; log. undersats i en slut- 
ledning; jmf. Subsumtion ; en andes upp- 
tagande i himmelen, ett helgons dödsdag, isht. 
jungfru Marias himmelsfärd: assumtio beä- 
tae (Mariae) virginis; assumtio Chrl- 
Sti el. ass. salvatöris, Kristi el. Frälsa- 
rens himmelsfärd. 

Assumtio, Assumtion, se föreg. 

Assunta, f., ital. (af lat. assumere, upptaga; jmf. 
Assuméra), upptagande; isht. jungfru Marias 
upptagande i himmelen; äfv. målning, före- 
ställande jungfru Marias himmelsfärd. 

Assupera, se Assoup-. 

Assuplera, se Assoupl-. 

Assurdera, se Assourd-, 

AsSUrera och Assyr-, fr. {assarer, af sur, 
säker), genom erläggande på en gång el. på 
bestämda tider af en viss afgift betinga sig el. 
andra godtgörelse för möjligen inträffande för- 
luster på gods el. egendom el. för dödsfall; 
utfästa sig till en sådan godtgörelse, jmf. As- 
securera. — Assuradör och Assyr-, fr. 
Assuréur (assyröhr), m., en, som emot öf- 
verenskommen afgift åtager sig att vid dödsfall 
el. möjligen inträffande förluster på gods el. 
egendom utbetala en viss summa. — Assu- 
ränee (assyrängs'), f., och Assyräns, m., 
försäkring, till ett visst belopp och emot er- 
läggande af bestämd afgift, af lif, gods och egen- 
dom; assyräns-kompani, n., (jmf. Com- 
pagnie), försäkringsbolag; ass.-polls, in., 
(jmf. Police) försäkringsbevis; ass. -premie, 
m., (jmf. Premie), afgift, som en gång för alla 
el. på vissa tider betalas för försäkring af lif, 
gods el. egendom. — Assyränt, m., se As- 

_ suradör. 

Astakolit, m., gr. (af ästakos, kräfta, och hthos, 
sten), kräftsten, förstenad kräfta. 

AstarÖth, f„ hebr. (Aschtöreth), aftonens och 
de sinnliga nöjenas gudomlighet hos »dom- 
erna och audra österländska folk-, hos bebre- 
erna: ett slags demon el. djefrul ; tios fenicierua : 
kärlekens gudinna (med grekisk beuämning: 
Astärte). 

Astasi, f.j gr. (astasla, af nekande part. a och 
statös, stillastående, af histänai, hejda, stanna), 
ostadighet; läkek. oro, den sjukes oroliga kast- 
ningar hit och dit. 

Asteism, na., gr. (nsteismös, af asteizesihai, upp- 
föra sig som en stadsbo, uppföra sig artigt. 
bete sig qvickt, af ästy, stad. isht. Athen), fin 
ton, belefvenliel ; qvickhet; jmf. Urbanitet; 
ret. det konstgrepp, då man låtsar sig vilja förtiga 
något, som man ändock säger, isht. lint skämt, då 
man bemantlar berömmet under sken af tadel. 

Asteni, Astenisera, m. ti., se Astheni. 



Aster — Astrum, 



69 



Äster, f.j gr. {astär, in., srjeruai, stjema, stjern- 
blomma. — Astérisk, som har formen af, 
som härflyter ifrån el. har afseende på stjernor. 
— Asterisk, m., liten stjema (*), ursprungl. 
af granskare använd för att utmärka något 
synnerligen märkligt el. äfven för oäkta ansedt 
ställe i en skrift el. bok; nu: hänvisning till 
en anmärkuing under texten. — Asterism, 
m., stjernbild; miner, egenskapen hos vissa 
ädelstenar att, då ljuset tränger midt igenom 
dem, framte i sin medelpunkt en stjema med 
sex strålar. — Asteriacit, Asterit el. Aste- 
rollt, m., stjernsten, stjernlik försteuing, för- 
stenad sjöstjerna. — Asterold, m., liten i 
rymden kretsaude ki'opp, som, kommen inom 
området för jordens dragningskraft, nedfaller 
och bildar en a er o Ii t (se d. o.); äfv. någon 
af de till ett antal af omkr. 100 mellan Mars 
och Jupiter upptäckta och för blotta ögat osyn- 
liga planeterna; äfv. Planetoid. — Aste- 
rométer, m., redskap till att mäta stjernoma: 
stjernmätare. 

Astheni och Asteni, f., gr. (astkeneia, af ne- 
kande part. a och sthenehi, vara kraftig), läkek. 
kraftlöshet, svaghet. — Astenisera, försvaga ; 
nedsätta lifskraften. — Asténisk, kraftlös, 
svag ; härflytande af svaghet j asténisk feber, 
m., uervfeber. — Astenologl, f., (gr. logos, 
ord, lära), läran om de af svaghet härflytande 
sjukdomarna. — AstenopI, f., (gr. ops, syn), 

_ läkek. svagsynthet. 

Asthma, n., gr. (af aänai, blåsa, pusta), läkek. 
svårighet att andas, andtäppa. — Asthmäti- 
ker och Astm-, m., en, som lider af and- 

_ täppa. — Astmätisk, trångbröstad, andtäppt. 

Astolf, m., fornnord. (af dst, kärlek, och ulfr, 
ulf, fig. kämpe), mansnamn med betyd.: den 
af kämpar älskade. 

Astöma, n., gr. (af nekande part. a och stöma, 
mun), missfoster utan mun. — Astömisk, 
som saknar mun. 

Asträea och Asträa, f., gr. (Asträia), myt. 
rättvisans gudinna, som under guldåldern vi- 
stades ibland menniskorna, men under koppar- 
åldern lemnade jorden och nu lyser öfver den 
såsom stjernbilden Jungfrun. 

Asträgalos och Astragäl, m., gr., hos de 
gamle romarne: ben i form af en tärning, som 
begagnades vid kastlekar; tärning; läkek. ett 
ben i fotvristen och hälen: språnget; byggn.k. 
staf el. halfrund list el. ring, som ofvantill löper 
omkring en pelare el. sul och skiljer skaftet 
ifrån kapitalet. — Astragalizönt, m., tär- 
ningspelare; pl. astragalizönter, konsth. 
ryktbara arbeten af forngrekiska konstnärer, 
föreställande tärningspelare ; — Asträgalo- 
mantl, f., (gr. manteln, spådom), spådom förme- 
delst kastning med tärningar, på hvilka bok- 
stäfver stå tecknade. 

Astrakan , m., mycket välsmakande och vid full 
mognad mer el. mindre genomskinligt äple. 

Astral, Astralisk, se under Astrum. 

Astriction, se Adstr-. 

Astrid, f., fornnord. {Astrikr, af dst, kärlek, och 
rikr, rik), qvinnonamn med betyd. : den kär- 
leksrika. 

Astriktion, Astringens, Astringera, se 
Adstr-. 

AstrodictiCUm, n.. gr. {mtrodeikllkön, af ästrorij 



stjerna, och dtiknynai, vi&a), redskap för lättare 
återfinnande på himmelen af de på himlagloben 

, och stjerukartor upptagna stjernor: stjernvisare. 

AstrognOSl, f., gr. (af ästron, stjerna, och gnö- 
sis, insigt, kunskap, af gnönai, känna, veta), kän- 
nedomen om fixstjernornas namn, lägen, indel- 
ning i stjernbilder o. s. v.; jmf. Astronomi. 

— Astrognöst, m., stjernkännare. 
Astrografl, f., gr. (af ostron, stjerna, och grä- 

phein, skrifva), stjernbeskrifning. 
Astroit el. Astrolit, m, se Asterit, under 
Aster. 

Astroläbium, u., gr. (af ästron, stjerna, och 
lambänein, taga), redskap för att mäta stjer- 
nornas höjd ofvan horisonten; vinkelmätare, 
som numera dock endast användes vid fält- 
mätningar; jmf. Sextant och Theodolit. 

Astrolatri, f. gr. (af ästron, stjerna. och latréla, 
dyrkan), tillbedjande af stjernorna, stjerndyrkau. 

Astrologi, f., gr. (af ästron, stjerna, och logos, 
ord, prat; förhållande), förment vetenskap att 
af stjernornas ställning förutsäga tillkommande 
ting: stjerntyderi. — Astrolog, m., stjern- 
tydare. — Åstrolögisk, som tillhör el. har 
afseende på stjerntyderi. 

Astromanti, f., gr. (af ästron, stjerna, och 
mantela, spådom), spådom af stjernorna; jmf. 
Astrologi. 

Astrométeorologl, f., gr. (af ästron, stjerna, 
meteora, alla öfver jorden befintliga ting med 
deras företeelser, och logos, ord, lära), veten- 
skapen att af stjernornas ställning förutsäga 
väderleken. 

Astrometer, m., gr. (af ästron, stjerna, och 
metreln, mäta), verktyg för att mäta stjernorna: 
stjernmätare. 

Astronom, m., gr. (astronömos, af ästron, stjerna, 
och nemein, fördela, ordna), en vetenskapligt 
bildad stjernkunnig; en, som känner läran om 
himlakropparna. — Astronomi, f., vetenska- 
pen om stjernorna: stjernkunskap; jrnf. Astro- 
gnosi. — Astronomisk, som tillhör el. 
har afseende på stjernkuuskapen ; astrono- 
miskt år, året, bestämdt på timmar, minuter 
och sekunder, jmf. Anomalistisk, Siderisk, 
Tropisk; astronomiskt ur, ur, som visar 
stjernornas lopp o. s. v; ett med synnerlig 
noggrannhet förfärdigadt pendelur; jmf. äfv. 
Chronometer. 

Astrosköp, n., gr. (af ästron, stjerna, och sko- 
peln, speja, iakttaga), stjernkikare. — Astro- 
Skopi, f., iakttagande af stjernorna genom 
kikare. 

Astrum, n., pl. ästra, lat. (gr. ästron), stjerna, 
stjernbild; sic itur ad ästra (Virgilius): 
så når man stjernorna, så kommer man till ära. 

— Astral el. Astralisk, som tillhör el. har 
afseende på stjernor, stjernlik, stjernformig; 
som härflyter ifrån stjernorna; asträl-ande, 
enl. medeltidens andelära och folktro : än fallen 
engel, än hänfaren menniskosjäl, än af eld ska- 
pad ande, som sväfvade mellan himmel, jord 
och helvete, utan att tillhöra något af dessa 
riken; asträl-lampa, lampa, försedd med de 
af Argand uppfunna runda vekarna, och så, 
förmedelst skärm el. kupa, anordnad, att ljuset 
endast faller nedåt; jmf. Argandsk lampa; 
asträlljUS, asträlsken, det ljusskimmer, 
som man under stjernklara nätter varseblifver 



70 



Asträa — Atheism 



emellan mjölkgatans stjernor och, om äfven 

svagare, öfver hela den öfriga himmelen. 
Asträa_, se Astraea. 
AstutiöS , nylat. (fr. astuciéux, af lat. astutia, 

slughet, list), listig, förslagen, hakslug. 
Astygräph och -gräf, m., gr. (af ästy, stad, 

och gräphein, skrifva), en, som sysselsätter sig 

ined beskrifniug af städer. — Astygrafi, f., 
_ stadsbeskrifning. 
Astylon , n., gr. (af nekande part. a och stylos, 

kolonn, sul), byggnad utan suler. 
Astysi, f., gr. (af nekande part. a och stysis, 

resning), läkek. oförmögenhet hos mannen; jmf. 

Asynodi. 
A suo arbitrio, se under Arbitrio. 

A SUO luogO, se under LuogO. 

Asyl, m., gr. (äsylon, n. af äsylos, oplundrad, 
som ej får kränkas, säker, af nekande part. a 
och sylän, plundra), ursprungl. fridlyst ställe, 
hvarifrån den, som dit tagit sin tillflykt, ej 
fick bortföras; fristad, tillflyktsort; hem för 
fattiga; asyl-rätt , rättigheten att upplåta till- 
flyktsort; isht. den okränkbarhet, som af ålder 
tillagts altaren, tempel, kyrkor, sändebuds bo- 
städer och äfven städer såsom fridlysta tillflykts- 
orter för flyktingar, t. o. m. förbrytare. 

Asymmetri, f., gr. (af nekande part. a och 
symmetria; jmf. Synvmetri), brist på jemnvigt, 
missförhållande, brist på öfverensstämmelse mel- 
lan delarna. — Asymmetrisk, ojemn, som 
saknar öfverensstämmelse mellan delarna. 

Asympathl och -patl, f., gr. {af nekande part. 
a och sympätheia; jmf. Sympathi), brist på med- 
känsla, på deltagande. 

Asymphoni och -foni, f., gr. (af nekande part. 
a och symphonia; jmf. Symphoni), brist på sam- 
klang, missljud. — Asymfönisk, missljudande. 

Asymptot, f., gr. (af nekande part. a och sy?n- 
pvptein, sammanträffa, sammanfalla), geom. rak 
el. krokig linie, som en kroklinie beständigt 
närmar sig utan att någonsin uppnå; fig. rast- 
löst sträfvande utan att någonsin hinna det 
föresätta målet. — Asymptötisk, icke sam- 
manfallande; fruktlöst sträfvande mot ett mål. 

Asyndesi, f., el. Asyndeton, n., gr. (af ne- 
kande part. a och syndeein, sammanbinda; jmf. 
Syndesis), ret. utelemnande af bindeord, för att 
dymedelst gifva framställningen mera eftertryck, 
t. ex. veni, vidi, vici: jag kom, jag såg, jag 

segrade; )( Polysyndeton. — Asynde- 
tisk, som saknar bindeord. 

Asyndeton, se föreg. 

Asynja, se Åsynja. 

Asynodi, f., gr. (af nekande part. a och syno- 
dos, sammankomst, samlag), läkek. oförmögen- 
het till samlag; jmf. Astysi. 

Ataktisk, se under Ataxi. 

Atälia el. Atall, f., gr. (af atalös, barnslig, 
vek), qvinnonamn med betyd. : den ungdomliga, 

_ den jungfruliga. 

Ataman, se Hetman. 

Atanasi, Atanasia, Atanatism, m. fl., se 
Athanasi. 

Ataraxi, f., gr. (af nekande part. a och taräs- 
sein, uppröra; jmf. Taraxis), själslugn, orubblig 
sinnesro (högsta målet för de gamle skepti- 
kernas sträfvande, jmf. Athaumasi). 

A tåtöns (- -tång), fr. (af täter, känna framför 
sig), famlandes; fig. osäkert, tvifvelaktigt. 



Atavism, m., nylat. (af ätavtu, stamfader i 
fjerde led, i allmnht. stamfader), afkomlingars 
ärftliga likhet med sina förfäder, icke allenast 
till kroppsbildning, utan äfven till själsegen- 
skaper och vanor. 

Atavmasi, se Athaum-. 

Ataxi, f., gr. (af nekande part. a och taxi», an- 
ordning, af tässein, ställa, ordna), läkek. oord- 
ning, brist på regelmessighet i sjukdomars för- 
lopp. — Ataktisk, oregelbunden, oregelmessig. 

Atechni och -tekni, f., gr. (atechnia, af ne- 
kande part. a och téchnä, konst), oerfarenhet 
i en konst, oskicklighet. — Ateknisk, okonst- 
närlig, oskicklig. 

Ateism, Ateist, Ateistisk, se Atheism. 

Atekni, f., gr. (atehiia, af nekande part. a och 
teknon, barn), barnlöshet: ofruktbarhet hos qvin- 
na; oförmögeuhet hos man. 

Atelier (atteljeh och -jahr), m., fr. (g. fr. ar- 
telier, m.lat. artiliäria , af ars, konst), i allmnht. 
verkstad; isht. en konstnärs verkstad. 

Atelläna, f., pl. -läner, lat. (Atellfmae, näml. 
fäbulae, efter ursprungliga hemorten : staden 
Atella i Campanien; jmf. Fabel), ett slags folk- 
lustspel i det gamla Italien, som voro synner- 
ligen omtyckta i Rom, och hvarom den ita- 
lienska farsen i våra dagar en smula påminner. 

A tempo giusto, se under Tempo. 

Äter dies, se under Dies. 

Aterman, se Ather-. 

Atermoiement, se följ. 

Atermoyéra (-måajera), fr. {atermoyer, af terme, 
lat. terminus, jmf. Termin), köpm.t. gifva an- 
stånd med betalning; jmf. Prolongera. — 
Atermoiement (-måa'mäng), n., köpm.t. an- 
stånd med betalning; öfverenskommelse om be- 
talning på vissa bestämda tider. 

Ateromatisk, se Atheromatisk, under A- 
theroma. 

Atesmi, se Athesmi. 

Athanasi och Atan-, f., gr. {athanasia, af ne- 
kande part. a och thänatos, död), odödlighet. — 

Athanäsius, m., och Athanäsia, f., äfv. 
Atan-, mans- och qvinnonamn med betyd. : den 
odödlige, den gudomliga. — Athanasiäner, 
pl., anhängare af den helige Athattasius el., som 
han äfven kallats, Athanäsius den store, (död så- 
som biskop i Alexaudria 373), och hans lära 
om Kristi gudom; athanasiänska sym- 
DOlum el. crédo, n., (jmf. Sytnbohm och 
Credo), den, som det uppgifves, af Athanäsius 
den store affattade kristliga trosbekännelsen. — 
Atanatism, m., tron på odödlighet. — A- 
tänatologi, f., (gr. logos, ord, lära), odöd- 
lighetslära. 

Athaumasi och Atavm-, f., gr. [athawutsia, 
af nekande part. a och thaumäzein, beundra), 
grundsats att ej beundra något och ej förundra 
sig öfver någonting, jmf. Nil admirari; lik- 
giltighet emot verldeu, såsom den der dock ej 
kan fattas (de gamle skeptikernas grund- 
sats, jmf. Ataraxi). 

Atheism och Ate-, m., äfv., ehuru sällan, A- 
teisteri, n., gr. (af nekande part. a och theös, 
Gud), gudsförnekelse; gudlöshet. — Ateist, 
m. och f., en, som förnekar Guds tillvaro: 
gudsförnekare; gudlö9 menniska. — Ateistisk, 
gudsförnekande ; gudlös. 



Athene — Atropin. 



71 



Athene , f., gr. myt. Athens skyddsgudinna ; se 
vidare Pallas. — Athenäéum och -näum, 
n., ett gudinnan Athene helgadt tempel i Athen, 
hvarest skalderne saramankommo, för att upp- 
läsa sina dikter; lärd skola, lärdt el. vittert 
sällskap; läsesal; titel på tidskrifter och andra 
lärda el. vittra samlingar. 

Athermän och Äter-, gr. (af nekande part. a 
och thermös, värme), fys. icke värmeledande. 

Atheröma, n., gr. (af atharä, hvetegröt), läkek. 
grötsvulst. — Atheromätisk och Äter-, 
grötsvulstartad. 

Athesmi och -tesmi, f., gr. (athesmia, af ne- 
kande part. a och thesmös, lag, stadgande), lag- 
löshet, tygellöshet. 

Athlét och Atlet, m., gr. [athlätås, af äthlos, 
strid), hos de gamla grekerna och romarne: 
kämpe, fäktare vid de offentliga kämpaspelen; 
ovanligt grof och stark karl. — Atletlk, f., 
brottnings- och fäktkonst; kämpalek. — At- 
letisk, kämpalik; reslig. 

Athymi och tymi , f., gr. {athymla, af nekande 
part. a och thymös, mod), modlöshet, nedsla- 
genhet; svårmod; förtvinan. 

Atlant, Atlantis, Atlantisk, se följ. 

Atlas, m., gr. myt. en himmelen bärande titan 
(se d. o.); n., geogr. högt berg i nordvestra 
Afrika vid atlantiska hafvet; f., anat. första 
halskotan i ryggraden ; m., samling af kartor 
(i denna bemärk, med pl. atlänter) ; m., 
byggn.k. skulpterad menniskofigur, som i st. f. 
en pelare el. sul tjenar till att uppbära en tak- 
list el. någon annan del af en byggnad, äfv. 
Atlant, m., pl. atlänter. — Atlantis, 
f., enl. sägnen en stor och herrlig ö i atlan- 
tiska hafvet, hvilken antogs hafva nedsjunkit till 
hafvets botten. — Atlantisk, jättelik, stor 
och stark; som hör till el. har afseende på det 

_ stora hafvet emellan Europa och Amerika. 

Atlas och Atlask, n., arab., ett slags på ena 
sidan glatt och glänsande, på den andra taft- 
likt sidentyg; äfv. väfnad af ylle, linne el. bom- 
ull, som liknar det förra. 

Atlet, se Athlet. 

Atmidiatri, f., gr. (af atmis, ånga, och iatrma, 
botande), läkek. helsans återställande genom 
ångbad. 

Atmidometer, se Atmometer. 

Atmologi, f., gr. (af atmös, dunst, ånga, och 
logos, ord, lära), läran om vattnets afdunstning 
i luftkretsen. 

Atmometer el. Atmidometer, m., gr. (af 
atmös el. atoms, dunst, ånga, och metréln, mäta), 
af Leslie uppfunnet x*edskap till att mäta vatt- 
nets afdunstning i luften: afdunstningsmätare. 

Atmosphär och -mosfér, m., gr. (af atmös, 
dunst, ånga, och sphäira klot ; jmf. Sphär), 
dunstkrets, luftmassa, som omgifver någon kropp; 
isht. den luftkrets, som omgifver jorden; hg. 
närmsta omgifning. — Atmosferllier, pl., 
ämnen, som finnas i luftkretsen. — Atmosfé- 
risk, som tillhör el. har afseende på luft- 
kretsen; atm. jernbana, jernbana, på hvil- 
ken lufttrycket användes såsom drifkraft i st. f. 
ånga. — Atmosferologi, f., (gr. logos, ord, 
lära), läran om luftkretsen och företeelserna i 
densamma, jmf. Meteorologi. 

Atoci el. -kl, f., gr. (af nekande part. a och 
tökos, nedkomst, födelse, foster, af litern, föda), 



läkek. oförmåga att föda, ofruktsamhet. — 
AtÖCia, pl., medel, som framkalla ofruktsamhet. 

Atoll, se Attole. 

Atom, m., pl. atomer, gr. (ätomos, odelbar, 
af nekande part. a och torna, snitt, af temnein, 
skära), egentl. något odelbart; en af de oänd- 
ligt små, odelbara partiklar, hvaraf materien 
antages bestå, jmf. Molécule; hg. mycket 
liten, knappt synbar kropp, grand: kem. be- 
teckning för det relativa vigtförhållandet emellan 
beståndsdelarna i en kemisk förening, äfv. 
atöm-vigt, jmf. Eqvivalent. — Atomism, 
m., el. Atomistik, f., den lära, enl. hvilken 
alla kroppar äro sammansatta af atomer; )( 
Dynamistik. — Atomist el. Atomisti- 
ker, m., anhängare af atomismen. — Ato- 
mistisk, som tillhör el. har afseende på ato- 
mismen; oegentl. sönderdelande, upplösande el. 
upplöst i enskilta delar utan organiskt sam- 
manhang; atomistisk teori, f., (jmf. Theori). 
el. atomistiskt system, n., (jmf. System), 
= Atomism. 

Atoni, f., gr. (af nekande part. a och tönos, af 
teinein, spänna; jmf. Ton), egentl. tonlöshet; 
läkek. förslappning, mattighet, svaghet._ — Atö- 
nisk, förslappad, nedstämd, matt. — Atonon, 
n., pl. -na, språkv. tonlöst el. obetonadt ord. 

Atopi, f., gr. (atopia, af ätopos, af nekande part. 
a och töpos, ort, ställe), olämplighet; dumhet. 
— Atöpisk, som ej befinner sig på rätt el. 
lämpligt ställe. 

Å tort et ä travers, se under Tort. 

A toto ad partem, se under Pars. 

Atöur (atuhr), m., fr. (m.lat. atörna, prydnad, 
af atornäre, lat. adornäre, och detta af ad, se 
d. o., och omäre, pryda, jmf. Omera), frun- 
timmersprydnad, bjefs; däme d'atöur, f., 
pl. dämes - (dähm' d'atuhr), fr. (jmf. Dame), 
hofdam, som har att sörja för en furstinnas 
klädsel. 

A tout, AtOUtera, se under Tout. 

A tout événement, se under Événement. 

A tönt hazard, se under Hazard. 

Å tOUt prix, se under Prix. 

Atrabilitet , f., nylat. (af lat. ätra_ bilis, svart 
galla), läkek. gallsjuka. — AtrabiliöS, gallsjuk. 

Atresi , f., gr. (af nekande part. a och trän, 
genomborra), läkek. sammangroning af någon 
kanal i kroppen, isht. ändtarmens el. köns- 
delarnas. — Atretisk, som har ändtarmen 

_ el. könsdelarna sammangrodda. 

Atrium, n., pl. ätria el. ätrier, lat., förgård, 
förstuga, yttre rum i de forne romarnes boningar; 
pl. ätrier, läkek. hjertats förkamrar; atrium 
mörtis, dödens förgård ; dödens förebud ; be- 
gynnelsen af dödsarbetet. 

Atrocitet, f., lat. (atröcitas, af ätrox, grym, 
vild), grymhet, vildhet. 

Å trois, se under Trois. 

Atrophi och -f i , f., gr. (af nekande part. a 
och trophä, näring, af trephein, nära), läkek. 
egentl. brist på näring; afmagring; tvinsot. -— 
Atröfisk, som lider af tvinsot. 

Atropin, n., gr. (af ätropos, oundviklig, som. ej 
kan afvändas, af nekande part. a och trepein, 
vända), det mycket giftiga grundämnet i b el- 
iadonna. — Atropos, f., gr. myt.: den 
oundvikliga, den oförsonliga, en af de tre par- 
c e r n a. 



72 



Atsolieh — At trall 



Atscheh = Aktscheh, se Asper. 

Atschia, se Achia. 

Attäcca, ital. (af attaceäre, fr. attacker, fästa 
vid), egentl. fäst vid! knyt vid! tonk. fortsätt 
utan uppehåll! (antyder, att ingen paus får in- 
träda emellan slutet af en afrlelning och början 
af en följande); att. SUDitO, tonk. begynn 
strax följande stycke! 

Attachéra (-schera), fr. (attacker), fästa, binda, 

häfta, vidfoga ; fjettra vid ; vara attachérad, 
vara fästad vid ; vara tillgifven. — Attachänt 
(-taschäng, vanl., ehuru orikt., -taschängt), in- 
tagande: tjenstaktig; tillgifven. ■ — Attaché 
(-tascheh), in., person, anställd vid en beskick- 
ning. — Attachemént (-tasch'mäng), n., 1 111- 
gifvenhet; böjelse. 

Attack, Attackera, se Attaquera. 

Attäliska_ skatter (efter den omätligt rike 
konung Attalus i Pergamus, som dog 133 f. 
Kr.), ofantliga rikedomar. 

Attaquera och Attack-, fr. (attaquer, af lat. 
ad, se d. o., och t än ger e, vidröra, jmf. Tan- 
gera), angripa, anfalla, ansätta; ridt. sporra 

— Attäque, f., el. Attack, m., angrepp, 
anfall; attäque carriére (attack karrjähr) 
el. att. de vive förce (- dö viw fårss), 
krigsv. anfall med storm, utan att förut ha 
öppnat löpgrafvar; att. dans les förmes 
(- dang lä farm') el. att. en régle (- ang 
ragl'), regelbundet anfall, formlig belägring; 
att. en débandäde (- ang debangdähd'), 
angrepp i spridd ordning. 

Attéinte (attangf), f., fr. (af attelndre, lat. at- 
tmgere, uppnå, af ad, se d. o., och tävgere, 
vidröra, jmf. Tangera), vidröring, stöt; lätt 
anfall af en sjukdom. 

Atteläge (atfläsj'), n., fr. (af atteler, förspänna), 
spann, anspann. 

Attelier, se Atelier. 

Atteniperéra, lat. [attemperäre, g.fr. attemprer, 
ital. attemperäre, nyfr. tempérer, dämpa, mildra), 
lindra, sakta, stilla. 

Attemporéra, nylat. (af témpus, tid), foga sig 
efter tid och omstäudigheter. 

Attendéra, lat. (aitendere, af ad, se d. o., och 
tendere, spänna, sträcka), gifva akt på; upp- 
märksamma. — Attentiön, f., uppmärksam- 
het; aktgifvande; tjenstaktighet; äfv. vördnad. 

— Attentiv, uppmärksam. 

Attendéz (-tangdeh), fr. (af atténdre, vänta), 
vänta! dröj litet! en attendänt, (an-n-attang- 
däng), emellertid. 

Attendréra (attaugdr-), fr. {attendrir, af tendre, 
vek, öm), göra vek; röra, väcka medlidande 
hos. — Attendrissemént (attandriss'mäng), 
n., innerligt medlidande, rörelse. 

Attentat, Attentata crimina, se följ. 

Attentéra, lat. (attentäre, af ad, se d. o., och 
tentäre, försöka), våga, företaga sig; hafva mull 
i sinnet; göra ingrepp i en annans rättigheter; 
fördrista sig. — Attentat, n., pl. -täter, 
lat. attentätum, n., pl. -täta, ingrepp i 
en annans rättigheter: förgripelse ; djcrft till- 
lag; mordförsök; attentata crimina, till- 
ämnade el. försökta, men idke fullbordade brott. 

Attentiön, Attentiv, se under Attendéra. 
Attentiön (attangsiång), f. , fr. [jmf. Attentiön, 



under Attendéra), uppmärksamhet; tjenstaktig- 
het; aktning; (såsom tillrop:) gif akt! märk! 

Attéräge (-räsj') el. Atterräge (-tärräaj*), n . 

fr. (af attérir, landa, af terre, land), landnings- 
ställe, landning. — Atterrissemént (-tärriss'- 
mäng), n., upplandning. 

Attest, in., el. Attestät, n , nylat. (af atte- 
stäri, af ad, se d. o., och testar'/, vara vittne 
till något, intyga), skriftligt intyg, bevis, betyg. 
— Attestänt, m., en, som bekräftar något, 
vittne. — AttestatiÖn, f., skriftligt intygande ; 
bekräftelse. — Attestéra, muntligen el. skrift- 

_ ligen intyga, bevittna, bekräfta. 

Attica, nylat., Attique fattick), fr., f., och 
Attik, m., (af lat. ätticus, attisk, till Atben 
hörande), byggn.k. förd. öfver hufvudgesimseu 
framlöpande uppsats, på hvilken inskrifter an- 
bragtes; nu: lägre våning, ofvanpå en högre, 
och prydd med pelare el. suler; äfv. på pelare 
el. suler hvilande öfverdel af en port. — At- 
ticism, m., attiskt språkbruk el. talesätt: 
den fina smak i tal och skrift, som fordom 
utmärkte Athenarne. — Atticist, m., en, som 
efterhärmar de attiska författarnes skrifsätt. — 
Attisk, geogr. tillhörig el. utmärkande land- 
skapet Attica i Grekland el. dess inbyggare; 
öfverensstämmande med den atheuiensiska bild- 
ningen: fin och smakfull; attiskt salt, fint 
och smakfullt skämt. 

Attila, f., (efter Hunnernas konung Atttta), kort, 
med snören besatt husarrock el. jacka. 

Attinéntier, pl., lat. (af attinere, tillhöra, be- 
träffa), — Pertinentier, se d. o. 

Attique, se Attica. 

Attiräil el. Attiralj, m., fr., tillbehör; krigsv. 
utredning, tross till artilleriet. 

Attisk, se under Attica. 

Attitude el. Attityd, f., fr. (af aptitäde, af lat. 
äptus, passande, tjenlig; ital. attitudinc, skick- 
lighet, ställning), viss kroppens ställning, som 
en menniska antager, el. hvari en bild är fram- 
ställd : kroppsställning; åtbörd, isht. en uttrycks- 
full, såsom det konstnärliga uttrycket för ett 

_ tillstånd. 

Atto , m., ital. (lat. äctus, se d. o.), handling: 
afdelning i ett skådespel: akt; ätto di ca- 
dénza, tonk. slutet af ett musik- el. säug- 
stveke, med kadens el. tonfall. 

AttÖle (-tahl), AtÖlle el. AtÖll, f., fr. (attnie. 
attölle, attöllon, af malaj, ursprung), naturlig 
ringmur af korall, som omger vissa af Söder- 

_ hafvets öar.; äfv. en sådan ö med dess omgifning. 

Attorney (attörni), m., eng. (af g.fr. kttomé, 
af attorner, uppdraga en syssla ät någon), ställ- 
företrädare, befullmäktigad : islit. sakförare af 
af lägre klass, )( Barrister; ättorney-gé- 
neral (-djenneräl), högsta åklagare i alla så- 
dana mål, som angå kronans rättigheter, gene- 
ral-prokurator. 

Attouchemént (attnsch'mäng), o., fr. (af toucher, 
lat. tänger e, vidröra), beröring, isht. kelande 
= Manipulation, se d. o. 

Attraction, se följ. 

Attrahera, lat. {attnihere, af ad, se d. o . och 
träherc, draga), draga till sig: draga: locka. — 

Attraction och Attrakt-, f.. dragningskraft: 

den egenskap hos kropparna, till följe hvaraf 
de sträfva att närma sig hvarandra. — Attrak- 
tiv, tilldragande, som drager till sig 



Attrape — Aug*era. 



73 



Atträpe, f., och Attrapp, m., fr. (af attraper, 
af m.lat. trappa, fälla), dold snara, fint; om- 
slag, föreställande något visst föremål, hvaruti 
en gåfva inueslutes; fint puts, skälmstycke; 
angenäm öfverraskniug, medelst någon artig och 
oväntad skänk el. annat dylikt. — Attrap- 
pera, fånga i fälla; få fatt i, uppsnappa, 
träffa på. 

Attribuéra, lat. {attribuere, af ad, se d. o., och 
tribuere, tilldela, villfara, tillskx-ifva; jmf. Tri- 
buera), tillägga, tillskrifva, tillegna. ■ — Attri- 
but, a., (lat. attributum, det tillagda), oskilj- 
aktigt tillhörande egenskap; kännemärke, sinne- 
bild; est. biföreställning, antingen blott tänkt, 
såsom i skaldekonsten, el. uttryckt i bildligt 
tecken, såsom i målare- och bildhuggarekon- 
sten, hvilken tillägges en person, ett personi- 
fieradt begrepp el. en figur, för att gifva mera 
tydlighet åt framställningen deraf; språkv. be- 
stämning, som tillägges ett subjektsord; log. 
väsendtligt kännemärke hos ett begrepp, när 
det icke ingår i dess definition, utan blott föl- 
jer deraf; teol. benämning på hvarje af Guds 
egenskaper. — Attributiön, f., tilläggning, 
tilldelning. — Attributiv, som innehåller ett 
kännetecken, som har ett attributs form och 
ställning. 

Attritiön , f., lat. (attritio, af alterere, rifva mot), 
tvenne kroppars rifning emot hvarandra; ge- 
nom rifniug uppkommen hudlöshet; äfv. ytter- 
lig ånger, framkallad af fruktan för straff. 

Atymi, se Athynii. 

Atypi, f., gr. (af nekande part. a och typos, 
prägel, mönster, regel), läkek. oregelbundet 
sjukdomstillstånd. — Atypisk, läkek. oor- 
dentlig, oregelbunden, oregehnessig. 

Aubäde (åbähd'), f., fr. (af aube, it. älba, mor- 
gongryning, af lat. älbus, hvit, ljus), morgon- 
musik under öppen himmel; jmf. Nottumo 
och Serenade. 

Aubäine (åbähn'), f., fr. (af aubain, m.lat. al- 
bänus = alienus, främmande), arf efter en i 
ett land afliden främling; dana-arf; droit 
d'aubäine (dråäh -), statens rätt till sådant 
arf, jmf. Albinagium. 

Auberge (åbärsj'), f., fr. (g.fr. hauberge, kerberge, 
héberge . soldattält, läger, m.lat. heribergum , 
heribérga, ital. albergo, af g.t. heriberga), her- 
berge, värdshus, gästgifvaregård. — Auber- 
giste (åbärrsjisf), m., gästgifvare, värdshusvärd. 

Aubert (åbähr), m., fr., = Albert, se d. o. 

Aubin (åbäng), m.. fr., = Albinus, se d. o. 

Au chevalet, se under Chevalet. 

Au contraire, se under Contraire. 

AuetiÖn och Auktion , f., lat. (äuctio,&faugere, 
öka, bjuda på, jmf. Augera), offentlig försäljning 
af lös el. fast egendom, efter utrop, till den 
mestbjudande, el. vid leverans och entreprenad, 
till den minstbjudande ; exekutiv aukt. , 
offentlig försäljning af pantförskrifvet el. i mät 
taget gods till gäldande af skuld; auctiönis 
lége, lat., genom offentlig auktion. — Au- 
ctionätor, m., se Auktionist. — Auk- 
tionera, försälja efter utrop. — Auktionist, 
m., den, som förrättar auktioner, uppropar 
buden och genom klubbslag afslutar köpet: 

_ auktionsförrättare. 

Auctor, Auktor el. Autor, m., lat. (af au- 
gere, öka, föröka, jmf. Angera), egentl. befor- 



drare af en saks framgång och tillväxt; upp- 
hofsman , anstiftare, uppfinnare, författare; 
äiictor delicti, upphofsman till förbrytel- 
sen; auct. rixae, upphofsman till ofoget. 

— Auktorisatiön och Autor-, f., be- 
fullmäktigande, bemyndigande; bekräftande. — 
Auktorisera och Autor-, befullmäktiga, 
bemyndiga. — Auktoritet och Autor-, f., 
laglig myndighet och makt hos styrelse och 
embetsmän i ett lagbundet samhälle : embets- 
myndighet, laga myndighet ; offentligt styrelse- 
el. förvaltningsverk, med afseende förnämligast 
på dess förhållande till medborgarne i samhället: 
vederbörande; personligt anseende, hvarpå man 
förlitar sig; liter, gällande vittnesbörd, intyg, 
utsago, som tillerkännes en författare el. skrift; 
författare, skrift, hvilken så beskaffadt vitsord 
tillerkännes. — Auktörlig och Autör-, för- 
fattare tillhörig el. utmärkande. 

Audace, Audacem fortuna juvat, Auda- 

_ citet, se följ. 

Audax, lat. (af audére, våga), djerf, behjertad; 
audäcem fortuna juvat, lat. ordspråk: 
lyckan står den djerfve bi. — Audäce (-dätje), 
ital., tonk. djerft, modigt. — Audacitét, f., 
djerfhet, oförvägenhet. 

Audéntes fortuna juvat, lat. ordspråk : lyc- 
kan står de dristige bi; den, som vågar, han 
vinner. 

Audhumla, se Ödhumla. 

Audiäner, pl., (efter en syrisk andlig Audäus), 
syriske munkar under 4:de årh., som hyllade 
antropomorfismen (se d. o.). 

Audiätur et ältera pars, lat. {audiatur, det 
må höras, af audire, höra; jmf. äfv. Alter och 
Pars), äfven den andra parten, motparten, må 
höras. 

Audiéncia, f., sp., öfverdomstol i det forna 
spanska Amerika. 

Audiens , m., lat. (audiéntia, f., åhörande, af 
audire, höra), företräde hos furstliga personer 
el. höga embetsmän ; audiéntia episcopälis, 
f . , lat., biskoplig domsrättighet. 

Auditeurel. -tör, m., fr., egentl. åhörare; lag- 
faren tjensteman vid ett regemente och ledamot 
i krigsrätten. — Audltor, m., pl. auditö- 
res el. -törer, lat., åhörare; en, som har 
rättighet att som åhörare öfvervara en rätts 
sittningar; jmf. Accessist och Auscultant. 

— Auditorät, n., en auditörs embete. — 
Auditoriät, n., påfliga beskickningens kansli. 

— Auditorium , n., rum, der föreläsningar hål- 
las: hörsal, lärosal; samling af åhörare, som 
bivista föreläsningar. 

Auditus, m., lat. (af audire, höra), hörsel; de 
auditll, ryktesvis. 

Auditör, se Auditeur. 

Au fait, se under Fait. 

Au fond, se under Fond. 

AugÖra el. Augmentéra, lat. (augére, aug- 
meniäre), tillöka, förstora, förstärka. — Aug- 
mént, n., tillökning, tillsats; språkv. förstaf- 
velse, som t. ex. vid grek., lat. och tyska tids- 
ords böjning, användes för bildning af de tids- 
former, som uttrycka förfluten tid; augmént- 
hémman, hemman, anslaget till hjelp åt rust- 
håll i och för rustningen. — Augmentatiön, 
f., tillökning, förstärkning; tonk. införandet af 
en redan använd melodisk tanke i förstorade 

10 



74 



Augiaa - - Auspex. 



notvärden. — Augmentativum, n., török- | 
nings- el. förstoringsord; )( Deminutivum. 

Augias, m., gr. {Ängelns) myt., konung i Elis, 
som ägde en hjord af 3,000 nötkreatur, hvil- 
kas på 30 år ioke rengjorda stall Herkules 
på en enda dag rensade, i det han ledde flo- 
derna Peneus och Alpheus in uti och genom 
detsamma; Augias stall, tig. genom vårds- 
löshet uppkommen stor oordning, som tvingar 
till ett mödosamt och oangenämt arbete. 

Augit, in., gr. (af auga, glans), mineral, mörk- 
grön, starkt glänsande sten af kiselslägtet. 

Augment, Augmentation , Augmentati- 
vum, se under Augera. 

Augmentera, se Augera. 

Augur, m., pl. augurer, lat. (uppkommet af 
avi-gur, af ävis, fogel, och kelt. giir = vir, 
man), hos romarne: en, som af foglamas flygt 
och läten förutsade tillkommande ting; spåman, 
teckentydare. — Augurium, n., pl. augu- 
rier, järtecken (isht. af foglarnes flygt el. lä- 
ten), förutsägelse. 

August, Augusta, se under AllgUStus. 

AugUStäna COnfessio, f., lat. (jmf. Confessio), 
den augsburgiska trosbekännelsen af år 1530. 

Augusti, m., lat. (egentl. genit. af Åugustus), 
benämningen på åttonde månaden i året. 

Augustiner, pl., medlemmar utaf en af den 
hel. Augustinus, f. 354, d. 403, stiftad tiggar- 
munksorden, till rangen den fjerde, 

Augustinus, m., och Augustina, f., lat., = 

August och Augusta, se under AugUStUS. 

AugUStus, m., lat: den upphöjde, den höge; 
hederstitel, som tillades Caesars efterföljare 
Octavian och sedermera äfv. de öfriga rom. 
kejsarne; de tyska kejsarne i medeltiden smyc- 
kade sig äfven med titeln: sémper Augil- 
stus, som man, med smickrande oriktighet 
(af lat. augere, öka; jmf. Augera), öfversatte: 
städse rikets förstorare. — August , m., Au- 
gusta, f., mans- och qvinnonamn med betyd. : 
den höge, den präktiga. 

Auktion, Auktionera, m. fl., se under 
Auction. 

Auktor, Auktorisation, Auktoritet, m. fl., 
se uuder Auctor. [kasus. 

Aul, m., turk., nomadläger; gård el. by i Kau- 

Aula, f., lat., gård, förgård; stor församlingssal, 
isht. i universitets-byggnader, äfv. aula acaT 
démica. — AiiliCUS, m., hoftjenare, hof- 
maii ; smickrare. — Aulism, m., hofmanna- 
likt väsen ; kryperi, lismeri. 

Auläéum, n., pl. -läea, lat., ursprungl. allt 
präktigt virkadt el. stickadt tyg; purpurtäcke; 
förhänge, isht. på teatrarna. 

Au large, se under Large. 

AulÖt och Avlét, m., gr. (mdätäs, af auléin, 
spela flöjt, af aulös, Höjt), flöjtspelare. — Au- 
letik och Avi-, f., flöjtspelarkonst, — Au- 
letrider och Avi-, pl., (gr. sing. emltBrö), 
flöjtspelerskor. — Aulodi och Avi-, f., sång- 
beledsagning till Höjt, — Aulödion, n., af 
bröderna Kaufmanu 1815 i Dresden uppfunnet 
tonverktyg, som förenar pianoforte-, flöjt- och 
ilageolett-toner. 

Aulicus, Aulism, se under Aula. 
Au moment, se under Moment. 
Aumoniér (åhmonjeh) = Almosenier, se un- 
der Almosa. 



A una corda, se under Corda. 

Aune (åhn'), f., fr. (af lat. fäna, armbåge, aln), den 
gammalfranska el. pariseralnen, utgörande 527 
pariserlinier och ungefärl. lika med \ svenska fot. 

Au niveau, se under Niveau. 

Au pis aller, se under Pis aller. 

Au porteur, se under Porteur. 

Aura, f., lat., luft, flägt, flygtig dunst; a. epi- 
leptica, läkek. den förnimmelse liksom af en 
öfver kroppeu framilande vindfiägt, som föregår 
ett slaganfall; a. populäris , folkgunst, jmf. 
Popularitet; a. seminälis, läkek. den 
flygtiga, den egentl. befruktande delen af orga- 
niska kroppars säd; a. vitalis, lifsnägt. lifskralr. 

Auratur, se under Aurum. 

Aurea bulla, se under Bulla. 

Aurélius, m., och Aurélia, f., lat., samt Aurél 
(åhräl), m., och Aurélie (åhreli), f., fr. (trol. 
af lat. äurum, guld), maus- och qvinnonamn 
med betydelsen: den gyllene, den högt ansedda. 

Auréola,' lat., el. Auréöle (åhreälil"), fr., I'., 
(lat. aureola, demin. af äurea, näml. Inx: det 
gyllene ljuset), på målningar: sken el. strål- 
krans kring helgons hufvud; jmf. Gloria. 

Auriculär el. -kulär, lat. (af äuris, öra), till 
öronen hörande el. öronen beträffande. — Au- 
riförm, öronformig. 

Auripigmént, n., se Arsenik. 

Auri sacra fames, se under Aurum. 

Aurora^ f., lat., morgonrodnad, myt. morgonens 
gudinna, jmf. Eos; qvinnonamn med betyd.: 
den strålande, den klara; aur. boreälis, 
norrsken; auröra Musis amica, lat. ord- 
språk: morgonrodnaden är sånggudinnorna huld. 

_ morgonstund har guld i mun. 

Aurum, n., lat., guld; aur. album, hvitt guld, 
se Platina; aur. fulminans, knallguld, 
gult pulver, som vid minsta stöt exploderar 
med en stark knall; aur. musivum, målar- 
guld; aur. potäbile, drickbart guld; läkek. 
till läkemedel upplöst guld i flytande form ; 
äuri säcra fämes (Virgilius), den för- 
dömliga törsteu efter guld. — Auratur, f.. 
förgyllning. — AurÖS , guldhaltig. 

Ä usance(a ysängs), fr.,=A USO,se under Uso. 

AuSCUltera och Ausk-, lat. {auscultäre, i st. 
f. ausiculitäre, af auslada, atiricula, det yttre 
örat), lyssna på; vara anställd som auskultan! 
vid ett embetsverk ; läkek. med s t e t o s k o p 
(se d. o.) undersöka inre sjukdomar och isyn- 
nerhet bröståkommor. — Auskultänt, m.. 
tjensteman .i vissa embetsverk, som ännu ej 
har någon ordinarie syssla, utan endast är an- 
tagen som skrifvarbitriide med rättighet att 
rmskultera: öfvervara verkets offentliga förhand- 
lingar för att sämedelst vinna kännedom om 
göromålen. — Auskultatiön, t'., åhörande, 
lyssnande; läkek. undersökning genom hörseln, 
vare sig med blotta örat el. medelbart genom 
stetoskopet (se d. o.), af en inre sjukdom, 
isht. bröståkomma. 

Au Sillet, se under Sillet. 

A USO, se under USO. 

Auspex, m., pl. äuspices, lat. [samman- 
draget af avi-spex, af ävis, fogel, och specere, 
skåda; jmf. Angår), hos de gamla romarne : 
fogelskådare ; en, som spådde af foglarnes flygt. 
— Auspicium, n., pl. auspioia el. auspi- 

Cier, egentl. spådom af foglarnes flygt; jär- 



Ausserordentlich — Autokephali. 



75 



tecken, förebud; äfv. (emedan rättigheten att 
genom aktande på foglarne utforska den gu- 
domliga viljan endast tillkom öfverau föraren), 
högsta ledning el uppsigt ; äfv. en högres guust 
el. skydd; sub auspiciis, under ledning, 
under skydd. 

Ausserordentlich, t. (af ausser, utom, och 
ördentlich, ordentlig, vanlig; ordinarie), utom- 
ordentlig, ovanlig; vid tyska embetsmäus titlar 

_ = Extra ordinarie. 

Auster, m., lat., sydvind, sunnan. — Austräl 
el. Australisk, sydlig; austrälskén, syd- 
sken, )( Borealsken. — Australien, n., 
sydlandet, den 5:te verldsdelen ; jmf. Oceanien 

och Polynesien. — Austroinanti, f., kon- 
sten att spå af vinden. 

Austére (åhstähr), fr. (af lat. austerus, sträng), 
ovänlig, sträf, sträng. — Austeritét, t, all- 
var; stränghet, barskhet, gnatighet. 

Austral, Australien, m. fl., se under Auster. 

Austria, f., lat., el. Austrien, n., Österrike; 
Austriae est imperäre örbi univérso 
el. Austriae est imperium örbis uni- 

versi, lat.: Österrike tillhör herraväldet öfver 
hela verlden (flera tyska kejsares valspråk). — 
Aästromani, f., lidelsefull förkärlek för allt 
österrikiskt, )( Austrophobi el. -fobi, f., 
afsky för allt österrikiskt. 

Austromani, se föreg. 

Austromanti, se under Auster. 

Austrophobi, se under Austria. 

Austrvégr, m., fornnord. (af austr, öster, och 
vegr, väg), egentl. österväg, östlig trakt; ..forn- 
nord. geogr. länderna öster och söder om Öster- 
sjön, understundom äfv. hela landsträckan emel- 
lan Meklenburg och Hvita hafvet. 

Austrägäl-douiStol, t.-lat. (af t. austrag, pl. 
austräge, m.lat. austregae, domslut, utslag, fäldt 
af skiljedomare), af tyska furstar vald domstol 
till biläggande af dem emellan uppkomna stri- 
digheter; austrägäl-instähs, f., vädjande till 
en austrägal-domstol; austrägäl-rätt, tyska 
furstars rätt att låta afgöra sina stridigheter 
sins emellan genom af dem sjelfva valda domare. 

Aut, aut, lat.: antingen — eller; aut Cäésar, 
aut nihil, lat. ordspråk : antingen kejsare el. 
ingenting, allt el. intet; aut vlncere, aut 
möri, antingen segra el. dö; aut sic, aut 
nunquam, antingen så el. aldrig. 

Autän (åtäng), m., fr. (lat. oltänus, hvarje från 
hafvet — ab älta: från höjden af sjön — blå- 
sande viud), i södra Frankrike: sunnanvinden, 
som blåser ifrån Medelhafvet. 

Autarchi och Avtarki, f., gr. (af autös, sjelf, 
och ärchein, herrska), envåldsstyrelse, envälde; 
jmf. Autokrati. — Autärk, m., sjelfherr- 
skare; jmf. Autokrat. 

Autarkl och Avt., f., gr. (af autös, sjelf, ocharkein, 
vara tillräcklig), sjelftillräcklighet, sjelfständighet. 

Autéur (åhtöhrj, m., fr. = Autor, se d. o. 

Authadi och Avtadi, f., gr. (authädeia, af autös, 
sjelf, och hadein, behaga), sjelftillfredsställelse; 
egenkärlek. 

Authemérisk och Avtem-, gr. (af autös, sjelf, 
och hämEra, dag), läkek. som verkar el. sker 
samma dag, som användandet äger rum. — 
Authémeron, n., läkek. medel, som verkar 
samma dag, på hvilkeu det blifvit användt. 

Authenti, gr., och Authentieitét, nylat., äfv. 



Autent-, f., (gr. autheidkla, värdighet, makt; 
anseende), äkthet, tillförlitlighet, trovärdighet. 

— Autentik el. Autentisk, äkta, tillförlitlig, 
fullt trovärdig, lag-gill (säges isht. om hand- 
lingar el. skrifter, när det är fullkomligt sä- 
kert, att de äro författade af den person el. på 
den tid, som uppgifves); tonk. förd. beteck- 
ning för den kyrkotonart, hvari melodien rörde 
sig inom gränserna af toniken (se Toniea) 

_ och dess oktav. 

Auto, m., sp. och port. (lat. äctu.% se d. o.), 
offentlig akt el. handling; a. sacramentäl, 
m., pl. äutos sacramentäles, sp., andliga 
skådespel till förherrligande af Kristi lekamens 
fest; äutos al nacimiénto, andliga skåde- 
spel till firande af Kristi födelse. — Autodafé, 
m., port., el. Aiitodefé, m., sp. (lat. äctusfidei), 
egentl. trosakt; offentlig och högtidlig bestraff- 
ning, efter dom af spanska inqvisitionsdomsto- 

_ len, och bestående vanligen i förbränning å bål. 

Auto- (av-), gr. (af autös, sjelf), antyder i en 
mängd sammansättningar det förhållande, hvari 
något står till sig sjelft och dylikt; sjelf-; af, 
med, genom, om sig sjelf; äfven alldeles. 

Autobiographi och Avtobiograf i , f., gr. (se 

Auto och Biograjihi), af någon författad beskrif- 
uing af egna lefnadshändelser. — Avtobio- 
gräf, m., en, som sjelf beskrifver sina lef- 
nadsöden. 

AutOGhlr och Avtokir, m., gr. (af autös, sjelf, 
och cheir, hand, alltså egentl. en, som lägger 
hand på sig sjelf), sjelfmördare. — Avtokiri, 
f., sjelfmord. 

Autochthöner och Avtoktöner, pl., gr. (sang. 

autöchthon, af autös, sjelf, egen, och chthon, 
jord), ett lands urinnevånare; jmf. Aboriginer. 

— Autocläv och Avtokläv, m., gr.-lat. (af 
autös, sjelf, och clävis, nyckel), ett kärl, som 
till sluter sig sjelft. 

Autodafé, se under Auto. 

Aätodidäktos el. Avtodidäkt, m., gr. (af 

autös, sjelf, och didäskein, lära, jmf. Didaktik), 
sjelflärd: en, som utan andras hjelp förvärfvat 
sig kunskaper. — AvtodidaxI, f., sjelfun- 
dervisning. 

Autodikl och AvtOd-, f., gr. (af autös, sjelf, 
och dika, rätt), rättighet att döma sig sjelf. 

Autodynämisk och Avtod-, gr. (af autös, 
sjelf, och dynamikös, mycket förmående, mäktig; 
jmf. Dynamis), verkande genom sin egen kraft. 

AutOgUOSl och AvtOgn-, f., gr. (af autös, sjelf, 
och gnösis, kunskap, kännedom), sjelfkännedom, 
sjelfpröfning. 

Autogräph och Avtogräf, m., (af autös, sjelf, 
och nräphein, skrifva), sjelfskrifvare, afskrifnings- 
maskin. — Autögraphum, n., pl. autö- 
grapha, äfv. Avtogräf, m., pl. -gräfer, 
egenhändig skrifvelse, egen handskrift; urskrift; 
äfv. någon af de första, af författarne sjelfva 
utgifna skrifter under boktryckerikonstens tidi- 
gare period ; original-upplaga. — Avtogrä- 
fisk, skrifven med egen hand, egenhändig. — 
Autögrafomän, m., en, som lider af öfver- 
drifvet begär att samla avtografer. — Avtö- 
grafomani, f., (gr. manla, raseri), öfverdrif- 
ven lust att samla avtografer. 

Autokephali och Avtokefali , f., gr. (af autös, 
sjelf, och kephala, hufvud), i kyrkorätten: den 
sjelfständighet, som tillkommer en grekisk bi- 



76 



Autokrat — A v al. 



skop, hvilkeu ej står under någon patriark. — 
Avtoliefälisk , egentl. som har sitt eget huf- 
vud; sjelfständig, oafhängig. — AutokÖpha- 
los, m., inom kyrkorätten: en sådan grekisk 
biskop, som ej står under någon patriark. 

Autokrät och Avto-, m., gr. (af autös, sjelf, 
och kratéin, herrska), regent, som i sin person 
förenar hela statens makt: sjelfherrskarc. — 
Avtokratl, f., fullkomligt oinskränkt rege- 
ringsmakt i en enda persons hand: envälde; 
filos, sjelfbeherrskning, förnuftets herravälde 
öfver sinnligheten. — Avtokrätisk, allena 
herrskande, enväldig, oinskränkt. — Avto- 
kratism, m., sjelfherrskares tanke- och hand- 
lingssätt; oinskränkt styrelse, euvåldssystem, 
jmf. Absolutism. 

Autokritik och Avto-, f., gr. (af autös, sjelf; 
jmf. Kritik), sjelfbedömande, bedömande af egna 
skrifter, handlingar o. s. v. 

Autolatri och Avto-, f., gr. (af autös, sjelf, 
och latreia, tjenst, dyrkan, af latreuein, tjeua, 
dyrka; jmf. Latri), sjelfförgudning. 

Autöllthötomos, m., gr. (af autös, sjelf, lithos, 
sten, och tomas, snitt, af témnein, skära, klyfva), 
läkek. redskap, hvilket liksom af sig sjelft skall 
sönderkrossa i urinblåsan befintlig sten-. 

Autologl och AvtO-, f., gr. (af autös, sjelf, 
och logos, tal), ret. egentligt talesätt, )( He- 

terologi, se d. o. 

Automachl och Avtomaki, f., gr. (af autös, 
sjelf, och mächesthai, strida), tankel. motsägelse 
med sig sjelf; sedol. bekämpande af egna lu- 
star; i allmnht. strid med sig sjelf. 

Automat och Avt-, m., gr. (autömalos, hand- 
lande af egen drift, el. frivilligt, af autös, sjelf, 
och mästhai, sträfva, vilja), maskin, som rör 
sig genom egen kraft el. som med tillhjelp af 
en sinnrik, dold mekanism efterhärmar lefvande 
varelsers rörelser och handlingar; jmf. An- 
droid; fig. menniska, som handlar utan att 
vara medveten om bevekelsegrunderna för sina 
handlingar, alltså tank- och viljelöst. — Av- 
tomati, f., el. Avtomatism, m., sjelfrörelse; 
sjelfrörlighet; frivillighet; djurens maskinrnes- 
siga tillstånd; filos, den lära, att djuren endast 
äro maskiner. — Avtomätisk , som kan röra 
sig af sin egen kraft; fig. slö och dum. 

Autonomi och Avto-, f., gr. (af autös, sjelf, 
och nömos, lag), lagf. rättighet att hafva sin 
egen lagstiftning och förvaltning äfvensom mynt- 
rättighet; moralfilos, sjelflagstiftning, frihet att 
handla efter lagar, som man sjelf gifvit sig; 
moralisk frihet; )( Heteronomi ; autonö- 
mia religiönis, lat. religionsfrihet. — Av- 
tonömisk, som sjelf stiftar sina lagar; som 
lefver under och handlar efter egna lagar; 
sjelfständig, oafhängig. 

Autonyktobati och Avto-, f., gr. (af autös, 
sjelf; jmf. Nyktobaii), = Autosomnainbu- 
lism, se d. o. 

Autopathl och Avtopatl, f., gr. {autopatheia, 
af autös, sjelf, och päthos, lidande), egen för- 
nimmelse, sjelferfarenhet. 

Autophili och Avtofili, £'., gr. (af autös, sjelf, 
och philein, älska), egenkärlek. 

Autophom och Avtofoni, f., gr. (af autös, 
sjelf, och phönos, jrtionä, mord), sjelfmord. 

Autophysiotherapi och Avtofysioterapi , 
f., gr. (af autös, sjelf, physis, alstring, natur, 



och therajiéia, tjenst, värd), läkek. sjelftillfrisk- 
nande, återställande till helsan genom naturens 
egen kraft. 

Autopistl och AvtO-, f., gr. (af autös, sjelf, 
och plstis, tro), den trovärdighet, som den he- 
liga skrift har i sig sjelf. 

Autoplastlk och Avto-, f., gr. (af autös, sjelf, 
och plasma, se d. o.; jmf. Plastik), läkek. fält- 
skärsförrättning,, som har till ändamål att åter- 
ställa en förlorad kroppsdel genom att ifrån 
närgränsande el. mera aflägsna partier på den 
skadade kroppen låna det el. de till återstäl- 
landet erforderliga köttstycken ; äfv. konsten att 
verkställa en sådan fältskärsförrättning. 

Autopragi och Avto-, f., gr. (af autös, sjelf, 
och prässein, handla), handlande af egen drift, 
fri sjelfbestämmelse. 

Autoprosöpisk och Avto-, gr. (af atttös, sjelf, 
och prösopon, ansigte, mask, person), personlig, 
i egen person (om skrifter, hvaruti författaren 
sjelf är den talande); )( Dialogisk. 

Autopsi och Avt-, f., gr. {autoptia, af autös, 
sjelf, och ops, öpsis, syn), sjelfiakttagelse, iakt- 
tagelse med egna ögon; läkek. öppning och 
undersökning af ett lik, för att utröna döds- 
orsaken. — Avtöptisk, grundad på egen iakt- 
tagelse, som man sjelf har sett. 

Autor, Autorisera, m. fl., se Auctor. 

Autos, se under Auto. 

AutÖS Öpha (avtåss efa), gr.: han, (näml. Py- 
thagoras) har sagt det (ett uttryck, hvarmed 
Pythagoras' lärjungar, de s. k. Pythago- 
reerne, åberopande sin lärares trovärdighet, 
undertryckte hvarje strid om olika meningar 
och nedslogo hvarje motsägelse); derför äfv. tig. 
subst. n. maktspråk, som icke tål någon mot- 
sägelse. 

Autosömnambulism och Avto-, m., gr.-ny- 

lat. (af autös, sjelf; se äfv. Somiunnbulism), af 
sig sjelf uppkommen magnetisk sömnvandring. 

Åutotell och AvtO-, f., gr. (autoteleia, af autös, 
sjelf, och telos, mål, syfte), sjelfständighet, oaf- 
hängighet; )( Heteroteli, se d. o. 

Autotheism och Avtoteism, m., gr. (af 

autös, sjelf; jmf. äfv. Theism), sjelfförgudning; 

sammansmältning, af begreppet om gudomen 

med det menskliga väsendet. 
Autotherapi och Avtoterapi, f., gr. (af autös, 

sjelf, och therapela, ^tjenst, vård), tillfrisknande 

genom naturens egen kraft. 
Autotyp och Avt-, m., gr. (af autös, sjelf, och 

typos, gestalt, mönster), originalaftrvck. 
Autumnäl, lat. (af autumnvs, höst), höstlig. 
Aut vincere etc, se under Aut, aut. 
Aux armes, se under Armes. 
Auxiliär och -liar, lat. (af auxiliuja, hjälp), 

behjelplig; auxiliär-trupp, hjelptrupp; auxi- 

liär-verb, hjelpverb. — Äuxiliatiön, f., 

bistånd. 
Auxometer, m., gr. (af auxänein, förstora; jmf. 

äfv. J/eter), redskap till att bestämma kikares 

förstoringsförmåga och derigenom ärVen aflägsna 

föremåls förstoring. 
Aväl, m., fr. (enl. några af lat. ad rullan: 

nedåt, emedan man satte sin underskrift, hvar- 

igenom man gick i borgen, nedan på vezeln; 

enl. andra eu förkortning af fr. a raloir, ä 

raloir pour: att gälla för . . .), borgen för en 

vexcls betalning; underborgen. — Avaléra 



Avalaison — Åvertera 



77 



(fr. aväter), sluka; om fartyg: gå nedför en 
ström; köpm.t. medunderskrifva en vexel och 
sålunda gå i borgen för dess betalning. 

Avalaison (-läsäng), f., fr., sjöt. långvarig ve- 

' stanvind; omkastning ifrån östan- till vestanvind. 

Avance, Avancement, se följ. 

Avancera (avangs-), fr. avancer (af avänt, 
före, innan), drifva framåt, påskynda, befordra; 
gå framåt, göra framsteg; vinna befordran; 
urm.t. gå för fort; krigsv. rycka fram emot 
fienden; köpm.t. försträcka penningar, betala i 
förskott; på ruckartaflan i ur betyder avancer 
(vanl. förkort. A. el. a.) den sida, åt hvilken 
visaren bör vridas för att uret skall gå fortare, 
)( Retarder, se d. o. — Avänce och Aväns 
(avängs'), f., fr., ital. Avänzo, ni., försprång, 
försteg; vinst, fördel; förutbetalning, förskott; 
äfv. pris el. kurs, som en vexel- el. penning- 
sort har öfver pari, jmf. Agio ; vara el. 
Stå i avans, ligga i förskott, hafva till godo; 
göra avänser, göra de första stegen, till- 
mötesgå; par avänce, förskottsvis. — Avan- 
cement (avangs'mäng), n., framsteg, befordrau; 
uppkomst. 

Avänder, m., ett slags dräll, liknande damast, 
som väfves i Nederländerna och isht. i trakten 
af Courtray. 

Avani, f., fr. (ital. avanla, nygrek. abania, ut- 
pressning, misshandling, förtal), förolämpning, 
kränkning; isht. turkiske embetsmäns penning- 
utpressningar af på Levanten handlande kristne 
köpmän; köpm.t. vinstförminskning; sjöt. fiendt- 
ligt, lömskt anfall. 

Avans, se Avance, under Avancera. 

Avänt (aväng), fr. prep. (af nylat. ab-änte), före, 
förr än, innan; antyder i en del sammansätt- 
ningar ett företräde, beträffande tid, ställe el. 
värdighet; avant la lettre, a toute lettre, 
se under Lettre; en avänt (ann aväng), 
framåt! avänt-cörps (-kår) och avänt- 
kår, m., krigsv. förtrupp; byggn.k. utsprång, 
utbyggnad; avänt-CÖiir (-kuhr), f., förgård; 
yttre borggård; avänt-COUréur, (-kuröhr), 
m., förelöpare, förbud; avänt-dilc (-dyck), m., 
pålverk till brobyggnad; avänt-gärde (-gärrd 
el. avängt-gärde), n., fr., förtrupp; avänt- 
fossé, m., krigsv. yttre fästningsgraf ; avänt- 
mäin (-mäng), m., flata handen; ridk. fram- 
delen af eu häst; bollslag med framsidan af 
raketen el. sältran; avänt-propÖS (-propåh), 
n., företal, förord till en .bok el. skrift, inled- 
ning; avänt-scéne (-såhn), fr., el. avänt- 
SCén, (vanl. uttal, avängt-sen), m., den del af 
skådebanan, som är närmast åskådaren; äfv. 
någon af logerna i hvalfvet emellan skådebanan 
och åskådarerummet: oxöga. 

Avantäge (avangtäsj'), n., fr. (af avänt, se d. 
o.), fördel, nytta; företräde, öfvervigt. 

Avant la lettre, se under Lettre. 

Avanturin, se Avent-. 

Avänzo, ni., ital. (fr. avance), köpm.t. öfver- 
skott, vinst; förskott; jmf. Avance. 

Avari, se Haveri. 

Ave el. Häve, lat.: var helsad, lef väl! jmf. 
Salve; äve Maria: var helsad, Maria! 
fenglahelsningen vid jungfru Marias bebådelse, 
enligt Luc. 1: 28); såsom subst. n., katolsk 
bön till jungfru Maria; f., i Italien: dagens 
inbrott och slut, som båda förkunnas genom 



en till ofvannämda bön uppfordrande klock- 
ringning; böneklocka; en af de små kulorna 
på rosenkransen, vid hvar och en af hvilka ett 
avemaria bedes (i dessa tre sista bemärk, äfv. 
Avemaria, Avemmaria, f., ital.) 

Avec (aväck), fr. prep. (uppkommen af g. fr. 
ab — lat. äpud. hos, vid, och oc = lat. hoc, 
det, alltså ursprungl. vid det, med det) med; 
av. la lettre, se uuder Lettre; av. per- 
mission, se under Permission. 

Avelläner el. -liner, pl., lat. (af Avella el. 
Abella, en stad i Campanien), ett slags stora 
hasselnötter. 

Ave Maria och Avemmaria, se under Ave. 

Avenänt (avönäng), fr. (af avenir, lat. advenlre, 
anlända, tillkomma, passa; äfv. tilldraga sig), 
passande, skicklig, anständig, angenäm; ä l'a- 
venänt, i förhållande. — Avenue och -ny, 
f, väg, vanl. omgifven af träd, hvarpå man 
kommer fram till ett boniugshus el. annat ställe. 

Aventure (avangtyhr'), f., fr. (m.lat. adventura, 
af adveriire, fr. avenir, tilldraga sig, hända), 
äfventyr, utomordentlig och oförmodad hän- 
delse, sällsam tilldragelse; lyckträff; vågadt 
handelsföretag, jmf. Gros-aventure ; ä l'a- 
venture (allavangtyhr), på vinst och förlust. 
— Aventuréux (avangtyroh), äfventyrlig, våg- 
sam, djerf, oförvägen. — Aventuriér (avang- 
tyrjeh), m., äfventyrare, lycksökare, våghals ; 
partigängare, fribytare, smyghandlare; ving- 
lare (med statspapper o. d.). — Aventurera 
(avangtyr-), äfventyra, blottställa sig, våga, sätta 
på spel, vingla. 

Aventnrin, m., fr. [aventurine), rödbrun el. 
gulaktig sten, som, då den blifvit slipad, visar 
en stor mängd små punkter, hvilka glindra 
med guld- el. messingsglans, och som brukas 
till smycken, vaser o. a. d.; konstgjord sten, 
bestående af rödaktig glasfluss med tillblandad 
messingsfilspån. 

Avenue och Aveny, se under Avenant. 

Averäge (åwerädsch), n., eng., se Haveri. 

A verbis ad verb era, se under Verbum. 

Averöra, fr. (avérer, af lat. verus, sann), be- 
kräfta sanningen af. 

Avernalisk, se följ. 

Avérnus, m., lat. (näml. läcus: sjö), Averner- 
sjön, i närheten af Cumae i Nedre Italien, hvars 
pestartade utdunstning dödade de foglar, som 
flögo deröfver, och som derföre ansågs utgöra 
ingången till underverlden; poet. äfv. sjelfva un- 
dei-verlden. — Avernalisk, underjordisk, 
helvetes-, qvalfull. 

Avers, m., ital. {avverso, lat. adversus, vänd 
till, af ad, se d. o., och vertere, vända), främre 
sidan', bildsidan på mynt; )( Revers, se d. o, 

Aversabel, se följ. 

Aversion, f., lat. (aversio, af avertere, från- 
vända), afsky, vedervilja; jmf. Antipathi; 
aversiöns-handel , handel på vinst och för- 
lust, slumpköp ; aversiöne el. per aver- 
siönem, lat., på en slump. — Aversä- 
bel, afsky värd. — Aversionäl-quäntum, 
n., el. Aversäl-summa, f., summa, som 
efter ungefärligt öfverslag utbetalas, för att gälda 
ömsesidiga oklara fordringar : efter ungefärlig 
beräkning uppgjordt godtgörelse-belopp åt en, 
som afstår ifrån något. 

Avertera, fr. {avertir, lat. advertere, af ad, se 



7* 



Aviariuin — Azimutli. 



d. o., och vertere, vända, vända uppmärksam- 
heten på något), underrätta; varna. — Aver- 
tissement el. -mäng, n., tUJkännagifVande, 

anmälan; varning. 
Aviärium, n, lat. (af ävis, fogel), fogelhus, stor 
och präktig fogelbur, isht. i park el. trädgård. 
Avid, lat. [ävidus), lysten, girig. — Aviditét, 

f., lystenhet, girighet. 
Avignon (avinnjång), in., fr. (efter förnämsta 
tillverkningsorten, staden Avignon i södra Frank- 
rike), ett slags tunt taft. 
Aviléra, fr. (avilir, af ml, lat. vllis, låg, dålig), 
nedsätta, förnedra. — Avilissemént,';(aviliss'- 
mäng), n., förnedring, förakt. 
A Vis (avih, äfv. ofta avis), fr., och Avlso, ital., 
m., (avviso, af lat. ad, se d. o., och vlsus, 
sedd), tillkännagifvande, underrättelse, anmälan; 
isht. köpm.t. tillkännagifvande om varors el. 
penningars afgång till emottagaren; avisa, f., 
pl. avisor, tidning; avis au lectéur (avl-s- 
å-läktör), egentl. underrättelse för läsaren! väl 
att märka! avisbref och avisobréf, bref, 
innehållande en avis; avisbåt, avisjäkt, 
avisångare, äfv. aviSO-, postfartyg, snabb- 
gående fartyg för hastigt meddelande af vig- 
tiga underrättelser. — Avisatiön, f., nylat. 
avisätio, underrättelse; avisätio de per- 
järio vitändo, lat., af domaren före en ed- 
gång uttalad varning för edens missbruk. — 
Avisera, m.lat. {ovisare, ital. avvisäre, fr. 
aviser), anmäla, tillkännagifva, underrätta. 
A vista, se under Vista. 

Avitailléra (avitalj-), fr. (åvitailler, uppkommet 
af avictuailler , af victuäille, lat. victuälia, lifs- 
medel), förse med lifsmedel; jmf. Provian- 
tera. -— Avitailléring (avitalj-), f., el. A- 
Vitaillement (avitalj'mäng), n., en stads, ett 
fartygs, ett lägers o. s. v. ^förseende med lifs- 
medel ; tillförsel, isht. af slagtboskap. 
Avitum bonum, se Bonum avitum, under 

Bonns. 
Aviväge (-väsj'), n., fr. (af aviver, gifva glans, 
feja), färg.t. förrättning, hvarigenom gifves 
mera glans åt färgade siden- och bomullstyger. 
Avlet, Avlodi, m. fl., se Anlet. 
Avocentnr acta, se följ. 

Avocéra, lat. (avocäre), återfordra, infordra; 
avocentnr äcta, lat,, lagf. handlingarna 
må insändas. — Avocatiön och Avok-, f. 
(avocätio), infordrande, isht. af akter, som en 
underdomare skall sända öfverdomaren. — 
Avocatörium, n., pl. avoeatöria och 
avokatorier, äterkallelsebref, hvarigenom ett 
lands medborgare el. en furstes undersåtar 
uppfordras att lemna främmande tjenst. 
A voce sola, se under Voce. 
Avortera, fr. (avorler), få missfall-, ej fullmogna; 

jmf. Abortera, under Abortus. 
Avoué (avueh), in., fr. (lat. advocätus), förd. en 
kyrkans skyddsherre, jmf. Patronus ; sakfö- 
rare; i krigstjenst: legokarl. 
Avonéra (avu-), fr. (avQjter, lat. advotäre, af 
ad, se d. o., och votum, löfte), bekänna, lillstä. 
A vons (aviih), fr., vid spel: för er! vid drick- 
ning: er välgång! vid fäktning: det gäller er! 
gif akt! 



Avoyér (-våajeh), in., fr. (lat. advoeatärius, al 
advocäre, tillkalla), borgmästare i åtskilliga sta- 
der i .Schweiz, isht. i kantonerna Bern och Luzern. 

Avtadi, se Avthadi. 

Avtark, Avtarki, se Autarchi. 

Avtemeriek, se Anthem-, 

Avtobiografi, Avtoktoner, Avtodidakt, 
Avtograf, Avtokrat, Avtomaki, Avto- 
mat, Avtopsi, se Anto-. 

Avtos epha, se Antos e-. Auto-. 

Avtosomnambulism, Avtoteism, m. il., se 

AvulsiÖn, f, lat. (avulsio, af avéllere, lösslita . 
lösslitning; förminskning i strandägares område 
derigenom, att vattnet bortför en del af den 
jord, som bildat stranden. 

Awaloräto, ital., tonk. med kraftigt och lif- 
ligt föredrag. 

Axel, m., lat. (axis, f), rät linie, som tankes 
dragen genom medelpunkten af en kropp ; 
pjes af trä, jern el. annan metall, som går 
genom medelpunkten af en sak; öfversta de- 
len af öfverarmen och bröstet hos menniskan ; 
mansnamn med bet.: stödjepunkt, den kraftige, 
i handlingar ifrån medeltiden äfv. = Absa- 
lom, se d. o. — Axelina, f, qvinnonamn 
med betyd.: den kraftiga. — Axillär och 
-lär, som hör till, som har afseende på axel, 
isht. skuldra. 

Axeni, f, £i\ (af nekande part. a och xenos. 
främmande; gäst), ogästvänlighet. — Axe- 
nisk, ogästvänlig. 

Axillar, Axillär, se under Axel. 

Axinit, in., gr. (af axlnä, yxa, bila), kiselhaltig 
stenart, hvars kristaller nästan hafva en bilas 
hvasshet. 

Axinomanti, f, gr. (af axinä, yxa, bila, och 
mantela, spådom), spående af yxor eller bilor. 

Axiom, n.j gr. laxtiima, af axiiin, hålla för rätt, 
erkänna), obestridligt sann sats, som ej be- 
höfver något bevis; jmf. Postulat. — Axio- 
mätisk, uppenbart sanu, bevisad genom sig sjelf. 

Axioniéter, m. 3 lat. -gr. (af axis, axel, och >ne- 
treln, mäta), sjöt, numera föga brukligt redskap 
till att när som helst kunna utröna rodrets 
verkliga läge: rodermätare. 

Axöner, pl., gr. (äxones), grek. fornk. taflor el 
pelare af trä, hvarpå Solons lagar funnos upp- 
tecknade. 

Axiingia, f, lat. (af axis, axel. och Ungere, smörja), 
egentl. vagnssmörjtf; läkek. fett, salva. 

Äya, sp^ el. Äja, ital., f, hofmästarinna. — 
Ayo, Ajo, m., hofmästare. 

Ayapäna, f., sydamerikansk växt. hvars blad 
och blommor användas inom läkekonsten och 
verka svettdrifvande; äfv. ett slags gul el. grön 
likör, enl. uppgift hufvudsakligen beredd af 
växten av apan a. 

Aynntamiénto, m., sp. (af ayuntär, församla), 

stadsstyrelse i Spanien, magistrat. 

Azaröl el. Azeröl, m., äfv. Azarölpäron, 

(fr. azaröle, sp. accrölo, af arab. <i:-:iirur, mi- 
spel), mispelpäron: en af de minsta päronsorter. 
Azimuth och -mut, U., arab. (af as-siimnl. pl. 
af as-samt, vägen), stjernk. den båge af hori- 
sonten, som ligger emellan ett ställes meri- 
dian och den genom en stjerna dragna ver- 
tikal c i r k e 1 n . åt vester räknadt ; azimut- 



Azoodvnami — - Baccalanreus. 



'9 



kompass, m., ytterst noggrant indelad kom- 
pass till att pejla någon himmelskropp, för 
att sedan kunna uträkna styrkoinpassens miss- 
visning. 

Azöodynami, t, gr. (af nekande part. a och 
zoodynami, se d. o.), läkek. aftagande lifskraft. 

Azöt, n., gr. (af nekande part. a och zäv, zan, 
lefva), qväfve: huvudbeståndsdelen af den at- 
mosferiska luften. — Azötisk, qväfvehaltig. 



— Azotométer, m., (gr. metvem, mäta), 
qväfvemätare. 
Azu.r,m., (fr. aziir, i tal. azzurro, pers. lådschuward, 
lasursten), himlens blåa färg, himmelsblått. 

Azymiter, se följ. 

Azymon el. Azjmum, n., gr. (af nekande 
part. a och zymä, surdeg), osyradt bröd. — 
Azymiter, pl., kristne, som vid nattvarden 
bea;ascna osvradt bröd. 



B. 



B, ssm. beteckning på mynt, angifver, att myn- 
tet präglats på andra myntningsorten i ett 
rike; så på franska mynt i Rönen, på öster- 
rikiska i Kremnitz, på preussiska i Hannover 
(förr i Breslau). 

B, ssm. kemiskt tecken, = Bor. 

B. el. b. = Beatus el. Beata, se Beatus. 

B., ssm. romerskt taltecken, — 300. 

B., ssm. romerskt taltecken, — 3,000. 

Ba, ssm. kemiskt tecken, = Barium. 

B. A. — Bachelor of arts, se under Bac- 
calaureus. 

B. A., på rom. mynt och i latinska inskrifter, 
= Bonis auspiciis el. Bonis avibus, 

se under Bonus. 

Bart. = Baronet, se under Baron. 

B. C. = Basso continno, se under Basso. 

B. c. D.^Bono cum Deo, se under Deus. 



B:co = Banco, se d. o. 

B. D. = Bachelor of Divinity, eng., se 

under Baccalaureus. 
Be, ssm. kemiskt tecken, = Beryllium. 
B. E. = Bene est, se under Bene. 
Bi, ssm. kemiskt tecken, = Bismuthum. 
Bib. = Bibel, se d. o. 
Bibi. = Bibliothek, se d. o. 
B. L. = Benevole lector, se under Lector. 
b. m. = beatae memoriae, se under Me- 

moria. [under Miscera. 

B. M. , på recepter, — Bene misceatur, se 
Bo. = Banco, se d. o. 
Br, ssm. kemiskt teckeu, = Brom. 
br. m. = brevi manu, se under Manus. 
B:to el. Btto. = Brutto, se d. o. 
B. V. = Beata virgo el. Beatae virginis, 

se under Virgo. 



B, n., tonk. namnet på den med ett (z företecknade 
noten h, som äfv. understundom kallas Hess. 

Baal, m., hebr. (baal: Herren, den mäktige), 
hednisk gud — trol. solguden — hos fenicier 
och kanaaniter, samt äfv. hos hebreerna vid 
Manasses tid. - — Baalit, m., en baalsprest; 
oegeutl. en lat och kräslig andlig. 

Baat, n., kinesisk vigt, motsvarande ung. ett lod. 

Bäba, m.j pers.-turk. {båbå), fader. — Baba 
Khan, konungens fader. 

Babä, m., fr., en sorts kaka, som tillredes af 
mjöl, grädde, ägg, saffran, korinter, rom m. m. 

Bäbel, n., hebr. (bäbel, enligt bibeln : förvirring; 
egentl. Baals boning), den gamla staden Ba- 
bylon; tig. en stor stad, full af utsväfningar 
och förbrytelser; äfv. fig. virrvarr, förbistring. 

— Babelmäner, pl., i Holland: orostiftare. 

— Babylonisk, som tillhörde el. har afse- 
ende på Babel el. Babylon ; babyl. förbist- 
ring (efter bibelns berättelse om den i Baby- 
lon uppståndna språkförbistringen), förskräck- 
lig oreda, virrvarr; babyloniska timmar, 

. timmar, som räknas ifrån solens uppgång. 

Babét (babeh), Babette (babått), fr., se Bar- 
bara. 

Babette, f., fr., ett slags gammal fransk dans. 

Babian, m., ett slags större apa; fig. ovanligt 
ful menniska; sjöt. söndagseftermiddags-vakten. 



Bablche (bablsch') f., el. Babichön, (-bischaug), 

m., fr. (rikt. barblche, af bärbe, skägg), liten, 

lurfvig hund, knähund. 
Babilléra (babilj-), fr. (babiller), pladdra, prata. 

— Babilläge (babiljäsj'), n., prat, pladder. 
Babiner, pl., bruna ryska kattskiun, som nyttjas 

till pelsverk. 
Babirussa, m., malaj, (af båbi, svin, och rusa, 

hjort), hjortsvin. [parmynt. 

Bäbka, m., ung. (egentl. böna), ungerskt kop- 
Babord, se under Bord. 
Babösclier, Babölicher el. Babuscher, pl., 

fr. [baböuclies, pers. päpusch, af pa, fot, och 
pitsch, omhölje), ett slags turkiska skor; ytter- 
skor; tofflor. 

Babouvism, (-buv-), m , politisk lära, som i 
slutet af adertonde seklet förkunnades af frans- 
mannen Babeuf, och som afsåg att införa full- 
komlig egendomsgemenskap. — Babouvister 
(-buv-), pl., anhängare af babouvismen. [furste. 

Bäbn, m., indisk titel med betyd. : herre, egentl. 

Babuscher, se Baboscher. 

Babylonisk, se under Babel. 

Bac, m., fr. (höll. bak, kelt. bal; bag, liten båt, 
eka), färja; pråm; bryggkar; så; balja; tvättfat. 

Baccaläureus, m.lat. 2 Bachelier, (-scheljeh), 
fr., el. Bachelor (bätsch'ler), eng., m., (m.lat. 
äfv. baculärius, bacillärius ; härledes ant. af 



80 



Bi 



accnnn 



Bfiiffneuse. 



bäcca läurea, lager, el. af bäculus, liten stat', 
som fovd. bavs såsom ett hederstecken), stu- 
derande, som förvärfvat de lägre akademiska 
värdigheterna; jmf. Licentiat, Magister, 
Doctor; bachelor of arts, eng., bacca- 
laureus i fria konsterna ; bachelor of Di- 
Vinity (-divlnniti), baccalaurens i teologi. — 
Baccalaureät, n., den värdighet, en bacca- 
laureus innehar. 

BaCCäna, f., ital. (af Bäcco, Bacchus), simpel 
krog, syltkrog. 

Baccarät (-räh), m., fr., ett slags hasardspel, 
hvarvid vinst el. förlust beror på summan af 
ögonen på de tvenne kort, som hvarje spelare 
erhåller. [se följ. 

Bacchanal, Bacchant, Bacchius, m. fl., 

BäCChus, m., lat. (gr. Bukchos), mytol. vinets 
gud, son af Jupiter och Semele, äfv. kallad 
Dionysos och Iakchos; fig. stark vin- 
drinkare. — Bacchanal och Backanal, 
m., (pl. lat. Bacchanälia : fester, som hvart 
tredje år vid nattetid firades till iira för Bacchus 
och hvilka snart, isht. i Rom, utmärkte sig 
genom vilda utsväfningar), egentl. åt Bacchus 
egnad fest; dryckeslag af vildt och sjelfsvåldigt 
slag, supgille. — Bacchanälisk och Backan-, 
suplysten ; uppsluppen. — Bacchant, m., 
Bacchantlnna, f., äfv. Back-, (lat. bäc- 
chans, af bacchäri, fira Bacchus, svärma), Bac- 
chus-prest och -prestinna, som vid Bacchus- 
festerna uppförde vilda dansar; fig. inan el. 
qvinna, begifven på dryckenskap; bacchän- 
ter, pl., kallades äfv. i Tyskland ifrån 14:de till 
16:de årh. äldre, råa studenter, som drogo 
omkring ifrån den ena högskolan till den andra. 
— Bacchäntisk oeh Back-, drucken; ra- 
sande. — Bäcchius, m., egentl. stormare; 
versk. versfot, bestående af en kort och två 
långa stafvelser: "•—. — — , t. ex.: begreppslös, 
förnuftstro. 

Bachelier och Bachelor, se Baccalaureus. 

Bachschisch el. Bakhschisch, n., pers. 
{bakhschisch, skänk, af baMsch, lycka), i Orien- 
ten: skänk, isht. till tjenande personer, dricks- 
penningar. 

Bächur el. Bächer och Böcher, m., hebr. 
(bächur, yngling, egentl. den mogne, af bäckar, 
mogna), judisk lagkunuig el. lärare i lag- 
farenhet. 

Baciamento, se Baisement, under Baiser. 

Bacillum, n., pl. -Cilla och -Ciller, lat. (demin. 
af buculum, käpp), liten käpp el. staf; apot.t. 
liten stång af gummilacka el. andra i drog- 
handeln förekommande varor. 

Back, m., t., främsta delen af däcket på ett 
fartyg, något upphöjd öfver det öfriga däcket. 

Backanal, Backant, m.fl.,se under Bacchus. 

Backwardätion (bäckwärdeschen), f., eng. (af 
backivard, bakåt), vid handel med statspapper: 
räntor, som säljaren ännu efter köpets afsln- 
tande måste gälda. 

Bäckwoods (backwudds), pl., eng. (af back, 
bakåt, och wood, skog), urskogar och ouppod- 
lade länder i vestern af nordamerikanska För- 
enta Staterna; bäckwoodsmän, m., pl. 
-men (-männ), livit, som slår sig ner som ny- 
byggare i urskogarna och de ouppodlade län- 
derna i vestern af de nordamerikanska Förenta 
Staterna; jmf. Squatter. 



Baculation, Baculometri, se följ. 

Bäculus, m., lat. (vanl. bfu.ulum, n.), käpp, 

staf; sluta a bäculo ad ängulum, aluta 

(från käppen) från sidan (af en trehörning) 
till vinkeln, göra en orimlig, följdvidrig slut- 
ledning; bäculus pastorälis, biskonsstaf, 
krumstaf. — Baculation och Bakul-, t, 
käpp-prygel. — Baculometri, f. {gr.metrein, 
mäta), konsten att anställa mätningar med 
stänger; äfven sådan mätning. 

Badäud (-däh), m., fr. (af badauder, ital. hä- 
dare, dröja, förtjust stirra på), en, som beundrar 
allt; dumbom; fjanter; tölp. — Badaudäge 
(-däsj') el. Badauderi, n., dumhet; tölpaktig- 
het. — Badaudéra, stå och gapa, glo. 

Badin (badäng), m., fr., skämtare, gyckehnakare. 

— Badine (badlhn), f., skäraterska; äfv. pro- 
menadkäpp; ridspö. -- Badinäge (badinäsj') 
el. Badineri, n., skämt, gyckel; lek; tokeri. 

— Badinéra, skämta, gyckla, hafva någon 
till bästa, drifva; en badinänt (ang badiuäng). 
fr., under skämt, skämtvis. 

Bädometri, f., gr. (af bädos, steg, och metrein, 
mäta), stegmätning, mätning med steg. 

BadÖS (badåh), m., ett slags rödt Bordeaux-vin. 

Bäffetas el. Bäftas, m., pers. (baft, väfd), ett 
slags hvit, ostindisk kattan. 

Bagage (bagäsj'), n., fr. (ital. bagäglia, m.lat. 
baggägium, af g.fr. bague, paket, bundt), tross, 
packning, ressaker; fig. tross, pack. 

Bagatelle och -téll, f., fr. (ital. bagatélla, de- 
min. af ba.gäta, småsak), småsak, obetydlighet; 
äfv. litet tonstycke ; litet, obetydligt teaterstycke. 

Bagatino el. BagattinO, m., ital. (af bagöta, 
småsak), venetianskt skiljemynt. 

Bägger, m., höll., hamnarbetare, som är sys- 
selsatt med muddring. — Bäggerschuit 
(-schöjt), f. el. Bäggert, m., muddermaskin. 
mudderpråm. 

Bägno (bänjo), it., Bägne (banj'), fr., m., (af 
lat. bälneum, bad), egentl. bad, badhus; siat- 
fängelse i Konstantinopel, inredt i ett gammalt 
badhus; sederm. i allmnht. hvarje förvarings- 
ställe för slafvar och isht. för till galererna 
dömda förbrytare. 

Bagnolétte (banjålatt'), f., fr., halfslöja. frun- 
timmersslöja, som blott betäcker ansigtet till 
hälften. 

Baguette (-ghatf) och -gått, f., fr., spö; trum- 
pinne; laddstock; slagruta; trollstaf; i plur. ett 
slags smala, förgyllda lister, som vid tapetse- 
ring af rum begagnas till att pryda desamma; 
äfv. de stänger el. lister, som uppbära gardiner. 

Bahia, f., sp. och port., bugt, vik; provins i 
Brasilien och äfv. den från kommande tobak. 

Bahut (baby) och Bahytt, m., fr. {buhlit \ ett 
slags reskoffert; äfv. ett slags hnfvndbonad för 
fru u timmer. 

Bai, f., fr. (bale, ital. bäja, sp. och port. bCnja, 
bahia, bask. bäya), liten halsvik, bngt. 

Baidäk, m., pl. baidäki, rysk., farkosl med 
ovanligt stort roder, som begagnas på Dniepr, 
Dniestr och Bug. 

Baidärer, pl., rysk. (baidära), små båtar i Si- 
berien, gjorda af fiskben oeh lätt trä samt 
ofverdragna med hudar. 

BaignÖUSe (bänjÖhs'), f., fr. (af ba<</i<<>\ bada). 
badmössa. — Baignöir (bänjåähr), m., bad- 
ställe. — Baignöire (bänjåähr'), l, badkar. 



Bailli — Balder. 



81 



Bailli el. Baillif (baljl), fr., Bäilif el. Bäiliff 

(béhliff), eng., m., (af m.lat. bäjulus, af bajuläre, 
bäva, uträtta, förvalta), landtfogde, landtdomare; 
i England äfv. rättstjenare. 

Bairam, se Beiram. 

Baiser, m., pl. baisérs (bäseh), fr. (af lat. 

bäshun, ital. bäcio ', kyss; äfv. = Meringue. 

— Baisemäin (bähs'mang), u., fr. (af baiser, 
kyssa, och main, hand), handkyssning, isht. vid 
en vasalls hyllning el. vid högtidligheter vid 
hofvet. — Baisemént (bähs'mäng), fr., Ba- 
Ciaménto (batjam-), ital., n.. fotkyssning (vörd- 
nadsbetygelse, som egnas påfven). 

3äisse (bäss'), f., fr. (af baisser, släppa ned; 
sjunka, af bas, ital. bässo, låg), sjunkande, fal- 
lande, isht. prisens, statspapperens; )( Hausse ; 
spekulera å la baisse, uppgöra handels- 
planer med beräkning på statspapperens fallande. 

— Baissier (bässieh), m., en, som väntar 
och räknar på statspapperens fallande, för att 
draga fördel deraf. — Baissera, sänka; krigsv. 
sänka ett eldvapen, rikta det lägre; äfv. sjunka. 

Baj, se Bai. 

Bajadér, (af ind. baladéira, danserska), indisk 

danserska och sångerska; äfv. offentlig glädjeflicka. 
Bajazzo, se Pajazzo. 
Bajkalith och -lit, m., (gr. lithos, sten), en 

art grönaktig, glänsande talksten ifrån trakten 

af Baj kalsjön. 
BajÖCCO, m., pl. bajÖCChi, it., skiljemynt i 

Kyrkostaten, motsvarande ung. 3 öre rmt. 
Bajoire (basjåähr), f., fr. (förvr. af baisoire, af 

baiser, kyssa), mynt med tvenne bakom hvar- 

andra stående hufvuden, af hvilka det främre 

nästan betäcker det bakre. 
Bajonett, m., fr. {baionnette), spjutspets, vanl. 

treeggad, som skrufvas på gevär (uppfunnen i 

Bayonne 1640). 

Bakhschisch, se Bachschisch. 

Baktrometri, f., gr. (af bäktron, käpp, stång, 
och metrein mäta) = Bakulometri, se under 

Baculus. [lus. 

Bakulation, Bakulometri, se under Bacu- 

Bal, m., fr. {bal, ital. bällo, af m.lat. balläre, 
dausa, af grek. bällein, kasta, el. pällein, hoppa, 
ballizein, hoppa omkring, dansa), större dansnöje; 
bal Champétre (ball schangpätr'), dansnöje på 
landsbygden el. i det gröna; bal en mäsque 
(- ang-mäsk), el. bal masqué (- maskhé), 
maskeradbal, bal af förklädda personer; bal 
paré, stor bal, praktbal. — Ballad, f., fr. 
(prov. ballada, ital. balläta), förd. danssång, 
hvari en tilldragelse framställdes liksom när- 
varande, i det den samtalsvis brukade afsjun- 
gas; numera en i folkvisans anda diktad hi- 
storisk sång af för det mesta sagolikt, äfven- 
tyrligt och, framför allt, dystert innehåll; jmf. 
Romance. — Balladin, f., österländsk tem- 
peltjenarinna, som emot betalning håller sig fal 
åt tempelbesökarne; jmf. Baj åder. — Bal- 
lerino, m., ital., danskonstnär, ballettmästare. 

— Ballerina, f., ital, danskonstnärinna. — 
Ballétt, m., ital. (balletto), större konstdans 
på skådebanan, hvarvid de dansande söka att 
genom stumma åtbörder framställa menskliga 
känslor och lidelser; äfv. samlingen af alla de 
dansare och danserskor, som äro anställda vid 
en konstanstalt, för att utföra balletter; bal- 



lettmästare, uppfinnare, iuöfvare och ledare 

af balletter. 
Bal, m., fr. {bäile, f.), varupacka. 
Baladin (baladäng) m., fr., offentlig dansare. 

hanswurst. — Baladine (-dlhn'), f., dansös. 

— Baladinäge f-näsj'), n., dåligt skämt. 
BaläiS (balah), fr., äfv. Bällas, m. (efter Ba- 

lasia i Ostindien, hvarest den först blef fun- 
nen), blekröd el. rosenröd rubin. 

Balaläika, f., rysk., luta med två strängar. 

Baläm, m., herberge för resande i Österlandet. 

Balänce och Balans (-längs), m., fr. f., (ital. 

biläncia. af lat. bi-lanx, hafvande två vågskålar), 
vågbalk; jemnvigt, skilnaden emellan debet 
och kredit (kallas äfv. Bilans och Saldo), 
som vid räkningars afslutande tillägges, för att 
göra deras afslutningssumma lika; särskilt 
conto i en hufvudbok för jemförelse mellan 
balanser från de öfriga conti, äfv. baläns- 
CÖnto ; öfverslag; bokslut; oegentl. hos oss: 
brist i kassa, varulager o. s. v. hos förvaltare 
af främmande egendom. — Balancemént 
(balangs'mäng), n., vaggande rörelse än åt ena än 
åt andra sidan till jemnvigtens bibehållande; 
tonk. darrning på tonen, jmf. Tremulant. 

— Balaneiér (-langsieh), m., pumpsvängel ; 
klyfva på en vågbalk: myntpress; sjöt. kom- 
passbygel, ring, hvari nakterhuslampan hänger; 
urm.t. oro. — Balangöire (-langsåähr'), f., 
gungbräde, gunga. — Balansera (balangs-), 
uppväga, hålla jemnvigt; vackla, vara obeslut- 
sam; mål. väl ordna grupperna el. föremålen; 
köpm.t. afsluta en räkning. — Balansér- 
knif, bordknif, hvars blad uppväges af skaftets 
tyngd, så att det ej kommer åt duken ; ba- 
lansér-stång, stång, som lindansare be- 
gagna, för att med dess tillhjelp kunna bibe- 
hålla jemnvigten. 

Balancelle (-langsall'), f., fr., till kustfart kring 
Italien och Spanien allmänt använd eumastad 
farkost, spetsig i ändarna, samt försedd med 
råsegel och åror. 

Balanit, m., gr. (af bälanos, ollon), förstenadt 
musselskal, efter sin form kalladt sjötulpan. 

— Balanitis , f, läkek. brand i främsta 
delen af manslemmen: olloninflammation. — 
Balanophäg och -fäg, m., (gr. plwgein, 
äta), en, som närer sig af ollon. 

Balans, se Balance. 

Balantin, m., gr. (baläniion, pung), liten, af 
silfvertråd flätad och med hvälfdt lock försedd 
stickkorg. 

Balassör, m., ostindiskt tyg, väfdt el. flätadt 
af basttrådar. 

Balast, se Ballast. 

Balbutera, lat. [balbutire), stamma, tala oredigt, 
hacka på orden. 

BalCÖn och Balkong, m., fr. o. sp. {balcön, 
ital. balcöne, af arab. bala-khana, högt hus), 
af galler omgifven utbyggnad framför ett fön- 
ster, jmf. Altan ; bakre delen af ett större 
skepp, isht. krigsskepp. 

Baldakin, m., fr. (baldaquin, ital. baldacchhto, 
m.lat. baldachinvs, af staden Baldach el. Bag- 
dad i Asien), urspr. i Bagdad tillverkadt med 
guld genomväfdt tyg; tyghimmel öfver någon- 
ting, t. ex. en tron, en predikstol, en säng. 

Bälder, m., fornnord. (trol. af belln, stöta, bryta 
fram med makt, framvälla, sål. egentl. den, 

11 



82 



Balkoiio- — Barabaser. 



som bryter fram med kraft, liksom ljuset, den 
starke), myt. Odins och F riggs son, solens 
gud, den skönaste och mildaste af äserne, den 
nordiske A polio. 

Balkong, se Balcon. 

Ballad, Balladin, se under Bal. 

Ballas, se Balais. 

Ballast och Bärlast, m., eng. (af kclt. bal, 
ir. beal, sand, och lund, lad, last, laddning), 
last, bestående af stenar, jern, sand el. andra 
tyngre ämnen af mindre värde, som lägges på 
bottnen af ett fartyg, hvilket antingen ej har nå- 
gon varulast el. icke är fullastadt, för att hålla 
det i jemnvigt. — Ballästa, förse ett fartyg 
med ballast. 

Balläta, f., ital. (af balläre, dansa), danssång; 
jmf. Ballad; äfv. dans; a balläta, tonk. i 
balladstil. 

Ballerina, Ballett, m. fl., se under Bal. 

Ballhorniséra (efter Johan n Balihorn, en 
boktryckare i Lubeck på 16:de årh., och hans 
sätt att ändra de böcker, som han tryckte), 
försämra genom förmenta förbättringar. 

Bällio, ro., lat., namn på en nedrig kopplare i 
Pseudulus af Plautus; sedan i allmnht. ne- 
drig menniska. 

BalHsnTUS och -Hsm, m., gr. {ballismös, af 
balllzein, hoppa, dansa), egentl. dans; läkek. 
krampaktiga ryckningar i kroppen, som för- 
orsaka den sjukes kringsvängande liksom i en 
dans; så kallad Veitsdaus. 

Ballist, f., lat. {ballista, af gr. bällein, kasta), 
hos de gamle romarne: belägringsmaskin, hvar- 
medelst stora stenar och andra tyngder häftigt 
framslungades. — Ballistlk, f., kastningslära; 
läran om kastade kroppars bana. — Balli- 
stisk, som hör till, som har afseende på kast- 
ningsläran. 

Bällo, m., ital. (af balläre, dansa), dans, bal; 
tonk. tonstycke till dans. 

Ballön och Ballong, m., fr. {ballön, af bdlle, 
boll, kula), väderboll, luftboll ; större boll el. 
blåsa, vanligen förfärdigad af med gummi be- 
struket taft, hvilken, fylld med en gas, som är 
lättare än den atmosferiska luften , höjer 
sig af sig sjelf och derföre begagnas vid 
luftseglingar, för att föra gondolen el. luft- 
skeppet; jmf. Aérostat; äfv. ett slags större 
glasflaska med kort hals och merendels om- 
gifven af korgflätning. 

Ballöt (balläh), m., fr. (af bdlle, boll, bal), \aru- 
packa, stort paket, bal. 

Ballotäd, f. fr. (af ballotter), ett slags luftsprång 
af en, emellan tvenne pålar fastbunden, häst. 

Ballötte (-lått'), f., fr. (af bällé), liten kul»; röst- 
kula. — Ballotäge f-låtäsj') el. Ballotte- 
mént (ballåtfmäng), n., fr., röstning, el. val med 
kulor. — Ballottéra, genom inkastande af 
en hvit el. svart kula i en urna gifva sitt ja 
el. nej vid en omröstning, rösta med kulor. 

Balneografi, Balneologi, m. il., se följ. 

Bälneum, n., pl. bälnea, lat., bad; bälneum 
arénae, sandbad; baln. cineris, askbad; 
baln. lacönicum, svettbad; baln. vapö- 
ris, ångbad. — Balneografi, f., lat.-gr. 
(gräphdn, skrifva), badbeskrifning. — Bäl- 
neogräfisk, badbeskrifvande. — Balneo- 
logi, f., lat.-gr. {logos, ord, lära) läran om 
bad. — Bälneoteknik, f., lat.-gr. (föchnä, 



konst; jmf. Technik), badberedningskonst : an- 
visning att bereda och använda bad; äfv. kon- 
sten att bygga och inreda badhus. 
Balnöt (-näh), m., fr., ett siades Burgunder-vin. 

Balördo, ital , el. Balöurd (-lnhr), fr., b., af 

va lourd, han går klumpigt), klumpig, tölpak- 

tig menniska, truls, en stående mask pä de 

italienska skådebanorna. 

i Balsam, m., lat. bälsamum, n., (gr. baUawmn, 

arab. balasän,), tjock, oljaktig, välluktande oeli 
helsosam vätska, dels konstgjord, dels naturlig, 
isht. af balsamträdet; tig. lindring, tröst : bäl- 
samum adstringens, sammandragande bal- 
sam; bals. aromäticum, kryddbalaam ; 
bals. COrdiäle, hjertstärkande balsam: 

bals. ophthälmicum , ögonbalsam: bals. 
verum, äkta el. Mekka-balsam. — Balsa- 
mera, ingnida med välluktande salvor; isht. 
genom vissa kemiska åtgärder skydda (lik) för 
förruttnelse. — Balsämica, pl., balsammedel. 
— Balsamin, m., ursprungl. ifrån Ostindien 
kommen växt med prydliga blommor, som 
omvexla i flera skiftningar emellan rödt och 
hvitt samt ofta blifva dubbla; lig. smekord : 
hjertegryn. — Balsämisk, viilluktande. äfv. 
välgörande. 

Baltädschi, pl., turk., afdelning af stor- 
sultanens väpnade följe el. lifvakt; jmf. Bo- 
standschi. 

Balthäsar, förkort. Baltsar, m., hebr. mans- 
namn med betyd.: föreståndare för krigsvä- 
sendet, fältmarskalk el. krigsråd. 

Baltiska hafvet, nylat. (märe bälticum, af lat. 
bältens, fornnord. belti, bälte, balt), Östersjön. 

Baltsar, se Balthäsar. 

Balusträde (-lystrad), f., och Balustrad, m., 

fr. (af bal/lstre, gr. baläustion, ital. baläustra, 
granatträdets blomma, som bröstvärnets dockor 
till formen likna), genombrutet bröstvärn, kring 
altaren, vid trappor, broar o. s. v., bestående 
af små, tätt intill h var an dra stående pelare el. 
dockor, som uppbära en balk el. ledstång vid 
lagom höjd att kunna tjena till stöd. — 
Balustréra, förse med bröstvärn. 

Bambälio, m., lat. (af gr. bambdlein, stamma), 
en, som talar otydligt, som stammar: en en- 
faldig menniska, tölp. 

Bambino, m., ital., egentl. liten gosse; italiensk 
benämning på det i linda invecklade och i en 
krubba liggande Jesnsbarnet. 

Bamböccio (-båttjå), m., ital.. el. Bamböche 

(bangbåseh), f., fr., (af ital. barnbina, liten 

pojke), docka. — Banibocciäder (-båttjäd-] 
el. Bambochäder (bangbåacnäder) pl.. egentl. 
dockspel, barnsligheter; målningar, som fram- 
ställa sällsamt missbildade menniskogestalter : 
äfv. öknamn, isht. i Italien, pä nederländska 
målares framställningar af krogscener, mark- 
nader, bonddansar m. m, 
Bambu cl. Bambus, m., malaj, (bambå, w<n>d>u\ 
bamburöret: rörvext i Ost- och Ycst-indien. 
som ofta når en höjd af 60 fol med '2 fots 
tjocklek. — BambUSit, in..förstenadt bamburör. 

Bämbula, f., ett slags trumma bos negrerna på 

llavti; äfv. dans, som utföres vid ljudet al 
denna trumma. 
Bambuser, pl., sjöt., dåliga matroser och skepps- 
tiininerniän, 80m blott kunna användas till 
handtlangare. 



Ban — Banian. 



83 



Ban (baug), in., fr. (ni.Jat. bännum, af g. t. ban- 
nan, offentligt förkunna, påbjuda), kungörelse, 
påbud ifrån en herrskare till hans vasaller; 
isht. uppbåd till krigstjenst; adelsfana; utlys- 

ning; landsförvisning; ban et arriére-ban 
(bäug-e-arrjahr-bäng), frälsets och allmogens 
uppbåd till krig. 

Ban, ni., slav. (serb. ban, polsk, och rysk. pan) , 
herre : en gammal värdighet i Ungern ; äfv. 
styresman för en större landsdel dersammastä- 
des. — Banat el. Bansäg, det af en ban 
styrda landområdet. 

Banal, fr. (af ban, m.lat. bännum, se d. o.), 
stående under en ban; underkastad tvångsrätt; 
lig. vanlig, allmän, utsliten, jmf. Trivial; 
banala fräser, utslitna talesätt. — Bana- 
litet, f., (fr. banalité), tvångsrättighet, tvångsrätt. 

Bänanas, f., och Banan, m., (fr. banäne, sp. 
banäna), paradisfikon, Adamsfikon : förträffligt 
smakande och välluktande frukt af det i tropik- 
länderna växande Bananas- el. Pisangträdet. 

Banat, se under Ban. 

Banchiéri (bankhieri), pl., it., se Lazzaroni. 

Bänco, m., it., Banque (bangk'), f., fr., och 
Bank, in., (ursprungl. t. bank, bänk, vexlare- 
bord), än af staten, än af enskilt bolag grun- 
dad anstalt till befordrande af penningom- 
sättningen, såväl genom upplåning emot värde- 
papper och utlåning emot ränta, som äfven 
genom indrifningar och utbetalningar på aflägsna 
orter, vexling af olika myntsorter o. s. v.; sjelfva 
huset, der en bankinrättning har sin plats; 
äfv. samtlige tjenstemännen vid en bankiurätt- 
ning; girobänk, af köpmän inrättad bank, 
hvars fond bildas af bankens delägare genom 
att deponera ädla metaller, hvaremot för hvarje 
depositör ett credit öppnas i bankens böcker; 
dep ÖS it Obänk, inrättning, som emottager 
och förvarar föremål af värde och derför be- 
räknar sig en viss ersättning; disköntbänk, 
anstalt, hvars ändamål är att uppköpa vexlar, 
innan de äro till betalning förfallna, och som, 
såsom sin vinst, afdrager räntan af det kontant 
utbetalta beloppet ifrån den dag, då vexeln för- 
faller till betalning; hypoteksbänk, anstalt, 
som åt dem, hvilka söka lån och kunna ställa 
säkerhet, helst inteckning i fast egendom, emot 
ränta beviljar dylika lån; bänCO och banko, 
n., äfv. den myntfot, hvarefter penningarna be- 
räknas i en bank; bankaktie, f., insättnings- 
bevis, utfärdadt af en bankstyrelse, och utvisande 
innehafvarens andel i en banks förmögenhet; 
bänkassignatiön, f., invisning på en bank; 
äfv. af en bank utfärdad invisning på en person 
för utbetalning af en summa penningar; i Ryss- 
land: benämning på bankens sedlar; bänko- 
diskönt, m., lånerörelse, som drifves af ri- 
kets allmäuna bank; bänknöt el. bänko- 
nöt, f., pappersmynt, utgifvet af rikets allmänna 
bank och representerande guld el. silfver; 
banque och bank, spelt. den kassa, som 
hålles af en, hvilken spelar emot flera; va la 
banque, fr., spe}t. : hela banken (spelbanken) 
må gå (i ett drag), det gäller hela bankhålla- 
rens kassa. — Banquier (bangkjeh) och Ban- 
kir, rn., vexel- och penninghandlande; äfv. = 
Bankör, m., spelt. en, som i hasardspel 
håller bank. 



Bända, f., ital., musikkår, isht. vid regementen. 

Bandage (bangdäsj'), n., fr. (af bonde, band), 
förband, bindel, bråckbindel. — Bandagera 
(bangdasjera), anlägga en förbindning. — Ban- 
dagist (bangdasjist), m., en, som förfärdi- 
gar bråckband, bindlar o. s. v. 

Bändal, n. (eng. bandle, irl. bannlamh, af bann, 
ett mått, och lämh, hand, arm), irländskt mått 
= 2 eng. fot. 

Bände (bangd'), f., fr., band, list; bindel; vapenl. 
bälte; trupp, sällskap, parti, band; bände 
nöire (- nåähr), egentl. svart band; benäm- 
ning under första franska revolutionen på för- 
eningar af kapitalister och byggmästare, som 
slogo under sig samt hänsynslöst förändrade och 
styckade en mängd gamla och minnesrika, till 
staten indragna el. hemfallna besittningar, för 
att sedan med möjligast största vinst åter af- 
yttra dem. — Bandeää (bangdåh), m., byggn.k. 
ram omkring dörr- el. fönsteröppningar; artill. 
beslag, ringbleck. — Bandelette (bangd'- 
lätt'), f., liten bindel; åderlåtningsbindel; häft- 
plåsterremsa; byggn.k. liten list. - — Ban- 
douliére (bangdulljahr), f., fr., remmen till 
soldaternas patrontaska; axelgehäng, bantler. 
— Bandelött, f., förvr. af Pendeloque, 
se d. o. 

Banderi, n., m.lat. (banderitim, fana), liten trupp; 
isht. de beridna tjenare, med hvilka fordom 
ungerske magnater och prelater drogo i fält 
och uppträdde vid riksdagarna. — Bande- 
rilla (-rilja), f., sp. (demin. af, bandera, fana), 
liten fana, isht. det med en liten fana smyc- 
kade kastspjutet, som vid tjurfäktningar kastas 
emot tjurarna. — Banderillero (-riljero). 
m., en med ett sådant kastspjut försedd tjur- 
fäktare. — Banderöle (bangd'iihl), f., fr. 
(ital. banderuöla), flagg, vimpel; flaggduk, trum- 
pettofs, gehäng; vindflöjel; fig. obeständig, om- 
bytlig, karakterslös menniska; köpm.t. liten 
tafla med priserna å en vara. 

Bandit, m., ital. (bandito, af bandlre, förvisa 
ur landet, landsförvisa), egentl. en bannlyst, en 
landsförvisad; isht. stråtröfvare, lönnmördare. 

Bändo, m., sp., offentlig pålysniug, kungörelse, 
förordning. 

BandÖla, f., ital. (af sp. bandurria, jjandurria), 
ett isht. i Mexiko och Nordamerika brukligt 
tonverktyg, liknande lutan, med 4 ända till 10 
strängar. 

Bandoléro, m., sp., ridande stråtröfvare i Spa- 
niens bergstrakter. 

Bandolin, n., hårsalva af gummidragant, för 
att göra håret glatt och glänsande. 

Bandouliére, se under Bände. 

Baner, n. (af fr. banniére, m., lat. bandérium), 
fana, hufvudfana, riksfana; banérhérre, forn- 
tysk riddare, som i krig uppställde minst 10 
välbeväpnade soldater. 

Bängue (bangh'), f., fr. (sp. bangue, bange, af 
sanskr. bhangga, hampa), ostindisk hampa, hvars 
blad och frön hafva en sömngifvande kraft. 

Bänian, m., pl. baniäner, de till köpmans- 
kasten hörande inder, hvilka tro på själavan- 
dringen och fördenskull ej -förtära något kött; 
isht. underhandlare och tolkar, tagna ur denna 
klass; äfv. grosshandlare på vestliga Indiens 
stora handelsplatser. — Bänians, pl., ostindiska 
morgonrockar af vattradt siden. 



84 



Banjos — Bard. 



Bänjos, pir, öfverhets-persouer i Japan. 

Bank, Bankassignation , Banknot, Ban- 
kir, Bankör, m. fl., se under Banco. 

Bänka-tenn, tenn af synnerligen utmärkt be- 
skaffenhet, som hämtas ifrån Sundaön Bänka. 

Bankett, se Banquet och Banquette. 

Bankrutt, se Banqueroute. 

Banliéue (bangliöh), f., fr., närmaste området 
kring en stad, isht. kring Paris. 

Bannette (bannätt'), f., fr. (demin. af banne, 
stor korg), flätad varukorg. 

Bännum, n., m.lat. (ursprungl. t. af bannan, 
offentligen förkunna; inbjuda, kalla), bann, 
kyrkobann. — Bannitus, m., lagf. en bannlyst. 

Banque, se Banco. 

Banqueroute, f., och Bankrutt, m., fr. (af 
ital. bänco rötto, bruten bank, emedan i Italien, 
enl. allmänna tron, räknebordet sönderslås föl- 
en oredlig vexlare), oförmögenhet att betala; 
jmf. Cession. — Bankruttéra, göra bank- 
rutt, inställa sina betalningar (isht. i oredlig 
afsigt). — Banqueroutier (baugkherutjeh) 
och Bankruttör, m., en, som inställer sina 
betalningar; äfv. ofta en, som, för att bedraga 
sina fordringsägare, inställer sina betalningar. 

Banquöt (bangkheh) och Bankett, m., fr. (ital. 
banchetto, af fr. banc, banque, ital. banco, t. 
bank, långt, upphöjdt säte, isht. vid måltider), 
stor, festlig måltid, kalas. — Bankettéra, 
gifva festmåltid, kalasera. 

Banquette (bangkhätt), f., och Bankett, m., 
fr. (demin. af banc, banque, bank), krigsv. trapp- 
formig upphöjning öfver ett bröstvärn, för att 
derifrån kunna skjuta öfver bank; jmf. äfv. 
Trottoir. 

Banquier, se under Banco. 

Bansag, se Banat. 

Bantler, se Bandouliére, under Bände. 

Baobäb, m., etiop., ape brödsträd: afrikanskt 
trädslag, det största bekanta i verldeu, hvars 
frukt, som kallas apebröd, är gauska välsma- 
kande. 

Bäphomet, m., (sannol. förvr. af Muhammed), 
den bild el. det obekanta hufvud, enl. några 
djefvulens, enl. audra Muhammeds, som tem- 
pel herr ar ne beskylldes för att tillbedja. 

BaptisÖra, fr. (baptiser, af gr. baptizein, doppa 
ned), döpa. — Baptlsma, n., gr., dopet, så- 
som ett kyrkans sakrament. — Baptlsmus 
och Baptism, m., dop, läran om dopet; 
baptismus per aspersiönem (jmf. Asper- 
sion), dop medelst begjutning med vatten; 
bapt. per immersiönem (jmf. immersion), 
dop medelst neddoppning i vatten. — Bap- 
tist, in., (lat. baptlsta, gr. baptistäs), anhän- 
gare af en kristen sekt, som förkastar barn- 
dopet och blott upptager fullväxta i sin ge- 
menskap genom dopet; äfv. mansnamn med 
betyd.: döparen. — Baptistériuin , n., lat. 
(af gr. baptislärlon, egentl. badplats), dopkyrka: 
sedan 4:de årh. särskilt, blott till dopets för- 
rättande bestämd, rundbyggnad bredvid kate- 
dralerna. 

Baptism, Baptist, Baptistérium, se föreg. 

Barack, se Baraque. 

Baränger el. riktig. Baränker, pl., (pol. 

baranki, pl. af baranek, lam, demin. af baran, 
bock), korthåriga, gråa och svarta lamskinn af 
nyfödda el. ofödda lam ifrån Polen och Tartariel. 



Baraque, f., och Barack, m., fr. ital. Ä«räcc«ij 

sp. barräca), fälthydda, lägerhydda, soldat hydda. 
i hast uppkastad af ris, bräder, spjelor o. d. ; 
skjul, marknadsstånd; usel koja, ruckle. — 
Barackera, slå upp lägerhyddor, bo i fält- 
hydda. 

Baraquille (barakhllj), f., fr., bakverk, fyldi 
med rapphöns el. dylikt; rapphönspastej. 

Barät, m., turk., fribref, som sultanen utfärdar 
åt patriarken el. biskoparne i och för utöfvau- 
det af deras embeten; äfv. geiiom främmande 
sändebuds bemedling åt köpman utfärdadt fri- 
bref till skydd för hans handel. 

BarättO el. Barätt, m., ital. (fr. barät, m.lat. 
barätum, baräta, handel el. byte), varubyte, 
varuomsättning; barätthändel, byteshandel; 

barätträkning, bytesräkning. — Barat- 
téra, byta ut en vara mot en annan, bedrilva 
varubyte. — Baratteri, n., fr. (m.lat. ba- 
rattarla, bedrägeri; ital. baralteria, byteshandel), 
varuförfalskning, isht. skeppares underslef el. 
bedrägeri med köpmansvaror. — Baratteur, 
fr., Barattöre, ital., och Barattör, m., be- 
dragare, varuförfalskare. 

Bärba, f., lat., skägg; in bärbarn, i skägget, 
i ansigtet. — Barbéra, raka. — Barbe- 
rare, m., en, som rakar. — Barbette, f., 
och -bett, m., fr., krigsv. jordupphöjning, 
hvarpå pjesen står, när man skjuter öfver 
bank; upphöjdt styckvärn utau skottgluggar. 

Barbacäne, f., (fr. och ital. barbacäne, prov., 
sp. och m.lat. barbacana, eng. barbican), yttre 
stads- el. fästningsmur med skottgluggar; vakt- 
torn; äfv. öppning i en mur för vattens aflopp. 

Barbär, m., gr. (bärbaros, lat. bärbarns), urspr. 
en, som ej talade grekiska språket: utlänning, 
främling; nu: rå, okunnig, grym menniska; 
pl. barbarer, råa folk, vildar. — Bärbara, 
f., qvinnonamu med betyd. : främling, främman- 
de, utländsk. — Barbari, n., tillstånd af rå- 
het, brist på bildning; grymhet. — Barbari- 
SÖra, göra rå och omensklig; orena språket. 
— Barbarisk (gr. barbarikös), urspr. utländsk, 
främmande; rå, vild, grym, omensklig; språk- 
vidrig. — Barbarism, m., (gr. barbariamös), 
språkv. språkfel, fel emot språkets renhet ge- 
nom att inblanda främmande talesätt. 

Barbera, Barberare , Barbette, sy under 
Barba. 

Bärbiton, n., gr., hos de gamla grekerna: etl 
stränginstrument, liknande lyran. 

Bärbro, f., fornsvenskt qvinnonamn = Bar- 
bara, se d. o. 

Bärca, f., ital., båt af olika former och storlek; 

jmf. Bark.— Barcarölle och -karöll, f., 

(fr. barcarölle, ital. barcarnöla), italiensk rod- 
darvisa, isht. ibland de venetianaka gondolic- 
rerna. — Barcarölo, -ruölo el. -juölo, ni.. 
båtförare, roddare; skeppare. — Barchétta, 
f., (demin. af borca\ liten båt. — BarcänC 
cl. BarCÖne, m., Större båt: mindre lastfartyg 
till fort sk a Ila n de af lifsmedel och dylikt på 
"Medelhafvet. 

Barcäza, f., sp., ett slags spanskt i båda än- 
darna spetsigt fartyg af 30—40 fots längd. 
8 — 9 fots bredd och 5 fots djupgående 

Bard, ni., kelt. (af bar, som både betyder hän- 
ryckning, raseri, och utmärkt, lysande, vis), 
prest och skald hos de forna kellerna, hvilken 



Bardakei 



Baron 



85 



i sånger, falla af iugifvelse och hänryckning 
besjöng isht. krigarnes bedrifter. — Bardiet 
och -dit, n., (nylat. barditus, ni., lat. baritus. här- 
skri, stridssång hos de forna germanerna), 
bardsång, af barder sjungen stridssång; i Tysk- 
land under Klopstocks tid: dikt i de gamla 
bardernas anda. 

Bardäker, pl., arab. (barrädat, ett vatten af- 
kylande kärl, af bard, kall, kylig), lerkärl utan 
glasyr, som användas i Egypten och Nubien, 
för att hålla vattnet svalt; jnif. Alcarraza. 

Bärdana, f., roten af en tvåårig, öfver nästau 
hela Europa förekommande växt, arctium 
lappa: kardborre, som sedan långliga tider 
användts inom läkekonsten såsom svett- och 
urindrifvande. 

Bardéäii, m., pl. -deäux (bardah), fr., byggn.k. 
spån, sticka till taktäckning. 

Bardesanister, pl., kristen gnostisk sekt i 
första årh., stiftad af syriern Bardesänes. 

Bardiet, se under Bard. 

Bardiglio (-dilljå), m., ital., ett slags ganska 
hård, hvit toskansk marmor. 

Bardisän, m., (fr. pertuisäne), korsgevär, spjut 
med skarp spets, nedom hvilken finnas två 
horisontelt utstående spetsar, hvilka med den 
egentliga spetsen bilda ett kors; jmf. Helle- 
barde och Partisane. 

Bardit, se under Bard. 

Bardöt (-dåh), m., fr. (af arab. albarda, ital., 
sp., port. barda, fr. barde, åsnesadel), egentl. 
lastdragare, ung mulåsna; tig. syndabock. 

Bardun, m., sjöt. benämning på något af de 
tåg, som från ömse sidor af stångtopparna gå 
ned till aktersta delen af rösten. 

Barége (baräsj'), n., fr., ett slags mycket tuun 
och skir ylleväfnad, benämd efter orten Bareges 
ibland pyreneiska bergen. 

Barett, m., fr. {barrette, f., ital. berretta, sp. 
birreta, m.lat. barretum. birreium, af lat. birrus, 
mantel), i medeltiden bruklig, rund el. kantig, 
ofta med broderier och fjädrar beprydd mössa 
utan skärm; tre- el. fyrkantig tyg- el. sam- 
metsmössa, som brukades och ännu här och 
hvar vid högtidliga tillfällen brukas af akade- 
miska personer el. civila embetsmän ; fyrkantig, 
röd mössa, som kardinalerne bära och förd. 
äfv. de venetiauska nobili brukade; i Italien: 
mausmössa af olika form. 

Barge (barsj'), fr., (bardsch) eng., f., båt med 
fyrkantiga segel, som brukas på Loire; slup 
med 8 till 12 åror, isht. eng. amiralslup. 

Bargéllo (-djallå), m., ital., anförare för sbir- 
rer i Italien; äfv. stadsfängelset i Elorenz. 

Baril , n., fr. (af roman, barra), målkärl, mest 
begagnadt för vin och öl. 

Bariolera, fr. (barioler, af nylat. vartolus, bro- 
kig), brokigt utmåla. — Barioläge (-läsj'), u., 
brokigt måleri, plankstrykeri; tonk. beteckning 
i violinspelning för upprepandet af samma ton, 
men på olika strängar, först på den lösa och 
derefter på den med påsatt finger. 

Baritono och Bäriton, rA, ital., el. Bary- 
ton, m., gr. (af barys, tung, djup, och tönos, 
ton), djup tenor el. högre bas: halfbas, medel- 
röst emellan bas och tenor, med tonomfång: 
A — f; ett tonverktyg, liknande violoncell; jmf. 
äfv. Baritonist; tenörbäriton, högre ba- 

ritonröst; bäsbäriton, lägre baritonröst; 



bäritonklarinett, m-, klarinett med en trubb- 
vinklig förlängning, för att erhålla djupare ton. 
— Baritonist, iri., sångare med medelröst 
emellan bas och tenor. 

Bärium el. Bäryum, n., nylat., (af gr. barys, 
tung), af Da vy 1808 först framställd metall 
af silfverhvit färg, som medelst Voltas stapel 
el. kalium-ångor kan erhållas ur baryt. 

Bark, m., fr. (barque, m.lat., ital. och sp. bärca, 
lat. och gr. bäris, ett platt, egyptiskt rodd- 
fartyg, köpt. bari, barahe), stor, öfverbyggd båt, 
som flerstädes utrikes, isht. i Brasilien, be- 
gagnas, för att transportera varor till och ifrån 
fartyg ; tremastadt skepp, som ej är råtackladt 
på mesanmasten, hvilken blott har salning och 
en stång, hvarpå ett gaffeltoppsegel kan föras 

(kallas äfv. Barkskepp). — Barkäss, m., 

den till ett fartyg höi*ande största båten, som 
begagnas till transport af kol, vatten och dy- 
likt: storbåt. 

Barkhäne (-käne), f., pers., vestält, bestående 
af ett tak på fyra pålar; förnäma persers rese- 
effekter. 

Barlast, se Ballast. 

Bärnabas, hebr. mansnamn med betyd.: trö- 
stens son. — Barnabiter, pl., medlemmar 
af en andlig katolsk orden, som 1532 uppstod 
i Milano, och som hade till ändamål att be- 
sörja själavård, predika, undervisa och omvända 
kättare. 

BarÖCCio (-råttjå), m., ital. (af lat. blrota, af 
birotus, tvåhjulig), ett slags tvåhjuligt åkdon. 

Barock, fr. (baröque, som urspr. säges om per- 
lor och betyder: ofullkomligt rund, port bar- 
röeco, eu rå perla), högst underlig, högst be- 
synnerlig, befängd, orimlig, förvrängd; est. öf- 
verlastad, onaturlig, smaklös, brokig och för- 
virrad; barÖCkstil, (användes isht. om bygg- 
nadskonsten), renaissance-stilens urartande, isht. 
i 17:de årh. 

Baromakrometer, m., gr. (af betros, tyngd, 

makrös, lång, och metreln, mäta), tyngd- och 
längdmätare: af Stein uppfunnen barnvåg, 
som äfveu angifver den vägdes längd. 

Barometer, m., gr. (af bäras, tyngd, och me- 
tréin, mäta), af Torricelli uppfunnet fysiskt 
instrument, som tillkännagiver de förändrin- 
gar, hvilka uppkomma i luftens tyngd el. tryck- 
ning på jordytan: väderglas; tyngdmätare. — 
Barometri, f, mätning af lufttrycket; äfv. 
konsten att rätt handhafva barometern. — Ba- 
rométrisk, som hör till el. har afseende på 
mätning af lufttrycket. — Barométrogräf , 
m., (gr. gräphein, skrifva) , barometerur: red- 
skap, som visar och antecknar lufttrycket. 

BarÖn, m., (fr. baron, ital. baröne, m.lat. och 
g. t. bäro, man, vasall, sp. varon, man), urspr. 
fri man, i motsats till de underlydande; i me- 
delt. godsherre, som ej berodde af någon annan 
än landets regent; nu: innehafvare af adlig 
värdighet, med rang emellan grefve och simpel 
adelsman; i England: innehafvare af adlig vär- 
dighet i lägsta graderna af den högre adeln, 
näst efter viscount; friherre. — Baronessa, 
f., (ital. baronessa, fr. barönne), hustru åt el. 
enka efter en baron; äfven dotter till en baron; 
friherrinna. — Bäronet (barronätt), m., eng., 
engelsk adelsman, med värdighet emellan baron 
och riddare (knight). — Baroni, n., förläning, 



86 



Baroque — Basilika. 



som innehades af en baron, en barons gods. — 
Baronisera, upphöja i friherrligt stånd, göra 
till baron. — Barönlig, som tillhör el. har 
afseende på en baron. 

Baroque, se Barock. 

Barosanémé (- nähm'), (fr.), och -ném, m., 
gr. (af bäros, tyngd, och änemos, vind), in- 
strument, som mäter vindens styrka: vädervåg. 

Barosköp, n., gr. (af bäros, tyngd, och skopein, 
se, skåda) = Barometer; äfv. inrättning, 
bestående af en glascylinder med en mycket 
fin öppning ofvantill, och som innehåller en 
blandning af kamfer, salmiak och salpeter, öf- 
vergjuten med brännvin, hvilken massa bildar 
en likformig, hvit bottensats vid torrt väder, 
men vid fuktigt åter visar sig grumlig. 

Barra, m., litet turkiskt mynt; i, portugisiskt 
alnmått. f 

Bärracan, m., (arab. bwrraikån* lång, svart kläd- 
ning), lång, af araberna nyttjad öfverrock, som 
slås tre gånger kring kroppen. 

Bärragones (barrägåns), n., eng., ett slags tätt, 
smalrandigt bomullstyg. 

Barränca, f., sp., klyfta, afgrund, isht. i Syd- 
amerika. 

Barranda, se under Barre. 

Barrätta, n., svart, välluktande trä från Guyana. 

Bärre (barr'), f., fr. (ital. och sp. barra, eng. 
bar, af kelt. ursprung), stång af guld och silf- 
ver; slagbom; sväng- el. lyftbjelke, hvarmed en 
hamn tillstänges; sandbank; tonk. taktstreck. 
- — Barrända, f., sp., skrank vid tjurfäkt- 
ningar. — Barréäli (-räh), n., gallerstång; 
den upphöjda plats, der advokaterna taga plats, 
för att inför rätta föra parters talan. — Bar- 
ricäde f., och Barrikad, m., (ital. barri- 
cäta), i hast gjord spärrning el. förskansning 
medelst stenar, vagnar o. d. — - Barrikadéra, 
spärra, förskansa med barrikader. — Barriére 
(barrjähr), f., skrank, bom, tullbom; fig. hinder. 

Barreau, Barricade, Barriére, se föreg. 

Barrett, se Barett. 

Barrister (bärrister), m., eng. (af bar, skrank ; 
jmf. Barre), i England : (begynnande) sakförare 
af högre klass> som inför rätta förer sin klients 
talan; )( Attorney. 

Bärse och Bars, f., tenn-ask eller dosa, hvari 
te utskeppas ifrån Kina; äfv. förd. ett slags 
mindre örlogsfartyg. 

Bärtas , m., hufvudprydnad. som bäres af de 
ungerska flickorna. 

Barthold, m., fornt, mansnamn = Berthold, 
se d. o. 

Bartholomeus , m., hebr. mansnamn med be- 
tyd. : stridbar son. 

Bäruch, m., hebr. {baråch, part. perf. af baråch, 
välsigna), mansnamn med betyd.: den välsig- 
nade; jmf. Benedictus. 

Barutin, m., fr. {barntUm, t), ett slags öster- 
ländskt siden. 

Barymetri, se Barometri. 

Baryphoni och -foni, f., gr. (af borgs, tung, 
och phona, ljud), tungt och härdt uttal; (onk. 
djup stämma, basstämma. 

Baryt, m., gr. (af barys, tung), jordart af stor 
specifik tyngd. 

Baryton, se Baritono. — Barytonéra, (gr. 
barytonem, af barys, tung, och tönos, ton), 
språkv. uttala en stafvelse, isht. i slutet af ett 



ord, med djup ton el. lemna den obetonad. — 
Barytonon, n., ord, hvars sista stafvelse är 
obetonad. 

Barzelétta, f., ital., munter, qvick och i fria 
verser diktad folkvisa i Italien. 

Bas (bah), fr. (ital. bässo, m.lat. bastu», gr. bas- 
son, kompar. af bathys, djup), låg; lätt, sakta: 

å bas, ital. abbässo, ned: bort: jmf. Pe- 
reat; en bas (ang -), nedåt; bas empire 
(basangplhr'), n. ; (m.lat. bässum imperitsm), det 
senare östromerska riket. 

Bas^ se Basis ocb Basso. 

Basalt, m., lat. (basältes, etiop. batal, hebr. 
barsel, jern), svartblå, ganska tät och hård, i 
brottet ojemn, finkornig el. musslig bergart, 
bestående af augit, Labrador och magnetiskt 
jern, intimt blandade med hvarandra. — Ba- 
saltit, m., basaltlik stenart ifrån Schlesien 
och Pfalz. 

Basament, se under Basis. 

Basäne och -sän, f., fr., garfvadt och färgad t 
får- el. kalfskinn. 

Basanit, m. (af grek. bäsanos), probersten : 
hård, svart, egyptisk stenart. 

Basar el. Bazär, m. (pers. basår), i Orienten: 
försäljningsplats, vanligen instängd och under 
tak; i Europa: särskilt större byggnad med 
salubodar för handlande. 

Basaruka, f. (port. bazaruco), litet ostindisk! 
skiljemynt. 

Basch el. (vid en del sammanställningar) Bä- 
SChi, m., turk., egentl. hufvud, den förste. 
den öfverste, öfverhufvud (vanligen sammansatt 
med andra titlar); bäschi-bosiiks, pl., egentl. 
tokhufvuden, galenpannor; oregelbundna, hitta. 
turkiska trupper, som antingen anskaffas genom 
värfning el. tjena som frivillige : ett slags land- 
storm ; basch-kadun, f., öfvergemål: livar 
och en af sultanens fyra rättmätiga hustrur. — 
Baschlik, m., af kläde el. tunnare tyg för- 
färdigad och vanl. rikt broderad hufvudbonad 
för qvinnor. 

BäSChmalik, n., turk. (egentl. baschmaklik, af 
baschmalc, sandal), böter för skogsförbrytelser 
som tillfalla sultaninnorna och åtgöra en del 
af dessas inkomster. 

Baschtärder, pl. (turk. båschtarda, båschtharda), 
turkiska galerer med 2() — 30 roddarebänkar. 

Basciilesystém och Baskyl-, n. (af fr. ba- 
scule, svänggunga), vacklande och efter omstän- 
digheterna sig rättande politiskt system. 

Basement , • se under Basis. 

Basera, se under Basis. 

Basilicarius , se under Basilika. 

Basilidiäner, pl., gr., anhängare af den alexau- 
drinske gnostikern ba&ftides, som i l } :dra ärh. 
förkunnade sin lära om de 3G5 klasser af an- 
dar, som ifrån det öfre ljusriket gradvis ema- 
nerat, och hvilkas antal han antydde genom den 
okände gudens hemlighetsfulla namn : abrasav 

Basilika, f., lat, (basilicd, fr. bosilique, gr. b<\- 
silikä, uiiml. oifäa el. stoä: boning el. pelarnas, 
af basilikas, kuriflig, präktig), egentl. kungasal: 
nrsprungl. i det gamla Atlien : den byggnad. 
bvarest archon basileus skipade lätt iit fol- 
ket; i Rom: domstols- och börsbyggnad af af- 
långt fyrkantig form med dubbla pelargångar; 
6edan Konstantin deu store i 4:de årh.: öfver 
niigot el. några belgons irrat' uppförd kyrko- 



Basilisk — Bastonnade. 



87 



byggnad, vanl. bestående af ett långhus med 
tre el. flera, genom suler skilda, skepp ocb 
med en halfrund apsis vid ena (östra) smal- 
sidan. — Basilicärius , m., prest, anställd 
vid en basilika. 

Basilisk, m., gr. (basiilskos), i forntiden : fabel- 
aktigt djur, orm och fogel tillsammans, hvilket 
troddes döda med sin blotta blick; fig. elak, 
arglistig menniska; person med elak uppsyn; 
ett slags ödla; kanon, som sköt 75 markers kula. 

Basilius, m., gr. (af basileus, konuugj, mans- 
namn med betyd.: den kunglige. 

Basiment, se följ. 

Basis, f., el. Bas, m., gr. {basis, egentl. steg, 
af bälnein, stiga, skrida), geom. grundlinie el. 
grundyta; byggn.k. foten på en pelare; anat. 
den breda, afruudade el. djupa delen af ett 
ben, en kavitet o. s. v.; bot. det intill vidfäst- 
ningspunkten närmast belägna af en växtdel; 
kem. hvarje kropp, som kan upphäfva syrornas 
sura egenskaper och med dem bilda salter. — 
Basamént, n., (ital. basamento), i allmnht. 
grundval, foten af en pelare; äfv. Basemént 

och Basiment (-mäng), n., fr. — Basera, 
grunda, befästa, stödja; äfv. stödja sig. — 
Bäsiskt salt, sådant salt, i hvilket mera af 
en bas ingått, än som är behöfligt för att 
smälta syran. 

Basist, se under Basso. 

Baskylsystem, se Basculesystem. 

BasÖChe (basåsch'), f., fr. (trol. af lat. basilica, 
se d. o.), det forna parlamentsskrifvareskrået i 
Paris, hvars medlemmar (Confrérie de la 
basoche [kångfrerih dö -] el. Fréres de 
la b. jfrähr' dö -]) af Filip den sköne i bör- 
jan af 14:de årh. erhöllo uteslutande rättighet 
att uppföra andliga skådespel. 

Basqilina (baskhinja), f., sp. (basqaina, af båsen, 
väsco, baskisk). ytterplagg el. kappa af betydlig 
vidd, mestadels af siden, som begagnas af qviu- 
norna i Spanien. 

Basrelief, se under Relief. 

Bässa, se Paseha. 

Basselisse (bass'llss'), f., fr. (af bas, basse, 
djup, och Ussp, lat. licium, tråd), ett slags tjockt 
tapettyg af silke och ylle. med invirkade figu- 
rer; jmf. Hautelisse. 

Bassésse (-säss'), f., fr. (af bas, låg], nedrig- 
het, låghet; ringhet; skräp. 

Bassetäille (bass'tälj'), f., fr., medelröst emellan 
bas och tenor, jmf. Baritono ; se äfv. Bas- 
relief. 

Bassétto, m., ital. (af bässo, låg, djup), = Ba- 
ritono; bassétthörn, större, midtpåtrubb- 
vinkligt krökt klarinett, hvars toner klinga en 
qvint lägre än _de skrifna noterna och med 
tonomfång: Y — c genom alla kromatiska toner. 

Bassin (bassang), m., fr. (ital. bacino, m.lat. 
baccinum, bacinus, af bäcca, vattenfat), bäcken- 
formig, vidsträckt fördjupning emellan bergs- 
sträckor; vattendam; det inre af en hamn; 
större insjö af rund form inom höga bergs- 
sträckor. 

Bassist, se följ. 

Bässo, m., ital, Bässe (bass'), f., fr., och 
Bas, m., (i allmnht. låg, af m.lat. bässus, fr. 
bus), tonk. djupaste mausstämman med ton- 
omfång: E — d; lägsta stämman i ett flerstäm- 



migt sång- el. musikstycke; benämning på ett 
instruments djupare toner; instrument, hvarpå 
basstämman till ett musikstycke utföres; be- 
nämning på de strängar, som angifva de dju- 
pare touerna på ett instrument; undre notplanet 
i pianomusik; sångare el. musikant, som utför 
basstämman, äfv. Basist, m.; bas-bariton, 
se uuder Baritono ; bäs-cläv, bas-kläv el. 
F-klav, m., ital.-lat., tonk. klav, sorn begagnas 
till betecknande af pianots, violoncellens och fagot- 
tens lägre toner, och som, med sina punkter 
omslutande notplanets fjerde linie, angifver, att 
noten / infaller på denna linie; bässa ot- 
täva, f., tonk. beteckning, som användes vid 
de ställen, der noterna skola spelas en oktav- 
djupare; bässo continuo, ital., el. bässus 
generälis, nylat., m., tonk. figurerad bas, i lika 
tonfigurer fortgående bas, äfv. hvarje i och för 
ackompanjemang inrättad, besiffrad basstämma, 
äfv. generalbas; bässo ostinäto, ital., 
tonk. beteckuing för fasthållandet af en viss 
tonfigur i gruudbasen , under det de öfriga 
stämmorna på mångfaldigt sätt fritt röra sig; 
bässo riliévo = Basrelief, se under Re- 
lief; bässo ripiéno, ital., tonk. basstämma 
till fyllnad, hvilken vauligen infaller vid tutti; 
bässo violoncéllo (--tjällo), ital, se Vio- 
löncell; bässe cöntre (bass' kångtr'), fr., 
se Contrabas el. Violon; bässe double 
(-dubl'), fr., tonk. dubbel basfiol (af största sorten). 

Basson, Bassöng, m., fr., se Fagott. 

Bästa, it. (af bastäre, vara nog), det är nog! 
nog! äfv. benämning på klöfveräss i vissa kort- 
spel, såsom lomber och kadrilj. — Bastant, 
tillräcklig; stark, dugtig, kraftig, tjock; varaktig. 

Bastäggo, m., turk., = Quarantaine, se d. o. 

Bastant, se under Bastå. 

Bastärd, m., (fr. båtard, sp. och ital. bastärdo, 
aflad af två olika arter), om djur och växter : 
alstrad af tvenne arter; om menniskor: oäkta 
.barn; krigsv. förd. 8-pundig kanon ; bastärd- 
fönster, n., fönster, hvars höjd är lika med 
el. mindre än dess bredd: bastärd- véxel, 
m , köpm.t. enkelt intyg öfver en till låns be- 
kommen penningsumma. 

Bastian, förkortn. af Sebastian, se d. o. 

Bastille och Bastilj, f., fr. (m.lat. och it. 
bastia, af båtir, bygga, m.lat. bastlre), fast, med 
torn försedt slott; fästning för statsfångar i 
Paris, byggd i 14:de årh. och förstörd den 14 
Juli 1789. 

Bastingéring, f., fr. (bastingäge), en på större 
fartyg, akter om fallrepstrappan, ofvan bräd- 
gången , emellan jernståndare och träribbor 
spänd, vanl. svärtad segelduk; på slafskepp : 
med kanonportar försedda tvärskeppsskott, bak- 
om hvilka manskapet vid öfverrumpling kan 
försvara sig; förskansning el. bröstvärn af be- 
sättningens hängmattor, till skydd emot fien- 
dens eld. — Bastingera, förse ett fartyg 
med bastingéring. 

Bastion, in., (af m.lat. bastlre, bygga), krigsv. 
framskjutande del af en fästningsvall, bestående 
af ett öppet verk med fyra sidor, hvilka blott 
bilda utgående vinklar; bålverk, bastiöns- 
Vinkel, m., krigsv. den vinkel, som tvenne 
faser på en bastion göra mot hvarandra. 

Bastonnade, f., och Bastonäd, m.. fr. (ital. 

bnstimäia, af bastonäre, prygla, och detta af 



88 



Basun Bavard. 



. bastöne, käpp), prygel; hos turkarne: slag med 
läderremmar på ryggen el. fotsålorna. — Ba- 
stonéra, prygla. 

Basun, m., fr. (g. fr. bumne, lat. bérinn), musik- 
instrument, bestående af h uf v u d s t y c ke, el. 
tvenne lika långa rör, förenade genom en till 
handtag för venstra handen tjenande slå, mu n- 
s ty eke, liknande trumpetens och infördt i 
det andra af hufvudstyckets rör, samt stän- 
gerna, el. tvenne genom en till handtag för 
högra handen tjenande slå förenade rör, hvilka 
nednntill sammanlöpa i en båge, men hvilkas 
öfre ändar omsluta hufvudstyckets båda rör, 
så att de kunna skjutas fram och åter öfver 
dessa, hvarigenom andra toner än instrumen- 
tets naturliga kunna frambringas; en stämma 
i orgelverk. — Basuna, stöta, blåsa i basun. 

Bataille, f., och Batalj, m., fr. (af bättre, 
slå, af g. lat. b"tuere, baltuere, slåss, fakta, ital. 
batäglia, sp. batälla), fältslag; fam. slagsmål: 

ordre de bataille, se under Ordre; che- 
,väl de bat. (sch'väl dö -), egentl. strids- 
häst; ogentl. käpphäst, älsklingsämne. — Ba- 
taljon, fr. bataillön (-taljång), m., trupp 
af krigsfolk, utgörande vanl. hälften af ett re- 
gemente, stundom äfv. tredjedelen el. fjerde- 
delen deraf, samt indelad i kompanier och 
plutoner (jmf. dessa ord); det sätt, hvarpå 
en sådan trupp är ordnad till fältslag; ba- 
taillön carré, slagtordning, hvarvid solda- 
terna, uppställda i fyrkant, bilda front åt alla 
fyra sidorna; slå bataljon, vid kägelspel: 
slå alla nio käglorna. 

Batärd, m., fr. {båtärde, f., af båtard = Ba- 
stard, se d. o ), öfvertäckt lätt wieuervagn ; 
krigsv. åttapunding. 

Batät, f., den till smak och utseende potatis 
liknande rotfrukten af växten convölvolus 
bfetätas, inhemsk i tropikländerna och nu- 
mera odlad äfv. i Europa. 

Batävia, f., lat. benämning på Nederländerna 
el. Holland; äfv. på Java förfärdigadt halfsiden. 
— Batävisk, nederländsk, holländsk. 

Batéäii (-tåh), m._, fr., flodbåt, brobåt; bat. å 
vapéur (- - -pöhr), ångbåt. 

Bateléär (baflohr'), m., fr. (af båton, staf, troll- 
staf), taskspelare, marktschreier. — Bate- 
läge (bafläsj'), n., taskspeleri, trolleri. 

Bathometer, se under Bathos. 

Bath-orden, eng. (af bath, bad), bad-orden (så 
kallad, emedan riddarne före sitt upptagande 
måste taga ett bad, såsom sinnebild af den 
andliga reningen), engelsk riddareorden, stiftad 
1309 af Henrik IV, "isht. till belöning för ut- 
märkta förtjenster i krig. 

BäthOS, n., gr., djup; höjd; est. det djupa; 
det upphöjda, det höga; det sublima; sedan 
Swift: det låga, det gemena; låghet i tal och 

skrift. — Bathometer och Batom-, m.. 

(gr. metreh', mäta), djupmätare: redskap till 
att mäta isht. hafvets djup. — Batometli, 
f., djupmätning. 

Bäthrium el. Bäthrum, n., gr. (bäthron, trappa, 
säte, läger), läkek. kirurgisk säng till återstäl- 
lande af vrickade leder. 

Batimént (batimäng), n., fr. (af båtir, bygga), 
byggnad; fartyg. 

Batist, m., fr. (batist c, efter ii])|)finnareu Ji«/>- 
tixte Chambray, en linneväfvare i Flandern, som 



en sorts mycket fin linne- 
österländsk 



igfc isht. i 



lefde pa 1200-talet), 

viifnad, kammarduk. 
Bätman, m., pers., 

Turkiet och Persien. 
Batöggi, Batögger el. Batökker, pl., rysk. 

(af botHfj. batög, pl. batttgi, käpp), prygelkäppar: 
käpp-prygel. 
Batometer, se under Bathos. 

BätÖn, och Batong, m.. fr. (g.fr. bastun, in. lat. 
bästo), käpp, staf, isht. frauske marskalkarnes 
kommandostaf; tonk. paustecken; taktpinne, 
äfv. båton de mesiire (- dö misyhr'); 
båtön sinistre (batång sinlstr'), vapenL 
tvärbjelke i ett vapen el. sköldemärke, som 
antyder den första emottagarens oäkta börd. — 
Batonniér (batånjéh), m., ett skrås, ett brödra- 
skaps stafbärare; isht. de franska advokaterna- 
för ett år valda styresman. 

Baträchii el. Baträkier, pl., gr. (af butrachos. 
groda), grodlika djur: amtibier med mjuk och 
naken hud utan fjäll, som fortplantas genom 
råm. — Bätrachomyomachia, f., (gr. uuj*> 

mus, och mächesthai, strida), kriget emellan 
grodorna och mössen (titel på en grekisk ko- 
misk hjeltedikt, som länge, ehuru oriktigt, till- 
skrifvits Homer). 
Battement (batfmäng), n., fr. (af bnttre, slå), 
krigsv. kulans stötande mot en alltför vid pipa. 
hvarigenom skottet blir osäkert; dansk, fötter- 
nas sammanslående i luften ; tonk. föråldrad 
musikalisk prydnad, bestående i en drill med 
tre toner. d. v. s. ett flera gånger upprepadt 
dubbelslag, äfv. Batteménto, m., ital., jmf. 
äfv. Mordent. 

Battéra, ital. (bättere, fr. bättre, lat. batuere, 
battuere, slå, slåss), dansk, slå vådorna liera 
gånger tillsamman vid luftsprång; fäktk. slå 
klingan ur motståndarens hand. 

Batteri, n., fr. (af bättre, slå), visst antal ka- 
noner, med tillhörande materiel och personal, 
under eu befälhafvare, samt vanligen 6- till 
12-pundigt, åkande el. ridaude; allt på en 
punkt uppfaret el. planteradt artilleri; BJelfva 
platsen, der flera kanoner blifvit planterade, 
för att derifrån skjuta på fienden; ett kom- 
pani artillerister med hästar och tillhörande 
materiel; sjöt. antalet af alla de kanoner, som 
finnas på hvarje mellandäck i ett örlogsfartyg; 
fys. ett antal sammanställda laddtlaskor. hvar- 
medelst en förstärkt elektricitet åstadkommes ; 
för samma ändamål i en stapel upplagda me- 
tallplåtar. • 

Batture (-tyhr'), f., fr. (af bättre, slå . förgyll- 
ning, som grundas med honung och limvatten : 
sandbank, undcrvattensklippa, bränning. 

Battuta, ital. (af bättere, slå), tonk. taktslag, 
orkesteran förarens markerande af takten me- 
delst taktpinnen; fäktk. slag el. stöt. hvarige- 
nom motståndarens klinga slås honom ur hän- 
derna: a battuta, tonk. fbråldr. strängt efter 
taktforeteckningen, jemf. A tempo; a bat- 
tuta di tempo, tonk. beteckning, som an- 
tyder att tempot, då det undergått någon för- 
ändring, skall åter inträda i sitt ursprungliga 
skick. 

Bavärd, m., fr. (af bave. m.lat. bara, d regel, 
fradga, sannolikt af kelt. ursprung), pratma- 
kare. — Bavardéra, prata oförståndigt, phul- 
dra. — Bavardäge ',-dasj', och Bavarderi, 



B: 



Bella 



89 



(-dihs"), f. , oförnuftigt 
på Bayern. 



n., el. Bavardise 

prat, pladder. 
Baväria, f., lat. benämoinj 
Bavian, se Pavian. 
Bävius, m., lat. (namn på en dålig skald och 

uppblåst konstdomare på Horatii tid), fig. 

smaklös diktai'e och tadelsjuk konstdomare. 

Bavöche (-vasch'j och Bavochure (-våschyhr'), 

f., fr. (af hare, dregel, fradga, spott), misslyc- 
kadt, oredigt aftryck af ett kopparstick. 

Bavolét (-vålah), m., fr. (uppkommet af bas, 
låg, och voilei, demin. af voile, slöja), halfslöja. 

Bay, se Bai. 

Bayonnette, se Baj-. 

Bazar, se Basar. 

Bazoche, se Bas-. 

Bäzzica, f., ital. (af bäzza, god tur), ett slags 
kortspel, som spelas af 2 — i personer med 
40 tarock-kort. 

B dur, den tonart, som företeckuas med två b , 
och hvars första ton är b. 

Beänus, m., pl. beäni, m.lat. (af fr. béavt, 
part. pr. af béer, bayer, spärra opp munnen, 
gapa), förd. i Tyskland: nyligen till uni- 
versitetet anländ student; iifv. tölpaktig, dum- 
dristig menniska. — Beanism, m., tölpaktigt, 
dumdristigt beteende. 

Beata, Beatification, Beatitudo, Beatrix, 
Beatrice, m. fl., se följ. 

Beätus, -a, -um, lat. (egentl. part. perf. af 
beäre, lyckliggöra), lycklig, lycksalig, salig: 
Beätus, m., Beata, f., mans- och qvinno- 
uamn med betyd.: den lycklige, den sälla; 
beata virgo och beatae virginis, se 
under Virgo; beatae memoriae, se under 
Memoria; beäti possidentes, pk, lyck- 
lige äro de ägande. — Beaticum, n., nylat., 
sista smörjeisen; jmf. Viaticum. — Beati- 
ficatiön och -fikatiön, f., påflig akt, hvari- 
genom en afliden förklaras upptagen ibland de 
saliges antal : ett slags lägre kanonisering. — 
Beatificéra, förklara för salig. — Beatism, 
m., skenhelighet, fromleri. — Beatitudo 
Véstra, f., lat. : ers helighet (påfvens titel 

vid tilltal). — Beätrix, Beatrice, (-tritje). 
f., lat. och ital. qvinnonamn med betyd.: den 
lyckliggörande. 

Beau (båh), fr. (af lat. bellus, ital. bello, vacker), 
skön; såsom subst. m., sprätt, egenkär tok; 
beau fils (-flss), m., styfson, måg; iron. fin 
herre; beau frére (-frähr') 2 m., styfbror, svå- 
ger; beau mönde (- mängd'), m.. egentl. 
den sköna verlden ; den fina, förnäma verlden ; 
beau pére_(- pähr'), styffar, svärfar; beau 
séxe (- säx'), m., det täcka könet. — 
Beauté (båteh), f., skönhet; personl. en qviu- 
lig skönhet, en ganska skön qvinna. 

Beäiine (båhn'), n., (efter staden af samma 
namn i franska departementet Cöte d'or, 
som drifver betydlig vinhandel), ett slags sämre 
bourgognervin. 

Béävers (bihvers), pl., eng. (af beäver, bäfverj, 
engelska bomullstyger, väfda såsom kläden. 

Bec, m., fr. (lat. -gäll. beccus), näbb, suabel; 
spets. — Beckasin, m., slägte bland vad- 
foglarna med smalt, rakt, trubbigt näbb af 
nästan samma längd som kroppen och med 
långa, till färgen grå och brunfläckiga tår. 



^eda, f., (urspr. m. och mansnamn, men nu- 
mera, troligen till följd af sin feminina än- 
delse) qvinnonamn, med betyd.: den bedjande 
el. vördnadsvärda. 

Bedeät, n., turk. -arab. (arab. bida al), hamn- 
tull i Konstantinopel. 

Bedlam (bedläm), u., eng, dårhuset i London 
(benämningen uppkommen af BethMiem). — 
Bedlamlt (bedlämmlt) m. och f., dårhushjon. 

Beduiner, pl., (arab, bedåm, i öknen kring- 
ströfvande, af bedw, öppet fält, och detta åter 
af bada, ströfva omkring), kriugströfvande araber. 

Bé-dur, se B dur. 

Béefsteak (biffstek), m. : pl. bééfsteaks, eng., 
biffstek. 

Béélzebub och Belz-, m., (af hebr. baal, 
herre, och sbiib, fluga), egentl. flugfurste ; be- 
nämning på djefvulen el. det personifierade onda. 

Befäna, f., ital. (förderfv. af gr. epiphäneia), i 
folktron: en svart, vanskaplig, spöklik qvinna, 
som, kommande ner genom skorstenarna, skräm- 
mer vanartiga barn, men ger de snälla skänker. 

Beg, m , turk., vanl. Bei el. Bey, herre (he- 
derstitel för åtskilliga turkiska embetsmän). — 
Beglerbég (beylerbey), m., egentligen her- 
rarnes herre ; landshöfding (pascha af tre häst- 
svansar), öfverstäthållare i ett större turkiskt 
landskap. — Begllk el. Beillk, n., en bey's 
värdighet el. det af honom styrda området. 

Beghärder el. Begghärder, pl. (efter den 

hel. Begya, el. ock, och med större sannolikhet, 
af m.lat. bäga, påse, tiggarpåse), ett slags tig- 
garmunkar allt ifrån 1228, utan särskilta löf- 
ten. — Beghiner, Beguiner el. Begtit- 
ter, pl., ett slags nunuor allt ifrån 1 1 :te årh. 
och mycket utbredda i det J3:de, märkliga så- 
som den första qvinliga förening till fromma 
ändamål 

Bégum, f., indisk furstinna el. drottning. 

Begutter, se under Beghärder. 

Behemöth, m., hebr. (egentl. pl. af b'hémå, 
djur), bibliskt namn på det största landtdjuret, 
sannolikt nilhästen. 

Bei, Beilik, se Beg. 

Béiram el. Bäiram, n., pers.-turk. namn på 
två religiösa fester, som räckte i tre dagar och 
firades till minne af Isaks tillämnade offrande 
genom Abraham. 

Bei, belle (bäll') fr., skön; jmf. Beau; bel- 

ami, m., hjertevän, förtrogen; bel-amöur 
(- amuhr), m., älskare; bel-esprlt (- esprlh), 
m., vitter man, qvickhufvud; bel-etäge 
(- etäsj'), na., hufvud- el. praktvåningeu i en 
större byggnad, våningen en trappa upp; belle 
alliance, se under Alliance; bélles lét- 
tres (bäll' 1 ätter), pl., de s. k. sköna veten- 
skaperna, skönliteratur, vitterhet. 

Bel-ami, Bel-amour, se föreg. 

Belander, se Biländer. 

Belemnit, m., gr. (af belemnon, pil, kastspjut), 
förstening af bläckfiskar, som tillhöra urverlden. 

Bel-esprit, Bel-etage, se under Bei. 

Bélial, m., urspr. en \ gud hos fenicierna och 
syrierna; hos judarne en djefvul : helvetesfurste 
(egentl. odugling, af V Ii, icke, och ja^al, nytta). 

Bella, se Bello ; belladönna, f., ital., egentl. 
skön qvinna; giftig växt, med klockformiga 
blommor af smutsröd färg och med glänsande 

12 



90 



Bellerophoii — Beaeficera 



svarta, körsbär liknande bär, som användes på 
apoteken. 
Bellerophon, m., gr. inyt. son af korintiska 
konungen Glaucus, måste, sedan han mördat 
sin broder, fly till konung Prötus i Argos, 
hvars svartsjuka han snart väckte, hvarföre 
denne sände honom I ill sin svärfar, konung 
Jobates, med ett bref, hvari denne uppmanades 
att mörda honom; af Jobates ålagd att döda 
Chimära, ett vänskapligt odjur, lyckades han 
dock fullgöra detta uppdrag med tillhjelp af 
Pegasus ; Bellérophons-bref --= Uriasbref, 

se d. o. 

Belles lettres, se under Bel. — Belle- 

trist, m., vitterhetsidkare, vitterhetskännare. 

— Belletristerl, i., småaktigt, fuaskigt 
sysslande med de sköna vetenskaperna. — 
Belletristik, f., vittert skriftställeri. — 
Belletristisk, som har afseende på, som 
sysselsätter sig med vitterhet. 

Bellevue (bäll-vyh), f , fr.^Belvedere, sed. o. 

Bellissimo, se under Bello. 

Bell-Lancasterska undervisningsmeto- 
den, se Lancasterska undervisnings- 
metoden. 

Béllo, bélla, ital. (af lat. bellus), vacker, skön; 
bello, såsom subst. m., sprätt; Bella, subst. 
f., qvinnonamn med betyd.: den sköna. — 
Bellissimo, ital., ganska skön; ganska skönt, 

— Béllo mödo, lat., på ett angenämt el. 
lämpligt sätt. 

Bellona, Bellonion, se följ. 

Bellum, n.. lat, (uppkommet af duellum), krig; 
béllum ömnium contra ömnes, lat., krig 
af alla mot alla. — Bellöna, f., rom. myt. 
krigets gudinna, — Bellonion, n., af Kauf- 
maun i Dresden 1812 uppfunnet instrument, 
som spelar flerstämmiga, med pukor beledsa- 
gade trumpetstycken. 

Belvedére, n., ital. (af bello, skön, och veclere, 
se), ställe med skön utsigt; isht. en del af 
Vatikanen, innehållande åtskilliga af antikens 
mest framstående mästerverk. 

Béma, n., gr. (af bäinéa, gå, stiga), egentl. 
trappsteg; upphöjd plats, talarestol, domaresäte 
o. s. v. ; i grekiska kyrkor: den för de and- 
lige bestämda och medelst ett skrank af- 
stängda altarplatsen ; isht, biskopens plats in- 
om denna afskrankning. 

Bé-moll, se B moll. 

Ben, m., hebr. : son, (vanligt i sammansätt- 
ningar, såsom Bendavid: Davids son, Benjamin, 
den högra handens son, älsklingsson, glädjens 
son); jmf. Ebn och Ibn. 

Ben, sk. (af kelt. pen, hufvud, spets), bergspets, 
(vanligt i bergnamn, såsom Ben-Avon, Ben Co- 
mond o. a. d.). 

Benäres, m., (efter staden med samma namn), 
ostindiskt silfvertyg. 

Bench (bentsch), m., eng., bänk; domstol, rätt; 
kings-bencll, konungens domstol, benäm- 
ning på högsta domstolen i London under en 
konungs regering; queens-bench (qvihns- . 
drottningens domstol, benämning på högsta 
domstolen i London under en drottnings regering. 

Bendäk, m., (pers. bandäk), hög och spetsig af 
d e r v i s c h e r n a brukad hufvudbonad. 

Bendix, förkort u. af Benedictus, se följ 



Béne, lat., väl, godt; bene est, detärgodt, det 

är bra; bene tibi (ej. te) och bene vöbis 

(el. VOS), på din välgång, på er välgång; bene 

väle, lef väl! ad béne ésse, till välbefin- 
nande el. ett behagligt lif. — Benedicéra, 

(lat. benedlcere, egentl. tala godt), välsigna: 

benedicämus domino, må vi prisa Her- 
ran (formel, hvarmed katolska gudstjensten 
under fastan och vid n&gra andra tillfällen af- 
slutas); benedicite, egentl. lofprisen! valse- 
nen! subst. n., bordsbön före måltiden i katolska 
kloster. — Benedictérium, n., vigvatten- 
fat. — Benedictiner och -diktiner, pl.. 
munkar af den hel. Benedicts om vetenska- 
perna i hög grad förtjenta orden, som stiftades 
529 på Monte Casino, vid Neapel. — Bene- 
diktiön, lat, benedictio, f., välsignelse; 
benedictio apostölica, påfvens allmänna 
välsignelse, förmedelst korstecknet utdelad tre 
gånger årligeu; ben. sacerdotälis, den pre- 
sterliga välsignelsen, välsignelsen af äktenskapet. 

vigsel.— Benedictionäle el.-dictionärium, 
n., egentl. samling af välsignelseformulärer till 
biskoparnes bruk; i allmnht. bok, som inne- 
håller välsignelse- och vigselformulärer. — 
Benedictus och Benedikt, förkort. Bengt, 

m., BenediCta, f., mans- och qvinuonamn 
med bet. : den välsignade. 

Beneficens, se följ. 

Beneficéra, lat. (af bene, se d. o., och fäcere, 
göra), göra väl emot, bevisa välgörenhet; be- 
neficérad, begåfvad med ett beneficium; 
gynnad på ett el. annat sätt; äfv. tillerkänd 
såsom beneficium; beneficéradt gods, 
gods, hvartill nyttjanderätten el. hvaraf inkom- 
sten tillerkänts en andlig el. verldslig embets- 
man såsom biinkomst; beneficérad sak, 
lagt', rättegång, hvarvid ena parten, den egentl. 
beneficerade, är befriad ifrån erläggande af 
några rättegångskostnader. — Beneficens, 
f., lat, (benejlcentia, af benejiens, välgörande . 
välgörenhet. — Beneficiärius, m., i allmnht. 
den, som blifvit tillerkänd ett bene f i c i u m ; 
i mera inskränkt bemärk, embetsman, som 
såsom biinkomst innehar nyttjanderätten till 
el. drager iukomsten af något gods. — Bene- 
ficiät, m.j ung studerande, som åtnjuter offent- 
ligt understöd; äfv. = Beneficiärius. — 
Beneficium, n., lat,, el. Bénéfice och 
Benefis, f., fr., välgerning; förläning: för- 
del ; beneficium abstinéndi, lat., lagf. 
barns rätt- att afsäga sig arf efter sina för- 
äldrar; benef. appelländi, lagf. rättighet 
att vädja till högre rätt; benef. cessiönis 

bonörum, lagf. rättighet att alt riida sin egen- 
dom till fordringsägares förnöjande; benef. 
competéntiae, lagt', gäldemirs rättighet att 
vid egendomsafträdelse behålla så mycket, som 
han till sitt uppehälle oundgängligen behöfver; 
benef. inventärii, lagf. arfvinges rättighet 
att, ifall han i rattan tid låtit verkställa laga 
bouppteckning, ej behöfva s\ara för de boets 
skulder, som af dess tillgångar ej kunna be- 
täckas; benef. liberatiönis, lagf. rättighet 
att blirVa löst ifrån ingången borgensförbin- 
delse; benef. revisiönis, lagf. rättighet att 

få ett af öfverrätt afdömdt tvistemål pröfvadt 

af högsta domstolen; jmf. Privilegium; 
benefis-spektäkel, n., föreställning, hvaraf 



Bene meritus — Bernoise. 



91 



inkomsten, etter afdrag af kostnaderna, tillfaller 
någon af teaterpersonalen. I 

Bene meritus, se under Meritum. 
Bene placituni, se under Placitum. 
Bene qui latnit, bene vixit, se under 

Latent. 
Bene valete, se under Vale. 
Beneventéra, nylat. (af bene, se d. o., och 

ventre, komma), väl emottaga, välkomna. 
Benévolus, -a, -um, lat., välvillig, bevågen; 

benevole lector, se under Lector. — 
Benevolént, välvillig, bevågen. — Bene- 

VOléns, f., (lat, benevolenlia), välvilja, bevågen- 
het, gunst. 

Bengalisk eld (af Bengalen, provins i nord- 
liga Ostindien), från Indien härstammande fyr- 
verkeriblandning, som utbreder ett starkt, än 
hvitt, än färgadt sken. 

Béngel och Bängel, m., t, {béngel, stake, påk; 
slyngel), lymmel; boktr.k. stark jernståug på 
en tryckpress, hvilken tryckaren vid trycknin- 
gen drager åt sig, så att formen aftryckes. 

Bengt, förkortn. af Benedictus, se under 
Bene. 

Benign, lat. (benlgnus), god, vänlig, välvillig, 
mild, frikostig; läkek. som uppträder under 
eu mildare form, )( Malign. — Benigni- 
tét, f., (lat. benlgnitas), välvilja, vänlighet; 
läkek. en sjukdoms mildare art. 

Benjamin, m., se under Ben. 

Bénno, m., fornt, mansnamn = Bernhard. 

Benvenuto, ital., välkommen; subst. m. väl- 
komst; äfven mansnamn med betyd.: den väl- 
komne. 

Bénzoé, m., nylat. (fr. benjoin, ital. belziuno, 
sannol. af pers. urspr.), ett slags välluktande, 
brunaktig kåda, som fås genom inskärning i 
det på Java, Sumatra m. ti. ställen vildt växande 
benzoéträdet. 

Beordra, (jmf. Ordre), i militärspr. : gifva order 
att begifva sig till en viss ort, att utföra ett 
visst uppdrag; befalla. 

Be-qvadrat,"se B-qvadrat. jjudarne. 

Berächa, f., hebr., lof- och tacksägelsesång hos 

Bérat, m., turk., den fullmakt, som en turkisk 
pascha erhåller vid insättandet i sin värdighet. 

Berber BäSChi, m., turk. (af pers. berber, 
barberare, och turk. båsch, hufvud, öfverhufvud), 
sultanens öfverbarberare. 

Berberin, n., nylat. (af berberis, arab. berbarU), 
gult färgämne, som erhålles ur roten af ört- 
slägtet berberis. 

Bérca, f., it., liten skeppskanon, i form af en orm. 

Bercän el. Berkän, m. (ital. barracäno, fr. 
bouracän, sp. barragän, af arab. urspr.), ett 
slags af gethår ochjull väfdt tyg. 

Bercéäu el. Bersä, m., fr. (af bercer, prov. 
bursar och bressar, vagga), egentl. vagga; hvalf- 
gång; öfvertäckt löfsal, bildad af spjelverk, 
genomtlätadt med hvarjehanda dertill passande 
klängväxter, såsom kaprifolium, viurankor, jas- 
min; i allmnht, löfhvalf. löfsal. 

Bérchta el. Pérchta, f. i nordtyska folk- 
sagan: qvinlig gudomlighet, som har uppsigt 
öfver spinnerskorna. 

Bérchtold, Berthold el. Bertold, m., fornt, 
(af peraht, bchrt, klar, glänsande), mansnamn 
med betyd.: den lysande, den glänsande. 3en 
glansfullt herrskande. 



BereniCe, f., gr. {Berenlkä, Pherenikä), qvin.no- 
namn med betyd.: segerbringerska; Bereni- 
ces hår, (egypt. konungen Ptolemäus Euer- 
getes' gemål Berenke hade ett så skönt hår, 
att det nedlades såsom offerskänk i Aphrodites 
tempel och sedermera uppflyttades ibland stjer- 
norna), stjernbild på nordl. himmeln. 

\ Bérét (berah), m., fr., berett, barett; ett slags 
hårklädsel, som begagnas af qvinnorna i trak- 
ten af Pyrenéerna; ett slags fruntimmershatt, 
vanl. af sammet, med platt kull och smala 
brätten. 

! Berettina, se Berrett-. 

| Bergamäsca, ital., el. Bergamäsque (-mäsk'), 

fr., f., (efter staden Bergamo i Italien), italiensk 
bonddans; äfv. ett slags sällskapsdans under 
förra seklet. — Bergamées (-meh), pl., ett 
slags grofva, väfda tapeter. 
; BergamÖtt, m., ital. {bergamölto, af turk. btg- 
armudi, furstepäron, af beg, bet, furste, och 
annud, päron), ganska välsmaklig päronsort, 
hvaraf tinnes en ganska stor mängd arter; 
bergamött-citrön, in., päymformig frukt 
af bergamott-trädet, liknande citronen och 
af hvars friska skal den välluktande berga- 
mott-essensen el. -oljan beredes. 
\ BergeräC (bärsj'räck), m., fr., välsmakande vin 
ifråu det vid Dordogue belägna franska området 
Bergerac. 

Bergére (bärsjär'), f., fr. [berger, herde, m.lat. 
bergäruis, uppk. af berbicärius, af berbix, fr. 
brebis, får), egentl. herdinna; ett slags fruu- 
timmershufva; beqväm länstol. — Bergerétte 
(bärsj'ratt') 5 f., egentl. ung herdinna; herde- 
dryck: en blandning af vin och honung. — 
Bergerie (-rlh), n., schäferi; herdedikt. 

Berkan, se Bercan. 

Bérkowetz el. -witz, n., rysk vigt == 10 pud, 
se d. o. 

Berlinerblått , n., på Dippels laboratorium 
i början af 1700-talet upptäckt färgämne af 
ren, mörkblå färg, matt brott, utan lukt el. 
smak, sonf användes såväl vid målning som 
äfven i färgerier och tryckerier. — Berllner- 
vägn, ett slags lätt kalesch, hel- el. haiftäckt. 

Berlingözza, f, (af ital. berlingäre, prata myc- 
ket), italiensk bonddans. — BerlingÖZZO, m., 
ett slags äggkaka. 

Berlöque el. Brelöque (-läck'), f, och Ber- 
lock, m . fr. (af loque, lapp, trasa), hängande 
prydnad, t. ex. vid urkedjor. 

Bérme (barm'), f, fr., väg emellan vallen och 
grafven vid en befästning. 

Berndt el. Bernt, m., förkortn. af Bern- 
hard, se d. o. 

Bemesk, ital. (bernesco, efter ital. skalden Berrii, 
som omarbetade Bojardos förälskade Koland), 
skämtsam. 

Bernhard, m., g.t. [Pernhart, Perinhart, zfpeiii, 
bern, anglos. beorn, björn, och hart, hård, fast), 
mansnamn med betyd. : den som en björn djerf- 
ve, hjelten. — Bernhardina, f, qvinnonamn 

med betyd.: hjeltinnan, — Bernhardiner, 
pl., Cistercienser (se d. o.), benämnda efter 
den hel. Bernhard af Clairvaux. född 1091, 
död 1153. 
Bemöise (bärnåäs'), f, fr., bernerdans, en liflig 
dans i trakten af Bern. 



02 



P>LTettina 



Bibel. 



Berrettina, t, och Berrettino, m., it. (demin. 

af berrétta, mössa; jmf. Barett), egentl. liten 
mössa; kalott; isht. kardinalernas röda kalott. 

Bersagliére (bärrsallj-), m., pl. bersagliéri, 
it. (af ber&äglio, mål, skifva), italiensk skarpskytt. 

Bérse, m., fornnord. {bersi, bessi, björn), egentl. 
björnunge; mansnamn med betyd. : den modige, 
den tappre. 

Bérserk, m., g.nord. (berserkr, antingen bryn- 
jolös, af ben', bar, naken, obetäckt, och serkr, 
beklädnad för kroppens öfverdel, skjorta, brynja, 
el björnhudsklädd, af bera , björnhona, och 
serkr), benämning på de fornskaudinaviska käm- 
par, som, när kämpavreden kom på dem, för- 
litande sig blott på sitt goda svärd och sin 
arm, kastade från sig sköld och brynja, och 
liksom ursinniga störtade sig midt in ibland 
fienderna. 

Berså, se Berceau. 

Bértha, f., g.t. (af Bérchta, Perätha, af perath, 
behrt, eng. bright, klar, glänsande), qvinnonamn 
med betyd. : den lysande, den berömliga. 

Berthold, se,Berchtold. 

Bertram, m., g.t. (Perahtram, af peraht, glän- 
sande, och hraban, hram, ram, korp), mans- 
namn med betyd.: den som en korp glänsande 
svarte. 

Bértram, m., (g.h.t. perchtram, af gr. pyrethron, 
af pyr, eld), den på flera ställen i Europa vildt 
växande bertramsroten, som användes inom lä- 
kekonsten. 

Beryll, m., gr. (bäryllos, af arab. ballawr, bilaior, 
pers. bullur, buliir), ädelsten af smaragdslägtet, 
grön, gul, grönhvit, blåhvit, el. himmelsblå ; 
berggrön kallas den Aquamarin. 

Besan, se Mesan. 

BéSChli, pl., turk. (af baschly, hufvudsaklig, af 
basch, hufvud), ett slags frivilliga till häst. 

Beschllk el. Beslik, m., turk., i allmnbt. det 
nyare (sedan 1829 gällande) turkiska guld- och 
silfvermyntet; äfv. ett silfvermynt, ungefärl. = 
19 öre rmt. 

Bésestan, m., pers. (basistan, sammandr. af 
bassasistan, af arab. bassas, köpman), i Turkiet : 
torg; jmf. Basar. 

Besicles (-sikl'), pl., fr., glasögon. 

Besigue (-sig'), m., fr., ett slags kortspel, som 
spelas med tvenne lekar. 

Besöin (b'såäng), m., fr. (ital. bisögno), behof, 
nöd, brist; au besöin (åh -), i nödfall; a- 

drésse au besöin (adräss - -), f., köpm.t. 
nödfallsadress, en vexels anvisning till betalning 
af en tredje, ifall den, på hvilken den är ut- 
ställd, skulle vägra att erkänna densamma. 

Béssemer-metÖd, m., af Bessemer i London 
uppfunnet förfaringssätt till tackjerns renande 
genom varm luft. 

Best el. Béstie, m., lat., fr. bete (bähf), f., 
eng. beest (bilist), n., egentl. oskälig! djur; 
fig. grof, okunnig, rå och dum menniska, belsl 
af stor och stark kroppsbyggnad ; bete nölre 
(- nåähr'), egentl. svart djur; fig. af hela verl- 
den afskydd menniska; afsky ; Bet, m., i 
kortspel: plikt för tappadt spel; bli f va bet, 
förlora ett spel; taga in en bet, vinna en 
bet, vinna ett spel. — Bestialisk, djurisk, 
rå. — Bestialitet, f., djuriskhet, råhet. — 
Bétise (-tiihs'), f., fr., dumhet; dumt streck. 



Betel, In., malab. (beetla-codi), ostindisk växt, 
hvars välluktande blad, blandade med areka 
och kalk, allmänt tuggas i Österlandet. 

Bethelskepp (af hebr. beth-cl, Guds hus), skepp, 
ämnadt till hållande af offentlig gudstjenst för 
sjöfolk under vistelsen i utrikes hamnar; flag- 
gan, som på ett dylikt skepp hissas, vid deflfi 
in- och utgående ur hamn samt vid de till- 
fällen, då gudstjenst ombord hålles, kallas 
béthelflägg, och kaptenen på ett sådant far- 
tyg benämnes béthelkaptén. 

Bethésda, n., hebr., egentl. barmhertighekns 
el. helsans ställe, en helsogifvande dam utanför 
Jerusalem; fig. helsobrunn, helsobad. 

Bétise, se under Best. 

BetÖn (betång), m., fr. (lat. bitomen, jordbeck), 
blandning af hydrauliskt murbruk med stycken 
af tegelstenar o. d., som, i början mjuk, af 
sig sjelf hårdnar och begagnas vid grundlägg- 
ningar ocb isht. vattenbyggnader. 

Bettina, f., förkortn. af Elisabeth, se d. o. 

Betty, f., förkortn. af Elisabeth, se d. o. 

Betulin, n., nylat. (af lat. bétuia, björk), i björk- 
bark innehållet egendomligt växtämne. 

Beurtskepp (bort-), boll. (beurt, rad, ordning), 
holländska handelsfartyg, som på bestämda ti- 
der afgå till vissa orter och hafva uteslutande 
rättighet att dit öfverföra passagerare och gods. 

Bévue (bevyh), f., fr. (uppk. af besvue, af roman., 
urspr. kelt. bes, bis, skef, och vue), förseelse. 



Bey, se Beg. 

BeZOär, m. (fr. bezoard, arab. båzahav, bådizahr. 
pers. bådzahr, padzahr), rund sammangyttring 
af fosforsyrad kalk och djurslem, som tinnes i 
magen på åtskilliga djur. 

Bi, lat. förstafvelse, se Bis. 

Bianca, se Blanca, under Blank. 

Bianco, se Blank. 

Biarchi och -ki, f., lat.-gr. (af bi, bis, se d. o., 
och gr. archä, välde, af ärchein, herrska), dub- 
belvälde, tvenne regenters samtidiga styrelse. 

Biässe (biass), f., fr., rödt, ostindiskt siden. 

Bibale, Bibamus, Bibax, Bibe, se under 
Bibere. 

Bibel, m., gr. {blblos, f.. bibilon, n., bok, pl. 
biblla, böckerna, böckernas bok), samtliga de 
heliga skrifter, som innefatta kristna religio- 
nens grundläror; äfv. lat. biblia säcra. — 
Bibliognosi, f., (gr. ' gnösis, kunskap, känne- 
dom), grundlig kännedom af böcker. — Bi- 
bliognöst, m., grundlig bokkännare. — Bi- 
bliogräf, m., (gr. gräphein, skrifva\ lärd bok- 
kännare. — Bibliografi, f., bokkännedom, 
bokbeskrifning, förteckning pä utkomna böcker. 

— Bibliolatri, f. (gr. latréia, dyrkan, af 
latréuevn, dyrka, tillbedja), vidskeplig bibeldyrkan. 

— Bibliolit, m., (gr. hthos, sten), bladaftryck 
på sten; isht. b varje genom vulkaniskt utbrott 
förkolad handskrift. — Bibliomän, m., en. 
som vurmar på böcker. — Bibliomani, f.. 
(gr. manin, raseri), v min på böcker. — Bi- 
bliomanti, l'.. (gr. manteia, spådom), spådom 
ur pä slump uppslagna böcker, isht. af bibel- 
Ställen. — Bibliophll och -fil, na., (gr. pbi- 
leln, iilska), bökvän. — Bibliotäph och -täf, 
m., (gr. thäptein, begrafva), bokgömmare; bok- 
iigarc. som ogerna till andras bruk framtager 
sina böcker; äfv. bibliotekarie, som ogerna ut- 



Bibere — Biliar. 



93 



lånar under hans vård befintliga böcker. — 
Bibliothék och -ték, n., (gr. thakä, förva- 
luugsrum), boksamling; hus el. rum, der böc- 
ker förvaras. — Bibliothecärius el. Bi- 
bliotekarie, m., person, som har högsta till- 
synen öfver ett offentligt bibliotek el. har vår- 
den om ett enskilt sådant. — Biblisk, som 
tillhör, har afseende på bibeln; till form el. 
innehåll liknande el. öfverensstämmande med 
bibeln. — Biblist, m., bibelkännare, bibel- 
förklarare; äfv. en, som utan afseende på tra- 
ditionen, håller sig endast och allenast till 
bibeln. — Biblistik, f.. bibelkunskap; känne- 
dom om allt, som angår bibeln, såsom dess olika 
upplagor, tolkningar och öfversättningar m. m. 

Bibere, lat., dricka; bibe, drick! bibämus, 
låtom oss dricka! bibere ad nunierum, 
vid välgångsskålar tömma ett bestämdt antal 
bägare; bibere ad nömen, dricka efter 
namn, el. bib. GräéCO möre, dricka på 
grekiskt vis: för någons välgång dricka så 

• många bägare, som hans namn innehåller bok- 
stäfver el. som man önskar honom lefnadsår. — 
— Bibäle, n., nylat., dryckeslag; pl. bibä- 
lier, dryckesgillen, dryckeslag; äfv. dricks- 
penningar. — Bibax el. Bibäculus, m., 
dryckesbroder; drinkare. — Biberön, (-råug), 
m., fr., drinkare; kärl med pip; dihorn. — 
Bibil, lat. (blbilis), drickbar. 

Biberon, Bibil, se föreg. 

Bibliognosi, Bibliograf, Bibliolit, Biblio- 
tek, Biblist, m. fl., se under Bibel. 

Bicamerisnms, m., nylat. (af bi, bis, se d. o., 
och cämera , kammare) , statsv. tvåkammar- 
system. — Bicamerist, m., statsv. anhän- 
gare af tvåkammarsystemet. 

Bicarbönas cälicus el. Bic. potässae, 
m., lat., kem. dubbelt kolsyradt kali. — Bi- 
carbönas nätricus el. Bic. södae, m., 
lat., dubbelt kolsyradt natron. 

Bicephälium, n., lat.-gr. (af bi, bis, se d. o., 
och gr. kephalä, hufvud), egentl. dubbelhufvud; 
läkek. stor hufvudsvulst. — Bicephälisk och 
-kefäl-, som har två hufvuden. 

Biceps, m., lat. (af bi, bis, se d. o., och cäput, 
hufvud), tvåhöfdad, som har två ansigten; 
myt. binamn till Janus; anat. benämning på 
en muskel i öfverarmen och i låret. 

Bicétre (bisätr'), n., fr., tukt- och dårhus bred- 
vid Paris. 

Bichön (-schång), m., fr. (förkortn. af babichvn, 
liten hund), lejonhund, ett slags ganska liten 
knähund. 

Bicinium, u., pl. bicinier, lat. (af bi, bis, se 

d. o., och cävere, sjunga), tvåstämmigt sång- 
stycke; jmf. Duett; äfv. tonstycke för tvenne 
blåsinstrumenter. 

BiCOlor, lat. (af bi, bis, se d. o., och cölor, 
färg), bot. tvåfärgad. 

Bicquetera, se Biquet-. 

Bidét (bidäh), m., fr. (ital. bidetto, beslägtadt 
med kelt. bid-each, liten, bid-ein, liten varelse), 
liten häst; ett slags aflångt tvättfat. 

Biduum, n., lat. (af bi, bis, se d. o., och dies, 
dag), tidrymd af två dagar; inträ biduum, 
inom två dagar. 

Bién (biang), fr. (lat. bene), väl, godt; bién 
publiC (- pyblick), n., det allmänna bästa; 
bien-aimé (bjännämeh), högtälskad; bien- 



venu (-vönyh), välkommen. — Bienfaisance 
(-fäsängs'), f., välgörenhet. — Bienfaisänt 
(- fäsäng), välgörande. — Bienvaillänce 
(-väljängs'), f. , välvilja. — Bienvaillänt 
(-väljäng), välvillig. 
I Bienninm, n., lat. (af bi och ännus, år), tide- 
rymd af två år. — Biénn el. Biennäl, tvåårig. 

Biferisk, lat. (af bi, bis, se d. o., och ferre, 
bära), blommande el. bärande frukt två gånger 
om året. 

Biff, m.. eng. {beef), oxkött, vanligtvis af oxens 
länd, anrättadt till mat. — Biffstek (eng. 
{beefsteak), oxkött, stekt i temligen tunna skif- 
vor och starkt kryddadt. 

Biflörisk, nylat. (af bi, bis, se d. o., och fios, 
genit. jlöris, blomma), tvåblommig. 

BifÖlisk , nylat. (af bi, bis, se d. o., och fölium, 
blad), tvåbladig. 

BifroilS, ni., lat. (af bi, bis, se d. o., och fröns, 
panna), en, som har två ansigtep ; myt. binamn 
till Janus. 

Bifrost, Bifrost, se Bäfrast. 

Biga, f, lat. (sammandr. af bljuga, af bi, bis, 
se d. o., och jugum, ok, spann), vagn med två 
hästar. 

Bigami, f., lat.-gr. (af bi, bis, se d. o., och gr. 
gämos, äktenskap), tvegifte; en mans äktenskap 
med tvenne qvinnor el. en qvinnas med tvenne 
män. — Bigämisk, gift på två håll. — 
Bigamist, m., man, som har tvenne hustrur. 

Bigarreäu. och -rå, äfv. -röng, m., fr., ett 
slags stora, söta körsbär af trädslaget prunus 
cerasus duracina. 

Bigätus (näml. nunimus, mynt), m., pl. bi- 
gäti (näml. nummi), lat. (af biga, se d. o.), 
myntl. mynt med en tvåspänd vagn på baksidan. 

Biglietto,' se Billet. 

Bigöt (-gän) och Bigött, fr. (sannolikt uppk. af 
g.t. bi got, vid Gud), öfverdrifvet, vidskepligt 
andäktig; skenhelig. — Bigotteri, n., öfver- 
drifven, vidskeplig andakt; skenhelighet, fromleri. 

Bijöu (bisjuh), m., pl. bijÖUX (bisjuh), fr. (af 
lat. bi, bis, se d. o., och fr. joyau, juvel, el. 
af kelt. bizou, ring, af biz, finger), ädelsten, 
juvel, smycke, dyrbarhet; IQOn bijÖU (mång -), 
min klenod (vanligt namn på lustställen). — 
Bijouteri, n., juvel- el. nipperhandel ; nip- 
per, dyrbarheter. — Bijoutier (bisjutjeh), m., 
juvelhandlare, juvelerare. 

BikatÖptrisk, lat.-gr. (af bi, bis, se d. o., och 
kätoptron, spegel), som ger dubbel strålbrytning. 

Biländer el. Byländer (beyl-), m., holk, ett 
slags handelsfartyg med två master. 

Bilans, se under Balance. 

Bilateral, nylat. (af bi, bis, se d. o., oeh läius, 
genit. läteris, sida), tvåsidig, som sträcker sig 
åt tvenne motsatta sidor 1 ; bilaterälkonträkt, 
u., till ömsesidiga förpligtelser bindande fördrag. 

Bilboquet (billbåkheh'), m. och n., fr. (af bille, 
se d. o., och g.fr. boquet, bochet. liten mun, 
liten öppning, urhålkning), leksak, bestående 
af en kula, fästad vid ett snöre, hvilken kula 
uppkastas i luften och emottages i en liten 
skål eller på en spets. 

Bileam, m., hebr. mansnamn med betyd.: fol- 
kens besegrare; äfv. förbannare (enl. bibelns 
berättelse om profeten Bileam och hans ås- 
( ninna i fjerde Mose boks 22:dra och 23:dje kap.). 

Biliar, Bilin, se under Bilis. 



1)1 



l)iliim - visk 



Biped. 



Bilingvisk, lat. (biUucjuis, af bi, bis, se d. o., 
och livgun, (unga, tungomål), som talar tvcnne 
språk; äfv. falsk. 

Bilis, f., lat., galla; ätra bilis, svart galla; 

jmf. Atrabilitet och Melancholi; bilis 
bovina el. bil. bubula, osgalla. — Biliär, 
som hör till, som har afseende på galla. — 
Bilin, n., kem. hufviulbeståndsdelen i galla. 

— BiliÖS, gallartad; gallsjuk. 

Biljard, se Billard, under Bille. 

Biljett, se Billet. 

Bill, ni., eng. (norm. -fr. bille, m.lat. billa, bulla, 
urkundssigill), lagförslag, som i engelska par- 
lamentet framlemnas och som först efter trenne 
pröfningar el. läsningar och begge husens 
gillande förelägges regenten såsom parlaments- 
akt; i allmnht. liten skrift, affisch, räkning, 
vexel o. s. v.; bill of complälnt (- - kåm- 
plänt) el. bill of indictment, klagoskrift; 
bill of exchänge (- - ekstschändsch), vexel- 
bref, vexel; bill of rights (- - räjts), en- 
gelska frihetslagen af år 1688. 

Billard, se följ. 

Bille (bilj'), f., fr. (ital. biglia, lat. pila, boll), 
liten kula af sten, marmor o. s. v.; isht. elfen- 
bensboll till biljardspel. — Billärd (biljähr) 
och Biljard, m., ett slags spel, bestående 
deri, att man medelst enkom dertill förfärdi- 
gade käppar på ett stort, med kläde öfver- 
d råget, bord söker att i en viss riktning fram- 
stöta elfenbenskulor eller bollar; sjelfva bordet, 
som vid dylikt spel begagnas; inrättning med 
allt tillbehör för dylikt slags spel; ställe, der 
biljard spelas. — Biljardéra, vid en stöt 
beröra bollen tvenne gånger med kön; äfv. 
spränga båda bollarna på en gång; ridt. om 
hästar: kasta frambeuen utåt. 

Billet (biljah) och Biljett, fr., ital. bigliét- 
to (billjättå), m., (demin. af norm.-fr. bille, 
eng. bill), litet handbref, breflapp ; kort, som 
medför rättighet för ägaren att vinna inträde 
i ett rum , der någonting offeutligen före- 
visas, der något offentligt nöje är tillstäldt 
el. någon sammankomst hålles: inträdeskort; 
billet ä Ördre (billjä-t-a-årdr'), köpm.t. vexel, 
betalbar till utställaren sjelf; billet au por- 
téttr (billjä-t-å-pårrtöhr), köpm.t. vexel, betal- 
bar till innehafvaren el. uppvisaren; billet 
d'amöur (billjah damuhr) el. billet döux 
(billjäduh), kärleksbref; billet de chänge 
(- dö schängsj'), vexel; biljettkontor, n., 
särskildt rum, der biljetter försäljas el. utdelas. 

— Billeteur och Biijettör, m., milit.t. den, 
som vid inqvartering anvisar soldaterna deras 
qvarter; sjöt. den, som tar ut aiiön ingen och 
fördelar den ibland kamraterna; den, som om- 
besörjer försäljningen af inträdeskort till offent- 
liga nöjen och föreställningar m. m. 

Billion, m., (fr. billion, bis million, af lat. bi, 
bis, tvä gånger, jmf. Million), i Frankrike: 
tusen millioner, jmf. Milliard; hos oss: tusen 
gånger tusen (en million) millioner. 

Billön (biljång), m., fr. (ital, Ugliöm, ååligl 
silfver, sannol. af fr. bille, se d. o.), sfrlfver- 
mynt af ringa halt, dåligt, ej mera fullvigtigf 
mynt. — Billonnäge (biljännasj'), n., ut- 
prångling af dåligt mynt; myntklippning, mynt- 
förfalskning. — Billonnera (biljånn-), klippa, 
förfalska mynt; ut prångla dåligt mynt. — 



Billonéur (biijännöhr), m.. mynlklippare , 
myntförfalskare; utprånglare af dåligt mynt. 

Bimana, pl., nylat. (af bi, bis, se d. o., och 
manus, hand), djur med ha bänder: menui- 
skor. — Bimänisk, försedd med två händer. 

Bim-Bäschi, m., turk. (egentl. bing-bämshi, af 
bing, tusen, och basch, hufvud), anförare, öf- 
verste för en militärtrupp af tusen man. 

Bimbeloterie (bängb'låterih), n.. fr. (af bim- 
belot, barnleksak), tillverkning af leksaker; han- 
del dermed. 

Bimémbrisk, lat. (bimémbria, af bi, bis. se d. o., 
och membrum, lem), dubbellemmad. 

Bimester, m., lat. (bimestre, näml. tetnptu, tid, 
af bi, bis, se d. o., och ménsis, månad), tide- 
rymd af två månader. 

Binöcle (binåkF), m., fr. (af lat. bis. två gånger, 
och öculus, öga), dubbel-lornjett. 

BinÖCtium, n., lat. (af bi, bis, se d. o., och 
nox, genit. nöetis, natt), tiderymd af två nätter. 

Binominäl, lat. (af bi, bis, se d. o., och nömen, 
genit. nöminis, namn), som har två namn. 

BinÖmisk, lat.-gr. (af bi, bis, se d. o., och 
gr. nömos, fördelning, ordning, af nemein dela. 
som kan delas i två delar, som består af två 
leder. — Binömium , n., räkuek. aritmetisk 
storhet, bestående af två delar, sammanbundna 
genom tecknet -|- el. — . 

Binär, lat. {binärius, fr. binaire), tvåfaldig, sam- 
mansatt af två beståndsdelar ; kem. bestående 
af två enkla ämnen. 

Bioarithmetlk och -aritm-, f., gr. (af bms t 
lif; jmf. Arithmetik), beräkning af lifslängden. 

Biodynamik, f., gr. (af bios, lif ; jmf. Dynamik), 
läran om den allmänna lifsverksamheten. — 
Biodynämisk, lifskraftig. 

Biogräph och -gräf, m., gr. (af bios, lif. och 
gräphein, skrifva), författare af lcfvernesbeskrif- 
uingar. — Biografi, f., lefvernesbeskrifning. 
— Biografik, f., konsten att författa lefver- 
nesbeskrifningar. — Biografisk , som tillhör 
el. har afseende på lefvernesbeskrifning. 

Biologi, f., gr. (af bios, lif, och logos, ord, lära . 
läran om lifvet hos djur och växter. — Bio- 
logisk, som tillhör, som har afseende pä läran 
om lifvet hos djur och växter. 

Biolychnion, n., gr. (af bios, lif, och lychnos, 
lykta, ljus), lifsljus, lifsgnista: af menniskoblod 
till vidskepligt ändamål beredd vätska. 

Biomagnetism, m., gr. (af bios, lif, jmf.Mag- 
netism), djurisk magnetism : den i lefvande va- 
relser befintliga magnetiska kraften. — Bio- 
magnétisk, som hör till, som har afseende 
pä den djuriska magnetismen. 

Bionietri, f., gr. (af bios, lif, och mrtréin, mäta . 
konsten att beräkna lifslängden. 

Biondetta (bjänd-), f., ital. = Blondine, se 
under Blond. 

Bionomi, f., gr. {bios, lif, och nömos, lag), ve- 
tenskapen om lagarna för lifvet. 

Biosophi och -sofi, f., gr. (af /»os. lif. och 

sojili/a, vishet), lefnadsvishet. 
Bipartera, lat. [buparfire, af bi, bis, Be d. o.. 

och parlire, dela), tvådela, dela i tu. — Bi- 

partitiön, f., delning i tvä hälfter. 
Biped, m., lat. {iif bi, bis, se d. o., ochpés, genit, 

pedis, fot. tvåfoting. — Bipedäl, tvä fot lång 

el. bred — Bipédisk, tväfotad. 



Biq vädrat — Blackfriar.' 



95 



Biqvadrät, m., lat. (af bi, bis, se d. o.; jmf. 
Quadrat), alg. fjerde digniteten af en storhet, 
t. ex. 16 af 2. 

Biquetéra (bikhet-), fr. {biqueier, af biquet, ett 
slags guldvigt), väga på guldvigt; köpm.t. 
blanda bättre myntsorter med sämre, äfv. ut- 
skjuta de sämre myntsorterna. 

Birger, m., och Birgitta, f., fornnord. (aibirgja, 
hjelpa, förse), mans- och qvinnonamn med bet. : 
hjelparen, den hjelpsamma, el. också den hjelpte, 
den hulpna. 

Biribi, n., fr. (ital. biriblsso, besl. med birllli, 
kägelspel, af birillo, kägla ; bask. biribilla, rund), 
ett slags hasardspel, hvarvid begagnas en fyr- 
kantig tafla, indelad i numrerade rutor, på 
hvilka de spelande efter behag lägga sina in- 
satser, då vinst och förlust bestämmas af den 
nummer, som antingen vid lotteridragning ut- 
kommer el. är teckuad på ett kort, hvilket 
bankören uppslagit ur en kortlek, bestående af 
lika många numrerade kort, som rutor finnas 
på biribitaflan ; äfv. hasardspel med 64 kulor, 
som dragas ur en påse. 

Birotine (-tlhn'), f., fr. (sp. birotina, af Bairut, 
en betydande handelsplats på syriska kusten), 
en sorts österländskt siden. 

Birrus, m., lat. (gr. pyrrhös, eldröd, guldgul, 
af pyr, eld), regn mantel, regnkappa af ruggigt 
siden el. ylle: under medeltiden i allmuht. 
mantel, kappa. 

Bis, lat. (uppk. af duis, af duo, två), två gånger. 
dubbelt, än en gång! bis dat, qui Cito dat, 
lat. : den, som ger snart, ger dubbelt. 

Bisam, m., (g.t. bisamo. bisain, bisem, m.lat. bi- 
samum, af hebr. bésem, vällukt), starkt och an- 
genämt luktande, tjock vätska, som fås af 
vissa djur, isht. bisam- el. muskusdjuret, och 
som användes inom läkekonsten. 

Bisarr, se Bizarr. 

BisChof och -SChoff, m., t. (egeutl. biskop), 
vanligen af rödt vin, socker och pomeranssaft 
tillagad dryck. 

BisCOtin (biskotang). n., fr. (ital. biscottmo, af 
biscötto, fr. biscuit), litet rundt sockerbröd. — 
Biscuit (bisqvih), n., litet rundt sockerbröd. 
vank af mjöl, ägg, mandel och socker: skepps- 
bröd; brändt, men ej glaseradt porslinsgods; 
starkt brändt tegel; m., ett slags vaxljus-lampa. 

Biscröma, f., ital., tonk. en trettiondetvådels 
taktnot. 

Biscuit, se under Biscotin. 

Biséäu. (-säh), m., fr. (af biais, krökning, skef- 
het), snedslipad kant pä skärande verktyg; af- 
slipad kant på spegelglas ; munstycket el. läppen 
på en orgelpipa; fasett på taffelsten. 

Bisectiön och -sekt-, f., nylat. (af bis, två 
gånger, och sectio, delning; jmf. Section), delning 
i två lika delar. — Bisegmént, n., (jmf. 
Segment), hälften af en delad linie. — Biseg- 
mentäbel, som kan delas i två delar. — 
Bisegmentatiön, f., delning i två lika delar. 

Bisextil, lat. (bisextilis, af bisextus, näml. (hes, 
skottdag — af bis, se d. o., och sextus, den 
sjette — så kallad, emedan skottdagen el. den 
dubbla 24 febr. hos romarne var = VI C al. 
Mart.), innehållande en skottdag. 

Biskop, m., gr. (eplskopos, uppsyniugsman), före- 
ståndare för ett större kyrkligt område el. så 
kalladt stift. 



Bismuthum, se Wismuth. 

BiSÖgno [bisänjo), m., ital. (fr. besnin, se d. o.), 
behof; al bisögno, vid behof, i nödfall. 

BisÖmura, n., lat.-gr. (af bis, se d. o., och gr. 
sömn, kropp, lik), dubbelgraf, graf för två personer. 

Bison, m., (lat. bison, af g.t. icisunt, wisant, wi- 
sent), i Litthauen och Kaukasus förekommande 
oxe, af den vanliga oxens storlek, med kort 
krusigt hår, stor puckel öfver bogarna samt 
åt sidorna utstående horn; amerikansk vildoxe, 
lik föregående, men med hela framdelen af 
kroppen långhårig. 

Bisönne (-sann'), f., fr., ett slags grå foderväf. 

Bisque (bissk'), f., fr. (sammandr. af lat. biscocta, 
två gånger kokt, af bis, se d. o., och cöquere, 
koka), ett slags soppa af buljong, ris och kräftor 
m. na.; i bollspel: fördel, som den ene spe- 
laren skänker den andra. 

Bissextil, se Bisextil. 

Bister, n., fr. (bistre), svartbrnn färg, som gö- 
res af sot och användes till lavering af teck- 
ningar. — Bistréra, måla med bister. 

Bisti, in., pers. (jnsti, af bist, tjugu), litet per-* 
siskt silfvermynt. ungef. = 6 öre rmt. 

Bistoquét (-ståckah), m., fr., fåråldr. ett slags 
kort biljardkäpp. 

Bisturi, m., (fr. bistouri, ital. bistori, bistorino, 
af Pistörium, nu Pistoja, hvarest de bästa bi- 
sturifabriker skola hafva funnits), ett slags fält- 
skärsknif med klinga, som kan infällas i skaftet. 

Bisylläbisk, lat. (bisyllabus, af bi, bis, se d. o., 
och syllaba, bokstaf, stafvelse), tvåstafvig. 

Bit, n., litet nordamerikanskt mynt = 5 pence, 
se d. o. 

Bitheism och -teism, m., lat.-gr. (af bi, bis, 
se d. o.; jmf. Theism), dyrkande af två gudar. 

Bitumen, n., lat., jordbeck. — Bituminéra, 
bestryka, belägga med jordbeck. — Bitunri- 
nös, jordbeckartad, genomträngd af jordbeck. 

Bivälvia el. -välver, pl., nylat. (af bi, bis, se 
d. o., och väluae, dubbeldörr), tvåskaliga -djur, 
musslor. 

BivitllO, n., lat. (af bi, bis, se d. o., och via, 
väg), skiljeväg. 

Bivouäc och Biviläk, m., fr. (af t. beiicach, 
egen ti. bivakt, hjelpvakt, som vid marknader 
el. oroligheter hade att understödja den van- 
liga by- el. stadsvakten), en trupps nattvakt 
under bar himmel, i fiendens grannskap; tå- 
gande trupps rast under bar himmel. — Bi- 
VUakéra, vaka el. rasta under bar himmel. 

Bizärr och Bisärr, fr. (bizärre, härledningen 
omtvistad), underlig, sällsam, besynnerlig; egen- 
sinnig, nyckfull ; narraktig. — Bisarreri, n., 
besynnerlighet; nyckfullhet; narraktighet. — 
Bizzarraménte, ital, tonk. på sällsamt sätt; 
nyckfullt, — Bizzarria, f., ital., egentl. nyck; 
tonk. hastig öfvergång ifrån en tonart till en 
annan. 

Bjarmaland, fornnord. geogr.. det af bj ar- 
me ma (fornnord. bjarmar) bebodda landet 
vid kusten af Hvita hafvet, 

Björn, m., fornnordiskt mansnamn med betyd.: 
oförfärad, djerf, stark kämpe. 

Blackdröp (bläckdröpp), m., eng. : svart droppe: 
ett i England allmänt brukadt läkemedel, hvars 
hufvudbeståndsdel är opium. 

Blackfriar (bläckfreler), m., eng., egentl. svart 
munk = Dominicaner, se d. o. 



96 



Blafard — BIoc. 



Blafärd (-fähr), m., fr. (af t. Meichfarb, af Meich, 

blek, och farbe, färg), en bleklagd, en blek : 
j nit'. Albino och Kakerlak. 

Bläme (blahm'), ni., tadel, klander; dåligt rykte. 
— Blaméra, fr. {blåmer, förr bhismer, af lat. 
blasphernäre, fr. biasphémer, ital. binsimäre). 
skymfa, förtala, bringa i dåligt rykte, vanära. 

Blanc, Blanca, Blanche, Blanco,m. fl., se följ. 

Blank, fr. "blanc, fem. blänche, eng. blank, 
sp. biänCO, ital. biänCO, hvit, som är ntan 
Häck, ren, blänkande, glänsande; tig. aftäekt, 
blottad; blanc de pérle (blang dpäiT) el. 
bl. d'Espägne (-despänj'), ett slags hvitt 
smink; blanc mangér (blang mangsjeh), n., 
kall efterrätt af grädde och socker, med till- 
sats af vanilj,, citron, kanel m. m. : hvitmat; 
en blanc (ang bläng), in blänco el. in 
biänCO, obeskrifvet, icke ifyldt; fullmakt 
in biänCO, urspr. ett blad, hvarå öfverst 
skrefs ordet fullmakt, nederst utgifvarens namn, 
för öfrigt tomt att ifyllas efter behag; oin- 
skränkt fullmakt; en dossera en vexel in 

" b., köpm.t. vid en dosse manget (se d. o.) 
lemna plats på vexelns baksida för dens namn, 
som får vexeln ; blänco-kredit, m., öppen 
kredit, som blott hvilar på personligt förtro- 
ende; Cärte blänche (kart' blangsch:), oin- 
skränkt fullmakt; blank vérses (blänk varses), 
pl., eng., verser utan rim el. blankvers. — 
Bläncael. Biänca, ital., Blänche (blangsch'), 
fr., f., qvinuonamn med betyd.: den hvita, den 
rena. — BlänCOS, pl., sp., egentl. hvita, 
rena; anhängarne af oinskränkt envälde i Spa- 
nien 1820, ){ Negros; äfv. portug. silfver- 
mynt, som präglades omkr. 1430, ungef. = 
2 rdr. 61 öre rmt. — Blanchéra (blangsch-), 
göra hvit, hvitfärga; 'tvätta; grofsläthyfla ; slät- 
fila, blankfila ; hofsl.t. afverka (en hästhof) ; 
hvitlimma; polera, renskura. — Blancherle 
(blaugsch'rih), n., fr., bleke, blekplats. — Blan- 
ChissÖur (blangschissöhr), m., och Blan- 
Chisséuse (-schissöhs'), f., fr., blekare, tvättare; 
blekerska, tvätterska. — Blankett, hl, litet 
skuret, rent pappersblad att begagna till bjud- 
nings- el. notifikationskort m. m.; papper, hvarpå 
de allmänt brukliga ordalagen till vissa afhand- 
lingar, uppgifter o. s. v. (t. ex. hyreskontrakt, 
mantalsförteckningar o. d.) äro tryckta el. 
skrifna, med lemnadt blankt rum för de en- 
skilta bestämmelserna. 

Blaserad, fr. {blasé, af blåser, förslöa, urspr. 
förbränna, torka), förslöad, försvagad genom 
utsväfningar; öfvermätt; slö, liknöjd. 

Blasfem, Blasfemi, m. fl., se Blasphem. 

Blasön (blasäng), m., fr. (af t. biåsen, blåsa, 
emedan härolden måste genom trumpetstötar 
tillkännagifva hvarje riddares uppträdande vid 
tornerspelen och derpå förklara tecknen på 
lians vapensköld, hvilket kallades att utblåsa 
vapnet; el. ock af g. t. blässe, tecken), vapen- 
sköld; vapenlära, jmf. Heraldik. — Bla- 
sonnéra, vapenl. måla (vapen) med behöriga 
färger; granska och förklara ett sköldemärke 
till alla dess beståndsdelar i behöriga konst- 
termer. — Blasonnist el. Blasonneur 
(-nöhr), na., vapenkännare. 

Blasphem, Blasphematörisk och Blas- 
phemisk, äfv. Blasfem, gr. {bläsphämos, af 
blasphämein, tala sä, att man derigenom kan i 



9kada — bläptein : — en annans rykte : phamä), 
hädisk, bespottande : smädefulL — Blasfe- 
mera, häda, bespotta; skymfa; bringa i dåligt 
rykte. — Blasfemi, f., hädelse, bespottelae; 

iifv. majestätsbrott, bestående i smädefullt tal 
om regenten. — Blasfemist, m., hädare, 
bespottare, isht. en, som hädar Gud. 

Blauholz, se Hämatoxylon, under Hämatin. 

Bleckert, n., t., ett slags vin ifrån Rhentrakteu. 

Blenda, se Blända. 

Blennemesis, f.. gr. (af blénna, slem, och 
emesis, kräkning, uppkastning), läkek. slem- 
uppkastning. — Blennophthalmi och -of- 
talmi, f., (gr. ophthalmös, öga), läkek. ögonens 
rinnande. — Blennöptisis, f., (gr. ptytis, 
spottning, af ptyein, 9potta), läkek. slemhosta. 

bröstkatarr. — Blennorrhagi och -ragi el. 
Blennorrhöe och -röe, f., (gr. rhan, flyta), 
läkek. hvit fluss; slemflytning; äfv. droppet. — 
Blennösis, f., (gr. nösos, sjukdom), slem- 
sjukdom. 

Blepharitis, f., gr. (af blepharon, ögonlock), 
läkek. brand i ögonlocken. — Blepharo- 
phthalmi och Blefaroftalmi, f., (gr. ophthal- 
mös, öga), läkek. brand i öga och ögonlock. — 
Blépharoplastik och Blef-, f.,^(jmf. Pla- 
stik), läkek. med konst åstadkommen ögonlocks- 
bildning. 

Blessera, fr. (blesser), skada, såra. — Bles- 
SUre, f., och BlessyT, m., sår, bekommet i 
strid, genom vapen (brukas någon gång. dock 
mera på skämt, äfveu om andra slags sår). 

Blestrism, m., (bläsfrismös, af blästrlzein, kasta 
hit och dit), läkek. en sjuks oupphörliga oro 
och kastningar hit och dit. 

Bleumouränt (blömurängj, fr. faf bleu. blå, 
och mourit', dö), vanl. förvr. Blommeränt, 
egentl. likblå, blekblå; hos oss oegentl. blom- 
strande, som har friskt utseende och god färg-, 
bleu-Thénärd (blötenähr), n., T hen ar ds - 
blått, koboltblått el. koboltultramariu: af 
franska kemikeru Thénard framställd, af ko- 
boltoxid, lerjord och kali bestående målarfärg. 

Blida, f., m.lat. (sannol. beslägtadt med gr. 
bällein, kasta), kastmaskin, som fordom hos os- 
begagnades att vid belägringar kasta stora ste- 
nar emot vallarna och in i den belägrade platsen. 

Blindage (blängdäsj'), n.. fr. (af blimlev, blända), 
krigsv. förskansning med blindverk el. blinde- 
ring: tak af hjelkar. betäckta med riskvistar, 
gödsel och jord. som bygges öfver batterier, 
för att skydda dem emot kasteld. 

BIOC, in., fr., (af g.t. bloc, bloch), block, kloss, 
kubb; hop af varor, hög: en bloc (ang -). 
på slump. — Blocäge (-käsj*), n.. el. BlO- 
Caille (-kalj'), f., småsten till att fylla tom- 
rum i murar m. ni.; omvänd bokstaf i tryck. 
— Blockad, m., (fr. blocus. ital. bheeäta), 
krigsv. inspärrning, inneslut ning af stad. fäst- 
ning el. hamn med trupper el. krigsfartyg, for 
att utskära förbindelsen med det öfriga landet 
el. sjön samt dymedelst hindra undsättning och 
afskära tillförsel af lifsmedel. — Blockera, 
(fr. bloquer, egentl. tillspärra med block el. 
klossar), krigsv. medelst trupper el. skepp af- 
sparra alla tillgångar till en fästning, stad, 
hamn o. s. v., Dir att hindra undsättning, af- 
skära tillförsel af lifsmedel och såluuda tvinga 
del kriugrända stället till uppgift. — Block- 



Blommerant — Boite. 



9' 



hus, (t. blockhaus), krigsv. förskansningshus 
tor 25 — 100 man, omgifvet af graf och vall 
samt bygdt af grofVa bjelkar, vanl. insänkt 
några fot i jorden, samt försedt med skott- 
gluggar och tak, merendels öfvertäckt med 
jord, för att vara bombfritt ; mek. infattning, 
hvaruti en blocktrissa el. blockskifva sitter. — 
BlÖOksképp, gammalt utdömdt och aftack- 
ladt linieskepp, hvilket bestyckadt utlägges till 
försvar vid inloppet till en hamn, el. användes 
till skeppskyrka, fångskepp el. sjukskepp. 
Blommerant, se Bleumourant. 

Blond (blångdj, fr. (m.lat. blundus, blöndus, g.t. 
blendan, eng. blend, blanda, sål. egentl. som 
är af blandad färg), ljushårig, med blå ögon 
och ljuslett hy. — Blondin (blångdang), m., 
ljuslagd yngling; äfv. tillgjord ung man, sprätt. 
— Blondine och -din (blångdlhn'), f., Ijuslagdt 
fruntimmer. 

BlÖnder (Mängder), pl., fr. {blonde), ett slags 
tunna och genomskinligt knypplade spetsar af 
rått silke. 

Blouse, f., och Blus, m., fr. {blouse, prov. 
blezo, bleso), tunt öfverplagg, vanl. af lärft el. 
bomullstyg, i form af skjorta, och som brukas 
med bälte om lifvet; biljardpåse, hvari de 
gjorda bollarne falla. 

Blue-stocking (bluhstocking), m. och f., eng. 
(af blue, blå, och stöcMng, strumpa), urspr. 
benämning på de lärda och vittra medlem- 
marna i en omkring 1780 i London stiftad 
klubb, hvars förnämsta personlighet, en fru 
Stillingfleet, alltid skall hatva begagnat 
blå strumpor; sedan i allmnht. skämtsam be- 
nämning på lärdt fruntimmer el. författarinna: 
blåstrumpa. 

Bluötte (blyätt'), f., fr., egentl. gnista; qvickt 
infall; ströskrift; isbt. litet teaterstycke af 
skämtsam art. 

Bluffs (blöffs), pl., eng., egentl. höga klipp- 
stränder; i nordamerikanska vestern : låga kull- 
sträckningar längs flodernas lopp. 

Blumlst, m. och f., t. (af blume, blomma), blom- 
stervän, blomsterkännare, blomsterodlare; jmf. 
äfv. Fleurist. — Blumistik, f., blomster- 
kännedom, blomsterodling. 

Blunder (blonndöri-, dock vanl. blunder), m., 
eng., förbiseende, felsteg, misstag, dam handling. 

Blus, se Blouse. 

Blyerts, se Graphit. 

Blända, f., foranord. (af blandinn, eg. part. perf. 
af blanda, blanda, sål.: opålitlig, falsk), qvinuo- 
namn med betyd.: den listiga, den illsluga. 

B moll, tonk. tonart, som företecknas med fem 
b och hvars första ton är b. 

Böa (constrictor), f., lat. (af bos, oxe), afguda- 
orm, kungs- el. jätteorm; boa betecknar äfv. 
hos oss ett till formen ormlikt skinnbräm, 
som fruntimmer vintertiden bära om halsen. 

Boabab, se Baobab. 

Böärdinghouse (båhrdinghaus), n., eng. (af 
board, egentl. bräde, bord, och house, hus), 
qvarter för sjöfolk, der de få uppehålla sig, till 
dess de erhållit hyra på något fartyg. 

Boa upas, se Bohon upas. 

Böbbinuet, n., eng. (af bobbin, fr. boblne, spole, 
och net, nät), väfnad af cell-lika, sexkantiga 
maskor: tyll. 

Bobine, f., och -bin, m., fr., maskin, hvarpå 



krus; äfv. italienskt 
på olika ställen. 
, egentl. knopp, blåsa, 
med små träkulor. 



garn till väf, silke, tråd, o. s. v. uppvindas. — 
Bobina, uppvinda (garn o. s. v.) på bobin. 

Bocäge fbåkäsj'), n., fr. (uppk. af boscäge, m.- 
lat. boscägium, buskverk, småskog, af böscvs, 
ital. bö.<co, buske), lund, lustpark; under franska 
revolutionen: en del af det upproriska Ven dée. 

Bocassin, m., (ital. bocassmo, fr. boucassln), 
tryckt och glättadt bomullstyg ifrån Armenien 
och Persien. 

BÖCCa, f., ital. (fr. bouche, af lat. biicca, kind), 
mun; öppning; ingång; mynning, fjord. - 
Boccäle, m., bägare ; 
vinmått af olika storlek 

BöCCia (båttja), f., ital. 
kula; omtyckt ital. spel 

Bocher, se Bachur. 

Bodmeri, n., t. (eng. bottomry, af tyska ordet 
boden, förd. bodem, köl, understa delen af ett 
fartyg), lån, som emot öfverenskommen hög 
ränta (kallad premie) af sjökapten el. skep- 
pare upptages emot pant i frakt, fartyg el. 
last, för att bestrida kostnaderna för resans 
fortsättande el. nödig befnnnen reparation, och 
med fullkomlig förlust för långifvaren, ifall 
fartyget förolyckas. — Bodmerlst, m., bod- 
merigifvare. 

Boers (buhrs), pl., höll., egentl. bönder; jord- 
ägare i Kap-kolonien, som äro af holländskt 
ursprung. 

Boett, m., fr. (boite, dosa, ask), fodral till ver- 
ket på ett fickur, vanl. betäckande endast bak- 
sidan, men äfv. stundom framsidan el. urtaflan. 

Boeuf (böf), m., fr., oxe; boeuf å la mode 
(- alla mådd'), maträtt, bestående af stekt oxkött. 

Bog, slav. namn på den högste guden; före- 
kommer äfv. i flera sammansatta afgudanamn. 
— Bogisläus el. Bögislaw, m., (slav. 
slawa, ära, rykte), mansnamn med betyd. : rykt- 
bar och vördad som en gud, el. en, som lof- 
var och prisar Gud; jmf. Gottlob. — Bogo- 
miler, pl., bulg.-slav., medlemmar af en kättare- 
sekt i Thracien under 12:te och 13:de årh., 
så benämda af deras oupphörliga bedjande: Bog 
milui, d. ä. : Gud, förbarma dig ! 

Bogdo Lama, se Kutuchta. 

Bogisläus, Bogomiler, se under Bog. 

Bogsera, höll. fortskaffa fartyg, pråm el. flotte 
medelst ett vid bogsprötet el. något annat 
ställe fästadt starkt tåg, hvars andra ända är 
fästad vid ett framför varande fartyg el. båt, 
som drifves antingen genom rodd el. ångkraft. 

BÖgspröt, n., höll. (boegsyriet), tjock, uppåt 
ifrån fören liggande trästam, som tjenar till 
ett slags mast, hvarpå de s. k. stagseglen föras, 
och hvarmedelst, genom dervid fastade tåg, 
förresningen stöttas. 

Bobon upas, n., malaj, {puhn-upas, af puhn, 
träd, och upas, gift), egentl. trädgift ; det stora, 
i Ostindien förekommande träd, hvars blotta 
utdunstning man tillagt egenskapen att döda 
på långt afstånd. [fälttecken. 

Bolna, f., baskisk mössa, Carlisternas i Spanien 

Boiséra (båas-), fr. (boiser, af bois, trä), panela, 
förse med brädfoder. — Boisäge (båasäsj') 
el.Boiseri (båas-), n., panelning, invändig bräd- 
fodring. 

Boite (båähf), f., fr. (förd. boiste, boueste, af gr. 
pyxis, ask), ask, dosa, fodral; jmf. Boett; 

13 



98 



Boitout — Eoi 



boite å goudrön (- - gudrång), tjärask: i I 
Frankrike uppfunnen och af Robert Brouhn i 
i Stockholm förbättrad helsoapparat, bestående af 
en blecklåda, fylld med tjära och så inrättad, att [ 
denna från en möjligast stor yta småningom j 
afdunstar, hvarigenom erhålles en konstgjord | 
barrskogsatmosfer af synnerligen angenäm och \ 
helsosam beskaffenhet; äfv. Émanateur hy- 

giénique och Goudronniére. 

Boitöut (båatuh), m., fr. {bois tout, drick allt, 
af boire, dricka), bägare utan fot, som man 
ej kan ställa ifrån sig, utan att hälla ur den 
deruti befintliga vätskan; tumlare. 

Boj, m., höll., tunna el. träkloss, hvilken, fästad 
vid ett ankare, simmar på vattnet och angif- 
ver ankarets läge; måladt trästycke, antingen 
i form af en vals, tunna el. kägla, som ut- 
lägges vid blindklippor och på grunda ställen, 
till varningstecken för seglare. 

Boj, n., (t. boi, fr. boie, balette), ett slags groft 
ylletyg, som vanl. begagnas till foder, sällan 
valkadt, men ruggadt, borstadt och varm- 
pressadt. 

Bojar, m., slav. (af rysk. bojärin, g. slav. boljärin 
och böljar, förnäm herrre, af bölii, stor, hög), 
adlig godsägare i flera slaviska länder. 

Bolelit, se under Boletus. 

Bolera, f., och Bolöro, m., sp., med sång och 
kastanjetter beledsagad spansk dans i •£ takt, 
som utföres af två personer, och till sitt uttryck 
är ädlare och mindre sinnlig än fandangon. 

BolétUS och Bolét, m., lat. (gr. bolltäs), ett 
slags ätbar svamp, som äfven användes inom 
läkekonsten. — Bolelit och -letlt, m., för- 
stenad svamp. 

Bolid, m., gr. (bolls, genit. bolldos, någonting 
kastadt, af bällein, kasta), eldkula med lysande 
svans, som med ytterlig snabbhet skjuter fram 
igenom rymden och ofta med en knall ned- 
faller till jorden i form af en sten. 

Bolinsprilta, sjöt. tåg vid de större råseglen. 

BollandlSter, pl., (efter stiftaren Bolland), med- 
lemmarne af ett jesuit-sällskap i Antwerpen i 
17:de årh., som utgaf Acta sanctorum. 

Bollötta, f., ital. (af böllo, sigill, af bolläre, 
stämpla, jmf. Bulla), förtullningsbevis; sund- 
hetspass; i allmnht. intyg öfver en erlagd afgift. 

Bolognéserfläskor el. Bolognéserkölfvar, 
(efter uppfinningsorten Bologna), benämning 
på vissa slags flaskor el. glaskolfvar, hvilka 
genom plötslig afkylning vid blåsningen fått 
den egenskapen att springa sönder, så snart 
en skarp sten el. annan hvass kropp nedfiillcs 
emot deras botten, men tåla en temligen stark 
stöt af en slät el. rund kropp. — Bolognéser- 
hundar, små hundar med långt, silkeslcnt, 
något lockigt och vanl. hvitt, mera sällan brunt 
el. svart hår, med breda, nedbängande öron 
och uppåt krökt svans. — Bolognéser- cl. 
Bolögnerskölan, konsth. målarne Carac- 
ci's skola emot slutet af 16:de årb., som 
sökte att förena de särskilta äldre mästames 
företräden. 

Bölus, m., lat. (bölw, bit, gr. bölos, jordklimp), 
högst fin och starkt sammanbakad jcrn- och 
kiselbaltig lera af mörkt isabellgnl el. ljust 
gulbrun, stundom svartbrun färg, och som är 
fet för kiinsclu, laster vid tungan samt sönder- 
faller i vatten; jmf. Terra sigillata. 



Bölzas, pl., ostindiska bomullsdräller. 

Bomb, m., fr. [bombe, ital. bomba, af gr. br, n >- 
bos, doft brummande ton), ihålig jernkula af 
7,9, 11, ända till 13 tums genomskärning, fylld 
med sprängladdning el. brandsats, och gjord att 
afskjutas ur mörsare och bombkanoner, för att 
icke allenast genom sin stora falltyngd genom- 
bryta fasta hvalf, utan äfven springa sönder och 
med spillrorna döda manskap el. med sin brand- 
sats antända; fyrv. ihålig kula af papp el. af 
trä och fylld med lyskulor el. andra satser. — 
Bombärda el. -bard, f., krigar, förd. ma- 
skin, som slungade stora stenar, jmf. Ballist 
och Blida; äfven förd. i Tyskland bruklig 
kanon, som sköt stenar; äfv. nyare, på krigs- 
skepp begagnadt eldvapen, som ligger i gaffel, 
har en mynning, som utvidgar sig som en 
trumpet, och skjuter en-pundiga kulor; tonk. 
föråldradt trä-blåsinstrument af betydlig stor- 
lek, äfv. kalladt Pommer; äfv. öppen, 10—32 
fots rörverksstämma i orgelverk. — Bombar- 
demént och -demäng, n., fr., beskjutning 
med bomber. — Bombardera, beskjuta med 
bomber. — Bombardérgalliöt, m., till 
bombkastniug bestämdt, med mörsare bestyekadt 
skepp af stark byggnad, med två, stundom äfv. 
tre_ master och bogspröt. — Bomdardön 
(-dang), m., fr., blåsinstrument af messing med 
mycket starkt ljud och som hufvudsakligeu an- 
vändes i militärmusik. 

Bomba, m., slafnppsyningsman på de vestindiska 
öarna. 

Bombasin (båmmbassaug), m., fr. (af gr. br,m- 
byx, silkesmask), ett slags tyg, som ursprung- 
ligen väfdes uti öfra Italien, af bomull, kamel- 
hår och silke, men numera i flera andra euro- 
peiska länder, mest af ull. 

Bombäst, m., (af eng. bwnbast, bombast, d. ä.: 
med bomull uppblaudadt tyg, af gr. bömbi/x. 
m.-lat. bombax; enl. andra af det binamn, som 
den bekante Theophrastus Paracelsus 
antog: Bombastus; enl. några slutligen af gr. 
bombos, surrande ljud, jmf. Bomb), ordsvall: 
svulstigt, högtrafvande tal- el. skrifsätt. — 
Bombastisk, svulstig, högtrafvande. 

BömbO, m., i Nordamerika: kryddbrännvin. till- 
redt af rom, mnskat och socker. 

BÖmbus , m., gr. (bombos, surrande ljud; jmf 
Bomb), läkek. susning i örat. 

Bombycin, se följ. 

Bömbyx, ra., gr. och lat, en art silkesmask: 
den råa .silkcsmassan. — Bombycin, (lat. 
bombycinus), som är af silke, silkes-. 

Bon (bång), fem. bonne (bann'), fr., (lat. böuus), 

god, bra-, bon! godt ! bra! bon gré , mal 

gré (gré, vilja, godtycke, lat. grähm), godvil- 
ligt eller med tvang, med eller mot ens vilja: 

bon jour (- ajubr), god dag! bon soir 
(- siiahr), god afton! bon voyäge (-v&ajäsj), 

lycklig resa! tout de bön (tuh dö bång). 

pä fullt allvar; bonne heure (bann' obr'), 
egentl. god timma, lycklig stund : ä la bonne 
heure, i rattan tid, i en lycklig stund; valan 1 , 
må gä! de bonne heure (dö--), i god tid: 
— bon, snöat, m., pl. bons (bång), köpm.t. 
skriftlig anvisning på penningar el. varor; in- 
fcyg, hvarigenom en skuld erkännes el. accep- 
teras; bon å vue (bång-n-a-vyh), pl. bons 
å VUe (bäng-s-a vyh). vid uppvisning el. Big( 



Bona — Bonus. 



99 



betalbar vexel; bon royal (- råajäl), pl. bons 
royäux (- råajåh), förd. i Frankrike: anvis- 
ning på skattkammaren; äfv. bon du trésör 
(- dy tresahr); — bonne, subst. f., lärarinna, 
uppfostrarinna, jmf. Gouvernante. — Bon- 
jour (bångsjuhr), m., tätt åtsittande, lätt lif- 
rock, som vanligen räcker ned på balfva låret. 

Bona, Bona acquisita, Bona aliena, m. fl., 
se under Bonus. 

BonäCCia (-nättja), ital., Bonäce (-nähs'), fr., 
f., (lat. malaria, gr. malakla, vindstilla), hafs- 
stilla; på Medelhafvet: än kortare, än längre, 
ibland under flera dygn rådande, vind- ocb 
hafsstilla, som af sjömännen gemenligen fruktas 
såsom bådande en väldig storm. 

Bona fide, Bonae fidei, se under Fides. 

Bona gratiå, se under Gratia. 

Bona mente, se under Mens. 

Bona officia, se under Officium. 

Bonapärte (-part'), fr., el. Buonapärte, ital., 
ni. (af lat. bönus, god, och pars, del. lott), 
mansnamn med betyd.: den lyckligt lottade. — 
Bonapartist, m. , anhängare af Napoleon 
Bonapärte, bans familj el. välde. — Bona- 
partlsm, m., förkärlek för Napoleon Bona- 
partes person, familj el. styrelsesätt; äfv. sam- 
manfattningen af Napoleons ocb Napoleonider- 
nas politiska åsigter ocb sträfvanden. 

Bona venia, se under Venia. 

Bonaventura, m., ital. (buöna ventura, god 
lycka), mansnamn med betyd.: den af lyckan 
gynnade. 

Bonavöglia el. Buonavöglia (-vlllja), m., ital. 
(af buöna, god, ocb vöylia, vilja), en frivillig; 
isbt. frivillig galerslaf. 

Bonbön (bångbång), n., fr. (af bon, god; egentl. 
godtgodt), nämnarn. — Bonbonniére (bång- 
bånnjähr), f., ask med nämnarn; äfv. ett slags 
fruntimmersmössa. 

Bon-Chrétién (bång-kretjang), m., fr., egentl. 
god kristen; benämning på ett slags stora och 
särdeles välsmakande päron. 

Bond, m., pl. bonds, eng., skuldförskrifning, 
obligation. 

Bond (bång), ni., fr., studsning, återslag; språng, 
hopp; ridt. en hästs språng, då han hoppar 
rakt upp och fötterna sedan komma att stå på 
samma ställe som förut. 

Bonet, se Bonit. 

Bong, n., lampfesten hos japaneserna. 

Bon gré, mal gré, se under Bon. 

Bonhomie, se följ. 

Bonhömme (bånnåmm'), m., fr. (af bon, god, 
bra, och homme, menniska), godhjertad men- 
niska, hedersman; understuudom skämtv. ärlig 
narr, godt, enfaldigt nöt. — Bonhomie (bånn- 
åmml), f., naturlig godhjertenhet, godmodighet; 
enfaldighet. 

Bonifäcius, m., nylat. (af bönum, godt, och 
fäcere, göra), mansnamn med betyd.: den väl- 
görande; skämtv. värd, jmf. Wohlthäter. — 
Bonificatiön och -katiön, f., godtgörelse, 

skadeersättning. — BonifiCÖra, godtgöra, gifva 
skadeersättning. 

Bonis, Bonis auspiciis, Bonis avibus, 

se under Bonus. 
Bonit el. Bonét, m., fr. (bonlte, sp. bonito, 

arab. bainit), ett slags taggfeuig benfisk i 



tropikhafven, med fyra svarta iåugränder på 
sidorna. 

Bonitét, f., lat. {bönitas, af bönus, god), en saks 
inre värde el. godhet; jmf. Veritet. — Bo- 
nitéra, uppskatta, värdera; isht. bestämma 
värdet af en jordegendom, icke allenast efter 
storleken af dess omfång, utan äfven efter jor- 
dens beskaffenhet och afkastning. 

Bon jour och Bonjour, se under Bon. 

BoniXLÖt (bångmåh), n., fr. (af bon, god. och 
mot, ord), egentl. ett godt ord, något väl, qvickt 
sagdt, qvickt infall. — Bonmotisera (bång- 
måt-), skämta, göra infall; göra qvickheter. 

Bonne, se under Bon. 

Bonne amie, se under Ami. 

Bonne bouche, se under Bouche. 

Bonne espérance, se under Espérance. 

Bonne foi, se under Foi. 

Bonne fortune, se under Fortune. 

Bonne heure, se under Bon. 

Bonne humeur, se under Humeur. 

Bonnes graces, se under Grace. 

Bonnet (bonnäh), m., fr. (prov. bonéta, ostind. 
banat, ylleduk), mössa, hufva; sjöt. (vanl. ut- 
taladt bannet), smalt segel, som i godt väder 
fästes vid underliket af ett annat segel, för att 
öka dess vindfåug; krigsv. upphöjning på bröst- 
värnet till förekommande af ryggskott och be- 
skjutning längs efter, äfvensom för att skydda 
mot elden ifrån närliggande höjder, i dessa 
båda sista bemärkelser äfv. Bonnétte, f., 
och Bonnett, m. ; bonnets-röuges (bonnäh 
rusj'), pl. rödmössor: öknamn på de franska 
Jakobinerna. — Bonnetera, krusa och 
bocka; förse bröstvärn med bonn ett. 

Bono modo, se under Modus. 

Bonorum cessio, se Cession. 

Bonorum collatio, se under Collation. 

Bonorum eommunio, se under Commu- 
nion. 

Bonorum possessio, se under Possedera. 

Bons, Bons royaux, m. fl., se under Bon. 

Bon sens (bång säng), m., fr., sundt förnuft, 
vanligt menniskoförstånd ; jmf. SensUS COm- 
munis. 

Bon soir, se under Bon. 

Bon ton (bång tång), m., fr., god ton, fint um- 
gängessätt, lefnadsvett. 

Bonum, Bonum et aequum, m. fl., se följ. 

Bönus, -a, -um, lat,, god; bönum et äé- 
quum, rätt och billigt; bönis auspiciis 
(jmf. Auspicium, under Auspex) el. bönis 
ävibus (ävis, fogel), egentl. med goda el. godt 
förkunnande foglar; under goda förebud. — 
bönum, n., pl. böna, egentl. det goda; 
lycka, fördel; gods, väl; Cui böno? till hvad 
ändamål el. nytta? hvartill? bönum avitum, 
familjegods, arfgods; bönum naturäle, na- 
turgåfva; bönum publicum, det allmänna 
bästa; pro böno publico, för det allmänna 
bästa, för allmänt väl; SUmmum bönum, 
det högsta goda ; böna, pl., gods, förmögenhet, 
qvarlåtenskap ; böna acquisita, el. böna 
adventitia (-ticia), icke genom arf erhållna, 
utan förvärfvade egodelar, aflingegods; böna 
aliena, främmande gods; b. avita el. gen- 
tilitia (-licia) el. stemmätica, gods, som 
ärfts ifrån förfäder, stamgods; b. civitätis 
el. b. publica, allmän egendom, statsegen- 



100 



Houvivaiit — Botte. 



dom, allmänning; b. COmmunia, allmän egen- 
dom, egendom, som tillhör en menighet; b. 
Cönjugum, äkta makars egendom; b. dain- 
natörum, dömdes gods; b. dotälia, hem- 
gift; b. ecclesiästica, kyrkogods; b. feu- 
dälia, länsgods; b. hereditäria, arfvegods; 
b. immobllia, fast egendom, jord med åbygg- 
nad o. m.; b. indivisibilia, odelbar egen- 
dom; b. mariti, mannens (makens) egendom; 
b. matérna, mödernegods; b. minörum, 
omyndiges gods; b. mobllia, lösegendom, 
lösören; b. paterna, fädernegods; b. publi- 
ca, se ofvan; b. publicäta, indragen och 
för offentlig räkning såld egendom; b. räpta, 
röfvad egendom; b. receptitia (-ticia), hu- 
strun tillhörig egendom, som mannen hvarken 
får nyttja el. förvalta; b. utensilia, husge- 
råd, bohag; b. UXÖris, hustruns (makans) 
egendom; b. vacäntia, gods utau ägare; 

in bönis, i förmögenhet; c e dera bönis, 
afträda all sin egendom åt sina fordringsägare, 
jmf. Cedera. 

Bonvivänt (bångviväng), m., fr. (af bon, god, 
godt, och vivre, lefva), person, som tycker om 
nöje och vällefnad, sinnlig menniska; goddags- 
pilt; lefnadsglad menniska, lustigkurre. 

Bon voyage, se under Bon. 

Bonz, m., jap. (förvr. af busso, en from), prest 
af Fo's el. Buddhas religion i Kina el. Japan. 

Books (bucks), pl., eng., ett slags genomskinlig, 
särdeles fin bomullsväfnad, som förd. förfärdi- 
gades endast i England, men nu äfven i Sachsen. 

Boötes, m., gr. (af bus, oxe), egentl. oxdrifvare; 
astron. stjernbild på norra himlahvalfvet, mellan 
den s. k. nordliga kronan och hufvud- 
stjernorna i stora björn; jmf. Arkturus. 

Bor, n., kemiskt enkel, gulbrun, eldbeständig, 
i vatten olöslig kropp, som i förening med 
syre finnes i borax el. tinkal och erhålles ge- 
nom att sönderdela borsyra med kalium. 

Böra el. Borra, f., ital. (sannol. af slav. burja, 
beslägtadt med lat. böreas), häftig nordostvind 
(isht. vid kusten af Triest). 

BÖrax, m., ro. lat. (pers. burah, af arab. buraq, 
af baräqa, glänsa), basiskt boraxsyradt natron, 
ett salt, som utvittrar flerestädes på jorden. 

Borboriäner el. Borboriter, pl., (egentl. 
träckmänner, af gr. börboros), öknamn på åt- 
skilliga gnostiska sekter i de första århundradena. 

Bord, Q., t., (g. t. bort, borto, got. baurd), kant, 
rand; sjelfva sidan af ett fartyg rundt omkring 
uppe vid däcket; iifv. sjelfva skeppet i sam- 
manställningen: om bord, på skeppet; ba- 
bord, venstra, styrbord, högra sidan af el t 
skepp, då man vänder ansigtet emot fören. — 
Bordäge (bårdäsj'), n., fr., skeppels yttre 
brädbeklädning. 

Bordéäiixviner (bärdäh-), alla öfver Bordeaux 
i Frankrike försända franska viner. 

Bordell, m., (fr. och prov. bordel, il al. bovdello, 
in. lat. bordellwm, litet bus, deniin. af g.fr. borde, 
prov. börda, hydda af bräder, af gol. baurd, 
bräde)) glädjehus, horhus. 

Bordereäu (-rån), n., IV., förteckning öfver de 
särskilta myntsorterna; äfven utdrag ur en 
räkning. 

Bordoyera (bärdäaj-), IV. (bordoyer), göra en 
genomskinlig emaljfärg ogenomskinlig. 

Bordsurtout, se under Surtout. 



Borduna, se Bourdon. nordlig. 

Böreas, m., lat., nordanvind. — Boreälisk, 

Bornera, fr. [borner, af borne, g.fr. bodne, bonne, 

m. lat. bodnia, bonna, gräns), begränsa, inskränka; 

hos oss oegeutl. fradga sig; jmf. MOUSSera; 

bornerad, begränsad; inskränkt, dum. 
Börough (börroh), m., eng. (fr. bourg, t. bwg), 

köping. 
Borra, se Borå. 

Borussia, f., lat. benämning på Preussen. — 
Borussomani, f., (gr. manla, raseri), öfver- 

drifven förkärlek för allt preussiskt. 

Böschli, m., turk. frivillig krigsman till häst. 

Bosniäker, pl., slavisk folkstam i Bosnien; 
under sjuåriga kriget: med lansar beväpnade 
lätta ryttare i preussiska hären. 

Bösporus el. Bosporen, m.,«gr. (af bus, 
oxe, nötkreatur, och pöros, öfvergång, sal. egentl. 
oxsundet, emedan enl. gr. myt. den af Juno 
till en ko förvandlade lo skulle hafva simmat 
deröfver), sundet vid Konstantinopel. 

Bosquét (boskhah), m., fr., lund, lustpark. 

BÖSSe (båss'), f., fr. (ital. bözza), buckla, upp- 
höjdt arbete i vax, ler, gips o. s. v. ; ärv. mön- 
ster, modell. — Bossäge (båssäsj'), n., fr., 
upphöjdt el. framspringande murverk. — Bos- 
selera, fr. [bossehr), urhålka, göra drifvet ar- 
bete; bosselérad, urhålkad, försedd med 
bucklor, drifven. — Bossera, forma bilder 
af någon mjuk massa. 

Boständschi, m., turk. (af pers. bostån, träd- 
gård), egentl. trädgärdsvaktare; väktare vid tur- 
kiska sultanens harem, äfven tjenstgörande som 
hans roddare och skarp rättare ; boständschi- 
bäscni, m., bostandschia förman; upp- 
syniugsman öfver trädgårdar, kanaler och lust- 
slott i Turkiet. 

Boston, ni., (tvhist bostonien, efter staden Boston 
i Nordamerika), ett slags kortspel på tre. stun- 
dom äfv. på fyra man hand. 

Botanik , f., gr. (af bottlnä, ört), vetenskap, som 
handlar om växtrikets alster. — BotäniCUS 
el. Botaniker, in., en, som är kunnig i bo- 
taniken: örtkännare, växtkännare. ■ — Botani- 
sera, uppsöka, samla och undersöka växter. — 
Botanisk, som tillhör, har afseeude pl ört- 
kunskapen el. afser att befrämja dess studium; 
bot. trädgård, hvari alla slags växter odlas 
och underhållas lill befrämjande af vetenskaplig 
kännedom af växtriket. — Botanist, m., en. 
som botaniserar, som är öfvad och skicklig i detta 
slags forskning; j mf. Botaniker. - Bötano- 
graphi och -grafi, f., (gr. gräphein, Bkrifva), 
ört- el. väx I besk ri In ing. — BÖtanOgräf, ni., eu. 
som beskrifver växter. - Bötanogräfisk, vixt- 
beskrifvande. — Bötanolit, m., [gr. lithos, 
sten), förstenad växt. Bötanolög, ni., växt- 
kännare; lärare i botaniken. - BÖtanolOgi, 

i'., (gr. logos, ord. lära) = Botanik. — Bö- 
tanomanti, I'., (gr. mantéia, spådom), spådom 
af växter. — Bötanophäg och -fäg, m . 
(gr. phagein, äta), växtätare. Bötanofägisk, 
som äter växter, som närer sig af växter. — 
Botanöphilus, m.. (gr. philein, älska), växt- 
älskare. 

Botryitisk , gr. (af bötrys, drufva), byggn.k. 
drnfformig. 

Botte, f.. pl. bottes (bål t'), fr. (prov. och sp. 
bota, stöfvel, ital. botte, fat, tysk. butte. biitte, 



Bottesa — Bourre. 



101 



gr. by tis, bytlnä, pytlnä, flaska) ,_ stöfvel; ä 
propÖS de bottes (appråpl dö bått'), egentl. 
i anledning af stöflar; utan anledning, utan 
sammanhang, utom samtalsämnet. — BÖttes- 

förtes (båtf-farf) el. Bottförer, pl., utan- 
stöflar. — Bottin, m., fruntimmers-halfstöfvel ; 
snörkäuga, som går upp på halfva benet. 

Bottéga, t'., ital. (prov. botJga, fr. boutique, af 
lat. apotheca, gr. apothäkä, nederlag), bod, salu- 
bod, kaffebus ; isht. uppassare på ett kaffebus. 

Bottförer, Bottin, se under Botte. 

Boucanier (buhkanjeh'), m., fr. (egentl. vildox- 
jägare), förd. benämning på åtskilliga i de 
amerikanska farvattnen kryssande sjöröfvare; 
jmf. Aventurier och Flibustier. — Bou- 
caniére (bubkannjähr'), f., vildoxjägare-gevär, 
ett sämre slags bössa. 

BÖUChe (busch : ), f., fr. (ital. böcca, lat. bucca), 
mun; DÖUChe Clöse (- klåhs'), var tyst! tyst! 
bÖUChe-trÖU. (- truh), m., person, som endast 
fyller en annars tom plats; teat.t. person, som 
brukas att i nödfall utföra någon obetydlig biroll; 
bonne bÖUChe (båun'-), läckerhet, kräs- 
lighet; äfv. angenäm eftersmak; pour la 
bonne bÖUChe (purr la bann' -), för en 
läckergom; något välsmakande. 

Bouchet (buschäh), m., fr., kryddad dryck, be- 
stående af vatten, socker och kanel. 

Bouchéra (busch-;, fr. (boucher, af bouche, mun), 
tillstoppa. 

Böiicle (buckl'), f., fr. (af lat. buccida, afrundad 
upphöjning), buckla, ring, spänne; hårlock. 

Bondéra (bud-), fr. (bouder), se trumpen, mulen, 
förtretad ut, vara gnatig, misslynt. — Bou- 
derie (buderih),_ u., trumpenhet; gnatighet. — 
Boudeur (budohr), m., och Boudéuse (bu- 
döhs'), f., trumpen, gnatig menniska. — Bou- 
döir (budåähr), m., liten kammare att vara 
allena uti, fruntimmerskabinett. 

Bouffera el. Buff-, fr. {bouffer, bouffir, upp- 
blåsa), blåsa upp kinderna; pösa upp, svälla 
ut; äfv. bugta sig. ■ — Bouffänt (buffäng), 
vid, pösig (isht. om styfva tyger). — Bouf- 
fänte (buffängf), f., ett slags vid och pösig 
fruntimmersdrägt. — Bouffette , f., och Buf- 
fétt, m., bandvippa, tofs; sjöt. tredje seglet 
på stormasten af en galer. — Buffärm, vid 
ärm, puffärm. 

Bouffön (buffäng), fr., Bufföne, ital, och 
Buffo, m., (af fr. bouffer, blåsa, blåsa upp kin- 
derna, såsom gyckelmakare göra till åskådarnes 
förlustelse), gyckelmakare, pajas, hanswurst; 
buffo äfv. den komiske bassångaren i den 
italienska operan; buffo caricäto, öfverdrifvet 
komisk sångare i den italienska operan; äfv. i 
allmnht. det öfverdrifvet narraktiga i det ita- 
lienska sångspelet. — Buffonera, göra skälm- 
streck, hafva lustiga upptåg för sig. — Buf- 
foneri, n., tokeri, narraktigt upptåg; gyckel. 

Bougie (busjih), f., fr. (sp. och ital, "bugla), 
vaxljus, vaxstapel; läkek. kirurgiskt instrument, 
bestående af en smal, glatt cylinder, gjord af 
linne och vaxmassa, till undersökning, rensning 
och utvidgning af urinröret el. andra rörgångar 
i menniskokroppen, äfvensom till undersökning 
af sår. 

Böugre (bugr'). ni., fr. (trol. g.fr. benämning 
på bulgar | man tillvitade nämligen en bulgarisk 
kättaresekt allehanda synderj), goss-skändare, 



jmf. Sodomit; äfv. i allmnht. nedrig men- 
niska, skurk. 

Bouilli bulji), ii., fr. (af boudlir, sjuda, koka, 
af lat. bidlire, svalla, porla), kokt kött, soppkött. 
— Bouillön och Buljong, m., ur kött ur- 
kokad saft, som fortares klar, d. v. s. utan att 
afredas och utan tillsats af rötter L örter m. ni.; 
j bouillön de pÖChe (- dö pasch), egentl. 
fickbuljong, stelnadt, kraftigt köttspad. 

Boulevard (buievähr) och Bulevärd, m., fr., 
(g.fr. boidevert, uppk. af tyska bolhoerk), vall 
kring stad el. fästning; spatserplats ; isht. be- 
nämning på åtskilliga breda, med trän plante- 
rade gator i Paris och andra franska städer. 

Bouleversemént (buhrvärs'mäng), n., fr. (af 
boideuerser, snurra omkring - som ett klot, af 
boide, klot, och verser } egentl. ösa; välta, stjelpa), 
omstörtning, stor omhvälfning. 

BouliäC (buljäck), m., fr., ett slags rödt Bor- 
deauxvin. 

Boulingrin, se_ Bowlinggreen. 

BouquÖt (bnkhäh) och Bukett, m., fr. (bousquet, 
bosquet, ital. boschetto. jmf. Bocage), flera blom- 
mor med sina stjelkar, hopknutna i form af 
ett knippe el. en liten qvast; fyrverk. t. raket- 
kista el. horisontelt omlöpande hjul, hvarifrån 
en mängd raketer på en gång uppstiga; bou- 
quet äfv. viss behaglig lukt på åtskilliga viner; 
på målningar: lycklig och harmonisk samman- 
ställning af färgerna; bouquét de böis 
(- dö båäh) L tät trädgrupp; liten lustpark. — 
Bouquetiére (bukhetjåhr*), f., blomqvast- 
binderska, blomsterflicka. 

Bouquineur (buhkhinohr), m., fr. (af bouqulu, 
gammal, dålig bok, och detta af g.holl. boeckin, 
liten bok), vän och samlare af gamla böcker; 
äfv. = Bouquiniste (buhkhinlst'), ni., en, 
som handlar med gamla böcker. 

Bourbon, m., pl. Bourbons (buhrbång) el. 
Bourboner, medlem af det förr i Frankrike, 
Neapel, Spanien och annorstädes regerande huset 
Bourbon. — Bourbonist, m., anhängare af 
huset Bourbon. 

BourdalÖU. (burrdalluh) , m., fr. (efter pater 
Bourdcdoue, född 1632, död 1704, som häftigt 
predikade mot den på hans tid rådande fåfänga 
i klädedrägt), ursprungl. ett slags simpelt grått 
tyg; sedermera ett slags brokigt franskt linne; 
äfv. guld- el. silfvertrens kring en hatt. 

Bourdön (buhrdång), m., fr., el. Bordiina, 
f., tonk. täckt flöjtstämma i orgeln, från 8 till 
16 fot, af metall el. trä, som begagnas för att 
åt andra register gifva fyllighet och hållning; 
lägsta flöjten i säckpipan. 

BourgeÖiS (burrsjåäb), ni., fr. (af bourg, -och 
detta af g.t. burc, borg), borgare; boktr.t. stil- 
sort, något mindre än corpus, men större än 
petit. — Bourgeoisie (burrsjåasih), f., bor- 
garstånd, såsom samhällsklass, borgerskap. 

Bournous, se Burnus. 

Bourräder och Burr-, pl, fr. (af bmrrer, 
stöta), stötar, puffar; kännbara hugg med ord; 
bitande förebråelser. — Bourräge (burräsj'), 
n., krigsv. fördämning. — Bourräsque (bur- 
räsk'), f., plötslig vindstöt; utbrott af dåligt 
lynne; jmf. Burrasca. 

BÖurre, f., el. Burr, n., fr. (ital. borra, af lat. 
burra, tofs, flaga), stopphår; förladdning; affall 
af ull el. silke; flocksilke: hos oss: ett slaKs 



102 



Bourrée — Brachvbiotik. 



yfvigt halskrås för fruntimmer; böurre de 
SÖie (burr dö såäh), florettsiden: lätt, nästan 
genomskinligt sidentyg, förfärdigadt af affall ; 
b. de Marseille (- - marsalj'), vattradt tyg, 
hvars ränning är af silke, men hvars inslag 
bestar af flocksilke. 

Bourrée (burreh), f., fr., liflig fransk dans ifrån 
Auvergne och dertill hörande musik i + ' 4 
takt och i tvenne afdelningar, hvardera bör- 
jande med en fjerdedels not i upptakt. 

Böurse (buhrs'), f, fr., (ital. börsa, m. lat. bursa), 
penningpung, börs; la böurse ou la vie 
(- - uh la vih), börsen (pengar) el. lifvet! här gäl- 
ler det att lyda! här hjelpa inga undanflykter! — 
Boursiér (buhrsieb), m., klosterskattmästare; 
äfv. skolgosse el. student, som åtnjuter under- 
stöd i penningar el. fri spisning, jmf. Sti- 
pendiat. — Boursiére (buhrsiähr') , f. , 
skattmästarinna i ett kloster. 

Boussöle (bussåhl), f.,~ och Bussöl, m., fr. 
(ital. bussola, af m.lat. buxula, demin. af buosis, 
lat. pyxis, gr. pyxis, ask, dosa), magnetlåda: 
liten låda el. ask med en magnetnål, som fritt 
och obehindradt kan röra sig, för att bestämma 
väderstrecken; jmf. Compass. 

Boutäde (buntad'), f., fr. (af g.fr. bouter, ital. 
buttäre, fornnord. bauta, fornt, pozan, slå, stöta), 
nyck, hugskott; par boutädes (parr buhtäd'), 
när andan kommer på, rycktals. 

Bouteille, f., och Butelj, m., fr. (ital. bot&glia, 
m.lat. butlcula, beslägtadt med det gr. bytis, 
flaska), större el. mindre kärl af glas, vanligt- 
vis med lång och smal hals samt jemn el. inåt 
bugtig botten; pl. bouteilles (buhtalj') el. 
buteljer, sjöt. gallerier el. utbyggnader på 
sidorna el. i aktern af ett fartyg för afträden. 
— Bouteilliér el. Boutilliér (-Ijeh), m., 
hoftjenstemau, som har uppsigten öfver viu- 
källrarna: öfverste munskänk. — Buteljéra, 
tappa på buteljer. 

Bouterölle (buhfräll') f., fr., doppsko på en 
värjslida; ett slags grafstickel. 

Boutesélle (buhfsall'), f., fr , krigsv. trumpet- 
signal att sitta upp till häst. 

Boutique, f., och Butik, in., fr. (ital. bottega, 
af lat. aputkeca, gr. apothäkä, förrådskammare), 
handelsbod; bout. ambulänte (-angbylängt'), 
flyttbar handelsbod, marknadsstånd. — Bou- 
tiquier (buhtikjeh), m., bodhandlare, krämare. 

Boutön och Butöng, m., fr. (prov. och sp. 
boton, ital. bottöne, af fr. bout, ända, spets), 
knopp, knapp; finne, hettblemma; krigsv. sigt- 
korn (på skjutgevär), drufva (på kanoner); 
sinedsl. knapp på ett lås el. regel, hvarmed 
inan skjuter kolfven el. regeln, vred el. hand- 
tag pä dörr el. port; ridt. löpknut el. valknut 
på tyglar; pl. boutöns (buhting) och bu- 
tönger, sadelm.t. knallar el. tågöglor på lokor, 
bvari förhästarnas draglinor fästas ; äfv. ett slags 
örhängen i form af knappar. 

Böiits-rimés (buh-rimeh), pl., fr. (af bout, ända, 

slut, och r/uwr, rimma), förcskrifua slutrim, 
hvilka skola ifyllas med hela verser; iilV. dvi 
sålunda uppkomna rimverket. 

Bouviére (buhvjahr), f., fr. (af bouvier, oxherde, 
m.lat, bovärius, af lat. bos, genit, bövis, oxe), 
ladugårdspiga; li.u'. obelefvadt, råt! fruntimmer, 

Böwie-knife (båh-i-nélf), n., eng. ett slags af 
amerikanska öfversten James Boioie uppfunnen 



jagtknif med lie- el. skärformig spets, som isht. 
i Nordamerikas sydvestra stater begagnas såsom 
vapen. 

Böwlinggreen (bählinggrin), n., eng. (af bowl, 
kägla, slå käglor, och green, grön), och Bou- 
lingrin (buhläuggräng), ni., fr., egentl. gräsplan 
att spela käglor på; kort afmejad gräsmatta i 
trädgårdar och framför boningshus på landet. 

Boxas, eng. (b><x, nederl. båksen, af baks, slag), 
slåss med knytnäfvarna. 

Boy, se Boj. 

Boza, Buza, f., pers. -turk. (pers. båså, båsah), 
berusande österländsk dryck, som vanl. beredcs 
af hirs och korn. 

B-qvadrät, m., (jmf. Qoadrat), touk. fyrstruket 
B, åtei-ställningstecken i noter. 

Brabancöns (brabangsång), pl., fr., afskedade 
soldater, som i 12:te årh. bildade stora röfvare- 
band i Frankrike. — Brabancönne (bra- 
bangsånn'), f., belgiska folksången under re- 
volutionen 1830, hvartill orden äro författade 
af franske skådespelaren Jenneval och mu- 
siken satt af sångaren Campenhout. 

Brabänte (-hängt') och Brabantille [-bang- 
tlllj'), f., fr., ett slags fint holländskt lärft. 

Bräga, port., Bräza, sp., f., el. Bräccio 
(brättjå), m., ital. (af lat. brächium, arm), längd- 
mått i södra Europa: aln. 

Bracelet (bras'läh), och Bracelétt, m. : fr. 
{bracelet, af lat. brachiäle), armband. 

Brachia, Brachial, se följ. 

Brächium, n., pl. brächia, lat. (gr. braehion), 
arm; brächium ecclesiästicum, egentl. 
den kyrkliga armen, den kyrkliga makten; 
brach. seCUläre, egentl. den verldsliga ar- 
men, den verldsliga makten. — Brachial 
och -kiäl, hvad som hör till el. har afseende 
på arm. — Brakiometer, m., (gr. metrein, 
mäta), läkek. armmätare. — Bräkiopöder, 
pl., (gr. pus, genit. podös, fot), grupp ibland 
musslorna med två mjuka, fransade, ut- 
sträckbara armar vid munnen. 

Brachrnaner, se under Bralima. 

Brachybiotik och Brakyb-, f., gr. (af bra- 
chys, kort, och bios, lif), läran och sträfvandet 
att förkorta lifvet, )( Makrobiotik. — Bra- 
kybiötisk, som endast lefver en kort tid. — 

Brachychrönisk och Brakykrönisk, (gr. 

chrCinos, tid), som är af kort varaktighet. — 

Brakydaktylisk, (gr. daktylos. finger), kort- 
lingrad. — Brachygräph och Brakygräf, 
m., (gr. gräphein, skrifva), snabbskri fvare. — 
Brakygrafi, f., konsten atl skrifva med för- 
kortningar: snabbskritningskonst ; jmf. Steno- 

graphi och Tachygraphi. — Braky- 

katalektisk, (jmf. Katalektikos), vrrsk. ofull- 
ständig, som saknar en fot i slutet. — Bra- 
kylogi, f., (gr. logos, ord, lära), konsten att 
uttrycka sig kort; jmf. Lakonism och Syn- 
tomi; äfv. den egenskapen hos ett Bpråk, atl 
del tillåter stor korthet i uttrycken; afv. ge- 
nom Öfverdrifven korthet uppkommen tlunkel- 

het i uttryck. — Brakylögisk, kortfattad, 
sammanträngd; äfv. som tillåter korthet i ut- 
tryck; äfv. dunkel. — Brakyparalektisk, 
(gr. paralägusa syllabä, näst sista stafvelsen), 

som har niist sista stafvelsen kort. — Bra- 
kypödisk, (gr. pus, genit. podös, fot), kort- 
fotad. — Brachyptera, pl.. (gr. pterön, vinge). 



Braconnera — Breccia. 



103 



djur, isht. insekter, med korta vingar. — 
Brakyptérisk, kortvingad. — Brachyscii, 
pl.. (gr. skiä, skugga), bebyggarne af den beta 
zonen, som solstrålarne sommartiden mera lod- 
rätt träffa, ocb hvilka derföre endast kasta kort 
skugga. — Brachysyllabus, m., (gr. syllabä, 

stafvelse), versk. af korta stafvelser bestående 

versfot. — Brachistochröne, f., (gr. brä- 

ehistos, kortast, superi, af brachys, ocb chrönos, 
tid), kroklinie, utefter hvilken en kropp genom 
sin egen tyngd på kortaste tiden rör sig ifrån 
en bögre liggande punkt till en annan, snedt 
derunder belägen; jmf. Cykloid. 

Braconnera och Brak-, fr. (braconner, af 
braque, g.fr. braeon, spårhund), drifva tjuf- 
skytte. — Braconnäge (-kånnäsj'), n., tjuf- 
skytte. — Braconniér (-kånnjeh). m., tjufskytt. 

BräCOS,pl.,brasil.(port. broco, spårhund), slafvar. 

Bracteät och Bräkt-, m., lat. (bracteåtus, näml. 
nummits, mynt. af bräctea, bleck), gammalt mynt 
af guld- el. silfverbleck, med å ena sidan in- 
tryckt prägel, hvilken å den andra visar sig 
upphöjd. 

Bradypepsi, f., gr. (af bradys, långsam, trög, 
och péptein, koka, göra vek, smälta), läkek. 
trög matsmältning. — Brädypiis, m... (gr. 
pus, fot), sengångare. 

Bräge, m., nord. myt. Odins och Friggs 
son, skaldekonstens och vältalighetens gud, som 
af de fornnordiska skalderna betecknades såsom 
en gammal man med långt hvitt skägg och 
skrynklig panna; brägebägare, ursprungl. 
den bägare, som under hednatiden en man vid 
högtidliga tillfällen tömde, sedan han först af- 
lagt ett löfte att utföra någon bragd ; i allmnht. 
löftesbägare. 

Brähma, m., sanskr. (brahman), hos hinduerna: 
det högsta väsendet, verldsskaparen. — Brah- 
mäner, Brachmäner och Brahminer, 
pl., Brakmas prester, utgörande den förnämsta 
kasten hos hinduerna. — Brahmaism,ni., hin- 
duernas religion. 

Braillärd (braljähr), m., fr. (af braiiler och 
detta af bräxre, skrika högt, skria), skrikhals, 
skränare. 

Brakial, Brakiometer, Brakiopoder, se 
under Brachium. 

Brakteat, se Bracteät. 

Brakybiotik, Brakykronisk, Brakygraf, 
Brakylogi, Brakyptérisk, ro. fl., se 
Brachy-. 

Braniärbas, m., (sp. och prov. brämar, fr. 
branter, skria, af g.t. breman, ryta, rårna, böla), 
en storpratare i ett af Ho 1 bergs lustspel; i 
allmnht. skräflare; slagskämpe. — Brämar - 
basera, skryta, skräfla: visa hjeltemod i ord. 

Braminer, se Brahminer, under Brahma. 
Brancärd (brangkähr), och -kärd, m., fr. (af 
branche, gren), bår, sjukbår; stenbjöru, drog; 

pl. brancärds (brangkähr) och -kärder, 

skälmar, som förlänga sig framom en kärra, 

och hvaremellan hästen spännes; svankträn på 

ett vagnsunderrede. 
Bränche (brangsch'), f., fr. (ital. Iranca, klo, 

gren, af kelt. urspr.), egentl. gren af ett träd; 

tig. gren af en slägt, en vetenskap, ett fack 

o. s. v. 
Branchier, se följ. 



BränchUS, m., gr. (bränc/ws), läkek. egentl. 

strupe; heshet: brand i halsen. — Branchier 

och Bränk-, pl., gälar. 
BränCOS, m., port. (egeutl. de hvite, af branco, 

sp. blanco. ital. bianco, fr. blauc. hvit), ett slags 

i handeln förekommande hvitt pudersooker. 
BrandebÖiirg (brangdlmhr), m., fr., egentl. 

Brandenbnrg; utsydt knapphål: ett slags öfver- 

rock med vida ärmar. 
Brändy (brändi), n., eng. (sammandr. af g.eng. 

braadvnné), brännvin. 
Bränka, f. (besl. med rysk. branj, krig, bränik, 

krigare, polsk, branka, krigsfångar), nattlig 

rekryt-utskrifning i Ryssland och Polen. 
Brankard, se Branc-. 
Brankier, se Branchier, under Branchus. 
Bränle (brangl'), f., fr., vackling, svängning: 

ett slags polonäsen liknande dans, mycket i 

bruk på Ludvig XIV:s tid; äfv. musiken till 

en sådan dans. — Branléra (brangl-). svänga. 

skaka; vackla. 
Bras (brah:, m., fr. (af lat. brächinm), arm; 

bras dessas, bras dessöus (brah dässyh, 
brah dässuh), arm i arm, förtroligt; å bras 
OUVérts (abbra-s-uhvahr), med öppna ar- 
mar, med glädje och hjertlighet. 

Braséro, m., sp. (af brasa, ital. bräda, fr. 
braise, glödande kol), koleld, glödande kolpanna 
till rums uppvärmande, begagnad isht. i Syd- 
amerika. 

Brasilieträ, se Fernambuk. — Brasilein 
el. -lin, n., det röda färgämnet i fembock. 

Brässe, f, och Brass, m., fr. (prov. brassa. 
af lat. brächia, längden af tvenne utsträckta 
armar, famn), sjöt. benämning på hvartdera af 
de tåg, som äro fastade vid nockarna af en rå 
och tjena att horisontelt vända den el. dess 
segel. — Brassa, sjöt. gifva seglen en annan 
ställning. 

Brätsche, f, t., tysk benämning på altfiol el. 
viol a di braccio, se under Viola. 

Bravaccio, Bravade, Bravera, m. fl., se följ. 

Brävo, ital., god, dagtig, rättskaffens, modig, 
skicklig; bifallsrop till en man, som i ett el. 
annat afseende utmärkt sig: (ni är) bra! ut- 
märkt! brävi, bifallsrop till tvenne el. flera 
männer: (ni äro) bra! utmärkte! bräva, bi- 
fallsrop till en qvinna: (ni är) bra! bräve, 
bifallsrop till tvenne el. flera qvinnor: (ni äro) 
utmärkta! (denna skilnad iakttages dock hos 
oss vanligen ej); bravissimo (med samma 
och enligt samma reglor vexlande ändelser som 
bravo), superi, af bravo: högst förträfflig! 
mycket bra! — brävo, ni., pl. brävi, i Italien : 
slagskämpe, oregerlig sälle; isht. legd lönn- 
mördare. — Bravaccio (-vättjå) el. Bra- 
väZZO, ital., Braväche (-väsch'), fr., m., 
slagskämpe; storskrytare, skräflare. — Bra- 
vachéra, skräfla, skryta, ljuga. — Braväde, 

f., och -väd, m., fr., trots i tal, åtbörd, hand- 
ling: öfversitteri. — Bravera, trotsa, håna. 
— Bravöur och Bravur, f, fr. [bravöure, 

ital. bravura), mod, oförskräckthet, tapperhet; 
skicklighet, konstfärdighet, säkerhet; bravär- 
äria, f., tonk. svår aria, der den sjungande 
har tillfälle att visa sin konstfärdighet. 

Braza, se Braca. 

Breccia (brattja), f., ital. (fr. bréche, af t. 
brechen, bryta), geol. massa, bestående af olik- 



104 



Bréche — Riiketera. 



formiga stycken, som genom ett bindemedel 
blifvit sammankittade till ett helt. 

Bréche, f., och Bresch, m., fr. ital. breccia, 
af t. bréchén, bryta) öppning i mur cl. vall. 
gjord genom mina el. skott, för att vid storm- 
ning derigenom kunna intränga i en belägrad 
fästning el. stad. 

Bréidablik och Brédablick, n., fornuord. 
(af breibr, bred, och blih, glans), egentl.: den 
breda, vidt utbredda glansen; mytol. Balders 
ljusa och rena, i himmelen belägna boning. 

Brégma, n., gr. (af bVéchem, fukta, befukta), 
läkek. midtersta delen af hufvudskålen, som 
hos barnet längst håller sig fuktig och sist 
hårdnar: hjesse. 

Brelän (bröläng), n., fr. (g. fr. brelenc, bräde till 
tärningspel, af tyska bretlin, bretlein el. breiling), 
ett slags hasardspel, som spelas af 2 — O per- 
soner med 36 kort. 

Brellc brelöc el. Brelique brelöque (brö- 
lick brölöck), fr., den meningslösa trollformel, 
hvarmed i trollerikomedier andarna frammanas 
och nödgas att försvinna; deraf: hit och dit, 
härs och tvärs, huller om buller. 

Brénta, f., ital., vinmått i Italien och Schweiz, 
nngefärl. = 25 kannor. 

Brephotröphium, u. ( gr. (af brephös, foster, 
och trephein, nära, uppamma); hittebarnshus. 
— BrephÖtrophOS el. Brefotröf, m., före- 
ståndare el. uppsyningsman vid en hittebarns- 
anstalt. 

Bresch, se Bréche. 

Breschlth, hebr. (d. ä. : i början), Mosc första 
bok, som begynner med detta ord. 

Bresilja, se Fernambuk. 

Bretagne (-tänj), i, fr. (af landskapet Bre- 
tagne), gammal fransk dans på tu man hand ; 
bretägnes (-tänj'), pl., ett slags synnerligen 
fint franskt linne. 

Bretéller, pl, fr. [bretellet, demin. af g.fr. och 
prov. bret, fogelsnara, och detta af g.t. brettan, 
slingra, fläta), remmar el. band, hvarmed något 
bäres; byxhängslen; axelband. 

Bretönne (-tänn'), f., fr., regnkappa, som be- 
gagnas af fruntimren i Bretagne. 

Breve, Brevet, Brevi, Breviarium, 
Breviter, m. h 1 ., se följ. 

Brevis, breve, lat,, breve, ital., kort; brevis, 

snbst, fem., tonk. förd. den not, som gällde 
tvenne hela takter, i tidvärde motsvarande vår 
hela not, och hvars beteckuing ( Q el. to| ) 
numera endast förekommer i satser a cape 11 a, 
koraler och fugor el. som slutnot i något ton- 
stycke; äfv. språkv. kort stafvelse: ill brévi, 
lat,, inom kort, med första; alla breve, 
ital., tonk. i hastigt tidsmått; brévi mänu, 
lat., egentl. med kort hand, ulan vidare, korl 
och godt; breviter, lat,, kortligen, i kort- 

> het. — Breve, n., il al. (iifv. briere, 1, brwf), 
bref, utfärdadt af påfven, och innehållande 
beslut el. förordning af mindre vigt, saml för- 

sedt med pälliga signetct : tiskarringen i rödt 

vax uti en blykapsel; jmf. Bulla. — Brevet 

(-våh), n., IV., öppet bref el. liädebref; jmf. 

Diplom och Patent; brevet cTinventiön 
(- dängvangsilng), egentl. uppfinningsbref, Be 
Patent. — Brevetéra, meddela, utfärda 
nådebref, patent el. diplom. — Breviarium, 
el. lörk. Brevier (-vlhr), q., lat. (fr. bréviöSré), 



den katolska, på latin affattade bön- och mess- 
boken, som ursprungl. innehöll psalmerna, för- 
delade på veckans sju dagar, men under Clemens 
VI] af spanska kardinalen Quignones till- 
ökades med andra afdelningar ur bibeln, och 
nu. efter ytterligare förändringar, består af 
korta stycken ar bibeln och kyrkofäderna, 
helgonlegender, böner och hymner, alltsammans 
efter de fyra årstiderna ordnadt i fyra delar. 

— Brevitét, lat. brévitas, f.. korthet •. 

brevitätis Cäusa, för korthetens skull. — 
Breviloqvens, f., (lat. brevUoquentia, a£ brevis, 
se ofvan, och löqui, tala), ordkarghet. 

Breyerotyp, m., en daguerro typen (se d. o., 
liknande upphnning af Brei/er i Liittich. 

Briancönnerkrita (briangsSa-), ett slags hart-. 
som insamlas på lärkträden i trakten omkring 
franska staden Brianqon. 

Bricöle (-kål) el. Briköll, f... fr. (af m.lat. 

brlcola, ett slags gammal kastpjes, hvarmed 
man under belägringar slungade stenar emot 
murarna), vid biljardspel: bollens återstudsuing; 
spela en boll par bricole, spela bollen 

så, att den vid äterstudsningeu ifrån vallen 
träffar motspelarens; häraf betyder par bri- 
COle : genom omvägar, genom omsvep. — 
Par Bricole, vaul. förkort. P. B., n.. af 
Olof Kexél 1776 i Stockholm stifradt, ännu 
bestående ordens-sällskap af stor utsträckning. 

— Bricolist och Brikollist, m., medlem 
af ordenssällskapet Par Bricvle. — Brikol- 
léra, komma att återstudsa; tig. förfara oär- 
ligt, göra undanflykter. 

Bridön el. Bridöng, m., fr. {bridon), ett slags 
lindrigare betsel utan stänger, trens. 

Briga, f., m.lat. och ital., strid, tvist; parti, 
anhang; följe. — Brigäde, f., och Brigad, 
m.j fr. (ital. brigäta, trupp, hop), större af- 
delning af en armé, bestående af liera rege- 
menten. — Brigadier (-djéh), m., anförare 
för en brigad: brigadgeneral, generalmajor. — 
Brigänd" (-gäng), fr., Brigänt, ital. {bri- 

gdnte), m., röt vare. strätröfvare. — Brigan- 
däge (-gangdäsj"), fr., el. Brigantäggio 
(-täddjå), ital., n.. stråtröfveri. — Brigan- 
déra (-gangd-), idka stråtröfveri. — Brigan- 
tin, m. s eng. (fr. briganHn, ital. brigan&no, 
urspr. röfvarskepp), örlogsbrigg, som förer 
10—20 kanoner. — Brigg , m. , fr.(brig el. 
brich), ursprungl. krigsskepp med två master; 
tvåmastadt handelsfartyg med märsar pl begge 
masterna, samt rå8egel och ett gaffelsegel pa 
hvardera masten, men stagsegel endast på bog- 
sprötet. 

BrighÖlla, m.. ital. (af briga, strid, träta, 
karakiersmask pii italienska folkteatern, fore- 
ställande en förslagen och anspråksfull borgare. 

Brightska (bräjt-) njursjukdomen, (efter 
eng. läkaren Bright, som först noga beskref 
denna åkomma), sjukdom, som har sitt säte i 
njurarna, och åtföljes af vattusot, med rik ägg- 
hvitehalt hos urinen. 

Brigitta, se Birgitta; Brigittiner-örden, 

m.. af den heliga Brigitta 1348 stillad och af 
påfven 1370 stadfästad orden, egentl. for nun- 
nor, ehuru iloek iifwn munkar antOgOS; af\. 

kallad S:t Salvadors el S:t Salvätors 
orden. 
Briketera, se Briquet-. 



Briljera — P>ruoin. 



105 



Briljera, fr. [briller. ital. brillare, sp. brUlar, 
af lat. beryllus, en glänsaude ädelsten), blänka, 
glänsa, lysa, prunka, pråla. — Briljant (-jängt), 
(fr. brillänt), strålande, lysande, grann; subst. 
m., diamant, som är sålunda slipad, att den 
utgöres af två käglor, hvilkas grundytor sam- 
manstöta, och som äro försedda med ett stort 
antal fasetter; briljänteld, fyrverkerisats, 
bestående af groft mjöl, jernfilspån el. sönder- 
stött tackjern; brillänte, ital., tonk. eldigt, 
lifligt. — Briljantéra, besätta med diamanter. 

Brimboriöns (bräugbåriång), pl., fr. (g.fr. bre- 
borion, antingen förvr. af lat. breviärium, el. af 
fr. brimbf-v, tigga), småsaker, lappri, strunt. 

Brime, m., fornnord., myt. sal i Gimle, der 
de tappra, goda och redliga skulle bo och 
dricka ett kosteligt mjöd. 

Brin (bräug), n., fr., ett slags utmärkt fint, i 
Champague af hampa förfärdigadt lärft. 

Brincolo, m., pl. brincoli, ital., spelmarker. 

Brio, m., ital., eld, liflighet; briÖSO el. Con 
brio, tonk. lifligt, med eldigt föredrag. 

Brioletter, pl., droppformiga briljanter. 

Briquetéra och Briket-, fr. (af brique, tegel- 
sten), måla något så, att det tyckes vara sam- 
manfogadt af tegelsten. 

Bris, m., fr. {brise, f., ital brézza, sp. brlzn, af 
kelt. urspr.j, en på vissa tider blåsande lindrig 
hatsvind ; sjöt. lagom knltje att föra bräm- el. 
toppsegel. 

Brita el. Britta, förkortu. af Birgitta, se d. o. 

Britännia, f., lat. benämning på England: 
Britannien, Storbritannien: Britän- 
niametäll, m., i England uppfunnen metall- 
legering, bestående af messing, tenn, antimon 
och vismut, och som utmärker sig genom silfver- 
hvit färg och temligen stor hårdhet. 

Brizo, f., gr. (sannol. af brizein, inslumra), myt. 
på "Delos dyrkad gudinna, som genom drömmar 
gaf orakel. — Brizomänt, m., (gr. mäntin, 
spåman), drömtydare. — Brizomanti, f., dröm- 
tydning. 

BroCärdiCUm, n., m.lat. (sannol. efter biskopen 
i Worms Burkard, en ryktbar laglärd i 1 l:te 
årh.), kort täukespråk, kort rättsregel. 

Brocät och Brokad, m., ital. {broccäto, fr. 
brocärt, af brocher, ital. broccäre, sticka), guld- 
el, silfvertyg ; älv. siden, rikt inväfdt med guld- 
el, silfvertrådar. — Brocatéllo, ni., ital., bom- 
ullstyg, isht. inväfdt med guld- el. silfvertrådar. 

BrÖCCOli, pl., ital. [bröccolo, af bröcco, frö), en 
art fin sommarkål med många små hufvuden. 

BrÖChe el. Brosch, m., fr. {broche, f., prov. 
och sp. bröca, ital. bröcco, spets), smycke af 
guld el. silfver, som nyttjas till bröstnål: bröst- 
smycke. — Brochera el. Brosch-, i tyger 
inväfva figurer, blommor af guldtråd, silke o. 
s. v.; häfta (böcker). — Brocliure, f., el. 
Broschyr, m., en blott häftad bok, häfte; 
en liten skrift om få ark, flygskrift, ströskrift. 

Brodera, fr. {broder, måhända förvr. af börder, 
af bord, rand, fåll), sticka el. utsy upphöjda 
figurer på tyg; fig. utsmycka. — Broderi, n., 
stiekadt el. utsydt arbete; fig. tillsats, hvari- 
genom en berättelse utsmyckas. — Brodéuse 
el. BrodÖS, f., qviuna, hvars yrke är att 
brodera. 

Bröglio (brlljo), m., ital., förvirring; myteri. 



uppror; äfv. ett lätt, angenämt toskanskt vin, 
som till smaken liknar muskatviuet. 

Brok, m., höll. (broek, fr. brague), sjöt. hvarje 
tåg, som hindrar någon rörlig sak att flyttas 
ur sitt rätta läge; hvardera af gårdingarna på 
ett gaffelsegel. 

Brokad, se Brocat. 

Brom, nylat. brömium, n., gr. {brömos, stank), 
enkelt, flytande och mycket flygtigt ämne med 
ytterst vedervärdig lukt, upptäckt i medelhafs- 
vattnet 1826 af franska kemisten B al ar d. 

Brömatografi , f., gr. (af bräma, spis, oeh 
gräphein, skrifva), beskrifning öfver närings- 
medlen. — Brömatologi, f., (gr. lr>gos, ord. 
lära), läran om näringsmedlen, om spis och 
dryck. — Brömatolögisk, beträffande^ som 
har afseende på läran om spis och dryck. — 
BrÖmatomÖter, m., (gr. metréin, mäta), af 
franska kemisten Regnier uppfunnet instru- 
ment att för svaga personer och sådana, som 
måste föra en sträng diet. afmäta lifsförnöden- 
heterna. 

BrÖmios, m., gr. (af brömoa, buller), egentl. 

. den larmaude, den bullersamme; myt binamn 
till Bacchus, i anledning af hans larmande följe. 

Bromium, se Brom. 

Bronchier, Bronchitis, m. fl., se följ. 

Brönchus, m., gr. {brönchoz), luftstrupe. — 

Bronchier och -kier, pl., (gr. brönrfun), 

luftrörsgrenar. — Bronchiäl och -kiäl, som 
hör till el. har afseende på luftröret. — Bron- 
Chitis, f., brand i luftrörsgrenarna. — Bron- 
Chotomi och Bronko-, f., (gr. temnein, skära), 
läkek. kirurgisk operation i luftröret. — 
Bronchötomus, m., kirurgiskt redskap till 
operation i luftröret. 

Bronteuin, n., gr. faf brontä, åska), åskmaskin 
på teatern. — Bröntia, pl., åskstenar, för- 
menta åskviggar. — Brontologi, f., (gr. lo- 
gos, ord, lära), läran om åskan. — - Bronto- 
meter, m., (gr. metrein, mäta), åskmäfare, 
redskap till att mäta åskstrålens styrka. 

Bronz och Brons, m.. fr. (ital. brönzo. m.lat. 
brönzium, af ital. brurnzzo, brunaktig), grågul 
el. brunaktig förening af koppar med tenn, 
hvartill äfven ofta sättes zink, bly el. vismut, 
och som med tiden antager ett grönaktigt ut- 
seende. 

Brosch, Brosch era, Broschyr, se Broche. 

Brother Jonathan, se under Jonathan. 

Brougham (brum), m., eng. (efter den be- 
römde statsmannen Brougham), tvåsitsig vagn. 

Brouilléra och Brulj-, fr. (brouiller, ital. brog- 
liäre, lat. brulicäre, surra som bin), bringa i 
oordning, kasta om hvartannat, kasta härs och 
tvärs; stifta oenighet emellan; bruljérad, 
osams. — Brouillement (brulljemäng) el. 
Bruljeri, n., misshällighet, tvist, oenighet. — 
Brouillön (brulljang), n., utkast, koncept: 
köpmanskladd. 

Bröwnie (bräuni), m., eng. (sannol. af brou-n, 
brun), enl. folktron i skottska högländerna och 
på Hebriderna: ett slags tomtegubbe af mindre 
ondskefull än skälmaktig natur, som blandar 
sig i hushållsgöromålen och biträder den fli- 
tiga, men straffar den lata. 

Brucin, n., hvit, kristalliserbar och giftig växt- 
alkoloid , som kan pulveriseras och förenar 
sig med syror; erhålles ur ostindiska växten 

Ii 



106 



Brucra — Budsret. 



brucea ferruglnea och användes inom läke- 
konsten. 

Bruéra och Bry-, fr. {jbruir, af t. bruken, (loppa 
i hett vatten), lägga kläde öfver kokande vatten, 
så att det derigenom blir mjukt och smidigt. 

Bruit (brylh), m., fr. (af brulre, brusa, sorla, 
in. lat bruglre, af kelt. urspr.), sorl, oväsen, 
buller, gny, o. s. v.; uppseende; rykte; slags- 
mål; tant de (el. quel) bruit pour une 
omelétte, (tång dö [el. khällj brylh pur-r- 
yn-åmelätt'), så mycket väsen för en pannkaka, 
d. ä. mycket väsen för ingenting! — Bru- 
yänt (bryjäng, vanl. -jängt), sorlande, bull- 
rande, högljudd. 

Bruljera, se Brouillera. 

Brumälre (bryhmahr'), m., fr. (af lat. bruma, 
vintersolståndet), dimmånaden i franska revolutio- 
nens kalender, från den 22:dra okt. till den 20:de 
nov. — Brumäl, nylat. (brumälis), vinterlig. 

Bruneller, se Pruneller. 

Brunera och Bryn-, fr. {brunir, af brun, g. t. 
brun, brun), egentl. göra brun; medelst pole- 
ring gifva stål en svart färg; med agat el. 
blodsten polera förgylld metall ; genom syror 
och lackering gifva bösspipor en brun färg, 
som skyddar dem för rost. — Brunett, (ital. 
brunetta, af brun o, brun), brunaktig; som har 
brunt hår och bruna ögon; subst. f., qvinna med 
så beskaffade hår och ögon; fransk benämning 
på folkvisan ; i dessa båda sista bemärkelser äfv. 
Brunétte (brynatf). 

Brunke, m., = Bruno, se följ. 

Bruno, m., g.t. (af brun, brun), mansnamn med 
betyd.: den mörklagde, den solbrände. 

Brusque, (brysk') fr. (ital. brusco, skarp, bitter; 
g. högt. brnttisc, mörk och dyster), barsk, rå, 
häftig, grof, kort om hufvudet. — Brusque- 
ment (brusFmäng), fr., adv. häftigt, tvärt, 
hastigt, barskt; bruscaménte, ital., tonk. 
hastigt, trotsigt. — Brusqueri, n., häftigt, 
barskt, trotsigt, våldsamt väsende; grofhet, råhet. 

Bruta fortuna, se under Fortuna. 

Bruta fulmina, se under Fulmen. 

Brutal, Brutescera, Brutum, m. fl., se un- 
der Brutus. 

Brutto, ital. (egentl. ful, osnygg, vanskaplig, af 
lat. brutus, tung, trög, klumpig, ovig), handelst. 
utan afdrag af hvad som bör afdragas; )( 
Netto. 

Brutus, -a, -um, lat., ursprungl. tung, ovig; 
dum, känslolös, oförnuftig, tokig; Brutus , 
ni., mansnamn med betyd. : den slöe, den dumme; 
äfv. tig. (efter den bekante romerske konsuln 
Brutus) omutlig domare, en, som vet att 
framför allt och med uppoffring af alla enskilla 
intressen och tycken göra sin pligt ; brutuin, 
n., fäaktigt dum ineiiniska, fä. — Brutal, 
nylat. (brutälis, ital. brutale, fr. brutal), oslipad, 
grof, plump, rå, vildsint, djurisk. — Brutali- 
sera, (fr. brutalieer), uppföra sig groft, rätt, 
vildsint o. s. v.; behandla någon groft, vild- 
sint o. s. v.; genom sin behandling göra någon 
grof, plump, vildsint o. s. v. — Brutalitet, 
f., grofhet, plumphet; oslipadt, råt! beteende. 
— Brutescera, förfäaa, nedsjunka (ill ett djur. 

Bryera, se Bruera. 

Brynera, se Brun-. 

Brynhilda el. Brynhlld, f., g.t. (brmihiit, af 

brunt, brunja, fornnord. brynja, brynja, och hilti. 



krigsgudinna, af hilt, fornnord. kildr, strid), 
mytol. mängbesjungen valkyrja, lika bekant ge- 
nom sin varma kärlek till Sig nr d, som genom 
sin stolthet, sitt oblidkeliga hat och sin omätt- 
liga hämdgirighet; (|vinuouamn med betyd.: 
den pansarklädda krigsgudinnan. 

Brynolf, m., fornnord. af brynja, brynja. och 
ulfr, ulf, tig. kämpe), mansnamn med betyd.: 
den pansarklädde kämpen. 

Bry Ologi, f., gr. (af bryon, mossa, och logos, 
ord, lära), beskrifniug öfver mossarterna. — 
Bryolög, m ., mosskännare. — Bryolögisk, 
som hör till, som har afseende på beskrifuin- 
gen öfver mossarterna. 

Bubön, m., gr., läkek. ansvällning af en lymf- 
körtel (oftast i ljumsken, axelhälan och p8 
halsen), till följe af brand, och som vanligen 
slutar med varbildning. 

Buccardit, se Bukardit. 

Buccina och Bucina, f., lat., tonk. af de 
gamla romarne begagnad krigstrumpet af ko- 
nisk form, utan hål; nu: i militärmusiken 
bruklig basun, hvars trattformiga nedre del är 
bildad i form af ett drakhufvud. — Bucci- 
nätor och Bucin-, m., egentl. trumpetare; 
anat. trumpetmuskeln i kindbenet. — Bucci- 
net el. Buccinit, ni., mineral, stenvandling 
af åtskilliga enskaliga snäckor. 
i BiiCCO, m., ital. (af lat. bucca, kind;, egentl. 
en med uppblåsta kinder; tölp, drummel. 
dumhufvud. 
! Bucentäur, m., gr. (bukeros, oxhornig, af bus, 
oxe, och keras % horn; jmf. Centaitr), myt. vid- 
under, till hälften menniska, till hälften tjur 
el. åsna; äfv. den präktiga galer, på hvilken 
dogen i Venedig alltsedau 1311 årligen plä- 
gade låta ro sig ett stycke ut pa Adriatiska 
hafvet, för att deri, under stora högtidligheter 
och såsom ett tecken till Yene/.ias förmätning 
med och välde öfver hafvet, nedkasta en ring. 
i denna bemärkelse äfv. Bucentörio el. Bu- 
centöro. 

Bucéphalus och Buköphalos, m., gr. som 
har oxhufvud, af bus, oxe, och kephala, liufvud . 
namnet på Alexander den stores lifbäst ; tig. 
ståtlig springa re. 

Bucina, Bucinator, Bucinet, se Buccina. 

Buckskin (bok-) n., eng. r a f 60c*, bock. och 

skin, skinn, fäll), egentl. bockskinn: ett slag* 
starkt yllekypert till manskläder. 

Bucolisk, se Buk-. 

Buddha, m,, sanskr. (buddha, vis. af bmlh, for- 
stå, fatta), indisk gud. den för nionde gängen 
såsom en helig vis förkroppsligade VischnU, 

s. d. o. — Buddhaism el. Buddhlsm. m\, 
Buddhas i Hinna. Tongkin, Tibet. Mongoliet, 
Kina och Japan utbredda religionslära, enl. hvil- 
ken verlden styres af en osynlig gud. som bast 
tillbedes med tysl betraktelse; dygden är vä- 
gen till salighet, och livar och en. som full- 
komligt uppfyller sina pligter, blir redan bär 
pä jorden en buddba. el. helig vis, samt upp- 
går efter döden i del bögsta väsendet: uir- 
\äua. medan alla orena menniskosjalar efter 
döden öfvcrgä i djurkroppar. — Buddhaist, 
m.. anhängare af Buddhas lära. 
Budget (bÖddshätt), m., eng. {af g.fr. b' ugétte, 
läderpung, demin. af bouge, boge, lädersäck, 
ital. bölgia, lat. bulga), urspruugl. ticka, pung; 



Budmasches — Bungalow. 



107 



sederm. den portfölj, hvari engelske finans- 
ministern till parlamentet medbragte statsver- 
kets räkenskaper; förslag öfver statsverkets år- 
liga inkomster och utgifter; vanligt kostnads- 
förslag. 

Budmasches, pl., ostind. spetsbofvar. 

Budschu, m., silfvermynt i Algier, ungefärligen 
= 1 rdr. 20 öre rmt. 

Buffa, f., ital., skämt, upptåg; se äfv. Opera. 

Buffel, m., eng. [buffle och buffalo, ital. och 
sp. bufnlo, nylat. bos bubalus), en art af ox- 
slägtet, med kullrig panna, något platta, half- 
cirkelformigt böjda, bakåt liggande horn, samt 
större och starkare, än den vanliga oxen ; fig 
stor, grof, dum och oborstad karl. 

Buffera, se Bouff-. 

Buffét (byffäh) och Buffétt, m., fr. (ital. buf- 
fetto, sp. bufele, m.lat. bufetum, urspr. prakt- 
bord, af g. fr. buffer, bouffer, blåsa upp, blifva 
uppblåst, af buffui, prakt, prål), skänkskåp, på 
hvilket kostbara dryckeskärl stå uppradade el. 
hvari de förvaras; värdshusdisk; det ställe, 
hvarest, vid en större tillställning, mat och 
förfriskningar tillhandahållas. 

Buffo, Buffone, se Bouffon. 

Buff-ärm, se under Bouffera. 

Bufonit, m., lat. (af bufo, padda), förstening, 
isht. förstenad del, af fiskar. 

Bugalet (bygalah), m., fr., tvåmastadt, däckadt 
liktareskepp. 

Buglehorn (bjuhgl'horn), och Bögelhörn, n., 

eng. (af buyle, vildoxe, och horn, horn), egentl. 
vildoxhorn; flygelhorn, signalhorn el. jägarhorn; 
i militärmusik : halfcirkelformigt böj dt messings- 
instrument, som står i samma oktav som trum- 
peten och har ungefär samma tonomfång. 

Buiatrik, f., gr. (af bus, oxe, och iatrös, läkare), 
boskaps-läkekoust. 

Bukardlt, m., gr. (af bus, oxe, och kardlo, hjerta), 
mineral, stenvandling af flera slags tvåskaliga 
musslor, som dels lefvat i hafvet, dels i sött 
vatten, liknande till formen ett hjerta. 

Bukett, se Bouquet. 

BukÖlisk, gr. (bukolikös, af bukolos, fäherde, 
herde), till herdelifvet höraude, herde-. — Bu- 
köliker, m., författare af herdedikter. — 
BukoliäsniOS,* m., herdesång. 

Bukränier, pl., gr. (af bukränion, hufvudskålen 
af ett nötkreatur, af bus, oxe, och kränion, 
hufvudskål), byggn.k. oxhufvuden: prydnader, 
isht. i doriska frisen, som bildats efter offer- 
djurets nakna hufvudskål. 

Buläfo, m., musikaliskt instrument ibland neger- 
befolkningeu på Guineakusten. 

Bularchos och Bulärk, m., gr. (af bula, råd. 
rådsförsamliug, och ärchein, vara den förste, 
herrska), förmannen för stora rådet i det gamla 
Athen. — Buleuterion el. Buléutikon, 
n., rådsal; rådhus. 

Bulbul, m., pers., den persiske näktergalen, 
som i sången klagar öfver sin försmådda kär- 
lek till rosen. 

Bulbus, m., lat., lök. — Bulbiförm, lök- 
formig, som till formen liknar en lök. — 
Bulbös, lökartad. [Bularchos. 

Buleuterion och Buléutikon, se under 

Bulevard, se Boul-. 

Bulgarer, pl., egentl. invånarne i Bulgariet; i 
medeltideu : allmän benämning på kättare. 



Bulimi el. Bulimiasis, f, gr. {bulimi», aibus, 
oxe, och limös, hunger), egentl. oxhunger; häftig, 
onaturlig hunger, ätsjuka. 

Buljong, se Bouillon. 

Bull, m., eng., egenM. tjur; orimlighet, dumhet; 
berättelse, hvars komiska udd består deri, att 
den saknar följdriktighet el. logiskt samman- 
hang; göra en bull, begå, säga en dumhet; 
se vidare John Bull. 

Bulla, f, (af lat. bulla, puckel, blåsa) egentl. 
dosa för det genom ett snöre vid en urkund 
fastade sigillet; sedermera sjelfva urkunden; 
nu: påflig förordning, utfärdad efter rådplägning 
med kardinalkollegiet, i religions- och kyrko- 
ämnen, skrifven på pergament och försedd med 
blysigill samt benämd efter ett el. flera af 
begynnelseorden; äurea bulla, den gyllene 
bullan: den af kejsar Karl IV år 1356 gifna 
rikslag, beträffande eu romersk kejsares val och 
kröning samt kurfurstarnes och de öfriga riks- 
ständernas pligter och rättigheter; bulla in 
CÖéna dömini, nattvardsbullan: den år 1362 
utfärdade och sedan ofta förnyade påfliga förord- 
ning, hvarigenom bannlysningen slungades och 
skulle allt framgent hvar skärtorsdag slungas 
emot alla kättare. — Bullärium, u., samling af 
påfliga förordningar. — Bullera, förse med 
sigill och derigenom bekräfta, besegla; döctor 
bullätus, m., (jmf. Doctor), en, som köpt 
sig sin doktorsvärdighet; en. som ej af ett 
universitet, utan ifrån landsherren, erhållit sin 
doktorstitel ; äfv. understundom = qvacksalvare. 
— BulllSt, m., påflig bullskrifvare. 

Bulldog och Bulldogg, m., eng., en art af 
doggslägtet, med tjocka, hängande läppar, kort 
hals, lång och stark kropp, samt täta, korta 
hår; fig. butter, argsint menniska. 

Bulletin (uttalas äfv., ehuru numera sällan, 
bylletäng), m., fr. (ital. bulletlno), egentl. en 
liten bulla, ett tillkännagivande; daglig be- 
rättelse (t. ex. om eu framstående persons sjuk- 
dom); berättelse om krigsoperationer, jmf. 
Rapport; officiel berättelse öfver politiska 
händelser och tilldragelser; periodisk berättelse 
om lärda samfunds sammanträden; i Frankrike: 
sedel, hvarpå valmannen skrifver sitt votum. 

Bullion (bulljönn), n., eng., egentl. guld- el. 
silfverklump; omyntadt guld el. silfver i stän- 
ger; tjocka fransar af guld på en officersepålett. 

Bullist, se under Bulla. 

Bullit, m., lat. (af bulla, se d. o.), förstenad 
snäcka. 

Bult, m., sjöt. rund jern- el. kopparstång, som 
begagnas att förbinda de åtskilliga timmer, af 
hvilka ett fartyg är sammansatt; dubbel segelduk 
för att styrka seglet. 

Buluk-bäSChi, m., turk. (af boluk, trupp- 
afdelning, och basch, hufvud, förman, förestån- 
dare), öfverste vid turkiska fotfolket, som ej 
har någon sold, utan i stället jordegendomar i 
förläning. 

Bulvan, m., t. (balbähn), uppstoppad orre el. 
konstgjord orrtuppsfigur, som vid orrjagt bru- 
kar uppsättas i ett träd bredvid skjutkojan, för 
att ditlocka orrfogel; fig. lockbete. 

Bumper (bomper), m., eng. (af bnmbard, bom- 
bard, ett slags stor mörsare), stor bägare, pokal. 

Bungalow (bonggalo), n., eng. (af bengal, bånglå), 
i Ostindien: hydda af bamburör el. bräder 



108 



Bunta 



l>\ ssus 



och mattor med ett långt framskjutande halm- 
tak (boning för européer ocli isht. för de en- 
gelska trupperna). 

Bunta el. Bända, f., i Ungern: mantel af 
gethår el. långhårig ull, buren af latidtfolkct. 

Biinting (banting), n., eng. (måhända af t. bunt, 
brokigj, engelsk väfnad af kamullsgarn , som 
användes till flaggduk. 

Buonaparte, se Bonaparte. 

Bur el. Bör, m., nord. myt. sonen till Bure 
(se d. o.), som med sin hustru B est la födde 
de tre himmelens och jordens styresmän : Odin, 
Vilje och Vi. 

Buräll (byrälj), m., fr., slätt el. kypradt tyg af 
bomull, silke och gethår, el. äfv. helt och hållet 
af silke. — Burat (byräh) cl. Burätt, in., 
. ett slags lätt sidentyg, till hälften af fiorett- 
silke, till hälften af ull, och som förfärdigas i 
Frankrike och Tyskland. — Buratine (by- 
ratlhn'), n., ett slags tyg, liknande popeli ne, 
men med ränning af silke och inslag af ull. 

Burattini, pl., ital., se Marionetter. 

Burdus , t. (bardäuz) , strax, på ögonblicket ; 
rakt fram, direkte ; utan omsvep, utan omstän- 
digheter, utan krus; utan försyn. 

Bure, m.j nord. myt. en man, som föddes ur 
de rimfrostbelagda saltstenar, dem kon Odhum- 
bla slickade, och som var fager att åse, stor 
och väldig. 

Buréäu, pl. buréäiix (byrah), el. Byrå, m., 
fr. (af bure, burat, ital. buraio, groft tyg, sål. 
egeutl. ett med groft tyg klädt bord), skrif- 
pulpet; liten dragkista, med el. utan klaff (en 
betydelse, som ordet endast har hos oss, och 
hvartill ingen anledning finnes i franska språ- 
ket); embetsrum ; de arbetande i ett embets- 
rum; arbetsrum för en tidningsredaktion; 
samtliga personer, som på ett sådant rum 
arbeta; buréäu de COmmérce (- dö kam- 
mars'), församling af sakkunniga köpmän i 
hundelsangelägenheter ; bureau d'esprit 
(- desprih), egentl. snille-utskott, skämtsam el. 
föraktlig benämning på ett sällskap af vitter- 
hetsälskare ; byråchef, m., förman i en em- 
betsbyrå: embetsförman. — Byråkrat, in., 
fr. -gr. (kratéln, herrska), en, som utöfvar, är 
vän af el. förfäktar embetsmannavälde. — By- 
råkrati, f., el., ehuru ovanl., Byråkratlsm, 
m., embetsmannavälde, utöfvadt till förfång för 
både folk och regering. — Byråkratisk, 
som hör till, som har afseende på embets- 
mannavälde. 

Burétte, f., och Byrétt, in., fr., glasrör till 
kemiska försök. 

Burghers, pl., eng., se Seceders. 

Burin (byriing), in., fr. (ital. burlno och bolino, 
sp. buril, sannolikt af g.t. böra, borr, naivare), 
grafstickel, som begagnas af kopparstick are. — 
Burinera (byrin-), arbeta med grafsl ickcln. 

Burka, f., rysk. (af pers. barak, en kort kläd- 
niug af kamelhår), kort tscherkessisk mantel 
af björnhudar el. groft ylletyg. 

Burker (börrker), m., eng. (efter Bur&e, den 
förste förbrytaren af ifrågavarande slag), i Eng- 
land: en, som tar lifvef af en menniska. for 
alt sälja liket, till någon analom. 

Burlesk, fr. {burlesque, ital. buvlésco, af bwrla, 
gyckel, skämt, af m.lal. burra, buvruln. Upptåg), 
putslustig, tokrolig, narraktig; det burleska, I 



est. det lägre komiska, som vacker skral 
nom att behandla del oädla och ovigtiga såsom 

ädelt, vigtigt och högtidligt, och väl framhåller 
kontrasterna, men i all deras nakenhet, och 
utan att, såsom del komiska, äter Upphäfva 
dem. — Burletta, f., ital., litet lastspel. 
Burletta, se under Burlesk. 

Bilrnus, m., fr. (bournöus, sp. al-börnoz, af arab. 
(d-burnus), egentl. arabisk mantel af hvitt ylle- 
tyg, försedd med kapuschong; ett slags öfver- 
rock med kapuschong. 

Burr, se Bourre. 

Burrader, se Bourr-. [oväder. 

Burräsca, f., ital. (fr. bourräsque), storm och 

Bursärius, in., m.lat. (af burna, gr. byrga, pung, 
börs), en, som på gemensam bekostnad lefver 
tillsammans med andra; isht. förd. student, 
hvilken såsom stipendiat bodde och erhöll sin 
kost i en för flera sådana gemensam bostad, 
jmf. Bursch; förvaltare af ett klosters medel. 

Bursch, m., tysk. (af bursärius, en, som lefver 
tillsammans med andra, på gemensam bekost- 
nad), kamrat, student. — Burschenschaft, 
f., samtlige de studerande vid att universitet; 
i nyare tider: tillämnad föreniug af samtliga 
tyska studenter till vissa, delvis politiska, ändamål. 
— BurschikÖS, studentaktig; ssm. adv. pä 
studentvis. — Burschikositét, f., studeut- 
aktighet, studentaktigt uppförande och väsende. 

Bushel (biischel), m., eng. (m.lat. buscellus, g. eng. 
boussel, g.fr. boisse.l, nyfr. boisseav), engelskt mått 
för spannmål, ungefär = 1,8 kubikfot. 

Bussaröner el. Bussaronger, pl., fr., långa. 
mycket vida byxor. 

Bussol, se Boussole. 

Bustrophédon, u., gr. (bustrophedön, adv.. såsom 
man 'vid plöjningen j vänder med oxarna, af 
bus, oxe, och stréphein, vända), det slags skrit- 
sätt, som ofta förekommer på mynt och min- 
nesmärken ifrån Greklands och Orientens äld- 
sta forntid, och som har den egenheten, att 
icke alla raderna gå åt ett och samma hall. 
utan omvexlande, hvarannan åt höger och In ar- 
annan åt veuster. 

Bustum, n., lat. (af burere, urere, bränna), egentl. 
brandställe, ställe i det gamla Kom, hvaresl 
man brände de döda och*bisatté deras aska: 
grafplats. 

But (byt), in., fr. (ursprungl. = bout, m.lat. 
bulinn, ända, spets), mål. ändamål; butåbllt 
(by-t-a byt), jemnt om jemntj but en blanc 
(by-t-ang bläng), en bössas karnskott. d \ 3. 
nar pipans inre väggar ligga i fullkomligt ho- 
risontel riktning; de but en blanc d'by-t- 

ang bläng), rakt emot målet: rakt nt; utan 
öfverläggning; utan allt afseende: utan försyn. 

Butelj, se Bouteille. 

Butik, se Boutique. 

Butong, se Bouton. 

Butts (bötts), pl, eng., sulläder i hela hudar 

Buttsell, se Bouteselle. 

Byrett, se Burette. 

Byrå, Byråkrat, m. il., se Bureau. 

Byssus, m.. gr. {byssos, af bebr. buss), gausks 
linl och dyrbar! tyg hos de gamla grekerna 
och romarne och isht. i Egypten, efter det 
vanliga antagandel af dvn tinaste bomull, enl. 
en annan mening al' ett slags silkeslent lin. 



Byst — Comp. 



109 



Byst, in., fr. {buste, ital. fo<s£o, bål), bröstbild: 
bild, som framställer hufvudet ined en del af 
bröstet. 

Bythometri oeb Byto-, t'., gr. {a.tbythös, djup, 
isht. hafsdjup, och nu-trein, mäta), djupmätning 
genom sänklod el. beräkning. — Bytomé- 
trisk, som hör till, som har afseende på djup- 
mätuing. 

Byzantinsk, (af Byzrmtium, nuvarande Kon- : 
stantinopel), som tillhör el. har afseende på det : 
forna grekisk-romerska kejsaredömet. — By- 
zantiner, pl., myntv. alla af östromérska | 
kejsare från Konstantin den store till rikets 
undergång genom osmanema 1453 slagna mynt, j 
af guld, silfver el. koppar; äfv. de grekiske j 
skriftställare, som behandlat byzantinska kejsar- | 
dömets historia, el. beskrifvit detta rikes byggna- j 
der, fornminnen o. s. v., el. dess folks plägseder. ; 

Bård, m., fr. [bord), kant, list. 

Bögelhorn, se Buglehorn. 



Bönhas , m., plattysk: (böhnh«se , af böhne el. 
bilhne, vindstak, och hase, hare)-, egeutl. en, 
hvilken rädd, liksom en hare, måste dölja 3ig på 
vindar; sådan idkare af slöjd el handtverk, 
som ej genomgått ordentliga läroår el. i följd 
af särskilt privilegium förvärfvat rättighet att 
drifva det; fuskare. 

BöÖtier, m., gr. {Boiotös el. Boiotikös), bebyg- 
gare af det forna grekiska landskapet Eöotien, 
hvars invånare ansågos lata och dumma; hg. 
loj, dum menniska — Böötisk, som hör till 
el. har afseende på Böotien ; tig. loj, dum. 

Bör, se Bur. 

Börs, m., fr. (bourse, af lat. burset, pung), pen- 
ningpung; de kontanta penningar, man för till- 
fället bär på sig el! äger: kassa; samlingsställe 
för köpmäunen i en handelsstad, der de på 
bestämd tid om dagen församlas, för att upp- 
göra och tala om handelsaffärer; samtliga köp- 
männen i en stad, som göra börsaffärer, 



C, 



(Ord, som saknas uuder C? 9 sökes under JR..) 



C, ssm. beteckning pä mynt, angifver, att myn- 
tet präglats på tredje myntningsorten i ett 
rike; s>å på franska mynt i Caen, på österri- 
kiska i Prag, på preussiska i Cleve. 

C, ssm. kemiskt tecken, = Carbonicum. 

C. = CajUS, se d. o. 

C, ssm. romerskt talteck«n, = Centum: 100. 

C, på termometrar och i allmnht. vid värme- 
uppgifter, = Celsii^ Centesimal el. Cen- 
tigradisk, se under*Thermometer. 

C. och c. = Capitel, se d. o. 

C. och c. = Cent, se d. o. 

C. el. Cand. = Candidatus, se d. o. 

C. = CUm, se d. o. 

c. = currentis (anni el. mensis), se under 
Annus el. Mensis. 

Ca, ssm. kemiskt tecken, = Calcium. 

ca. = circa, se d. o. 

c:a = contra, se d. o. 

c. ä d. = c'est a dire, se^d. 

Caes. maj. = Caesarea majestas, se un- 
der Caesar. 

Caess. = Caesares, se under Caesar. 

Cal. , touk., = Calando, se under Calera. 

Cal. = Calendae, se d. o. 

Cand. = Candidatus, se d. o. 

Cap. == Capitel och Caput, se d. o. 

Capit. = Capitel, se d. o. 

Capt. = Capitaine, se d. o. 

Carol. = Carolin, se d. o. 

CC., ssm. romerskt taltecken, = 200; CCC. 
= 300, o. s. v. 

c. c, på recepter, = concide, contunde, 
el. concidätur, contundätur, el. concisa, 
COntiisa, lat.: skär sönder, krossa! el. man 
sönderskäre , man krosse! el. sönderskurna, 
krossade. 

Cd, ssm. kemiskt tecken, = Cadmium. 



Ce , ssm. kemiskt tecken, == Cerium. 

Cent. = Centum, se d. o. 

Cet. = Cetera, se under Ceterus. 

Cf., cfr. el. conf. = Confer el. Confera- 

tur, se under Conferera. 
Cff. el. conff. = Conferantur, se under 

Conferera. 
Chev. = Chevalier, se d. o. 
Chir. = Chirurgus, se d. o. 
Chir. m. = Chirurgiae magister, se under 

Magister. 
C:ie och C'° = Compagnie, se d. o. 
CL, ssm. kemiskt tecken, === Chlorum. 
C. 1. === CitatO loCO, se under LOCUS. 

C. M. == Caesarea majestas, se under 
Caesar; äfv. = Candidatus ministerii, 
se under Ministerium. 
Cm. — Centimétre, se d. o. 
C. n. = Conto nuovo, se under Conto. 
Co, ssm. kemiskt tecken, = Cobaltum. 
| Co. = Compagnie, se d. o. 
| Cod. = Codex, och Codd. = Codices, 

se Codex. 
| Cod. ms. = Codex manuscriptus, se un- 
der Codex. 
| col. — columna, se d. o. 
! Coll. = Collega och Collegium, se d. o. 
! coll. = collato och collatis, se under Con- 
ferera. [mentatio, se d. o. 
i Comment. = Commentarius och Com- 
I Com. pal. = Comes palatinus, se under 
Comes. 
Comp. = Compagnie, se d. o. 
Comp. och Compar. = Comparativus , 

se under Comparera. 
Comp. och Compos. = Compositum, se 
under Componera. 



110 



Cacher 



Conj. = Conjugation, se d; o.; äfv. = Con- 
junctio och Conjunctivus, se under Con- 
jungera. 

Comri — Connaissement, se d. o. 

Conr. =- Conrector, se d. o. 

Cons. = Consonant, se under Consonera; 
ii IV. -■ Consul, se d. o. [Consul. 

Cons. reg. = Consul regens, se under 

Cos. = Consul, se d. o.; äfv. = Cosinus, 

se d. o. 

Coss. Consules, se under Consul. 



C. P. = Comes palatinus, se under Comes. 
Cr, »sm. kemiskt tecken, = Chromium. 
Cr., Crt el. Ct. = Courant, se d. o. 
Cresc, tonk., = Crescendo, se d. o. 
Ctr. == Centner, se d o. 
ctra. = contra, se d. o. 

Cu, ssm. kemiskt tecken, — Cuprum. 

Cub. = Cubik, se Kubik, under Kubus. 
curr. = currentis (anni el. mensis), se 
under Annus el. Mensis. 



C, tonk. första tonsteget i den diatouiska ska- 
lan; namnet på den sträng, tangent, el. orgel- 
pipa, som återger tonen c; c-tonarten ; beteck- 
ning för 4 / 4 taktarten; C., C, C, C., C. 
o. s. v , beteckning för tonen c i kontra-, stora, 
lilla, ettstrukna, tvåstrukna o. s. v. oktaven. 

Cab (käbb), in., eng., mindre, elegant åkdon 
med två hjul. 

Cabäl, m., (antingen af begynnelsebokstäverna 
i namnen på de fem personer, hvilka utgjorde 
den illa beryktade ministéren under Carl II i 
England: Clifford, Ashley, Buckiughcun, Av- 
lington och Mjauderdale; el. också, och med 
större sannolikhet, af Kabbala, i hvilket fall 
det rätteligen, såsom ock numera allmännast 
sker, bör skrifvas Kabäl), förening emellan 
flera personer i och för något olofligt, helst 
politiskt, ändamåls vinnande : sammangaddning; 
list, pl. ränker; jmf. Complott. — Kaba- 
lera och Kabalisera, smida ränker, hejn- 
ligen motarbeta. — Cabaléur och Kabalör, 
m., ränksmidare, lömsk förföljare. — Kaba- 
list, m, = Cabaléur; äfv. köpm.t. hemlig 
bolagsman. — Caballétta, se Cavalletta, 
under Cavall. 

Caball, se Cavall. 

Caballéro (kavaljérå), m.. sp , riddare, adels- 
man; jmf. Cavalier; el caballéro de la 
trista figura, riddaren af den sorgliga skep- 
naden (Don Quixote); tig. en cab. de la 
tr. fig., man med sorgligt skick el. förfallen 
klädsel. 

Cabaret (kabaräb), ni... fr. (af arab. chåmåråt, 
vinkällare, af chamr, vin), värdshus; ölstuga; 
cab. börgne (bårnj'), sämre värdshus, krog, 
syltkrog. 

Cabäs (-bah), m., fr. (m.lat. cabäcius, sannol. 
af lat. cäpax, rymlig), fikonkorg af säf; skämtv. 
gammal skräpig vagn. 

Cabbala, se Kabbala. 

Cabes, m., mynt i Guinea, ungefärl. = 5 rdr 
34 öre rmt. 

Cabida, f., port. aln 

Cablldo (kavildå), n, sp. (af lat. cnpltulum), 
domkapitel; stadaråd, senat *i sydamerikanska 
fristaterna ; rådhus. 

Cabinét (kabinah), m., och Kabinett, n., li- 
fcei afskildt ruin lör samtal cl. arbete; isht. 
rinn, hvari en furste och hans ministrar hand- 
lägga regeringaärender; oegentl. föreningen af 
en furstes förnämsta ministrar, Btatsråd, jmf. 
Conseil; embetsrum, embetsverk; rum, hvari 
konstverk, mynl cl. uaturalster förvaras; äfv. 
konst-, mynt- el. uatnraliesamling ; kabi- 
néttsörder, ra., order, utgången omedélbarl 



ifrån regenten; kabinéttstycke, konst- el. 
naturalster, som kan vara värdt att förvaras i 
ett kabinett, isht. mål. liten målning af säll- 
synt värde och sällan öfver 1^ qvadrattot ; 

cabinét d'aisänces (- däsängs'), fr. (jmf. 
Aisance, under Aise), afträde; cabinét ino- 
döre (kabina-t-inådahr'), luktfritt afträde. 

Cäbo, m., sp. och port. se Cap. 

Cabochön (kabåsckang) , m., fr. (af enböche, 
tjockt hufvud), eu efter sin naturliga form sli- 
pad ädelsten. 

Cabotera, fr. {caboter, af sp. och port. cäbo, 
udde, sål. egentl. fara från udde till udde), 
segla längs kusterna, drifva kusthandel. — 
Cabotäge (kabåtäsj'), u., fr., handelssjöfart vid 
kusterna._ — Cabotier (kabåtjek), ni., och 
Cabotiére (-tjähr), £', skärgårds- el. kust- 
fartyg. — Cabotin (-tång), m., och Cabo- 

tine (-tThn'), f., kringstrykande skådespelare 

el. -spelerska. 
Cäbre (kabr'), f., fr., maskin, bestående af tro, 

vid öfversta ändan sammanfogade bjelkar, för 

att lyfta tunga föremål, 
i Cabrible, se^Capriol. — Cabriolet (-ålah) 

och Kabriolett, m., lätt, tvåhjuligt eubets- 

åkdon. 
| Cabuja, f., sp. (cabfiiio), ett slags i Peru och 

Columbien växande hampa, hvaraf spinnes garn, 

som förarbetas till tåg, mattor och säckar. 
; Cacädauphin el Cacä du dauphin - dy 

dåfang), n., fr., gulgrön, fordom myckel om- 
tyckt tärg. — Cacätum non est pictum, 
lat, (om usla målningar': träekadt är ej niåhult. 
— Cacazibetto, m., ital. (af encäre, göra sitt 
fcarf, och zibetto, jmf. Zibet), sprätt, tillgjord narr. 

Cacadöres, pl.. portng., lätta trupper i portu- 
gisiska armén. 

Cacadu, se Kakadu. 

Cacao, se Kakao. 

Cäccia (kättja), f.. ital.. jagt; tonk. jagtmtraik; 
alla cäccia, tonk. i jagtmusikstil. — Cac- 
ciatöre, m., jägare. 

Caché, Cache-nez, m. ti., se följ. 

Cachelöt (kasch'låh) el. Kaschelött, m., fr.. 

etl slags hvallisk. äfv. kallad potl fisk. 

Cachemir, se Kaschmir. 

Cachéra och Kaschéra, fr. cacher, af kdi. 
kuchein, gömma, cl. af lat. coactäre, tvinga, 
nödga), dölja, fördölja; hemlighålla, fortiga; 
bokb.t. öfverklistra cl. öfverdraga med papper: 
kaschera sig, egentl. gömma sig; vara slu- 
ten, förbehållsam; förställa sig: caché cl. ka- 
schérad, dold. hemlig; tyst; cäche-dés- 
ördre (kasch-däsårdr' . f.. egentl. oordningagom- 
ma, korg. lada cl. annat dyl., fastad vid vaggen och 



Cachet — Caffa. 



11 



bestämd till förvar.iug af åtskilliga småsaker; 
Cäche-néz (-neh), u., näshölje: duk el. slöja, 
för att vid stark köld skydda näsan. — Ca- 
Chét (kaschah), m., sigill, se äfv. Lettre ; 
prägel, stämpel; Cachet VOlänt (- våläng), 
egentl. flygande sigill, försegling, som är så 
anbringad, att den ej tillsluter det föremål, 
b. var på den är satt. — Cachetéra, förse med 
sigill, försegla. — Cachöt (kaschah), m., mörk 
fängelsehåla". — Cachotterie (-rih), n., hem- 
lighetsfullhet i obetydligheter. 

Cachet, Cachot, m. fl., se föreg. 

Cachucha (katschutscha), f., spansk dans, som 
utföres under sång, med beledsagning af ka- 
stanjetter; jmf. Bolero och Fandango. 

Cacique, se Kazik. 

CaCOlét (-lah), m., i pyreneiska bergstrakterna : 
mulåsna el. åsna med tvenne korgar, i hvar 
och en af hvilka en resande får plats. 

CäCtus, m., gr. (käktos), mångårig buskväxt med 
saftig, tjock och köttig, vanligen bladlös, stam 
och ensamma, oskaftade, ofta utmärkt stora och 
prydliga, röda, gula el. hvita blommor. — 
Cactéer, pl., cactusartade växter. — Cactlt, 
m., förstenad cactus. 

Cadäver och Kad-, n., lat. (af cädere, falla), 
död kropp; lik; as. — KadaverÖS, likaktig, 
asartad. \ 

Cadeäu (-dåh), m., fr. (af lat. eatéllus, liten 
kedja, demin. af catena, kedja), sirligt penn- 
drag el. släng vid en bokstaf; skänk. — Ca- 
deléra, göra sirliga penndrag el. slängar. 

Cadénce (kadängs'), f., fr., Kadängs och 

Kadens, m., ital. cadénza, (m.lat. cadéntia, 
af lat. cädere, falla), tonk. det slutfall el. hvilo- 
ställe, som motsvarar hviloställena inom sat- 
serna i språket; ret. slutfall el. välljudande 
afslutning af en period el. någon del af en så- 
dan; cadénza fiorlta, tonk. figureradt ton- 
slut. — Cadencéra (-dangs-), Kadangs- 
och Kadens-, väl afmäta; afrunda, göra väl- 
ljudande; iakttaga takt. 

Cadente el. Cad- mése, ital., köpm.t. under 
den förflutna månaden. 

Cadét (kadah) och Kadett, m., fr. (g.fr. cap- 
det, lat. capitetuvi, demin. af cäput, hufvud, 
spets, ända), egentl. hvarje yngre son af en, 
isht. adlig, familj ; lärjunge i en krigsskola. 

Gadis (kadih), m., el. Cadisserles (-rih), pl., 
fr. (eng. caddis, g. eng. caddus, af kelt. urspr.), 
fint, kypradt ylletyg ifrån södra Frankrike, 
Thuringen och Österrike. 

Cadméa Victoria, f., lat., kadmeisk, d. v. s. 
alltför dyrköpt (med afseende på kriget emellan 
Kadmos' efterkommande) seger. 

Cadmia, Cadmium, se Kadm-. 

Cadogän (-gäng), m., fr., hårknut, det i en 
knut hopvecklade och ofvan på hufvudet fastade 
bakhåret. 

Cadrän (-dräng), m., fr. (af lat. qnädrans, jmf. 
Qvadrat), solur; siffertafla, kompass. — Ca- 
dratäre (- tyhr'), f., hjulverket bakom siffer- 
taflan i ett ur; repeterverket i ett repeterur. 

Cädre (kadr'), m., fr. (g.fr. quädre, af lat. guä- 
drum, fyrhörning, jmf. Qvadrat), ram, infatt- 
ning; utkast till ett arbete, plan; krigsv. stam- 
trupp af gamla officerare och inöfvade soldater. 

CaduC el. Kaduk, lat. [caducus, fr. caduc, af 
lat. cädere, falla), bräcklig, skröplig; gammal 



och orklös; bofällig; om mynt: satt utom kur- 
sen; lagf. som ej har någon ägare; som för 
missgeruings skull förverkats under kronan. — 
Kaducéra, lagf. förklara som förfallen el. 
hemfallen. — Kaducitét, f., bristfällighet, 
skröplighet; bofällighet; lagf. sakfall. 

Caduceati, se följ. 

Caduceus, m., och Caduceum, n., lat., myt. 
den med tvenne band el. ormar kringflätade 
och med två vingar försedda staf, som Apollo 
skänkte Mercurius, emedan denne åt honom 
afstått äran af lyrans uppfinning. — Caduce- 
äti (näml. nummi: mynt), pl., antika mynt, 
präglade med en merkurstaf och tillhörande 
sådana grekiska och romerska städer, i hvilka 
Mercurius företrädesvis dyrkades. — Ca- 
diicifer, m., stafbärare: binamn till Mercu- 
rius, emedan denue med sin ofvan beskrifna 
staf förde skuggorna ned till underjorden. 

Caesar, Cäsar och César, m., lat, (af cäi- 
sus, af cäedere, skära), mansnamn med betyd. : 
den ur moderlifvet skurne; (el. ock af caesä- 
ries, hufvudhår, sanskr. leéqa), mansnamn med 
betyd.: den yfbårige, den riklockige; familje- 
namn inom den juliska slägten i det gamla 
Rom ; sedan den store romerske fältherren och 
diktatorn Cajus Julius Caesar, född 100, 
mördad 44 f. Kr.: titel för de romerska en- 
våldsherrskarne; i Roms sednare kejsartid: titel 
för kronprinsen el. den utsedde tronföljaren; 

fig. utmärkt fältherre: cäésar non supra 
grammätiCOS, (ordspråk, uppkommet deraf, 
att kejsar Sigismund en gång brukade ordet 
schism a såsom femininum, och derpå, för 
att dölja detta fel, befallde, ehuru naturligtvis 
förgäfves, att ordet dädanefter skulle brukas 
så): kejsaren (går) ej öfver grammatikerne, 
kejsarens befallning kan ej ändra några gram- 
matiska reglor. — Caesäreus, -a, -lim, 
kejserlig; caesärea majéstas, f, kejser- 
ligt majestät; caesärea operatio el. cae- 
särea sectio, läkek. kejsarsnitt; caesäreo- 
papia och cesäreopapi, f, cesäreopa- 
pism, m., el. cesäreopapät, n., regentens 
ingrepp i de andliges, isht. påfvens, rättigheter, 
)( päpo-caesaria, f, el. päpocesarism, 
m., påfvens el. de andliges ingrepp i den verlds- 
lige makthafvarens rättigheter; caesäreo- 
régius, kejserlig-kunglig. — Cesärisk, 
kejserlig. — Cesareopapism och Cesä- 
reopapät, se ofvan: Caesareo-papia. 

Cäestus, m., lat. (af cäedere, hugga, slå), kämpa- 
handske, tung handske, som i det gamla Rom 
begagnades af knytnäfskämparna. 

Caesur, se Cesur. 

Caeteris paribus, se Ceteris paribus, 
under Ceterus. 

Caeterum ego censeo, se Ceterum etc, 
under Ceterus. 

Cafärd (kafähr), m., fr. (af arab. kafiir, en otro- 
gen), en skenhelig, en hycklare. — Cafar- 
derie (-rih), n., skenhelighet, hyckleri. 

Café, u., fr. (jmf. Kaffe), kaffehus. — Cafe- 
tier (-tjeh), m., kaffekokare; kaffehusvärd. — 
Cafetiére (-tjahr), f, kaffekanna, kaffepanna. 

Cäffa, n., groft, fasoneradt tyg med slät botten 
och upphöjda, genom en dubbelränning fram- 
bragta mönster, som tillverkas i Frankfurt am M., 



112 



Caffila — Calcul. 



Berlin, m. fl. städer; iifv. fem. benämning på 

ett slags dukar, liknande ostindiskt kal t un. 
Cäffila, f., ind., stort sällskap af resande i Ost- 

indien; jinf. Karavan. 
Cafis, Cafiz el. Cahiz (kafihs, kahihs), m.. 

sp. (af arab. oa/fc; ra lat. caficium), spanskt 

Bädesmått = 12 fanegas (se d. o.). 
Cafusos, ])1., afkomlingar af indianer oeh negrer 

i Sydamerika. 
Cage (kasj'), f, fr (egentl. bur, 

arm .t. hjulhuset i ett ar. 
Cagöt, in., pl. cagöts (kagåh.) 

af prov. cun el. ca Cot, d. ä 

med afseende på förment 

vesl goterna); individ af en 



af lat. råren). 



IV 



(måhända 
is Gffihus, 
bärstam ni ng ifrån 
gen menniskostam 



i franska pyreueerna, liknande cretinerna, men 
med den egenheten, att alla dess medlemmar 
hafva runda öron och sakna öronflikar; fig. 
hycklare, skenhelgon. — Cagotism, masken- 
helighet, hyckleri. 

Cahiér (kajeh), n., fr. (g. fr. quayar, sp. cun- 
dérno, m.lat. qualernwn, qualernio), häfte : några 
sammanhäftade ark; liten anteckningsbok. 

C, a irä (sa iräh), fr. : det skall gå ! det måste 
låta göra sig! (första orden af en under franska 
revolutionens tid mycket omtyckt sång, hvars 
början lyder: ga ira, gii ira, les aristoc intes a 
In lanterne, d. ä. : det skall gå, det skall gå, 
fhäugenj aristokraterna vid lyktpålen!). 

Cäisse (khäss'), f., fr. (ital. cässa, prov. cälssa, 
af lat. cäpsa, förvaringsrum), kassa; Cäisse 
d'esCÖmpte (- deskångt') utvexlings- el. för- 
skottskassa. — - Caissier (khässieh), m., kassa- 
förvaltare, kassör. — CaiSSÖn (khässång), m., 
stor kista på ett vagnsunderrede, för att trans- 
portera lifsmedel, ammunition och andra för- 
nödenheter för eu armé: rustvagn; pl. Cais- 
SÖns (-sång), byggn.k. rutor el. qvadratfor- 
miga fördjupningar, prydda med löfverk, i tak- 
el, hvalf; caissön d'ambulänce (- dang- 
bylängs'), fältlasarettsvagn, vagn med kirur- 
giska instrumenter, läkemedel o. a. d.; cais- 
SÖn å pöudre (- - puhdr), krutvagn. 

Cajetäner, pl., medlemmar af en katolsk sekt, 
hvilka, utan att sjelfva sörja för sitt uppehälle, 
vänta allt, hvad de dertill beböfva, såsom skänk 
af försynen el. menniskokärleken. 

Cajoléra (kasjål-), fr. [cajoler), med smicker 
söka ställa sig in hos någon: smickra, smeka. 
— Cajolerie (-rTh), n., smicker. — Cajo- 



(- 



léur 

(-lohs 
Cäjus, 

namn 

kejsai 

Se ni pro ni u 

nar en part 
Cäkes (käks), 



r), m., smickrare. — Cajoléuse 
f., smickrerska. 
rikt. GäjllS, m., lat. mans- och slägt- 
nanin på eu berömd lagkunni 
Hadrians tid, hvarför Cajus. 



under 

tid, hvarför Cajus, liksom 
, ofta inom Iagfarenheten beteck- 
allmnht. 
pl., eng., ett slags små, runda 



kakor, skeppsbröd. 

Calabäss, m., sp. (calabäza, IV. calabässe, af 
arab. urspr.), dl slags i Österlandet begagnad! 
dryckeskärl, förfärdigad! af en kurbits-art. 

Calabrésare, in , invånare i Calabrien] rtalien; 
;ilV. clt slags bredskyggig hatt, mycket begag- 
nad af republikaner. 

Caläde och Kaläd, m., ital. (caläda el. ghlläda, 
af calare, IV. n/er, af gr. chalän, gifva eller). 
spelt. benämning, som användes i trisettspel, 
då uågotdera af spelkompanierna gör alla stic- 



ken; ridt. sluttning på eu ridbana. — Cala- 
dön och Kal-, n . beteckning, som använ- 
des i trisettspel, då spelaren på egen hand. 
ulan medspelarens tiHhjelp, gör alla sticken. 
Calamistrum, u.. lat. (af eälamus, se d. o ). 
egentl. tång till bårkrusning; fig. tillgjordhet, 
förkonstling. 

Calamit, se under Calainus. 

Calamitét och Kal-, f., lat, {calämifa*, urspr 
skada förorsakad genom hagelskurar, missväxt 
nöd. elände, stor oeh allmän olycka, lands? 
plåga. — Kalamitös, eländig, asel, bedröflig 

Cälamus, m., lat. gr. kälamos), rottingpahn: 
örtsliigte af palmernas familj, till ntseendel 
der i genom afvikande från palmerna, att stam- 
men bestar af långa leder, liksom gräsens, och 
bär blad och grenar utefter hela sin längd: 
strået hos hal fg rasen, som ej är afdebult 
ined leder, utan fvldt med en mjuk. svamp- 
artad cellulväfnad, och ihåligt; äfv. skrifröret, 
hvaraf man i forntiden begagnade sig - 
penna; kalmus, hvars rot användes inom läke- 
konsten. — Calamit, m.. cylindrisk, på tvä- 
ren ledad och efter längden fårad, vanl. enkel 
stam, oftast utan grenar oeh bladartade orga- 
ner, som förstenad påträffas i stenkolsbildningar. 

Calando, se under Calera. 

Caländre (kalängdr'), f., och Kaländer, ni.. \\\. 
mangel. — Kalandréra (kalängdr-), mangla. 

CalandrÖne, f., ital., tonk. ett slags skalmeja 
med tvenne klaffar. 

Calasciöne (-achåne), m.. ital.. hos de lägre 
folkklasserna i nedra Italien brukligt sträng- 
iustrument, som har formen af en mindre luta. 
men med längre hals och gripbräde samt för- 
sedt -med två qvintvis stämda tarmsträngar. 

Caläta, f., ital,, dans i rask takt 

Calcänt och Kalkänt, m., lat. (cälcans, af 
caleäre, trampa), helg- el. orgeltrampare. — 
Calcatur-clävis, f., pl. - oläves,- bjelke, 
genom hvars nedtryckning orgelbelgarne fyllas 
med luft. 

Calcaria, se under Calx. 

Calceamént el. Calceät, n., lat. (af cala 
förse med fotbeklädnad, af cälceva, fotbekläd- 
nad, och detta af cnl.r. häl), fotbetäckning, 
fotbeklädnad. 

Calcider, Calcinabel, Calcinera, m. fl., 

se under Calx. 

Cälcio, (källtjå). n.. ital. (egentl. spark, stot 
med foten, af lat. calx, häl), i Italien, isht. 
under karnavalen. vanligt bollspel, hvarvid spe- 
larne stöta fram bollen med foten. 

Calcit, se under Calx. 

Calcitréra, lat. {calciträre, af calx, häl), -lå 
bak ut : streta emot. 

Calcium, se under Calx. 

Calcograph,seChalkog'raph,uuderChalkos. 

Calcul och Kalkyl, m., fr., lat. cälculus, 

räkning, beräkning, öfverslag; error in cäl- 

CUlO, fel i beräkningen, räknefel: pro Cäl- 
CUlO, för 'riktigheten af beräkningen näml. 
svarar den el. den); Cälculus Minérvae, 
egentl. Minervas sten, lika antal röster för och 
emot. som räknas till fördel för en anklagad 
(emedan, enl. myt . Orcslcs. dä han stod an- 
klagad Inför areopagen och erhållit lika många 
röster för som emot sig. frikändes genom en 

al Miuerva inlflgd h\ it sten). — Kalkyläbel, 



Caldarisk — Callid. 



113 



beräkuelig. — Calculatéur och Kalkyla- 
tor, fr., el. Calculätor, lat., rn , räknemästare, 
räkenskapsförare; isht. en, som granskar rä- 
kenskaper. — Kalkulatiön, f., beräkning, 
öfverslag. — Kalkylera, räkna, beräkna; 
sluta sig till, förutse. 

Caldarisk malm (lat. caldärium aes, metall, 
som endast genom värme — cäldor — låter 
bearbeta sig), guldlik metall, blandning af 
koppar, zink och andi'a, ännu ej allmänt kända, 
beståndsdelar. 

Caldärium, n., lat., rum tor varma bad; äfv. 
drifhus. 

Calderäri el Calderäi, pl , ital., egentl. kittel- 
flickare; medlemmar af ett hemligt, ej mera 
existerande, sällskap, stiftadt i likhet med ca r- 
bonaris samfund och måhända framgångetur 
dessa, meu med fullkomligt motsatta syften. 

Calderilla (-rllja), f., sp., benämning i Spanien 
på kopparmyutet i motsats till guld- och silf- 
vermyntet. 

Calebasse, se Calab-. 

Caléche, f., och KaléSCh, in., fr., lätt, van- 
ligen öppet, fyrhjuligt åkdon på fjädrar. 

Calecöns (kaFsåug) och Kalsonger, pl., fr. 
(ital. calzöni, byxor, af cälza, strumpa, och 
detta åter af lat. cälceas, fotbeklädnad, atcalx, 
häl), ett slags tunnare benkläder, som bäras 
närmast kroppen. 

Caledönia, f., el. Caledöniert, n., lat., gam- 
mal och numera egentl. endast i poesi före- 
kommande benämning på Skottland. 

Calefaciéntia , pl., lat, (af calefäcere, göra 
varm), värmande medel. — Calefäctor och 
Kalefäktor, m., soldat, som vid större vakt- 
göring har till befattning att elda, passa upp 
på vakthafvande officern m. in.; i allmnht. 
eldare, uppassare. 

Calemböur el. Calemböurg (kalangbuhr), m., 

fr. (efter westfaliske grefven Calemberg, som 
vistades vid polska konungen Stanislai hof och 
genom sin dåliga franska gaf anledning till 
löjliga förvecklingar; el.** ock af arab. kalam- 
bair, pl. bur, förvirrade ord, ordförvirring), 
ordlek, som grundar sig på olika bemärkelser 
hos samma el. likljudande ord, t. ex. notre 
grand seigneur (om Napoleon 1): vår store 
herre, men äfv. (alldenstund seigneur uttalas 
lika med saigneur , åderlåtare) : vår store 
blodsugare. 
Caléndae, pl., lat. (af gr. kaleln, utropa, eme- 
dan hos de gamla romarne, af brist på ka- 
lender, brukades, att på månadens första dag 
offentligen utropa alla de följande), hos de 
gamla romarne: första dagen i hvarje månad; 
ad ealéndas Gräécas, (hänvisa, uppskjuta) 
till grekiska caléndae, d. v. s. för alltid 
(grekerna hade näml. inga caléndae). — 
Calendärium, n., el. Kalender, m., årets 
indelning i större och mindre tidsafdelningar, i 
månader, veckor och dagar, med uppgift på 
särskilta bestämmelser för vissa dagar o. s. v.; 
sådan förteckning, skrifven el. tryckt; ka- 
lender äfv. benämning på hvarjehanda smärre 
skrifter af blandadt innehåll, som vanligen ut- 
gifvas vid jultiden och åtföljas af en alma- 
nack för följande året; i några sammansätt- 
ningar betyder kalender äfv. förteckning af 
hvarjehanda slag, såsom adresskalender, 



förteckning på i en stad, ett län o. s. v. bo- 
ende personer jemte närmare uppgift på deras 
hemvist; statskalender, förteckning på alla 
embeten i en stat och de personer, som be- 
kläda desamma. — Calendäriogräph och 
Kalendäriogräf, m., (gr. gräphei-,, skrifva), 
en, som sysselsätter sig med uf arbetande af 
almanack el. kalender. — KalendäriografI, 
f., kalenderbeskrifning; anvisning att uppsätta en 
kalender. — Calendäticum, n., m.lat,, gåfva, 
gifveu till presterskapet på nyårsdagen. 

CalentUra, f., sp. (af calor, hetta), feberhetta; 
cal. amarilla (- -rlllja), benämning på gula 
febern i tropikländerna. 

Calepin, f., (efter författaren till ett stort poly- 
glott-lexikon, Ambrosius Calepimu, i slutet af 
15:de och början af 16:de årh.), stor samling 
af ord el. utdrag ur allehanda skrifter. 

Caléra, ital. (caläre, af gr. chalän, släppa efter, 
jmf. Calade), släppa ned, nedsänka; stryka se- 
gel; köpm.t. ej hafva den erforderliga vigten : 
CaländO, tonk. beteckning, som utmärker 
styrkans och taktens aftagande efterhand. 

Calescéra, lat. (calescere, blifva varm, af ca- 
lere, vara varm), blifva varm, blifva het, upp- 
flamma. 

Caliattlrträ, ett slags san del trä (se d. o.). 

Cäliban, m., halfmenskligt vidunder i Shake- 
speare s skådespel Stor m e n (T h e t e m p e s t) ; 
tig person af djuriskt rå karakter. 

Calicédroträ, lätt, rödaktigt, såsom cederträ 
luktande träslag af deu välluktande cedrela 
odorata i Vestiudien och Sydamerika, och 
som användes till cigarrlådor och sockerkistor. 

Caliciflorisk, Caliciform, se under Calix. 

Cälico, Cällico och Kälikå, n., eng. (fr. 
calicöt, af Calicut el. Calcutta, hvarifrån det 
först infördes till Europa), ett slags bomulls- 
tyg, som ti\yckes till kattuu. 

Calld, lat. (cälidus), varm. — Caliditét, f. : 
värme, hetta. — CalidHct och Kalidiikt, 
m., (lat, ducere, leda, föra), värmeledning, rör 
för eldning med varm luft. 

Calif, se Khalif. " 

Caliga, f., pl. Cäligae, lat., hos de gamla ro- 
marne: soldatstöfvel, halfstöfvel; ett slags san- 
dal , som de katolske biskoparne bära vid 
messan; cäligae hispänicae, spanska stöf- 
lar: ett slags tortyrredskap. 

Calin (kaläng), n., fr., fint tenn; äfv. kinesisk 
blandning af bly, tenn och koppar, som i Kina 
och Japan användes till taktäckning och till 
beläggning i tekistor samt till prägling af 
skiljemynt. 

Cälix, m., pl. eäliees, lat. (gr. kylix), egentl. 
djup skål; bägare, kalk. — Caliciflorisk, 
försedd med blomkalk. — Caliciform el. 
Calicinäl, kalklik, kalkformig. — Calix- 
tiner, pl., egentl. kalkvänner; medlemmar af 
ett parti hussiter i I5:de årh.,. som fordrade 
utdelandet af nattvarden under båda formerna 
(både brödet och vinet); äfv. Utraqvister. 

Calla, f., lat. (cälla el. cälsa), örtslägte af aro- 
ideernas familj, med blommorna gyttrade på 
en tjock blomkolf och med enbladig, på in- 
sidan hvit blomhölsa. 

Callico, se Calico. 

Callid och Kallid, lat. (cällidu.*, af callere^ 
egentl. hafva tjock hud; vara känslolös; vara 

15 



IM 



Callositet — Camarilla. 



erfaren), slug, förslagen. — Kalliditét, f., 
slughet, förslagenhet, listighet. 
Callositet och Kall-, i'., lat. (callösitas, af 
cäUi&3, valk, knöl; hrosk), hudens valkighet, 
läderaktighet. — CallÖS, valkig, koölig, läder- 
aktig (isht. om huden på händer och fötter;. 

Calmande, Calmank, se Kalamank. 

Calmant, Calmato, se under Calniera. 

Calmär, in., fr. (ital. ealamäjo), egentl. skrit- 
tyg ; slägte bland bläckfiskarna, märkvärdigt 
isht. för den svarta, bläcklika vätska, som det 
har i en blåsa i underlifvet, och som under 
namn af sépia användes af målare och kop- 
parstickare till tuschering, äfvensom för det 
s. k. hvita fiskbenet: sepia el. os sepiae, 
som pulvcriseradt brukas af guldsmeder till 
polering. 

Calméra och Kalm-, fr. (ealmer, af cahne, 
ital. och sp. cälma, hafsstilla), stilla, lugna; 
lindra; blidka. — Calmänt och Kalm-, 
mildrande, stillande; lindrande. — Galmäto, 
ital., tonk. mildt, lugnt. 

Cälo, m., ital. (af calure, släppa ned; sjunka, 
af gr. chalän, släppa efter), köpm.t. sjunkande, 
fallande; en varas förminskning el. förlust ge- 
nom torkning, spillning o. s. v., jmf. Decalo, 
under Decalera; cälo di péso, köpm.t. 
brist i behörig vigt; Cälo di prÖZZO, köpm.t. 
prisets fallande. 

Cälor, m., lat. (af calere, vara varm, besl. med 
grek. kävein, kälein, antända ; brinna), värme. 
— Calorifére och Kalorifer, m., fr., värm- 
ningsapparat; värmeledare, varmluftsledare. — 
Kalörifikatiön, f., nylat., värmealstring. — 
Kalorikmaskin, m., af John Ericsson i 
Newyojk uppfunnen maskin, som drifves med 
upphettad luft i st. f. ånga. — Kalörimé- 
ter, m., (gr. metreln, mäta), värmemätare : af 
Lavoisier ochLaplace uppfunnen inrättning 
att mäta kroppars specitika värme genom mäng- 
den af den is, som de kunna smälta. — 
Kalörimetri, f., värmemätning; äfv. läran 
derom. — Kalörimötor, m., nylat, (lat. 
motor, drifvare, af movére, röra, drifva), af 
Hare konstruerad galvanisk apparat att genom 
ögonblicklig, stark hetta glödga och" smälta 
metalltrådar. — Kalörisk maskin, se ofvan : 
Kalorikmaskin. 

Calötte, f., och Kalott, in., fr. (trol. af arab. 
kaluta), urspr. österlänningarnas tätt åtsittande 
och vanl. röda hufva; i alhnnht. plattmössa; 
hos oss isht, betäckning, af läder, siden, sam- 
met o. s. v., för skalliga hufvuden; krigsv. et I 
slags hufva af jern att bevara hufvudet för 
sabelhugg; byggn.k. litet lågt, sferiskt hvalf; 
kem. dcstillerhatt el. kolt': bergv. lupp, sula, 
som samlas pä bot! nen uti färskhärden. — 
Callottister, pl., medlemmar af ett sällskap 
i Frankrike i början af 18:de årh., som roade 
sig med allehanda äfveutyrliga påhitt. 

Calquéra och Kalkera, fr. [calquer, af lat. 

cnl.c, kalk), urspr. al't rycka pä kalk; emot ett 
rent, hvitt papper lägga ett med röd- el. svart- 
krita öfverstrnket, samt derofvanpå en teck- 
ning, hvars hufvuddrag sedan medelst kritan 
öfverflyttas pä det hvita papperet, derigenom 
att man genomgår dem med ett stift. — 
Cälque (kalk'), m., en sålunda uppkommen 
teckning; tig. slafvisk kopia. 



Calumét (kalym&h.), na., fr, (af lat. cätftmus, 
rör), stor pipa, utsirad med fjädrar och andra 
prydnader, som indianerna röka och sedan 
räcka den el. dem, med hvilka de -ta ! 
skaplig förbindelse, för att desse i sin tur 
derur må draga några bloss. 

Calumni och Kal-, f. lat. {calumnia, fr. en- 
lomme), smädelse; ärerörig och falsk beskyll- 
ning. — Kakimniéra, smäda, förtala, svarta. 

— Kalumniös, smädlig. 
Calvärieberg, (af lat. calväria, hurVndskål); 

egentl. hufvudskalleberget el. Golgatha: af- 
rättsplatsen utanför Jerusalem : i katolska län- 
der: en, ofta med konst skapad, kulle med ett 
kors, hvartill man under fastan vallfärdar. 

Calviller, pl., fr. (af lat. cälvus, kal, skallig), 
ett slags äplen, som ifrån midten afsmalna 
mot spetsen och hafva glatta, liksom feta skal. 
när de fått ligga, ett löst och fint kött samt 
en kryddaktig smak såsom af hallon el. smultron. 

Calvinism, m., den evangeliskt reformerta tro. 
som Joh. Calvin el. Chauvin, född 1509, död 
i Geneve 1564, predikade, och som skiljer sig 
ifrån den lutherska i läran om nattvarden och 
det ovilkorliga nådavalet. — Calvinist, m.. 
anhängare af Calvins lära. en reformert. 

Calvitium, n. ; Calvities, f., lat., el. Calvi- 
tet, f., nylat. (af cälvus, kal. skallig), flint- 
skallighet, 

Calx, f., lat. (gr. kälix), kalk. -- Calcäria, f., 
kalkjord, kalk. — Calclder och Kale-, pl., 
kalkartade kroppar. — Kalcinäbel, som kan 
förkalkas, oxideras. — Kalcinabilitét, f.. 
egenskapen att kunna förkalkas. — Kal- 
Cinatiön el. Kalcinering, f., förd. me- 
tallernas oxideriug genom upphettning i luft. 
deras förvandling till s. k. metallkalker; sedan 
äfv. glödgning af andra kroppar. — Kalci- 
néra, förkalka; äfv. genom bränning utjaga 
en flygtig syra från sin förening med en eld- 
fast metalloxid, så att denna sednare återstår 
ren. — Kalcinös, kalkartad. — Kalcit, 
m., kalksten. — Cälcium, n.. silfverhvit. 
glänsande metall, som i luften hastigt förenar 
sig med syre till kalk och i vatten noder 
vätgasuhcckling löser sig till kalkvatten. 

Camaieu, se Camayeu. 

Camaldulénser, pl., medlemmar af en andlig 
orden inom katolska kyrkan, stiftad 1018 i 
dalen Camaldoli vid Årezzo på Apenninerna af 
den hel. K o in u al d ifrån Iwivcnua. och af 
påfven stadtästad 1071? samt åsyftande del strän- 
gaste iakttagande af den hel. Benedikts reglor. 

Camaraderie och Kamaraderi, n. : fr. (af 

camaräde, kamrat), förtroligt kamratskap. 

Camaréro, m.. sp. (it. camariere), kammar- 
tjeuarc. kammarherre. — Camaréra, f.. kam- 
marfru, statsfru hos eu furstinna, isht. hos en 
spansk drottning. 

Camärguehäst (kamärg-), fr., liten, halfvild 
hast af grå färg på ön Camargu* i Rhöne. 

Camarilla (-rilja), T. sp. [demin. af lat. cä- 
mara, cämera, kammare), egentl. liten kam- 
mare: benämning pä de hemliga riulgifvarnc 
-vid spanska hofvet, af konuugeus närmaste 
omgifning: obehörig! inflytande pä styrelsen 
i en stat: säugkammarregering; de personer 



Camarosis — Campägne. 



11 



af regentens närmaste omgifning, som utöfva 
ett sådant sidoinflytande. 

Camarosis, se Kam-, under Kamaroma. 

Camäuro, m., ital. (m.lat. camäurum), påfveus 
röda sammetsmössa, som han bär, då han ej är 
iklädd tiaren. 

Camayeu (kamajöh), m., fr. (g.fr. camnheu, m.- 
lat. camahötus = camäéus ältus, jmf. Camée), 
ädelsten med allehanda figurer; målning i en 
och samma färg, fäst i olika nyanser, ljusare 
och dunklare, såsom grått i grått; träsnitt, 
förfärdigadt genom så kalladt tontryck, äfv. 
kalladt Chiaroscuro; målning med två el. 
tre färger, utan noggranuare härmning af na- 
turens egentliga färger; jmf. äfv. Camée. 

Cämbio, m., ital. (m.lat. cämbium, af lat cam- 
blre, cnmbiäre, vexla), vexel, vexelbref, äfv. 
Léttera di Cämbio; ett slags spel emellan 
flera personer, och som spelas med särskilta 
kort, så kallade c am biokort, hvilka äro 42 
och tillsammans kallas en camb io lek; Cäm- 
bio COmmune, vanlig, inländsk vexel; Cäm- 

bio cönto, vexelräkning; camb. di po- 
lizza, vexelbref ; camb. maritimo, bodmeri- 
fördrag ; camb. reäie el. camb. mercantiie, 
utländsk vexel; camb. séCCO, egen vexel. 

— Cambiatura, f., egentl. vexelräkning; 
vaguombyte; äfv. italiensk postskjuts. — Cam- 
biéra och Kamb-, vexla, drifva vexelaffärer. 

— Kambist, m. ; vexlare, en, som handlar 
med vexlar. 

Cambräy (kangbräb), fr., Cämbrick (khämm- 
brick), pl. cämbricks, eng., och Kämbrick, 
n., (efter ursprungliga och egentliga tillverk- 
ningsorten, staden Cambrai, höll. Kamerijk, vid 
Scheldej, en sort fint, starkt och tätt bom- 
ullstyg, bomullskammarduk, sockerduk. 

Camée (kameh), f., fr.,_Caméo el. Caminéo, 
m., ital., och Kamé , m., (m.lat. camäéus, 
cfimmäéus, af lat. cäma, cämma, för gérnma, 
ädelsten), ädelsten, bestående af olikfärgade lager, 
och så utskuren, att det upphöjda bildverket 
är af eu färg, och gruuden af en annan. 

Camélia och Caméllia, f., (efter apotekaren 
Camellus, som 1731 först införde den till Eu- 
ropa), praktväxt ifrån Japan, Indieu och Kina, 
som i vildt tillstånd blir ett träd om 12 till 
15 fots höjd, och som har sköna, röda blom- 
mor; caméliadäm, f., (efter den yngre 
Dumas': La dame a ux 
sköka. 

Camelotiers (kam'låtjeh), 
lare i södra Frankrike. 

Cämera, f., lat. (af gr. kamära), egentl. hvalf; 
hvälfdt rum; kammare; Cämera obsciira, 
opt. af Porta i lG:de årh. uppfunnet redskap, 
bestående af en inväudigt svärtad, flyttbar låda, 
framför hvilken man fästat ett flyttbart kon- 
vext glas, som bryter ljusstrålarna från före- 
målet, så att de, efter reflexionen ifrån en om 
45 grader lutande spegel, uppå ett mattslipadt 
glas på lådans botten frambringa en tydlig 
bild; cam. elära el. cam. liicida, af Wol- 
laston 1809 uppfunnet redskap, bestående af 
ett fyrsidigt prisma, mot hvars sidor bilden 
två gånger reflekteras, så att den uppfångas 
nära kanten af prismats öfra yta och kan med 
en blyertspenna aftecknas på ett papper, som 
hålles tätt utmed deuna kant-, alla Cämera, 



amélias, elegant 
smyghf 



pl., fr 



id- 



tonk. i kammarmusikstil. — Ga,merälia, pl., 
inbegreppet af de vetenskaper, som handla om 
källorna för en stats iukomster, samt uppgifver, 
huru de uppbäras, förvaltas och användas — 
Cameralist och Kam-, m., tjensteman i 
kammarverket; isht. en, som studerar kameral- 
vetenskapen. — Kameralistik , f., stats- 
hushållningslära. — Kameralistiker, m., 
lärare i statshushållningen. — Kamererare 
el. Kamrer, m., (lat. camerärius), ursprungl. 
en, som hade uppsigten i rum, der kostbar- 
heter och konstskatter förvarades; benämning 
på tjensteman i åtskilliga embetsverk, hvilka 
förvalta kassan och ansvara för räkenskaperna; 
i alinmht. kassaförvaltare och räkenskapsfö- 
rare. — Camerier (-merjeh), fr., m., påflig 
öfverkammarherre. — Cameriere, ital., in., 
kammartjenare; cam. segreto, påflig kam- 
marherre. — Camerléngo el. -lingo, ni., 
ital., kamererare; isht. kardinal, som förvaltar 
påfliga skattkammaren. 
Camerier,_Cameriero, Camerléngo, se föreg. 

Cameronianer, pl., (efter presten Archibald 
Cameron), medlemmar af ett mycket strängt 
presbyterianskt parti i Skottland under Karl IT. 

Camfio, se Cambio. 

Camillus, in., lat., i det gamla Rom: förnäm, 
vid offren biträdande yngling; familjenamn för 
eu stor patricisk slägt. — Camilla, f., offer- 
tjenarinna; äfv. qvinnonamn med denna betydelse. 

Camisade, Camisarder, se följ. 

Camlsia, f., m.lat. (ital. cmriicia, sp. cartnsa, fr. 
chemise, af arab. känds, underklädnad), lintyg, 
skjorta; isht. hvit skjorta (camlsia älba), 
höraude till presternas drägt i forntiden, kor- 
skjorta, jmf. Alba. — Camisäde (-sähd'), 
f., förd. öfverrumpling nattetid (i skjortor, som 
soldaterna drogo öfver sig, för att i mörkret 
igenkänna hvarandra). — Camisarder, pl., 
de reformerta i trakten af Cevennerna under 
sin uppresning 1702 — 1706 (einedau de i allmnht. 
ofvanpå kläderna buro ett slags bluser). — 
Camisöle, f., och Kamisöl, m., fr. (ital. 

camicinöla, m.lat. camisiäk), uudertröja, tröja. 

Camminéra och Kamm-, ital.. {camminäre, gå, 

resa, af camviino, fr. chemin, väg), fäktk. gå 
baklänges, för att derigenom få motståndaren 
att blotta sig. 
Camöénae el. Caméner, pl., lat. {Camöenae 

el. Caménae, för Corménae, de sjungande, af 
cärmm, se d. o.), g.lat. benämning på in us er n a. 

CamÖrra, f., ital, (af camörro, bonde), egentl. 
samtlige bönderna i en trakt; i Neapel: uuder 
sista statshvälfniugen uppkommet, hemligt, men 
vidt utgrenadt band af skälmar, som genom 
oförsynta brandskattningar hämmande inverkar 
på all trafik. — Camorrlst, m., medlem af 
cam or r an. 

Camouflet (kamuhflah), m., fr. (af cälamo flä~ 
Uis, blåst igenom ett rör), tjock rök af en 
itänd pappersstrut, som. man af elakhet blåser 
i näsan på folk; krigsv. fladdermina, qväfmina: 
medel, som i kontraminor användes, för att 
hindra fienden att fortsätta mineringen. 

Camp, se Campus. 

Campägne (kangpänj'), fr., ital. campägna 
(kampänja), f., (af lat. campäneus., som hör 
till el. har afseende på fält: cämpus), fält; 
landsbygd; laudtgods, laudtgård ; fälttåg (i denna 



116 



Campan — panariefogel. 



bemärkelse äfv. Kampanj, ra.); å la cam- 
pägne, fr. ; el. alla campägna, ital., laudt- 

ligt, efter enkel, landtlig sed; äfv. lägerlikt: 
Campägna di Röma, trakten omkring Rom, 
en förd. blomstrande trädgård, omfattande 
största delen af Latinm, men nu temligen 
menniskotom, ödeliggande och förpestad af upp- 
stigande dunster. — Campagnärd (kang- 
panjähr), m., landtraan. — Campagnöl, (kang- 
panjål), m.j råttslägte af mössens storlek, med 
luden svans samt gula och smutshvita hår, 
som förekommer i talrika hopar på fälten, 
hvilkas skördar det skadar. 

Campän och Kamp-, m., sjöt. öfversta akter- 
delen af ett fartyg, uppöfver kajutau; kam- 
pänflägg, den öfver akterdelen af ett fartyg 
hissade stora flaggan. 

Campäna, f., m.lat. och ital. (efter landskapet 
Campanin i mellersta Italien, hvarest den upp- 
funnits el. åtminstone först användts för kyrk- 
ligt bruk), klocka, kyrkklocka; klocka i eu 
luftpump ; byggn.k.klockformig prydnad; camp. 
manuälis, ringklocka, liten klocka, hvarmed 
under katolska gudstjensten ringes vid det al- 
tare, hvarest messa läses; camp. urinatöria. 
dykareklocka. — Campanärium, n., m.lat., 
el. Campanile, m., ital., klocktorn, under- 
stundom fristående och af betydlig storlek. — 
Campanélla, f., ital., liten klocka, ring- 
klocka, skälla. — Campanétta, f., ital., klock- 
spel. — Campaniförm och Kamp-, (lat. 
forma, gestalt, form), klockformig. — Cam- 
pänologl och Kamp-, f., lat.-gr. {logos, ord, 
lära), läran och kännedomen om klockor och 
deras gjutning. — Campänula, f., liten 
klocka; äfv. ett på sina blå, klocklika blom- 
mor lätt igenkänneligt örtslägte. — Campanu- 
läria, f., en art klockformiga koraller. 

Campeadör, m., sp. (af campeär, draga i fält), 
stor kämpe, hjelte; binamn till Cid. 

Campéche-trä (kampåtsche-), rödaktig, till färg- 
ning använd träsort ifrån Sydamerika, och som 
fått sitt namn efter mexikanska staden och 
bugten Campeche. ^ampus. 

Campement, Campera, m. fl., se under 

Cämpher, Kämfer och Kämfert, m., nylat. 
Cämphora, f., (fr. cämphre, af arab.-pers. 
kåfur, sanskr. karjmra, hebr. kopher, harts), 
hvit, nästan genomskinlig, starkt luktande eter- 
olja i fast form, som erhålles af det i Indien 
och Japan växande kamferträdet (laurus 
cämphora); Cämphora depuräta, genom 
subli mation renad kamfer, som mycket använ- 
des inom läkekonsten; kämfersplritus, m.. 
vinspiritus, hvaruti kamfer blifvit upplöst. — 
CampMn och Kamfin, n., renad terpeiitin- 
olja, som, använd i lampor, brinner med sär- 
deles klart ljus. 

Camphöu el. Campöy, m., en sort fint, ki- 
nesiskt te. 

Campidoglio, se Capitolium. 

Camp-meeting, se under Campus. 

Oampo, se följ. 

Cämpus, lat,, fr. camp (kang), eng. camp, 
ital. cämpo, in., fält; cämpus Märtius, 
marsfält: åt de gamla romarnes krigsgud Mars 
helgad vapenöfningsplats vid Rom; hos de 
gamla frankerna: till truppmönstringar i må- 
naden mara afsedd plats; camp de ma- 



nöéuvres (-dö manovr'), krigsv. öfningsläger; 
Camp Stäble (-stabi'), krigsv. stående la- 
ger; camp volänt [-valäng), k rigsv. flygande 

läger, ströfkår, som bar till uppgitt att än bär, 
äu der anfalla fienden ; cämp-méeting (-mili- 
ting), n., eng., folkförsamling på öppna taltet ; 
Cämpo Santo, egentl. heligt fält: i Italien : ut- 
vändigt tillsluten, men invändigt med fristående 
arkader omgifven begrafningsplats; i allmnht. 
kyrkogård. — Campement (-mäng), n., fält- 
läger, öfuingsläger, lägerstad; kampering: äfv. 
trupp, som skickas förut att utsticka läger. — 
Campera och Kamp-, låta trupper lägra 
sig, slå läger; ligga i läger: tillbringa dag och 
natt under öppen himmel, jmf. Bivuakera, 
under Bivouac. — Kampéstrisk, som 
hör till el. har afseende på fält, jernn, Hack ; 
växande på marken. 

Canadäris, pl., röd- och svartrandiga ostin- 
diska tyger af bomull och silke, sorn dock 
äfven tillverkas i Nimes. 

Cänadas, pl., ett slags tina, franska sängtäcken. 

Canäille (kanälj'), f., fr. (ital. canäglia, egentl. 
hundfolk, hundpack, af lat. cänis, hund), slöd- 
der, pack, pöbel; dålig menniska, skälm, skurk, 
hos oss äfv. såsom smekuamn : liten skälm (i 
dessa sista bemärkelser vanl. Kanälje, in. ; 
en Canäille (ang -), pöbelaktigt, gement, 
nedrigt: föraktligt, förnedrande. — Canaill- 
archie och Kanaljarki, f., (gr. ärchei». 
herrska), pöbelvälde. — Kanaljera, behandla 
illa, håna. — KanaljerI, n., nedrigt, gement 
streck; skurkaktighet, — Kanaljös, lumpen, 
dålig, nedrig, skurkaktig. — Encanailléra 
(angkanaljera) sig, umgås med föraktliga meu- 
niskor. 

Canäl och Kanal, m., lat. canälis, (af cämto, 
rör), ursprungl. rör, ränna, vattenräuna : rännil: 
strömfåra; vattengraf, till aflopp, vattning el. för 
segelfart; geogr. på båda sidor öppen hafsarm. 
bredare än ett sund, isht. hafsarmen emellan 
England och Frankrike: Pas de Calais (i 
denna bemärkelse alltid i bestämd form); anat. 
rör el. gång i en djurkropp, som förer någon 
vätska; tonk. rör ifrån belgarna i ett orgel- 
verk till väderlådorna; artill. loppet i en ka- 
non; byggn.k. fåra el. retfla i snl el. pelare: 
fig. medel, utväg att vinna el. ernå något ; 
Canälis laorymälis, läkek. tårkanal. — 
Canalisäbel och Kan-, som kan förvand- 
las till kanal, som kan göras segelbar, genom 
kanalgräfning. — Kanalisatiön, f.. kanalan- 
läggning, företag att genom kanaler göra en 
flod segelbar el. ett land tillgängligt. — Ka- 
nalisera, förvandla (flod] till kanal, förse med 
kanaler, göra tillgänglig genom kanaler. 

Canapé och Kan-, m., fr. (af m.lat. cana- 
päeni», conopeum, sänghimmel, af gr. k-on, 
säng med för hän gen, för att af håll a mygg: 
könops, pl. könopoi), hvilsoffa. 

Canäriefögel el. Kanärie-, (ital. canarino, 
sp. canario, fr. canari), bekant liten gul sång- 
fogel (fr i n g il la ca n aria) af finkslägtet, 
som förekommer vild på Kanarieöarna. 
Kanäriefrö, frö af p b a 1 a ris ca n a riensis, 
ci\ sjras ifrån Kanarieöarna och Sydeuropa, 
som isht. användes till föda åi kanariefoglar, 
äfvensom till ett temligen godt mjöl. hvar- 
medelst man meddelar ylle- och sidentyger en 



Canarium — Canel. 



11 



vacker glans. — Känariesékt, m., ett 
sött och starkt vin ifrån Kanarieöarna 

Canärium, n., el. Kanärietrad, växtslägte 

på Molukkerua, af hvars uötlika frukter man 
bereder ett ganska välsmakaude mandelbröd, 
som i Ostindien kallas Baugea. 

Canässe (-uäss'), f., fr., te-, socker- och to- 
bakskista. 

Cauäster och Knäster, m., fr. [canästre, ca- 
nässe, sp. canästro, korg, hvari tobak utskep- 
pas, af lat. canistrum, och detta åter af cänna, 
vassrör, säf), korgtobak : tobaksblad af bästa 
sort, som i rörkorgar öfverföras till Europa. 

Canavétte (-vatt'), f., korg, innehållande 12 — 24 
buteljer olivolja. 

Cäncamum, n., lat. -gr., brasilianskt gummi- 
harts, som användes till rökverk och inom 
läkekonsten såsom fördelande medel. 

Cäncan (kängkang) el. Quanquän (kangkäng), 
m., fr. (af lat. quäniquam, ehuru, det vanliga 
begynnelseordet vid akademiska föredrag och 
svassande tal), egentl. larm, buller, oväsen om 
obetydligheter; uppsluppen fransk dans, som 
isht. i Paris på mindre väl beryktade lokaler 
utföres med en ofta till vildhet gränsande 
ysterhet, äfv. Chahut. 

Cancéll, m., lat. (af caniélli, pl., egentl. skrank, 
inhägnad), touk. aflångt, smalt, i orgelns vä- 
derlåda befintligt fack, ämnadt att upptaga det 
väder, som inströmmar genom den i cancel- 
lens botten el. undre spont, medelst tangen- 
tens nedtryckuing, öppnade ventilen, för att 
vidare genom det i öfre sponten och genom 
det i det utdragna registret borrade hålet 
slutligen inströmma i piporna. — Cancellä- 
rius, Cänceller, Cäntzler och Kansler, 
m., under medeltiden: rättsbetjent el. rätts- 
skrifvare : sederm. sigillbevarare ; handsekreterare 
och rådgifvare hos furstar och andra mäktiga 
personer; föreståndare för ett kansli; förman 
i ett stats- el. regeringsråd; furstlig el. annan 
högt uppsatt person, under hvars beskydd och 
ledning en högskola står. — Cancellariät 
el. Kansleriät, n., en kanslers värdighet 
el. embete. — Cancellatiön el. Cancella- 
tur, f., öfverkorsning af en skrift el. ett ställe 
i en sådan, af en vexel, en revers o. s. v., till 
tecken af dess framtida ogiltighet; lagligt dö- 
dande af ett dokument. — Cancelléra, om- 
gifva med skrank el. galler; utstryka, öfver- 
stryka, öfverkorsa. — Cancelll och Kansli, 
n., rum, der en domstols el. ett embetsverks 
beslut utfärdas; samtliga personer, som der 
tjenstgöra; i Sverige: embetsverk, genom hvars 
särskilta fördelningar riksärendena expedieras. 
— Kanslist, m., skrifvare, tillhörande ett 
kansli. 

Cancer, m., lat., kräfta; astron. stjembilden 
kräftan; läkek. kräfta: ytterst svår, frätande 
sjukdom. — Canceratiön, f., nylat., läkek. 
uppkomst af, öfvergång till kräfta. — Can- 
ceréra, läkek. öfvergå till kräftskada. — 
Cancerön?., n., läkek. kräftskada. — Can- 
crinisk och Kankrinsk, som går kräft- 
gången; kankrinsk vers* kräftvers vers, 
hvars bokstäfver gifva samma mening, antingen 
de läsas fram- el. bakifrån, t ex. följ. latinska 
vers : signa te, signa ; temere me tangis et angis ; 
äfv. vers, som bör läsas baklänges, för att er- 



hålla den riktiga meningen, t. ex. följ. hexa- 
meter i Goethe's Reineke Fuchs: nefräté 
negtbital o. s. v., i st. f.: ^djabet 9Ziemanb 
unfc bilft; man mu§ cie_©lauMgen (tärfen. 
— Cancrös och Kankrös, läkek. kräftartad. 

CanciÖn (-tsiön), f., sp. (fr. chansan, lat. cäntio), 
sång, visa; isht. egendomlig lyrisk rimmad vers- 
form, vanligen bestående af 12 trokeiska ver- 
ser. — Cancionéro, sp., el. Cancionéiro, 
port., m., ursprungl. samling af dikter, hvil- 
kas författare tillhörde ett slutet poetiskt säll- 
skap vid ett visst hof; i allmnht. visbok el. 
samling af utmärkta lyriska dikter af en el. 
flera författare. 

Candeläber och Kand-, m., lat. (candeläbrum, 
n., af candela, vaxljus), större armljusstake. — 

Candeläria, pl., Candélméssa el. Kyn- 
delsméssa, f., egentl. ljusfest; inom katolska 
kyrkan: Marias kyrkogångsdag (2:dra febr.', 
som erhållit sitt namn deraf, att processions- 
ljusen denna dag invigas. — Candelärius, 
m., vaxljusbärare. 

Candéra och Kand-, fr. {candir), öfversockra, 
öfverdraga med socker; äfv. låta socker an- 
skjuta i kristallform. — Kandisatiön, f., 
öfversockring ; sockers kristallisering. — Cändi, 
n., el. KändisÖCker (fr. candi, sucre candi, 
af arab.-pers. qand, sanskr. hhanda, stycke, bit 
socker, af khand, bryta), renadt, kristalliserad! 
socker, bröstsocker. 

Candéur (kangdohr), f. ; fr. (lat. cändor, hvit- 
het, renhet, glans), hjerterenhet, redlighet, är- 
lighet, öppenhjertighet. 

Candi, se under Candera. 

Candid och Kandld, lat. {cändidus, glänsande 
hvit, fläckfri, af cändor, hvithet, renhet, glans), 
redlig, uppriktig, öppenhjertig. — Kandidat, 
lat. CandidätUS, m., egentl. en hvitklädd 
(emedan i det gamla Eom den, som sökte en 
syssla, måste gå hvitklädd el. iklädd t o ga 
candi da), i allmnht. sökande till ett embete 
el. värdighet; en, som efter aflagdt prof på 
duglighet, isht. efter skedd kunskapspröfning, 
är befogad att söka ett offentligt embete ; i 
Sverige: en, som söker en akademisk lärdoms- 
grad och undergått den el. de för en sådan 
grad föreskrifna kunskapspröfningar ; äfv. i 
allmnht. en, som uppträder såsom sökande till 
något el. står nära att ernå, att träffas af nå- 
got: valkandidat, äktenskapskandidat, 
dödskandidat o. s. v. ; candidatns juris 
el. jnris kandidat, se under Jus; cand. 
medicinae el. medicine kand., se under 
Medicus ; cand. medico-philosophiae el. 
medikofilosofie kand., se under Medicus ; 
cand. ministerii el. cand. sacrosancti 
ministerii, se under Ministerium; cand. 
philosophiae el. filosofie kand., se under 
Philosoph; cand. theologiae el. teo- 
logie kand., se under Theolog. — Kan- 
didatur, f., kandidatskap. 

Candis, se Candi. 

Cändle- (kändl-), Cännel- el.Kännelkol, eng. 
(lat. candela, ljus, vaxljus), ett slags särdeles 
goda stenkol. 

Canecou, se Canezou. 

Canél och Kanel, m., (fr. canélle el. cannélle, 
nylat. canella, af lat. cänna, rör), den krydd- 
artade inre barken af det i Ostindien och isht. 



11* 



Canepin - Canzone, 



pä Ceylon, men älven på åtskilliga stallen i 

Yestindieu växande kan elt rädet: 1 au rus 
c i u q a ni o m d ni. — Canneläs f-läh), m , 
öfversockrad kanel. 

Canepin (kan'päng), in., fr. (ital. canajnno, egeutl. 
hamptyg, af cänapa, lat. cannabis, hampa), fint, 
tunt, hvitgarfvadt far- el. getläder. 

Canescéra, lat. (oané$cere. af canére, vara grå, 
oeh detta af cätms, grå), gråna. — Cane- 
SCént, gråhvit. 

Caneväs, Canneväs (-väh) och Känfas, 
in., fr. 'in. lat, caneväHum, hamptyg, af canna- 
bis, hampa), ursprungl. glestrådig hampväf: 
sederm. dylikt linne, som genom limning er- 
hållit styfning 

Canezöii (-suh), m., fr. (sannol. uppkommet af 
sydfr. camisau, litet linne), ett slags fruntim- 
merslifrock utan ärmar. 

Cängue (kangh'), f., fr., ett slags piuoredskap 
i Kina, hestående af en tjock planka med hål 
för hrottslingens hufvud och armar. 

Canicula, f., lat. (demin. af cänis, hund), astron. 
hun dstj er n an , fixstjeruan Sirius. — Ca- 
niCUlärférier,pl. ; hunddagsferier, ferier under 
den tid af året, då solen genomlöper lejonets 
tecken. — Canina litera, f., lat., hund- 
hokstafven, hokstafven r (emedan denna tyckes 
höras i hundeus morrning). 

Canina litera, se föreg. 

Cänna, ital., Cänne (känn'), fr. (af lat, cänna, 
gr. känna), f., rör; käpp; längdmått, i Italien 
vexlaude mellan 6 och fl fot, i Erankrike un- 
gefärl. = 7 fot. — Canneléra och Kan- 
nel-, fr. [canneler'), refHa, förse med refflor, 
urhålka. — Cannelure och Kannelyr, f., 

fr., reffla; reffling. — Camietille, Can- 
tille (kanntilj), f., och Kantilj, m., fr., spi- 
ral formigt snodd guld- el. silfverlan. — Cän- 
nula, lat, (demin. af cänna) el. Cannule 
(kanuyhlj, fr., f., litet rör; läkek. fint metall- 
rör, som omgifver vissa stingande instrumenter. 

Cannabis, f., lat., hampa. 

Canne, se Canna. 

Canneläs, se under Canel. 

Cannelkol, se Candle-, 

Cannelure, Cannetille, se under Canna. 

Cannibäl och Känn-, m., sp. {canibal, upp- 
kommet af Caribal, Caribe, egentl. tapper), ur- 
sprungl. inbyggare på de karaibiska öarna: 
menniskoätare; Hg. ytterst vild och grym men- 
niska. — Kannibalisk, oinensklig, vild, grym. 
— Kannibalism, m., menniskoätande;oineiisk- 
lighet, vild grymhet. 

Cannula, Cannule, se under Canna. 

Canoe, se Canot. 

Canon, Canone, Canones, Canonicus, m. 
fl., se Kanon. 

Canöt (kanah) och Kanot, eng. canöe(khänuli). 
in., (fr. canot, sp., port. och ital. canöa, af 
karaib. canäoa), indiansk båt, gjord af en ur- 
hålkad Iriulstam. 

Cantäbile, Cantäbel och Kant-, ital. (af 
cantäre, sjunga), sångbar-, äfv. sångbart, pä ett 
enkelt och okonslladt satt. på ett sätt liknande 
sång; subst. n. sångbart musikstycke. 

Cantäro, m., ital., \igt i Italien, Egypten ni. 

fl. länder, vexlaude mellan 7A skalp, och 1 
centner 30 skaljui uti. 



Cantäte, f., och Kantat, in., ital. och m.lat. 
(af cantäre, sjunga), tonk. större tondikt, efter 
hvad inan antager uppfunnen af Giacomo 
Carissimi, bestående af solosångstycken och 
körer, beledsagade af orkester, jinf. Oratori- 
um; cantäte, äfv. inom katolska kyrkan: 
namnet på fjerde söndagen efter påsk, emedan 
begynnelseorden af den på denna dag afsjuugna 
messan (ps. 98, 1) lyda: Cantäte Dommt •">*- 
ticutn novum: sjunger Herran en ny sång. — 
Cantatilla (-tilja), sp., el. Cantatina, ital., 
f., liten sångdikt, liten kantat. — Cantatöre, 
m., ital., sångare. — Cantatörium, n., ny- 
lat , katolsk kyrkobok, hvarnr kantorn afsjun- 
ger r e s p o n s o r i e r n a. — Cantatrice -t rit je 
f, ital., sångerska. 

Cäntica, f., ital. (af cantäre, sjunga), sång, isht 
del af en större episk dikt. 

Cänticum, u., pl. cäntica, lat. (af cantäre, 

sjunga), sångstycke, sång: Cänticum canti- 
CÖrum, sångernassång: Salom os höga visa. 

Cantiléna och Kant-, f., ital. och lat. (af 

cantäre, sjunga), tonk. enkelt sångstycke, hvars 
ord äro af verldsligt innehåll. 

Cantille, se under Canna. 

Cantine (kangtThn'), f., och Kantin, m., fr. 
(ital. canilna, antingen sammandr. BtcanovetRna, 
demin. af cänova, källare, förrådshus, el.afg.fr. 
cant, ital. cänto, vrå, vinkel) , marketenteri, 
soldatkrog; flaskfoder. — Cantinier (kang- 
tinjéh), m., marketentare. — Cantiniére(kang- 
tinjähr'), f., marketenterska. 

Cänto, ital., fr. chant (schang), lat. cäntus, 
m., (af cänere, sjunga), sång; visa; Cänto 

férmo, plain chant (pläng-), el. cäntus 

firmus, tonk. egentl. fast sång; gifven melodi ; 
den koralmelodi och i allmnht. hvarje melodi. 
som är ämnad att kontrapunkteras el. harmo- 
niskt behandlas: Cänto figuräto el Cän- 
tUS figurälis, tonk. figurerad sang. som. i 
motsats till canto fermo, hvilken fortskrider 
i uthållande toner, fortgår i noter af hastigare 
tidvärde. 
Cantön (kangtlng) och Kanton, m . fr. sp. 
cantön, ital. cantöne, hörn, hörnsten, område, 
af g. fr. cant, ital. cänto, vrå, vinkel, kant . 
kretsområde; isht. benämning på livar och en 
af de särskilta stater, som bilda Schweiziska 
Edsförbundet; vapenl. fält i elt vapen. 
Kantonéra, om trapper: vara inqvarterad 
el. förlagd i städer el. livar af en trakt : vapenl. 
indela ett vapen i falt ; kantonérad, b\ ggn.k. 
i hörnen prydd med suler, pelare o. a. d. — 
KantonisÖra, indela ett land i kretsar. --- 

Cantonäde (kangtånähd'), f.. rummet p8 sce- 
nen bakom kulisserna. Cantonnement 
(kangtånn'mäng), n.. truppers förläggning i 

stader oeh livar. 

Cäntor, m., pl. cantöres, och Kantor, m.. 

pl. kantorer, lat. (af cäncrc, sjunga), egentl. 
sångare: sånginästare ; kyrkotjenare. som vid 
gudstjensten tager upp psalmerna oeh leder 
kytksången; cantöres ämant humöres, 
lat. ordspråk: Bångare älska våtvaror, dricka 
gerna. — Kaatorät, n., en kantor- sysak. 
Canzöne, f.. ital. (sp. canciön, lat. oäntio), Bång, 
visa: benämning på ett af de äldsta italienska 
lyriska versslag, som ursprungl. uppkom i Pro- 
vence änder benämningen cansös el. chansas, 



Caoutchouc — Capitation. 



119 



men af italienarne tätt sin bestämda, regel- 
bundna byggnad; tonk. musik, satt till lyrisk 
diktart af provencaliskt ursprung; sångbart, 
kort tonstycke; litet, flerstämmigt sångstycke; 
canzöne petrarchesca (-kheska) el. to- 
SCäna, större lyrisk dikt, bestående af ett 
godtyckligt antal strofer el. stanser, som 
åter bestå af elfva- och sjustafviga verser, ocb 
hvars sista strof merendels innehåller ett af 
skalden till poemet riktadt tilltal. — Canzo- 
nétta, f., visa; tonk. mindre sångstycke för 
soloröst. 
Caoutchouc, se Kautschuk. 

Cap, n., fr. (ital cäpo, sp. cäbo, af lat cäput, 
hufvud, spets), landtudde: hvarje i vattnet fram- 
skjutande utsprång på en kust; isht. bergig 
landspets, som skjuter ut i hafvet och ofta är 
yttersta spetsen af en bergskedja; särskilt: 
Godahoppsndden el. cap de bonne espé- 
ränce (- dö båun' esperängs'). 

Capäble och Kapabel, fr. (af lat cäpere, taga, 
fatta), duglig, i stånd till, skicklig. — Capable- 
ment i;kapabl'mäng), skickligt, med duglighet. 

Capacitera, Capacitet, se följ. 

Capärra, f, ital., handpenniug: jmf. Arrha. 

Cäpax, lat., rymlig, omfattande; emottaglig, skick- 
lig; capax ingenium, se under Ingenium ; 
fLnitum non est cäpax infinlti, det änd- 
liga kan ej fatta det oändliga. — Capacitera 
och Kapac-, göra skicklig el. i stånd till 
något. — Kapacitet, f. (lat. capäcitas), rym- 
lighet; sjöt. drägtighet; fattningsförmåga; dug- 
lighet, skicklighet, förmåga. 

Capell och Kapell, n., ital. capella, f., (m.- 
lat. capella, fr. chapelle), bönehus; i större 
kyrkor: hvarje med ett särskilt altare försedt 
birum ; liten kyrkoförsamling, som hör under 
en annan: lydkyrka; fullstämmig förening af 
tonkonstnärer el. fullstäminig orkester (ur- 
sprungl. de tonkonstnärer, som sjöugo el. spe- 
lade i en furstes kyrka); huf af bly el. jern- 
bleck öfver en kanons fänghål; kem. helt liten 
skål af tinstött och siktad benaska, som be- 
gagnas vid afdrifning (i dessa båda sista be- 
märkelser mask.); a cappella, vanl. ehuru 
mindre riktigt, a Capella, tonk. i kapellstil; 
sång utan beledsagning af iustrumenter; instru- 
meuternas gång all' unisono med sång- 
stämman; beteckning, som antyder, att teinpot 
icke skall tagas koralmessigt, såsom de stora 
uotvärdena i stycket kunde antyda, utan Ulli- 
gare, jmf. Alla breve, under Brevis; alla 
cappella, se A cappella; kapellmästare, 
tonkonstnär, som har ledningen af ett kapell. 
— Kapellän el. Kaplän, m., prest, som 
förestår en lydkyrka; slottspredikant. - — Ka- 
pellani, n., en kapellans syssla. — Kapel- 
léra, kem. rena en ädel metall genom afdrif- 
ning med bly på kapell el. test. — Kapel- 
list, m., tonkonstnär, som tillhör ett kapell. 

Capillär och Kap-, lat. (capilläris, af cv.pillus, 
hår), som hör till el. har afseende på hår, hår-; 
hårfin; hårartad; kapillärattraktiön, f., 

(jmf. Attraction, under Attrahera), den företeelse, 
att alla flytande ämnen, som fukta ett rörs 
inre väggar, stiga, om ett fint glasrör nedstic- 
kes deruti, högt öfver sin nivå, och högre, ju 
finare röret är, )( kapillärdepressiön, f., 
(jmf. Depression, under Deprimera), den före- 



teelsen, att qvicksilfver och andra flytande äm- 
nen, som icke fukta ett rörs väggar, nedtryckas, 
om ett fint glasrör doppas deruti, så, att ytan 
inuti röret står lägre, än utanför, och lägre, 

ju finare röret är ; kapillärcirkulatiön, f., 

(jmf. Circulatioii, under Circulera). läkek. blo- 
dets och vätskornas omlopp i de fina rörgån- 
garna (hårrören), isht. hudens, inom djurkrop- 
pen; kapillärkärl, läkek. hårrörskärl: hvart 
och ett af de hårfina kärl, som gå ifrån puls- 
ådrorna el. ar te rem a till blodådrorna el. 
venerna; kapillär sy sténi, n., (jmf. Syttem), 
sammanfattningen af alla de hårfina rören inom 
en organisk kropp. — Kapillaritét, f., egen- 
skap af hårfinhet; den kraft el. egenskap hos 
ytterst fina rör el. rörgångar att draga åt sig 
el. insuga vätskor — Kapilliförm, hårlik, 
hårfin. — KapillöS, hårig, som har mycket hår. 

i Capilotäde f-låtähd'), f., fr. (sp. lapirotäda, ital. 
capiröta), ragu på flera slag förut kokadt kött. 

i Capistrum, n., lat., egentl. gr imma; läkek. ett 
slags bindel, äfv. kramp i kindbenen ; hos de 
gamla grekerna: bindel af läderremmar, genom 
hvilkeu kinderna vid flöjtblåsning hindrades 
ifrån den vanställande utsvällning, som störde 
grekernas skönhetsinne. — Capistratiön, f., 
nylat., se Phimosis. 

i Capita, Capitation, se under Caput. 

i Capitäine (kapitähn'), Kapiten och Kapten, 

m., fr., ital. Capitäno (m.lat. capitäneus, af 
räput, hufvud), egeutl. hufvudmau, höfding, an- 
förare; befälhafvare för ett kompani fotfolk; 
befälhafvare på ett större fartyg; Capitäine 
d'ärmes (- darm'), rustmästare; capitäno, 
äfv. storpratare, storskrytare på den italienska 
skådebanan. — Capiidan, m., turk. == Ca- 
pitäine; capudan-päscha, m., storaniiral, 
öfverbefälhafvare för turkiska sjömakten. 

Capital och Kap-, lat. {capitälis, af cäput, huf- 
vud), som hör till el. har afseende på hufvud, 
hufvud-, hufvudsaklig, utmärkt, dugtig; kapi- 
tälbökstaf, hufvud- el. begynnelsebokstaf, 
jmf. Kapital; kapitälförbrytelse, svårt 
brott, som är belagdt med dödsstraff; kapitäl- 
sträff, dödsstraff; snbst. n , förmögenhet i 
penningar, hufvudstol ; boktr.t. steg, som vid 
inriktandet af en form lägges ofvantill och på 
sidorna; kapitälbök, hemlig bok, som en 
köpman understundom för öfver hela sin för- 
mögenhet och dess användande: hufvudbok ; 
kapitalskatt, förmögenhetsskatt: skatt, som 
beräknas efter förmögenhet i kapital el. pen- 
ningar. — Capitäliter, dödligen; till lifvet; 
kapitält, dugtigt. — Kapitalisatiön el. 
-lisering, f., beräkning af hufvudsumman 
efter räntorna. — Kapitaliséra, förvandla 
till kapital, beräkna hufvudstolens belopp efter 
en viss räntefot el. efter en som ränta betrak- 
tad penningsumma. — Kapitalist, ni., en, 
som äger betydliga penningsummor. — Ka- 
pital, n., (ital capitéllo, af m.lat. capileUum, 
demin. af cäput, hufvud), öfversta delen af en 
sul el. pelare; boktr.t. benämning på ett slags 
stilar, som till utseende helt och hållet likna 
vers al er, men äro mindre. 

Capitäna, f., ital. och sp., förnämsta skeppet 
af en flotta, amiralskepp. 

Capitäno, se under Capitäine. 

Capitation, se under Caput. 



120 



Capitato — Captur 



Capitato, se under Capitera. 

Capltel och Kap-, n., nylat. [capitulum, deniin. 
af cäput, hufvud), hufvudafdeluing i bok el. 
skrift; ämne för ett samtal; församling' af ett 
konsistoriums el. en ordens ledamöter. — 
Kapitulär, m., (in. lat. capitulärius), medlem 
af ett stift; dom- el. stiftsherre; kapitulär- 
bokstäfver, i gamla skrifter förekommande, 
med färger, guld el. silfver utsirade begynnelse- 
bokstäver. - Kapitulärier, m.lat. Capi- 
tuläria, pl , de frankiska konungarnes lagar 
och förordningar angående kyrkoärenden. — 
Kapitulera, {m.lat. capituläre, egentl. ordna 
och bestämma efter kapitel el. hufvudpunkter , 
uppgifva en befäst plats el. nedlägga vapen, 
dagtinga; taga värfning; tig. gifva efter, un- 
derhandla. - - Kapitulänt, in., en, som dag- 
tingar; soldat, som frivilligt förpligtar sig till 
längre krigstjenst. — Kapitulation, f., un- 
derhandling el. fördrag om uppgifuingeu af en 
befäst plats el. nedläggande af vapeu, dagting- 
uing; öfverenskommelse, hvarigenom en soldat 
frivilligt förpligtar sig till längre krigstjenst. 

Capitera, ital. (capitäre), inträffa, anlända: ca- 
pitäto, köpm.t. inträffad, anländ; aflemnadt. 

Gapitis deminutio, se under Diminuera. 

Capitölium, lat. (af cäput, hufvud), el. Cam- 
pidöglio (-dålljå), ital., n., det gamla Roms 
fäste, beläget på saturniska el. tarpejiska kullen, 
med ett Jupiters tempel : det nuvarande, med 
ett rådhus och sidopalatser prydda, campi- 
d o gli o efter en plau af Michel Ängel o. 

Capitulant, Capitular, se Kap-, under 
Capitel. 

Capitularia, se uuder Capitel. 

Capitulation, Capitulera, se Kap-, under 
Capitel. 

Capital, se Kap-, under Capital. 

Cäpo, in., ital. (af lat cäput, hufvud, spets), 
hufvud, spets, den förnämste; ton k. början: 
da Cäpo: (sjung, spela el. i allmnht. gör nå- 
got om igen) frän början; jmf äfv. Cap. 

CapÖC el. Kapuck, m., malaj, {kåpok, jap. 
kapuk, silkeslik bomull), ett slags, ifrån Ostin- 
dien, Siarn och Java kommande, fin kort bom- 
ull till vadd. 

Capön (-pang), m., fr. (måh. af ital. chiappöne, 
af chiappäre, nappa efter något, bedraga), hyck- 
lare, skälm, bedräglig spelare. — Caponnéra 
och Kaponn-, spela falskt. — Caponniére 
(-pånnjahr'), f, krigsv. betäckt gång öfver graf- 
veu, mellan utanverken och fältvallen. 

Caporal, se Corporal. 

Capöres, rabbin-hebr. (af kappöreth, försonings- 
offer, af kåpliar, befria från synd), gå CapÖ- 
res, gå under, förgås, omkomma (emedan på 
försoningsdagen mången jude trodde sig 
kunna lasta sina synder på en icke-jude med 
de orden: vare du min knppöreth el. mitt för- 
soningsoffer, d. v. s.: må du dö för mig till 
min försoning med Gud, ett uttryck, som så små- 
ningom öfvergick till en ganska vanlig svordom). 

Capotäge (kapåtäsj'), n., konsten atl mala den 
våglängd, som ett fartyg under segling t illrygga- 
lägger. 

Capotästo, n., ital. (egentl. cäpo <li t<i<t<>), tonk. 
med skinn öfverklädd metallplåt, som fast - 
skrufvas vid gitarrens hals, öfver strängarna. 
lör atl med ens fä instrumentets stämning högre. 



! r.s 



Capote (kapähf) och Kapött, m., fr. (af m.- 
lat. cäpo, ett slags mantel), kapprock; regn- 
mantel; ishl. fruntimmers regnkappa; soldat- 
kappa 

Cäppa, f., in lat., ett slags munkkåpa med vida 
ärmar och ofta äfveo med kapuschong. 

Capriccio, se följ. 

Caprice, f., och Kapris, m.. fr. ital. capriccio, 
af caper, bock, sål. egentl bockspräng). nyck. 
infall, hugskott. — Capriciéux (-prisioh) och 
KapriciöS, nyckfull, egensinnig. — Ca- 
priccio (-prlttjå), n., ital., tonk. musikstycke, 
fasthållande en viss tonfigur och sålunda till 
formen liknande etyden : fri fantasi med origi- 
nella, karakteristiska inotiver; i allmnht. konst- 
verk, som bär prägeln af den ögonblickliga 
ingifvelsens godtycklighet ; a Capriccio, efter 
behag, efter godtycke. — Capricciétto (-prit- 
tjättå), n., tonk. liten och kort fantasi med 
originella, karakteristiska motiver. — Capric- 
ciÖSO f-prittjåså), tonk. nyckfullt, käckt. 

CapriCÖrnUS, m., lat. (af caper, bock, och 
cömu, horn), astron. stjernbilden stenbocken: 
Circulus CapriCÖrni, stenbockens rändkrets. 

Caprificéra och Kaprif-, lat. (af caprifiem, 
det vilda fikonträdet, af caper, bock, och ficus, 
fikonj. genom gallstekeln befrukta likouträd. — 
Kaprifikatiön, f., vilda fikonträds artificiella 
befruktning genom gallstekelns sting. 

Caprifölium, n., nylat. (af caper, bock, och 
fölium, blad), klängväxt med hvita. välluktande 
blommor. 

Caprinsyra och Kapr-, (af lat caprtntu, som 
hör till el. har afseende på getter, af aäpra, 
get), ett slags flygtig fettsyra, uppkallad efter 
sin lukt. 

Capriöl och Kapriöl, m., ital. (caprinia, fr. 
cabriöle, f., af lat. caper, bock), egentl. bock- 
språng; ridk. ett slags sjelfsvåldigt språng, som 
inan under rid t låter hästen göra; ett slags 
lätt och vigt språng i dans; i allmnht. luft- 
språng. — Kaprioléra, göra luftsprång. 

Capsicin, n., nylat. (af cäpsicum, spansk pep- 
par), harts, som blifvit IVamsläldt ar spansk peppar. 

CaptatiÖn, f., lat. captätiO, (af captäre, gripa, 
fånga), jägtande efter något; öfverrumpKng, 
spratt, knep el. list, hvarigenom man skaffar 
sig en förmån; captätio benevoléntiae , 
anhållan om benägen uppmärksam het vid bör- 
jan af ett tal; äfv. inställsamf kryperi. listigt 
jägtande eller gunst, lycksökeri; captätio 
verbörum, jagl efter ord. Captatörisk 

och Kapt-, som har för af sig! atl fånga el. 
snärja; isht. som genom löfte el. gifven utsigt 
till en fördel söker att i gengäld erhålla en 
sådan. 

Captera, lat. captäre), fånga, upnsuappa, bort- 
taga, genom list ernå. — Capteur (kaptöhrK 
m.. kapare. 

Captivéra och Kapt-, nylat. (captivärt, fr. 
captiver, af lat. capttmm, fangen), tillfångataga, 
häkta, fängsla; äfv oegentl. snärja, genom list 
vinna el. intaga. KaptivatiÖll, f.. till- 

fångatagande. — Kaptivitet, f. fångenskap. 

CaptiÖS och Kapt-, lat. [captiösus, af cäptio, 
fångst, af cäpere, taga, fånga), som har för 
afsigl att snärja; bakslag, listig. 

Captur och Kapt-, f.. lat. [captura, af cäpere, 
taga, länga», häktning, tillfångatagande; Fångst, 



Capuce — - Carcavel 



lo. 



21 



— Capturéur (kaptyrohr), m., fr., fribytare. 

— Cäptus, ni., lat., fattningsförmåga, för- 
måga; ad cäptum, efter fattningsförmåga, 
begripligt; ultra Cäptum, öfver fattnings- 
förmågan ; ménte Cäptus, förryckt, vanvettig. 

Capuce (kapyhs'), Capuchön (kapyschang) ocb 
Kapuschong, m., fr. (ital. capurcio, sp. ca- 
pucho, m.lat. capiitium, cajfUium, af cäpn, cäppa, 
mantel, kåpa), egentl. den delen af eu munk- 
kåpa, som dragés öfver bufvudet; i allmnbt. 
regnhnfva. — Capuciner och Kapuciner, 
pl., medlemmar af den för sin okunnighet och 
råhet beryktade kajmcinerorden, en utgrening 
af frän cis kan eror de n. — Kapucinäd, 
m., kapucinerpredikan, straffpredikan i folkton; 
löjlig predikan; dumt streck. 

Capudan, se under Capitaine. 

Cäput, n., pl. Capita, lat., hufvud, hufvudsak, 
hufvudman; äfv. afdelniug af en bok el. skrift, 
jmf. Capitel; cäput familiae, hufvudman 
för en, isht. adlig, ätt; cäput mörtuum, 
kem. beuämuing, som af alkemisterna fordom 
auväudes, för att beteckna den icke flygtiga 
delen vid destillatiouer, och hvilken ännu bru- 
kas, för att beteckna jernoxid, som erhålles 
såsom återstod vid framställningen af nord- 
hausisk svafv elsyra; a Cäpite (usque) ad 
Cälcem, från hjessan (ända ned) till hälen, 
från topp till tå; ex Cäpite, ur hufvudet, 
ur minnet; lagt*, på grund af, för . . . . 
skull; ex quocunque cäpite, lagf. af 
hvad skäl, på hvad grund det vara må; 
Capita jugäta, myntv. förbundna hufvuden, 
två hufvuden på samma sida af ett mynt, an- 
tingen cap. advérsa, hufvuden med emot 
hvarandra vända, el. cap. aversa, med ifrån 
hvarandra vända ausigten; in Capita, efter 
hufvuden , efter de enskilta personerna (räk- 
uadt), )( In Stirpes, se under Stirps; 
per Capita, efter hufvuden, efter enskilta 
personer; quot Capita, tot SÖnSUS, så 
många hufvuden, så många sinnen, lika många 
meningar, som menuiskor. — Capätt och 
Kaputt, itu. förderfvad, förlorad ; spelt. som 
i piketspel ej får något stick, äfv. Kapött 
(fr. capöt). — Capitatiön och Kapit-, f., 
beskattuiug efter hufvudeu, skatt på hvarje 
enskilt person, hufvudskatt. 

Cäque (kak'), f., fr. (fornnord. kaggi, eng. caa, 
litet fat), kagge. 

Caquét (kakhah), n., fr., tomt prat, snack, slad- 
der. — Caquetäge (kak'täsj'), n., pladder, 
prat. — Caquetéra, pladdra, prata, snacka. 

— Caquetéur (kak'tohr), m., sladderhans, 
pratmakare. — Caquetöire (kak'tåähr'), f., 
sqvallerhåla. 

Carabine (karabThn'), f., och Karbin, m., fr. 

(ital. och sp. carabina), kort ryttarbössa. — 

Carabinier (-binjeh) och Karabiniér, m., 
lätt beväpnad och ursprungl. med eu karbiu ut- 
rustad ryttare. 

Caracal, se Karakal. 

CaraCÖle (-kåhl'), f., fr. (af sp. caracol, snäcka), 
ridk. tumliug el. rörelser med en häst i hel 
el. half volt. — Caracoléra, ridk. tumla 
om. göra svängningar i hel el. half volt. 

Caradsch, se Kharadsch. 

Caräffe, f., och Karäff, m., fr. (ital. caräffa, sp. 
äarräfa, af arab. garofa, ösa), ett slags flaska 



af glas el. aunat ämne, nedtill vid och med 
smal hals. — Karaffin, m., mindre karaff. — 
Caraffon (-fång), m., kylfat, kylflaska; liten 
(ungefärl. halfqvarters) flaska vin hos restaura- 
törer. 

Carag, se Kharadsch. 

Carägoli, pl., ital. (af carägolo, sp. caracol, 
snäcka), små, ätbara musslor i adriatiska hafvet, 
hvilkas renade och brokiga skal i Venedig an- 
vändas till många slags prydnader. 

CarambÖle (karangbähr), t, fr., röd boll i 
biljardspel. — Caramboline (karaugbålihn'), 
vanl. förkort. Caroline (-lihn') el. Carolina, 
f , gul boll i biljardspel och ett med fem bol- 
lar speladt biljardspel. — Caramboläge 
(karangbåläsj'), u., i biljardspel: bollens sam- 
manträffande med flera andra bollar ; fig. skämtv. 
sammanstötning, sammandrabbning. — Ca- 
ramboléra (karaugbål-), i biljardspel: med 
en spelboll träffa flera bollar. 

Caravélle (-väll'), fr., och Caravéle, sp., f., 

(caravéla, carabela, demin. af c.aräla, stort 
fartyg 1 , i Spauien och Portugal : snällseglande 
fartyg; äfv. fiskare fartyg; i Turkiet: stort krigs- 
skepp. 

Cärbo, m., lat., kol; cärbo animälis, läkek. 
djurkol, blodlutskol. — Carbolein och Kar- 
bol-, n., af Weschniak off i Petersburg- 
uppfunnet nytt eldningsämue, isht. för ång- 
maskiuer, bestående i fint pulveriseradt trä- el. 
stenkol, som med någon olja sammanpressats 
till en fast massa. — Carbonnäde (-bånnäd') 
och Karbonäd, m , halsterstek, halstradt kött. 
— Carbonäro, m., pl. carbonäri, ital., 
egentl. kolare; medlem af ett hemligt politiskt 
sällskap i Italien, bildadt efter frimurareorden, 
men som lånade sina symboler af kolaryrket, 
och som sannolikt uppstod på sista tiden af 
Murats regering i Neapel ibland republikaner 
och fiender till fransmännen, samt hufvudsak- 
ligen arbetade på Italiens enhet och religions- 
frihet, jmf. Calderari; carbonäri, m., lång 
och vid manskappa utan ärmar. — Carbona- 
rism, >m., sammanfattningen af de tänkesätt 
och grundsatser, som ledde carbonäri vid 
deras politiska och religiösa sträfvanden. — 
Carbonäter och Karbon-, pl., kolsyrade 
salter, såsom kolsyrad kalk, kolsyradt kali, 
kolsyradt natrou ö. s. v. — Carbonetti, 
pl., ital., egentl. små kol, ett slags svartaktiga 
koraller i Livorno. — Carbonescéra och 
Karbon-, lat. (carbonescere), förvandlas till 
kol. — Karbönisk och Karbonös, kol- 
artad, som innehåller kol. — Karboniséra, 
bränna till kol. — Karbonisatiön, f., för- 
kolning. 

Carcän (karkäng), m., fr., egentl. halsjern; ett 
slags halsband för fruntimmer. 

Carcässe, f., och Karkäss, m., fr. (ital. 
carcässa, af lat. cäro, kött, och cäpsa, förva- 
ringsrum, låda), benstomme i en djurkropp; 
stomme i ett fartyg; stomme till en maskin ; 
en modell; stomme, vanl. af ståltråd, till en 
fruntimmershatt el. mössa; fyrv.t. jernställning 
till brand- och lichtkulor. 

Carcavéllo, m., portug. (efter den i landska- 
pet Estremadura belägna byn med samma 
namn), ett af de bästa, söta portugisiska vinerna. 

16 



22 



Carcer — Carmagnole 



Cärcer, m., vanl. n., lat., fängelse, isht. vid 
skolor och universitetet. — Carcerärius, 
m., fångvaktare. 

Carcinit, m., gr. (af karkätton, kräfta), förstening 
af kräftlika djur. — Carcinologi och Kar- 
Cin-, f., gr. (logos, ord, lära), läran om de 
kräftlika djuren. — Karcinöm, n., läkek 
kräftböld. — Karcinomatös, kräftartad. 

Cardinal och Kard-, lat. {cardinälis, framstå- 
ende, utmärkt, af cärdo, dörrhake, huIVud- 
punkt, vid hvilken allt hänger, kring hvilken 
allt rör sig), heteckuar i sammansättningar: 
det förnämsta, det yppersta, det vigtigaste, 
t, ex. kardinalpunkter, hufvudpunkter, 
isht. de fyra väderstrecken; kardinaldyg- 
der, hufvuddygder : fyra hedniska, näml. 
klokhet, måttlighet, rättrådighet och 
styrka, samt tre kristna, näml. tro, hopp 
och kärlek; kardinältäl, hufvud- el. grund- 
tal. — subst. m., inom katolska kyrkan: titel 
för någon af de högsta andliga el. kyrkofur- 
starna, 70 till antalet, af och ibland hvilka 
påfven väljes; sångfogel i Nordamerika, 8 tum 
lång, högröd och med tjäderbuske; äfv. ett 
slags dryck , tillredd af vin , pomerans och 
socker; kardinälshätt, röd hatt med breda 
brätten, som utgör ett af kardinalvärdighetens 
kännetecken; kardinälskollégium, n. 3 påf- 
vens högsta stats- och kyrkoråd, hvilket utgö- 
res af kardinaler; cardinäl camerléngo, m., 
ital., kardinal-kammarherre el. kardinal-skatt- 
mästare, som förvaltar de påfliga inkomsterna 
el. förestår den apostoliska kammaren; cardi- 
näles papäbiles, pl., nylat., till påfve lämp- 
liga kardinaler. — Kardinalät, n., kardi- 
nalsvärdighet. 

Cärdobenedict och Kärdbenedikt, f., lat. 
(cärduus benedlctus: den välsignade tisteln), i 
Spanien, Grekland och Persien vildt växande, 
hos oss odlad växt med taggigt och ludet blom- 
foder samt gula blommor, som i forntiden stod 
i stort anseende såsom läkemedel och hvaraf 
bladen ännu användas inom läkekonsten. 

Carduan, se Corduan. 

Caréme (karåhm'), m., fr., el. Carisma, Ca- 

réna, f., m.lat. (af lat. quadragesima, fasta 
under fyratio dagar, ital. quaresima, sp. qua- 
resma), fastlagen : den fyratio dagars fasta, som 
inom katolska kyrkan iakttages före påskhög- 
tiden. 

Carenäge (kar'näsj) n., fr., ställe, hvarest far- 
tyg kunna repareras; frihamn. 

Carens, se följ. 

Caréra, lat. (carére), lida brist; fasta, hungra; 

cäret, det fattas, det felas. — Caréns, f., 

umbärande, försakelse ; fastande såsom straff; 
carénsår, det el. de är, hvarunder en embets- 
el. tjensteman, isht. en prest, måste undvara 
alla sina inkomster el. en del deraf. 

Caresse och Karess, f., fr. (m.lat. vanda, 
al' lat. cärus, kär), smekning; smicker. — 
Karesséra, (fr. caresser, ital. carezzäre), 
smeka; smickra; karessänt, smekande, ke- 
lande; smickrande; inställsam; carezzändo 
el. Carezzévole, ital., tonk. smekande. 

Caret, se under Carera. 
Carét (karah), m., IV. (nylat, earetta), el I slags 
stor sköldpadda i Ost- och Vestindien, hvars 



genomskinliga, gulaktiga el. matt rosenfärgade 
skal hålles i högl värde; skalet al en sådan 
sköldpadda; äfv. Carétte (karatt'), f. 

Cärex arenäria, f., lat., sandstarr, växt bvara 

rot användes inom läkekonsten. 

Carezzändo, Carezzévole, se under Ca- 
resse. 

Cärgo, m., el. Cärga, f., sp., äfv. Cargaisön 
(-gäsång), f., fr. (af sp. cargär, fr. cha 
ital. caricäre, careäre, belasta, af m.lat. torrt 
cäre, lassa på, och detta af lat. cärrus, \ 
kärra), .skeppsladdning; äfv. förteckning pa 
densamma; Cärga äfv. spanskt mätt för \at- . 
varor, ungefärl. = 1 kanna Si kub. tum. — 
Cargadéur (-döhr), fr., el. Cargadör, sp., I 
m., en, som befraktar fartyg; skeppsmäklare; 
köpman på kofferdifartyg, som ombesörjer lastens 
försäljning på fartygets bestämmelseort och der- 
för måste atlägga räkenskap åt ägarne. 

Caricatur och Karikatur el. Karikatyr, f.. 

ital. och fr. (ital. caricatur a, fr. caricalure, af 
ital. caricäre, fr. charger, belasta, öfverlasta. 
öfverdrifva), öfverdrifven skildring el. fram- 
ställning af det ensidigt egendomliga hos något, 
så att det derigenom förefaller löjligt ; teckning 
el. i allmnht. skildring, som framställer före- 
målets verkliga drag, utseende el. beskaffenhet, 
men på ett öfverdrifvet och derigenom löje- 
väckande sätt; vrångbild; hånbild. — Karika- 
turist, m., en, som förfärdigar karikatnrer. 
— Karikera, framställa något på ett öfver- 
drifvet sätt, för att derigenom göra det löjligt ; 
i allmnht. öfverdrifva, förvränga. 

CäriCO, m., ital. (af caricäre, belasta), i Italien : 
vigt, efter hvilken man belastar hästar och 
mulåsnor; i Venedig: handelsvigt af ungefärl. 
2 centuer. — CaricatÖre, m., betraktare: 
äfv. en, som besörjer lossning af gods; äfv. 
skaffare, inköpare, jmf. Leverantör och 
Spediteur. — Caricera och Karikera, 
köpm.t. betunga, falla besvärlig med vexlar. 

Cäries, f., lat., benröta. — Cariérad, Cariös 

el. Kar-, anträtt, murken. angripen af röta. 

Carillön el. Carr- (kariljång), m., fr. (m.lat. 
carillönus, urspr. bestående af fyra kloekor), 
stämdt klockspel; instrument, hvars tangenter, 
anslagna med hela handen, komma motsva- 
rande stämda kloekor att klinga; tor sådant 
satt tonstycke; klang af glas, som stötas emot 
hvarandra. 

Carin, förkort n. af Catharina, se d. o. 

Carinäl och Kar-, lat. (af carina, köl), köl- 
formig, köllik. 

Cariole, se Carriole. 

Cäritas, lat., el. Caritå, ital., t'., (af lat 
rus, kär), kärlek, isht. den kristliga kärleken 
till nästan (ett af nyare konsten ofta och med 
förkärlek begagnad! ämne. vanligen framstäldl 
under bilden af en kärleksfull moder); alv. 

gåfva till andliga el. kloster. — Caritativ 
och Karit-, menniskoälskande ; välgörande. 
Carl, Carlo, Carlos, se Karl. 

Carlino, in., ital. (af Carlo. Karl), i forna ko- 
pungarikel Neapel: litet silfvermynt. ungefärl. 
motsvarande 22 öre rmt; i Sardinien: guld- 
mynt, motsvarande nngefär 32 rdr. rmt. 

Carlist, si- under Karl. 

Carinagnöle (-manjåhl'), f., fr., fri hetsa värmande, 
med dans beledsagad, folkvisa ifrån dvw stora 



Carmeline — ■ Carriére. 



123 



franska revolutionen, så kallad efter Carmäg- 
noierna el. Savoyarderna i Paris, hvilka huf- 
vudsakligen komma från staden Carmagnola i 
Piemont; äfv. vid tröja med skört, som var 
mycket i bruk under franska revolutionen och 
isht. ifrån 1792—1794; pl. carmagnöles 
(-manjåhl') el. carmagnöler, de skrytsamma 
segerbulletiner, som välfärdsutskottet plägade 
utfärda. 

Carmeline (karm'llhn'), f., ull af peruanska får. 

Carmeliter, se Karmel-. 

Carmen, n., pl. Cärmina, lat. (sanskr. casman, 
lofsång, af cans, lofva, prisa), dikt, isht. till- 
fällighetsdikt, såsom vid bröllop och begrafnin- 
gar; cärmen seculäre, jubeldikt, dikt vid 
en hundraårsfest. — Carmenta, f., myt. 
romersk gudinna, som gaf orakelsvar och var 
läkekunnig samt hade sitt tempel vid foten af 
Capitolium, sina altaren vid carmentaliska porten. 
— Carmentälia, pl., hos de gamle romarne: 
fest till gudinnan Carmentas ära. 

Carmesin, Carmosin och Karmosin, ital. 

{carmesino, m.lat. carmesinus, fr. cramoisl, arab. 
kermezi, jmf. Kermes), dunkelröd; subst. m. ett 
slags dunkelröd el. högröd färg. 

Carminativ, n., pl. -nativa, nylat. (af car- 
minäre, rena, af cärmen, ullkam), läkek. medel 
emot väderstinnhet; väderfördelande medel. 

Carmosera, se Karmisera. 

Carmosin, se Carmesin. 

Carmousera, se Karmisera. 

Camäge (karnäsj'), n., fr. (af lat. camälicuvi, 
af cäro, genit. cärnis, kött), blodbad. 

Camäl och Kam-, lat. (af cäro, genit. cärnis, 
kött), köttslig, lekamlig. — Karnalist, m., 
vällusting. — Karnalitét, f., sinnlighet. — 
Karnatiön el. Karnatur, f., målark. kött- 
målning, efterhärmning af menniskans hudfärg- 
till dess olika beskaffenhet. — Karneöl, m., 
köttfärgad el. blodröd, hälft genomskinlig ädel- 
sten af silikaterna. 

Carnaval, se Carneval. 

Carneol, se Karneol, under Carnal. 

Cameväl och Karn-, m., ital. (carneväle, vanl. 
häri. af lat. cäro vale! kött, lef väl, el. af ital. 
la cärne väle, köttet är i sin rätt), fastlagsfest; 
i de katolska länderna : ursprungl. ifrån tret- 
tondedagen ända till askonsdagen, men numera 
endast under tre till tio dagar före askonsdagen, 
firad uppsluppen folkfest, hvars ursprung torde 
vara att söka redan i de hedniska satu ma- 
liern a; isht. den i Venedig och Rom med 
maskeradupptåg och andra stormande folkför- 
lustelser samt under stort tillopp af främlingar 
firade fa stlagsfesten. — Carnevalmo,m.,(demin. 
af carneväle), den lilla efterkarnevalen i Florens, 
som borttager ifrån fastan ännu en dag (ask- 
onsdagen). — Carnevalöne, m., den stora, 
d. v. s. den med åtta dagar förlängda efter- 
karnevalen i Milano. 

Cärnifex, m., pl. carnifices, lat. (af cäro, 
genit. cärnis, kött, och fäcere, göra), skarp- 
rättare, bödel, mästerman. — Carnificéra 
och Kamif-, (lat. carnijicäre, afrätta), plåga, 
qvälja, martera; äfv. förvandla till kött. — 
Carnificatiön och Karnifikatiön, f., läkek. 
sjukdom, bestående deri, att benen blifva mjuka 
som kött; äfv. förvandling till kött. 



Carniolétte (-ålatf), f., liten koustgjord perla 
af rödt glas, efterhärmning af korallen. 

CamiVOra, pl., lat. (af cäro, genit. cärnis, kött, 
och voräre, sluka), köttätande djur; rofdjur. 
— Carnivörisk och Karn-, köttätande. 

Carnositét och Karn-, f, nylat. (af cäro, 
genit. cärnis, kött), köttighet; läkek. köttaktig 
svulst, isht. köttig utväxt i urinröret. 

Caröcha och Caröja (-råscha), äfv. Coröza, 
f., port. och sp. (fr. caröche), med djeflar och 
lågor utmålad mössa, som påsattes de af in- 
qvisitionen till bålet dömda kättarne. 

CarÖgne (-rånj'), f., fr. (ital. carögna, af lat. 
cäro, genit. cärnis, kött), as; skymford för 
qvinna af lägsta sort. 

Caroja, se Carocha. 

Carolin, se under Karl. 

Carolina och Carolus, se under Karl. 

Carolina el. -line, se Caramboline, under 
Carambole. 

Carolinger, se under Karl. 

Carosse, se Carrosse. 

Caröta, f., lat., morot. — Carotin och Kar-, 
n., gult färgämne, som utdrages ur morot. — 
Carötte, f., och Karott, m., fr., morot ; tor- 
kade tobaksblad, som sammanbindas och malas 
till snus ; på detta sätt målet suus ; äfv. en 
sort mindre porslinsfat. — Karottera, binda 
tillsamman tobaksblad och bilda en karott 
deraf. 

Carpéra och Karp-, lat. {cärpere), egentl. 
plocka; tadla, mästra, rätta, tillrättavisa. — 
Cärptim, delvis, styckevis; lösryckt; korteligeu. 

Cärpet (kerrpet), n., eng (m.lat. carpeta, car- 
plta, ett slags raggigt tyg, af cärpere, plocka), 
täcke, fottäcke; pl. Cärpets, i England för- 
färdigade ylletyger, som användas till fottäcken. 

Carptim, se under Carpera. 

Cärpus, m., nylat. (af gr. harpas), handleden. 

Carragnen och Caragheen, n , den torkade 
mossan af en vid norra oceanens kuster växande 
alg af familjen fucaceae, som, i anseende 
till sin rika slemhalt, betydligt uppsväller i 
vatten och kan kokas till gelé. 

Carräramärmor, m., fin, hvit marmor, som 
hufvudsakligen användes till bildhuggeriarbeten 
och erhålles ifrån trakten af Carrara uti Italien. 

Carré, n., fr. (af lat. quadrätum), fyrkant; spelt. 
i piketspel: fyra spel å rad; såsom adj. fyr- 
kantig; indelad i fyrkanter el. rutor, äfv. Kar - 
rerad. — Carreäu (-råh), n., fyrkantig 
skifva el. ruta; på spelkort: ruter. — Carre- 
läge (karr'läsj'), n., gat- el. golfläggning med 
fyrkantig sten.' — Carreléra och Karrel-, 
belägga med platta fyrkanter af trä el. sten. 

Carreföur (karr'fuhr), m., fr. (prov. carreforc, 
af nylat. quadrifurcum) , korsväg, skiljeväg; 
gathörn. 

Carrét och Karet, m., ital. (carretta, fr. char- 
rette, af lat. cärrus, vagn, kärra), liten vagu; 
skämtv. gammal dålig vagn. — Carrettiére, 
m., ital., forman, kusk. 

Carrelage, Carreléra, se under Carré. 

Carricatur, se Caricatur. 

Cärrick, n., eng. (af staden Garrick i Irland), 
ett slags ridrock med flera korta kragar. 

Carriére (karrjähr') f., och Karriér, m., fr. (ital. 
carriéra, af lat. cärrus, vagn, kärra), rännar- 
bana, ridbana, löpbana; tig. lefnadslopp, em- 



124 



Carrik — (Jarua. 



betsbana, embetstid; i fråga om hastar; spräng, 
lopp; en carriére el. en pléine carriére 

(ang plahn' -), i fullt sprang; Carriére at- 
täque och karriérattäck, m. ; häftigt rytteri- 
angrepp. 

Carrik, se Carrick. 

Carriöle, f., och Karriöl, m., fr. (af lat. cär- 
rus, vagn, kärra), lätt, tvåhjuligt åkdon på 
fjädrar. 

Cärro, rn., ital. (lat. cärrus), vagn, kärra; vagns- 
fora; äfv. vinmått af vexlande storlek, i Neapel 
iingefärl. = 400 kannor. — CarrÖCCiO 
(-råttjå), m., vagn med trähjul, som under 
medeltiden har de italienska städernas hanér. 

Carronäd och Kärr-, m., fr. (carronäde, f., 
efter skotska kanongjuteriet Carron, som väl- 
den ursprungliga tillverkningsorten), kort skepps- 
kanon med vid mynning och af grof kaliber, 
utan tappar. 

Carrösse och Karröss, m., fr." (ital. carrözza, 
af lat. cärrus, vagn, kärra), praktvagn, stats- 
vagn ; ett slags större, beqväm täckvagn. 

Carrousél, Carroussel och Karrusell, m., 
fr. (ital. caroséllo, af lat. cärrus, vagn, kärra), 
riddarspel till häst, ringränning; stället, banan, 
hvarest ringränning hålles; åkning för nöjes 
skull på små trähästar el. i små vagnar, som 
med stor hastighet drifvas omkring en cirkel- 
rund bana; sjelfva anstalten dertill; äfv. stället, 
der sådan åkning sker. 

Cärta, f., pl. Cärte, ital. (lat. chärta), papper; 
blad; kopparstick; cärta biänca el. c. blän- 
ca, oinskränkt fullmakt, jmf. carte blanche; 
cärta "bolläta, stämpladt papper, jmf. Chär- 
ta sigillata; cärta geogräfica (djeogr-), 
landkarta; cärta näutica, sjökort; cärte 
da giuÖCO (- - djuåkå), pl., spelkort. 

Cärte (kart'), f., fr. (lat chärta), kort, karta, 
sjökort, reskarta; spelkort; matsedel; äfv. räk- 
ning; Cärte blanche (kart hlangsch'), oin- 
skränkt fullmakt, jmf. Carta bianca, äfv. i 
spel: hacka; C. fäusse (-fåss'), kort, som ej 
är trumf, som ej kan väntas något spel för, )( 
C. förte (-fart'), kort som endast kan stickas 
med trumf; C. généaloglque (- sjenealåsjlck'), 
stamtafla; C. niarine (- marlhn'), sjökort; C. 
de partie (- dö partlh) el. _c. partie, se 
Certeparti; c. du sureté (- - syretet), 
pass; C. du diner (- dy dineh), matsedel; 
ä la Cärte, efter matsedel. 

Carteggéra (-täddjera), ital. [carUgyiäre , af 
carteggio, brefvexling), brefvexla. 

Cartél och Kartel, m., fr. (ital. cartello, af 
carta, se d. o.), fejdebref, utmaningsbref ; öfvcr- 
enskommelse om fångars utvexling el. rym- 
raaréa ntlémnande; fördrag om handelns obe- 
bindrade fortsättning, isht. till sjös (i dessa 
båda sista bemärkelser iifv. kartélkonven- 
tiön, f.); rundt el. fyrkantigt fodral till ett 
väggur; byggn.k. prydnad, bildande midten af 
en fris el. girland; kartélsképp, krigsfartyg, 
som ombord lör underhandlare cl. de (ängar, 
som skola utvexlas; tullkartel, fördrag, hvari- 
genom tvenne stater ömsesidigt förpligta sig 
att vid bevakningen af sina tullgränser under- 
stödja hvarandra, för att sålunda i möjligaste 
måtto förekomma smugling. — Kartellänt, 
m., öfverbringare af ett utmaningsbref. 



Car tel est notre bon plaisir, se under 

Plaisir. 
Cartesiän, m., anhängare af det system, som 
den franske filosofen Descartes (däkärf) el. 
Cartesius, född 1590, död i Stockholm 1650, 
uppställde. — Cartesiänsk, som tillhör el. 
har afseende på Cartesius el. lian- filosofiska 
system; cartesiänsk djefvul el. dykare, 
liten, ihålig glasdocka, med en lin öppning i 
ena ändan, och innesluten i en med vallen 
fylld flaska, hvilken är öfverbnnden med ox- 
blåsa el. en kautschuklapp, och som simmar 
ofvanpå, så länge ihåligheten är fylld med luft. 
men börjar sjunka, så snart, vid tryckning pl 
Öfverbindningen, vatten börjar intränga, samt 
åter stiger, så snart trycket upphör: cart. 
hvirfvel, enligt antagande en lin materia i 
rymden, som genom sin hvirllande rörelse 
skulle frambringa himlakropparnas banor. 

| Carthamin och Kartamin, n., lat. {tfairtha- 
mns), rödt färgämne, som erhålles af safflor, 

i hvilken åter bekommes af blomkronorna af vild 
saffran: cärthamus tinctörius. 

i Cartilaginös och Kartil-, lat. (cartilagmöatu, 
af cartilägo, genit. cartiläginis, brosk), brosk- 
ar tad. 
CartÖn och Kartong, m., fr. (ital. cartöne. 
af cärta, fr. cärte, se d. o.), tjockt papp; väska 
el. permar af papp att deruti el. deremellan 
förvara ritningar, kopparstick, noter o. d.: 
pappask till förvaring af hand, mössor o. b. V.; 
boktr.t. blad el. ark af en bok, som omtryckts 
i stället för ett felaktigt; i allmnht. mönster- 
blad; byggn.k. utskuret papp till att forma 
profiler; mål. mönsterteckning på tjockt papper, 
utkast till en målning, isht. alfresco- och glas- 
målning samt mosaik; cartön-piérre (kar- 
tång-pjarr'), f., stenpapp: af Gropius i Berlin 
uppfunnet ämne till ornamenter o. d. — Car- 
tonnäge (kartånnäsj), n , fr., papparbete-, in- 
bindning i papp; omtryckt blads el. arks in- 
häftuing i en bok; ett slags papp med tiitt 
vid hvarandra sittande små bål för peri bro- 
deri; äfv. hos oss: omslag. — Cartonniér 
(-tånnjeh), m., pappmakare; en, som gör el. 
handlar med papparbeten. — Kartonnera, 
inbiuda i papp, belägga med papp; inhäfta 
omtryckt ark el. blad i en bok. — Karton- 
neri, n., pappmakarekonst, pappinakareverk- 
stad; pappfabrik. 

Cartöuche och Kartusch, m., fr. [ital. ear- 

tuccia och cdrtöccio, af carta, se d. o.), byggn.k. 
och mål. uthuggen el. målad infattning, be- 
stående af löfverk och andra sirater, och som 
innesluter ett vapen, en sinnebild m. m.j Fyrv. 
hylsa till fyrverkeripjeser : krigSV. se Kar- 

tesch och Kardus; äfv. hos oss, ehuru 
oriktigt, i st. f. Cartouchier (kartuschjeh), 
m., patronkök, patrontaska. 
Cartöuche (-tusch - ), m., U-.. beryktad stråtröfvare 

och tjuf, som 1721 alrattades i Paris; dcraf lig. 
listig, förslagen Spetsbof. 

Cartulärium , n., nylat., kyrko- el. kloster- 
arkiv, — Oartulärius, m., kyrko- el. kloster- 

arkivarie. 
Caruncula el. Kariinkcl, f.. lat. (demin. af 
cäm, kött), läkek. köttig atväxt; dödköttisårj 

viirla: körtel. 

Carus, se Karos. 



Casa — Castalides. 



125 



Cäsa, f., lat., hydda, litet hus, isht. landthus; 
under medeltiden äfv. kloster; ital. och~sp. 
hus; port. domstol; Cäsa sänta, ital., Ma- 
rias heliga hus i Loreto. — Casäle, m., 
landtgård; liten hy. 

Casäque (kasäck), f., fr. (sp. casäca, ital. ca- 
säcca, ett slags lång jacka, ursprungl. väl en 
heqväm hemdrägt, af cäsa, hus), kort res- el. 
ridrock. — Casaqum (-sakhang), m., kort 
öfverrock; isht. kort fruntimmerskofta. 

Cascade, f., och Kaskad, m., fr. (sp. c«- 
scäda, ital. cascäta, af cascäre, falla), vatten- 
fall; äfv. brusande fall el. ohejdad ström af 
något annat, t. ex. vin, gnistor, ord. — Ca- 
scatélle, f, och Kaskatéll, m. ; (ital. ca- 
scatella), litet vattenfall, isht. något af Anios 
el. Te veron es vid Tivoli. 

Caseälho (kaskäljo), m., port., egeutl. grof sand, 
stenaffall; i Brasilien: ett slags rödaktig jord, 
hvari diamanter påträffas. 

Cascarilla (-nlja) och Kaskarill, f., sp. 
(demin. af cäscara, skal, bark, sål. egentl. tunn 
bark), den bittra och välluktande barken af 
flera arter af peruanska trädet er o ton, och 
som användes på apotek och i parfymerier; 
kaskarillölja, eterisk olja, som erhålles utaf 
kaskarill. — Kaskarillin, n., egendomligt, 
skarpt och bittert ämne, som innehålles uti 
kaskarill. 

Cascatelle, se under Cascade. 

Caschelot, se Cachelot. 

Caschino, se följ. 

CäSCO, m., sp., egentl. skål, kruka, kittel; sjöt. 
skrofvet af ett fartyg tillika med allt, som 
hörer till detsammas utrustning; handelst. assu- 
ransbenämning på ett sjöförsäkradt fartyg, i 
motsats till dess last; ett slags kortspel, som 
spelas af tre personer, och hvars reglor uästan 
helt och hållet öfverensstämma med lomber- 
spelets, jmf. Obscurité; äfv. spelt. köp af 
för spelare nödiga kort ur de öfre korten af 
en till detta ändamål särskilt aflagd korthög. 
— Caschino (kaskhino), n., spelt. köp af för 
spelare nödiga kort ibland de undre korten af 
en till detta ändamål särskilt aflagd korthög. 

Casein och Kas-, n., lat. (af cäseus, ost), ost- 
ämne, innehållet i mjölken hos alla däggdjur. 

Casel, se Casula. 

Casemätt, Casamätt och Kasemätt, m., 
fr. (casemäte, ital. casamäUa, egentl. tilltäckt 
hus, af cäsa, se d. o., och mätio, dunkel, matt), 
krigsv. bombfritt hvalf under vallgången vid 
en fästning, hvarifrån grafven m. m. kan be- 
strykas och hvari trupper kunna inhysas. 

Cas fortult (kah fårtyih), m., fr., oförutsedt fall, 
oväutad händelse; jmf. Casus fortuitus. 

Casimir, se Kasirnir. 

Casino, n., ital. (af cäsa, hus), egentl. litet 
hus; landthus, lusthus, jmf. Villa; spelhus 
för adeln i Florens; sällskapshus för de högre 
klasserna med dans-, mat- och konsertsalar, 
spelrum ra. m.; ett slags kortspel. 

Casper, se Kasper. 

Cäsque och Kask, m., fr. (ital. cäsco, hjelm, 
sp. cäsco, hufvudskål, stormhatt), stormhatt, 
hjelm el. hjelmlik hufvudbetäckning. — Ca- 
squétte (kaskhåtf), f., och Kaskett, m., 
egentl. liten hjelm, stormhufva; hos oss: lätt 



mansmössa af tyg el. skinn, med en skärm 
framtill. 

Cäsquer (käskher), pl., afkomlingar af mulatter. 

Casquette, se under Casque. 

Cässa och Kassa, f., ital. (af lat. cäpsa, för- 
varingsrum, låda, kista, fr. cälsse), ställe el. 
rum, der penningar förvaras; penningkista; 
penningförråd; in Cässa, i reda penningar; 
betala per Cässa, betala kontant, i reda 
penningar; Cässa-brouillön (-brulljång), m., 
bok till omedelbart antecknande af inkomster 
och utgifter, för att sedermera införa dem i 
hufvudboken; Cässa-CÖnto, n., räkning öfver 
influtna och utbetalta kontanta penningar: 
Cässa-mänCO, n., vid kassans och kassa- 
böckernas genomseende befintlig brist i reda 
penningar; Cässa-säldo, n., öfverskott vid 
afslutandet af kassan; Cässa de segu.ro, f., 
sp., försäkringsanstalt emot sjöskador. — 
Kassör, m., den, som förvaltar och ansvarar 
för en kassa. 

Cassäris, pl., brokiga ostindiska näsdukar af 
bomull. [under Cassera. 

Cassation, Cassatorisk, Cassatus, se 

Cassava, se Maniok. 

Casséra och Kass-, fr. {casser, nylat. och 
ital. cassäre, antingen af lat. cässus, tom, odug- 
lig, el. af arab. kasara, 'sönderbryta), egentl. 
bryta el. slå sönder, krossa; förkasta, ogilla, 
upphäfva, förklara för ogiltig, göra kraftlös; 
afdanka, afsätta; cassätus, m., en afsatt. — 
Kassation, f, lat., upphäfvande, förkastande, 
förklarande för ogiltig; afsättning; kassa.- 
tiönsdomstol el. fr. cour de cassation 
(kuhr dö kassassiång), f, ursprungl. i Frank- 
rike inrättad domstol för att motverka hofvets 
inflytande på rättsskipningen ; öfverdomstol, som 
på grund af begångna formfel kan upphäfva 
uuderdomstols utslag. 

Cässes (kass'), pl., fr., ett slags fint, nättelduk 
liknande tyg ifrån Bengalen. 

Cassette, f, och Kassett, m., fr. (ital. cossetta, 
demin. af cässa, se d. o.), egentl. litet skrin; 
byggn.k. fördjupadt fält i tak. — Kassettéra, 
förse med fördjupade fält. — Cassettöne, 
m., ital., byggn.k. af alltmera sig minskande 
fyrkanter bestående murfördjupning i hvälfda tak. 

Cässia, f, lat. (gr. kassia), trädslag, med flera 
arter, af ärtskidväxterna; farm. mergen af 
nyssnämnda träd, kvilken användes såsom lin- 
drigt afförande medel. 

Cassiopeja, f., gr., astron. vacker grupp af 
5 stjernor i mjölkgatan på nordliga himmelen. 

Cässock (kassock), m., eng. (af fr. casäque, se 
d. o.), lifrock, som begagnas af de andlige i 
England; äfv. ett slags soldatkappa. 

Cassolette, f., och Kassolett, m., fr. (demin. 
af cassöle, ital. cazzuöla, kolpanna, af casse, 
cäzza, skopa), rökelsekar; äfv. borduppsats med 
kärl för olja, ättika, kryddor o. s. v. 

Cassonäde, f., och Kassonäd, m., fr., ett 
slags råsocker; pudersocker. 

Castagnétter och Kastanjetter, pl., fr. (ca- 

stagnettes, af sp. castanetas, af castäna, kastanj), 
små urhålkade träbitar, som vid dans hållas i 
händerna och slås emot hvarandra efter takt. 

Castalides, se Kast-. 



126 



Castellanes — Cati. 



Castellänes, pl., en sort gröna plommon i 
södra Frankrike. 

Castelläno (kasteljäno) , m., sp., egentl. en 
kastilianare; spanskt guldmynt, motsvarande 
angefarl. 8 rdr. 50 öre^rmt. 

Cästes, pl.j sp. (af cästa, slägto, slag, stam), 
sydamerikanare af blandad ras. — Castizer, 
pl., (af castlzo, som är af äkta härkomst, in- 
född), afkomlingar af portugisiska kreoler 
och mestizer. 

Castigat ridendo mores, se följ. 

Castigera och Kast-, lat. (castigäre), tukta, 
aga: castigat ridendo möres, lat. (såsom 
inskrift på en teater): (skådeplatsen) förbättrar 
sederna genom löje, genom att göra dårska- 
perna löjliga. — Kastigatiön, f., lat. ca- 
Stigätio, tukt, aga; äfv. botöfning; Casti- 

gätio patérna, faderlig aga. — Kastiga- 
törisk, tuktande. 

Castillano, se Castelläno. 

Cästitas och Kastitet, f, lat. (af cästm, 
kysk), kyskhet, renhet; Cästitas violäta, 
kränkt kyskhet. — ■ KastifiCÖra, göra kysk, 
rena. 

Castizer, se under Castes. 

Castor och Castoreum, se Kastor. 

Castorme (-rinn'), f., fr., ylletyg, liknande fin 
och tät kalmuck. 

Cästos, m., den årliga tull för ut- och inför- 
sel, som europeerne måste betala i Japan. 

Castrat, Castration, se Kastr-, under följ. 

Castrera och Kastr-, lat. (casträré), beröfva 
mandomen, snöpa. — Kasträt, m., en, som 
blifvit mandomen beröfvad, snöping. — Ka- 
stratiön, f., sDöpning. 

Cästrum, n., lat., fästning, borg; undermedel- 
liden: adligt stamgods; castr. dolöris, svart- 
klädt och rikt upplyst likrum, kapell el. kyrka, 
hvari en furstlig el. annan framstående persons 
lik är utstäldt till åskådande. 

Cäst-Stéél (-stlhl), m., eng., bästa eng. gjutstål. 

Casu, Casual, Casuist, m. fl., se under 
Casus. 

CäSUla, f., lat. (deminut. af cäsa, hus, hydda), 
egentl. liten hydda; den med ett kors prydda 
dr ägt, som katolske presten under messoffrets 
förrättande bär. 

Cäsus, m., pl. cäSUS, äfv. Kas-, lat., hän- 
delse, fall; tillstånd, ställning, belägenhet; rätte- 
gångssak, mål; språkv. hvar och en af de olika 
ställningar, hvart och ett af de vexlaude förhål- 
landen, hvari ett nomen, pronomen el. particip 
kan förekomma till andra ord i en mening, niiml. 
Nominativus el. -tiv, m.: nämningsfall, 
hufvudfall, Genitivus el. -tiv, m.: ägande- 
fall, beroendefall, Dativus el. -tiv, m.: till- 
egningsfall, ändamålsfall, Accusativus el. 
Äckusativ, m.: verksamhetsfall, Vocativus 
el. Vokativ, m.: tilltalsfall, och Ablativus 

el. -tiv, m.: orsakslall, beröfningsfall ; jmf. 

älv. Instrumentalis, Localis och Loca- 
tivus ; cäsus réeti, pl., språkv. oafhän- 
giga förhållandeformer cl. sådana, som c] stå 
i något underordnadt förhållande till de andra 
satsdelarna (nom in al i v och vokal i v); Cas. 
obliqui, pl., språkv. afhängiga, beroende för- 
hållandeformer el. sådana, som slå i ander- 
or dnadt förhållande I ill de andra satsdelarna 
(geniliv, dativ, ack u sal i v och ablaliv); 



per Cäsum Obliquum, oegentl. på krok- 
vägar; — cäsus belli, m., krigsorsak; oas. 
consciéntiae, samvetssak; cas. fatälis, 
olycksfall; cas. fortiiitus el. improvisus, 

oförutsedd händelse; Cas. inevitäbilis, ound- 
viklig händelse; cas. merus, ren tillfällighet; 
cas. mixtus, fall el. händelse, som någon 
till en del sjelf förvållat; cas. necessitätis, 

nödfall; Cas. pPO amiCO, vänskap-falk tjenst, 
hvarvid vänskap kommer med i betraktande; 

cas. rärior, sällsynt fall ; cas. reservätus, 

förbehållsfall; Cas. SÖlituS, vanligt fall: 
Cas. trägiCUS, sorglig händelse; — CäSU, 
af en slump, tillfälligtvis; CäSU substräto, 
i föreliggande fall; in Cäsu, i den händelse; 
in hoc cäsu, i detta fall ; in praesenti 

CäSU, i närvarande fall; in Cäsum, för den 
händelse; in CäSUUl CäSUS, egentl. för den 
händelse af en händelse, för händelse af vissa 
inträdande fall. — Casuäl, Casuél och 
Kas-, tillfällig; oviss; kasuäländelse, 
språkv. ordform, som augifver det förhållande, 
hvari ett ord står till andra ord i en sats. — 
Casuälia och Kasuälier, pl., tillfälligheter; 
tillfälliga embetsförrättuingar. — Casualism 
och Kas-, ra., antagandet, att verlden till- 
kommit och äger bestånd genom en tillfällig- 
het, en slump, att grunden till allt, som är och 
sker, är slumpen. — Kasualist, m., anhän- 
gare af kasualismen. — Casualitét, f., 
tillfällighet. — Casuäliter, tillfälligtvis. — 
Casuist och Kas-, äfv. Kasuistiker, m., 
en, som med en viss dialektisk konst förstår 
att använda den kristliga sedeläran till tvety- 
diga syften och inrymma ett allt för stort 
område af densamma ål så kallade samvets- 
frågor. — Kasuistik, f., lära el. konst alt 
afgöra samvetsfrågor, skicklighet och klokhet i 
behandlingen af andra t vistiga fall; äfv. den 
tillämpning af teologien, som utgått ifrån ka- 
suisterua och isht. utbildats af jesuiterna, 
hvilka beskyllts att dervid halva uppställt den 
bekanta satsen : ändamålet helgar medlen. 

Catacomb, se Katakomb. 

Catafalco, se Katafalk. 

Catapläsma sinapinum förtius, b., lat., 
läkek. stark senapsdeg; )( Catapl. sinap. 
mitius, mild senapsdeg. 

Catechismus, se Kateches. 

Catechu, se Kateku. 

Caténa, t, pl. catenae, lat, kedja: caté- 
nae pätrum el. cat. ecclésiae, pl., sam 
lingar af bibelförklaringar ur kyrkofädernas 
skrifter. — Catenäria, f, geom. kedjelinie i 
en krokig linie, sådan hon. al en vid häda 
ändarna upphängd kedja, bildas genom den- 
sammas egen tyngd. — Catenärisk och 
Katen-, kedjeartad. — Katenéra, samman- 
kedja, hoplänka, förknippa. — Katenatiön, 
f., sammanlänkning, förknippniug. - Katö- 
nulerad, nylat. (af catemUa, liten kedja), be- 
stående af små kedjor, sammanfogad af små 
länkar. — CatenipoVa, pl., kedjekoraller. 

Catharina, se Katliar-. 

Catliarsis, Cathartik, m. il., se Katharsis. 

Catheter, se Katheter. 

Catholik, se Katholik. 

Cati, se Kati. 



Cato — Cavall. 



127 



CätO, ra., lat., pl. Catöner, namnet på tvenne, 
för sina stränga seder ryktbara män i det 
forna Rom; fig. sträng, allvarsam och visman, 
sträng sededomare. 

Cauchemär (kåsch'mär), m., fr. (af g.fr. cmi- 
cher, ital. calcäre, trampa, trycka och t. mar, 
i nachtmar, eng. nightmare), mara. 

Caudiciförm, lat. (af cäudex, stam), bot. stam- 
formig. 

Caulescént, nylat. (af lat. cäulis, stängel), sora 
bildar stängel ; stjelkartad. — CaulifÖrm, stän- 
gelformig, stjelkartad. 

Cäusa el. Cäussa, f., pl. cäusae, lat., och 
Cäiise (kåhs'), f., pl. cäuses (kåhs'), fr., 
orsak, ursprung, grund, anledning; äfv. sak, 
mål, rättegång; in Cäusa, lagf. i rättsfråga; 
de grävi cäusa, af vigtigt skäl,_ för en 
vigtig orsaks skull; amicitiae cäusa, för 

vänskaps skull, af vänskap; Cäusa appel- 
läbilis, rättsfråga, som kan hänskjutas till 
högre domstol; Cäusa civilis, borgerligt 
mål; C. CÖgnita, känd, undersökt såk, äfv. 
efter undersökning af en sak; C. criminälis, 
brottmålssak; C. divörtii, mål, som angår 
äktenskapsskillnad ; C. ecclesiästica, kyrk- 
ligt el. andligt mål; C. efficiens, verkande 
orsak; C. finälis, afsigt, grund, hvarför något 
göres; c. honöris el. vanl. honöris C, för 
heders skull; C. impulsiva, bevekelsegruud, 
driffjeder; C. incögnita, icke undersökt mål, 
okänd sak, äfv. utan undersökning af saken; 
c. legitima, rättmätig orsak; c. lucrativa, 
inbringande, vinstgifvande sak; C. mörbi, 
sjukdomsorsak; pia Cäusa, fromt, välgörande 
ändamål, from stiftelse; ad pias Cäusas, 
till fromma stiftelser, till välgörande ändamål; 
cäusa prima, grundorsak; c. pröxima, 
uärmsta orsak; C. pupilläris, myndlings 
sak; c. remöta, aflägsen orsak ; cäusa sine 
qua non, egeutl.: orsak, utan hvilken icke, 
grundorsak; C. sufficiens, tillräcklig orsak 
el. grund; Cäiise Celebre (-selabr'), märk- 
värdigt rättegångsfall, äfv. i allmnht. uppseende 
väckande sak; — cäusae majöres el. c. 
praepolléntes, vigtiga, öfvervägande orsaker 
el. grunder; C. SUmmäriae, lagf. mål el. 
frågor, som utan vidlyftigbet kunua afgöras ; 
causärum patrönus, m., sakförare; cäii- 
ses Celebres (- seläbr'), märkvärdiga rätte- 
gångsfall, äfv. i allmnht. saker, tilldragelser, 
som väcka uppseende. — Causäl och Ka- 
USäl, som har afseende på orsak och verkan, 
orsaklig; kausälkonjunktiön, f., (jmf. Con- 
jtmction , under Conjungera), språkv. biudeord, som 
innehåller en grund el. orsak; kausälnÖXUS, 
m., orsaklig förbindelse, förbindelse el. sam- 
manhang genom orsak och verkan. — Ka- 
usalitet, f., förhållande af orsak och verkan, 
hvari tiug stå till hvarandra, orsaklighet ; orsaks 
verkande kraft; kausalitétsprincip, m., den 
grundsats, att allt, som sker, har en orsak. 
— Causativum, n., pl. -sativa el. Ka- 
USativ, n., pl. -tiver, språkv. verkningsord, 
ord, som uttrycker en verkan. 

Cause celebre, se föreg. 

Causéra och Kås-, fr. (c>-user), samtala, prata, 
snacka. — Causerié, f., och Kåseri, n., 
lätt samtal, småsqvaller, pladder, föredrag till 
sällskaplig underhållning. — Causéur och 



Kåsör, m., pratmakare; en, som i en säll- 
skapskrets el. i en tidning lätt behandlar da- 
gens händelser och frågor. — Causéuse och 
KåsöS, f. pratmakerska ; ett slags liten soffa 
för två personer. 
Causes celebres, se under Causa. 

Cäute, lat. (adv. af cäutus, försigtig, af cavere, 
akta sig), försigtigt, varsamt, tyst; si non 
cäste, cäiite tämen, om ej kyskt, dock 
hemligt, d. ä.: om blott skenet bevaras, är det 
föröfrigt ej så noga. — Cautél el. Kautél, 
m., varsamhet, förbehåll, inskränkning, laglig 
försigtighetsåtgärd i kontrakter och andra hand- 
lingar, för att afvända möjlig förlust, förebygga 
framtida stridigheter o. s. v.; kautelärjuris- 
prudéns, f., den del af lagfarenheten, som 
haudlar om lagliga försigtighetsåtgärder vid 
upprättandet af kontrakter och andra hand- 
lingar. [Kausis. 

Cauterisation, Cauterium, se Kaut-, under 

Cautiön och Kautiön, f., lat. cäiitio, (af 
cavere, akta sig, försigtighetsåtgärd; borgen, 
säkerhet, underpant; förbindelse att ansvara för 
en annans skuld el. handling; Cäiitio de 
judicio Sisti, förbindelse att, vid kallelse, 
när som helst inställa sig för en domstol; C. 
de lite prosequénda, säkerhet för fort- 
sättandet af en rättegång; C. juratöria, edlig 
försäkran. — Kautionéra, gå i borgen för 
någon. — Kautionist, m , en, som går i 
borgen för en annan, borgesman. 

Qa va, (sa vä), fr., det går, det lyckas. 

Caväde (kavähd'), f., fr., narraktig åtbörd. 

Caväge (kaväsj'), n., fr., (af cave, källare, lat. 
cävea, urhålkning), köpm.t. varors nedläggande 
i en källare; arbetslön för sådan nedläggning; 
källare- el. packhushyra. 

Cavagnöle (kavanjåle), n., ital. (af cavägna, 
korg), lyckospel, som liknar biribi, se d. o. 

Cavalcade, Cavalier, m. fl., se följ. 

Caväll el. Kaväll, m., lat. (cabällus, sp. ca- 
bällo, ital. cavällo, fr. cheväl, häst), ryttaren i 

killespel. — Cavalcade, f., och Kavalkad, 

m., fr., högtidligt och praktfullt tåg till häst; 
lustridt af flera personer. — Cavalier (ka- 
valjeh) och Kavaljer, m., fr., ital. Cavaliére, 
egeutl. ryttare; riddare; adelsman, hofman; 
bildad man el. yngling, som fullkomligt känner 
belefveuhetens fordringar; äfv. sprätt; krigsv. 
högre jordvall än hufvudvallen, hvarpå artilleri- 
pjeser sättas, styckvall ; cavaliére servénte, 
ital., egentl. tjenaude riddare; gift qviunas 
följeslagare el. mannens ställföreträdare, enl. 
italiensk sed, jmf. Cicisbeo; kavaljérs- 
paröll, m., (jmf. Parole), försäkran vid rid- 
derlig ära, hedersord, äfv. ett slags blomma : 

1 e j o n t a n d ; kavaljérsperspektiv, n ., (jmf. 
Perspectiv), konstt. framställning af ett föremål 
till hälften ifrån sidan, till hälften ofvan 
ifrån. — Cavaliéremént (kavaljär'mäng), 
ridderligt, verldsmannalikt; sprättigt, snobbigt, 
högfärdigt. — Kavaljérisk, som liknar, 
uppför sig som, har afseende på el. hör 
till en verldsman; äfv. sprättig, högfärdig, 
snobbig. — Kavalleri, n., rytteri. — Ka- 
vallerist, m., ryttare. — Cavalléro (ka- 
valljero), m., sp., i Spanien: adelsman af lägsta 

klass; jmf. Caballero. — Cavallétta, f., 

ital., i italienska arian : kort, melodisk sats, 



128 



Cavata — Oelti 



som vanligen förekommer tvenne gånger, den 
sednare gången sjungen med prydnader och 
frihet i tempo. — CavalqUÖt (kavallkhah), 
n., fr., ryttarmarsch; trumpetstyoke, som blå- 
ses vid rytteris intåg i en stad. 

Caväta, f., ital. (af caväre, lat. caväre, urhålka), 
enkel, lätt sång; köpm.t. en vexels omsättning 
emot reda penningar. — Cavatina, f., kort 
aria, ofta föregången af ett recitativ. 

Cavatiön och Cavatur, f., lat. (af caväre, mr- 
hälka, af cävus, ihålig), urhålkning; håla. 

Cave, Caveat, Cavent, se under Cavera. 

CaveQÖn (kav'sång), m., fr. (ital. cavezzöne), 

kapson. 
Cavéra och Kav-, lat. (cavere, akta sig), gå 

i borgen, ställa säkerhet; (om vexlar:) omsätta 

i reda penningar; fäktk. afvärja, jmf. Parera; 

Cäve, akta dig; se opp; Cäveat, egentl. han 

åkte sig, subst. n., lagf. varning; cävet, egentl.: 

han går i borgen, subst. n., borgen. — Ca- 

vént och Kav-, m., borgesman. 
Cavérna, f., lat. 'af cävus, ihålig), håla, grotta, 

källare; läkek. genom varsättning uppkommen 

hålighet. — Cavernös och Kav-, full af 

håligheter, svampartad. 
Cavézzo , m., ital., längdmått, motsvarande 

uugefärl. 10 fot. 
Cavilléra och Kav-, lat. (cavilläri), drifva 

gäck med, hafva till bästa; håua; använda 

spetsfundigheter. — KavillatiÖn, f., håu; 

gäckeri, is-ht. genom användande af spetsfundiga 

spörsmål och slutsatser. 
Cavitét och Kav-, f., nylat. (af lat. cävus, 

ihålig), urhålkning, ihålighet, fördjupning. 
Cayénne (kajann'), f., ett slags tunnt, randigt 

halfsideu; cayénnepéppar, frukten af cap- 

sicum b a c c a t u m ifrån Cayertne. 
Cazadör, m., sp. (af cazar, fr. chasser, jaga), 

jägare, skarpskytt. 
Ceclle (-Slhl'), fr., el. Cecilia, lat., f. (af cäe- 

culus, närsynt, af cäecus, blind), qvinnonamu 

med betyd.: den kortsynta. 
Cede, Cede majori, Cedens, m. fl., se under 

Cedera. 
Ceder, m., lat. (cedrus, gr. kedros), välluktande, 

högstammigt barrträd, som växer i Mindre 

A9ien och Syrien, pä Taurus och Libanou, 

.samt uppnår en ofantlig ålder. 
Cedéra, lat. (cedere),. afträda, afstå fråu ; gifva 

vika, gifva efter; ced. bönis el. blott 

Cedéra, afträda sin egendom till borgenärers 

förnöjande, jmf. Bankruttera; cede, gif 

vika; Céde majöri, gif vika för den högre, 
for den mäktigare; cédens el. Cedént, m.. 
en, som öfverlåter, t. ex. en skuld el. en vexcl. 
till en annan; Cédo nulli, jag ger ej vika 
för någon (niiml. snäcka i skönhet): namnet 
pä en praktfull sjösnäcka, perleamiralen. 

Cedille, f., och -dilj, ni., fr. (af sp. cedtlla, 
egentl. det lilla c), litet tecken i form af ett 
bak vän dt c (o), som i franskan sättes under 
mcdljndet c (<;), dä det framför sjclfljuden (/, 
o cl. a bör läsas som S och icke som k. 

Cedola (tjed-), f., ital. (jmf. Cedula), skuldsedel. 
utgilYcn af romerska banken. 

Cedo nulli, se under Cedera. 

Cedrät, m., ital. (ced nita), ett slags stor citron ; 
insvltadf skal deraf. 

Cedro dig-num opus, se under Opus. 



Cedroölja, f., flygtig olja, som utpressa^ ur 
eil ronskal och begagna* som parfym. 

Cédula (tjed-), l, sp. (lat. schédala), handskrift, 
skriftligt intyg; kungligt nådebref; urkund: 
förd. tillåtelse att handla pä det spanska Amerika. 

Ceinture (sängtyhr'), f., fr. [af ceindre, lat. 
cingere, omgjorda), gördel, lifbiilte; infattning: 
byggn.k. liten platt skifva, riug el. list ofvan- 
och nedanom sjelfva pelarskaftet. 

Celadon, se Seladon. 
Celä se peut (s'läh sö poh), tv., det är möj- 
ligt, det kan väl hända. 
Celation, se under Celera. 

Celebre el. -léber, fr. (af lat celeber), rykt- 
bar, berömd; högtidlig. — Celebräbel, som 
är värd att flras; berömlig. — Celabratiön, 
f., högtidlighållande, firande. — Celebränt, 
in., egentl. en, som firar; messläsare. — Ce- 
lebrera, högtidlighålla, fira; prisa. — Ce- 
lebritet, f., berömdhet; ryktbarhet; äfv. (och 
i denna bemärkelse ofta skämtvis), vidtberömd 
person. 

Celera, lat. (celäre), dölja, förborga, hemlig- 
hålla. — CelatiÖn, f, fördöljande, hemlig- 
hållande. 

Célérifére (selerifähr), f., fr. (af lat celer, hastig. 
snabb, och férre, bära), i Fraukrike: ett slags 
ilvagn; jmf. Stage-coaches och Véloci- 
fére. 

Celestiner, m., munk af Celestinerörden, 
andlig orden inom katolska kyrkan, med ganska 
stränga reglor, som 1264 stiftades af Peter 
af Murrhone, sedermera påfve under namn 
af Celestiu V. 

Celestinus och Celestin, m., Celestina 
och Celestine (-stlhn'), f., lat. (af co, 
himmelsk, gudomlig, af cöéltm, himmel), mans- 
och qvinnonamu med betyd.: den himmelske, 
den gudomliga; celestina äfv. tonk. ett af 
Zink 1775 uppfunnet tonverktyg, som i sig 
inbegriper fjorton särskilt a instrumenter. 

Celibat, n., lat. (af cöelebs el. cäélebs. Ogift), 
ogift stånd (i fråga om män); isht. katolska 
presternas förbindelse att lefva ogifta, en!. 
1074 utfärdadt påbud af Gregorius VII. — 
Celibatär, ra., ogift man, ungkarl. 

Cell, lat. CÖlla, f., helt liten kammare för en 
person (i kloster, fängelser och äfv. i konkia- 
ven vid påfveval); i gamla tempel: den nisch, 
hvari gudabilden stod; fysiol. litet rvnnne a! 
olika form, i cellväfven ; bot. olika formad! 
rymme i cellväfven hos växter; pipa i en ho- 
nungskaka; céllsystém, n., den åsägt, i af- 
seende pä fångvården, att enskilt fängelse är 
tjenligasi för langarnas förbättring. — Cellä- 
rier, pl., cellkoraller. — Cellit, m .. en. som 

bor i cell. — Cellul, m., se Cell, (bot.). — 

Cellulär el. CellulÖS, bestående af celler, 
aldelad [ celler. 
Cello (tjål-), m., ital., förkor! n. 

cello, se d. o. — Cellist, 
for Violoncellist, se d. o. 
Célter el. Kélter, pl., gammalt, 

ropa och isht. i (! a 11 i en. Spanien och B ri- 
tan nien utbred! folk, härstammande från Asien, 
och som törst, redan under gamla tiden, un- 
derkuvades af romarne sam! sednare af de 
germaniska folken, med hvilka det alltmera 
blandat 9ig. 



för Violon- 
m., förkort n. 



i \ est ra Ku 



Cembalo — Centrum. 



129 



Cembalo (tjämb-), ni., ital., se Clavicembalo. 

Cement, n., ital. {cemento, fr. ciinent, af lat. 
aieméntum, af cäedere, hugga), i allmnht. bind- 
ningsmedel, kitt; murbruk, som hårdnar under 
vattnet; pulver af kolstybbe, horn m. m.. 
hvari vissa kroppar upphettas, för att antaga 
nya egenskaper ; ceméntköppar, m., koppar, 
som afsätter sig ur kopparvitriolhaltiga gruf- 
vatten, då dessa ledas öfver hvarjehauda jern- 
skräp; ceméntpulver , benämning på åt- 
skilliga pulverformiga kroppar, som begagnas 
för att j-ena el. förändra vissa metaller; ce- 
méntstål, stål, som erhålles genom att glödga 
stångjern tillsammans med kolpulver o. d. uti 
slutna kistor; ceméntvätten, kopparvitriol- 
haltigt grufvatten, ur hvilket cementkoppar ut- 
fälles. — Cementatiön el. Cementering, 
f., förrättningen, då man cementerar; äfv. be- 
nämning på åtskilliga metallurgiska processer. 

— Cementera, hopkitta; lägga olika ämnen 
hvarftals öfver hvarandra och på detta sätt 
öfverleinna dem åt luftens el. eldeus åverkan. 

Cenakel, se Coenacnlum, under Coena. 

Cendré (sangdreh), fr. (af cendre, lat. cinis, 
genit. clneris, aska), askgrå, askfärgad; ljuslett 
person, med blå ögon och föga mörkt hår. — 
Cendrillön (sangdriljång), m., askepote; efter 
folksagan: försummad, till de lägsta sysslor 
använd flicka. 

Ceneréntola (tjeu-), f., ital., se Cendrillön. 

Cenobiark, Cenobit, se änder Coenobium. 

Cenotäphium el. Kenotäf, n., lat. (gr. ke- 
notäphion, af kenös, tom, och täphos, graf), 
grafkulle el. grafvård till minne af en annor- 
städes begrafven person. 

Censal, se Sensal. 

Censéra, lat. [censere), bedöma, isht. skrifter 
el. böcker; pröfva, uppskatta; äfv. tadla, mästra. 

— Censor, m., i det gamla Rom: enibets- 
man, vald på 5 år, som hade inseende öfver 
beskattningen, polisen och sederna; i nyare 
tider : person, tillsatt af en regering att granska 
böcker, som författare ämna utgifva, och att 
pröfva, huruvida de få tryckas el. ej, egentl. 
censor librörum (jmf. Liber); cens. mö- 
rum, person, som vid ett läroverk har upp- 
sigt öfver sederna och ordningens vidmakt- 
hållande. — Censorät, n., en censors em- 
bete el. värdighet. — Censur, lat. censnra, 
f., af regering förordnad granskning af böcker 
el. teaterpjeser, innan de få tryckas el. uppföras 
på teatern; censura ecclesiästica, kyrko- 
tukt, kyrkostraff. — Censiiräbel, skattskyl- 
dig, tiondepligtig. — Censurera, granska, 
klandra. — CénsUS, m., i det gamla Rom: 
skattskrifning ; äfv. uppgift dertill af hvarje 
medborgare; äfv. den förmögenhet, som for- 
drades, för att tillhöra någon af klasserna i 
samhället; nu: uppgift å en bestämd förmö- 
genhet el. skattebidrag såsom vilkor för utöf- 
vande af valrätt; CénsUS ännuus, årlig 
skatt. — Censit, ni., en, som betalar ränta 
el. skatt. — Censlta böna, pl., skattskyldig 
egendom. 

Censeri, se Courtage. [Censera. 

Censit, Censor, Censur, m. fl., se under 

Cent, förkortn. af lat. centum, 100; äfv. ett 
nordamerikanskt skiljemynt = y^ dollar; 
pro cent (skrifves ofta %), för hvart hund- 



rade, jmf. Procent.— Centenärius,m., lat., 
en hundraåring. — Centesimäl, nylat., de- 
lad i hundra delar; centesimälräkning, 
räkning efter hundradelar; centesimaltermo- 

meter, se under Thermometer. — Cen- 
tesimatiön el. Centesiméring, f., hos de 
gamle romarne: militärstraff, som träffade livar 
hundrade man, hvilken åter utvaldes genom 
lottkastning inom hvar legion. — Centesi- 
méra, uttaga hvar hundrade man; jmf. De- 
cimera. — Centésimo (tjänntes-), m., ital., 
litet skiljemynt af koppar i Italien, ungefärl. 
= -f öre rmt. • — Centiare, se under Are. 
| — _ Centifölisk, hundrabladig. — Centi- 
grädisk, hundragradig. — Centigramme, 
se under Gramme. — Centilitre, se under 
Litre. — Centimäner, pl., (lat. centimani), 
grek. myt. de tre med hundrade händer utrustade 
kämparne Briareus, Gyges och Kottos, 
söner af TJranus och Gäa. — Centime, se 
under Franc. — Centimétre, se under 
Métre. — Centinäjo (tjänntin-), m., ital., 
milanesisk vigt, ungefärl. = 1 centner 32 skalp. 
— Centipedisk, hundrafotad. — Centi- 
stére, se under Stére. — Centner, m., 
svensk vigt af hundra skålpund; utländsk vigt, 
vexlaude mellan 1 centner 9 skalp, och 1 centn. 
32 skalp. — Céntweight (sanntueht), m., eng., 
vigt i Nordamerika och England, ungefärl. = 
1 centner 19 skalp. 50 ort. 
I Centätir, m., gr. {kentäuros, tjurdrifvare, be- 
riden herde, af kentein, sporra, och täuros, tjur), 
fabelaktigt djur, till hälften häst och till hälf- 
ten menniska. 

Centäurium minus, n., lat., tusengyllen, ört, 
hvars blomtoppar användas inom läkekonsten. 

Centenarius, se under Cent. 

Center, se Centrum. 

Centesimäl, Centesimation, Centésimo, 
se under Cent. 

Centiare, se under Are. 

Centifölisk, Centigradisk, se under Cent. 

Centigramme, se under Gramme. 

Centilitre, se under Litre. 

Centimäner, se under Cent. 

Centime, se under Franc. 

Centimétre, se under Métre. 

Centinäjo, Centipedisk, se under Cent. 

Centistére, se under Stére. 

Cent jours (sang sjuhr), pl., fr., de hundra da- 
garne, från d. 20de mars 1815, då Napoleon 
I för andra gången besteg Frankrikes tron, 
till d. 28de juni samma år, då Ludvig XVIII 
återfick regeringens tömmar. 

Centner, se under Cent. 

Cénto, lat., el. Centöne (tjäntöne), ital., m., 
lappverk, isht. dikt, som är sammansatt af 
andra dikter el. utaf enskilta verser af en dikt, 
hvilka äro ryckta ur sitt sammanhang. 

Central, Centrera, Centrifugal, Centri- 
petal, Centrobarik, Centroskopi, m. fl., 

se följ. 
Centrum, n., el. Center, m., lat. (gr. kentron, 
egentl. spets), medelpunkt, midt; föreningspunkt; 
mellersta delen af en slagordning; bland folk- 
representanter: regeringens anhängare; Cen- 
trum gravitätis, tyngdpunkt. — Central, 
som angår, är belägen i el. omkring medel- 
punkten, eller verkar deråt, medelpunkts-: 

17 



130 



Centura — Cerb 



ciu- 



centralbyrå, m., hufvudkohtor, medelpunkt ! 
för någon viss förvaltning; centräléld, jord- 
klotets smälta el. glödande tillstand i det inre, 
enligt mångas antagande; centrälkongrega- 
tiön, f, hufvudförsamling, hufvudförening; 
centralkraft, kraft, som håller en i krets- 
rörelse befintlig kropp uti dess bana; se vidare 

Centrifugal- och Centripetalkraft; cen- 
trällmie, f., linie, som går midt igenom 
en figur el. en kropp; centrälorgäner, huf- 
vudverktyg till lifvets uppehållande, t. ex. hjerta, 
hjerna, lungor; centrälpositiön, f., el. cen- 
trälställning, krigsv. armés ställning, då dess 
afdelningar äro sammandragna inom en viss 
terräng el. nära medelpunkten af det område, 
dera kriget föres; centrälrörelse, en kropps 
kretsrörelse omkring en annan, som då kallas 
centralkropp, jmf. Gravitation; cen- 
trälsöl, benämning på den tixstjerna, som 
anses utgöra centralkroppen i ett solsystem ; 
Centralvärme, den som följd af en cen- 
traleld förklarade värmen i jordens inre. — 
Centralitét, f., medelpunktsenhet; förening 
omkring en gemensam medelpunkt. — Cen- 
tralisera, förena i en medelpunkt, samman- I 
draga; sammantränga på ett ställe. — Cen- 
tralisatiön, f., förening i en medelpunkt, ; 
sammandragning; förening af regeringsmakten ■ 
el. förvaltningen i en medelpunkt; centra- 
lisatiönssystém, u., politiskt system, som 
söker att förena all makten i en hand el. på ett 
ställe. — Centralist, in., anhängare af centra- 
lisatio nssystemet. — Centrera, söka, j 
finna, angifva medelpunkten; slipa ett optiskt 
glas så, att dess största tjocklek är just på 
midten. — Centrifugal, (lat. fugere, fly), fys. : 
som sträfvar att aflägsua sig ifrån medelpunk- 
ten; centrifugälkräft, en i centralrörelse, 
el. kretsrörelse omkring en fast punkt, satt 
kropps kraft och sträfvande att i rät riktning 
aflägsna sig ifrån medelpunkten ; centrifugäl- 
maskin, m., fys. redskap till att framställa 
fenomenerna vid en kropps medelpunktflyende 
kraft; äfv. inrättning till torkning af vissa 
kroppar; centrifugälregulätor, m., inrätt- 
ning på ångmaskiner, som genom noga afpas- 
sad inströmning af ånga åstadkommer maski- 
nens regelmässiga gång. — Centripetäl, 
(lat. petere, striifva, gripa efter något, ila 
hän emot), som sträfvar att närma sig till 
medelpunkten; centripetalkraft, en i cen- 
tralrörelse, el. kretsrörelse omkring en fast 
punkt, satt kropps kraft och sträfvande att 
närma sig till medelpunkten. — Céntrisk 

= Central, se ofvan. — Centrobarik, f, 
(gr. bävos, tyngd), tyngdpunktslära. — Centro- 
bärisk, som hör till cl. har afseende på 
tyngdpunkten. — CentroskopI, f., (gr. sko- 
péln, se, iakttaga), tyngdpunktsiakttagelse, un- 
dersökning af tyngdpunkten. 
Céntum, lat,, hundra. — Centumvir, m., pl. j 
centumviri el. centumvirer, hundrade- 
man el. livar och en af de 101) (cgentl. 105 
och under kejsartiden 180) domare i det gamla 
Kom, hvilka dömde i borgerliga mål och huf- 
vinlsakligen i arfs- och förmyndareangelägen- 
heter. — Centumviräl, som hör till el. har 
afseende |>å centumvirer. — Centumvirät. 
n.. centumvirernas domstol och värdighet, hundra- i 



mannadomstol. — Céntuplum, a., nvlat.. 
det hundradubbla. — Centupléra, hundra- 
dubbla. — Centuria, f., lat. af céntum, 
hundra), antal af 100; i det gamla Rom: be- 
nämning på hvar och en af de 11).'» ordningar 
el. underafdelningar, hvari de af Servius Tullins 
införde, efter vissa förmögenhetsgrader upp- 
rättade, klasserna af folket voro fördelta: 
äfv. truppafdelning af arsprungl. 100, seder- 
mera 60 man ; magdeburgercenturierna, 
pl., en på de evangeliska furstar nes bekostnad 
företagen, af Flaccius 1552 påbörjad kyrko- 
historia, indelad efter århundraden. — Cen- 
turio el. Centuriön, m., befälhafvare öfver 
eii centuria 

Cent-un (saugtong), n., fr., kortspel, som spe- 
las med 36 kort. 

Centunculus, m., lat, lappverk; jmf. Cento. 

Centupléra, Centuria, Centuriön, se un- 
der Centum. 

Centweight, se under Cent. 

Cephaläea el. Kephaläa, f., gr. af kepkalä, 

hufvud), läkek. häftig hufvudvärk. — Cephal- 
algl el. Kefalalgi, f., 'gr. älgos, smarta , 
hufvudvärk. — Kefalälgisk, som har afse- 
ende på el. anlag för hufvudvärk. — Cephä- 
lica, pl., hufvudstärkande medel. — Cepha- 
litis, f., brand i hufvudet el. hjeruan. — 
Céphalodésmion, n., (gr. desmeuein, binda), 
hufvudbindel. — Cephalogenesis, f. 

(jlneslhai, blifva till, uppstå; jmf. Genesis\ huf- 

vudbildning. — Cephalologi el. Kefal-, f., 
(gr. logos, ord, lära), anat. läran om hufvudet. 

— Cepnalometer el. Kefal-, m., (gr. 
metrein, mäta), hufvudmätare, redskap till alt 
mäta hufvudet på nyfödda barn. — Cepha- 

löpoda el. Kefalopöder, pl., (gr. pus, genit. 
podös, fot i, hufvudfotingar: kiass bland blöt- 
djuren, som hafva köttiga armar på hufvudet 
omkring munnen, hvilka ej kunna indragas och 
äro försedda med sugvårtor el. hakar. — 
CÖphalotoml el. Kefal-, f., anat. konsten 
att för vetenskapliga ändamål sönderskära huf- 
vudet. 
Ce qui se ressemble, s'assémble (a'khih 

sö rässäugb'1, sassängb'1), fr.: livad som liknar 
hvartannat kommer tillsammans, kaka - 
maka. 

Cer, se Cererium. 

Cera, f.. lat. (gr. kärös), va\: céra älba. hvitt 
vax; c. arbörea, ympvax; c. chinensis, 
kinesiskt vax; C. fläva, gult vax; C. japö- 
nica, japanskt vax; C. Viridis, grönt vax. 

— Cerät, n., (lat. cerätum), läkek. salva, som 
innehåller vax och är af hårdare konsistens an 
salvor i allmänhet, vaxpomada. \a\pläster. — 
Ceratiön, f.. öfverdragande med vax; äfv, 
förvandling i vaxartad massa genom upplösning 
el. smältning. — Cerin, u.. nvlat.. grund- 
arn nel i vax. 

Cerasin, n., nvlat. (af lat cérasus, körsbärs- 
träd), ett slags eget ämne i korsbärs- och 
plommonkåda. 

Cerat, Ceratiön, se under Cera. 

Cerberus, lat., el. Kérberos, gr., ni., myt. 

trehöfdad hund med man af ormar, som be- 
vakade ingången till underjorden: lig. huller. 
ohöflig portvakt ; astron. stjernbild på nordliga 

hiuilahvalfvet. 



Cercar — Cerussa. 



131 



Cercär délla nöta (tjärrkähr - -) n., ital., 
egeiitl. sökande efter noten, tonk. beteckning 
tor det oriktiga medel, som af osäkra sångare 
användes för att kunna träffa tonen genom 
att, med bibehållande af föregående nots text- 
stafvelse och på bekostnad af samma nots tid- 
värde, i förtid fatta följaude ton; jmf. Ap- 
poggiato och Portamento di voce. 

Cércle (särkel), m., fr. (lat. clrcuhis), krets, 
isht. sällskapskrets; i en teatersalong = Par- 
kett, sed. o.; cércle internationäl (- äng- 
ternasiånäl), gemensamt sällskapshus för alla 
natiouer under verldsutställningen i Paris 1867. 

Cercöper el. Kerköper, pl., gr. (kerkopes, af 
kerkos, svans), apor med svans; grek. mytol. 
putslustiga och ondskefulla troll, som spelade 
vandraren allehanda spratt. 

Cerdaker, se Tschertaker. 

Ceréa el. Ceria, f., nylat. (gr. kårlon, af kärös, 

vax), ett slags utslag i hufvudet. 
Cereal, Cerealier, se under Ceres. 
Cerebellum, Cerebral, Cerebrin, Cere- 

brit, Cerebrosis, Cerebrospinal, se följ. 
Cérebrum", n., lat., hjerna. — Cerebellum, 

n., lilla hjernan, som ligger bakom den större. 

— Cerebral, som hör till el. har afseende 
på hjernan; cerebrälsystem, n., den del 
af en djurkropps nervsystem, som innefattar 
hjernan och de från henne utgående el. i henne 
sig slutande nerverna. — Cerebrin, n., hjern- 
fett, ett slags fosforhaltigt fett i hjernan, hvars 
sammansättning icke är fullkomligt utredd. — 
Cerebrit, m., förstenad korall, som liknar hjer- 
nan. — Cerebrosis, f, läkek. galenskap, 
förorsakad genom brand i hjernan. — Cere- 
brospinälsystém, n., den del af en djur- 
kropps nervsystem, som innefattar hjernan och 
ryggmergsuerverna. 

Cerefölium, n., lat. (gr. chairéphyllon, lat. 
chaerephyllum, fr. c.erfeuil), körfvel. 

Ceremoni, f., fr. cérémonie, (lat. caerimönia), 

högtidlighet; vedertaget bruk, som iakttages 
vid högtidliga tillfällen; vedertaget höflighets- 
bruk; fam. besvärlig el. öfverdrifven höflighet, 
krus; ceremonimästare, tjensteman, som 
äger att vaka öfver att vedertagna bruk vid 
högtidliga tillfällen tillbörligen iakttagas; sans 
Cérémonie (sang seremomh), fr., utan krus. 

— Ceremoniälläg, hos judarne : den af 
Moses stiftade lag, som föreskref. hvad i af- 
seende på yttre kyrkobruk, offer, böner och 
fastor m. m., var att iakttaga. — Ceremoniél, 
n., föreskrift rörande sättet, huru vid en hög- 
tidlighet skall tillgå. — Ceremoniös, om 
person : fallen för krus och komplimanger, 
kruserlig, stel; som sker med högtidlighet, med 
pomp och ståt, som röjer kruserlighet. 

Ceréoli, pl., lat,, läkek. = Bougier, se Bou- 
gie 

Cerérium, Cérium el. Cer, n., nylat. (efter 
den kort förut upptäckta planeten Ceres), grå, 
skör och i andra syror än kungsvatten olöslig, 
enkel metall, som 1803 upptäcktes samtidigt 
af Klaproth, af Hi sin ger och af Berze- 
lius i cerit och sedermera påträffats äfv. i några 
andra mineralier. — Cererit, Cerit, m., äfv. 
Cerinstén, sällsynt mineral, som hittills en- 
dast funnits i Yestmanland. 



Céres, f., lat., myt. åkerbrukets och jordalsternas 
gudinna, dotter af Saturuus och Rheasamt 
moder till Pro ser pin a; jmf. Demeter ; astron. 
en af de mindre planeterna, mellan Mars och 
Jupiter, upptäckt 1801. — Cereäl, som har 
afseende på åkerbruket el. jordalstren. — 
. Cerealier, pl., (lat, Cereälin), fest, som hos 
de gamle romarue årligen tirades till Ceres' 
ära från den 9:de till den 18:de April; sädes- 
växter. 

Cerin, se under Cera. [Cerérium. 

Cerinstén och Cerit, se Cererit, under 
> Cerium, se Cerérium. 

! Cernéra, fr. (center, af lat. circinäre, göra cirkel- 
rund, af circinus, cirkel), omringa, innesluta, 
med trupper omgifva en befästad plats. 
! Ceromél, n., nylat. (af lat. cera, vax, och mel, 
honung), salva, bestående af smält vax och 
honung. 
: Cerosin, n., nylat. (af lat. cera, vax), vaxartadt 
brännämne, som erhålles af det på sockerröret 
befintliga grågröna stoftet och användes till ljus. 

Cert, m., sjöt. ett fartygs byggnadssätt, sort el. 
form. [Certera. 

Certamen, Certatim, Certation, se under 
\ Certe, Cértim och Cérto, lat. (af certus, be- 
stämd, säker, viss), med visshet, säkerligen, 
utan tvifvel, i sanning. 

Cérteparti, n., fr. (charte-partie, m.lat. chärta- 
partlta el. divisa, d. ä. deladt blad, eng. charter- 
party, ital. polizza del noleggio), kontrakt emel- 
lan skeppare el. redare och aflastare, innehål- 
lande vilkoren, på hvilka en befraktning är 
sluten, lastningskontrakt. 

Certéra, lat. (certäre), strida, kappas, täfla. — 
Certamen, n., strid, täflingsstrid. — Cer- 
tatim, på det ifrigaste, i kapp. — Certa- 
tion, f., täflan. 

Certificat, m. fl., se följ 

Certificéra, nylat. (certijicäre, fr. certijier, af 
lat. certus, viss, och fäcere, göra), intyga, för- 
säkra, bevittna, bekräfta. — Certificat och 
-kät, n., fr. certificat (särrtifikäh) , m., 
skriftligt intyg, bevis; sjöt. magistratsbevis öfver 
en af ett fartygs redare aflagd ed, att det är 
bygdt i Sverige och honom el. dem tillhörigt ; 
benämning på statspapper, som i utlandet äro 
i omlopp i st. f. originalobligatiouer, jmf. äfv. 
Promess ; i England : af gode männen i en 
konkursmassa utfärdadt intyg, att cessionanten 
till borgenärernas förnöjande öfverlemnat alla 
sina tillgångar och till följe deraf i eget namn 
äger att göra affärer; certificat d'origine 
(-d'åi*isjlhn), skriftligt intyg, som för tullbehand- 
ling måste åtfölja varor, innehållande uppgift 
på, hvar dessa varor äro förfärdigade och hvari- 
från de äro komna. — Certifikatiön, f., ut- 
färdande af skriftligt intyg. 

Certim, Certo, se Certe. 

Certioréra, nylat. (certioräre, af cértior, vissare, 
säkrare, kompar. af certus, viss), intyga, för- 
säkra; äfven tillkännagifva. — Certioratiön, 
f., i allmnht. upplysning om något obekant: 
isht. lagf. upplysning om vissa rättsförhållanden, 
som' icke äro tillräckligt kända af den ena el. 
andra af parterna. 

Cerumen, n., nylat. (af cera, vax), öronvax. — 
CeruminöS, innehållande öronvax. 

Cerussa, f., lat., blyhvitt. 



132 



Orutter — Cbaine, 



Cerutter, pl., ett slags ostindiska cigarrer. 
CerviCäl el. -käl, lat. (af cervix, nacke), 

som hör till el. har afseende på nacken. 
Cérvus macrocéras, m., lat, jätteelg; gigan- 
tiskt djur af hjor tslägtet, tillhörande ur- 

verldsfaunan. 
Cess, Q., benämning på den med ett ? företeck- 

uade noten c. 
Cessante causa cessat effectus och 

Cessante conditione cessat conditio- 

natum, se under Cessera. 
Cessat, Cessation, se följ. 
Cesséra, lat. [cessäre), upphöra, taga ett slut; 

cessante cäusa cessat effectus, med 

orsaken upphör äfven verkan ; cessante 
conditione cessat conditionätum, med 
betingets el. vilkorets upphörande upphör äfv. 
det betingade el. aftalade; cessat, det upp- 
hör, det bortfaller. — Cessation, f., dröjs- 
mål; upphörande; stillestånd. 

Cessibel, barb.-lat. (af lat. cedere, fr. cessible), 
som kan afstås, som kan afträdas, som kan 
afhändas. — Cessibilitét, f.j egenskapen att 
kunna afstås el. afhändas; afträdbarhet. 

Géssio bonörum el. Cession, f., lat. (af 
cedere, gifva vika, afstå; jmf. Bonum under 
Bonus), gäldenärs afträdande af all sin egen- 
dom till borgenärernas förnöjande; jmf. Bank- 
rutt. — Cessionänt, m., gäldenär, som 
afträder sin egendom till borgenärernas för- 
nöjande; jmf. Bankrutter. — Cessionä- 
rius el. -onar, m., öfvertagare, den, åt hvil- 
ken något af en annan öfverlemnas el. afträ- 
des, jmf. Cedens. 

Cest ä dire (säh-t-a dlhr'), fr., det vill säga, 
det betyder. [mycket! 

Cest égäl (säht -), fr., det är detsamma, lika 

Cest le premier pas, qui cemte (säh lö 
prömjeh pa khi kuht'), det är första steget, 
som är mödosamt, början är svårast. 

Cest tout cömme chez nous (säh tuh 
kåmm' schäh nuh), fr., det är alldeles som 
hos oss. 

Céstus, m., lat. (af cäedere, hugga, slå), jern- 
beslagen stridshandske, som nyttjades af de 
forna romerska atleterna vid knytnäfsstrid. 

CéstUS, m , gr. (af kestös, egentl. genomstungen 
med nål, sydd, stickad), qvinnogördel, lifgördel 
el. bälte, som romerska och grekiska frun- 
timren buro strax nedanför bröstet; isht. 
Venus' trollbältc. 

Cesur, f., lat. (caesura, af cäedere, hugga, skära), 
afskärning, inetr. ett ords afskärning genom 
början af en versfot el. en versfots afskärning 
genom början af ett ord, t. ex. : 

Så herr\ligt är ej da\geus ljus 
som död för fo\sterlan<I ; 

cl. Drick den \ be va rade 

oskuldens; skål: 
glädje och dygd 

el da | hrarannan ; 
takthvila i en vers, hvarigenom den på et! be- 
stämdt ställe afdelas i tvenne lika hälfter, t. ex. : 
//rar slaf al' si/t begär | har en tyrann till herre. 
el. Såg du min blomnia, o säg T | Såg du min rod- 
nande ros? 



i musik: den not, hvarmed en liten rytmisk 
figur el. period slutar och hvarpå en ny föl- 
jer, och hvilken kallas manlig, om cesuren 
slutar på en stark, men q vin lig. om hon 
slutar på en svag taktdel; afsats. 
Cetacea el. Cetacéer, pl., lat. (af tsh*, gr. 
kåtos, hvalHsk), hvalar, hvaldjur. — Cetä- 
Ceum, n., hvalraf. — Cetin, n.. h valratV 
fett: huvudbeståndsdelen i hvalraf. — Ceto- 
lög, m., kännare af hvaldjuren. — Cetologi, 
f., (gr. logos, ord, lära), läran om hvaldjuren. 
Cetera, Ceteris paribus, Ceterum cen- 
seo, m. fl., se följ. 

: Céterus, -a, -um, den, det öfriga, andra; 
céteri, -ae, pl., de öfriga (personerna), ce- 
tera, pl., de öfriga (sakerna;; det öfriga: 
et Cétera, egentl. : och det öfriga, och si 
vidare; Céteris päribus, egentl. då allt det 
öfriga är lika; under för öfrigt alldeles lika om- 
ständigheter; cétsrum cénseo el. ceterum 
égo Cénseo, »för öfrigt anser jag» (första 
orden af den ständiga slutsatsen i hvarje den 
fornromerska senatorn Catos tal inför senaten, 
hvilken slutsats i sin helhet lydde: ceterum 
cénseo Carthäginem esse delendam: 

att Kartago bör förstöras; derfore 

betyder numera ett ceterum cénseo : en 
första och sista grundtanke, en orubblig grund- 
sats, till hvilken man oåterkalleligen kommer 
tillbaka. 

j Cetin, se under Cetacea. 

i Cetolog, se under Cetacea. 

I Cetrarin, n., kem., det bittra ämnet uti is- 
j landsmossa. 

ChabllS (schabllh), n., fr., ett slags hvitt vin. 
som hufvudsakligen odlas i trakten af franska 
staden Chablis. 
I Chablon, se Schablon. 
| Chabraque, se Schabrak. N 
| Chacönne (schaklnn'), fr., Chacöna (tscha- 
kåna), sp., el. Ciaccöna (tjackaoa), ital.. f.. 
ett slags föråldrad, urspruugl. italiensk dans i 
} takt, som mycket dansades i 17:de årh.; 
äfv. musiken dertill. 

Chäcra (tscha-), f., pl. chäeras, sp., landt- 
mannahydda, landthus i Sydamerika. 

Chacun a son gout (schakhong-n' afa sång 
guh), fr., livar och en har sin smak: tycke 
och smak kan ingen förta": el. chacun å son 
gOUt: livar och en efter sin smak. efter hvars 
och eus tycke; chacun pour sol, Diéu 
pour tOUS (schakoug pur släh, d'jo pur tuh . 
hvar och en (sörjer) for sig, Gud tor alla. 

Chagräin el. Chagrin [schagrlng), n., fr. (ital. 
zigrino, af turk. sagri, hästrygg), ett slags starkt, 
hårdt, ojemnt och kornigt läder, som beredes 
dels af häst- el. åsnehudar, dels af haj- cl. 
skälskinn, och som lätt låter färga sig och be- 
arbetas som pergament. 

Chagrin (schagrang), m., (r. (trol. af arab. 
schakrain. olycklig), förtret, bekymmer, Borg. 
— Chagrinänt (schagrinängt), kränkande, 
förarglig, Bmärtande. — Chagrinéra, kränka, 
förtreta, bedröfva. 

Chahut (8chahyh), m., fr. = Cancan. m- d. o. 

Chäine (schåhn'), f.. fr. faf lat. caténa, kedja), 
kedja. isht. kedjetur i dans, hvarvid kavaljer 
och dam räcka hvarandra händerna, medan de 
gå förbi hvarandra. 



Chairman — Charap. 



133 



Chairman (tschärmen), m., eng. (af chair, stol, 

och man, man), ordförande, president. 
Chäise, f., Chäs och Schas, m., fr. (förvr. 

af chäire, lat.-gr. cäthedra, stol, lärostol, el. 
måhända af lat. cisium, lätt, tvåhjulig vagn), 
egentl. stol; tvåhjuligt åkdon på fjädrar ; Chäise 
ä portéurs (- a pårtöhr), se Portechaise ; 
Chäise lÖDgue (- långh'), f., halfsoffa, med 
karm och kuddar blott vid ena ändan; liggstol; 
Ch. percéé (- pärséh), nattstol. 
Chalän och Chaländ (schaläng), m., fr. (ra.- 
lat. cheländium, höll. kalant, klant), ett slags 
platt farkost, hvaraf man betjenar sig för att 
utmed stränderna fortskaffa varor. — Cha- 
landeäU (-däh), m., en, som för en chaland. 
Chalänce (schalängs'), f., fr., pråmhyra, färj- 

penningar. 
Chälasis, f., gr. (af chalän, gifva efter), läkek. 
förslappning af kroppens mjuka delar. — Cha- 
lästika, pl., uppmjukande läkemedel. 
Chälaza, Chalazösis, f., el. Chaläzium, n., 
gr., (af chalän, släppa ner), hagel, hagelkoru; 
läkek. liten utväxt på ögonlocket. 
Chalcedön och Kale-, m., gr. (efter land- 
skapet Chalcedonien i Mindre Asien, hvarest 
den fordom mest anträffades), till hälften ge- 
nomskinlig halfädelsten af blåhvit el. mjölkhvit 
färg. — Kalcedönyx , m., kalcedon med 
bruna, grå och hvita strimmor. 
Chaldéer och Kald-, pl., ursprungl. den ba- 
byloniska folkguden Bel's prestsiägter, under 
forntiden synnerligen ryktbara såsom stjern- 
tydare och spåmän; i mera vidsträckt bemär- 
kelse: hela den lärda kasten i Babylonien, 
synnerligast så vidt den befattade sig med 
stjernkunskap och stjerntyderi ; under medel- 
tiden i Vesterlandet: alla kringvandrande stjern- 
tydare, drömtolkare och spåmän, hvarifrån de 
än härstammade. 
Chäldron (tschädrön), n., eng.,£kolmått unge- 

färl. motsvarande 12 tuunor. 
Chalif, se Khalif. 

ChalkÖS, in., gr., metall, isht. koppar. — Chal- 
kogräph och Kalkogräf, m., (gr. gräphein, 
skrifva), egentl. en, som tecknar på metall, 
kopparstickare. — Kalkograféra, sticka i 
koppar. — Kalkografl, f., kopparstickar- 
koust; äfv. kopparstick. — Kalkogräfisk, 
som hör till el. har afseende på kopparstick- 
ning. — Kalkotypi, f., (gr. lypos, gestalt, 
bild, utkast), koppartryck: af Heims i Berlin 
gjord uppfmuing att genom ett kemiskt för- 
farande sålunda förvandla en på en kopparplåt 
utförd teckning att af densamma genom tryck- 
pressen ett så stort antal som helst kan erhållas. 
— Kälkoxylogräf, m., (gr. xylon, trä, och 
gräphein, skrifva), en, som utöfvar el. är skick- 
lig uti kalkoxylografi. — Kalkoxylografi, 
f., konsten att genom kopparstickets förbindelse 
med träsnittet åstadkomma afbildningar. 
Chalön, m., pl. -löns (schalång), fr., ett slags 
ovalkadt, kypradt ylletyg, som begagnas till fo- 
der, isht. i militärers uniformsklädesplagg, och 
uppkalladt efter£staden Chalons i Frankrike. 
Chalöupe (schaluhp'), f., fr., slup, skeppsbåt. 
Chaluméäu. (schalymåh), m., tonk. blåsinstru- 
ment, som ursprungligen endast utgjordes af 
ett med flera hål försedt vassrör, säckpipsrör; 



skalmeja; äfv. benämning på klarinettens dju- 
paste tonområde ifrån e till e; antydan i klari- 
nettmusik, att det dermed betecknade stället 
skall utföras en oktav lägre; äfv. blåsrör. 

Chaly (schalih), n., fr., ett slags fint tyg af gethår. 

Chälybogräph och Käly-, m., gr. (af chä- 
lybs, stål, och gräphein, skrifva), en, som sticker 
i stål. — Kälybografi, f., stålstickning, stål- 
stickarkonst. 

Chalyh sonans, n., gr.-lat. (af chälybs, stål, 
och sonäre, ljuda), af Diez uppfunnet tonverk- 
tyg af stål- och glasstafvar. 

Chamäde, f., och -mäd, m., fr. (port. cha- 
mäda, ital. chiamäta, af chiamär, lat. clamäre, 
ropa, kalla), signal ifrån en fästning, med 
trumma, trumpet el. hvit fana, för att till- 
kännagifva, att man vill dagtinga. 

Chamärre (schamärr'), f., fr., ett slags bebrä- 
mad polsk rock. — Chamarréra, bebräma; 
pryda med galoner, spetsar, snören o. d. — 
Chamarriire (-ryhr'), f, bebrämniug, pryd- 
nad, utstoffering. 

Chambellän (schangbälläug), fr., el. Chäm- 
berlain (tschämberlinn), eng. (m.lat. cam- 
bellänus, camberlänus, af lat. cämera, fr. chambre), 
m., kammarherre. 

Chambertm (schangbärtang), m., fint rödt 
bourgognevin ifrån vinberget Chambertin i franska 
departementet Cöte d'or vid Dijon. 

Chämbre (schangbYj, f., fr. (af lat. cämera), 
kammare, rum; äfv. folkombuds församlings- 
rum; chambre a couchér (- - kuscheh), 
sängkammare; Chämbre ardénte (- ardängt'), 
egentl. brinnande rum; förd. i Frankrike: svart- 
klädt, upplyst rum, hvari statsförbrytare af 
högre rang, giftblandare och sedan äfven kät- 
tare dömdes, vanl. till bålet; äfv. den domstol, 
som i ett sådant rum höll sina sittningar och 
hvilken först upprättades 1535 och sedau åter 
1679; Ch. des députés (- dä depyteh), i 
Frankrike: deputerade kammare; Ch. des 
pairs (- dä pähr), i Frankrike: iiärskammare; 
Ch. du COmmérce (- dy kammars'), handels- 
kammare, handelskollegium; ch. garnie (- 
garnih), möbleradt rum till uthyrning; Ch. 
introuväble (-ängtruväbl'), egentl. oigenfinne- 
lig kammare, öknamn på den deputerade kam- 
mare, som 1815 efter andra restaurationen 
sammanträdde i Frankrike. — Chambréra, 
sammanbo. — Chambriére (schangbriahr'), 
f., egentl. kammarjungfru; stallmästarepiska. 

Chamit och Kam-, m., lat. (af chäma, gr. 
chämä, båtsnäcka), förstenad mussla, som i 
naturligt tillstånd kallas båtsnäcka, jättesnäcka. 

ChamÖlS (schamåäh), fr. {le chamois, stengeten, 
ital. camöscio, sp. gamuza, af g. t. gamz, t. 
gemse, stenget), stengetfärgad, blekgul, gulgrå. 
— Chamoiséra, sämskgarfva. — Chamoi- 
serie (-serih), n., sämskgarfveri ; allehanda 
sämskvaror. — ChamoisétLr (-söhr), m., 
sämskgarfvare. 

Chamomilla och Kamomill, f., lat... de nyss 
utslagna blommorna af matricaria chamo- 
milla, som äga en vidsträckt användning inom 
läkekonsten. 
Champ (schang), m., fr. (af lat. cämpus, fält), 
fält; Ch. de batäille (- dö batalj), slagfält, 
kampplats; ch. de federation (- dö fede- 
rassiång), förbundsfält; Ch. de Mars (- dö 



134 



Champagne — ( 'hapeton. 



mahr), Marsfältet (i Paris): champs elysées 
(schang eliseh), pl., elyseiska fälten (promenad- 
plats i utkanten af Paris); en plein Champ 
(ang pläng -), på öppna föltet, under bar him- 
mel; sur-le-chatnp (syr-lö— •), genas). 

Champagne (schangpänj'), in., fr. (af tillverk- 
ningsorten prov. Champagne i Frankrike), ett slags 
lättdrucket, välsmakande och starkt skum- 
mande vin. 

Champignön (schangpiojlng) och Schampin- 
jön, m., fr. (af champ, fält; ital. campignuölo), 
ett slags ätlig hattsvamp med knllrig, glatt, 
hvit och fjällig hatt samt hvita el. ljust rosen- 
röda skifvor på dess undersida: agäricus 
cam p estris. 

Champion (schangpjång), m., fr. (ital. campiöne, 
af m.lat. cämpio, lat. cämpus, fält, el. romanis, 
af g. t. kämfjo, m.t. feempfe, t. kämpe), kämpe; 
under medeltiden: kämpe, som i en qvinnas, 
ett barns el. en gubbes ställe infann sig till 
en af domstol utsatt tvekamp ; sederm. riddare, 
som trädde inom skrankoma för en värnlös 
el. som vid tornerspelen ägde att skydda da- 
merna mot hvarje oförrätt; i allmnht. förfäk- 
tare af en sak ; värnlöses försvarare ; hos oss 
merendels, i föraktlig bemärkelse, handtlangare, 
hejduk, blindt verktyg. 

Champlun, se Schamplun. 

Chamrera, se Chamarrera. 

Chämsin, m., arab. (af chamsin, femtio, emedan 
han isht. blåser under de 50 dagarna fråu 
slutet af april till början af Nilens öfversväm- 
uing i juni), het, fråu öknen kommande, torka 
och vattenbrist medförande vind i Egypten ; 
jmf. _Samum och Harmattan. 

Chamäleon, n., el. Kameleont, m. , gr. 

(chamaileon, af chamäi, på jorden, och léon, 
lejon, såled. egentl. jordlejon), ett slags ostin- 
disk ödla, hvars ljusgröna hud understundom 
skiftar och som derföre trötts och väl ännu 
tros kunna antaga färgen hos det föremål, som 
är den närmast; fig. obeständig, ombytlig men- 
niska, som allt efter omständigheterna byter 
om tänkesätt. — Kameleöntisk, som skif- 
tar färg; ostadig, ombytlig. 

Chan, se Khan. 

Chänce (schangs'), f., fr. (g. fr. chéance, af chéoir, 
choir, lat. cädere, falla), fall, slum]), lyckträff; 
vågspel, möjlighet att lyckas el. misslyckas; 
utsigt, sannolikhet. 

Chanceléra (schangsel-), fr, vackla, svigta; 
vara ostadig, vankelmodig. 

Chäncre, Chänker cl. Schänker (schängker), 
ni., fr. (af lat. cancer), läkek. egentl. kräfta; 
kraft likt, veneriskt frät. sär. — ChankrÖS el. 
Schankrös, kräftartad, venerisk; som är be- 
häftad med schänker. 

Chänge (sohangsj'), m., fr. (af chtmger, ital. 
cambiäre, canyiäre, lat. camblre, vexla, byta om , 
byte, utbyte; förändring; vexel, äiV. Léttre 
de chänge (lättr'dö-), f.; byteehandel ; vexel- 

handel: jagtt. förändring af spåret; Chänge- 
cönto, n., räkning, bvarpå bokhandlare upp- 
teckna de ined amlra bokhandlare utbytta verk ; 
agent de chänge (asjäng dö -), m., vexel- 
mäklare; bureäu de Ch. (byräh - -). in., 
vexelkontor. — Changeänt (schangsjäng), 
föränderlig, färgskiftande; såsom subst. o. skif- 
tande siden- cl. ylletyg. — Changemént 



(schangsj'inang), n., förändring, oinvexling; 
teat.t. utbyte af en dekoration emot en annan. 
- Changéra (schangsj'-), ombyta, förändra: 
skifta i färg vid olika lägen emot dagern ; 
släppa färgen, urblekas. 
Chanoine (schanåähn), m., U-. = Kanoni- 
CUS, se d. o. — Chanoinesse ( ^chanaah- 

näss'), f., fr. = Kanonissa, se d. o. 

ChansÖn (schangsång), f. fr. lat. cäntio af < <<- 
nere, sjunga), visa, sång till ord af flera Btrofer; 
folkvisa: dryckessång. kärleksvisa; politisk 
sång: chansön å böire (- - båähr'), dryckes- 
visa. — Chansonnétte f-sånätt'), f., liten 
visa. — Chansonniér (-sånnjeh), m.. \is- 
dikfare, sångare: äfv. sångbok. — Chanson- 
niére (-sånn'jähr'), f, vissångerska. — Chan- 
terélle (schangfrall'), f., hos fransmännen: 
benämning på finaste strängen på stråkinstru- 
menter; på violinen; qvinten el. första strän- 
gen (E-strängen). 

Chantänt (schangtäng), fr. (af chanter, sjunga . 
lätt, sångbar; café chantänt, n., kaffehus, 
hvarest sång, isht. af qvinuor, utföres. 

Chanterelle se under Chanson. 

Chaos och KäOS, n., gr., egentl. ihålig afgrund, 
tomt svalg; hos de gamle: den ännu formlösa 
materia, af hvilken verlden skulle hafva upp- 
stått och om hvilken föreställningarne voro 
mycket olika; nu fig. oordnad, förvirrad massa: 
oordning, förvirring. — Kaotisk, öde och 
tom; oordnad, förvirrad. 

Chapéäu (schaplh), m., fr. (m.lat, capelius, af 
fr. chäpe, sp. cäpa, ital. cfippo, kappa med en 
hufva, som drogs öfver hufvudet. af cäpere, 
taga, fånga, omfatta; el. ock af fat. cäpvt, huf- 
vud), hatt; oegentl. man, herre: en dams be- 
skyddare el. följeslagare, jmf. Cavaliere 
servente, under Cavall; chapéäu bäs 

(- bäh), egentl. hatten af! subst. m. ett slags 
hatt, som kan fällas ner. för att beqvämt bä- 
ras under armen; ch. rÖUge - riisj'), egentl. 
röd hatt, kardinalshatt. 

Chapelet (schap'lah), m., fr. (afg.fr. cA«y 

schapel, krans till hufvudprydnad), radband, 
rosenkrans: jmf. PaternOSter. 

Chapelgörris (tschap-) pl.. bask. (af chapela, 
hatt, och gorria, röd), egentl. rödbättor: lätta 
baskiska trupper, anhängare af Ch ristonos, 
se d. o. 

Chapélle ardénte (schapåH 1 ardängt'), f.. fr., 
egentl. brinnande kapell; = Castrum dolo- 
riS, se d. o. 

Chaperön (schap^rång), m., fr. (af chapwu, hatt), 
hufva. förd. ett slags hufvudbonad, som nytt- 
jades biide af karlar och qvinnor; äfv. ett slags 
hängande prydnad på prelaters, doktorers, in. 
ti. kappor, äfvensom på kor- och munkkåpor: 
ärbar-, äldre qvinna, som, isht. i sällskaper, 
beledsagar och har uppsigten öfver unga flickor; 
byggn.k. tak på fristående mur för vattnets 
aflopp. Chaperoiméra, infora unga frun- 

timmer i sällskaper; i allmnht. beledsaga <>ch 
beskydda damer. 

Chapetön (tschap-), m„ pl. chapetönes, sp. 

(af m.lat och ital. <-<ti<it<n;\ anlända, sluta en 
resa; och detta af cäput, hnfvud, mal . nyan- 
lända europeiska nybyggare i det forna spanska 
\mcrika: jmf. Creol. 



Chapier — Charivari. 



135 



Chapiér (sehapjéh), m., fr., ett slags skåp med 
lådor, hvari messdrägter och andra kyrkopryd- 
nader inneslutas. 

Chapitre (schapit'r)> u., fr. (af lat. capilulum), 
kapitel ; föremål för ett samtal. 

Char (schahr), m , fr. (af lat. cärrus, vagn, kärra), 
tvåhjulig praktvagn, som i forntiden, isht. hos 
greker och romare, brukades vid högtidliga 
tillfällen, såsom kappränningar, segertåg o. d. ; 
triumfvagn; char ä banc el. ch. ä bancs 
(- a bäng), långvagn med längs sidorna lö- 
pande sitser för flera personer; brunnsvagn; 
äfv. vagn af andra klass på de franska och 
belgiska jernvägarne. 

Charäd (scharäd), m., fr. charäde, f., ett 
slags, vaul. rimmad, gåta, hvars föremål är 
något två- el. flerstafvigt ord, som man har 
att utleta efter något visst uppgifvet känne- 
tecken till leduing för betydelsen af hvarje 
särskilt stafvelse, äfvensom för hela ordet 
sammanstafvadt; stafvelsegäta ; Charäde en 
actiön (scharäd ang-n aksiåug), lefvaude staf- 
velsegäta, mimisk framställning af en stafvelse- 
gäta. 

Charadsch, se Khar-. 

Charagen, se Carraghen. 

Charaktér och Kar-, m., lat. charäcter, gr. 

(charaktar, af charässein, inskära, inprägla, sål. ! 
egentl. det inskurna, intryckta, inpräglade), 
prägel, tecken; skrifttecken, bokstaf; känne- j 
tecken; grunddrag, egendomlighet; sinnelag, 
sinnesart, tänkesätt; själsstyrka, viljefasthet; , 
titel, värdighet, stånd; i allmännaste betyd.: ' 
sammanfattningen af de kännetecken och egen- 
skaper, hvarigenom någon el. något skiljer sig : 
ifrån andra föremål af samma slag, jmf. In- 
dividualitet och Naturell; "karaktérs- 
bokstaf, hos åtskilliga språks nomiuer: stam- j 
mens sista bokstaf framför böjningsändelsen, i 
hos verber: stammens sista bokstaf, omedel- 
bart el. med ett bindesjelfljud gående framför 
personaläudelsen; karaktérsbyggnad, huf- j 
vudbyggnad vid en väl bebyggd landtgård, jmf. | 
Corps de logis; karaktérsdäns, dans, I 
som består i uttrycksfulla och ädla ställningar; 
karaktärsmask, förklädnad, föreställande ett 
visst egendomligt sinnelag, en viss personlighet 
el. ett visst stånd, jmf. Domino ; karaktärs- 
roll, m., sådan en skådespelares uppgift, hvars j 
hufvudsakiiga lösning består i genomförd fram- I 
ställning af en viss personlighets egendomlighet, 
i motsats till alla de roller, hvilka antingen j 
blott erbjuda retoriska uppgifter el. blott framte ! 
de allmänna dragen hos ett visst slägte, en | 
viss klass; karaktersskädespelare, dra- i 
matisk konstnär, som förmår att på ett träffande I 
sätt återgifva karaktersroller; karaktärs- i 
Stycke, skådespel, som hufvudsakligeu afser ! 
framställning och utveckling af egendomliga per- j 
souligheter, )( IntrigStyCke, se under In- j 
trigue; charäcter indelébilis, m., lat., 
inom katolska kyrkan: oförstörbar, outplånlig . 
egendomlighet, som någon genom emottagan- 
det af ett sakrament erhållit. — Karakteri- 
sera, (fr. caraciériser), noggrant beteckna, 
möjligast fullständigt angifva en persons el. ett 
föremåls särskiljande kännemärken ; utmärka, 
vara egen för; skildra; äfv. gifva en titel el. 
värdighet. — Karakterlsm, m., beteckning, 



skildring af det egendomliga hos en person el. 
ett föremål; retorisk skildring; egendomlighet. 

— Karakteristik, f., beteckning, skildring, 
sammanfattning af det egendomliga hos en 
person el. ett föremål; mat. det hela tal i en 
logaritm, som sättes framför kommat, )( Man- 
tissa. — Karakteristiker, m., karakters- 
skildrare ; mål. konstnär, som företrädesvis af- 
ser framställning af det egendomliga hos hvarje 
föremål. — Karakteristisk, egendomlig, 
särskiljaude, utmärkande, noga betecknande. 

Charaväri (schar-), pl., öfverbyxor, ridbyxor; 
ett slags långa och vida benkläder, som Ung- 
rarne begagna. 

Charcuteri (scharkhyterl, vanl. scharkut-), n., 
fr., egentl. oskicklighet i att skära för el. sön- 
der; sederm. fläsk- och korthandel, köttbod, 
gårkök; hos oss: bod, der handel idkas med 
allehanda köttvaror, ofta lika med Delikatess- 
handel, se Delicatesse. — Charcutier 
(-tjeh), m., och Charcutiére (-fjähr), f., för- 
säljare och försäljarinna af köttvaror m. m. 

Chardöns (schardång), pl., fr. (lat. cärduus, 
tistel), egentl. tistlar; jernspetsar på galler, 
murar m. m. 

Chärge (scharsj'), f., fr. (ital. cärica), börda, 
last, tyngd, skeppslast; tig. tunga, möda; em- 
bete, syssla, åliggande; ärende, uppdrag; krigst. 
angrepp, anfall, isht. af kavalleri; äfv. tecken 
dertill; öfverlastning i poesi och i allmnht. 
konstnärlig framställning, jmf. Garicatur ; å 
chärge, till last, till besvär. — Chargera 
(scharsjera), belasta, betunga; uppdraga åt; i 
skön konst: öfverdrifva, karikera; krigsv. an- 
gripa, anfalla. — Chargé d'aflalres (schar- 
sjeh d'affähr'), m , person, som besörjer andras 
angelägenheter, jmf. Agent; regerings sände- 
bud af lägre rang vid utländska hof. 

Chariäge (scharjäsj'), n., fr. (af charter, åka, 
forsla på vagn, af char, lat. cärrus, vagn, 
kärra), vagushyra; frakt, forlön. 

Charientismus, se följ. 

Chäris, f., gr, täckhet, älsklighet, huldhet; pl. 
Chariter, (gr. chärites), myt. behagens gudin- 
nor, jmf. Gracer. — Charientismus el. 
Karientism, m., mild, skonsam beteckning 
af något dåligt. — Charistérium, n., mild 
gåfva el. skatt, som biskoparne' under trän- 
gande nöd upptaga af kyrkor, kloster o. s. v. 

— Charisti, se Eucharisti. 
Charitable, Charitativum, se följ. 
Chäritas, f., se Caritas. — Charité (scha- 

riteh), f., fr., medlidsamhet, menniskokärlek, 
barmhertighet; sjukvård; äfv. sjukhus; soeurs 
de la Charité (söhr dö la -), pl., barmher- 
tiga systrar, sjuksköterskor. — Charitable 
(scharitäbl'), mild; gifmild, välgörande. — 
Charitativum el. Karitativ, n., nylat., 
frivilligt bidrag el. understöd, som under trän- 
gande omständigheter kan begäras, isht. af en 
biskop. 
Chariter, se under Charis. 

Charivari (schar-), n., fr. (g.fr. caribari, chali- 
vari, calivaly, prov. caravil, m.lat. charivärium, 
charavällium, jmf. Kravall), larm, medelst slam- 
mer med kittlar, stekpannor o. d., -jemte skrik 
och hojtande, för att tillkänn agifva missnöje 
med någon el. något; besvärligt buller och 
oljud; larmande, usel musik; kattmusik; titel 



36 



Charlatan — Ohasse. 



tor satiriska tidskrifter; i kortspel: alla fyra 
damerna på en hand. 

Charlatan (scharl-), m., fr. (sp. ökarlatan, ital. 
cinrlatäno, af charhlr, ciarläre, prata), egentl. 
pratmak are; isht. marktschreier, som på offent- 
liga ställen, ifrån en upphöjd ställning, bjuder 
ut, allt noder lofprisande, åtskilliga medika- 
menter och småsaker; qvacksalfvare, som ger 
sig ut för att kunna bota alla slags sjukdomar ; 
bedragare, som låtsar vara invigd i hemliga 
lvonster; storskrytare, skojare; hycklare. — 
Charlataner!, n., en charlatans näringsfång, 
beteende, förhållande; bedrägligt skryt; skojeri; 
hyckleri. — Charlatanlsni, m., en charla- 
tans skick, sätt. väsende och handlingssätt; 
jmf. Charlatanen. 

Charles (schaiT), m., fr. = Karl ; Charles- 
d'ör (scharl'dåhr;, se Carolin. 

Charliére (scharliahr'), f., fr. (efter uppfinnaren, 
franske fysikern Charles), med vätgas fylld 
luftballong. 

Charlotta el. Charlotte (scharlatf), f., fr. 
(ni Charles), se Carolina, under Karl ; Char- 
lotte äfv. benämning på små glasperlor af 
olika färger; mellanrätt bestående af äplemos 
med rostade brödskifvor, äfv, charl. de pöm- 
mes (- dö påmm'); charl. russe (- ryss'), 
mellanrätt, bildad af snömos el. frusen grädde 
och, små sockerbröd m. m. 

Charmant, se följ. 

Chärme (scharm'), m., fr. (af lat. cärvien, sång, 
trollformel), trolleri; behag, täckhet; förtroll- 
ning, förtjusning. — Charmant (scharmängt), 
förtjusande, högst angenäm, förträfflig, präktig, 
lysande, förtrollande. -— Charmera, intaga, 
förtrolla, förtjusa. 

Charmiére (scharmjåhr'), f., fr. (sannolikt af 
lat. cärdo, genit. cärdinis, dörrhake), gångled 
vid ett doslock, en urboétt o. d.; gångjern, 
beslag. 

Charmille (scharmllj'), f., fr. (af chärme, lat. 
carplnus, afvenbok), häck, allé el. berså, bildad 
af hopflätad afvenbok. 

Chäron och Kar-, m., gr., myt. färjkarlen, 
som förde de aflidne öfver underjordens floder, 
isht. Styx. 

Charple, f., och Scharpi, n., fr. (m.lat. carpia, 
af lat. cärpere, plocka), linneskaf. 

Chärta och Karta, f., lat. (gr. ohärtäs), blad 
af papyrusbusken; papper; skrift, urkund, isht. 
författuingsurkund ; afbildning af jordytan el. 
någon dess del på en plan; afbilduing af 
stjernhimmelen ; grundlag; jmf. äfv. Charta 
sigillata; chärta ceräta, vaxpapper; ch. 
magna, el. vanl. mägna ch., den Johan 
utan land 1215 aftvungna och af hans son 
Henrik 111 1225 bekräftade och tillökta ur- 
kund, som innehåller grunderna för den en- 
gelskastatsförfattningen ; ch. sigillata, stämp- 
ladt papper; per Cllärtam, (vara i besittning 
af något) genom skriftligt testamente. — 
Kartera, göra utkast till, uppgöra ritning 
öfver; belägga med stämpladt papper. — 
Chartiäticum , n., nylat., pappersmynt; 
stämpladt papper. — Chartlst, m., medlem 
af ett politiskt parti i England, hvars upp- 
komst omkr. 1817 hade sin grund i arbets- 
klassens missnöje med utskylderna och med dess 
ringa andel i statsförvaltningen, och hvilket parti 



hufvudsakl. sedan 1838 framställt sina fordrin- 
gar, såsom årliga parlamentsval, upphäfvande 
af valcensus o. s. v. — Chartism, m.. sam- 
manfattningen af c har t i st ernås grundsatser 
ochsträfvanden. — Chartogräph och Karto- 
graf, m., (gr. gräphein, skrifva), en, som sys- 
selsätter sig med, som är kunnig uti att upprätta 
kartor, kartritare; särskilt hos oss: vid eko- 
nomiska karteverket anställd tjensteman. — 
Kartografi, f, konsten att rita kartor. — 
Kartografisk, som hör till, som har afse- 
ende på kartritning. — Kartomanti, f., (gr. 
; mantela, spådom), spådom förmedelst kort. — 
Chartöphylax, m., (gr. phylax, väktare, be- 
skyddare), urkundsvårdare, jmf. Arkivarie; 
isht. patriarkens i Konstantinopel urkunds- 
vårdare. — Chartulärier och Kart-, pl., 

m.lat. (chartuläria . af chärtula, demin. af chärta), 
samlingar af urkundsafskrifter; förteckningar 
öfver urkunder. 
| Chärte (seharf), f., fr. (lat. charta, se d. o.), 
karta; urkund; grundlag; fördrag; ch. COn- 
stitutionelle (- kångstitysiånSlV), franska 
statsförfattningens grundlag (af 1814 och 1830 ; 
charte-partie, se Certeparti. 
Chartek el. Charteque, se Schartek. 

Charter (tschärtör), n., eng. (fr. charte, lat. 
charta, se d. o.), urkund, nådebref, fribref, 

grundlag, jmf. äfv. Privilegium ; the great 
charter, (- griht -) = Magna charta, se 
under Charta. 

Chartera, se Kart-, under Charta. 

Chartiäticum, Chartist, se under Charta. 

Chartogräph, Chartöphylax, Chartulä- 
rier, se under Charta. 

Charybdis, se Scylla. 

Chasidéer el. Chassidim, pl , hebr. : de 
fromme, medlemmar af en i ryska Polen och 
angränsande länder mycket utbredd judisk sekt. 
som i början af 18:de årh. stiftades af Israel 
ifrån Po d olien, och som, oberäknadt inånga 
mystiska förvillelser, har en praktisk riktning 
och lägger föga vigt vid ceremoniallagarna. 

Chäsma, n., gr. (af chälneiit, gäspa, gapa. stå 
vidöppen), klyfta, svalg; läkek. munnens upp- 
spärrande. — Chasmodi och Kasm-, f., 
gäspsjuka. — Kasmödisk, gäspande, böjd 
för gäspning. 

Chässe (schass'), f., fr. (prov. cässa, sp. cäza. 
ital. cäccia), jagt; tonk. litet jagtstycke för 
jägarhorn och andra blåsinstruinenter; å la 
Chässe, jagtlikt; subst. n. biljardspel med 1.") 
bollar; Chässe-Café,_m., liten likör, ofvanpä 
kaffet; chässe-marée (- mareh), m.. ett 
slags farkost, som i Frankrike begagnas för 
att transportera fisk och äfv. andra saker: 
Chässe-mörte (- mårtj, f.. förloradt kast i 
bollspel, förspilld möda. öfvergifvet företag; 
chässe-partie (- partih), f.. öfverenskom- 
melse mellan sjöröfvare om fordelningen af 
bytet. — Chassé (schasséh), n., ett slags 
danssteg, hvarvid ena foten framföres utefter 
golf vet iit sidan och den andra dragés efter, 
— ChasSÖra, förjaga; dansk, -röra ett slag 
fram och tillbaka. — Chasseiir (schassöhr), 
m., jägare; jagtiilskare : Ch. å Cheväl, (- a 
SCh' Väll), ridande jagare, jägare till häst: Ch. 
d'Afrique (- dafrlck'), inom franska armén: 
afrikansk jagare, lätt ryttare. 






Chasseki — Chemi. 



i:v 



Chasseki, se Khas-. 

Chassepötgevär (schasspåh-), efter uppfinna- 
ren, fransmannen Chassepot, uppkalladt bak- 
laddningsgevär. 

Chassera, Chasseur, se under Chasse. 

Chassidim, se Chasideer. 

Chatéäu, m. el. n., pl. chateäiix (schatåh), 
fr. (g.fr. c Ii a stel, af lat. castellum, jmf. Ka- 
stell), slott, borg; äfv. herrgård; Chatéäu 
d'Espägne (- d'espänj'), el. ch. en Espägne 
(- ang-u' espänj'), egentl. slott i Spanien; luft- 
slott; Chatéäuviner, vinei-, som odlas på de 
större vingårdarna, hvilkas namn de bära, såsom 
Ch. la Fitte, Ch. la Rose, Chateau 
Margaux o. a. d., och hvilka anses bättre än 
de, som komma från de mindre vingårdarna. 
— Chateläm (schaflang), m., fr., se Ka- 
stellan. — Chateläine (schaflahn'), f., fr., 
kedja, som af fruntimmerna fordom bars kring 
lifvet och vid hvars nedhängande ända lukt- 
flaska, nycklar el. annat sådant fastades. — 
Chatelét (schaflah), m., egentl. litet slott; 
förd. domstol i Paris; nu: fängelse dersamma- 
städes. 

Chatelain, Chatelét, se föreg. 

Chatouille, se Schatull. 

Chat-Scherif, se Khattischerif . 

Chaudéäu. (schådåh), m., fr. (af chaud, lat. 
cälidus, varm), kraftsoppa för nygifta; äfv. 
varmt äggvin, ett slags morgondryck, tillblan- 
dad af viD, ägg och kryddor. 

Chaufféurs (schåffohr), pl., fr. (af chauffer, 
elda, upphetta), stråtröfvare, isht. i Frankrike 
under revolutionstiden, som svedde sina offer, 
för att förmå dem uppgifva det ställe, hvarest | 
de hade sina penningar el. dyrbarheter för- j 
varade. 

Chaumiere (schåm'jähr'), f., fr. (af chamiie, \ 
takhalm, lat. cälamus, rör), halmtäckt hydda; I 
liten stuga i en park; dansställe i närheten af \ 
Paris. 

Chäiisse (schåss'), f., fr., sidenremsa, kantad 
med pelsverk, som medlemmar af franska uni- 
versiteten bära på venstra axeln vid vissa offent- 
liga förrättningar. 

Chaussée (schåsseh), f., fr. (prov. caussäda, 
sp. calzäda, m.lat. via calciäta, egentl. med 
kalk: calx, genit. cälcis, murad väg: via), upp- 
höjd, stundom äfv. steulagd, landsväg. 

Chausséra (schåss-), fr. (chausser, af c.hausse, 
ital. calza, fot- och benbeklädnad), bekläda 
med strumpor och skor ; förvandla en väg till 
en upphöjd, stenlagd landsväg. — Chaussön, 
m., pl. -söns (schåssång), danssko af mycket 
mjukt läder; fäktsko; ett slags äpletårta. — 
Chaussure (schåssyr'), f., fotbeklädnad. 

Chaussön, Chaussure, se föreg. 

Chäuve-SOUrls (schåv^surlh), f., fr., flädermus; 
svart domino med hufva. 

Chauvin (schåväng), m., fr. (egentl. den flint- 
skallige, lat. calvinus, af cälvus, kal, skallig), 
namnet på en gammal, skrytsam soldat ifrån 
första kejsardömet i Scribe's: Le soldat 
laboureur; i allmnht. skräflare; slagskämpe; 
jmf. Bramarbas.— Chauvinism (schåvin-), 
m., särskilt: sjuklig politisk riktning i Frank- 
rike, som till hvad pris som helst önskade 
återställa första kejsardömets krigsära ; äfv. 
blind beundran för allt. som smickrar nationai- 



ran; i allmnht. troget, orubbligt, envist 
fasthängande vid en grundsats, oöfverlagd fana- 
tism. — Chauvinist, m., anhängare af chau- 
vinismen. — Chauvinistisk, som hör till, 
som har afseende på chauvinismen. — Chau- 
viniséra, ropa på krig. 

ChaväSS och Kav-, m., arab., beväpnad följe- 
slagare. 

Chebéc och Schebeck, m., fr., litet två- el. 
tremastadt, med åror försedt fartyg, som be- 
gagnas på Medelhafvet. 

Check (tschäck), u., eng., penninginvisning: 
ett slags rutigt el. randigt tyg, som hufvud- 
sakl. användes till matroskläder. 

Chef (schäf), m., fr. (af lat. cäput, hufvud), 
hufvudman, öfverhufvud, öfverbefälhafvare, an- 
förare, högste styresman; en chef (ang -), 
såsom högste ledare ; Chef-d'ÖÖUVre (schä- 
dövr') n., mästerstycke. 

Cheilalgi och Keil-, f., gr. (af chéilos, läpp), 
läkek. ondt i läpparna; munskolla. — ■ Cheili- 
tis, f., brand i läpparna. — Cheilöphyma, 
n., utväxt på läpparna. 

Cheiriäter, m., gr., se Chirurgus. 

Cheirographum, Cheironomi, Cheirothe- 
rium, Cheirotoni, m. fl., se Chir-. 

Chelinque (schelängk'), f., fr. {chelingue, cha- 
llngue), indisk båt vid kusten af Koromandel. 

Chelonit, se följ. 

Chélys, f., gr., sköldpadda; sköldpaddskal; lyra 
(enl. grek. sagan genom Mercurius förfärdigad 
af ett sköldpaddskal); bröstkorg. — Chelo- 
nit el. Kel-, m.j sköldpaddsten, sköldpadd- 
förstening. — Kelonitisk, sköldpaddartad. 
— Chelonophäger el. Kelonof-, pl., (gr. 
phagéln, äta), sköldpaddätare i Ethiopien. 

Chemi och Kemi, f, gr. (chämeia, ekymeia, af 
chymös, vätska, saft, af chevein, chyein, gjuta, 
utgjuta, låta flyta), den vetenskap, som handlar 
om materiens olika arter, om orsakerna till, 
lagarna för och följderna af dessas föreningar 
sinsemellan till likartade kroppar, om egen- 
skaperna hos dessa föreningar och medlen att 
åstadkomma desamma, äfvensom att åter dela 
dem i deras särskilta beståndsdelar; ren el. 
teoretisk kallas kemien, då den, utan nå- 
gon som helst bi bestämmelse, endast afser att 
vidare utveckla sig såsom vetenskap; praktisk 
kallas kemien, då den uppträder såsom konst, 
lärande de metoder el. handgrepp, förmedelsf 
hvilka än en förening åstadkommes, än en sönder- 
delning verkställes; använd kallas kemien, 
då den vid framställningen af för lifvet vigtiga 
föremål använder den teoretiska kemiens satser; 
analytisk är den praktiska kemien, då 
den lär oss att upplösa sammansatta kroppar i 
deras beståndsdelar, syntetisk, då den sam- 
mansätter och förenar, hvad analysen delat 
och söndrat. — Kemiäter, m., (gr. iairös, 
läkare, af iästhai, läka, hela), utöfvare af läke- 
konsten efter kemiska grundsatser. — Ke- 
miatri, f., utöfvande af läkekonsten efter ke- 
miska grundsatser; jmf. Iatrokemi. — ChÖ- 
micus (pl. -ci), Komiker el. Kemist, m., 
en, som är kunnig uti kemi. — Kemisk, 
som sker förmedelst, som hör till, som har 
afseende på kemi. — Kemism, m., inbe- 
greppet af de kemiska förhållandena och före- 
teelserna. — Chemigraphi och Kemigrafi, 

18 



138 



Chemin — Chicane. 



f., (gr. gräphein, skrifva), af Penzkofer upp- 
funnen teckning, formedelst gasartadt nederslag, 
genom rök o. B. v., på papper, sten el. a. d. 

— Kemitypi, f., (gr. typos, slag, prägel, 
mönster, gestalt), af dansken C. Pihl gjord 
uppfinning att genom kemiska medel förvandla 
raderade el. etsade metallplåtar till upphöjda 
tryckstämplar. 

Chemin (sch'mang), in., fr. (prov. cämin, ital. 
cammino, af kelt. ursprung), väg, gata, gång; 
Ch. COUvért (- kuvahr), krigsv. betäckt gåug 
el. väg vid en fästning. — Cheminéra (sche- 
min-) krigsv. marschera hit och dit; äfv. nalkas 
genom löpgrafvar. — Cheminement (sch'min'- 
mäng), n., krigsv. framryckande genom löp- 
grafvar i zigzag. 

Chemise (sch'mihs'), f., fr. (m.lat. camisia), 
linne, lintyg; skjorta; krigsv. torfbeklädnaden 
på ett bröstvärn. — Chemisétte (-satt'), f., 
lifstycke; nattröja; nattkappa. 

Chemitypi, se under Chemi. 

Chemösis, f„ gr., läkek. häftig brand i ögonen. 

Chemsin, pl., arab. (af chems, fem), egentl. fem 
fingrar; de fem böner, som h varje rättrogen 
museiman dagligen måste bedja. 

Chenäl (sch'näl), m., fr. (eng. chännel, af lat. 
canälis, kanal), strömfåra, trångt farvatten emel- 
lan klippor, sandbankar o. d.; trångt inlopp 
till en hamn el. flod. 

Chenille (sch'nllj'), f., fr., egentl. löfmask; be- 
nämning på ett slags silkessnören, som hafva 
likhet med hårbeväxta larfver och begagnas till 
tofsar, broderier m. m.: snilja. 

Cher, Chere (schähr), fr. (af lat. cärus), kär, 
dyr; mon Cher (mång -), min käre; ma 
Chere, min kära; cher ami, m., käre vän; 
Chére amie (-amih), f., kära väninna; mon 
Cher ami, min käre vän. 

Chérche (schärsch'), fr. (af diercher, söka), 
jagtt. sök! 

Cherem, n., hebr., andra graden af bannlys- 
ning hos judarne; jmf. Niddui och Scham- 
matha. 

Cherimoya, se Chirim-. 

Chersonesus, f., gr. (af cherros, el. chérsos, 
fastland, och näsos, ö), halfö; isht. förd. den 
stora trakiska halfön emeälan hafsviken Meles 
och Hellesponten, nu G all i pol i. 

Cherub el. Ker-, m., pl. Cherubim, hebr., 
urspr. bevingadt underdjur med meuniskoan- 
sigte; eldbud (namn på de högre andarne el. 
englarne i bibeln). 

Cheru^ker, pl., germanisk folkstam, som var 
utbredd i norra Tyskland. 

Chésteröst (tjäster-), förträfflig engelsk ost 
ifrån staden och grefskapet Chester. 

Chetib, n., hebr. (af katåb, skrifva), egentl. det 
skrifna; textens läsart i hebreiska bibeln. 

Chetif (schetlff), fr. (chétif, ital. catilvo, dålig. 
usel, lat. capitvus, fangen; usel, eländig), odug- 
lig, usel, eländig. 

Cheväl (sch'val), m., fr. (af lat. cabullus, jmf. 
Cavall), häst; ä Cheväl, lill häst; krigsv. pä 
ömse sidor om ett föremål; Cheväl de ba- 
taille, se under Bataille; cheväl de frise 
(- dö fris'), krigsv. lång bjelke, korsvis genom- 
trädd af pålar, som nyttjas i brescher m. m.: 
spansk ryttare. — Chevalerésk, ridderlig. 

— Chevaleri, n. ( ridderskap; ridderlighet. 



— Chevalét (sch'valäh), m., pinbänk; straff- 
redskap för soldater; staffli; stall på striing- 
instrumenter; au Chevalét fäh -), i fransk 
violinmusik: antydan att stråken skall föra- 
nära stallet. _ — Chevaliér (schevaljéh, stun- 
dom schevaljiihr), riddare; häst i schack; chev. 
d'honnéur (schevaljéh d'ånnohr), riddare el. 
hofman, hvilken såsom hedersvakt följer en 
furstlig person; chev. d'industrié (- d'äng- 
dystrih), slipad bedragare, kringresande skälm, 
industririddare; chev. d'or (- dahr), fransk 
louisd'or med ett malteserkors i prägeln ; Chev. 
sans peur et sans repröche (- sang 
pöhr e sang röpräsch'), riddare utan fruktan 
och_utan tadel. — Cheväu-légérs el. Che- 
väux-légérs (sch'våh lesjéh), pl., (af ch<- 
vaux, hästar, och léger, lätt), förd. inom 
franska armén : lätt beväpnade ryttare, lätt 
rytteri. 

Chevau-legers, se föreg. 

Cheveliire (schev'lyhr'), f., fr. (ital. capella- 
tura, af lat. caplllus, hår), hufvudhår. hårväxt; 
Chevelure de feu (- dö föh), fyrv.t. för- 
sättning i raketer med stjernor, svärmare m. m. 

Chevet (sch'väh), n., fr. (m.lat. copitimn, af lat. 
cäpid, hufvud), hufvudkudde; underlag för en 
artilleripjes; riktkil; upphöjdt ställe bakom 
högaltaret i en del katolska kyrkor. 

Chevron, m., pl. chevröns (sch'vråug). fr. 

(prov. cabrion, cabiron, egentl. bock, hvarpii 
något hvilar, af lat. caper, getbock), taksparre; 
sparre; sparreformigt rang- el. tjensteålders- 
tecken på franska soldaternas ärmar; äfv. get- 
hår ifrån Levauten och ett slags deraf beredt tyg. 

Chiamäta (khiam-), f., ital. (af chiamäre, lan 
clamäre, kalla, ropa), rop; inropning; tecken i 
skrift el. bok, som hänvisar till ett annat ställe; 
fäktk. konstgrepp, bestående i att låtsa gifva 
öppet hugg på sig. 

Chiaroscuro, se "ciairobscur. 

Chiasma, n., gr., tecknet för ett grek. / (cAi) 
el. ett lat. X. — Chiäsmus el. Kiäsm, m . 
beteckuing i skrift el. bok med ett % el. ett 
kors vid ställen, som anses för oäkta; läkek. 
synnervernas korsning i hjernan; ref. figur, 
som framhåller motsatsen emellan vissa ord ge- 
nom att omvända ordföljden. 

Chiätto (khi-), ni., ital.,' liten båt, som 1» 
nas vid andjagt och är så låg. att den enda 
person, som har plats i den, måste ligga på 
bottnen, för att sätta den i rörelse. 

Chiäve (khi-), m., ital. (lat. elävis), nyckel: 
stämgaffel; klaff pä bläsinstrument. 

Chibouque, se Tschibuk. skick. 

ChiC (schick), m., fr., skicklighet, anständighet: 
Chica (schika), f., fr., el. Chicha (tschltscha), 
f., sp. (ur Maytis språk), i Sydamerika vanlig, 
jäst, rusande dryck, beredd af maj- el. andra 
frukter; äfv. rödf färgämne, som erhålles af 
bignönia chica, och hvarmed indianerue färga 
sin lind. 

Chicäne, f., och Chikän, m., fr. (förmodl. af 
lat. ticcus, sp. cli/co, liten, ringa, fr. ch 
karg, nidsk, snål-, ital. clca, småsak), egeutl. 
lagvrängning, spetsfundig invändning el. krån- 
gel i rättegång; knep; hos oss: ärekränkande 
förolämpning; vanheder. -- Chikanéra, på 
ett ärekränkande sätl förolämpa; krångla i 
rättegång; börja onödig! Lrräl med någon. — I 



Chicha — Chiromant. 



139 



Chicaneur och Chikanör, m., krångelma- 
kare i rättegångar; en, som gerna chikanerar 
folk. — Chikanös, förolämpande på ett för 
hedern sårande sätt. 

Chicha, se Chica. 

Chiffer, se Chiffre. 

Chiffonnera (schiff-), fr. (chiffomier, af chiffon, 
lapp, trasa, af chiffe, dåligt, tunt tyg), smutsa; 
sönderslita; bringa i oordning. — Chiffonniér 
(schiffånn'jeh el. -jahr), m., äfv. -niére (-fånn'- 
jahr';, f., egentl. lumpsamlare el. -samlerska; 
fruntimmersbyrå med flera lådor; hög drag- 
kista med klaff och en mängd smålådor. 

Chiffre el. Chiffer, m., fr. (af arab. sifr), siffra; 
hemligt skrifteckeu; initialbokstäfvers inbind- 
ning i en namnteckning; en Chiffres (ang 
schiffr'), i teckenskrift, med hemliga skriftecken. 

— Chiffréra, skrifva med hemliga skriftecken ; 
beteckna med siffror, numrera. — Chiffréur 
och -frör, m., sifferkarl, räknemästare; en, 
som skrifver med hemliga tecken. 

Chignön och Chinjöng, m., fr. (= chainon 
du col, halsknota, nacke, af chaine, lat. catena, 
kedja), egentl. nacke; nackhår; hårpung, som 
begagnas af qvinnor och bildas, än af nack- 
håret, än, och vanligtvis, af löshår, med el. 
utan valk. 

Chika, se Chica. 

Chikan, Chikanera, ra. fl., se Chicane. 

Chilät, m. och n., turk., hedersklädnad, hvar- 
med sultanen begåfvar höge embetsmän för 
vigtiga tjenster. 

Childebert el. Hild-, m., g.t. mansnamn med 
betyd.: den i strid glänsande. 

Childerich el. Hild-, m , g.t. mansnamn med 
betyd: stridsfursteu. [munskänk. 

Chiler-bäSChi, m., turk., sultanens öfverste- 

Chiliäd och Kil- (kh.il-), m., gr. (chiliäs, genit. 
chiliädos, af chilioi, tusen), tusental; årtusen. 

— Chiliärch el. Kiliärk, m., hos de gamle 
grekerna: befälhafvare öfver 1000 man. — 
Chiliäsmus el. Kiliäsm, m., gnostikernas 
och flera andras tro på och lära om ett kom- 
mande Kristi tusenåriga rike på jorden, då 
menniskorna skola lefva i ostörd njutning, fred 
och glädje; oegentl. efter Kant: tron på menni- 
skornas fortskridande till det aflägsna målet 
af sedlig fullkornlighet. — Kiliäst, m., an- 
hängare el. förfäktare af läran om det tusen- 
åriga riket. — Kiliogön, m., tusenhörning. 

Chilogramme, Chilolitre, Chilométre, m. 
fl. a., se Kilo-. 

Chiluf, m., hebr. (af chalåph, vexla, byta ut), 
vexel hos judarne. 

Chimére, Chimerisk, se följ. 

Chimära (khim-). f., gr. (chimäira, egentl. get), 
fabelaktigt, fruktansvärdt, eldfnysande vidunder, 
framtill lejon, midtpå get, baktill drake. — 
Chimére, Chimér och Chimär (schimåhr), 
f., hjernspöke, inbillningsfoster, drömbild. — 
Chimerisk, inbillad, ogrundad; orimlig. 

China, Kina, f., el. Kinabärk, (förkortn. af 
fr. quinqiuna, hvilket åter är en förvrängning 
af sp. cinchöna, se d. o.), den till medicinskt bruk 
nyttiga barken af kinaträdet, som förekom- 
mer i Sydamerika, och hvilken isht. användes 
emot frossa. — Chinin och Kin-, n., verk- 
sammaste grundbeståndsdelen af kinabarken. 



China och Kina, (borde egentligen uttalas: 
tschina), n., (indisk ombildning af namnet på 
den gamla dynastien TsHn), stort kejsardöme 
uti Asien, af sina innebyggare än kalladt: 
den rika dynastiens rike, än: himmel- 
ska riket, än: midteus rike, än endast: 
riket el. ve rid en. — Kines, m., innebyg- 
gare i Kina; äfv. hos oss skämtv. egen, besyn- 
nerlig menniska. — Kinesisk, som härstam- 
mar ifrån, hör till el. har afseende på Kina; 
äfv. hos oss skämtv. egen, besynnerlig, bakvänd. 

Chinämpas (tschin-), pl., sp., simmande träd- 
gårdar i Mexiko. 

Chinchilla (tschintschllja), f., sp. (deminut. af 
chinche, lat. cimex, vägglus), tassdjur af gna- 
garnes ordning, som lemnar ett af de dyr- 
baraste pelsverk, som finnas; sådant pelsverk. 

Chinin, se under China. 

Chino (tschino), m., sp., egentl. kines; i Ame- 
rika: afkomling af en neger och en indianska; 
jmf. Zambo. 

Chinoiseries (schinåaserih), pl., fr. (af chinois, 
kinesisk, af Chine, Kina), varor i kinesisk smak. 

Chiöstro (khi-), m., ital. (lat. cläustrum), egentl. 
kloster; isht. korsgång. 

Chique (schick'), f., fr., liten, i Centralamerika 
talrikt förekommande insekt, som lägger sina 
ägg under naglarna på menniskornas tår, hvari- 
genom häftig brand kan uppstå. 

Chiquito (tschikhito), m., sp. (af chlco, liten), 
liten, fin cigarr för fruntimmer. 

Chiragön och Kir- (khir-), m., gr. (af cheir, 
hand, och ägein, föra, leda), handledare : in- 
rättning, som vid skrifning leder blindes hand. 

Chirapsi och Kir- (khir-), f., gr. (af cheir, 
hand. och häptein, beröra), läkek. beröring med 
händerna. 

Chirimöya (tschirimåja), f., sp. (af peruan. 
chiri, kall, och muhu, frö), egentl. kall kärna; 
kanel- el. honungsäple, en ytterst välsmakande 
amerikansk frukt, som äfv. odlas i Spanien. 

Chirisis, f., Chirismus el. Kirism, m., gr. 
(af cheirizein, handhafva, förvalta, behandla), 
läkek. behandling med handen, isht. magnetisk 
manipulation. 

Chirogrämmatomanti och Kir-, f. } gr. (af 

cheir, hand, grämma, genit. grämmatos, bokstaf, 
skrift, och manteia, spådom, förutsägelse), ett 
slags i nyare tider, egentl. ifrån Henze i Leip- 
zig, utgången vetenskap, som skall lära att af 
en menniskas handstil känna hennes karakter. 

Chirographarisk, se följ. 

Chirögraphum, n., gr. (af cheir, hand, och 
gräphein, skrifva), handskrift; äfv. skuldsedel. 
— Chirographarisk och Kirograf-, hand- 
skriftlig; som tillhör el. har afseende på hand- 
skrift, 

ChirolOgi och Kir- (khir-), f. (af cheir, hand, 
och logos, ord, lära), fingerspråk, läran och 
konsten att genom tecken med händer och 
fingrar uttrycka sina tankar. — Kirolög, m., 
fingertalare, en, som känner och sysselsätter 
sig med kirologi. 

Chiromant och Kir- (khir-), m„ gr. (af cheir, 
hand och mäntis, spåman), en, som spår af 
linierna på handens insida. — Kiromanti, 
f., handspådom, konsten att spå af linierna 
på handens insida. 



i to 



Chirometer — Ch o lera. 



Chirométer och Kir- (khir-), m., gr. (af cheir. 
hand, och metréin, mäta; jmf. Meter), kirurg. 
handmätare. 

Chiromoya, se Chirim-. 

Chirönium, n., gr. (antingen af cheir, hand), 
läkek. svår böld på handen; (el. efter Chiron, 
en i grek. myt. för sin skicklighet i läke- 
konsten beryktad centaur), läkek. i allmnht. 
elakartad, svårläkt böld. 

ChironomI och Kir- (khir-), f., gr. (af cheir, 
hand, och nömos, lag', anvisning till, lära om 
händernas lämpliga bruk vid talkonstens ut- 
öfvande. 

Chiropläst och Kir- (khir-), in., gr. (af cheir, 
hand, och plässein, bilda), egentl. handbildare; 
af Logier uppfunnet redskap för händernas 
riktiga hållning vid pianospel. — Kiropla- 
Stik, f., konsten att med händerna af mjuka 
massor, såsom vax, ler, el. annat dylikt, forma 
bilder. 

Chiröptera el. Kiroptérer (khir-), pl,, gr. 
(af cheir, hand, och plerön, vinge), armvingade 
djur: däggdjur, som hafva framfötternas fing- 
rar sittande i en stor flyghud, som liknar en 
vinge och användes till flygt. 

Chirothéke (khir-), f., gr. (af cheir, hand, och 
thåkä, förvaringsrum, skida, fodral), kirurg, 
handske el. förband, som begagnas vid kirur- 
giska operationer. 

Chirothérium, n., gr. (af cheir, hand, och 
thäiion, vildt djur), egentl. handdjur; jätte- 
groda, ett urverldeus fauna tillhörande djur af 
grodslägtet, som hade sina fyra handformiga 
fötter beväpnade med väldiga klor. 

Chirothesi och Kirotesi (khir-), f., gr. (af 
cheir, hand, och tithenai, lägga), handpåläggning, 
såsom medel emot sjukdomar. 

ChirotonI och Kir- (khir-), f., gr. (af cheir, 

t hand, och telnein, sträcka, utspänna), handupp- 
räckning; röstning genom händernas uppräc- 
kande; äfv. handpåläggning. 

Chirurgus el. Kirurg (khir-), m., gr. {chei- 
rurgös, egentl. handtverkare, handarbetare, af 
cheir, hand, och ergein, arbeta), läkare för 
yttre åkommor; fältskär. — Kirurgi, f., fält- 
skärskonst. — Kirurgisk, som tillhör cl. har 
utseende på fältskärskonsten. 

Chitärra (khit-), f, ital., se Guitarre. 

Chitön (khit-), m., gr., lifrock, såväl för män 
som qvinnor. 

Chi va piano, va säno (khi vah pjäno - -), 
ital. ordspråk: den, som går sakta, går hel- 
bregda, den som går långsamt, går väl. 

Clllämys, f, gr., vid kappa för män, isht. rid- 
kappa. 

Chliäsma, n., gr. (af chliälnein, värma), läkek. 
varmt, uppmjukande omslag. 

Chloäsma, n., gr. (af chloäzein, spricka at), 
läkek. hudfläck, lefverfläck, isht. hos harvande. 

Chlödwig, m., fornt, mansnamn == Ludvig, 
se d. o. 

Chlöe, f, gr., qvinnonamn med betyd.: den 
grönskande, den blomstrande, ett binamn för 
Ceres, hvars verk den groende skörden ansågs 
vara; vanligt namn på herdinnor i herdedikter 
och romaner. 

Chlor och Klor, n., gr. (af chlorös, gröngul), 
Baltbildande metalloid, bestående af en gröngul 
gas med stark, qväfvande lukt. som erhålles 



ur hafssalt. — Klorät, n., klorsyrad kalk. 
— Klorid, m., förening af klor med ämnen, 
som icke äro sura. 

Chlorinda el. (efter italienskt skrifsätt Clo- 
rinda, f., gr. (af chlorös, ljusgrön . qvinno- 
namn med betyd.: den grönskande, den blom- 
strande, den ungdomliga. 

ChlÖris, f, gr. (af chlorös, ljusgrön, gröngul), 
myt. blommornas gudin.na, Zephyrs gemål: 
jmf. Flora; i de nyare herdedikterna : vanlig 
benämning på herdinnor; fam., skämtv. käre-ta. 
älskarinna; glädjeflicka, jmf. Nymph. 

Chloroförm och Kl-, m., gr., färglös-, oljaktig 
vätska, som användes till inandning såsom elt 
döfvande och smärtstillande läkemedel. 

Chlorophyll el. Klorofyll, u., gr. (af chlorös, 
ljusgrön, och phyllmi, blad), bladgröna el. blad- 
grönt: det hartsaktiga ämne i växterna, som 
färgar deras blad, stjelkar o. s. v. gröna. 

ChlorÖSis el. KlorÖS, f., gr. (af chlorös, ljus- 
grön, gröngul), läkek. bleksot hos qvinnor, till 
följe af uteblifvcn månadsreuing. 

Chlorur och Kl-, m., gr. (af chlorös, gulgrön), 
kemisk förening af klor och metaller. 

Choc (schack), m., fr. (af t. schock, sviugande 
rörelse), anfall i massa med blanka vapen, isht. 
rytteri an fall; fig. angrepp, knäpp, stöt. — 
Choquänt (schåkängt), anstötlig, förnärmaude, 
upprörande. — Choquéra (schåkhera), stöta, 
sammanstöta; förnärma, misshaga; vara upp- 
rörande, anstötlig. 

Chocoläde, Choklad el. Schokläd, m. och 
n., fr. {ckocolät, sp. chocoläte, antingen af 
mexik. cacauatl, kakao, el. xocoatl, en af mais 
beredd dryck), af kakao, vanilj, socker m. m. 
blandad massa; dryck, tillred af sådan massa. 

Choiséva (schoasera), fr. {choisir, prov. causir, 
och detta troligen af got. chiosan, t. kiesev, 
kora, välja), välja, utvälja, utsöka. 

Choisi (schåasih), n., fr , ett slags halfporslin. 
benämdt efter uppfinningsorten Choisy i Frankrike. 

Choklad, se Chocoläde. 

Cholagöga, pl., gr. (af chola, galla, och ayein. 
föra, leda), läkek. gallafförande medel. — 
CholagÖgisk och Kol-, gallafförande. 

Choläsma, n., el. Cholösis, f., gr. (af ekolos, 
lam), läkek. vrickning, försträckning: lamhet. 

Cholecystitis, f., gr. (af chola. galla, och 
kystis, blåsa), brand i gallblåsan. 

Cholein och Kol-, n., gr. (af chola, galla), 
kem. gallämne. 

CholelithiasiS, f.. gr. (af chola, galla, och 
tlthos, sten), liikek. gallstensjukdom. 

Cholelogi och Kol-, f.. gr. (af chola, galla. 
och löyos, ord. lära), läran om gallan. 

Cholepyra, f.. gr. (af chola, u r alla. och pyr, 
eld, läkek. gallfeber. 

Chölera, Chölera mörbus, Chöl. orien- 
tälis el. Kölera, t'., gr. (chölera, gallsot), 
asiatisk gallsjuka: sjukdom med hastig 
och högsl smärtsamma samt svåra symptomer, 
bestående hufvudsakl. i diarré, kräkningar och 
kramp, som 1817 utbröt i Indien, och. efter 
att hafva genomvandrat hela \sicn. 1831 upp- 
trädde i Europa, der den. etter upprepade för- 
härjande ströftåg. nu innästlat sig. fastän den 
numera uppträder under mildare former. — 
Kolerin, f.. en mildare art af kolera. 



Cholericus — Chose. 



141 



Cholericus el. Koleriker, ra., gr. (af cholä, 
galla), den, hos hvilken gallan har öfvervägande 
verksamhet; häftig, ondsint menniska. — Ko- 
lerisk, gallsjuk; hetsig, häftig, uppbrusande, 
argsint: koleriskt temperament, se under 
Temperament. 

Choliämbus el. Koliämb, m., gr. (af cholös, 
lam; jmf. Jamb), versk. haltande jamb, jam- 
bisk trimeter, som i sista foten har en troké 
el. spondé i stället för en jamb; äfv. Skazon 
och Hipponakteisk vers. 

Chölo (tsch-), m., pl. chölos, sp., afkomling 
af zamber el. zambos, se d. o.; äfv. indian, 
som växt upp ibland européerna och talar spanska. 

Cholologi, se Cholelogi. 

Cholöma, n., gr., se Cholasma. 

Cholosis, se Cholasma. 

Chondrogénesis el. Chondrösis, f., gr. (af 

chöndros, brosk, och glnesthäi, uppstå, blifva 
till), läkek. broskbildning. — Chondrologi 
och Kondr-, f., brosklära. — Chondröma, 
n., broskväxt. 

Choquant och Choquera, se under Choc. 

Chor el. Kor, gr. (chorös), m., (såsom sådant 
äfv. Chörus el. Kör), urspr. ringdans med 
sång; hos de gamla grekerna: ett antal sån- 
gare och dansare, som vid festliga tillfällen 
uppträdde att öka stundens högtidlighet, isht. 
ett antal af ända till 50 manliga och qvinliga 
personer, hvilka i skådespelen under hela den 
sceniska framställningen voro tillstädes på skåde- 
platsen såsom vittnen till handlingen och, då 
denna hvilade, dansade el. afsjöngo sånger: 
hos oss: flerstämmig, full stäm mig sång; ett 
slags omqväde, hvari flere falla in; det sällskap 
af sångare, som utför sådan sång: — n., afskild 
och upphöjd plats i en kyrka för sångare; 
innersta delen af en kyrka, vid och omkring 
altaret; hvälfd sidobyggnad i en kyrka: kör- 
tön, m., tonk. den vid orgelverk fordom be- 
gagnade stämning, hvilken stod en hel ton, 
och understuudom vid äldre orgelverk, en liten 
terz högre än den nuvarande kammar- el. 
orkestertonen, äfv. orgelton; högkor, 
n., i katolska kyrkor: den flera trappsteg upp- 
höjda afdelningen med högaltaret och de för 
de andlige afsedda korstolarna. — Choräg 
och Kor-, na., (gr. choragös el. choragös), i 
det gamla Athen: den, som bestred omkost- 
naderna för korens utrustning el. hela skåde- 
spelets uppsättning; äfv. den, hvilken såsom 
föresångare el. föredansare, anförde koren, jmf. 
Koryphäus. — Choräl och Kor-, ni., 
högtidlig melodi till en kyrkosång, hvars no- 
ter bestå af lika tidvärden och fortskrida i 
långsamt tempo, för att lätt kunna sjungas af 
församlingen; psalm. — Koralist, m., kor- 
sångare, ledare af el. föreståndare för kyrko- 
sången. — Choräliter, lat., koralmessigt. — 
Körbiskop, se Chorepiscopus. — Koregi, 

f., (gr. chorägla, af chorös, ringdans, och ägeiv, 
föra, leda), en korags befattning, bekostande 
af korens utrustning och skådespelets uppsätt- 
ning, äfvensom ledningen af koren vid dess 
uppträdande på scenen. — Körhérre, se 
Kanonicns. — Korist, in., korsångare, 
egentl. medlem af vid någon teater anställd 
sångarekör. — Chorea, f., lat., dans, ringdans; 
chor. Säncti Viti, äfv chor. Säncti Jo- 



ännis el. chor. Säncti Valentini, s:t 

Yeits-dans, ett slags nervkramp. — ChorÖO- 
graphi el. Koreografi, f., (gr. gniphein, 
skrifva), beskrifuing på danser genom afbild- 
niugar el. figurer. — Koréogräfisk, som 
hör till, som har afseende på dansbeskrifning. 
— Koreomani, f., (gr. marna, raseri), dans- 
raseri, sjuklig danslystnad. 

Chörda och Körda, gr. ichordä), el. Cörda, ital., 
och Cörde (kåhrd'), fr., f, tarmsträng, sträng; 
mat. rät linie, som skär en cirkel och ändar 
sig på båda sidor i dess periferi; a una 
Cörda, ital., tonk. på en sträng. — Chordo- 
meter och Körd-, m., (gr. metrem, mäta), 
redskap till att mäta vinklar med tillhjelp af 
deras korder, när radien är gifven; äfv. sträng- 
mätare : redskap till att noga mäta styrkan el. 
tjockleken hos strängarna på musikaliska iu- 
strumenter. — Chördomelödion, n. a (gr. 
melodein, sjunga), af K au f man n uppfunnet 
stränginstrument. 

ChordäpsUS, m., gr. {chördapsus, af chorda, 
tarm, och häpteia, fatta, hålla fast), läkek. 
tarmgikt, tarmarnes hopslingring och derige- 
nom förorsakad uppkastning af cxkrementerna. 

Chordaulödion, n., gr. (af chorda, tarm, sträng, 
och aulas, flöjt), af Kaufmann uppfunnet in- 
strument med strängar och pipor, som ljuda 
genom mekanik. 

Chorea Säncti Viti m. fl., se under Chor. 

Choregraphi el. Choreographi och Chore- 
mani el. Choreomani, se under Chor. 

ChorepiSCOpus, m , gr. 'af chöra, land, el. 
chöros, by; jmf. Episcopus), under medeltiden: 
andlig föreståndare för en landsförsamling. 

Choreutik och Korevtik, f., gr. (af chöros, 
dans, ringdans), danskonst. 

Choriämbus och Koriämb, m., gr. (af chöros, 
dans, ringdans), versfot, bestående af fyra 
stafvelser, af hvilka den första och sista äro 
långa, men de två mellersta korta : — -— -— - — . 
t. ex. : fädernejord, mödernearf. 

Chorist, se under Chor. 

Chorizönter och Kor-, pl., gr. {chorzzontes, 
af chorizein, skilja), grekiske granskare af Ho- 
mer, hvilka ansågo Iliaden och Odyssén såsom 
tillhörande olika författare och endast förkla- 
rade Iliaden för Horners verk. 

Chorographi och Korografi, f, gr. (af chöra, 
trakt, och gräphein, skrifva), beskrifning öfver 
särskilta länder, landskaper el. orter, jmf. 
Geographi; äfv. kartritning. — Korogräf, 
m., en, som sysselsätter sig med beskrifning 
af särskilta länder, landskaper el. orter; äfv. 
kartritare. — Korogräfisk, traktbeskrifvande, 
som hör till el. har afseende på enskilta län- 
ders, landskapei's el. orters beskrifning. 

Choromani, se Choreomani, under Chor. 

Chorométer och Kor-, m., gr. (af chöra, trakt, 
och metrein, mäta), fältmätare. — Korometri, 
f., uppmätning af en trakt, fältmätarekonst. 
; Chorus, se Chor. 

ChOSChäv, n.j turk. (af pers. chösch-äb, godt 
vatten), dryck för sjuka, som beredes af russin 
och andra frukter. 

Chöse (schåhs'), f, fr., sak; c'est äiitre chöse 
(säh-t-åtr' -), det är en annan sak ; "iine äutre 
Chöse (yhn' åtr' -), en annau sak. 



142 



Chouans — Ohronik. 



Chouäns (schuäng), pl., fr., under den stora 
franska statshvälfningen : konungadömets an- 
hängare i vestra Frankrike (enl. några upp- 
kallade efter sin förste anförare, en smed vid 
namn duman, enl. andra sa benämnde af chouant, 
en förkortning af chat-huant: nattuggla, emedan 
deras första stam bestod af smyghaudlare och 
andra laglösa personer). 

Chou-king, se Schu-king. 

Chrematistik och Krem-, f., gr. (af chräma, 
sak, egendom, förmögenhet), konsten el. läran 
om medlen att föröka statens förmögenhet, po- 
litisk ekonomi. 

Chrématologi och Krém-, f., gr. (af chräma, 
pl. ckråmata, sak. penningar, och logos, ord, 
lära), vetenskapen om penniugeväsendet i all 
dess utsträckning. 

Chresmologi och Kresm-, f., gr. (af ch-äs- 
mös, gudasvar, och logos, ord, lära), konsten 
att förutsäga kommande ting. — ■ Kresnio- 
lög, m., spåman. 

ChrestolÖg och Kr-, m., gr. (af chrästös, god, 
och logos, ord, lära), en, som lärer dygd, utan 
att sjelf utöfva den. — Krestologl, f., god- 
modigt tal; dygdens lärande utan dess utöfvande. 

Chrestomathi och KrestomatI, f., gr. (af 
chrästös, nyttig, god, och mathein, lära), läse- 
bok för öfning i öfversättning ifrån ett främ- 
mande språk, innehållande valda stycken ur de 
mest utmärkta författarne på ifrågavarande språk. 

Chria och Kria, f., gr. (chreia, egentl. an- 
vändning; sysselsättning), sats, uppgift till skrift- 
lig utläggning och förklaring; afhandling öfver 
uppgifvet ämne; kort tal, skoltal. 

Chrisam el. riktig. Chrisma, n. s gr. (af chriein, 
insmörja), den heliga olja el. salva, som i ka- 
tolska kyrkan begagnas vid barndop, konfirma- 
tion o. d. — Chrisis el. Chrismatiön och 
Krism-, f., inom katolska kyrkan : smörjning 
med chrisma. 

Christe, Christen, se under Christus. 

Christer och Kr-, m., forusv. mansnamn med 
betyd.: döpt, kristen; jmf. följ. 

Christian och Krist-, m., lat. (af christiänus, 
kristen), mansnamn med betyd.: den kristne, 
den utkorade. 

Christiand'Ör, m., (af Christian, se d. o., och 
fr. or, guld), danskt guldmynt, ungefärl. mot- 
svarande Ii rdr. rint. 

Christianisera, Chris tianism, m. 11., se 
under Christus. 

Christina och Krist-, 1'., lat. (chrisUäna, kristen), 
qvinnonamn med bet.: den kristna, den utkorade. 

ChristinOS, pl., i Spanien : anhängare af re- 
gentirinan Maria Kristina under inbördes kriget 
1833— IS 10. 

Christokrati, Christolatri, Christologi, 

se under Christus. 

Christophani, se under Christus. 

Christöphorus, Christopher och Kristofer, 
m., gr., egentl. kristusbärare (enl. sagan en 
jättelik larjkarl i Palestina, för hvilken Kristus 
i barnagestalt visade sig och pä hvara skuldror 
han liil bära sig öfver floden); mansnamn med 
betyd: den kristligt tålmodige. 

Christus och Kr-, m. 3 gr. {Christös, den smorde ä 
af chriein, smörja), ärenamn, som tillagts Je- 
sus, kristna religionens stiftare; jmf. Mes- 

sias; änte Christum el. änte Christum 



nätum, lat., före Kristus, före Kristi fö- 
delse; Christe, egentl. vokativ af Christus, 
subst. n. andra afdelningen af en katolsk messa. 
— Christianisera och Krist-, göra till 
kristen, omvända till kristendomen. — Kri- 
StianisatiÖn, C, omvändelse till kristendo- 
men. — KristianiSin, m., de kristnes tro, 
de kristnes lära, kristendom. — Christianis- 
Simus, m., den allrakristligaste, hederstitel, 
som af påfvarne begagnats till och om Frank- 
rikes regenter. — Kristokrati, f., (gr. kra- 
tein, herrska), kristua kyrkans herravälde; jmf. 
Hierarchi. — Kristolatri, f, (gr. latreia, 
af latréuein, tjena för sold, tjeua gudarna), 
kristlig gudstjenst; isht. Kristi dyrkan med 
tillbakasättande af Guds. — Kristologi, f.. 
(gr. logos, ord, lära), läran om Kristus. — 
Christophani och Kristofani, f., (gr. 
phäinesthai, visa sig, blifva synlig), Kristi uppen- 
barelse på jorden. — Christosophi och 
Kristosofi, f., (gr. sophla, vishet), kristlig 
vishetslära. 

Chroagenesi, se Chroogenesi. 

Chrom, Krom el. Chrömium, n., gr. (al 
chräma, färg), en år 1797 af Vauquelin upp- 
täckt, blygrå, spröd och ganska hård metall, 
som lätt ingår föreningar, hvilka nästan alla 
äro utmärkt färgade. — Chromagenesi och 
Krom-, f., se Chroogenesi. — Chroma- 
lith och Kromalit, m., nytt, särdeles ut- 
märkt stenpreparat, synnerligen lämpligt till 
underlag för målning och förgyllning, samt 
helt och hållet eldfast. — Kromatik, f., lä- 
ran om färgerna, deras uppkomst och förhål- 
landen; mål. konsten att blanda färgerna och 
derigenom åstadkomma ljus och skugga; jmf. 
Colorit. — Kromätisk, opt. färgad )( 
Akromatisk, se d. o.; tonk. upp- el. nedsti- 
gande i en följd af hvarandra efterträdande halt- 
toner; kromätisk skala, f., tonk. oafbruten 
följd af stigande el. fallande halftoner; kro- 
mätiska tecken, tonk. sådana tecken, som 
begagnas för att sänka, höja el. återställa nå- 
gon hufvudnot. — Chromatismus el. Kro- 

matism, m., färgton, färg, utseende, isht. om 
kroppsdelar. — Krömatologi, f., (gr. logos, 
ord, lära), färglära; jmf. Kromatik. — Krö- 
matopsévdoblepsi, f., (gr. pseudås, bidra- 
gande, osann, och blépein, se), läkek. falsk 
uppfattning af färgerna. — Krömatoteknik, 
(gr. technä, konst), f, kemiens användning vid 
färgernas beredning. — Kromatypi, f.. (gr. 
typos, prägel, gestalt), färgtryck. — Chro- 
molithographi och Kromolitografi, f. 
(gr. llthos, sten, och gräphein, teckna, skrifva), 
stentryck i färger, färglagdi stentryck. — 
KromolitOgraféra, framställa i färglagd t 

stentryck. — Chromophötographi och 
Kromofötografi, f., (gr. phos, genit. photös, 
ljus, och gräphein, teckna, skrifva), färglagd 
fotografi. — Kromopsi, (gr. öpsis, syn), äfv. 
Chrupsia, f., läkek. en sjuks förnimmelse si 
andra färger hos foremålen, än de verkligen äga. 

Chrömium, se föreg. 

Chronik, Kronik och Krönika, gr., fr. 
Chronique (kranick'), t'., gr. chronikä, näml. 
biblia: tideböcker, af chrönos, tid. tidebok; 
isht. benämning på under medeltiden författade 
historiska skrifter om enskilta länder el. stader 



Chronodisticbon — Cicero. 



143 



o. s. v.; jmf. Annaler och Historia; äfv. 
kortfattad, ofta skämtsam skildring i tidning 
el. tidskrift af dagens händelser; chronique 
SCandaléuse (- skangdalohs'), skändlig hi- 
storia, sqvallerhistoria, isht. gängse rykte el. be- 
rättelse om vid ett hof el. i en större stad 
begångna utsväfningar o. d. — Chroniquéiir 
och Krönikör, m., fr., författare af tideböcker; 
en, som i tidning el. tidskrift i kortfattade 
uppsatser skildrar dagens händelser; skämtv. 
sagoförtäljare. — Kronisk, varande längre 
tid, långvarig; läkek. (om sjukdom), som åter- 
kommer efter längre el. kortare mellantider, 
el. som är långvarig, )( Acut, se under ACU- 
era. — Kronist, m., författare af tide- 
böcker; äldre historieskrifvare. 

Chronodistichon, n., gr. (af chrönos, tid; 
jmf. Distichon), af tvenne verser bestående 
'kronogram. — Ghronogrämma ochKro- 
nogräm, n., (gr. grämma, bokstaf, skrift), 
latinsk sats, uti hvilken de förekommande ro- 
merska sifferbokstäfverna angifva årtalet, då 
den händelse, hvarpå orden hafva afseende, 
tilldragit sig. — Chronöstichon, u., (gr. 
sfichos, rad, vers), af en vers bestående krono- 
gram, äfv.Eteostichon. — Chronographi 
och Kronografi, f., (gr. gräphein, skrifva), 
tidsbeskrifning, historia, uppställd efter tids- 
följden. — Kronolög, m., en tidkunnig, tid- 
forskare, tidräknare. — Kronologi, f., (gr. 
logos, ord, lära), tidlära; tidkunskap; tideräk- 
ning. — Kronologisk, som hör till el. har 
afseende på tidkunskap, öfverensstäm mande med, 
inrättad efter tidsföljden; tidberäknande; krono- 
logiska tabeller, tidstaflor, historiska ta- 
beller, med händelserna ordnade efter tidsfölj- 
den. — Kronométer, m., (gr metrein', mäta) 
el. KronOSkÖp, n., (gr. skopein, skåda, se), 
tidmätare; redskap till noggrant bestämmande 
af tiden; isht. det af Harrison uppfunna 
sjöuret; tonk. tid- el. taktmätare, jmf. Me- 
tronom. — Kronometri, f, läran el. konsten 
att mäta tiden; sammanfattningen af grunderna 
för urmakarekonsten. — Kronometrisk, 
tidmätande. 

Chröogenesi och Kröog-, f., gr. (af chrös, 
chroös, färg, och genesis, uppkomst, af ginesthai, 
uppstå, blifva till), färgernas uppkomst. 

Chröognosi el. Chröologi, skrifvas äfv. Kr-, 
f., gr. (af chrös, chroös, färg, och gnösis el. 
logos, kännedom), läran om stenarternas färger 
och anvisning att af dessas olikhet kunna sär- 
skilja de förra. _ 

Chrupsia, se Kromopsi, under Chrom. 

Chrysalld och Krys-, f., gr. {chrysaUls, genit. 
-lidos, af chrysös, guld), dagfjärilens guldfär- 
gade puppa. 

Chrysaspider och Krys-, pl., gr. (af chrysös, 
guld, och äspis, sköld), under rom. kejsaren 
Alexander Severus: soldater, hvilkas sköldar 
voro belagda med guld. 

Chrysoberyll och Krys-, el.' Chrysolith 
och Krysolit, m., gr. (af chrysös, guld, och 
bäryllos, jmf. Beryll, el. lithos, sten), benäm- 
ningar på ett slags gröna ädelstenar, bestående 
af kiselsyrad talkjord. 

Chrysogräph och Krysogräf, m., gr. (af 

chrysös, guld, och gräphein, skrifva), en, som 
skrifver el. målar med guld. — KrysografI, 



f., konsten att skrifva el. måla med guld, 
konsten att förgylla bokstäfver. 
Chrysokrati och Krys-, f., gr. (af chrysös, 
guld, och kratern, herrska), guldets herravälde; 
jmf. Plutokrati. 
Chrysolith, se Chrysoberyll. 
Chrysomani och Krys-, f., gr. (af chrysös, 
guld, oah marna, raseri; jmf. Mani), guldtörst, 
öfverdrifvet begär efter penningar, girighet. 
Chrysorin och Chrysöt, äfv. Krys-, n., gr. 
(af chrysös, guld), guld liknande metallbland- 
ningar. 
Chrysöstomus, m., gr. ( a f chrysös, guld, och 
stöma, mun), mansnamn med betyd. : den gyl- 
lene munnen, den i hög grad vältalige. 
j Chrysot, se Chrysorin. 

| Chthönisk och Ktönisk, gr. (af chthön, jord), 
jordisk, underjordisk; ktöniske gudar, un- 
derjordens gudar, 
i Clmlo (tschu-), m., sp., tjurfäktare till fots; 

jmf. Torero. 
! Chiippa, m., den tronhimmel, under hvilken 

den judiska vigseln sker. 
1 Clmrros (tschu-), pl., sp. (af chilrra, grof ull), 
får med grof, vanligen svart ull; )( Meri- 
nos, se d. o. 
! Clmrfurste, se Kur-. [m. fl., se följ. 

j Chylification, Chyloklepsis, Chylologi, 
i Chylus, m., gr. (chylös), mjölksaft, näringssaft. 
— Chylification och Kylifikatiön, gr. -lat. 
(af lat. fäcere,. göra), el. Chylösis, f., mjölk- 
saftens beredning i magen. — Chyloklepsis, 
f., (gr. kleptein el. klepein, stjäla, afhända), 
småningom skeende förlust af mjölksaften. — 
Chylologi och Kyl-, f., (gr. logos, ord, 
lära), läran om mjölksaften. — Chylophthär- 
sis, f., (gr. phtheirein, förderfva, försvaga), 
mjölksaftens förskämning. 
\ Chymi, se Chemi. 
I Chymification, Chymosis, se följ. 
I Chymus, m., gr. {chymös), den tjocka, grötak- 
tiga massa, hvartill födoämneua genom gallans 
tillkomst i magen förvandlas, för att sedan i 
tarmarna ytterligare förädlas till mjölksaft. — 
Chymification och Kymifikatiön, gr.-lat. 
(af lat. fäcere, göra), el. Chymosis, f., födo- 
ämnenas förvandling i magen till en grötaktig 
massa el. c hy mus. 
Chäs, se Chaise. 
Chör, se Chor. 
Ciaccona, se Chaeonne. 
Cibärier, pl., lat. [cibäria, af cibus, mat), mat- 
bodar; äfv. matvaror. 
Cibeber, pl., ital. {ziblbbo, af arab. zabib), de 

bästa och största russin. 
Cibörinm, n., gr. (kiböi-ion, egentl. det bägar- 
lika kärnhuset i egypt. vattenväxten k o 1 a k a s T a), 
bägare; i katolska kyrkan: det, vanl. af guld, 
förgyldt silfver el. kristall förfärdigade kärl, 
hvari den heliga hostian förvaras; jmf. Mon- 
s träns. 
Cicäda, f., lat. (cicäda), ett slags gräshoppa i 

i de södra länderna. 
Cicatricäntia, pl., lat. (af cicatricäre, åstad- 
komma ärr, af cicälrix, ärr), läkek. medel, som 
befor-dra sårs läkning. — Cicatricatiön och 
-katiön el. -satiön, f., läkek. sårs hopläkning. 
Cicero, m., lat., utmärkt romersk vältalare och 
filosof, född 106, mördad 43 f. Kr.; fig. stor 



144 



Ciceron < 



Oin< 



vältalare; boktr.t. boktryckarstil af 1$ liniers 
höjd, som fått sitt namn med anledning deraf, 
att de första upplagorna af Ciceros bref tryck- 
tes med sådan stil i Kom år 1467. — Cice- 
roniän, m., en, som skrifver och talar latin 
utmärkt väl, med en Ciceros mästerskap; en. 
som härmar Ciceros stil. — Ciceroniänsk, 
som liknar Ciceros stil, filosofi o. s. v. 

Ciceröne (tjitjerlne), el. Ciceron (siseröhn), 
m., ital., person, isht. i Italien, som visar främ- 
lingar de märkvärdigheter, konstsamlingar m. 
m., som ett ställe äger (benämningen är en 
skämtsam häntydning på Ciceros vältalighet, 
emedau dessa ciceroner äro ganska pratsamme) ; 
vägvisare, ledsagare. 

Cichöria och Ciköria, f., lat. [ciehörium, af 
gr. kichörion), kaffesurrogat, beredt af roten af 
växten väg vård a: ciehörium In ty bus. 

Cicisöéo (tjitjisb-), m., ital., ursprungl. i Ita- 
lien : ett äkta pars gemensamma förtrogne vän, 
som på vissa orter genast efter bröllopet, på 
andra först efter ett års äktenskap var fruns 
stäudiga följeslagare utomhus, under det den 
äkta mannen enligt den goda tonens fordringar 
endast kunde umgås med heune inomhus; äfv. 
gift qvinnas gynnade älskare; jmf. Cavaliere 
servente. — Cicisbeät, n., en cicisbeos 
befattning och åliggande. 

Cicuta, f., lat., odört, en särdeles giftig ört: 
cöuium maculätum. — Cicutin, n., gift- 
ämnet uti odörten. 

Cid, m., sp. (af arab. såid, sajjid, jmf. Sidi), 
herre, furste; binamn på den i ll:te årh. lef- 
vande berömde spanske hjelteu don llodrigo 
(el. Ruy) Diaz, grefve af Vivar; tig. ridderlig 
hjelte; jmf. Campeador. 

Cider, m., fr. [cidre, ital. cidro, förinodl. af lat. 
sicera, grek. sikera, hebr. schekår, ett slags 
berusande dryck, jmf. Sorbet), vin af allehanda 
slags fruktsorter, isht. af äplen och päron, 
fruktvin, äplevin. 

Ci-devänt (sidöväng), fr., för detta, fordom; 
subst. ni., pl. Ci-deväntS (-väug), fördetting, 
isht. benämning under franska revolutionen på 
f. d. furstliga och adliga personer. 

C. I. F. el. Cif. (på kabeltelegrammer) = Cost 
insurance freight, se d. o. 

Cigarr, m., sp. cigärro, pl. cigärros, egentl. 
benämning på en tobakssort pä ön Cuba; af 
tobaksblad hoprullad, liten cyliuderlbrinig rulle, 
som rökes utan pipa. — Cigarrett, m., liten 
cigarr, gjord af fin röktobak, som .samman- 
rullats i ett litet tunt papper. — Cigarrlto, 
m., pl. cigarritos, se Cigarrett. 

Cikoria, se Cichöria. 

Cilia el. Cilier, pl , lat. (sing. cllium), ögon- 
lock, ögonhår. — Ciliär, som hör till cl. har 
anseende pä ögonlocken el. ögonhåren. 

Cilicium, q., lat. (gr. kil/ki.> //y egentl. klädnad 
af gethår), botgörareskjorta cl. bälte, af tagel 
el. jerntråd, som till köttets späkande liars på 
bara kroppen. 

Cimbal, se Cymbal. 

Cimbrer cl. Kimbrer, pl., egentl. krigare; 
("ord. i norra Tyskland utbredd gammaltysk cl. 
keltisk folkstam, som, i föreuing med lev- 
to ner n a, frän år 113 f. Kr. besegrade ro- 
rnarne i flern slagtningar. 



Cimélier, pl., oylat [cimélia, af gr. keimälia, se 
Keimelion), klenoder, dyrbarheter: kyrkoskatt. 

— Cimeliärk, m., kyrkoskattraästare, uppsy- 
ningsman öfver en kyrkas dyrbarheter. 

Ciment, Cimentera, se Cement. 
Cimetiére 'simet jähr',, m., fr. (afnylat. cimeteriun^ 

gr. koimätäriov, sofställe), kyrkogård. 
Cimmerier el. Kim-, pl., gr. [khnmerioi), fa- 
belaktig folkstam, som, enl. sagan, troddes bo 
i ständigt mörker vid Scythiens norra kant. 

— Cimmériskt mörker, tjockt, ogenom- 
trängligt mörker. 

Cimolit, m., hvitgrå el. rödaktig stenart, sooi 
förekommer på ön Argentiera el. Kirnoli, förd. 
Cirtiolus. 

Cina leväntica, f, lat., levantiskt maskfrö. 

Cinchöna, f., sydamerikanskt växtslag af famil- 
jen rubiaceae, hvars olika arter lemnar den 
inom läkekonsten mycket använda kinabarken 
(uppkalladt efter hustrun till grefve Cinchon, 
vicekouung i Peru under 17:de årh., som ge- 
nom barkens bruk blifvit befriad ifrån frossa 
och efter sin återkomst till Spanien väsentli- 
gen bidrog till att göra läkemedlet allmännare 
käudt). 

Cinders, pl., eng. (af fr. ce/idre, lat. cinis. 
aska), afsläckta stenkol. 

Cinefaction, se under Cinis. 

Cineller (tjiu-), pl., (ital. cinelle), af messing 
el. annan metall förfärdigade instrumenter till 
turkisk fältmusik. 

Cineraria, Cineration, m. fi., se under Cinis. 

Cingaleser, se Zingal-. 

Cingulum, u., lat. (af citujere, omgjorda), gör- 
del, bälte, brudbälte; prestens gördel omkring 
messkjortan; äfv. snöret kring eu munkkåpa; 
Cing. pudicitiae, kyskhetsgördel, cing. 
Véneris, kärleksgördel; egentl. den gördel. 
som, eul. myt., Venus bar och som hade den 
egenskap, att den gjorde ägarinnan oemot- 
ståndlig för alla, som sågo henne. 

Cinis, m., lat., aska. — Cineraria, f., ört- 

slägte af syn an t ber er n as familj, hvaiaf tlera 
höra till de yppersta prydnaderna tor vara 

växthus. — Cinerärium, n.. pl. cineraria 

el. -rärier, kärl. hvaruti i forntiden askan af 
de förbrända liken förvarades. — Cineration 
el. Cinefaction och -faktiön, f, (lat. Jacert, 
göra), förbränning till aska. — CineresCÖra, 
förvandlas till aska. 

Cinka, Cinkadus, se under Cinq. 

CinnäbariS, f.. lat. (gr. Mnnäbari), cinnober: 
högröd mineral färg, bestående af qvicksilfver i 
förening med svafvel. 

Cinnamöm, n., gr. (kiniiämomott, hebr. kinnåmåu . 
kanel: den inre tunna barken af det pä Ceyloö 
i stor mängd förekommande kanelträdet : lan r u a 
cinn a inom um. 

Cinnober, se Cinnabaris. 

Cinq (sängk), fr., ital. cinque (lat. qtunque), 
fem-, cinq premiers (säng pröm'jeh), pl., 
de fem första siiek. som spelaren gör i lona- 
berj cinque ports (sängk' påhr, äfv. sink 

ports), pl.: de fem hamnarne, benämning allt- 
sedan Vilhelm eröfrarens tid pä en del af 
Englands geni emol Frankrike belägna kust i 
Kent och Sussex med de berömda handcls- 
hamnarne: Dover, Sandwich, llomney, 
Hvthe oeb Hastings. — Cinka, f. femma 



Cipollin — Circurapotation. 



145 



i tärningspel. — Cinkadus, äfv. Sink-, f., 
i tärningspel: en femma och en tvåa; fig. ocli 
skämtv. tillfällighet, träff, slump; äfv. slag, ör- 
fil. — Cinquecentist (tjinkvetjäntlst), m., 
i tal., italiensk skriftställare, målare, bildhuggare 
o. s. v. under 16:de årh., som ofta på itali- 
enska helt kort kallas Cinquecento (femhundra). 

— Cinquille (sängkhilj'), f., fr., ett slags 
lomherspel, som spelas af fem personer. — 
Cinquina (tjinkvina), f., ital., se Qvintern. 

Cipollin (tjip-), m., ital. cipollino, (egentl. 
liten lök, af cipölla, lök), ett slags grönaktig 
marmor, hvars ådror äro bildade af öfver hvar- 
andra liggande hvarf, liksom hos lökar. 

Cippus, m., lat., låg sten, isht. fornromersk 
grafsten, bestående af en låg sul utan sockel 
och kapital. 

Ciräge (siräsj'), n., fr. (af dre, lat. céra, vax), 
öfverdragande med vax, vaxning; vaxfärg; sko- 
vax; målning med en sorts gul, vaxlik färg, 
)( Grisaille, se d. o. 

Circa el. Circiter, lat., ungefär, vid pass, omkring. 

Circässia, f., el. Dräp de dämes (drah dö 
dähm'), n., fr., ett slags fint ulltyg. 

Circassiénne (sirkass'iaun'), f., fr., (sannolikt 
uppkalladt efter Circassien, tscherkessernas land 
vid Kaukasus, ehuru det först tillverkats i Eng- 
land), el. Dräp imperiäl (drah ängper'jäl), 
n., fr., ett slags utmärkt fint, enfärgadt, vanli- 
gen svart ulltyg, ett slags halfkläde. 

Circätor, m., pl. Circatöres, m.lat. (af circäre, 
gå omkring), kringresande klosteruppsyningsman ; 
jmf. Visitator. 

Circe, f., lat., el. Kirke, gr., myt. skön och 
förförisk trollqvinna, som ansågs bo på en ö i 
Medelhafvet och kunna förvandla menniskor 
till djur; fig. förförisk qviuna; astron. en af 
de små planetoiderna mellan Mars och Jupiter. 

Circensisk, se under Circus. 

Circinal, Circinatim, se under Ciroinus. 

Circinätor, m., pl. circinatöres el. -törer, 
m.lat. (af circinäre, gå omkring), se Circätor. 

Ciroinus, m., lat. (gr. hlrhinns), krets; cirkel 
(såsom redskap). — Circinal, snäckvriden, 
lockformig. — Circinatim, adv. snäckvridet, 
lockformigt. 

Circiter, se Circa. 

Circitor, se följ. 

Circuitiön och Cirk-, f., lat. (circultio), kring- 
gående; ret. vidlyftighet, omsvep; omskrifning. 

— Circuitor el. Circitor, m., egentl. en, 
som reser omkring; kringresande uppsynings- 
man, isht. öfver kyrkor. — Circuitus, m., 
omkrets; omfång. 

Circulus el. Cirkel, m., lat. (egentl. demiu. 
af circus, se d. o.), krets; kretslinie; jmf. 
Peripheri; kretsyta; verktyg, hvarmed en 
cirkel uppdrages ; fig. sällskapskrets ; fig. log. 
felaktigt bevisningssätt, då det, som skulle be- 
visas, lägges till grund för sjelfva bevisningen : 
circulus in demonsträndo el. circ. in 
probändo ; fig. log. felaktig bestämning el. 
kretsbestämning, då det begrepp, som skall 
bestämmas, användes i sjelfva bestämningen el. 
definitionen: circ. in definiéndo ; circ. 
major, läkek. blodets större omlopp i kroppen ; 
Circ. minor, läkek. blodets mindre omlopp 
genom lungorna; circ. tröpicus cäncri, 
kräftans vändkrets; Circ. trÖpiCUS Capri- 



CÖrni, stenbockens vändkrets; ad Clrcu- 
lum, egentl. till kretsen, till omlopp (hos med- 
lemmarna, deltagarne o. s. v.). — Cirklad, 
afmätt, konstlad, sökt. — Circularitét och 
Cirk-, f., kretsformighet. — Cirkulation, 
f., kretslopp, omlopp; cirkulatiönsbänk, 
offeutlig bankinrättning, som i st. f. klingande 
mynt utfärdar sedlar; cirkulatiönsbruk, 
vexelbruk: åkerbruksmetod, bestående uti en 
systematisk omvexling af olika växtslag på samma 
del af den brukade jorden. — Cirkulera, 
vara i omlopp, röra sig i en krets; kem. sades 
förd. om ett numera aflagdt sätt att digerera. — 
Cirkulär, n., rundskrifvelse, bref el. tillkänna- 
gifvande af lika lydelse, som skickas till flera 
myndigheter el. enskilta personer. 

Circum, lat. prep., omkring; circum circa, 
ungefär, vid pass. 

Circumcéllio, m., lat. (af circum, se d. o., och 
cella, cell), en, som löper omkring; landstry- 
kare; Circumcelliöner, pl., fanatiska mun- 
kar under 4:de årh., som predikande och tig- 
gande drogo land och rike omkring. 

Circumcéntrisk, lat. (af circum, se d. o.; jmf. 
Centrum), liggande rundtomkring medelpunkten. 

Circumcisiön, f., lat. [circumclsio, af circum, 
se d. o., och cäedere, slå, hugga, skära), om- 
skärelse. 

Circumductiön och -duktiön, f., lat. (tircum- 
ductio, af circum, se d. o., och ducere, föra), 
förande bakom ljuset; bedrägeri. — Circum- 
ductus terminus, m., lat., lagf. af båda 
parterna försummad inställelse. 

Circumferéntor, m., lat. (af circumférre, föra 
omkring), landtmätareredskap till vinkelmätning ; 
jmf. Astrolabium. 

Circumfléx och Cirk-, m., lat. {circumflexus, 
näml. accentus, den böjda, den långdragna to- 
nen), språkv. tecken, som sättes öfver en staf- 
velse, för att utmärka, att den blifvit samman- 
dragen och således fordrar en uthållande ton- 
vigt (betecknas A el., för grek., ~). 

Circumincessiön, f., nylat., teol. de tre gu- 
domspersonernas samvaro med och i hvarandra. 

Circumjacént, lat. (circumjacens , af circum, se 
d. o., och jacere, ligga), kringliggande, rundt- 
orn befintlig. 

Circumlocutiön och Cirkumlokutiön, f., 
lat. (circumlocutio, af circum, se d. o., och löqui, 
tala), omskrifning, förklaring genom flera ord; 
omsvep; jmf. Periphras. 

Circumluviön, f., lat. (circumluvio), oinsvänv- 
ning, kringsvämning, omgifvande af el. med 
vatten. 

Circummeridiänhöjder, nylat. (af lat. circum, 
se d. o.; jmf. Meridian), de stjernhöjder, som 
man mätt i närheten af meridianen och hvilka 
företrädesvis begagnas vid bestämmandet af en 
orts geografiska bredd. 

Circumnavigäbel, nylat. {circumnavigäbilis, af 
lat. circum, se d. o., och navigäre, segla), som 
kan kringseglas. — Circumnavigatiön, f. } 
omsegling, kringsegling. 

Circumpolärstjernor, nylat. (af lat. circum, 
se d. o.; jmf. Polar, under Pol), stjernor, som 
genom en viss polhöjd städse visa sig öfver 
horisonten. 

Circumpotatiön. f., lat. (circumpotätio, af cir- 

19 



46 



Circumscription — Cité. 



cum, se d. o., och potäre, dricka), bägarens 
gång rnndt kring laget. 

Circumscription och Cirkumskr-, f., lat. 
(circumscrlptio, af circumscribere, och detta af 
circum, se d. o., och scribere, skrifva), om- 
skrifning, förklaring genom flera ord; inskränk- 
ning, inneslutuing inom bestämda gränser; ut- 
kast; afrundning af talet. 

Circumspéct och Cirkumspékt, lat. (circum- 
spectus, af circumsjncere, skåda omkring, se sig 
om), omtänksam; betänksam, försigtig. — 
Cirkumspektiön, t, försigtighet, omtänk- 
samhet. 

Circumstäntia och Cirkumstäns, f., pl. 
circumstäntiae och -kumstänsier, lat. 
{circumstäntia), omständighet, beskaffenhet; 
Circumstäntia fäCti, förefallen omständighet; 
circumstäntiae variant rem, omständig- 
heterna förändra (i vissa afseenden och till- 
fällen) saken. — Circumstantiel och Cirk-, 
hämtad ifrån el. beroende på vissa omständigheter. 

Circumvallatiön och Cirk-, f., äfv. Cirkum- 

vallatiönslinie, f., nylat. (af clrcum, se d. 
o., och valium, förskansning), krigsv. samman- 
hängande försvarsverk, som anlägges omkring 
en belägrad fästning till de belägrandes försvar 
emot befaradt rygganfall; jmf. Contravalla- 
tion. 

Circumvenéra och Cirk-, lat. (circumvenlre, 
af circum, se d. o., och venlre, komma), kring- 
gå; omringa; öfverlista, narra. — Circum - 
ventiön och Cirk-, f., öfverlistande, svek, 
förande bakom ljuset. 

Circumvolutiön och Cirk-, f., (circumvolutio, 
af circumvölvere, omveckla), omveckling, om- 
vändning. 

Circus, lat., el. Cirque (sirk'), fr., in., (gr. 
kirkos), i allmnht. krets ; hos forntidens romare : 
stor, långrund skådebana för allehanda offent- 
liga skådespel; äfv. den der åskådande försam- 
lingen; nu: ridbana, der konstberidare gifva 
sina föreställningar; Circus maximus, lat,, 
stor, omkring 250,000 åskådare rymmande, 
långrund skådebana i det gamla Rom, hvaraf 
betydliga lemniugar ännu finnas; Cirque 
olympique (- olängpik'), fr., egentl. olym- 
pisk ridbana; ridbana för konstberidare. — 
Circénses, pl., el. Circénsiska lekar, 
hos de gamla romarne: allehanda offentliga 
skådespel, isht. krigiska lustbarheter, som gåfvos 
i en circus. 

Cirkel, se Circulus; cirkelbevis, se Cir- 
culus in probando, under Circulus. 

Cirkuition, Cirkumflex, Cirkumlokution, 
Cirkumspékt, m. fl., se Circ-. 

Cirque, se Circus. 

Cirrocumulus och Cirrostratus, se följ. 

Cirrus, m., pl. cirri, lat., egentl. hårlock; 
oegentl. fjäder- el. 9t rimmoln. — Cirro- 
cumulus, m., pl. -cumuli, lat., fjäderartadl 
stack-moln. — Cirro-strätus, m., pl. -sträti, 
fjäderartadl. lagermoln. 

Cirsocele, Cirsomphalus, m. il., se följ. 

CirSUS el. Cirsos, m., gr. (kirsös), läkek. ut- 
vidgning af blodåder. — Cirsocele, C, (gr. 
Icälä, svullnad, knöl, bräck;, onaturlig atvidg- 
ning af blodådern i de manliga könsdelarna. 
— Cirsomphalus, (gr. omphalös, nafvcl), m., 
ådersvullnad vid nafveln. — Cirsophthalmi 



och -Oftalmi, f., (gr. ophthalmös, öga), brand 
i ögonen tillika med utvidgning af blodådem. 
— Cirsotomi, f., (gr. ttmnein, skära), bort- 
skärande el. bortknytande af en åderknut. 

Cis, lat. part., ofta förekommaude i samman- 
sättningar och med betydelse: på denna sidan: 
)( Träns och Ultra, 'se d. o. 

Cis och Ciss, n., tonk. den med en half ton 
höjda och derföre med ett kors ($) företeck- 
nade tonen c; ciss-lSS, n., namnet pä den 
med tvenne kors el. ett dubbelkors företecknade 
noten c; ClSS-mÖll, n., den tonart, som före- 
tecknas med fyra kors och hvars första ton 
är ciss. 

Cisälier, pl., fr. (cisällles), myntaffall; mynt. 
som ej utfalla fullkomligt i präglingen, ntan 
måste omsmältas. 

Cisalpinsk, lat. (af cis, se d. o., jmf. Alp), pl 
denna sidan Alperna. 

Ciselera, fr. {ciseler, af ciseäu, ital. ceselle, mej- 
sel, af lat, cäedere, hugga, skära), göra upp- 
höjda figurer i silfver- el. guldbleck, med graf- 
stickel el. mejsel sirligt utarbeta el. pryda. — 
Ciseléur och -lör, m., en, som förfärdigar 
drifvet el. upphöjdt arbete. 

Cissa el. Citta, f., gr. (kissa, kitta), läkek. 
sjuklig lystnad efter vissa näringsämnen hos 
hafvande qviunor. 

Cissoid, i, gr. (af kissas, murgröu, och eidos, 
bild, skepnad, form), egentl. raurgrönsblad- 
linie; mat. af Diokles funnen kroklinie, af 
tredje graden, benämd efter sin likhet med 
formen af murgrönans blad. 

Cista, f., lat. (gr. kista), kista, låda. skrin; 
isht. rund nipperask af driften brons, som nian 
finner i etruskiska grafvar; äfv. askurna, relik- 
skrin. 

Cistercienser, m., muuk af cisterciénser- 
orden, en af benediktinerabboten Robert i 
Citeaux el. Cistercium i Frankrike är 1098 
stiftad andlig orden, hvars medlemmar hos osa, 
till följe af sin klädedrägt, kallades gråbröder 
el. gråmunkar. 

Cistern, m., lat. (cxstema, f., af cista. ki-ia». 
behållningsrum, vanligen muradt el. uthugget i 
sten, till förvarande af vatten: vattenkista. 

Cistocele, se Kystocele. 

Cistophörer el. -förer, pl., gr. {kistöpkoroi), 

egentl. kistbärare; byggn.k. fruktkorgbärare: 
äfv. mynt, slagna i några af Mindre Asiens 
städer och så benämda, emedan de pä bild- 
sidan äro försedda med en afbildning af ilen 
vid Bacchusfester kringbnrna cista mystica, nr 
livars halföppnade lock en orm framsticker, och 
som är omgifven af en murgrönskrans. 

CistUS, m., gr. (kUtos, kisthos, fr. cis/e). i Ita- 
lien och Spanien förekommande växtslägte af 
cistiueernas familj med flera arter och med 
vackra törnroslika blom nior. 

Citadell, n., fr. {citadtlle, ital. tittade Ua, !'.. 
egentl. liten stad, af cittä, stad), skans, kiim- 
fäste inuti en stad el. lastning. 

Citadin, m., fr. (citadine, f.), i Frankrike: ett 
slags enspännare till allmänhetens bruk. 

Citant, Citat, Citation, Citato loco, se 
under Citera. 

Cité, !'., fr. (af lat. clvitas, stat), siad. isht. B&- 
30m motsats till förstad: borgerskap : Cités 

ouvriéres (sitteh-s-uvriåbr'), pl.. fr., stora, 



Citera — Claes. 



147 



änder senaste tiden uppförda, byggnader i Paris 
och några andra af Frankrikes största städer, 
innehållande bostäder för arbetsklassen. 

Citera, lat. (citäre), kalla el. stämma inför dom- 
stol; hos oss isht. anföra ett ställe ur en för- 
fattare, en skrift, en handling, till stöd åbe- 
ropa en författares satser el. yttranden. — 
Citänt, m., en, som instämmer en annan in- 
för domstol ; äfv. en, som anför el. åberopar 
en författare el. ett ställe ur en skrift. — 
Citat, m., en, som blifvit stämd inför rätta: 
b.j anfördt ställe ur en skrift el. af en förfat- 
tare; Citäto 1ÖCO, på anfördt. på uppgifvet 
ställe. — Citation, lat. citätio, f., anfö- 
raude af ett ställe ur en skrift el. af en för- 
fattares ord; kallelse el. stämning inför dom- 
stol; Citätio dilatöria, lagf. stämning, efter 
hvilken någon kan begära uppskof med instäl- 
lelsen ; cit. edictälis seu publica, offentlig 
kallelse genom anslag på allmänna platser, ge- 
uom kungörelse i tidningar o. s. v. : cit. orälis 
el. Cit. "verbälis, muntlig kallelse ; Cit. 
peremtöria, stämning, som, ifall inställelse 
försummas, medför talans förlust ; Cit. SCripta, 
skriftlig kallelse; citationstecken, tecken 
("), som i skrift el. tryck sättes framför och 
efter ord, mening el. helt stycke, för att ut- 
märka, att det sålunda inneslutna är anfördt 
ur någon bok, skrift, handling el. innefattar 
någon viss persons tal el. yttrande : anförings- 
tecken. — Citätor, m., en, som stämmer el. 
kallar inför rätta; jmf. Citant. 

Cités ouvriéres, se under Cité. 

Cithara, se Cittra. 

Citissime, se följ. 

Cito! lat., på bref och recepter: fort, hastigt; 
Citissime! mycket fort, så fort som möjligt; 
Cito, tiito, jnciinde, hastigt, säkert, ange- 
nämt. 

Citoyen (sitåajäug), m., och Citoyénne (sitåa- 
jänn'), f., fr. (af cité, se d. o.), borgare, med- 
borgare, medborgarinua; isht. under franska 
republikens tid beteckning för en fri medbor- 
gare el. medborgarinua. 

Citra, se Cittra. [ quentia. 

Citra consequentiam, se under Conse- 

Citrät, u.. nylat. (af ätna-, citronträd), citron- 
syradt salt. — Citricum äcidum, n., citron- 
syra. — Citrin, m., ett slags vingul bergkristall. 

Citron, m., fr. (citron, m. lat. citro, af gr. kltron), 
den gula, saftrika, starkt syrliga frukten af det 
i* södra Europa och Asieu samt norra delen af 
Afrika växande citronträdet: citrus medica. — 
— Citronät, n., skal af omogna citroner, 
kokade i tunn sirap. — CitrÖnmellSS, m., 
i Schweiz och Italien vildt växande och 
inom läkekonsten använd ört med angenäm 
citronlukt. 

Citta, se Cissa. 

Cittä (tjittäh), f. : ital. (af lat, civitas; jmf. Cité), 
stad. — Cittadin, m. och f. (cittadlno och 
rittadina) stadsbo. 

Cittra, f , lat. [Cithara, gr. kithära), urgammalt 
musikinstrument, hvars strängar anslogos med 
ett plektrum och hvars ursprungliga form lik- 
nade ett grekiskt delta (/\): nu: egentligen 
endast bland schweiziska bergsbor och zige- 
nare förekommande stränginstruinent, som nästan 
har formen af en luta, men med längre hals, 



och hvarpå strängarna knäppas, ej med fing- 
rarna, utau anslås med en fjäderpenna. 

City (sitti), f., eng. (fr. cité, af lat, civitas, stat), 
stad, isht. gamla staden i London. — City- 
häll (- hål), n., rådhus; isht. råd- el. stads- 
huset i London. 

Ciudäd (dsiudäd), f., sp. (af lat. civitas), stad, 
isht. af första klassen, som har egen doms- 
rättighet; )( Villa, se d. o. 

1 Cives, Civil, Civilisation, Civiliter, m. 
fl., se följ. 

: Civis, m., pl. Cives, lat., borgare, medborgare ; 
civis académicus, pl. cives académici, 
medlem af akademi, student; CIV. honorä- 
rius, pl. Civ. -rärii, hedersborgare. — Ci- 
vil (lat. civllis), borgerlig ; som bekläder bor- 
gerligt embete el. tjenst; bildad, höfiig, lätt 
att komma öfverens med; billig, måttlig, jmf. 
Facil; lagf. som angår tvistemål, )( Crimi- 
nel, se d. o.; tideräkn. civilt år, borgerligt 
år : 365 el. 366 hela dagar, till skilnad ifrån 
astronomiskt år, som upptager timmar, mi- 
nuter och sekunder; civil, in., borgerlig (ej 
presterlig el. militär) person; Civildeparte- 
ment, n., den afdelning af regeringen, som, 
i och för föredragning inför konungen i stats- 
rådet, har att befatta sig med handel, näringar, 
bergverk, landthushållning o. m. d.; civil- 
lista, i England och Frankrike: den åt re- 
genteu anslagna summan till underhållande af 
hans hofstat; i mera vidsträckt bemärkelse äfv. 
hela anslaget till regenten i konstitutionella 
stater; i Nordamerikas Förenta stater: den till 
embets- och tjenstemäns underhåll anslagna 
summan ; civilprocess, in., rättegång i tviste- 
mål ; civilrätt, borgerlig rätt; civiläkten- 
skap, inför verldsliga, af staten dertill ut- 
sedda myndigheter ingånget äktenskap, som af 
dessa förklaras giltigt. — Civilégium, n., 
nylat., borgarebref. — Civilisäbel, som är 
emottaglig för hyfsning och bildning. — Ci- 
vilisation, f., samhällsmedlemmarnes fort- 
skridande utbildning i fysiskt och moraliskt 
afseende ; hyfsning i seder och lefnadssätt, för- 
ädling, bildning; jmf. Cultur. — Civili- 
sera, hyfsa i seder och lefnadssätt, förädla, 
bilda. — Civilist, m., borgare; borgerlig 
embets- el. tjenstemau. — Civiliter, lat. adv., 
lagf. borgerligt; civiliter mörtuus, borger- 
ligt död : ärelös, fridlös. — Civilitét, f., höf- 
lighet, artighet, belefvenhet. — Civilöquium, 
n.. nylat. (lat. loqui, tala), aftal om, föreläsande 
af borgares och bönders rättigheter och skyl- 
digheter. — Civism, m., medborgaranda, med- 
borgardygd, i motsats till såväl kälkborgerlig- 
het som aristokratism, se d. o. 
Civita (tjlv-}, f., ital. (lat. civitas, stat), stad. 

i Clabäiid (klabäh), m., fr. (af glaplr, gläfsa, höll. 
kläppen, prata), dålig, långörig jagthuud, som 
ger skall i otid; sladderhaue, dum pratmakare; 
ett slags slokig hatt. — Clabaudäge (-däsj'j 
el. ClabanderI, n., hundgläfs; sladder; larm 
öfver småsaker. — Clabaudera, gläfsa, skälla; 
sladdra, förtala. — Clabaudeiir (-döhr), ni., 
skrikhals; pratmakare; grälmakare. 
Claes och Klas, ni., lat. (enl. några förkortn. 
af Nicolaus, enl. andra af cläudius el. cläudus, 
halt, el. ock af cläusub, tillsluten, af cläudeve, 
tillsluta), mansnamn, betydande antingen : den 



148 



Clair — Cl and era. 



haltande, el. den slutne, den hemlighetsfulle, 
enslingen. — Claéslna och Klas-, t'., qvin- 
nonaran, betydande antingen : den haltande, el. 
den slutna, den hemlighetsfulla. 

Clair (klähr), fr. (lat. clärus), klar, ren, fläckfri; 
såsom subst. m., mausnainn med betyd.: den 
rene, den fläckfrie; Claire (klähr'), f, qvinno- 
namn med betyd.: den rena, den fläckfria; jmf. 
Clara. 

Clairét (kläret), n., fr. (af clair, klar), benäm- 
ning på alla ljusröda franska viner; godt hvitt 
vin ifrån Chåteau-Renard vid Avignon; ett 
slags dryck af vin med honung, socker och 
kryddor. 

ClairobSCUr (klähråbskhyhr), m., fr. (af clair, 
klar, och obscur, mörk), el. Chiärosciiro 
(khiär-), m., ital. (af cliiäro, klar, och oscuro, 
mörk), mål. fördelning af ljus och skugga, ljus- 
dunkel. 

Clairvoyänt (klährvåajäng, vanl. -våajängt), fr. 
(af clair, klar, och voyänt, seende, af voir, se), 
klarseende; som har förmågan att se med till- 
slutna ögon; såsom subst. m. (fem. Clair- 
VOyänte [-våajängt']), person, som under 
magnetisk sömn skall med slutna ögon se saker 
och ting, som äro förborgade för de vakande, 
jmf. Somnambul. — Clairvoyänce (-våa- 
jängs'), f., klarsynthet; förmåga att under mag- 
netisk sömn med tillslutna ögon se saker och 
ting, som äro förborgade för de vakande. 

Clam, lat., hemligen, förstulet; clam, vi, aut 
precärio, lagt", hemligen, med våld, el. med 
böner. 

Clamämus, n., lat. (egentl. vi ropa, af clamäre, 
ropa), rop; stoj; jemmer, olat. 

Clämor, in., lat. (af clamäre, ropa), skri, rop; 
Clam. "bellicus, härskri, krigsrop. — Cla- 
möse, ljudeligen, med full hals. — ClamöS 
och Kla-, som skriker, som gör buller af sig. 

Clan (klänn), m., skot. och irl, egentl. barn, 
afkomma; stam, slägt; isht. förd. länsbaudet 
emellan en godsherre hos bergskottarne och 
hans underlydande; godsherre hos bergskot- 
tarne; jmf. Laird. 

Clanculärier, pl., lat. (af clanculärius, hemlig, 
förborgad, af clänculum, demin. af clam, hemli- 
gen), personer, som göra något i hemlighet; 
isht. hemliga vederdöpare. 

Clandestin och Kland-, lat. (clandestlnus, af 
clam, hemligen), hemlig; Clandestlna spon- 
sälia, pl., hemlig trolofning; clandestlnum 
Conjugium, n., hemligt äktenskap. 

Cläque (klack'), f., fr. (af claquer, klappa, smälla), 
egentl. slag med flata handen, handklappning; 
isht. i Frankrike : en mängd personer, som 
blifvit legda till handklappning vid någon offent- 
lig föreställning; äfv. hos oss, ehuru sällan: 
anhang, parti. — Claquéur och Klakör, m., 
legd handklapparc. 

Clära och Klara, f., lat. (af cfäros, klar, glän- 
sande), qvinnonamn med betyd.: den rena, den 
lliickfria. 

Clara voce, se under Vox. 

Cläret (klärret), n., eng. (IV. clairét, se d. o.), 
i England: benämning pil fint, rödt Bordeauxvin. 

Clarier, se under Clarius. 

Clarificéra och Klar-, nylat. (clarificäre, af 
clärus, klar, och fucere, göra), göra klar, 
rena; bevisa; förherrliga. --- ClarificatiÖIl 



och Klarifikatiön, f., luttring, rening, klar- 
ning; lagf. bevisning. 

Clarigatiön och Klar-, f., lat. (clarigätio), hos 
de gamla romarne: den återförd r an af det röf- 
vade el. den begäran om upprättelse, som före- 
gick krigsförklaringen; offentligt tillkännagif- 
vande, kungörelse. 

Clarino el. Klarin, m., ital. iclarino, chiaruto, 
af chiäro, lat. clärus, klar, klart ljudaude), ett 
slags trumpet med gällt och genomträugande 
ljud. — Klarinett, m. (ital. clarineUo, fr. 
clarinette), 1690 i Nurnberg uppfunnet blås- 
instrument af buxbom el. ebenhols, med klaffar 
och en rörtjäder, kallad blad, som är fäst öfver 
öppningen af munstycket, och som frambringar 
en klar och gäll ton. — Klarinettist, m.. 
klarinettblåsare. 

Clarissa, f., fr. (Clarisse, af clärus, klar, glän- 
sande), qvinnonamn med betyd.: den glänsande, 
den rena; clarissor, pl., nunnor, tillhörande 
en af den hel. Clara från Assisi år 1212 stiftad 
orden. 

Clärius, m., lat. (gr. Klärios), binamn påApollo, 
efter joniska staden Klaros, hvarest denne gud 
hade ett tempel och ett orakel. — Clärier, 
pl., isht. i äldre tysk poesi : muser, sånggudinnor. 

Clarum ingenium, se under Ingenium. 

Class och Klass, m., lat. (elässis), afdelniug, 
ordning; yrke; rang, grad; afdelning af lär- 
jungarne i en skola. — Classificatiön och 
Klassifik-, f., indelning i klasser. — Klas- 
sificera, indela i klasser. — Klassi- 
Citét, f, (ett arbetes, en författares o. s. v.) 
mönstergiltighet, förträfflighet. — Klassiker, 
m., mönstergiltig skriftställare, författare af 
första ordniugen ; hos oss skämtv. besynnerlig, 
löjlig man, äfv. Klassik. — Klassisk, ur- 
sprungl. hos de gamla romarne: den, som efter 
den serviska folkindelningen hörde till första 
klassen af borgarne; som är af första ordnin- 
gen, utmärkt, mönstergiltig. mästerlig; hos oss 
skämtv. besynnerlig, löjlig; klassisk litera- 
tur, f, i inskränktare bemärkelse: de gamla 
grekernas och romarnes literatur. 

Claudatur parenthesis, se under Claudera. 

Cläude (klåhcT), m., fr. mansnamn = Clau- 
dius, se d. o. — Claudine (klådlhn'), f. se 
Claudia. 

Claude os, aperi oculos, se följ. 

Claudera och Klaud-, lat. [eländer*), tillsluta, 
sluta; innesluta inom kläm ror; claudatur, 
det må slutas: claudatur parenthesis, 
(jmf. Parentkes), afsluta mellansatsen! cläude 
os, äperi öculos, ordspr. : tillslut munnen 
och öppna ögonen! tig och se! — Cläudius, 
m., och Cläudia, f, mans- och qvinnonamn 
med betyd.: den slutne, den tystlåtna. — 

Clausui el. Klausul, in., lat. cläusula, 
f., inskränkning, inskränkande bestämning; 
förbehåll vid ett fördrag el. testamente; 

tillägg; \crs- och lonk. slutsats, slutform: 

cläusula afnnälis, tonk. slutform i slägt- 
tonarten; claus. finälis el. cl. priniäria 
el. principälis, tonk. slutform i bufvudton- 
arten: claus. codicilläris, lagt', bibestäm- 
niclsc, i kraft hvaraf ett testamente, ifall det 
ej kan gälla B&som sådant, åtminstone skall 
blifva gällande såsom codieill. se d. o.: 

claus. poenälis, bibestämmelse vid en lör- 



Claiidicera — Clique. 



149 



ordning el. dom, angående straff för densam- ! 
mas öfverträdande. — Klausulera, förse med j 
;dla nödiga inskränkningar ock vilkor; förbe- 
hålla, betinga sig. — Klausiir, f., inspärrning, 
klostertvåug: förpligtelse för invåuarne i flera 
kloster, att ej lemna cellerna el. klostrets mu- 
rar; bokspänne; vikning af ett blad i en bok: 
åsneöra. — Cläustrum, n., kloster. 

ClaudiCÖra och Klaud-, lat. (claudicäre) halta; 
Ömnesimilecläudicat,hvarje liknelse haltar. 

Claudius, Claudia, se under Claudera. 

Clausul, Clausur, Cläustrum, se under 
Claudera. 

Clav el. Klav, m,, lat. clavis, f., pl. cläves, 
nyckel; tonk. gemensam benämning på de olika 
tecken, hvilka ha sin plats på någon af not- 
planets linier och ifrån denna plats angifva 
noternas namn och bestämma deras ton- 
höjd: notnyckel; fig. förklaring af diktade 
namn, ord, bokstäfver o. s. v.; förklaring af 
något mörkt, otydligt, hemligt; clävis äfv. 

^tonk. tangent, isht. på orgel ; cläves Säncti 
Petri, pl., den helige Petri nycklar, binde- 
och lösenyckeln; fig. kyrkligt herravälde. — 
Claviatur och Klav-, f., samtliga tangen- 
terna på ett tangentinstrument; jmf. Manual 
och Tastatur; claviaturregéring, f., den 
mekanik i orgeln, genom hvilkeu spelventilerna 
stå i förbindelse med klaviaturen. — Clavi- 
CUla, f., egentl. liten nyckel ; läkek. nyckel- 
ben; clavicula Salomonis, se under Sa- 
lomo. — Claviculär el. Klavikulär, 
läkek. som hör till, angår el. har afseende på 
nyckelbenet. — Claviculärius, m., en, som 
har uppsigt öfver en kyrkas skattkammare, 
kyrkoskattmästare. 

Clavecin (klav'säng), n., fr., ett slags ur bruk 
kommet klaver, hvars strängar knäppas med 
skurna fjäderpennor, fastade vid ena ändan af 
tangenterna; Clav. électrique (- eläcktrik'), 
af jesuiten Baptiste de la Borde i Paris 
år 1759 uppfunnet elektriskt klaver el. rättare 
klockspel, vid hvilket, genom tangenternas ned- 
tryckning, kläppar, förmedelst ett elektriskt 
fluidum, sättas i rörelse, och, så länge tangenten 
hålles nedtryckt, fortfara att anslå motsvarande, 
lika stämda klockor ; clav. OCUläire (- åky- 
lahr'), färgklaver : afCastel föreslaget redskap, 
hvarigenom omvexling af färger skulle väcka 
känslor på samma sätt, som omvexliugen af toner. 

Clavér och Kl-, n., fr. (clavier, nylat. claviä- 
rium, af lat. clävis, se Clav), se Claviatur, 
under Clav; ur bruk kommet tonverktyg med 
tangenter; klaverharniönika, f., se Cele- 
stina; klavérhärpa, f., ett slags harpa, 
som är försedd med klaviatur; klaverutdrag, 
anordniug, som vidtagits med något, ursprung- 
ligen för hel orkester bestämdt, tonstycke, 
hvarigenom detta kan på klaver el. piano, så 
fullständigt, som det i sådana fall är möjligt, 
återgifvas. 

Claves Sancti Petri, se under Clav. 

Claviatur, se under Clav. 

Clavicembalo (-tjambalo) el. Clavicymbäl 
och Klav-, m., ital. (jmf. Clav och Cymbal), 
se Clavecin. 

Clavichörd och Klavikörd, n., nylat. (af lat. 
clävis, jmf. Clav, och gr. chorda, jmf. Chorda), 
se Clavecin. 



Clavichördium, n., lat.-gr. (jmf. Clav och 
Chorda), se Spinett. [uuder Clav. 

Clavicula, Claviculär, Claviculärius, se 

Clavicyllnder och Klav-, m., lat.-gr. (jmf. 
Clav och Cylinder), af Chladni år 1800 upp- 
funnet tangeutinstrument, hvars toner fram- 
bringas genom glasstafvar, som vidröra en, 
medelst trampning i svängning försatt, glascy- 
linder; jmf. Euphon. 

Clavicymbäl, se Clavicembalo. 

Cläviörganum, n., lat.-gr. (jmf. Clav och 
Organon), ett slags, stundom med pipor, stun- 
dom med strängar försedt, tangentinstrument, 
hvars strängar, vid tangenternas nedtryckning, 
vidröras af en, genom trampning i rotation 
försatt stråke, hvarigenom ett ljud, liknande 
det af viola di gamba, uppkommer. 

Clavis, se Clav. 

Clävus, m., lat., spik; purpurrand på de gamla 
romerska senatorernas och riddarnes tunik, 
på de förres bredare: lätus clävus, på de 
sednares smalare: angiistus clävus ; läkek. 
ett slags ögonsjukdom i hornhinnan, äfv. clav. 
ÖCUli; läkek. äfv. häftig smärta på någon viss 
punkt af hufvudet: clav. hystéricus. 

Clemens, m., lat., mansnamn med betyd.: den 
nådige, den milde. — Clementlna, -tine 
(-tlhn'), och Cleménce (kleinängs'), f., fr. ; 
qvinnonamn med betyd.: den milda, den god- 
hetsfulla. — Clementiner, pl, den del af 
corpus juris canonici (se d. o.), som in- 
nehåller den af påfven Clemens V föranstaltade 
och 1313 offentliggjorda samlingen af beslut. 

Cléophas, m., gr. (af kleiein, göra bekant, 
prisa, berömma, och jiäs, päsa, pän, all, allt), 
mansnamn med betyd. : den utmärkte, den all- 
berömde. 

Clerc (klähr), fr., Clerk (klark), eng., och 
Klerk, m., (af lat. cléricus, jmf. Klerus), en 
andlig; en lärd; i Frankrike: skrifvare hos en 
embetsman ; i England : handelsbetjent, isht. 
biträde hos en skeppsmäklare. — Clergé 
(klärsjeh), in., fr., se Klerus. 

Cleresi, se Kleresi, under Klerus. 

Clergé, se under 'Clerc. [rus. 

Clerical, Clericat, Cléricus, se under Kle- 

Clermönt (-mång), n., fr., ett slags rödt vin 
ifrån trakten af samma namn. 

ClétUS, m., gr. (af klätös, kallad), mansnamu 
med betyd. : den kallade, den utkorade. 

Cliché (-scheh), n., fr. (af clicher), afgjntning i 
smält metall, isht. af träsnitt, för att aftryc- 
kas i boktryckpress. — Clichéra, afgjuta 
isht. träsnitt, i smält metall. 

Client och Klient, m. och fem., lat. {cllms, 
egentl. den hörande, den hörsamme, i st. f. 
cluens, af cluére, gr. Jclyein, höra), en, som åt- 
njuter en högres el. mäktigares beskydd, )( 
Patron; lagf. en, hvars fördel öfvervakas af 
en sakförare; skyddling, gunstling, myndliug, 
jmf. Pupill. — Klientel, n„ den beskyd- 
dades förhållande till beskyddaren; beskydd, 
försvar, biträde inför rätta; inbegreppet af en 
sakförares alla kunder, äfv. af en läkares samt- 
liga patienter, i allmuht. samlingen af alla dem, 
som stå uuder någons vård, skydd el. försvar. 

Clincailierie (klängkaljerih), se Quincaillerie. 

Clio, se Klio. 

Clique (klick'), f., fr., sällskap; förening af flera 



150 



Cloaoa — Cochon. 



personer i och för utförandet af någon cgen- 
nyttig el. för andra skadlig afsigt. 

Cloaca maxima, Cloacina, se följ. 

Cloäk el. Kloak, m., lat. cloäca, I'., under- 
jordiskt aflopp för orenlighet; ställe der oren- 
lighet samlas; cloäca maxima, f., den stora 
kloaken i Koin, en under Roms äldsta tid an- 
lagd underjordisk byggnad, som leder all oren- 
lighet ifrån staden ner till Tibern. — Cloa- 
Cina, riktig. Cluac-, f., den renande, binamn 
på Venus hos de gamla romarne. 

Cloquétte (klåkhatf), f., fr. (egentl. liten klocka: 
clochette), hos de franske trubadurerna = Tam- 
bourin, se d. o. 

Clöset och Klosétt, m. s eng. (g.fr. closet, 
förkortn. af clos, inhägnad, af clorre, lat. cluu- 
dere, tillsluta), stängsel, inhägnad; munkorg; 
afträde; nattstol, nattkärl. 

Cloth, n., eng., ett slags tunt tyg, som begag- 
nas till bokbindning. 

Clothilda, Clotilda, el. fr. Clotilde Hälld'); f., 
g. t., qvinuonamn med betyd.: den stridsberömda, 
den genom sitt mod namnkunniga, sköldmö. 

Clöture (-tyhr'), f., fr. (af lat. clä-udere, tillslnta), 
stängsel, inhägnad; nunnas löfte att ej gå ur 
klostret, jmf. Clausur ; afslutning af en sak. 

Clown (klauu), m., eng. (sammandr. af lat co- 
lönus, landtman, bondej, urspr. bondluns, tölp; 
gyckelmakare i äldre eng. skådespel och hos 
Shakespeare; vig gyckelmakare vid lindansnings- 
och konstberidningsskådespel. 

Club, se_ Klubb. 

Cluniacenser, pl., nylat. (efter franska staden 
Clurjuy), munkar, tillhörande en gren af bene- 
di k ti ner ord en. 

Co-, lat. prep. = Con, se d. o. 

Coactiön och Koaktiön, lat. coäctio, f. (af 
cögere, nödga, tvinga), tvång; COäctio non 
est imputäbilis, lagf. tvång är ej tillräkue- 
ligt. — Koaktiv, som sker med tvång. 

Coadamiter och Köad-, pl. (af con, och Adam, 
se d. o.), menniskor, samtidiga med Adam. 

Coadjutor och Koadj-, m., nylat. (af con, se 
d. o., och adjutor, hjelpare), medhjelpare, em- 
betsbiträde; andlig furstes, erkebiskops el. bi- 
skops medhjelpare och på förhand utsedde 
efterträdare. 

Coadunéra och Köad-, lat. (af con, se d. o., 

och adanäre, förena), återförena. — Koadu- 
natiön, f., återförening. 

Coaguléra och Koag-, lat. (af coaguläre, och 
detta af coägulum, se d. o.), ystas, löpna, lefra 
sig (om blod). — Koaguläbel, som kan 
löpna, som kan lefra sig. — Koagulabilitet, 
I'., egenskapen el. förmågan att löpna el. lefra 
sig. — Coaguläntiad. Koagulerande 
medel, sådana, som komma blodet att lefra 
sig. — Koagulation, t'., ystning, löpnande. 
KoagulatlV, som åstadkommer ystning, 
löpnande. — Coägulum, n., det löpnade el. 
I ef rade ämnet: blodlefver. 

Coaks (käks) och KÖkes, pl., eng. (I ml. af 
cooL\ lat. cöquere, koka), förkolade el. s. k. 
afsvaflade stenkol. 

Coalescöra och Koal-, lat. (coalencere) 
Koalisera, fr. (coaliaer), förena sig, aluta 
förbund. — Koalition, f., förening, förbund 
(gerna med bibegrepp af något mindre ädelt 
syfte) i jmf. Allians. 



1. I 



Coalition, se föreg. 

Coaptéra och Koapt-, lat. {coaptäre), sam- 
manfoga, afpassa. — KoaptatiÖn, I., infog- 
ning, afpassning. 

CoargUÖra och Koarg-, lat. {coarguere, af con, 
se d. o., och arguere, påstå, förfäkta), öfverbe- 
visa, vederlägga. 

Coarticulatiön och Koartikulatiön, f., ny- 
lat. — Synarthrosis, se d. o. 

Cöäting (klting), n., eng. (egentl. drägt, af tu 
coat, bekläda, påtaga en rock: coat), engelska 
benämningen på de långhåriga, klädesartade 
och gröfre, tjockare tyger, hvilka hos 
allmnht. kallas än fris och frisad, än doffel ; 
äfv. ett groft. slätt, engelskt och sachsiskt 
kamullstyg till fruntimmerskappor. 

Cob, m., i Gibraltar: benämningen på en spansk 
piaster, ungefärl. — 4 rdr. rmt. 

Cobältum, n., nylat., se Kobolt. 

Cobid, Cobido, sp., el. Covädo, port., m. 
(af sp. cubilo, lat. cubitus, armbåge ; jmf. ( 
längdmått i Kina = 1,26 fot; i Ostindien = 
1,54 fot. 

Cöbra-cabÖlO, f., port. (riktig, cöbra de ca- 
pello, af cöbra, lat. cölubva, orm, och capello, 
kåpa, hufva, hätta), glasögonsorm: en af de 
giftigaste ormar i Ostindien. 

Cöca, f., sp., ämne, som fås af bladen af ery- 
thröxylon cöca och som tuggas af indianerna i 
Peru. 

Cocägna (kåkännja), ital., el. Cocägne (kå- 
känj'), fr., f., (af ital. cucca, kaka, bakverk, al 
lat. cöquere, koka), förr i Neapel : årlig folk- 
fest på de fyra sista söndagarna i karnevalen, 
då på en särskilt uppförd ställning vin och 
matvaror utdelades ibland folket, jmf. Congi- 
arier; deraf oeg. pays de cocägne (paifa 

dö -), n., fr., land, hvarest man lefver i sus 

och dus; mät de cocägne (man dö -). m., 

fr., el. CUCCägna (kuckännja), f., ital., i Frauk- 
rike och Italien: med såpa bestruken mast. 
uppför hvilken de täflande vid allmänna folk- 
fester skola klättra, för att nedtaga de pris, 
som vid toppen äro fastade. 
Cocärde, f., och Kokärd, m., fr. {cocärde, af 

coq, tupp), ett slags bandros. af hvars färg man 
kau igenkänna den nation el. det parti, hvar- 
till den person, som bär densamma, hör. 
Coccionöll, Cochenille och Kochenill, m., 
(fr. cochenille, af lat. eöceus, äkarlakanafärgad, 
af eöceum, gr. kokkos, skarlakansfärg), etl sla^ 
sköldlus, hvaraf fäs det bekanta röda firg- 
äinnct af samma namn. 

Cöcculi indici, pl., lat., kockelkärnor el. den 

Födsvarta, bärlika frukten af den [)ä kusten al 
Malabar och i indiska arkipelagen inhemska 
kläng växte n anamirta eöecuius, och hvilka i 
England begagnas (ill förfalskning af öl. 

Cochemar, se Cauchemar. 

Cochenille, se Coccionel!. 

Cochleäria, f. nylat. (af lat. cöchlear, sked). 

skedört: vid hafsstramlcn vildt växande ort. 

som användes i läkekonsten, isht. emot skör- 

bjugg, och verkar urindrifvande. 
Cochliter och Kokliter, pl., gr. (af köchlot, 

snacka), förstenade snäckor. 
Cocllön (käschang). m., \'r. (ursprungl. gris. af 
coche, sugga), i högsta grad osnygg meuniska, 



Cocket — Coércera. 



151 



svin. — Cochonneri (kåschånner!), n., osnygg- 
het, svineri. 

CÖCket, m., eng., tullbevis, skriftlig tillåtelse 
att tullfritt utföra varor. 

CÖCkney (kåckni), m., eng. (g.eng. cokenay, 
sannol. af cohaygne, land för lättingar; jmf. 
Pays de cocagne, under Cocagna), i London: 
öknamn på de unga männenia i City; mors- 
gris; sprätt. 

Cocö (kåkäh), m., fr., dryck af vatten och lak- 
ritsrot, som mycket nyttjas af den fattigare 
befolkningen i Paris. 

Cocodés (kåckodah), m., fr., inom de högre 
kretsarna, ursprungl. i Frankrike, sederm. äfv. 
annorstädes: man, som står i hemligt förhål- 
lande till en annans hustru och härför betalar 
henne. — Cocodétte (kåckodatf), f., gift 
qvinna inom de högre kretsarne, som, för att 
kunna tillfredsställa sitt begär efter lyx, säljer 
sina behag. — Cocodetteri, n., det slags 
sedeförderf inom de högre kretsarna, ursprungl. 
i Frankrike, sederm. äfv. annorstädes, som 
består deri, att gifta qvinuor, hvilka ej på annat 
sätt kunna tillfredsställa sitt begär efter lyx, 
hemligen sälja sin ynnest åt män, som äro 
villige och i stånd att förse dem med medlen 
dertill. 

Cocon och Koköng, m., fr. (demin. af cöque, 
äggskal, af lat. cöncha, snäckskal, mussla), den 
hylsa, som nattfjärilarne och andra insekter 
spinna omkring sig, innan de förvandlas till 
puppor, och som består af fina trådar, hvilka 
de förfärdiga af en saft, som de afsöndra från 
sig sjelfva och som stelnar i luften; isht. sil- 
kesmaskens pupphylsa. 

Cocos, se Kokos. 

CoctiÖn el. Cocttir, äfv. Kokt-, f, lat. {cöctio, 
coctura, af cöquere, koka), kokning; äfv. mat- 
smältning. 

CoCU (kåkhyh), m., fr. (för coucöu, lat. cuculus, 
gök), hanrej. 

Cocytus, se Kocyt. 

Coda, f., ital. (lat. cäuda), egentl. svans; versk. 
terzin (se d. o.), som understundom bifogas 
till en sonnett; tonk. slutsats i ett af flera 
delar sammansatt musikstycke. 

Cöde (kåhd'), m., fr. (lat. cödex, se d. o.), lag- 
bok, samling af lagar och förordningar; CÖde 
Civil, civila lagen; Cöde criminél, brott- 
målslagen; cöde Napoleon (- -leång), den, 
ursprungl. under benämningen CÖde civil 
des FrangälS (- - däh frangsah), år 180 i 
offentliggjorda civila lagen i Frankrike. 

Codebitor, m., nylat., medgäldenär. 

Cödex, m., pl. CÖdices, lat. (ursprungl. cäu- 
dex, stam, trädstam; derpå: med vax öfver- 
dragna träskifvor, på hvilka man fordom skref, 
hvarefter de sammanlades i form af en bok), 
i allmnht. bok; isht. stor bok; efter bok- 
tryckerikonstens uppfinning: hvarje skrifven 
bok, äfv. cod. manuscriptus ; lagsamling, 
lagbok, lagverk; cod. argenteus, af 187 
blad bestående pergamentshandskrift med bok- 
stäfver af silfver, innehållande en del af U 1 p h i 1 a s 
götiska bibelöversättning, som 1G69 af Magnus 
(iabriel de la Gardie skänktes till Upsala biblio- 
tek och der förvaras; cod. membranäceus, 
pergamentshandskrift ; COd. rescriptus, hand- 
skrift, hvars ursprungliga innehåll blifvit öfver- 



täckt af en annan skrift, äfv. COd. palimpse- 
stos, jmf. Palimpsest. — Codicill och 

Kod-, m., (lat. cod icillus, demin. af cödex, och så- 
lunda egentl. liten handskrift), tillägg i el. till ett 
testamente. — Kodicillär, som finnes i, som 
hörer till el. har afseende på en kodicill; kodi- 
cillärklausul, m., se Clausula codicil- 
laris. — Codificatiön och Kodifik-, f., 
utarbetande af lagar el. lagverk, ordnad sam- 
ling af de till en viss gren af lagfarenheten 
el. under en viss tid gällande lagbestämmelser. 

Codicill, Codicillar, se föreg. 

Codincation, se under Codex. 

Codille och Kodllj, m., fr. (sp. codlllo), dub- 
bel bet i lomber m. fl. spel. 

Codivisiön och Kod-, f., lat. (af cov, se d. o., 
och dividere, dela, jmf. Dividera), biindelning, 
indelning af ett och samma hela ifrån en annan 
synpunkt; jmf. Fundamentum dividendi. 

Cödo, m., sp. (fr. coude, lat. cubitus), egentl. 
armbåge; längdmått, ungefärl. = 1^ fot; jmf. 
Cobido. 

Cöécum (söhkum), n., lat. (af cöecus, blind), 
läkek. blindtarm. 

Coéfféra, Koeff- och Coifféra (kåaff-t, fr. 

(af coéffe, coiffe, hufva, ital. cuffia, g.t. chuppha, 
hufvudbindel), ordna och kläda hår; påsätta 
hufvudprydnad. — Coéfféur, Koefför och 
Coifféur (kåafföhr), m., person, som ordnar 
och kläder hår. — Coiffélise (kåaffos'), f., 
qvinna, som kläder fruntimmer i hufvudet. — 
Coiffure (kåaffyhr') och Koeffyr, m., hufvud- 
prydnad, hårklädsel; äfv. hufvudbonad. 

Coéfficient och Koeff-, m., nylat. (af con, se 
d. o., och efficere, åstadkomma), i algebran : det 
tal, med hvilket en viss storhet skall multipli- 
ceras; fyllnadstal. 

Coelestinus, Coelestina, se Celestinus. 

Cöélum (söhlum), non änimum, mutant, 
qui träns märe currunt, lat: far öfver 
hafvet du hän, väl ort, men ej lynue du byter. 

Coemetérium, n., pl. -téria (söhmet-), lat.- 

gr. (gr. l-oimätarion, lat. cimetevium, fr. cime- 
tiere), gemensam begrafningsplats för de första 
kristne. 

Cöéna (sohna), f., lat., hufvudmåltiden hos de 
gamla romarne, som intogs omkr. kl. 3; i 
allmnht. måltid; CÖÖna Dömini, Herrans 
nattvard, äfv. benämning på skärtorsdagen: 
post cöenam stäbis, seu (säw) passus 
mille meäbis, lat. ordspråk: efter måUiden 
bör du stå, el. gå tusen steg. — CoenäCU- 
lum el. Cenäkel, n., matsal, isht. i kloster, 
jmf. Refectorium ; äfv. Kristi sista afton- 
måltid och framställningen deraf i Lionardo 
da Vinci's berömda måluing, ital. Il cenä- 
COlO (-tjenäk-), m. 

Coenöbium (söhnöb-), n., gr. (af koinös, ge- 
mensam, och bwt, lif), egentl. ställe, hvarest 
flera lefva tillsammans; kloster. — Cenobiärk, 
m., (gr. ärchein, vara den förste, herrska), 
klosterföreståndare. — Cenoblt, m., munk; 
jmf. Anachoret. — Cenobitisk, klosterlig. 

Coércera och Koerc-, lat. (coercere), hålla i 
tygel, tämja; koercérande medel, tvångs- 
medel. — Koercibel, som kau tyglas, som 
kan tämjas. — Koercibilitét, f., egenskapen 
el. förmågan att kunna tyglas, tämjas. — 



I 52 



Coéssens — Ooition. 



Koercitiöll, f., tvang, sträng tillsyn. — 

Koercitlv, tvingande; koercitivkräft, den 
kraft, hvarigenom magnetiseradt stål qvarhåller 
magnetismen inom hvarje dess molekyl så för- 
delad, att polaritet uppstår. 

Coéssens el. Coessentialitet, äfv. Koess-, 
f., nylnt. (af con, se d. o., och ésse, vara), i 
treenighetsläran : de tre personernas gemen- 
samma gudomsviisende. 

Coétän och Koet-, lat. (coaetäneus, (af con, 
se d. o., och äetas, ålder), samtidig, jemnårig; 
siibst, m. och f., en jemnårig; skolkamrat. 

Coéternitét och Koet-, f., nylat. af con, se 
d. o., och aetemiias, evighet), lika evig var- 
aktighet. 

Cöetus (söhtus), ra., lat. (samman dr. af cöitus, 
af colre, komma tillsamman), församling, isht. 
af åhörare ; mängd, skara. 

Coeur (khöhr), m., fr. (lat. cor), hjerta; i kort- 
spel: hjerter; de bon coeur (dö häng-) el. 
de grand C. (- grang -), af godt hjerta, 
hjertans gerna; mon Coeur (mång -), min älsk- 
ling; par coeur, utantill; å contre-coeur, 
ogerna. 

Coéxistéra och Koex-, nylat. (af con, se d. 
o., och exsistftre, uppstå, framträda, jmf. Exi- 
stera), vara till på samma gång. — Koexi- 
Sténs, i'., samtidig tillvaro. — Koexistént, 
varande samtidigt till, som finnes till på sam- 
ma gång. 

Coéxtensiön och Koext-, f., lat. (af con, se 
d. o., och extendere, utsträcka), lika stor ut- 
sträckning. — KoextenslV, som har lika 
stor utsträckning. 

Cogitéra och Kog-, lat. [cogitäre, sammandr. 
af co-agitäre, af con, se d. o., och agitäre, sätta 
i rörelse ; afhandla, öfverväga), tänka, efter- 
tänka, öfverväga; CÖgitO, érgO SUm, lat.: 
jag tänker, alltså är jag till (filosofen Descar- 
tes' hufvudgruudsats). — Kogitäbel, som 
låter tänka sig. — Kogitatiön, f., efter- 
tanke; öfvervägande, begrundande. 

Cogito, ergo sum, se föreg. 

Cögnac och Konjak, m., fr. (efter franska 
staden Cognac), egentl. en finare sort, af druf- 
vor beredt, franskt brännvin; äfv. benämning på 
åtskilliga gröfre brännvinssorter. 

Cognät och Kognät, m., lat. cognätus, (af 

con, se d. o., och nätus, född, af näsci, födas). 
blodsförvandt på mödernesidan, el. på qvinno- 
linien, )( Agnat, se d. o.; äfv. i allmnht. 
blodsförvandt; cognäti ex baptismo, pl., 
lat., »dopsyskou», faddrar; COgnäti ex tra- 
VÖrsO, pl., sliigtingar ])å sidoliuien, sidoan- 
förvandler. — CognatiÖn och Kogn-, lat. 
COgnätio, i'., slägtskap pä mödernesidan: äfv. 

i allmnht. slägtskap; cognätio spirituälis, 

andlig slägtskap, isht. emellan faddrar. — 
Kognätisk, beslägtad på mödernesidan; 
kognätisk arfsrätt, arfsrättighet, som ut- 
sträcker sig iifven till den qvinliga afkomman. 
Cognitio, Cognitional, ra. fl., se under 
Cognoscera. [tillnamn, öknamn. 

Cognömen, n., lat. (af con och nomen, se d. o.), 
Cognoscera och Kogn-, lat. (cognöscere), 

lära känna, falla: döma; undersöka, förhöra. 

Cognitiön och Kogn-, lat. cognitio, 

f., insigt, kunskap; laga undersökning; äbsque 

cäusae cognitiöne, lat., nian föregående 



undersökning af saken. — Kognitionäl, som 
hör till, som har afseende på laga undersök- 
ning. — Cognitionäliter, efter el. till följe 
af laga förhör. 

Coheréra och Kon-, lat. {c<.l«iertre. af oon, 
se d. o., och haerére, hänga läst vid), hänga 
tillsammans, hålla ihop. — Koheréns, I.. 
sammanhang, samband. — Koherent, 
hänger tillsammans, som håller ihop. — Ko- 
hesiön, f., fys. kroppars el. kroppsdelars sam- 
manhängande, sammanhangskraft, jmf. Adhe- 
Sion; oeg. sammanhang inom en följd af tan- 
kar, jmf. Connexitet och Nexus; kohe- 
Siönskräft, den naturkraft, till följe hvaraf 
en kropps särskilta delar sträfva att hänga 
tillsammans. — Kohesiv, som åstadkommer 
el. företer sammanhang. 

Cohéres el. -häeres, m., pl. coherédes el. 

-haerödes, lat, (af con och kéres, se d. o.), 
medarfviuge. 
Cohesion, Cohesiv, se under Coheréra. 

Cohibéra och Koh-, lat. 'cohibere, af co 
d. o., och habere, hafva, hålla), hålla tillbaka, 
hejda. — Kohibitiön, f., tillbakahållande, 
hejdande, inskränkning. 

Cohobera och Koh-, m.lat. {cohobäre, fr. co- 
hober), destillera på nytt. — Kohobatiön, 
f., förnyad destilleriug. 

Cohört och Koh-, m., lat. (cöhors), hos de 
gamla romarne: tiondedelen af en legion el. 
400 man och derutöfver; trupp, skara. 

Cohortera och Koh-, lat. {cohortäri), upp- 
muntra; förmana. — Kohortatiön, f., upp- 
muntran, förmaning. 

Cohue (kåhyh), f., fr. (m.lat. cohua, salutorg), 
stojande folkhop. 

Coiffera, Coiffeur, Coiffeuse, Coiffure, 
se Coéffera. 

Coin (kåäng), m., fr. (prov. cong, ciuih, i tal. 
cönio, af lat. cuneus, kil), myntstämpel. 

Coincidéra och Koinc-, nylat. (af co», se d. 
o., och incidere, infalla), sammanträffa, falla 
in på samma punkter, inträffa på samma tid. 
— Koincidens, f., sammanträffande, sam- 
manfallande. — Koincidént, sammanfallande, 
som sammanträffar på samma punkt el. in- 
träffar på samma tid. 

Coinspicéra och Koinsp-, nylat. (af con, se 
d. o., och insplcere, se in i. se hän pä. besig- 
tiga; jmf. Inspicera), utöfva tillsyn tillsammans 
med en el. liera. 

CoiÖn (käiang) och KujÖn, m . fr. (prov. coillön, 
ital. cogliöne, testikelpungar, pungsten, af lat. 
cöleus, besl. med euleus, säck, pung), odugling, 
usling, skurk: hos oss isht. feg stackare, mes, 

kräk, jmf. Poltron. — Coionnéra och 
Kujonera, skymfligl bemöta, öfvermodigl be- 
handla, topprida. — Coionnerie (kåiånuerih), 
f, och Kujoneri, n., skymflig, öfvermodig 
behandling, toppridning; nidingsdåd, skurk- 
streck ; feghet, lagt tänkesätt. 

Coi sordini, se under Sordin. 

CoitiÖn och Koit-, f.. lat. (rottio. af coire, gä 
tillsamman, förenas, para sig), sammankomst, 
förening. — Cöitus, m., parning, saralag; 
CÖitUS anticipätus, samlag i förtid, sam- 
lag före äktenskapet; cöitus damnatus el. 

CO. illicitUS, förbjudet samlag, isht. emellan 



Coitus — C 



ollect. 



153 



blodsförvandter, blodskam ; e OÖitu damnäto, 
(framfödd) genom äktenskapsbrott el. blodskam. 

CoitUS, se föreg. 

Cojöte, m., sp.-amerik. [coyöte, inhemsk), ame- 
rikansk schakal, som har likhet med både hund, 
räf och varg. 

Cokes, se Coaks. 

Col-, lat. förstafvelse, se Con. 

Col, ital., sammandr. af COn il, Cöllo el. Coll', 
sammandr. af COn lo: med den el. det; Cölla \ 
el. Coll', sammandr. af con la: med den. ' 
Sammanställningar med Col, Coll' el. Colla, 

såsom Col legno, Coll' arco, Coll' ottava, | 

Colla parte, o. a. d., sökas under samman- i 
ställningens hufvudord , således under LegnO, 

Arco, Ottava, Parte. 

Col, m., fr. (lat. cöllum), egentl. hals; spänn- 
halsduk, krage ; trängt bergspass, isht. i Alperna, i 

Cola, Colation, Colatorium, Colatur, se 
under Colera. 

CÖlchiCUHl, n., lat., nakna jungfrun, tidlösa: i 
södra och mellersta Europa vildt växande, hos 
oss odlad, giftig växt, hvars frön användas 
inom läkekonsten. — ColcMcin, u., af Pel- 
letier och C även ton 1819 upptäckt egen- 
domlig saltbas i tidlösa. 

Colcothär, m., (af Paracelsus infördt, sanno- 
likt ifrån arabiskan hämtadt ord), engelskt rödt, i 
jern- el. brunockra: ett slags målarfärg, soni i 
vid beredning af svafvelsyra erhålles genom , 
destillation af jemvitriol. 

Cöldcreäm (köhldkrihm), n., eng., egentl. kall j 
grädde; salva el. pomada, som för sin vällukt och 
renhet användes både såsom hudförsköningsmedel 
och såsom tjenlig emot yttre inflammationer, j 
samt vanligen beredes af smält vax, hvalraf, j 
mandelolja, rosenvatten och glycerin. 

Coléra och Kol-, lat. (coläre), sila, klara; ; 
CÖla (på recepter) : sila ! klara ! — Kolatiön, \ 
nylat. [colätio) och Kolatur, nylat. COlatura, | 
f., siluing, afsilning: äfv. siladt afkok; COla- 
turae ädde (på recepter): tillägg till det af- ! 
silade! — Colatorium, n., silduk. 

Colica, se Kolik. 

ColifiChét (kålifischäh), ni., fr. (af col, cow, hals, I 
och Jicher, fästa), egentl. halsprydnad; lek- i 
sak; bjefs, grannlåt, illa använd prydnad: i 
trädgårds-, byggnads- och talkonsten : osmak- i 
lighet. 

Coliseum el. Colosséum, n., lat. (efter Neros \ 
nrsprungl. der uppställda kolossala bildstod: ! 
colössus, gr. kolossös), ital. COlisÖO, m., Korns | 
största och praktfullaste, af Vespasiau grund- 
lagda, af Ti tus 80 eft. Kr. fullbordade amfi- 
teater, som rymde omkr. 87,000 åskådare och 
uppläts till storartade offentliga skådespel, så- 
som djurfäktningar och låtsade sjödrabbningar, i 
samt nu utgör Korns väldigaste ruin ; stor i 
praktbyggnad till offentliga förlustelser i all- | 
mänhet. 

Coll' och Colla, se under Col. 

Collabéra och Koll-, lat. {colläbi, af con, se j 

d. o., och läbi, falla), falla tillsamman, instörta; i 

sjunka, falla in. — Colläpsus, m. 5 nylat., | 

läkek. krafternas aftagande, isht. vid dödens i 

■ annalkande. 

Collaboréra och Koll-, lat. {collaboräre, af ! 
con, se d. o., och laboräre, arbeta; jmf. Labo- | 



rera), arbeta tillsamman; samverka. — Colla- 
borätor och Koll-, m., medarbetare, med- 
hjelpare; äfv. biträdande lärare vid en skola, 
nnderlärare. — Kollaboratur, f., en med- 
hjelpares, en underlärares befattning. 

Colläna, f., ital. (af cöllo, lat. cöllum, hals), 
halskedja, ordenskedja. 

Colläpsus, se under Collabéra. 

Colla punta dell' arco, se under Punta. 

Collare, n., lat. och ital. (af lat. cöllum, ital. 
cöllo, hals), halsband, halskrage; isht. halsband 
el. krage af mörk färg, försedd med hvita 
kanter el. spetsar, som bäres af de katolska 
andlige. 

Colläs-manör (kålläh-), u., af fransmannen Colla.-: 
1830 — 1831 uppfunnet el. snarare utbildadt ma- 
ner i kopparstickskonsteu. medelst hvilket man 
tycker sig se verkliga upphöjningar på papperet. 

Collateräl och Koll-, nylat. (af con, se d. o., 
och lätus, genit. läteris. sida), som har en sido- 
ställning, stående i ett sidoförhållande ; kolla- 
terälärf, arf, som tillfaller sidoarfvinge till 
den aflidne; kollaterälarfvinge, sidoarf- 
vinge; kollaterällinie, f., sidolinie, slägt- 
skap på sidolinien. — Collateräles el. Kol- 
lateräler, pl., slägtingar på sidolinien: kol- 
lateralslägtingar. — Kollateratiön, f.. 
ett slags ympning. — Kollateréra, på ett 
eget sätt ympa. 

Collatiön och Koll-, f, lat. collätio (egentl. 
sammanförande, sammanställande, af conferre. 
föra tillsamman, jemföra, öfverlåta, använda; 
jmf. Conferera), jemförelse af tvenue el. flera 
skrifter: mellanmåltid, förfriskniug: måltid, då 
hvarje gäst medför en maträtt; lätt måltid, 
isht. på någon annan tid af dagen, än vid 
middagstiden; i allmnht. mindre, festlig till- 
ställning; COllätio bonörum, inberäkning, 
vid delningen af qvarlåteuskap, af det, som en 
arfvinge redan under den ärfdes lifstid bekom- 
mit. — Kollationera, jemförande genomse, 
granska en afskrift med ledning af originalet, 
ark för ark jemföra böcker och skrifter för 
att rätta möjliga fel el. upptäcka, om något i 
dem fattas; intaga förfriskningar, deltaga i en 
lätt måltid, hålla mindre, festlig tillställning. 
— Kollationering, f, jemförande genom- 
seende, granskning af en afskrift med ledning 
af originalet; hos bokbindare och bokhandlare: 
arkräkning; äfv. kalasande. — Collätor, ni., 
förläuare, utnämnare, en, som har rättighet 
att borlgifva en presterlig beställning, jmf. 
Patronus; en, som jemför böcker, hand- 
skrifter o. s. v. — Collatur och Koll-, f., 
kallelserätt till presterlig beställning. 

Collatis, Collato, se under Conferera. 

Collätor, Collatur, se under Collatiön. 

Collé, fr. (af coller, limma, klistra), egentl. fast- 
limmad, vidklistrad ; i biljardspel : tätt vid vallen ; 
COllébÖll, boll, som ligger tätt vid vallen af 
biljardbordet; COlléstÖt, stöt med en boll, 
som ligger tätt vid vallen af biljardbordet. 

Collect och Kollekt, m., lat. (collecta, af col- 
ligere, plocka tillsamman, samla), samling af 
bidrag till välgörande ändamål: särskilt: in- 
samling vid gudstjensten af frivilliga gåfvor, 
isht. af penningar, förd. i håfvar, nu i bäcken, 
i allmnht. penuingeinsamling; bön, som näst 
före epi>teln läses el. sjunges af presten, vänd 

20 



154 



Colleo-a 



Collo. 



emot altaret (benämningen antingen deraf, ati 
den var en af valda ord ur Skriften samman- j 
fattad bön, el. deraf att den förrättades sam- 
fäldt af presten och den samlade menigheten). 

— Collectänea el. Kollektäneer, pl. 

samlade anmärkningar el. tankar ur böcker el. 
skrifter. — Kollektänt, m., samlare, isht. 
insamlare af gäfvor el. almosor. — Kollek- 

tatiön, f., samling, insamling; kollektatiöns- 
rätt, tillåtelse, rättighet att insamla pennin- 
gar. — Kollektéra, samla, föranstalta en 
penningeinsamliug,_ insamla. — Collectéur, 
fr., och Kollektör, m., samlare, insamlare, 
jmf. Kollektant; äfv. en, som insamlar pen- 
ningar till ett lotteri genom försäljning af lotter, 
lotttorsäljare. — Kollektion, f., samling, antal, 
mängd; anstalt för insamling af penningar till 
ett lotteri, lottförsäljning. — Kollektiv, som 
samlar; sammanfattande, som inbegriper flera; 
kollektivgläs, brännglas, solglas: glas, som 
samlar solstrålarna i en brännpunkt; kollek- 
tivnöt, f., gemensam skrifvelse, tillkännagif- 
vande, utfärdadt af flera i förening; isht. ge- 
mensam diplomatisk _skrifvelse från flera rege- 
ringar; kollektlVSällskap, handelssällskap, 
för hvars förbindelser hvarje deltagare är an- 
svarig med hela sin förmögenhet, jmf. So- 
ciété en nom collectif och Joint trade, 
under Trade. — Collectivum el. Kol- 
lektiv, se under Nomen. — Colléctor, 
m., redskap till insamling af mindre mängd 
elektricitet, jmf. Condensator ; äfv. = 
Collectéur, se ofvan. 
Collega och Koll-, m., pl. -léger, lat, (af 

con, se d. o., och legäre, afsända ined upp- 
drag, utnämna), medhjelpare, embetsbroder ; 
colléga schölae, médlärare i en skola. — 
Kollegial, som hör till, har afseende på el. 
styres af ett kollegium; vänskaplig; broderlig; 
kollegiälstyrelse, statsförvaltningens hand- 
hafvande till en väsendtlig del af särskilta em- 
betsverk. — Collegiäliter , på embetsvis, 
embetsmessigt; embetsbroderligt, endrägtigt; 
på det för ett kollegium bestämda el. gällande 
sätt. — Kollegialitét, f., embetsbroderlignet, 
samverkan och öfverensstämmelse i tänkesätt 
och sträfvanden hos embetsbroder. — Kol- 
legiänt, m., åhörare vid en akademisk före- 
läsning; äfv. medlem af ett ur remonstran- 
terna framgånget religionssällskap i Holland 
i början af 17:dc årh. — Kollegiät, m., sti Ils- 
medlem, stiftsherre; kollegiätkyrka, stifts- 
el. domkyrka, som ej står under någon biskop. 

— Kollegiatur, f., vid en del universiteter 
i utlandet: byggnad, hvari studerande bo till 
sammana under lärarnes uppsigt; jmf. Soda- 
litet. — Collégium,_ n., pl. -legia, cl. 
Kollegium, n., pl. -logier, ital. collégio 

(kållcdjo), hos de gamla romarne: förening af 
personer, förbundna genom likartad! embete 
el. åliggande; i allmnht. hvarje för etl visst 
geniensanil ändamål förenadt sällskap; högre 
förvaltande embetsverk; benämning på högre 
läroverk i åtskilliga hinder (i Frankrike och 
Belgien College [kollésj'], i England Col- 
lege ! källidscli j) ; vid högskola; församling af 
studerande, som åhöra en föreläsning, jmf. 
Auditorium; äfv. benämning pä samtliga 
föreläsningar öfver en viss kurs \id etl högre 



läroverk; samling af anteckningar vid akade- 
miska föreläsningar; collégium illustre, 
högskola för adliga ynglingar; COll. médicum, 
sundhetsråd: embetsverk, som har till ålig- 
gande att öfvervaka och leda snndhetsvården ; 
COll. privätum, enskilt föreläsning, förhvil- 
ken åhörarne vanligen erlägga afgift; COll. 
privatissimum, föreläsning, som hålles en- 
dast för en el. några fä, som derför vanligen 
till föreläsaren erlägga betalning; COll. de 
propaganda fide, se Congregatio de 
propag. fide; coll. publicum, offentlig 
föreläsning, för hvilken åhörarne ej erlägga betal- 
ning; coll. säcrum, ital. säcro collégio, 

den heliga församlingen, näml. af kardinalerna 
i Rom; tres fäciunt collégium, tre utgöra 
el. bilda ett kollegium, tre bisittare utgöra 
fullsuten rätt, tre medlemmar måste vara när- 
varande för att göra ett beslut giltigt. 

College, Collegial, Collegiant, Collegiat, 
Collégio, Collégium, m. fl., se föreg. 

Collerette och Kollerett, f., fr. (af col, 
lat. cöllum, hals), ett slags halskrage for frun- 
timmer. 

Collét (kålläh) och Kollétt, m., fr. (ital. c<>l- 
letto, af cöllo, fr. col, con, lat. cöllum, hals), 
egentl._ halskrage, krage; ridjacka; Collét 
monté (- mångteh), förd. styf fruntimmers- 
krage; fig. stolt, afmätt väsende. 

Colli, se Collo. 

Collidera och Koll-, lat. [collideve, af eo», se 
d. o., och läedere, häftigt stöta emot, skada, 
såra, angripa), tiendtligt stöta tillsamman, råka 
i liendtlig beröring, Träda i vägen för hvar- 
andra. — CollisiÖn och Koll-, f., samman- 
stötning, strid; tvenne krafters, lagars, haud- 
lingars, pligters o. s. v. hindrande verkan emol 
hvarandra; täflan emellan tvenne olika intres- 
sen; trångmål, klämma, förlägenhet: kolli- 
siönsfäll, stridigt fall el. förhållande i det 
menskliga lifvet, då uppfyllandet af en pligi 
oundvikligen medför öfverträdelse af en annan. 

Colliér och Koljé, m., fr. (lat. och ital. colläré, 
af fr. col, cou, ital. cöllo, lat. cöllum, hals), 
halsband, halskedja, ordenskedja: jmf. Collana. 

Colligéra och Koll-, lat. [collhjerc, af . 

d. o., och legere, hopplocka, samla), samla, in- 
samla : (el. af colligäre, af con, se d. o., och 
ligäre, binda), sammanbinda, hopfästa. — Kol- 
ligatiön, f.. sammanbindning. 

Colliméra och Koll-, lat. [collimäre, el. för- 
modl. riktig, collineäre, af con, se d. o., och 
lineäre, uppdraga efter lineal), från olika punk- 
ter vara riktad emot ett mal. — Kollima- 
tiön, f., cl. Kollimatiönslinie, t'., astron. 

den räta linie. hvari ögat genom en kikare 
riktas på del föremal, som skall mätas. 
Colliquatiön och Kolliqvatiön, f.. nylal 
(af lat. ro.", se d. o., och liquäre, göra flytande), 
smältning, sammansmältning: upplösning, för- 
ruttnelse: läkek. osund upplösning af kroppen- 
satskor, som kan medföra rötfeber; kolliqva- 
tiönsféber, m., nit feber. Kolliqvativ, 

smältande, upplösande; mattande. förSVBgaude, 
— Kolliqvescént, smältande, som smälter 
bort, som upplöser sig genom smältning. 

Collision, se under Collidera. 

Cöllo, m.. pl. CÖlli, ital. (fr. colis, af lat. cö/- 



Collooera — Colportera. 



155 



lum, hals), packe, låda, bal, stycke; varupacke, 
stycke fraktgods. 

Collooera och Koll-, lat. [collocäre, af con, 
se d. o., och locäre, ställa, sätta, lägga, jmf. 
Locus), ställa, ordna; utlåna. — Collocatiön 
och Kollokatiön, f., sättande på rätt ställe; 
orduaude; anvisning af plats; utlåning, ut- 
ställande af penningar, för att göra dem frukt- 
bärande; kollokatiönsdöm, bestämmande af 
den ordning, hvari borgenärerna skola godt- 
göras af en koukursmassa. 

Collocution, se under Colloquera. 

Collödion el. -lödium, n., nylat. (af gr. kol- 
lödas, limartad, klibbig, af kolla, lim), af May- 
nard i Boston 1848 upptäckt, färglös, temligen 
tjock vätska, bestående af en lösning af bom- 
ullskrut i eter, som af läkarne begagnas som 
ett sårläkaude medel, alldenstund det, då huden 
i flera omgångar dermed bestrykes, genom 
eterns afdunstning bildar ett tätt hoplimmande 
lager, som emotstår både vatten och alkohol. 

Colloquéra ocli Kolloqvera, lat. {cölloqui, 

af con, se d. o , och löqui, tala), samtala. — 

Collocution och Kollokutiön, f., el. Col- 
löquium, n., samtal, muntlig pröfning; jmf. 
Conferens, Conversation, Dialog, Dis- 
putation, Examination ; collöquium 
caritativum, muntlig öfvertalning till för- 
likning i godo; ooll. familiäre, förtroligt, 
enskilt samtal; äfv. skäm tv. sqvallersamqväm. 

Colludéra och Koll-, lat, (colludere, af con, 
se d. o., och liidere, leka), egentl. leka till- 
samman, spela under samma täcke, vara i hem- 
ligt förstånd. — Colludiuni, n.. Collusiön 
el. Koll-, f., hemligt förstånd, svikligt, be- 

_ drägligt aftal. — Kollusörisk, hemligen af- 
talad, bedrägligen öfverenskommen. 

Collustréra och Koll-, lat, (collusträre, af 
con, se d. o., och bistrare, göra klar, upplysa, 
jmf. Lustrum), framställa i full dager, belysa 
frän alla sidor, noga betrakta. 

Colluviön och Koll-, f., nylat. {colluvio, af 
colluere, skölja, spola), sammanflöde, isht. af 
orenlighet. 

Cölly, m., pl. CÖllys, förvrängning af colll, se 
Collo. 

Cölma, f., ital. (af colmäre, flöda öfver), spring- 
fJod i Adriatiska hafvet. 

Colöbium, u., lat. (gr. kolöbion, ett slags un- 
derplagg utan ärmar), förd. lifplagg, nästan lik- 
nande en sticktröja. 

Colombin, se Columbin. — Colombina, 
f., ital. (af lat. columba, dufva), egentl. liten 
dufva; qvinnofigur i det lägre italienska lust- 
spelet, framställande en glad och skämtsam 
tärna, Arlecchiuos älskarinna, äfv. Arlec- 
ohinétta (-khin-), f. ; ColoniTbine (kålåug- 
bihu'), f., fr., qvinnonamn med betyd.: liten 
dufva, den oskuldsfulla. 

Colon, se Kolon. 

Colonat, Coloni, Colonisera, Colonist, 
in. fl., se under Colonus. 

Colonel, se följ. 

Colönne, t., och Kolonn, m.. fr. (prov. och 
ital. colunna, lat. colunvna, jmf. Column), stolpe, 
stod, sul ; krigsv. trupp, uppställd med liten 
front, men mycket djup, således med flera led 
bakom hvaraudra; sjöt. linie el. en af de flera 
linier, i hvilka en flotta är ordnad: kolönn- 



märsch, m., härafdelnings framryckande i 
kolonn. — Colonel, m., (i st. f. colonnel, 
ital. colonnello, egentl. anförare för en kolonn), 
öfverste; boktr.t. benämning på en stilsort midt 
emellan petit och nonpareille; COlonÖl- 
généräl (-sjeueräl), m., befälhafvande general; 
COlonél-lieutenänt (-ljöfnärig), m., öfverste- 

löjtnant. — Colonnäde, f., och Kolonnad, 
m., gång med dubbla rader af pelare el. suler, 
pelarrad, pelargång. 
Colönus, ni., pl. -löni, lat., åkermän, en, som 
odlar sin egen el. andras jord, åkerbrukare, 
förpaktare. — . Colonät och Kol-, n., skatte- 
hemman, för hvilket brukaren till ägaren er- 
lägger en årlig afgift, — Colonäticum, n., 
nylat., godtgörelse, isht. i dagsverken, som för 
ett skattehemman lemnas ägaren. — Coloni 
och Kol-, f.. (lat. colönia), sällskap af nybyg- 
gare på en främmande ort; nybygge; dotter- 
stad; dotterstat. — Kolonial, som hör till, 
har afseende på el. kommer ifrån nybygge; 
koloniälhandel, handel med främmande, 
isht. amerikanska och asiatiska nybyggen ; 
kolonialsystem, n., inbegreppet af de grund- 
satser, som följas vid behandlingen af nybyg- 
gen, med bibegrepp af moderlandets alltför 
stora gynnande; kolonialvaror, alster, fram- 
bringade af utom Europa liggande nybyggen, 
såsom kaffe, socker, te, bomull o. a. d. — 
Kolonisera, anlägga nybygge, uppodla ett 
främmande, ej tillförene bebodt ställe. — Ko- 
lonisation, f., anläggande af ett el. flera ny- 
byggen ; ett lands uppodling genom nybyggare. 

— Kolonist, m.. nybyggare. 
Colophonium, se Kol-. 

Cölor, m., lat., färg; anstrykning: utseende; 
sken; SUt) COlÖre juris, under sken af 
rättvisa. — Coloraménto, n., ital, sätt för 
anordningen af färgerna på målningar. — Co- 
loratiön och Kol-, f., färgning, anstrykning; 
utsmyckning. — Koloratur, f, tonk. be- 
nämning på de snabba tongångar, drillar o. a. 
d., hvilka som prydnader förekomma i vokal- 
musik, utan att dock utgöra väsendtliga be- 
ståndsdelar af melodien. — Kolorera, färga, 
färglägga; fig. utsmycka, försköna, bemantla, 
urskulda. — Colöris, pl., halfturkar, barn af 
turkar och negrinnor el. moresker, jmf. Ku- 
logli. — Kolorist, m., målare, som förstår 
att väl välja och riktigt använda färgerna samt 
vet att bringa dem i ett skönt förhållande till 
hvarandra, så att intrycket af det hela blir 
lefvande och angenämt. — Kolorit, m., färg- 
ning, färgblandning, färggifniug ; färgspel ; färg- 
ton ; verkan af färgblandningen i en målning; 
fig. en författares stil el. framställningssätt. 

Coloss, se Koloss. 

Colosseum, se Coliseum. 

Colportera och Kolp-, fr. (colporter, egentl. 
bära omkring på halsen, af col, cou, lat. cöllum, 
hals, och porter, lat. portäre, bära, jmf. Collo), 
bära från hus till hus, kringbära och utbjuda 
varor till försäljning; isht. sprida, försälja, äfv. 
utan betalning utdela tidningar, skrifter el. 
böcker. — Colportäge (kållpårrtäsj'), n., 
varors kringbärande till salu; isht. försäljning 
el. utdelning af tidningar, skrifter el. böcker. 

— Colportöur och Kolportör, m., en, som 
bär omkriug och utropar varor till salu ; isht. 



156 



Coltellat; 



('om i te 



en. som försäljer el. utdelar tidningar, skrifter 
el. böcker. 

Coltelläta, f, pl. coltelläte och koltellä- 
ter, ital. (af coltelh, knif, lat. cultéllu*, liten 
knif, demin. af eulter, knif), kuifstyng, dolk- 
styug; stickord. 

Cohibrina, f., och Kolubrin, m. ; ital. (t'v. 
oouleuvrine, af lat. cöluber, orm), ett slags lång 
kanon, som brukades under 15:de och 16:de årh. 

Columba, f., lat., dufva; inom katolska kyrkan: 
för hos tia us förvaring afsedt kärl af drifven 
metall i form af en dufva; jmf. Peristerion. 

— Columbärium, n., pl. columbärier och 
kol-, dufslag; äfv. fornromerskt grafhvalf, som 
genom sin inre anordning med en mängd små 
nischer för askurnorna erinrar om ett dufslag. 

— Columbin och Kol-, rödblå. 
Columbin, se föreg.; se äfv. under Columborot. 
Columbium, n., en 1801 upptäckt enkel metall. 
Columborot, (efter Columbo el. Colombo, hufvud- 

staden på ön Ceylon), kryddlikt luktande, bittert 
smakande rot af cö ecu lus palmätus, ocb 
som äger ett vidsträckt användande inom läke- 
konsten. — Columbin, nu, bittert smakande, 
krystalliserbart, egendomligt ämne i columborot. 

Columna, f., och Kolumn, m., lat., sul, jmf. 
Colonne; boktr.t. hel uppsatt sida af bok 
el. tidning, hvars afdelningar på längden, då 
sådana finnas, kallas spalter; bokh. hvarje af 
tveuue parallella liuier iuneslutet rum för in- 
förande af siffror el. vissa, bestämda anteck- 
ningar. 

Com-, lat. förstafvelse, se Con-, 

CombabisÖra el. Combabus- (efter syrern 
Combabics, som, för att rena sig ifrån hvarje 
misstanka hos sin konung, hvars gemål han 
skulle beledsaga, sjelf beröfvade sig mandomen), 
snöpa sig, sjelf beröfva sig mandomen. — 
Combäbisk, snöpt. 

Combät (kångbäh), m., fr., kamp, strid, fäkt- 
ning; kämpalek. — Combattéra (kångb-) 
och Komb-, kämpa, strida, fakta; bekämpa, 
bestrida, vederlägga. — Kombattanter, pl., 
de i en fäktning deltagande officerare och sol- 
dater. 

CombinÖra och Komb-, lat. (combinäre, af con. 
se d. o., och blni, två och två, ett par), egentl. 
förbinda parvis; förena, sammanställa, sam- 
mansätta; äfv. jemföra, beräkna, beräknande 
förbinda; COmbinänd.0, genom sammanställ- 
ning, jemförclse el. beräkning. — Kombi- 
näbel, nylat. (fr. combiväble), som kan för- 
enas, som kan sammanställas; äfv. som kan 
beräknas. — Kombination, f., sammanställ- 
ning, förening, förbindelse; jemförclse, jem förande 
beräkning; förmodan, gissning; tankcl. förbin- 
delse af kännetecken, begrepp, omdömen ocb 
slutsatser; kombinatiönsgåfva, sammanställ- 
nings- och jemförelseförmåga, el. förståndets 
färdighet att genom förbindelse af lina iakt- 
tagelser och derur dragna slutsatser finna san- 
ningen; kombinatiönslås, säkerhetslås, som 
ej kan öppnas gen öm duk, utan endast genom 
den till detsamma börande nyckeln; kombi- 
natiönslära, vetenskap om lagarna för sam- 
manställning af gifna ting, äfv. Al'S COmbi- 
natöria, f., lat.; kombinatiönstön, m., 
den genom interferens uppkommande tredje 
lon, som uppstår i del ögonblick, dii ljudvå- 



gorna af tveune olika touer sammanträffa, äfv. 
Differenston el. Tartinisk ton. Kom- 
binatörisk, förenande, sammanhållande, jem- 
förande, beräknande. 

Comblera (kångbl-) och Kombi-, fr. {combler, 
af comble, lat. cumulus, råge), hopa, öfverhopa 
öfverväldiga. 

Comburéra och Komb-, lat. {comburere\ för- 
bränna, uppbränna; antända. — Kombustl- 
bel, nylat., brännbar, som kan förbrännas. — 
Combustibilia el. Kombustibilier, pl.. 

brännbara ämnen. — Kombustibllitét, f . 
brännbarhet, förbrännelighet. — Kombustiön, 
lat. COmbustio, f., förbränning; läkek. bränn- 
skada; combustio spontänea, sjélfantänd- 
ning, ejelfförb ränning, isht. menniskokroppens. 
— Combiistor, m., egentl. förbrännare. kem. 
grundämne, som under ljus- och vänneutveck- 
ling lätt förenar sig med ett annat gruudämue, 
såsom företrädesvis syre, och dernäst 7 andra 
elementer. 

; Comédie (kåmedih), f. ; fr., se Komedi; co- 
médie å tiröir (- tiråähr), egentl. draglåds- 
lustspel, af enstaka scener utan tillbörligt sam- 
manhang bestående skådespel; comédie fran- 
gäise (- frangsåhs'), teater i Paris, som upp- 
för klassiska stycken. 

| Comedönes, pl., lat. (sing. cömedo, m.. fräs- 
sare, af con, se d. o., och tdere, äta), egentl. 
medätare, ett slags maskar i huden. 
Cöme prima el. Cöme söpra, ital.. tonk. 
som förut: beteckning för återinträdandet af 
ett styckes ursprungliga tidmått el. föredrag; 
i .partiturer: antydan, att en stämma skall 
fortskrida i euklaug med en ofvanför skrifven. 

i Cömes, m., pl. cömites, lat. [af con, se d. o , 
och tre, gå), ledsagare, följeslagan', reskamrat ; 
isht. de sednare romerska kejsarnes följe, deraf : 
titel för åtskilliga stats- och hoftjensteraän; 
under medeltiden: grefve ; tonk. i en fuga: 
upprepaudet af hufvudsatsen i en annan stämma •. 

cömes palatinus, pfalzgrefve — Cométia 
el. Comitia, f., äfv. Comität och Kom-, 
n., m.lat. grefskap; i Ungern: höfdingedöme 
Come sopra, se Come prima. — Cöme 
Sta, ital., tonk. som det sfär, utan någon 
godtycklig utsirning; cöme sta? hur står 
del (ill': 

Comestibel och Kom-, nylat. (fr. comeå&ble, 
af lat. comédefe, uppäta), ätbar. — Kome- 
stibilier, pl., matvaror, lifsmedel. — Ko- 
mestibilitet, f.. ätlighet. 
I Cometia, se under Comes. 
: Cömfort (kbömfört) och Komfort, m . ang. 
(egentl. tröst, hjelp, af nylat. confortäre, styrka, 
stärka), behaglighet, beqvämlighet, trefiighet; 
tillfredsställelse, trefnad. — Komfortäbel, 
beqväm, treflig; som bör till el. har afseende 
pä det yttre välbefinnandet. — Cömforter, 
in., egentl. (röstare, ett slags regnkappa. 

Comissatiön och Kom-, f.. lat. (<•(>»>■■ 
af comissäri, gr. komäzein, draga skämtande och 
fråssaude omkring, af kumos, gladl lag), upp- 
sluppna mäns kringstrykande efter ett gladl lag. 

Comitat, se under Comes och Comitera. 

Comité och Kom-, ra., fr. (af lat. comt 
gifva i uppdrag, anförtro), utskott, förening af 
några bland en rådslående församlings med- 
lemmar el. i allmnht. af några sakkunniga per- 



Comitera — Commerce. 



15 



söner, för att närmare pröfva någon viss fråga; 
jmf. Commission. 

Comitera och Kom-, lat. (comitari.), följa, be- 
ledsaga. — Komität, n., beledsagniug, med- 
följe; isht. i Tyskland: atVesande students hög- 
tidliga beledsagande. 

Comitia, se under Comes. - 

Comitia el. Komitier, pl., lat. (af sing. co- ; 
mltium, n,, rådplägningsställe), hos de gamla 
romarne: folkförsamliug, valmöte; nu: riksför- 
samlingar, riksdagar. — Komitiäl, lat. CO- 
mitiäliS, som hör till el. har afseende på 
folk- el. riksförsamlingar; komitiälsände- 
bud, riksdagsfullmäktig, jmf. Represen- 
tant; COmitiälis mÖrbUS, m., fallande- ; 
sjuka (emedan de gamla romarne alltid afbröto 
sina folkmöten, då något fall af denna sjukdom 
under dem inträffade, i det de ausågo hvarje 
sådant såsom ett olyckligt förebud). 

ComitlV och Kom-, n., nylat. (af cömes, se d. 
o.), fullmakt; frihetsbref; isht. sedan 14:de ; 
årh. : pfalzgrefves rättighet att utdela vissa em- 
beten, värdigheter och rättigheter. 

Commandlte (kommangdTht'), f., fr. (ital. com- \ 
mandlta), bolag, hvars rörelsekapital förskjutes \ 
af annan el. andra, än den el. de, som äro i 
ansvariga ledare af bolagets verksamhet; äfv. 
af större handelshus på annan ort upprättad 
bihandel; aSSOCié en COmmandite, se un- 
der Associé. — Commanditäire (-ditahr') 
och Kommanditar, m., stiftare, upprättare 
af en genom befullmäktigadt ombud förd han- 
del. — Kommanditist, in., en, som för i 
egen räkuing förskrifver varor ifrån en annan. 

Commando, se under Commendera. 

Commedia dell' arte, se under Komedi. 

CÖmme il faut (kåmm' ill fåh), fr., som det 
bör vara, som sig bör; tillbörligt, passande; 
mästerligt, präktigt. 

Commemoréra och Komm-, lat. (commemo- ! 
rare), omnämua, omtala, berätta, förtälja. - — 
Kommemoräbel, värd att omtalas, minnes- ; 
värd. — Kommemoratiön, lat. comme- ' 
morätio, f.. erinring, ihågkommelse, amin- : 
nelse; omtalande; åtanka på de döda genom I 
läsning af messor och böner för deras själar; i 
commemorätio ömnium ndélium, alla I 
själars fest (den 2:dra nov.); GOmmem. Öm- ] 
nium sanctörum, alla helgons fest. 

Commendabel, Commendamus, Com- 
mendation, se under Commendera. 

Commendator el. Commendataire, se under ; 
Commende. 

Commendatorier, se under Commendera. 

Commende, f., Commenderi (Komm-) och j 
Komturi, n., m.lat. {commenda, fr. comman- \ 
derie, af lat. commendäre, jmf. Commendera), \ 
område, som öfverlemuades åt en andlig ordens- ! 
riddare till förvaltning el. förläning. — Com- ; 
mendätor, m.lat., el. Commendataire I 
(kommangdatähr'), fr., in., en, som åtnjuter 
årliga inkomster af ett andligt gods, ett stift | 
el. en orden, iunehafvare af ett prestgäll. — i 

Cominenthur el. Komtär, m„ innehaf- \ 
vare af ett komturi. 
Commendera och Komm-, lat. (commendäre, \ 

af con, se d. o., och mandäre, gifva i uppdrag, j 
befalla, anbefalla; fr. commander), befalla, föra j 
befäl öfver, anföra; tala, fordra i befallande 



ton; i tyskan och danskan äfv. anbefalla, jmf. 
Recommendera; commendamus, vi an- 
befalla (formel, hvarmed påfven gifver sitt bi- 
fall till ett förrättadt val). — Commando 
och Komm-, n., (ital. och sp. comändo), befäl, 
anförande; befallning; befälsord, för att anbe- 
falla ett handgrepp el. en rörelse; äfv. mindre 
trupp, utskickad för något särskilt ändamål ; 
kommändobrygga, upphöjning på ett far- 
tyg, vanl. midt på detsamma, hvarpå befälhaf- 
varen står, då han utdelar sina befallningar; 
kommändoflägg, flagg, som en amiral till 
särskilt utmärkelse för å stortoppen på sitt 
fartyg; kommändomål, benämning på de 
riksäreuder, som konungen i sin egenskap af 
högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands 
och sjös afgör; kommändopipa, pipa, hvar- 
med manskapet på ett större skepp, isht. krigs- 
skepp, sammaukallas; kommändostäf, liten, 
vanl. blott en fot lång staf, som en öfverbefäl- 
hafvare bär till tecken af sin värdighet. — 
Kommendäbel, i tyskan och danskan : som 
förtjenar att anbefallas. — Kommendant, 
m., öfverbefälhafvare i stad el. fästning. — 
Kommendantnr, f, en kommendants em- 
bete och värdighet; äfv. hans boställe. — 
Kommendatiön, f., bön för en afliden; äfv. 
i tyskan och danskan: anbefallning, jmf. Re- 
commendation. — Kommendatörier, 
pl., anbefallningsskrifvelser, isht. en biskops för 
resande andlige. — Kommendör, m., ordens- 
föreståndare; riddare i en högre klass af en 
orden; kommendörsképp, det skepp, ombord 
å hvilket befälhafvaren för en flotta el. eskader 
befinner sig; bland kofferdifartyg : det fartyg, 
som seglar i spetsen. 

Commendör, se föreg. 

Commensälis el. Kommensäl, m., nylat. (af 
lat. con, se d. o., och ménsa, bord), bords- 
kamrat, kostgängare. 

Commensuräbel och Komm-, nylat. {com- 

mensuräbilis, af con, se d. o., och mensuräbilis, 
mätbar, af mensura, mått), som kan mätas 
med samma mått. — Kommensurabilitét, 
f., egenskapen att kunua mätas med samma 
storhetsmått. 

Commént (kommäng), fr. (lat. quem ad mödum 
> el. quo mudo, huruledes), huruledes? huru? 
subst. m., skick, bruk, sed; vid de tyska uni- 
versiteterna : iubegreppet af de bland studen- 
terna införda vanor, bruk, tänkesätt, lagar o. s. v. 

Commentärie och Komm-, m., lat. (commen- 
tärius, näml. liber: bok; ursprungl. dagbok, 
minnesbok), förklaring, utläggning, lärd tolk- 
ning af en skrift el. bok; fortlöpande följd af 
anmärkningar till en författare. — Kommen- 
tatiön, f., lärd afhandliug till förklaring af 
något föremål. — Kommentator, m., ut- 
tolkare, förklarare, en som skrifver lärda an- 
märkningar till ett verk. — Kommentera, 
utlägga, förklara, beledsaga med anmärkniugar. 

Commenthur, se under Commende. 

Commentum, n., lat. (af commimsci, uppfinna, 
uppdikta), dikt, osanning, lögn. — Commen- 
titia emtio, se Emtio commentitia. 

Commérage, se under Commére. 

Commerce och Kommers, m., fr., lat. com» 
mercium, n., (af con, se d. o., och merx, 
vara), handel, handelsrörelse; handelsstånd; i 



158 



Coraraére Oommodore 



.danska och tyska studentspråket: muntert lag. 
dryckesgille; kommersekollegium, n., em- 
betsverk, som handhafver ull t, som angär han- 
deln, sjöfarten och näringarna i riket; kom- 
mérseläst, mått till bestämmande af ett far- 
tygs storlek, motsvarande | af skeppslasten; 

eommércium änimi et cörporis, vexel- 
förhållandct. vexelverkan emellan själ och kropp: 
commercium epistölicum, brefvexling. — 
Kommérsa, handia, köpa, schackra. — 
Commerciél och Kommersiél, som hör 
till el. har afseende på handel. 

Commére ikommåhr'), f., fr. (af con, se d. o., 
och mére, moder), gudmoder; sqvallersyster. — 
Comméräge (-meräsj'), n., prat, sqvaller. 

Commigréra och Komm-, lat. (cowmigräre), 
vandra, Hytta; jmf. Emigrera. — Kommi- 
gratiön, f., vandring, flyttning. 

Commilito, ra., pl. commilitönes, el. Kom- 
militön, m., pl. -toner, lat. (af con, se d. 
o., och mlles, soldat), vapenbroder, stridskam- 
rat; skolkamrat, isht. kamrat vid en högskola. 

Comminera och Komm-, lat. (comminäri), 
hota. — Komminatiön, lat. comminätio, 
f., hotelse; cum comminatiöne, med ho- 
telse. — Komminatörisk, hotande, varnande. 

Comminister och Komm-, m, nylat. (af 
lat. con, se d. o., jmf. Minister), egentl. med- 
tjenare; hjelpprest, andre presten i en försam- 
ling; äfv. titel, som af påfven tillägges biskopar. 

Commiimera och Komm-, lat. {comminftere, 
af con, se d. o., och minuere, minska), för- 
minska, förringa, försvaga, stycka. — Kom- 
minuitiön, f., krossning. 

Commis (kommlh), och Kommiss, m., fr. (af 
commettre, lat. commlttere, jmf. Committera), be- 
fullmäktigadt affärsotnbud ; isht. medhjelpare i 
en handel, bokhållare; jmf. Factor; COmmiS 
VOyageur (- våajasjohr), handelsombud, som 
reser omkring, för att uppgöra affärer, affärs- 
resande, jmf. Probenreiter. 

Commiscéra och Komm-, lat. (commiscere, 
af con, se d. o., och miscere, blanda), samman- 
blanda, hopröra. — Kommiscibel, som kan 
sammanblandas, som blandar sig. — Kom- 
mixtiir, f., sammanblandning. 

Commiseréra och Komm-, lat. (commteeräri, 
af con, se d. o., och miseräri, yttra medlidande, 
beklaga), beklaga, ömka. — Kommiseratiön, 
f., medömkan, medlidande. 

Commiss, Commissarie, Commission, 
Commissionnaire, Commissoriale, 

Commissum, m. il., se under Committera. 

Commissur och Komm-, i'., lat. {commissura, 
af commlttere, sammanfoga, förena, af con. se 
(1. o., och mlttere, skicka, kasta, sända', fog. 
såt : föreningspunkt, sammanfoguiug. 

Commis-voyageur, se under Commis. 

Committé, se Comité. 

Committee (kåmmitti), u., eng., se Comité; 

COmmittee general (- dschcnueräll), all- 
män! ulskotl. Förening af engelska öfver- och 
underhuset till friare pröfning af ett lagförslag. 
Committera och Komm-, lat. {conmitéere, af 
cm/, se d. o., och mlttere, skicka, öfversända, 
öfverlemna), befullmäktiga, uppdraga, öfver- 
lcinua, anförtro. — Kommittént, ni., den. 
Som lemnar en annan el. andra en fullmakt, 

ett uppdrag. — Kommittiv, n.. skriftlig be- 



fallning el. fullmakt: jmf. Commissoriale. 

— Kommiss i sammansättningar] benämning 

på de saker, hvilkas förfärdigande och aflem- 
ning i mängd, isht. för kronans räkniug, upp- 
drages åt andra. — Kommissarie, m.lat. 
commissärius, fr. commissäire (kom- 
missähr'), m., befullinäktigadt ombud, sakförare: 
i allmnht. person, som fat! aig förvaltningen 
af något orobetrodd; commissärius per- 
petuus, ständigt, ej för tillfallet antaget, bc- 

fullmäktigadt ombud; comrnissaire-ordon- 
nateur, se under Ordonnateur. — Kom- 
missariat, n., krigskommissaries embete; 

sammanfattningen af samtliga vid en krigshär 
anställda kommissarier. — Kommission, lat. 
COmmiSSiO, f, uppdrag : värf: äfv. utskott 
af personer, utsedda att undersöka el. utföra 

något, jmf. Comité; kommissiönsartikel, 
m., vara, som af köpman el. i allmnht. ombud 
säljes för ägarens räkning; kommissiöns- 
byrä, m., anstalt, som emot viss afgift öfvei- 
tager ombesörjandet af allehanda uppdrag: 
kommissiönskönto, n., handelst. räkning 
öfver för andras räkning besörjda uppdrag: 
ex commissiöne, efter uppdrag. — Korn- 
missionär, fr. commissionnaire (kom- 
missiånnähr'), m., eu, som emottager uppdrag 
af andra och såsom deras befullmäktigade om- 
bud besörjer dem; commissionnaire d'a- 
Chät (-daschäh). befullmäktigadt ombud för 
att uppköpa varor: commissionnaire de 
vente (- d'vangt') 3 befullmäktigadt ombud, 
för att sälja varor. — Commissoriale el. 

Kommissoriäl, äfv. Commissörium, n., 
nylat., skriftlig befallning el. fullmakt till ut- 
förande af ett visst värf el. ärende, el. till att 
sammanträda i en kommission. — Conimis- 
sum, n , värf, uppdrag. 

Commixtur, se under Commiscéra. 

Commöd och Kommod, lat. cömmodus, -a, 
-um, fr. commöde, (af lat. con och mödus, 
se d. o.), passande, lämplig, gynnsam, beqväm; 
beqvämlig, maklig: snbst. m., (fr., t. och d. wra- 
mö ile), dragkista, litet skåp för tvättfat, tvättkanna 
och nattkärl, beqvämlighetsskåp ; — CÖmmo- 
dum, n., pl. cömmoda, fördel, beqvämlig- 
het; CÖmmodum publicum, det allmännas 
fördel, det allmänna bästa: — CÖmodo, CO- 

modaménte el. comodetto, äfv., ehuru 
mindre rikt., COinm-, ital.. tonk. utan an- 
strängning, i beqvämt, makligt tidmått; — 
commodément (kommådemäng), fr., makli- 
gen, beqvämt. - Cönimodaus el. Com- 
modätor, m., lagt', långifvare. Commo- 
datärius, m., låntagare. — Commodätum 
el. Kommodät, n., lån. räntefritl lan: alv. 
länekoutrakt. — Kommodatiön, f, utlånande. 

— Kommodéra, tlat. r*w////;(<(/(M-( \ framräcka, 
tillbjuda, öfverlåta, låna. - Commodité, fr., 
och Kommoditét, lat. commödäas), C. be- 
qvämlighet, maklighet: afträde, oattstol. 

Cömmodore och Kommodör, m., eng. (aan- 
nol. lorvr. af sp. comendadör el. ital. coi.-mitlu- 
töre, m.lat. cotnmendätor, befälhafvare, af lat. 
commendäre, anförtro), engelsk sjöofficer, som 
för befälet öfver en liten eskader af krigsskepp, 
utsänd tor något sinskilt ändamål, och livars titel 
bortfaller, dä han fullgjort sitt värf; äfv.= kom- 
mOdÖrsképp, det skepp, hvarpS en eskader- 



Conimonera — Compact. 



159 



befälhafvare befinner sig; inom en han delsflotta: { 
det skepp, som anför och skyddar de öfriga 
samt håller dem tillsammans; jmf. Kommen- j 
dörskepp, under Commendera, och Con- j 
voi. 

Commonéra och Komm-, lat. (commonere, af ! 

con, se d. o., och monere, erinra), påminna, I 

erinra. — Kommonitiön, f., påminnelse, j 
erinran; förmaning. — Commonitörium, 
n., erinringsskrifvelse. 

CÖmmoners, pl., eng. (af cömmon, fr. commun, i 

lat. communis, allmän, jmf. Commun), borger- : 

liga, icke adliga personer; isht. studerande af j 

andra rang vid de eugelska högskolorna; äfv. ! 

= Cömmons, pl., medlemmarne af engelska | 
underhuset. 

Cömmon-häll (-håhl), m., eng. (af cömmon, \ 

allmän, jmf. Hall), i England: rådhus, stads- ! 

hus. — Cömmon-läw (-låh), n., häfdvunnet j 
bruk; plägsed, som genom långvarigt iaktta- 
gande vunnit kraft af lag. — Cömmon- 

präyer (-praVr), u., allmän kyrkobön; den i 

engelska biskopliga kyrkans antagna liturgi; ■ 

cömmon-präyer-böök (--buck), n., engelska I 

kyrkohandboken. — Cömmon-sense, m., 
allmänt, sundt menniskoförstånd. — Cönimon- 
spirit, m., samfundsanda. 

Commons, se under Commoners. 

Commoréra och Komm-, lat. (comm&räri, af 
con, se d. o., och moräri, uppehålla sig, dröja), 
uppehålla sig på ett ställe, dväljas. — Kom- 
moratiön, f., qvardröjande, vistelse. 

Commotion, Commotioner, se följ. 

Commovéra och Komm-, lat. {commovefe, af 
con, se d. o., och movere, röra sig, röra), röra, ' 
skaka; beveka. — Kommotiön, f.. rörelse, j 
sinnesrörelse; läkel^ häftig skakning. — Com- 
motioner (kommaschönner), m., eng., upp- 
viglare, upprorsmakare. 

Commun och Kommun, lat. communis, -e, 
allmän, gemensam, vanlig; subst. m. (fr. com- \ 
muite, t), menighet, samhälle; COmmune 

bönum, se Bona communia, under Bo- 
num; oommune naufragiuni dulce, se 
under Naufragium; in communi, i ge- 
menskap, gemensamt. — Kommunal, som i 
angår en menighet el. ett samhälle; kommu- 
nälstyrelse, anordning, hvarigenom hvarje 
kommun sjelf får om händer hafva sina ange- 
lägenheter, jmf. Centralisation. — Com- 
munöros, pl., sp., i Spanien : upprorsmakare | 
uuder Karl V; medlemmar af ett hemligt säll- \ 
skåp, som 1821 utgick ur frimurareorden och 
som satt sig till mål folkväldets förverkligande 
och fullkomlig likhet emellan menniskorna, äfv. 
Negros, se d. o. — Communi, pl., ital., i 
norra Italien : vissa kommuner, som bibehållit 
tyska invånare och seder, tyskt språk och tysk 
författning. — Communicäbel och Kom- 
munik-, nylat., meddelbar; förenbar. — Kom- ! 
munikabilitét, f., meddelbarhet, — Kom- 
munikänt, m. och f., nattvardsgäst, — 
Kommunikation, lat. communicätio, f., 
meddelande, delgifvande; gemenskap, beröring; 
förbindelse, samfärdsel; kommunikatiöns- 
galleri, n. ; krigsv. förbindelse mellan de sär- ; 
skilta gångarna i ett minsystem; kommuni- 
katiönslinie, f., föreningslinie; kommuni- 
katiönsrör, ljudrör: cylinderformigt rör af 



jernbleck, som leder ifrån ett rum el. ställe 
till ett annat, för att fortplanta ljudet af rösten; 
communicätio idiömatum (jmf. Idiom), el. 
commun. attributörum (jmf. Attribut), 
teol. föreningen af den gudomliga och mensk- 
liga naturens egenskaper i ett väsen. — Kom- 
munikativ, meddelsam, som lätt och gema 
meddelar sig, språksam. — Communicätum 
el. Kommunikät, n., något meddeladt; till 
besvarande meddelad skrifvelse, isht. embets- 
skrifvelse. — Kommunicera, (lat. communi- 
cäre), meddela, njuta nattvarden; stå i förbin- 
delse, sammanhänga; COmmunicétur, lat., 
lagf. det må meddelas, det må göras bekant 
för; communicétur parti advérsae in 
COpia, lagf. det må meddelas motparten i 
afskrift. — Kommuniön, lat. communio, 
f., gemenskap, delaktighet; nattvardsgång; 
communio änimi et cörporis, ömsesidig 
förbindelse mellan själ och kropp, jmf. Com- 
mercium animi et cörporis, under Com- 
merce; comm. bonörum, egendomsgemen- 
skap; communio uxörum, hustrurnas ge- 
menskap; comm. sub una specie och 
comm. sub utraque specie el. comm. 
sub utraque, se under Species. — Com- 
munismus och Kommunism, m., den po- 
litiska lära, som vill gruudlägga menniskosläg- 
tets lycka genom att upphäfva den enskiltes 
äganderätt och införa fullständig egendomsge- 
menskap, jmf. Babouvism, Fourierism, 
Owenism, Socialism, St. Simonism. 
— - Kommunist, m., anhängare af kommu- 
nismen. — Kommunistisk, som angår el. 
öfverensstämmer med kommunismens grund- 
satser, som sträfvar att utbreda desamma. — 
Communiter, gemensamt, i gemenskap. s — 
Kommunitet, t'., gemenskap, gemensamhet, 
gemensam äganderätt; vid några högskolor i 
Danmark och Tyskland: byggnad, hvari medel- 
lösa studerande ujöto fri 'bostad och kost; äfv. 
understöd i penningar såsom ersättning för 
sådan fri bostad och kost. 

Cömmutera och Komm-, lat. [commutäre), 
byta, utbyta; förvexla. — Kommutäbel, för- 
änderlig, som låter utbyta sig. — Kommu- 
tabilitét, f., föränderlighet, egenskapen att 
kunna utbytas. — Kommutatiön, f., om- 
byte, utbyte, byte; förvexling, förändring; ret. 
= Antimetabole, se d.o. ; kommutatiöns- 
Vinkel, in., astron. den vinkel, som en ifrån 
jorden till solen dragen linie bildar med en 
annan, som dragés ifrån solen till en plauet. 
— Comnmtätor, m., redskap till att för- 
ändra den elektriska strömmens riktning. 

Comocicvmento, Comodetto, Comodo, se 
under Commod. 

Compaciscera och Komp-, lat, (compacuci, 

af con, se d. o.,~och pacisci, träffa öfverens- 
kommelse, sluta förlikning; jmf. Paciscera), 
förlikas, sluta fördrag; deltaga i en förlikning 
el. ett fredsslut. — Kompaciscént, m., 
en, som ingår förlikning el. sluter fred. — 
Compäctum, pl. -päcta, och Kompakt, 
n., öfverenskommelse, förlikning, fördrag. — 
Kompaktäter, pl.,förlikuingspunkter, fördrag. 
CompäCt och Kompakt, lat. (compäctus, af 
compingere, slå el. foga tillsamman, af con, 
se d. o., och pängere, slå fast, fästa), tät, fast, 



160 



Compactatér - ( tomptnidium. 



sammanpackad; jmf. Gediegen. Kom- 

paktiön el. Kompaktur, I'., sammanfogning, 
sammanpackning. 

Compactatér, Compactum, se mulor Com- 
paciscera. päct. 

Compaction och Compactur, se änder Com- 

Compagne, Compagnia, Compagnie, se följ. 

Compagnön (kåugpanjlng) och Kompanjon, 
in., fr. 'g. fr. coihpaing, ital. compägno, sp. com- 
pariP.ro, af m\ lat. compänium, sällskap, egentl. 
brödgemenskap, af con, se d. o., och pänis, 
bröd, el., och måhända mera sannol., af nylat. 
compägus el. compagänus, som är ifrån samma 
by), sällskapsbroder, kamrat; deltagare, med- 
bjelpare; bolagsman, jmf. Associé; com- 
pagnön dormänt (- dårmäng), egentl sol- 
vande deltagare: bolagsman, som, vanl. ulan 
ätt synas såsom deltagare i affärerna, endast, 
emot andel af vinsten, förskjuter penningar 
och låter sina medbolagsmän helt och hållet 
sköta bolagets verksamhet, jmf. Associé en : 
commandite och Sleeping partner. 
Compägne (kångpänj'), f., medhjelparinna; 
sällskapssyster, leksyster; följeslagerska; maka. 
— Compagnie (kångpanjlhj, f., och Kom- 
pani, n., ital. compagnia, f., sällskap, ge- 
menskap; handelssällskap, bolag; under befäl 
af en kapten stående afdelning af ett regimente 
soldater; compagnia del gonfalöne, f., 
ital., andligt skådespelarsallskap, som 1264 
stiftades i Rom, för att, under påskveckan, 
dramatiskt och med inströdda sånger fram- 
ställa Kristi pinohistoria. 

Cornparable, Comparaison, Compara- 
teur, Comparation, Comparativus, m. 
fl., se under Comparera (1). 

Comparens och Comparent, se under Com- 
parera (2). 

Comparera och Komp- (1), lat. (comparäre, 
af cömpar, öfverensstämmande, af con, se d. o., 
och par, lika), j em föran de sammanställa, jem- 
föra. — Comparäble (kångparäbl'), fr., och 
Komparäbel, (lat. cqmparäbilis), som kan 
jemföras, jemförlig. — Komparabilitet, f., 
jemförlighet. — Comparatéur (kångpara- , 
töhr), fr., och Komparatör, m., ett slags \ 
passare, som begagnas till mätande af mycket ! 
små läiigdskiluader. — Komparatiön, lat. 
comparätio, fr. comparaison (kångpara- i 
sång), f., jemförelse; språkv.* jemförelse mel- 
lan tvenno el. liera begrepp beträffande en för ! 
dem båda el. alla gemen